Stefan med Elisabeth brukar besöka Hovs Hallar då och då under sina resor.
Stefan flyger mest mindre modeller och flygande vingar av lika konstruktioner.
Lördagen bjöd på perfekt väder för det skulle bli njutningsfylld flygupplevelse. Det var solsken 22 grader varmt och 3-4 m/sek vind rakt på hanget.
Alla förutsättningar skapade mycket bra lyft. Ska man klaga så var vinden termisk, vilket i alla fall gjorde att man kunde ta blåsor över havet och hänga med upp.
Mycket turister passerade och som vanligt var det de äldre (de mer erfarna), som ställde flest frågor.
Ibland kan man säga att världen är liten. Det kom två äldre, 85 år gamla och började prata. Kvinnan berättade att de bodde i Ahrensburg som ligger just NO om Hamburg och det visade sig att de hade sitt hus just jämte det hotell där vi brukar bo…
Stefan, Elisabeth och jag fick en finfin dag med bra upplevelser och vi kunde inte begära mer.
Personligen kastade jag ut kl 0930 och landade 1500. Så jag var nöjd.
Tyvärr blev det sydlig vind på söndagen, om det nu inte blev sjöbris och flygbart ?
Hoppas familjen Tholin var nöjd då de återvände till Vara-slätten.
Lite bilder och en videosnutt blev det.
Starting my ”Introduction”.
Pitarea
Weird horizon though…
Not a huge slope…
Elisabeth taking some pics…
A flying wing belonging to Stefan.
Taking a bumpy ride…
It´s not easy getting good pics model to model…
The bench we are using is the ”Slope soaring pilots bench”
A picture taken from The top of Hovs Hallar with 300 m zoom
Andra dagens flygningar skedde på Haväng dit vi anlände efter lunch.
Vinden var svag då vi kom och den avtog efter hand.
Men under 2 timmar kunde vi flyga. Det gällde att passa på.
Vädret då man åker till vår årliga träff är ju alltid det problematiska.
Vi kan aldrig vara säkra på flygbart väder, men vi är inte kräsna, vi tar varje chans.
Vår träff är inte bara flygning, det är social samvaro, sightseeing och god mat.
Vi fick 3 flygdagar av 5 vilket gör oss nöjda. De två resdagarna inräknade, gör att vi tycker, det var bra utdelning.
Här lite bilder tagna med dels Mobius och dels med min systemkamera.
En svensk mästare i F3F på gång, Håkan.
Håkans snabba modell.
Denna modell utan motor hade sopat rent på hangen 1976…
Glador tycker om att ligga i samma termikblåsa som modellflygaren.
Under många av mina termikflygningar har jag haft sällskap av likaså termikflygande fåglar.
Främst glador, ormvråkar men även tranor.
Tranorna är de bästa termikflygarna följda av ormvråkar.
Glador är inte goda termikflygare. Om jag flyger med min modell och det är sjunkande luft, kommer gladorna till mig i tron det finns termik, även om jag kurvar i sjunket.
Kanske det är en betingad reflex, likt Pavlows hundar, som får gladorna att kurva ?
Eftersom jag ofta har min Gopro på modellen, har jag försökt, då tillfälle ges att fotografera fåglarna.
Det är inte lätt, då det är svårt att sikta. Men ibland lyckas det då jag videofilmar och sedan kan klippa bilder ur filmen.
Min bästa film är, då jag flög i en fin termikblåsa med ca 50 tranor. Mäktig upplevelse.
Denna gången lyckades jag få lite bilder, som beskriver en glada liggande i samma blåsa som min modell.
Finns det en glada nära där jag flyger termik, så kommer fågeln och piggybackar. (Piggybacka =Åka snålsjuts)
Bilderna klippta ur min video därav lite dålig kvalitet.
Jump in and buckle up !
Frankie och Mats
Glada på termikjakt
I samma blåsa
”Nu gäller det att hänga med”, säger gladan.
Modellflyg
Vy med Cu-moln
Den jag flög rote med
Min rotetvåa
Vacker fågel och en utpräglad och anpassad predator
Med trycken över norr Europa ganska fast parkerade, räknade jag med stabila vindförhållanden. Ett lågtryck över Baltikum borde pumpa ner arktik/polaluft över södra Sverige. Trodde jag…
Väderutsikterna enligt yr.no förutsåg för måndagen 1-3 m/sek från norr. Låter för en hangflygare som ljuv musik, om man har en lätt modell.
Från mer än 50 års erfarenhet av hangflyg på Hovs Hallar så vet jag, att det är flygbart även vid näst intill noll vind…
Jag åkte dit och möttes förutom av solsken och ett folktomt Hovs Hallar även av ett totalt vindstilla väder…
Inget att göra åt utan bara att montera och förbereda sig.
Jag hade mina aningar, att vinden skulle ta sig ganska snart.
Stående på Platån kände jag att det började dra vid toppen. Mycket svagt men det var dock rörelser i luften.
Min modell har 3 m spv ch den väger mindre än ett kg.
Modellen försedd med elmotor. Bra att ha under marginella förhållanden vid starten.
Jag prövade vid ”Fortet”, men det visade sig ogörligt. Det fanns inte lyft så min lätta modell kunde hålla sig flytande. Alltså gick jag upp till toppen av Platån för att pröva där.
Jag kastade ute och klarade av att flyta ett par vändor, innan min höjd var förbrukad och jag måste landa.
Flera försök gjorde jag med samma resultat.
Efter att ha spanat efter vind i 30 minuter såg jag hur havet fick mörka partier, vilket för mig betydde, att vinden håller på att vakna till liv.
Vindstyrkan stabiliserade sig runt 1 m/sekund, vilket inte direkt är styv kuling, men det räcker att kunna flyta på hanget.
Sammantaget fick jag 1.5 timma i luften denna fina solskensdag.
Jag kan inte vara annat än glad …
Lite bilder blev och en videosnutt.
Alla bilder är klippta ur videofilm tagen med min lilla Mobiuskamera. Som med förlov sagt är en makalös kamera. Att en så liten kamera kan åstadkomma så bra bilder, är om inte ofattbart så i alla fall imponerande !
Som du ser, havet ligger stilla…platsen är vid ”Fortet”
Mitt Hovs Hallar, en av mina favoritflygställen. Min modell vid min vanliga tuva beredd att starta.
Start !
Up and away…
Loss … Nu är det upp till dig !
Utsikt mot Hallands Väderö från Platån.
Landning och inflygning.
Landning med full klaff och full kontroll.
Min trogna JR, 7 år gammal.
Fungerar perfekt och har alla funktioner jag behöver. Varför skulle jag byta ?
Jag har som regel; Ändra inte något, som fungerar !
Ofta hävdar jag, att det händer alltid något icke planerat, då jag är ute för att få mig en sväng i luften.
Det gör det också. Behållningen av min flygning behöver inte vara själva flygandet med modellen, utan något som är associerat till det.
Läget onsdag var vad gäller vädret, att vi hade en högtrycksrygg över södra Sverige, som gav ett stabilt väder med mycket sol från en klar sky.
Ingen molnbildning på grund av inversion, luften troligtvis genomvarm varför förutsättningarna för termik som bildar Cu-moln var dåliga.
Dock, torrtermik, det vill säga termik (varm luft som stiger) som inte skapar de vita Cu-molnen var trolig.
Start kl 11 med min ”Introduction” försedd med vario och en Mobius i fall att…
På 40 m fick jag en blåsa och kunde efter lite gnet komma så högt jag önskade. Väl på höjd märktes att termiken var stark och framför allt utbredd.
Man tycktes glida runt i konstant lyft. Det gjorde det hela enkelt, men för att få lite spänning i flygandet, bromsade jag ner mig, för att se på vilken lägsta höjd jag kunde fånga en blåsa.
Det lägsta, enligt min exakta höjdmätare angav, det var 14 meter.
Uppe i skyn drog vråkar förbi under sin migration till södra Europa eller Afrika för en behaglig vintervistelse.
Ännu tycks inte flytten kommit igång riktigt,
för då kan du få se, hundratals vråkar ligga kurvande i samma termikblåsa.
Ormvråk är en mycket skicklig termikflygare… nästan lika bra som min modell… …vilket man inte kan säga om gladorna.
De har inte samma nedärvda förmåga att flyga termik som vråkar och bra modellflygplan.
Ofta piggybackar gladorna på ormvråkar eller min modeller. det märkliga med glador är, att om jag lägger min modell och kurvar i sjunk, händer regelmässigt att gladorna slår sällskap med min sjunkande modell…inte speciellt smart.
På den platsen jag flyger häckar, vill jag säga nästan en koloni med glador i ett skogsparti, så att flyga med glador här, det är ingen ovanlighet.
Så även i dag var det livlig rovfågelsaktivitet.
Naturligtvis hoppades jag få med någon fågel
i min kamera, som jag flög rote med i blåsan.
Min kamera satt monterad i 45 graders vinkel åt vänster på ovansidan av nosen filmande video.
Min kamera, en Mobius, som är en favorit, den tar förvånansvärt bra bilder och video och jag rekommenderar den varmt.
Bilderna är till ytterligare visso klippta ur videon, vilket på verkar kvaliteten. Mina bilder är oxå starkt uppdragna, vilket försämrar bildkvaliteten.
Men det handlar inte bara om kvalitet och pixlar. Det handlar om att vara på rätt plats vid rätt tid.
Så lite bilder blev det.
Mun tid i luften blev nästan 3 timmar och för dessa 3 timmars flygning hade jag förbrukat 545 mA för mottagare, servo och elmotor. Ganska energisnålt eller ?
Eller kanske en indikation på hur bra termiken var.
Efter 3 timmar i flygstolen var jag genomstekt och avbröt. Jag sitter, om jag kan, alltid i skuggan av min bagagelucka för att inte bli för knaperstekt i solen.
Men jag for hem mycket belåten efter en fin upplevelse och spänd på, hur min eventuella bilder blev.
I morgon blir samma väder, så då tar jag med en ny stor elseglare !
En gröda som håller sig grön även i torka är fodermajs. Fortfarande grönskande i det gula landskapet.
Här ett inlägg och ett bidrag från Ingvar Nilsson.
Detta är del 2 av min rapport från SMOS linflygträff i Kungsbacka.
Bilderna är allmänt hållna och eftersom jag har många bilder, får jag dela upp de i två poster. Bilderna tarvar inte speciella kommentarer, utan ni ser säkert, vad det föreställer. Jag vill med bilderna bara försöka skapa en uppfattning hos betraktaren, vad linflyg innebär.
Bilder säger mer än till och med en politikers ordsvada…
Ursäkta den något virriga formateringen på brödtexten…
Ingvar Nilssons inlägg har jag kursiverat.
Ok, snurra med !
Först Ingvars bidrag.
Hej,
Under lördagen avhölls den 12:e i rak ordning OldTimer
och Motorträffen på det fina fältet ”Inlanda” i södra
Kungsbacka. Vi håller detta ihop med SMOS,
Svenska Modellflygares Oldtimersällskap.
Vädret såg darrigt ut in i det sista, men vi slapp regn,
fast vi fickdet lite blåsigt. Samtidigt som den vanliga träffen löpte, hade vi även
en Weatherman Vintage Speed tävling.
Som tur är, har vi genom icke Palms försorg en bra startramp, som är 5 m lång och det är startrampen
samt ett i övrigt välskött fält som lockade hit såväl
Ingemar Larsson som Luis Petersen från Danmark.
Fältet är i blötaste laget för att starta små modeller
från marken, vilket man gör just i Weatherman.
Modellen är densamma men kan variera i storlek beroende på vald motorstorlek. Tävlingen tillgår som så,
att varje klass ska flyga ett visst antal varv med en viss linlängd. Resultatet räknas om till % av gällande rekord. Alltså den som slår ett rekord har god chans att vinna.
Såväl Sven-Eric som Luis hade typiska tävlingsproblem. Allt funkar perfekt tills det blir tävlingsstart, då tjurar motorn för att sedan åter i epån starta och gå perfekt…
Vi hade långväga gäster på träffen: Ove Andersson, välkänd svensk mästare i F2B, (storstunt) under många år. Vi hade Jan Wold från Norge – lincombat och Wakefield- flygare, Ingemar Larsson från Vänersborg som är linflygeldsjäl tillika internationell domare i lincobat.
Den övre cirkeln beflögs flitigt av våra egna Alf Eskilsson och Ola Lindqvist, givetvis även Ove Andersson. Underslutet av träffen gjoren kaukko Kainulainen även en flygning.
I depån köres motorer och en del grunkor bytte ägare. i depån kunde man stöta på kända namn som Hyvelbengt, (Bengt Lundström) och malte Blomqvist. Även Lars-Erik Fridström och Göte Andersson från Gislaved, som är välkända motorspecialister, vilka flyger friflygande förbrännings- motormodeller. Flera medlemmar från Sländan i Sollebrunn Nossebro syntes också.
Enligt resultattavlan blev inga nya rekord satta.
Ingemar Larsson vann med sin modell som tuffade runt med mer än 140 km/tim.
Jag skriver inte så mycket, eftersom bilderna förhoppningsvis
förmedlar så mycket mer än ord.
Har du tänkt på, vad begreppet ”Friflygande ” modeller innebär ?
Som jag ser det, är detta essensen av modellflyg. Man bygger en modell, som efter starten ska klara sig själv under flygningen, vilket är ett resultat av många trimflygningar och ett grannlaga utfört arbete vid byggandet.
Du kan inte påverka din modell efter start eller urkoppling. Det är något definitivt över begreppet ”Friflyg”. Sista fysiska kontakten
med din modell är då du släpper den, eller då startlinans ring glider av
din startkrok på modellen.
Flyger du radiostyrda modeller, har du möjlighet att påverka trimmen på din modell, då du är i luften.
Friflyg är en helt annan filosofi. Du måste ha en modell som kan flyga,
dessutom ska den tävlingsmässigt kunna prestera!
Dessa två krav kan vara i konflikt. Därför måste friflygaren väga samman alla egenskaperna, vilka skapar en högpresterande friflygande modell.
Det är det som ligger till grund för din modells prestationsförmåga.
Därför kommer jag att presentera ett sjok bilder en gång i veckan på just klassen OldTimer, friflygande modeller.
Om någon har önskemål, om vad jag ska redovisa maila mig, så ska jag försöka ordna det.
Jag har 10000 bilder på friflygande modeller i OldTimerklassen i mitt arkiv..
En av vår danska vänner har släppt en modell.
Till vänster Ronald Borg, om jag inte har fel.
Visst, det är lite balett över medhjälparens rörelser vid starten
av en segelmodell på lina. Det är, som om Inge Sundstedt,
då han släpper modellen, med sitt kroppsspråk kungör:
”Kolla, jag kan också flyga” !
Estetik är en av de bärande egenskaperna hos friflyget.
Hvornaer flyver en OldTimermodel best ?
Hvergang !
Bo-Eskil, vår ordförande i SMOS, hämtar luft inför släppet av Cikadan.
En norrman med V-stabbe på linan.
Ja, alltså varken linan eller norrmannen är utrustade med V-stabbe….
utan modellen…
Hasse från Halmstad släpper Kurt Sandbergs SM-Vinnare 1948
Livlig flyg- och linaktivitet.
En svensk Curt flyger följdriktigt med sin Viking.
Curt har alltid mycket välbyggda och vältrimmade modeller med sig.
En, för mig i alla fall, estetiskt tilltalande modell. Pilformade vingar för att öka längdstabilitet och flytta tyngdpunkten, utan att lasta för mycket bly i nosen.
Dessutom ger pilformade vingar en illusion av rörelse framåt.
En bild som minner om sommaren med modell, grönska och den röda stugan.
Färgerna, gult, blått, rött och vitt, kan det bli mera symboliskt nordiskt ?
Här går modellen upp på linan.
Tomas släpper en modell.
Steady as a rock…
Startar Bo-Eskils modell, eller är det Marttis Wakefield ?
Hur som helst…det blev ingen max…men modellen visade, den kunde stå på nosen…
De främsta i Wakefield.
Från vänster italienaren Mario Gialanella med sin Ellilä, Karl-Erik Widell Danmark, Sune Stark 93 år världsmästare
i Wakefield 1951 och Åke Gustavsson från Sverige.
PimPim mopsdam hade inte med sig någon modell denna gången…
Briefing med, för OT-intresserade, idel kända profiler.
Snart landning i grönskan
Ett stillastående ögonblick från Rinkaby…
Friflygaren
Ett glatt danskt gäng med unga pojkar.
”Nu, ska du sagtens kun bare flyve”!
En av grabbarna från Alingsås, Martin Larsson aktiv både inom
modernt friflyg och inom Old Timer flyg, släpper, Freddes modell
med en gest som säger mig: ”Skyn tillhör dig nu” !
En dansk ”Cumulus”
Bilden som visar, vad det handlar om i flera avseenden.
Frede Juhl från vårt grannland Danmark.
Åke Gustavsson släpper Per Nilssons modell.
Ännu en bild på det ”Danske hold”.
Du förstår nog, att detta med friflyg är roligt !
Sista sekunden justering.
Up she goes !
En Wakefieldmodell har just lättat från startbordet
Att en modell, som denna Wakefield, kan prestera så mycket med det förhållandet, som finns mellan kropp och vinge ?
En bild på en klassisk modellklass: Wakefield.
Detta är modellflyg, när det är som bäst ! Jag tycker bilden förmedlar
mycket till betraktaren. Vacker och välbyggd modell som presterar
på topp. Konstruerad för 70 år sen…
Veteranplan-Novispilot
Matti Pyykkö , en skicklig byggare och pilot från vårt broderland Finland.
Nytt för i år är RC-klassen segel. Många Blue Phoenixar och andra modeller
deltog. Kommer att bli populärt och underlättar rekrytering av nya
OT-flygare. Vid Ålleberg Modellflygklubbs Höstmarknad fick jag indikationer
på, att flera rc-flygare ville ställa upp nästa år. Det får vi , som medlemmar
i SMOS tänka på , så vi informerar i rätt forum och tid inför tävlingen.
Nöjda och glada piloter. Klart man är belåten, om man är förunnad att flyga Blue Phoenix !
Innan start
En Blue Phoenix i sitt rätta element…eller som vi säger på latin…Mobilis in mobili ! Detta latinsk uttryck kom jag ihåg från den gången, då jag som 10-åring läste
Jules Vernes bok ”En världsomsegling under havet ”. Den galne kapten Nemo hade
ju som måtto för sin farkost ”Nautilus” just ovanstående uttryck, som betyder: ”Rörlig i (eller med) det rörliga elementet”.
Vet ni hur många Blue Phoenix, som byggts ? Jag vet inte, men det är
antagligen den mest byggda och flugna 2-metersseglaren i världen. Modellen Blue Phoenix och den friflygande Cikadan är konstruerade av Leif Eriksson Sverige. Båda modellerna tillhör de främsta inom sina klasser
på grund av att konstruktören lyckats förena positiva grundegenskaper i sin
konstruktion.Bra jobbat Leif ! När kommer du med nästa modell ?
Kamske en uppdaterad Blue Phoenix som kan döpas till ett lämpligare
”The New Phoenix”….
Jag hävdar, att en Blue Phoenix med en enkel elmotor är det absolut bästa konceptet för en nybörjare. Byggsatsen är bra och den blivande
piloten lär sig under byggandet, hur en klassisk modell är uppbyggd ,
vilket ger kunskap, så man kan laga efter haverier, då man förstår
konstruktionen och hur allt hänger ihop.I min klubb Ålleberg
ModellFlygKlubb, används Blue Phoenix som en instigsmodel för
nybörjare med mycket gott resultat.
En intensiv Tomas håller koll på sin rc-modell.
Matti med sin ”Salmiak”
Salmiak ja, det vet jag, vad det är. För då jag hör ordet, väcks minnen då jag
i 12-årsåldern hjälpte en släkting, som var plåtslagarmästare , att löda
stuprör och hängrännor. Mitt första uppdrag var att ”Hämta salmiaken och gör ren båda lödkolvarna”..Lödkolvarna var stora bensindrivna monster, som
liknade någon sorts massförstörelsevapen… själva lödspetsen vägde säkert ett halvt kg.
Salmiaken var en stor vit klump med spår efter lödspetsar som gjorts rena. Ja det var en liten utvikning från modellflyg, men så hängde det ihop för mig.
Mot skyarna !
Gunnar Wivardsson lägger in varv i den lååånga kroppen på sin modell.
Käre besökare !
Det kommer mycket mer bilder om
OT-Friflyg, så häng på låset!
Lördagen började med 2 m/sek ostlig vind, när jag cyklade till träningen
för att lyfta skrot kl 0800.
Det såg ut att kunna bli fint väder för termikflyg i dag, om solen får skina och värma
på marken. Efter träningen åkte jag för att flygfotografera ett företag och jag märkte
då att vinden nästan lagt av.
Eftersom det verkade som att kunna bli fint termikväder, hade jag plockat
ihop min Ava och lagt den med dess tillbehör i bilen, då jag körde hemifrån
vilket möjliggjorde, att jag klockan 1145 stod på mitt vanliga ställe med Avan
monterad och lastad med en Goprokamera.
Jag var ju intresserad av, att få en koll om min Gopro som badade i Lagan
häromdagen överlevt utan större skador.
Bilderna på industrin tog jag med en annan ombyggd Gopro med en
riktigt högkvalitativ lins.
Men för att dokumentera min egen flygning får en original Gopro duga…
Vid framkomsten till platsen där jag flyger termik, visade det sig att
vinden var NOLL.
Absolut vindstilla. Det var växlande molnighet med långa bankar av
välutvecklade cumulusmoln som var på väg att utvecklas mot Cumulus Congestus.
Bara solen kommer igenom, blir det perfekt, tänkte jag. Vad jag inte
kunde anat, var att molnen var helt orörliga på himmeln.
De rörde sig inte överhuvudtaget….!
Jag hade rakt över mig en molnbank, som på 3 timmar flyttade sig maximalt 500 m !
Det har jag aldrig sett förut. Men det var ju ett högtrycksläge.
Så jag startade och drog upp till 100 m med motorn.
Stängde den och började leta termik. Nere på 65 m hittade jag en
liten blåsa. Det var ca 1 m/sek med stig i den och den var trång.
Jag hade inte ett helt varv med ständigt stig, utan det var som mest,
3/4 av varvet det gick uppåt.
Men, hur som helst så gnetade jag mig upp. det är lite spännande, om
jag måste anstränga mig lite ibland…
Det var skillnad mot i juni- juli, då man i stort åkte hiss rakt upp.
Nu fick jag flyga, med all den eventuella rutin och skicklighet jag
besitter, för att kunna utnyttja modell och termik på bästa sätt.
Under tiden jag flög, passerade tusentals vågar jag säga, flyttande
ormvråkar. De kom i klungor om 40-50 stycken och tryckte från den höjd, de hade fått
ihop längre mot nord, på bra mot sydväst.
Under de nästan 3 timmar jag flög, tror jag inte jag hade lyft under
hela varvet mer än under 10 varv !
Den bästa blåsan var den jag tog sist, som jag beskriver under en
av bilderna.
Efter ungefär en timmas flygning kom solen och värmde på. Det kunde jag märka efter 10 minuter på mycket mer termik aktivitet.
Inga glador eller tornfalkar syntes, på den tiden jag var där.
Under bilfärden dit såg jag dock två enstaka glador i närheten av Stjernarp.
Hur som helst, klockan 1435 landade jag slutligt framför
fötterna mycket nöjd med denna min flygdag.
Den kunde varit sämre. Sen hemfärd, urlastning och koll av bilder,
för att sedan syssla med något helt annat.
Ni ser…man har fullt upp hela dagen….Härligt !
Här kommer några bilder, som beskriver den del av dagen, vilken
handlar om mitt termikflygande ;
En fly-by för piloten och andra betraktare. Min Hyperava som loggat 650 timmar i termik nu !
Inte så där jätteenkelt att fotografera och samtidigt flyga…
Försök att plåta med högerhanden och styr modellen med vänsterhanden…
det kommer garanterat att kännas aningen avigt…
Jag flög hela tiden, i stort sett, med modellen i solen. Det gäller att inte tappa bort den, för en Ava flyger snabbt långa sträckor om den får flyga efter eget huvud…
Min mest flugna modell efter en fullföljd flygning i lördags kl 1435.
När jag flög medvindslinjen inför min landning, flög jag in i dagens
bästa termikblåsa på 40 m höjd.
Jag kunde inte motstå utmaningen utan började kurva och till min förvåning, lyfte det under hela varvet. Blåsan lyfte upp mig och jag flög
ytterligare en halvtimma. Denna blåsan var ett resultat, av att solen hade verkat i en timma på marken och fått igång termikmaskinen.
Vacker fågel och en utpräglad och anpassad predator
Som du ser, havet ligger stilla…platsen är vid ”Fortet”
Min modell vid min vanliga tuva beredd att starta.
Start !
Up and away…
Loss … 
Nu är det upp till dig !
Utsikt mot Hallands Väderö från Platån.
Landning med full klaff och full kontroll.
Min trogna JR, 7 år gammal.
