Denna Stipa Caproni kan ju sägas vara en verkligt flygande tunna. Det var 16 år före J-29 flög i Sverige
i september 1948.
Vi vet, att italienare är duktiga formgivare inom bilar,
mat, mode och möbler.
Detta plan var väl ett tjuvskott på kreativitetsplantan,
då den kom på 30-talet.
Men Italien var ju då ett diktaturland, lett av en clown.
som hette Mussolini och då kunde allt ske.
Planet blev ingen hit och jag tror knappt konstruktören, Stipa visste vad fördelarna var med konstruktionen.
Jag vet inte, vad det liknar…det är ju ingen skönhet.
Men man byggde och flög med det i Italien 1932.
Motorn och dess kåpor ser ut, som om man tagit en Moth, huggt av nosen och satt den i Capronins rörkropp…
Filmen, som finns på YouTube och där jag klippt några bilder, visar att man byggt och flugit med en replika utrustad med en, som jag tror, Rotax-motor.
Italienarna tog fram märkvärdiga flygplan under 20- och
30-talet. De var ofta vackra…men de flög kanske inte så bra.
Dock så kunde man verkligen konstruera bra flygplan under kriget. Jag tänker på Macchi C.205 Veltro med Daimler Benz-motor.
Då man fick tillgång till DB-605 motorer var detta plan överlägset Me-109…till tyskarnas förtret och till amerikanska Mustangpiloters förskräckelse.
Här några bilder från tuben och en video från samma plats;
Med tanke på flygplanets utseende hade det passat mig, till höger på
bilden och min färdmekaniker, till vänster, som handen i en handske…
Jag menar, vi har ju alla en viss rondör…
I torsdags ville jag som vanligt flyga, vilket jag gör varje dag, det är hyfsat väder.
For till Hovs Hallar därför det var lovat Nord, som skulle vrida till NV.
Allt bra för hangflyg på Segeltorpshanget.
Möttes av NNV, men jag gick ner till det låga i alla fall.
Vinden ca 5-6 m/sek lite snett på från norr.
Dock lyftet mycket bra.
Jag lade märke till, att vinden var termisk, det vill säga det kom blåsor med varm luft från havet och störde hangets funktion. Detta är inte ovanligt.
Då det kom varmluft försvann lyftet, eftersom den laminära havsvinden stördes av varmluften.
Det kom två pensionärer, som var inresserade av vad jag gjorde och jag utlovade en demonstration.
Stående på pilotplatsen var det bra vind, så jag startade min modell rakt ut.
Bara för att erfara att det fanns inget lyft !
En varmluftsbubbla hade parkerat och stängt av lyftet…
Kvinnan stod nedanför och min modell for emot henne.
Med tur lyckades jag undvika damen och fick ner min modell i diket.
Jo damen var lite skakad, men hon frågade: Gör det alltid så ?
Tja vad säger man ?
Men det är sådant som händer, då man ska visa sig på styva linan…
5 minuter senare var jag åter luften med min kameraförsedda model.
..synd inte kameran fungerade bara…
Två skärmflygare anlände fulla av förväntan. Men de fick erfara, hur hanget beter sig, då det är termiskt.
De packade ihop efter en kort stund.
Även för min lätta modell var det svårt att hålla sig uppe.
Men trots allt blev det en fin dag på Hovs Hallar.
…även om modellflygaregot fick sig en törn…
Men käre besökare, du ser att det händer alltid något
oväntat, då jag är ute med mina modeller.
Det gör det aldrig framför en tv i dvala eller om man
knappar frenetiskt på en Iphåne…
Här ser du, 4-6 m/sek lite från Nord.
Släppet första starten utan kamera i modellen…
…sen skulle jag visa mig på styva linan för pensionärerna…
Inget lyft…
Rakt mot damen…
Jag lyckades svänga bort…
…och landa lite kontrollerat i diket..
…modellen var oskadad.
En pilots uppgivenhets gest efter fiaskot.
Men fem minuter senare var jag i luften igen.
Nu med GoPro i nosen.
Skärmflygarna kämpade på i dåligt lyft. Ser ut som verklig piggy-backing här…
Landningssekvens…
…ser du slyet…
…här glider jag bakom…
..nu är jag nere bland kvistarna och studsar…
…men det gick bra med landningen.
Jag åkte för att få mig några vändor i luften i går.
Vindutsikt för Hovs Hallar var på morgonen ONO och under dagen vridande till VNV med styrkan 5-7 m/sek.
Den prognosen stämde på pricken från bästa vädersiten yr.no. Jag kom ner till Segeltorp kl 14 och då hade vi NV til NNV 5 m/sek. Alltså perfekt vind.
På väg till hanget såg jag en modell i luften, vilket är ovanligt och det visade sig vara en bekant från Västergötland, Stefan med hustru Elisabeth.
De hade tagit en liten semester och bodde i Hallavara över helgen. Alltid roligt om man slipper flyga ensam, vilket jag är van vid, men flera är bättre.
Vi fick fina flygningar och kunde inte klaga på något. Jo… det kunde varit varmare, för vi hade bara 11 grader.
Vid 1530-tiden gick Stefan med fru, men i gengäld kom två skärmflygare.
De fick oxå fina flygningar och då jag gick hem vid 16-tiden, såg jag en av dem hängande under sin trasa högt över Platån på Hovs Hallar.
Jag är säker på att han njöt…som jag, då jag flög min modell.
Bilder klippta ur video tagen med min Mobius.
Såvardetmede !
Stefan och Elisabeth
Start av min Spirit
Den börjar bli lite ärrad nu, min Spirit Elite…
Start
Kroppsspråket…
Klart man är glad, när modellen är i luften på ett fint hang.
Landningssekvens av Stefans modell.
…det går lite för fort…
…landning i buske…
allt ok
Stefans lilla Taranissändare
Dags att åka hem...
…sen kom skärmflygare…
…som fick luft under vingarna…eller i alla fall fick fyllda skärmar.
Jag fann denna fina film på Youtube i 4K. Man ska se den som en produkt av sin tid under kalla kriget.
Den tidstypiske amerikanske hjälten, Jimmy Stewart,
vilken var en av de mest berömda skådespelarna i USA, tjänstgör i filmen som 1.st pilot ombord en B-36.
Han beledsagas naturligtvis av tidstypiska galanta damer.
Jimmy Stewart tog värvning i USAF efter Pearl Harbour. Han fick utbildning till pilot och tjänstgjorde till en
början som flyglärare.
Han förflyttades till England och tjänstgjorde som chefspilot på B-24 Liberator och flög 20 raider över Tyskland.
Stewart erhöll höga utmärkelser för sina insatser och blev så småningom brigadgeneral i USAF.
Han deltog även under Vietnamkriget och flög B-57 Canberra.
En sann amerikansk hjälte, som inte hycklade,
utan han gjorde en insats för sitt land.
Vi kan ju jämföra Jimmy Stewart med John Wayne… John Wayne deltog inte i kriget men i filmer sköt han ner det Kejserliga Japanska Flygvapnet 5 gånger om.
Han var enligt myndigheterna för gammal för att tjänstgöra i det militära försvaret och dessutom var familjeförsörjare undantagna för tjänstgöring.
Att inte få tjänstgöra och tjäna sitt land i krig,
upplevde John Wayne som en stor besvikelse hela
sitt liv.
Han tyckte om att beteckna sig såsom varande
”A true american”. Men på hans gravsten står; ”Feo, Fuerte y Formal”
Filmen om B-36 nedan är mycket fin och perfekt
restaurerad. Peacemakern hade en cruisingspeed
på ca 360 km/tim och en maxfart med Westinghouse
jetmotorerna inkopplade på nästan 700 km/tim.
Kolvmotorerna, vilka var 6 stycken, gav vardera
3500 bhp…Att byta tändstift på dessa var jobbigt
…336 styck !
Ett av många problem med B-36 var att kolvmotorerna
tog fyr, beroende på att de var monterade bak/fram ,
vilket medförde dels att det blev isbildning i förgasarna,
som gav för rik bränsleblandning, vilket kunde orsaka
brand från det överflödiga bränslet och dels att motorerna
var svåra att kyla ordentligt.
Videon är ett fint tidsdokument.
När ”Peacemakern” startar, tror man aldrig, den kommer att lyfta…
Den rullar med hög nos länge, innan dess hjul lämna startbanan.
Jag får vibbar till den engelska ”Brabazon” ,
när jag ser den flyga…
Brabazon var ett monstruöst engelskt passagerarplan som kom i luften sent 40-tal.
Jag tror den gjorde max 10flygningar, innan den
skrotades. Flygplanet var omodernt innan det provflögs.
Luta dig bakåt och njut !
Motorn = 4 x 7 stjärnor = 28 cylindrar med 56 tändstift…
Att jag hade ställt in Fail-Safe på min Spirit noga, räddade min modell från haveri i går.
Jag var nere vid Segeltorp för att flyga hang,
då vädret tycktes kunna bli, enligt yr.no, mycket
bra. Det norska väderinstitutet lovade nordligt till kl 12 och sedan vridning till nordväst sakta ökande till
ca 5 m/sek.
När jag anlände 1030, var det mycket svag nordväst,
men jag vet, efter 50 års erfarenhet från HH, att
sjöbrisen tar sig runt 12-tiden.
Med modellen monterad, svassade jag runt på
hanget som en äggasjuk höna och överlade med mig
själv, om den svaga vinden skulle bära min modell.
Till slut klarade jag inte väntan mer, så jag startade i en vindstyrka på ca 1.5 m/sek.
Jag vet, min Spirit klarar mycket svagt lyft och
det finns möjligheter till en forcerad landning,
om så krävs.
Vilket jag fick erfara lite brutalt senare…
Hanget fungerade och det lyfte svagt.
Under marginella förhållanden är det viktigt att
flyga rent.
Alltsåinte kana eller glida i svängarna,
använda i huvudsak sidoroder därför om du
flyger enbart med skevroder i svängarna,
då modellen ligger just över viknngsgränsen i hastighet,
då är risken att det nedfällda skevrodret överstegrar
vingen och du får en snaproll…
Du ska inte heller veva med spakarna i onödan.
Om du flyger med spakarna så de går som
gräddvispar skapar du motstånd, som naturligtvis
du få betala med din flyghastighet.
Ja, du förstår säkert mitt resonemang.
När modellen var perfekt intrimmad, var det en
njutning att flyga.
Jag tröttnar aldrig på att hangflyga. Hangflyg är
för mig essensen av det magiska begreppet
” att kunna flyga”.
Efter en timme i luften landade jag, då vi skulle
intaga fika.
Eter pausen monerade jag på en ombordkamera
som filmar snett nedåt, bakåt.
Vinden hade tagit sig lite, så det blåste ca 3 m/sek.
Så start med mycket förväntan och laddad Mobius
i hopp om fina bilder…
Sekunder efter starten märkte jag, att roderna
”frusit”.
Jag kunde inte svänga in på kanten, som jag ville,
utan modellen flög sin egen bana.
Inget gick att röra, utan jag såg som passagerare på, hur min Spirit följde kanten och sakta svängde
över kanten in till vänster mot en nysatt potatisåker.
Ingenting kunde jag göra, men nödläget löste ut en gammal betingad reflex hos mig. Just
som hos Pavlows hundar…
Jag lyfte upp sändaren och vred den, så antennen kom i annan polarisation.
Det var ju så vi gjorde, då vi körde AM på 27 mHz.
Dock inget hjälpte, utan modellen försvann i ett mindre rökmoln av jord från potatisåkern.
Landningen…såg bra ut…inga delar som flög i luften, utan modellen låg snyggt i potatisåkerns tiltor.
Problemet är snarast att ta sig över gärdsgården och elstaketen.
Men det lyckades utan benbrott, modellen hämtades och jag felsökte.
Felet som orsakade FailSafen, var att kopplingen
mellan rx och satellit-rx var glapp.
Jag fixade problemet, provade att failsafen var ok
och startade på nytt.
Allt fungerade, som det skulle. Jag kollade om allt , då jag kom hem och nu är allt ok.
Jag startade kl 1055, landade två gånger varvid den sista kl 1433.
Då kan du räkna ut ungefär, hur mycket jag flög.
Hemkommen laddade jag min mottagaracke, vilket är 5 celler av BilTemas Mh-batterier av nya sorten.
Jag fick i 1255 mA.
Vilket ger mig en tanke då vi flög på 70-talet med Deac-DKZ-celler på 350 mA….
Nu flyger vi med Mh 2700 mA!
Japp, jag tog bilder endast med min Mobius.
Stillbilderna är klippta ur videon från Mobiuskameran.
Denna lilla eminenta kamera har tagit större del
av mitt fotoliv, då den levererar bilder av hög kvalitet
, enligt mitt sätt att se det.
Jag använder min Mobius ofta som en ”Fångare av ögonblick”
om jag är ute på något. Enkel och bekvämt.
Med minneskort på 64 Gb kan jag låta kameran
tugga på med 4 bilder/sek en halv dag
Allt hänger på ackens kapacitet i kameran.
Så här kommer resultatet av min dag på Segeltorp,
vilket blev en av de finaste flygdagar, jag någonsin haft
å Hovs Hallar.
Börja med hangflyg, du kommer att få ett rikare liv !
Start med kamera på nosen
Nu har mottagaren gått i FailSafeläget.
Modellen svänger sakta åt vänster…hur mycket jag än håller emot…
Obönhörligt mot åkern..
Du ser att sidorodret står stilla…
…nära…
Här kör vi, så det ryker i den skånska potatisåkern…
…det gick nog bra…
Potatisåker som är nysådd = skitiga fötter om man har lågskor
Inte lätta hoppa över en gärdsgård…
Bärgat och klart.
Du ser att havets yta är nästan blank…se den knivskarpa horisonten !
Första starten…med funderingen; Ska det bära ?
Det bär…härligt !
Lyftet var som sakta stigande grädde i en gryta…
En man som njuter av modellflyglivet !
Det är ett privilegium att vara förunnad att
bo vid kusten och ha tillgång till de fina hangen.
Förbi Segeltorp går en mycket utnyttjad promenadväg.
Fortsätter man söderut kommer man till
den lilla ”Norrehamn”, där oxå vindmätaren sitter.
”I am Chief Inspector at The Royal Pugs Airforce” !
Jag skrev ovanstående på engelska, för att locka besökare från den internationella arenan…
Först vill jag säga, att jag tycker jag har fått tillbaka en del av livet, sen jag erhöll min första vaccinspruta mot Covid-19.
Andra sprutan får jag i mitten av Maj.
Efter vad jag läst i pressen, mest utländsk, kunde biverkningar uppträda efter Astra Zenecas vaccin.
Jag hade, låt oss kalla det tur, … jag fick Phizer Biontechs.
Det känns nu, som jag tagit mig över två av de tre hindren i samband med pandemin. Första hindret att man ransonerat sociala kontakter under ett helt år, det andra är första injektionen och det tredje är sista injektionen med vaccin.
Nu börjar livet, som han som fyllt 100 år sade… eller ?
Pandemin påverkar naturligtvis modellflygverksamheten och då speciellt tävlingsaktiviteten. Vi har ju att iakttaga de förhållningsregler, som är utfärdade av myndigheterna.
Detta påverkade SMOS tävlingar under året.
De flesta deltagarnas ålder ligger mellan 65-95 år … och det är förståeligt, att dessa är rädda om sin hälsa.
Det medförde, att antalet tävlande sjönk vid exempelvis OT-SM vid Bollerup.
Jag har redan redovisat många bilder därifrån, men jag grävde lite i mitt omfångsrika bildarkiv och fann
lite ytterligare.
Jag publicerar dessa, för att vi ska kunna minnas och planera inför 2021, nu när vi blir vaccinerade.
Hoppas det blir många deltagare 2021 på alla modellflyg- tävlingar.
Här kommer ett bildspel, som vanligt ihopsatt av mig lite hastigt…
Den kategori modellflygare som flyger OldTimermodeller inom friflygeriet, det är de, som samlar flest…deltagare i Sverige vid träffar och tävlingar.
Vi kan väl säga, att OT-friflyget vilar på unga och breda axlar.
Jag har samlat lite porträtt/actionscener, som inbegriper dessa pojkars och flickors aktiviteter ur mitt ganska enorma arkiv av OT-bilder från och med 2009.
Kanske det kan stimulera någon att om inte börja med OT-friflyg, så i alla fall åka och titta på en tävling.
Du kommer inte att bli besviken. Ja, jag vet…det ska vara jetmodeller för 150000 spänn eller konstflygmodeller för lika mycket.
Här är det ju bara lite balsa och furupinnar som flyger fritt…
…och det är ju det som är meningen.
Vill du veta, när OT-friflygarna träffas och tävlar, rekommenderar jag ett besök HÄR.
För 3 veckor sen såg jag två små flockar av tofsvipor på åkrarna närmast kusten vid Kattegatt.
Det var ca 25 individer totalt. Eftersom förra året för mig inte hade varit ett bra år för observationer av tofsvipor, tänkte jag, att i år blir det bättre.
Tofsvipornas tumlande, nervösa flygningar över markerna skrikande med sitt intensiva läte hör till
våren för mig.
Men senare år har jag sett färre och färre tofsvipor.
Vad det nu beror på.
Sen jag såg de små grupperna, som jag beskrev ovan, har jag inte sett en enda tofsvipa förrän i dag.
En ensam individ gick och plockade mat på en vall och jag tänkte, att jag får väl dokumentera den…
Kan nån tala om, varthän tofsviporna försvunnit ?
Hade varit intressant att få veta av er, som är kunniga.
Här är en bild på den enda? vipan i södra Halland…
Med sig i dag hade han sin Tigra, med 1.4 m spännvidd. Jag hade åkt till hanget vid 10-tiden då det var västlig vind utlovad till ca 5-7 m/sek.
Det tillfället vill jag inte missa.
Förhållandena vid hangkanten var som förväntat. Kanske lite dragning på Syd, men det påverkade inte flygningen.
Jag hade…som vanligt min Spirit, som jag försett med min mobius på ett stag i nosen, så jag filmade bakåt.
Det gäller att variera vinklarna. Kameran som vanligt och genom hela berättelsen är min Mobius.
Alla bilder är klippta ur videofilmen kameran tog. Jag arbetade med två Mobiuskameror. En lös som jag kunde placera på modellen och en Mobius fäst vid min högra solglasögonskalm, vilken filmar det jag ser på. Mycket enkelt och praktiskt.
Efter att ha kanat på hanget i en halvtimma kom Anders med sin Tigra. Han kunde som jag inte hålla sig från möjligheten att få en stunds flygning.
Jag fick möjligheten att prova hans Tigra och den har goda flygegenskaper, därfär den är ju så lätt.
Dessutom sitter det en effektiv vingprofil som kan hantera både hög och låg hastighet. Modellen har högt glidtal och god förmåga att penetrera motvind.
Sen är det ju inte två modellflygare som vill ha samma inställning och trim på modellen. Anders hade programmerat in mycket exponentiella utslag på roderna.
På modellen har man två skevroder, ganska små, som också funkar som höjdroder via mixer. Jag hade velat ha större roderytor.
Efter 2 timmar under mycket goda flygförhållanden
var vi nöjda och genomblåsta och pallrade oss till
parkeringen med våra modeller och våra flygningar.
Jag har gjort, lite hastigt, ett bildspel, men ska sätta ihop
videosnuttarna till en redigerad film. Den laddar jag upp
inom 24 timmar så keep looking.
Jag var väldigt laddad för hangflyg på Hovs Hallar tisdag.
Väderutsikterna, yr.no, lovade NNO 3-5 m/sek vridande till NNV.
Det kunde inte vara bättre.
Klockan 0900 anlände jag till HH, tog mitt pick och pack och monterade modellen vid min flygtuva längst upp på Platån.
Det var helt tomt på turister…de enda som gjorde mig sällskap var korparna, som tumlade omkring på hanget kraxande med hög röst.
Vinden var vid framkomsten NNO ca 1.5 m/sek.
Inte helt bra. Min modell, min Spirit Elite, var en som klarar svaga vindar och som har åtskilliga
timmar i luften.
Jag gick fram och tillbaka och samlade mod och kollade vinden och slutligen provade jag.
Men jag fick avbryta, då jag var väldigt lågt just i kantrotorn. Det är ett läge, man inte vill vara i, då modellen då man gnetar riskerar att hamna i oflygbart läge i turbulensen.
Så jag avbröt och lyckades landa kontrollerat på kanten.
Ånyo väntan på vind. Vinden kom i pustar och jag förstod, att det gällde att utnyttja dessa pustar för att kunna starta, komma igenom kantturbulensen och komma in i den laminära havsvinden.
Jag gjorde så. Då vinden tillfälligtvis friskade i, väntade jag tills lyftet byggts ut för att kunna kasta ut.
Det gick vägen och jag kom upp i det riktiga lyftet.
Är man väl förbi turbulensen vid kanten, är det enkelt att flyga.
Trots den svaga medelvinden, inte över 2 m/sek NNO, kunde jag klättra, så högt jag ville.
Det var solsken, men det var kallt och som vanligt… låg mina flygvantar i bilen…det var 1.5 C bara.
Efter två flygningar på 1.5 timma var jag nöjd och landade på en fri yta.
Kändes härligt att premiärflyga på Platån. Efter att ha gått suktat en vinter med dåligt väder, var detta en befrielse.
Då jag gick till bilen, såg jag en man med en spade ute i området, där man banat av jorden. Jag hade ju undrat ,
vad som var på gång.
Mannen förklarade, att han ägde jordbruksmarken och han höll på att plantera blåbärsbuskar på de ca 7 tunnlanden,
för att utnyttja resurserna.
Så inget ska byggas där, eftersom det är klassat som jordbruksmark.
Då vet vi det.
Nu hoppas jag på vidare bra hangväder, så jag kan få mig lite flygtid på mitt favorithang. Där jag modellflugit i 49 år…
Du ser att havet ligger i stort blankt.
Här ska det bli blåbärsskog…
Skörden sker med tröskor som skiljer ut bären.
Min pilotplats på toppen av Platån.
Landningsstrippen som vi håller tillgodo med.
Tuvan där jag suttit under många säsonger och flugit.
Här kan du se hur jag fäster en Mobiuskamera för få lite annorlunda bildvinkel.
Kameran sitter på ett kolfiberrör och fästs på vingen med två gummiband.
Modellen flög bra. Det vill säga den var agil, den penetrerade vinden bra och hade förutom en bra polar också ett högt glidtal. Lätt att landa därför den är lätt och man kan klaffa ner skevroderna och öka luftmotståndet.
En positiv upplevelse från Polen igen. Anders har byggt ett flertal modeller från firman och den han nu har på byggbordet, ärdenna.
Intressant konstruktion, Scorpion, som har lite 40-tals
modellflyglinjer över sig.
Efter 1.5 timma var vi något frusna, varför vi packade ihop. Dessutom vältrade konvektionsdimman in som ett enormt dundäcke…
Men nöjda var vi i all fall !
Här kommer ett enkelt bildspel på flygeriet och några ögonblick från vår lördag.
Min nya kärra för flygbogsering.
Levererad av Tomas hos HAB i Ljungby.
Multiplex FunCub.
Kolla denna fina film utan fjantig pålagd musik
och få en känsla för, hur det kan kännas att flyga
detta utomordentliga plan.
J35 och dess olika varianter var ett mycket bättre
plan än dess rykte och löste sin uppgift att dels
kunna stiga snabbt och bekämpa sovjetiska
bombförband och dels kunna fungera som en
ren interceptor mot fientlig jakt och attack.
Ni ser på filmen från YouTube, vem som har copyrighten.
Inte ser det ut att bli modellflygeri i dag. Jag brukar inte backa för skitväder, då jag ska modellflyga, men jag är ingen självplågare. Det ska ju , för mig i alla fall, var njutbart att komma ut med modellen för att kunna utöva min hobby.
For iväg till stranden för att promenera…men återvände snabbt till den varma bilen, eftersom 12 minusgrader och 5 m/sek fick mig att frysa och känna mig stel som en djupfryst kyckling.
Jag lättade min sinne, efter att ha tinat och återfått rörelseförmågan, genom att kolla lite friflygfilmer på tuben.
Denna filmen jag bäddar in, återför mig 8 månader i tid, då det var behagligt väder även för en modellflygare.
Se på denna fina Pilatus Porter och kolla hur länge den flög.
Allting går inte med elektricitet !
All upphovsrätt på film och bilder tillhör uppladdaren på YouTube.
Det var 9 veckor sen jag flög…då kan du gode besökare förstå, att jag är flygsugen.
Men omständigheterna under dessa 9 veckor har i stort sett gjort modellflygning, som jag utövar det, omöjlig.
Etersom jag bara segelflyger, är jag beroende av två saker;
Termik eller hang. Du har säkert märkt, att solen har lyst med sin frånvaro de två senaste månaderna, så någon termik är inte att hoppas på.
Vind har vi haft, men ständigt från fel håll. Har vi haft nordligt, då jag kan flyga på Hovs Hallar, har det blåst 7-12 m/sek.
Jag ställer mig inte på HH i 12 m/sek i -8 C.
I går hade vi ett högtrycksbetonat väder med molnfri himmel och noll vind.
Nu skulle jag ut, för jag var tvungen att ratta en modell. Tänk om jag glömt, hur man gör ?
En modell som kan flyga under de flesta omständigeter, är en av mina Blue Phoenixar.
Således tog jag med en eldriven sådan, monterade en Mobius på nosen och for ut på bygden till ett av mina flygställen.
Det var vidunderligt fint väder och snön hade mjukat upp allt.
Det var oxå ca 6 grader kallt…och jag hade inga vantar med.
Men det fick gå i alla fall. Ljuset var oerhört starkt från solen, då det reflekterades i snön. Jag har skaffat glasögon efter att ha gått med linser i 40 år. Glasen är fina med antireflexbehandling, uv-skydd och med kromatiska egenskaper.
Men det var ändå svårt att se modellen, så jag landade och hängde på mig ett par av mina termiksolglasögon.
Nu gick det bättre, även om modellen inte var lika skarp, som jag upplevde den med solglasögon.
I 45 minuter stod jag och njöt av flygandet och fick min modell intrimmad perfekt. Det fanns även lite termik, men efter nästan en timma i luften utan vantar, hade min fingrar blivit av med lite av sin känsel.
Alltså beslöt jag att landa.
Allt hade funkat och en känsla av tillfredsställese bredde ut sig i mitt sinne.
Jag hade modellflugit den 2. Februari.
Kameran, min Mobius, satt på nosen och plåtade snett framåt vänster stillbilder.
Här kommer några flygögonblick från min utflykt.
Nu ska jag sätta på skidor på en motorkärra och ge mig ut och flyga från en av sjöarnas isar.
Alltid kul, då man har nästan obegränsade ytor att starta och landa på. Samtidigt som isen har samma höjd överallt och är jämn.
Vi ses !
Min trogna Blå Fenix efter dagens landning. Tack gode Gud för elmotorerna ! Tänk att stå och slå på en 1.5 – 2.5 cc glödstiftsmotor i minus 6 grader…
Här ser du en av mina favoritkameror; Mobius, sittande på huven.
Så ser det ut…
Snön förändrar uppfattningen av landskapet.
Ljuset var mycket starkt.
Där jag normalt flyger termik. Du ser inga hinder och en mil från kusten. Ett av mina termikflygställen.
Vy mot Halmstad.
Den gamle njuter sin hobby.
Gott om viltspår i snön. Rådjur, hare, vildsvin och räv.
Vy mot SSV
Slutet av en lång final.
Efter landning tar jag en bild för att dokumentera dagens flygning.
Hoppa jag snart kan sitta i min flygstol här och njuta av min ny fina termikmodell snart…
Att få flyga min Leprachaun på ett större hang under bra förhållanden, det var något, jag sett fram emot.
I onsdags var det lovat nordlig vind 4 m/sek på Hovs Hallar. Alltså packade jag och drog dit.
Solsken och ca 5 m/sek nord mötte oss. Uppe på Platån fanns redan 5 skärmflygare, som väntade på rätt ögonblick att starta.
Själv höll jag till i södra änden av Platån, där jag kastade ut min modell.
Lyftet mycket bra och laminärt, vilket borgade för att jag kunde trimma in modellen och komma
underfund med eventuella egenskaper, som jag
skulle rätta till.
Jag märker, då jag flyger en konverterad
friflygmodell, att den beter sig som…en friflygmodell.
Dess tjocka vingprofil är gjord för att skapa lyft,
vilket naturligtvis kostar motstånd.
All lyftkraft måste betalas i form av motstånd.
Jag trimmade min modell framtung och fick den att flyga, så bra det gick. Men, jag märkte då jag flög fort, att modellen ville öka dykningen.
Detta trots jag hade tagit bort den kraftiga
anfallsvinkeln på stabben, som gjorde den mycket
bärande.
Jag landade och pallade under bakre delen på
stabben med 2 mm, vilket medförde att stabbens
medellinje var parallell med kroppens centrallinje.
Således är min stabbe helt neutral.
Ny start och test i högre fart. Nu flög den utan dyktendens i loopingplanet. Helt perfekt och
neutral.
Efter hand som jag flög, jag startade kl 0930, märkte jag, att vinden vred mot väster.
Det betyder att vinden låg snett på Platån. Lyftet var dock fortfarande ok, både för modellflyg och för skärmflyg.
Skärmflygare landade upp på Platån. Mycket
djärvt gjort med tanke på eventuell topprotor.
Men tydligen var inte rotorn aktiv just i dag.
Efter 2.5 timma sammanlagt i luften avbröt
jag och landade på gräset bakom kanten.
Med en modell som Leprachaun gäller det
att lägga baslinjen tillräckligt långt fram,
eftersom modellen penetrerar dåligt i
motvinden.
Då jag kollade min ombordfilm som visar
stabben, förstod jag att den var skev, vilket
kan ha inducerat högersväng.
Nu har jag rätat den och det blir spännande att testflyga och se, huruvida detta nu är fixat.
Förvånansvärt mycket folk vid parkeringen.
Mest tyska husbilar. Det är ju gratis att stå där…
Jag filmade med min Mobius från marken och
från modellen.
Så det blev en massa klipp från videosnuttarna.
Häng med om du tyar…
Klar för start.
Pilot och hans skugga
Min vingspets balanserar en skärmflygare…
Leprachaun majestätisk på hanget.
Halmstad på 25 km avstånd.
En Hallberg Rassybåt passerar.
Triplets
En djärv pilot som topplandar på Platån.
Till vänster en SAR-båt till höger en mer än hundra år gammal segelbåt.
Kan segelfartyget vara en ”Skonert” ?
Just innan sättning då jag skulle justera stabben.
Start ovanför fortet.
Naturen fortfarande väldig grön
Ser du min skeva stabbe ? Som den är vriden kommer den att vilja svänga modellen åt höger.
Nu har jag fixat skevheten och det blir spännande att provflyga.
På väg att landa...
Det krävs relativt stora roderrörelser för att
kontrollera modellen i turbulensen bakom hanget.
…tisdagen den 15 September upplevde vi Sydsverige en verklig indiansommar.
Får jag skriva ”Indiansommar”, jag menar är det
politiskt korrekt i dagens samhälle ?
Jag hade planerat att få en härlig termikflygning med min ”Leprachaun” efter att ha utfört lite justeringar med dess setup.
Kl 0915 anlände jag till flygstället, som är utmärkt för termikflygning. Det ligger högt, fritt, med goda landnings- möjligheter och tillräckligt långt från kusten så inte sjöbrisen direkt förstör möjligheterna för termik.
Vid framkomsten såg jag en liten gul bil och förstod, att det var fler än jag, som var flugsugna.
Anders var tidigt ute och uppe i luften med sin Fidelity.
Vädret var redan nu 23 C och praktiskt taget ingen vind. Ska jag klaga…det var disigt.
Men efter montering startade jag min modell, som på ett majestätiskt sätt vann höjd.
På 125 m stannade jag motorn, trimmade ut modellen och letade termik.
Inget fanns, det var absolut noll vertikala rörelser i luften.
Ett par gånger försökte både Anders och jag men noll.
Orsaken till det var inversion, vilken förhindrade all termik. Inversion är ett spärrskikt med varm luft, som förhindrar adiabatiken att utvecklas.
Har man tur, försvinner inversionen, då instrålningen från solen fått verka ett par timmar. Efter någon timma märkte vi, att vi kunnde förnimma svag och trasig termik.
Vi kunde, om vi gnetade idogt, hålla höjden något sånär. Men som sagt, vi fick inget drömväder för termik, men vi fick ändå en fin upplevelse och det är det, vi är ute efter.
Ett väder perfekt att trimma modellen i.
Jag är nu nöjd med flygegenskaperna på min Leprachaun
efter de förändringar jag gjort.
Vad jag gjort, är i princip att jag förändrat en friflygande modell till en RC-modell, vilket gett modellen de
egenskaper, som jag eftersträvar.
Klockan 14 packade jag nöjd ihop efter 2.5 timma i luften.
Bilderna kommer från min Mobius, som vanligt och från min Sony.
…och landa lite kontrollerat i diket..
