Väderprognosen för måndagen från yr.no för Hovs Hallar lovade NNO vind vridande till N 2-4 m/sek.
Detta tillsammans med sol triggade min lust att flyga naturligtvis.
Dagen inleddes sval med sol och vindmätaren HH sa 3-4 m/sek.
Så in med min ”Introduction” i bilen och kurs söderut.
Framme vid hanget kl 1030 och möttes av 40 kvigor och ett absolut lugnt hav…
Jag startade, tack för elmotorn, för att kolla läget. bitvis svagt lyft, men inte så jag kunde flyta på det.
Så det blev att sitta på min tuva och njuta av utsikten från Platån, vilket inte är det sämsta. Mycket turister passerade och jag försökte göra samtliga till modellflygare…
Efter 45 minuter såg jag att löven i björkarna vid hangkanten började röra på sig, vilket kunde indikera att den laminära vinden tagit fart och skapade lyft.
Start och fick dåligt lyft, men det kan vara spännande att flyga under marginella förhållanden. Efter hand ökade lyftet och flygningen var problemfri.
Hur mycket vind det var ? Jag uppskattar styrkan till 1 – 1.5 m/sek.
Ännu ett bevis på ett havshangs förmåga att även i svaga vindar skapa lyft.
Jag flög och njöt och skulle landa…då jag märkte att motorn inte drog igång eftersom jg kom lite fel under inflygningen. Fortfarande funkade radion. Jag var på väg mot hangkanten, lite högt, så jag tryckte för att komma ner. Höjden räckte inte för att gå om.
Modellen satte sig i en björk just vid hangkanten lyckligtvis, annars hade den ramlat ner på den steniga branten, vilket hade en blivit en svår recovery.
Ok, modellen hängde i björken, mycket löst vill jag säga och jag lade ifrån mig radion på min tuva och gick för att hämta modellen.
Under tiden jag flög hade jag stått omringad av ungdjur, ca 30 st, de är ju så nyfikna.
Efter att ha bärgat modellen såg jag upp mot min pilotplats. Där fanns bara kor…
Snabbt upp och fick bort kreaturen och fann de hade rotat runt bland mina grejor och spritt ut allt.
Trampat sönder en av mina plastlådor med kameror och trampat (?) på min FrSky-sändare så att bärhandtaget lossnat…
Efter 3 timmar i luften var jag nöjd, packade ihop och for hem. Begrundande det faktum att man ska inte lita på Hovs Hallars kreatur…därför de är intresserade av modellflyg och vill kolla dina grejor !
Detta var en av mina dagar på Hovs Hallar…som aldrig kommer tillbaka…det var därför jag åkte dit och fick upplevelser !
Platån kl 1030…
…fullt av hangflygare som kopplade av mellan passen.
Naturen var mycket sliten av alla turisters fötter…
Bild från hangkanten mot stranden nedanför.
Man märker att turisterna skapar spontant fler och fler gångstigar…
Därför försöker jag komma ut och flyga med någon av mina modeller, så ofta det finns förutsättningar.
Senaste veckan dominerades av en högtrycksrygg över södra Skandinavien, vilket medförde stabilt och soligt väder.
Lördagen var inget undantag. Nästan ingen vind, men med tanke på den kraftiga instrålningen och relativt labil luft inne över land, fanns det goda möjligheter för sjöbris.
Sjöbrisen vid Hovs Hallar är märklig. Det kan blåsa nord vid Båstad, väst på Platån och nordväst vid det lägre Segeltorpshanget.
Jetströmmen har nu ändrat sig, vilket kommer att medföra mera växlande väder i Skandinavien. hoppas inte sommaren är slut…
Jag anlände kl 0915 medförande en lätt modell med tanke på svag vind. Vinden var ca 2 m/sek rakt på. Detta är perfekt, om man har en lätt välflygande modell. Jag var så säker på lyftet, att jag hängde på 2 kameror också.
Start och hanget tog mig enkelt upp på 40 m AGL. Det var som att flyga i grädde. Jag förväntade mig ökande vind och det gjorde den efter hand som sjöbrisen kom igång. Men mer än 4 m blev det inte.
Men det var för mig perfekt. En ensam skärmflygare parawaitade och försökte flyga, men det fungerade inte. Problemet var dels att vinden var för svag, dels att vinden från havet var väldigt termisk.
Den termiska vinden stör den laminära svala havsvinden, vilket gjorde, att lyftet för skärm inte räckte.
En god regel om man ska flyga på det låga hanget med skärm är:
Då vågorna bryter allmänt på havet, då har du 5 m/sek eller mer, vilket normalt räcker för din skärm.
Alltså än en gång, då vågorna bryter allmänt, då finns förutsättningar för flyg.
Min modell fick sammantaget 4 timmar i luften och jag kunde fara hem mycket nöjd.
Titta på Olympiaden på tv…nä, det är bättre och mer givande att se på modellen med havet som bakgrund !
Det blev lite bilder från mina små Mobius, som jag klippt ur videofilmer. Inte topp kvalitet…men det syns, vad det föreställer…
Just i landningsögonblicket
Hämtning
Ja, så såg det ut.
Det ska vara enkelt. Kameran fäst med ett gummiband och lite tejp.
Kamerorna är Mobius.
Vid dagens slut.
Den särskilda ”Hangflygarbänken” vid Segeltorpshanget.
Parawaiting…
En nöjd pilot.
Alltid nyttigt att balansera.
”Go for it” !
Segeltorpshanget vid Hovs Hallar.
Modell och tillbehör.
Det finns mycket björnbär, som redan är mogna.
Domarna som kom och bedömde min flygning med kritiska blickar…
Dagens aktuella bild på Jetströmmen över Nordatlanten, vilken bestämmer lågtrycksbanorna från väster mot öster. Vi går nu in i ostabilt väderläge. Alltså typisk svensk sommar !
…eftersom det var utlovat nordväst på Hovs Hallar.
Enligt yr.no kunde vi förvänta oss svag, 1-3 m/sek nordväst mellan 0800 och 1200.
Så det blev att ge sig av i ottan. Vädret var heltäckande molntäcke med låga Stratus, men ute över Kattegatt kunde jag se en uppklarning komma, så jag närde visst hopp om hyfsat väder för flyg.
Då jag anlände 0830 till parkering, möttes jag av strilande regn, men det var bara att avvakta i bilen. Efter 20 minuter slutade regnet och jag bar ner min modell och det som behövdes till Segeltorpshanget.
Segeltorpshanget når du, om du går igenom grinden på parkeringen i sydlig riktning.
Nå, jag monterade modellen, hängde på en kamera på ett enkelt sätt i nosen som filmade bakåt och tejpade en kamera på min glasögonskalm, som filmade, det jag såg på.
Men…jag hade glömt min sele till min radio…Min Frsky 20 Tandem 20 x är en tung pjäs med fästpunkterna för en sele monterade. Dock jag var för lat att gå upp till bilen igen och tänkte, det går att flyga i alla fall.
Utkast i vinden som inte översteg 1.5 m/sek och min modell flöt fram på hanget. Inga problem att hålla sig uppe även utan applicerad klaff.
Men att flyga utan sele, det är värdelöst. Jag har använt sele i 35 år och har vant mig, så dagens upplevelse då jag håller min sändare i handen var inte bra. För att göra det bekvämare, kunde jag ju sitta på bänken vid hanget och flyga.
Det fanns inga skärmflygare, så luftrummet var fritt.
Ibland vill jag bara glida på i den svaga vinden och njuta av min egen flygning. Man behöver inte flyga som en skottspole under konstant aerobatik, utan man kan faktiskt bara koppla av.
Det blir en god upplevelse trots frånvaron av sele.
Vinden mycket svag, men jag kunde enkelt klättra till nästan 100 m höjd. Det visar, hur effektivt ett havshang är med sin laminära vind.
Precis som yr.no förutsett, lade vinden av ca 1100 och jag gjorde dagens sista landning på Segeltorp 1115.
Nöjd, belåten och frusen, det var 5-6 C, packade jag ihop och åkte hem full av goda upplevelser och revitaliserad.
Jag tog lite bilder med mina två Mobius. Alla bilder är klippta ur videosnuttar.
Det blev också en icke editerad video från mina två kameror.
Förvänta inte för mycket…men det ger kanske en känsla, hur det är att flyga på Segeltorp med en lätt modell tidigt en kylig vårmorgon.
Vi ses på Hovs Hallar !
Klart för take-off.
”Regntunga skyar vartän jag ser ”…om någon är gammal nog för att minnas Alice Babs, som framförde sången skriven av Hasse Ekman.
Segeltorpshanget. Bäst nordvästlig vind, men går oxå på väst.
Jag åkte ut för att få mig en stund i luften på hanget vid Hovs Hallar häromdagen. Tyvärr var det noll vind då jag anlände, men solen sken och jag parkerade mig på min tuva uppe på Platån.
Sitter man där och iakttar, upplever man en hel del, som mina bilder kanske visar.
Jag betraktar aldrig en vistelse på HH som bortkastad, om det är vindstilla.
Efter ca en timma kom vinden, 3-4 m/sek Nord med en dragning åt väst. Bra lyft och det blev landning kl 1430 efter nästan två timmar i luften.
Jag var nöjd med allt. Under min flygning ackompanjerades jag av flyttande tranors rostiga baryton röster och gässens kacklande .
Det går mot den mörka årstiden...
Inte så ofta man ser glador, som flyger hang på Hovs Hallar.
Gladan är nu allmän i våra trakter. En skicklig jägare.
Ingen fågel…men den är 8000 meter upp i luften…
Till höger silon i Falkenberg sedd från Hovs Hallar
Halmstad Hamn
Ett torrlastfartyg kryper fram på horisonten som en kålmask på ett blad. 7 knop färdhastighet, jag kollade på AIS:en.
Ett typiskt Cumulusmoln med dragning åt Congestus.
Observera den platta undersidan…
Eftersom jag är en mycket aktiv flygare av modeller på hang, är det för mig väsentligt att veta väderläget.
Om jag vill flyga hang, vill jag veta vindriktning och styrka. Det är ju vinden, som skapar förutsättningar för mina flygningar på ett hang.
De senaste veckorna har bjudit på lågtrycksväder med i huvudsak sydvästliga vindar, vilket inte är de bästa ur hangflygsynpunkt.
Vinden ska var helst väst (Tönnersa Strand), nord-nordväst (Hovs Hallar).
I fredags skulle det växa in en högtrycksrygg mellan lågtrycksfronterna med nederbörd, vilket kunde skapa förutsättningar för hangflygning med modeller på Hovs Hallar.
Precis som yr.no utlovat, blev det solsken med behaglig temperatur och mycket svag vind från nordnordväst.
Det skulle kunna utveckla sig till en bra dag på Hovs Hallars låga hang vid Segeltorp.
Men eftersom det var i stort vindstilla, for jag under resan till Litorinavallen vid Tjärby för att få flyga lite termik.
Dit anlände jag kl 1100 och fann att sjöbrisens förbannelse slagit till.
Från 0-200 meter hade vi en kall laminär sjöbris från Kattegatt, som effektivt såg till att stoppa eventuell adiabatik. Över 200 m var det de vanliga nordvästliga tryckvindarna.
Så fungerar sjöbrisen. En stor pump, vilken suger in kylig luft från Kattegatt , som ska ersätta den uppvärmda luften, som stiger över inlandet.
Så jag packade ihop min ”Introduction” och satte kurs mot Hovs Hallar.
Där jag under min färd förstod att köra genom Båstad med bil, det var inte att tänka på. Det var kö redan före Båstad Entré.
Alltså körde jag en omväg över Hallandsås och kom fram till parkeringen vid Hovs Hallars Värdshus.
Parkering var överfull av naturlängtande turister. Mycket tyskar, danskar och holländare, dragande nytta av vår svaga krona.
Vet du, att en dansk krona kostar 1:60 nu ? Då jag växte upp, kostade en dansk krona 76 öre…
Uppackning av prylar och promenad ner till hanget. Under promenaden märkte jag, att vinden var ca 2 m/sek rakt på, vilket lovade gott.
Montering under överinseende av många nyfikna turister och start.
Inte mycket lyft, men modellen väger 1 kg med 3 m spännvidd och det var inte svårt att hålla sig uppe även i denna svaga vinden.
Sittande på bänken njöt jag av min flygning och naturupplevelsen.
Har man flugit sina modeller, så mycket som jag gjort, sitter det i förlängda märgen. Jag flyger modellen omedvetet, så min hjärna kan syssla med annat.
Ska jag göra en jämförelse hur det fungerar, jämför jag med då jag, eftersom jag är sändaramatör, kör telegrafi.
Jag kan under tiden jag sänder eller tar emot telegrafitecknen, samtidigt syssla med helt annat med fingrar eller hjärna.
Vår hjärna är fantastisk.
Jag njöt av min lugna flygning, där modellen verkligen svävade fram i lugnt tempo, skapande intrycket av något byggt av människan, som verkligen kan flyga !
Jag tycker det är ett mirakel rent känslomässigt varje gång. Jodå, jag vet varför ett plan flyger, men detta faktum skapar hos mig andra tankar också.
När jag sitter där fullständigt avslappnad skapar det en meditativ stämning, nästan ett Yogaliknande sinnestillstånd.
Men det blir en paradox…ett meditativt tillstånd ser jag som ett läge, där perceptionerna utifrån inte påverkar mig. Alltså sinnesintrycken inverkar inte på mig.
Men…jag har märkt, då jag sitter och mediterar under mina flygningar, då reagerar jag mycket starkt på plötsliga sinnesintryck…
Exempelvis en sjungande fågel, den ljumma vinden som för med sig en doft av den eterisk oljan från kryptallens varma barr och enebuskarnas bär. Eller ett över Kattegatt upptornande Nimbusmoln.
Hmm…märkligt…men det är ju paradoxalt eller ?
Dock härligt. Mina själsliga batterier laddas och min hjärna fylls med goda intryck.
Under de 3 timmar jag flög, kom det fram människor och frågade om modellflygande och jag lovar, jag försökte göra alla till modellflygare !
Alla jag träffade var trevliga och de tyckte, att sitta på marken och kunna flyga en modell till synes utan motor, det var en otrolig upplevelse.
Ofta har jag på min blogg och i andra sammanhang påpekat, hur viktig den fria havshorisonten är för mig.
Att bo i granlandet är för mig en omöjlighet.
Vi som bor vid kusten är priviligierade, då vi har tillgång till de fria vyerna vid ett hav och vi tar det som självklart.
Hur det är för de som bor i skogslandet, fick jag berättat av ett par, som flyttat till Halmstad från Anderstorp för ett år sedan. De berättade följande lite kortfattat:
”Vi besökte ofta kusten runt Halmstad för att kunna uppleva havet med dess olika attribut. Ett av de viktigaste var den fria horisonten. Då vi åter åkte hem till de småländska granskogarna, fick vi en deprimerande känsla, då vi visste, att var än vi skådade, såg vi bara granar.
Vi kunde inte vila blicken !
Till slut bestämde vi oss för att flytta till Halmstad, eftersom havet lockade oss så starkt.
Vi har inte ångrat det en sekund” !
Under 60-talet minns jag, hur smålänningar vid Midsommartid kom som utsläppta ur fållor ner till Östra Stranden för att leva ut sin längtan efter havet. Då betraktades detta som något lustigt, men nu förstår jag tankarna bakom det.
Är du modellflygare och flyger hang, får du din längtan efter fria horisonter uppfylld med råge.
Att flyga hang med en modell på Hovs Hallar är en storartad upplevelse. Skulle vinden på något sätt svika modellflygaren, kan man njuta av naturen. Jag tröttnar aldrig på denna platsen !
Pröva du också ”
Nåväl, deomde…efter 3 timmar i luften i underbart väder landade jag varande mycket nöjd med min flygupplevelse.
Vinden gick upp och ner i styrka under dagen och ibland var det på gränsen. Man ska bara aldrig ge sig !
Lite bilder som vanligt. Alla bilderna är klippta ur videon från min Mobius, som satt tejpad på vingen filmande framåt. Kvalitén är av förståeliga skäl inte på topp, men de duger.
Landningplats
30 ungnöt höll koll på mig.
Japp, jag slog emot en buske då lyftet var dåligt.
Inga skador.
Just landat
De fria horisonternas landskap
En gammal man njuter.
Livet blir inte bättre än så här.
Final
Hangflygarbänken…
Eftersom jag är lat…landade jag närmare parkeringen.
Det gäller att vara på alerten och undvika taggiga buskar och stenar.
Häromdagen träffade jag David från Falköping vid Hovs Hallar, där han ville flyga hang.
David bor numera mellan Gislaved och Smålandsstenar, varför han ju har en bit att köra.
Vädret var perfekt med svag nordvästlig vind och behaglig försommartemperatur.
Förvånansvärt lite folk vid denna normalt välbesökta naturplats.
David flög med dels in flygande vinge, vilket jag ska berätta om senare och med sin fina ”Ceres” fullkompositmodell.
Jag kanade runt med min ”Introduction” alltid pålitlig i svag vind.
Vi hade en bra dag med näktergalar, gulsparvar, gökar och glador. Gladorna rövade ägg ur fiskmåsarnas bon vid stranden. Glador är rovdjur !
Då David flög med sin Multiplexvinge ? var han nog lite okoncentrerad, därför vi stod och pratade och var tvingad att göra en forcerad landning just framför hangkanten.
Alla som varit och flugit vid Segeltorp vet, att landar du i slyet framför kanten…då har du ordnat jobb åt dig, då du ska bärga modellen.
Modellen ligger ca 6 m in i slyet nere på kanten och vi beslöt, att modellen ska vi bärga, då vi har bättre kläder och utrustning.
Ett långt glasfibermetspö, minst 8 meter är en god hjälp att fiska upp modeller med. Spöet försett med en snara i spetsen.
Jag själv några gånger fått bärga min modell från denna täta djungel av vildnypon, vresros och hagtorn. För att inte tala om, då jag åkt ner där med min skärm…
Därför vet jag, vad som krävs för att komma helskinnad därifrån. Man ka ha en kraftig overall, rejäla skor och tjocka skyddshandskar. Allt för att vara skyddad mod de miljoner taggar, som finns på växtligheten.
Jag har plockat taggar i en vecka från händer och armar efter att ha rotat efter en modell…
Bortsett från Davids bortflygning hade vi en fin dag och vi kunde åka hem trötta, solbrända och med fina upplevelser.
Modellen ska vi om nån dag åka ner och bärga. Som modellen ligger och med torrt väder närmsta tiden, så ligger den säkert där den ligger i sitt rede.
Jag ska redovisa bärgningen här senare.
Häng med !
Mina bilder tagna med min Sony och framför allt med min lilla eminenta Mobius actioncam.
Här kommer ett urval.
Hanget vid Segeltorp. Cirka 30 m högt och utmärkt lyft. Synd invasiva växtarter har brett ut sig. Då vi började flyga här under tidigt 70-tal, fanns här bara gräsbeväxta sluttningar.
Davids flygande vinge, som gick ett oväntat öde till mötes…
Ceres, en fin högpresterande modell.
Gladan som rövade ägg vid stranden bland fiskmåsarna.
Ständigt spanande efter möjligheter till mat…
Davids flygande vinge tar i under sväng…
En av de stadiga fåglarna vid HH är gulsparven med sitt typiska läte ” Fi-fi-fi-fi-fi fritt flyt”
Tjänare ! Kolla som han kniper om grenen, han sitter på..
Ceres över Kattegatts fria horisont.
Tänk om haft en sådan modell 1975 ?
David koncentrerad
”Ceres”en snabb modell.
Modell och pilot Segeltorp Juni 2023
Tidigt på dagen kom dimmoln rullande in söderifrån.
Ja, du ser själv modellen…inte det enklaste att bärga, men vi kommer att göra det.
…för hangflyg på Hovs Hallar. En tillfällig högtrycksrygg gav oss stabilt väder med varm luft. Temperaturen nådde 16 grader under dagen. Det är vi inte bortskämda med.
Enligt yr.no skulle det bli 2-4 m/sek nordlig vind, vilket lovade gott. Att flyga i svaga vindar med en lätt modell på HH är en lustfylld upplevelse. Med svag vind, som skapar ett stadigt lyft, är det en piece of cake att ge sig viiingar även utan Red Bulls sockerkaffe…
Vinden från havet är laminär, det vill säga fri från turbulens och därmed skapar den fint lyft på hanget.
Nåväl, vid ankomsten möttes jag av en fullsatt parkering eftersom besökarna var ute efter samma sak som jag, vilket var en fin naturupplevelse den första vårdagen.
Bestigandet av Platån, vilket inte är en sinekur, då stigen upp är fullständigt söndertrampad, vilket gör promenaden svår…för oss som lämnat tonåren och har att bära modell, väska och annat, som hör modellflyget till…
Väl uppe möttes jag av 1 m/sek nordlig vind.
Dock, efter lite vankande av och an monterade jag och kastade ut min mycket lätta modell med spv 3 m.
Jovisst, hanget bar och jag kunde njuta min flygning…i en halv timma, sen var det slut med vind. Klockan var 1200 och jag närde ett visst hopp, att vinden skulle ta sig, eftersom solen sken och borde skapa sjöbris.
För att förbereda mig transporterade jag mig upp till toppen av Platån eftersom jag misstänkte, vinden kunde komma med dragning på NO.
Efter en halvtimmas väntan kom vinden och det blev ny start. Lyften stadigt och starkt, vilket gav mig just en så avkopplad flygning, som jag önskat.
Eftersom det var mycket strövande turister kunde jag på deras frågor gör ohöljd reklam för vår hobby modellflyg.
Jag tycks alltid träffa trevliga människor här under deras promenader.
I går mötte jag en person, som arbetade vid SAAB och hade en ledande funktion vid utvecklingen av SAAB Gripen version E.
Han gav mig mycket intressant information om planet och hur SAAB besitter absolut spetsteknologi, vad gäller digital integration mellan olika system.
Jag hade förväntat mig att få se lite flyttfåglar, men det ar dåligt.
Men då jag gick till min bil hörde jag glädjande nog bofinkens sång. Du vet , den som låter i rytm, som då man startar en gammal bil…
Vitsipporna blommade lite försynt på marken som ett tecken på att vi går mot ljusare tider. Hoppfullt.
Klockan 1430 lade vinden av igen och jag packade ihop, lastade bilen och for hemåt.
En av mina flygkompisar, Stefan Tholin fanns i trakten, men då jag besökte HH, var han upptagen med annat.
Synd vi inte träffades. Men det blir fler gånger. Han skickade en bild på sin vackra Multiplexmodell, som jag bara hört gott om. Hans fru Elisabet är en alltid alert fotograf under Stefans flygsejourer.
Det blev lite bilder i alla fall. Så ha du inget att göra så häng med en tur…
Som synes…nästan vindstilla…på Platån.
En bit ut i Kattegatt stråk av vind.
En föraning av det som ska komma…
Stigen upp till Platån…inget gjort för stela åldringar som jag…
Stefans vackra flygande vinge från Multiplex.
Försiktigtvis försedd med elmotor, vilket är bra, om man
flyger under marginella förhållanden och behöver en
räddningsplanka.
Hovs Hallars vilda front mot Kattegatt.
Här ser du hur man rensat enbuskar och vresros, vilket om inget annat förbättrar förutsättningarna för hangflyg, då turbulensen minskar.
Inte direkt styv kuling…
Näsan i kanten, som kan ställa till det för modell- och skärmflygare…
Här ser du, att Länsstyrelsen Kristianstad rensat sly.
Dagen såg lovande ut på yr.no med svag nordvästlig vind utlovad på Hovs Hallar. Dessutom var det förutsport solsken.
In med grejorna i bilen och iväg. Jo, jag var mycket förväntansfull, då jag var flygsugen, efter det som kallas vinter. Fast vintern för mig som modellflygare har i år varit ekvivalent med uselt flygväder…
Nåväl jag anlände till Hovs Hallar och möttes av solsken…och mycket svag vind.
Montering av som skulle monteras och bedömning av läget. Som alltid vankade jag som en äggasjuk höna på kanten och höll otåligt koll på vinden.
Vinden var svag och till slut kunde jag inte hålla mig…Jag kastade ut, det fick bära eller brista…Jo, det bar.
Med 50 års erfarenhet av modellflyg på Hovs Hallar i förlängda märgen kunde jag flyga.
Hanget bar i den svaga vinden, som naturligtvis var helt laminär havsvind. Som sagt min erfarenhet och min modell gjorde flygning möjlig. Fast det krävde sin man…
Inte speciellt mycket turister men dock träffade jag ett par från Tyskland, som jag fick en trevlig pratstund med.
Efter mer än 2 timmar i luften var jag nöjd, packade ihop och åkte hem med modell och en fin upplevelse.
Här några bilder klippta ur en video tagen med en av mina små Mobiuskameror.
Dessutom en liten Photostory från dagens äventyr, som jag editerade i all hast…
Min kamera som vanligt på glasögonskalmen…
Start Segeltorp.
Kameran på nosen.
Iväg !
Done deal !
Färdigfluget så av med min gamla Graupnersele från 2003…
Mellan lågtrycken med regn, hårda vindar från sydväst
dök det helt osannolikt upp en dag, som innebar möjligheter att få flyga hang med en av mina modeller på Hovs Hallar.
Det var utlovat 3-5 m nordlig vind med dragning på väst
under dagens lopp. Dessutom, som grädde på moset, kunde vi förvänta solsken.
Inga dåliga förutsättningar, vilka naturligtvis triggade mig att förbereda min gamla Spirit Elite för flygning.
Vi for iväg ordentligt påklädda vid 1300-tiden och möttes
av ett Hovs Hallar med NNV vind.
Dock var inte vinden 3-5 utan 6-10 m/sek…
Det lovade, det kunde bli en kylig upplevelse.
Montering och utkast vid ”Fortet”. Jag var för lat
att gå upp till toppen av Platån. Med tanke på vinden
var jag övertygad om, att lyftet skulle vara monumentalt,
även där jag startade.
Starten problemfri då jag kommit förbi kantrotorn
och kommit ut i den laminära havsvinden.
Här steg min modell som en raket, precis så högt som jag ville och som det kändes bekvämt.
Jag hade glömt min sele för sändare och jag hade fel vantar. Temperaturen var minus 1 grad, så du kan förstå, att det var aningen kylslaget att flyga under de omständigheterna med bara fingrar…
Själva flygningen var problemlös, men som alltid här så är det vid landningen, då agnarna sållas från vetet…
Men det menar jag, att det krävs en del erfarenhet att få ner en modell vid denna vindstyrka, allt med tanke på topprotorns kraft.
Jag gjorde två landningar och båda gick mycket bra med full kontroll trots en infernalisk turbulens. Kanske i någon mån beroende på mina 50 års erfarenhet av modellflyg på Hovs Hallar…
En tid på hanget hade jag sällskap av en ganska närgången ormvråk, vilket är ovanligt. Vråkar brukar vara skygga och hålla sig borta från mina modeller.
Ska jag flyga under dessa kyliga betingelser, drar jag mig efter starten bakåt och ställer mig i lä bakom enebuskarna. Där var det behagligare.
Så behagligt så jag fick sammanlagt 1.5 timma i luften.
Att jag stod ut så länge i kylan…? berodde på att modellflyg är den bästa sysselsättning jag vet och speciellt på Hovs Hallar.
Ett besök på detta hanget ger mig alltid goda upplevelser, vilket gör livet värt att leva.
Alla bilderna är tagna med min lilla Mobiuskamera, där jag också klippt bilder ur videofilmen.
Videon från mitt flygande tog jag med kameran monterad på min glasögonskalm. Jag har funnit, att detta är bästa sättet att dokumentera min verksamhet med.
…borde det vara perfekta förhållanden för att flyga hang.
Det var det just denna dag.
Men under vissa betingelser, det vill säga, då vinden ligger på nord med en aning dragning på NO och styrkan är ca 5 m/sek, då händer märkligheter.
Vi som brukar flyga på platsen känner väl till fenomenet…
att det blåser ut mot havet vid nordlig vind högst uppe på Platån…
Märklig ? Nja, under ovanstående omständigheter bildas en topprotor som roterar medsols sett från parkeringen, vilket medför att vinden närmast kanten och bakom kanten vid nordlig tryckvind tar helt omvänd riktning.
Detta har många modell- och skärmflygare smärtsamt fått uppleva på olika sätt. Modellflygare genom att modellen viker sig efter start och skärmflygare med ett inslag…
Som sagt, det känns märkligt att stå uppe på Platån vid nordlig vind och känna att vinden blåser i nacken vid utkast…
Har du lyckats kasta ut och kommit utanför kanten, kommer du att mötas av det vanliga genuina lyftet då kantrotorn inte existerar framför kanten. Så därefter är det en piece of cake att flyga.
Hur jag vet detta ?
51 års erfarenhet av hangflyg med modell och erfarenhet av skärmflyg på Hovs Hallar.
Spirit EliteVid kanten nordlig vind ca 5 m/sekDu ser lyftetMen på toppen……där blåser det tvärtemot…i nacken.
De nordlig och nordvästliga vindarna har i stort lyst med sin frånvaro under en lång tid nu.
Det är ju jetströmmen som bestämmer lågtrycksbanorna över Atlanten och därmed vädret för oss. Men i förra veckan
då jag kollade vindmätaren på Hovs Hallar, visade den nordväst.
In med modell i bilen, varma kläder och iväg. Det var nordväst med dragning på nord, men jag chansade inte utan gick ner till det låga hanget.
Inte behövde jag trängas med andra flygare, utan jag hade hanget för mig själv.
Det blev 1,5 timma i luften med min Spirit och mitt sug efter flygning lugnade ner sig.
Det gäller att ta alla chanser, som ungmön sa och hoppade kråka i sparrislandet…
Vi har nu ett högtrycksbetonat tryckläge över Skandinavien, tack vare ett delvis blockerande högtryck över Azorerna.
Detta förhindrar nu i viss mån lågtrycksvandringen över Atlanten in över oss.
Ett högtryck innebär i regel vid denna tid svaga vindar och uppehåll.
Det var exakt så det var, för möjligheten för N vindar fanns på Hovs Hallar. Visserligen kunde vinden vridas av sjöbris efter lunch, men eftersom vi i kustluftrummet hade en stabil skiktning utan Cumulusbildning, var inte risken speciellt stor.
Alltså iväg med min tjeckiska modell ”Introduction” med 3 m spännvidd och vägandes 900 gram.
Under färden noterade jag vindar vid Båstad – Kattvik på ca 5 m/sek norväst…Såg bra ut och lovade gott.
Men framkommen till parkeringsplatsen vid Hovs Hallar möttes jag av nästan ingen vind !
Typiskt Hovs Hallar som påverkas av Hallandsåsens
näsa ut i Kattegatt.
Parkeringen nästan tom på bilar. Det märks semestrarna börja sina.
Men en gammal seg hangflygare ger inte upp. Han tar beslutet att knega upp på Platån med sitt pick och pack.
Beslutet grundade jag på 50 års erfarenhet av hangflyg på Hovs Hallar…
Uppkommen erfor jag , att vinden var ca 1 m/sek Nord.
Inte mycket att hänga i granen, men jag vet, att har jag en lätt modell, behövs inte mer vind, för att det ska bära.
Så ut i kan det som kan tyckas flygovissheten…
Först bara sjunk och turbulens, men jag vet, att man ska ha is i magen och fortsätta rakt ut.
Jovisst jag fick lyft. Mycket svagt men stabilt.
Efter en vända åt höger hade jag fått 50m höjdvinst
och ett stabilt läge.
Inga problem att flyga och samtidigt kunna sitta ner
och njuta av naturen och den egna modellen,
som jag vill säga i den lugn vinden majestätiskt gled !
Dagens väderläge innebar, att det bildades varm luft framför hanget ovanför all sten och klippor. Detta hindrar den laminära tryckvinden från havet och gör att hanget ”pustade” lyftet. Men eftersom jag var på tillfredsställande höjd, var det inga problem.
Inte bara får jag fin flyg- och naturupplevelse, då jag flyger här. Jag träffar i regel trevliga och nyfikna människor, som är nyfikna på mitt flygande och vill bli informerade. Jo, jag försöker att övertyg alla att börja med modellflyg !
Många vill oxå få info om själva Hovs Hallar, vilket jag i mån av kunskap försöker delge…
Under flygningen använde jag två av mina Mobiuskameror för dokumentation.
En okänd flög med drönare samtidigt som jag på hanget. Jag fotograferade drönaren, men kan inte publicera bilderna innan de är godkända av Lantmäteriet för offentliggörande på publika medier.
Jo, jag fick 3 timmar i luften och fick mitt modellflygbehov tillgodosett.
Fantastiskt att kunna flyga med en modell på ett hang
vid havet, då havet är blankt som kvicksilver…
Det är en av orsakerna till, varför jag aldrig tröttnar på mitt utövande intresse att vara en aktiv modellflygare !
Jag kan inte tänka mig ett liv, där jag sitter och talar om, hur det skulle vara att modellflyga. Jag vill ut och göra det i verkligheten och få goda och stimulerande upplevelser !
Det gäller att utnyttja tiden, för du kan aldrig få den tillbaka.
Här ett par bilder och alla är tagna ur videon min
Mobius tog.
Panoramabilder mot havet tagna från högsta punkten på Platån…om någon undrar.
De sista dagarna har en högtrycksrygg växt in över Skandinavien, vilket har stabiliserat vädret.
Vad vi hangflygare kan hoppas på, är nordvästlig vind eller sjöbris vid kusthangen.
Tisdagen öppnade med solsken, 15-20 grader varmt och i Halmstad i stort vindstilla.
Min planering var att åka till Hovs Hallar med hoppet, att sjöbrisen skulle dra igång vid 11-12-tiden.
Vindmätaren på HH visade 0 m/sek…
Nåväl, jag packade in min ”Introduction”, vilket är en tjeckisk modell med 305 i spv.
Vikt strax över 900 gram inklusive allt och synnerligen välflygande.
Nedkommen till det nu försommarvackra Hovs Hallar möttes jag av västnordvästlig vind. Styrka ca 1 m/sek.
Min erfarenhet av Hovs Hallar, 50 års flygande, sa mig, att en lätt modell kommer att kunna flyta.
Upp till pilotplatsen och iväg. Trodde jag…modellen dök rakt ner nästan genast efter utkastet.
Som tur var inga skador, men varför dök den ? Jo naturligtvis gick höjdrodret på fel håll !!!
Jag hade programmerat om min klaff och under detta troligtvis kommit åt funktionen, som ändrade riktning på höjdrodret.
Alltså mitt fel.
Efter korrektionen av mitt höjdroder blev det nytt startförsök.
Det blåste mellan 0.5 och 1 m/sek, så jag var aningen tveksam.
Men hanget bar. Inget våldsamt lyft, men tillräckligt för min modell. Är det dåligt lyft, då får man flyga noga. Inget onödigt
vevande med spakarna, det skapar motstånd och ligg i bästa lyftet.
Att gneta på i marginellt lyft, det kan vara en utmaning och
det är spännande.
Vinden ökade något efter hand till ca 1.5 m/sek, vilket gjorde stor skillnad på hangets förmåga att lyfta högre.
Jag satt på bänken och njöt varje sekund av min modellflyg tillvaro och tänkte, att bättre än så här kan det inte bli !
Min start var klockan 1015 och jag landade slutligen 1450.
Om jag var nöjd…det vore ett understatement.
Således fick jag njuta av min flygning och uppleva naturen, samt inte minst träffade jag vetgiriga och trevliga människor som passerade.
Att få göra propaganda för modellflyg är mycket roligt, enligt mitt sätt att se det. Speciellt då man får tala med intressanta människor.
Intressanta människor… det träffade jag i tisdags.
Det hade jag aldrig gjort i dvalan framför en tv.
Här är lite bilder och en videosnutt.
Häng med en sväng…
Det som gör modellflyg möjligt…
Viktigt för mig…fri horisont.
Här sitter en modellflygare och njuter tillvaron !
Allt är grönt…utom skyn…
Iväg !
Ser bra ut…i 2 sekunder…
…för sedan…
…bär det mot jordens medelpunkt…
Men sen gick det fint.
Jag och min modell vid Segeltorp
Förstår du varför jag är en hängiven modellflygare ?
Hade du varit där hade du fått uppleva ett makalöst
fint flygväder med svag nordlig vind och du hade fått se
stimmet av tonfiskar vaka i ytan utanför Hovs Hallar.
Så var det !
Jo, jag startade strax före 12 och gjorde senaste landningen 1515…
Min modell var Spirit Elite och den flög som vanligt utmärkt, även om…det vänstra skevrodret stod stilla.
Ett stillastående skevroder hindrar inte mig från att flyga.
Ett skevroder och sidoroder räcker för att kontrollera denna
välflygande modell .
Vi har haft dåligt modellflygväder sista 10 dagarna, med få undantag.
Torsdagen kunde bli bra, då jetströmmen nu flyttat på sig, så lågtrycken inte påverkar oss så direkt.
Alltså en väderstabilisering på gång och det kunde bli fina förhållanden för hangflyg på Hovs Hallar.
yr.no lovade 2-4 m/sek NordOst på förmiddagen vridande mot NNV efter 12.
Alltså lastade jag bilen och kom till HH kl 1230.
Hängde på mig det jag behöver för flygningen och tog mig upp på Platån. Problemet är, att den branta stigen nu är svårforcerad. Förut fanns där en trappa, men den är i småbitar.
Uppe på Platån parkerade jag mig vid min vanliga tuva, monterade och tänkte flyga.
Men vinden var svag. Dessutom kom den något
från NO.
Då vet jag, efter min erfarenhet, att lyftet vid kanten blir väldigt turbulent.
Men efter att ha gått och vankat fram och tillbaka
i en halvtimma, beslöt jag mig för att prova att
starta.
Jag gick till högsta delen av Platån, där jag vet från tidigare flygningar, att där är fördelaktigast att
starta och kastade ut, om inte för kung och fosterland,
så i alla fall så hårt jag kunde.
Jag hamnade i svårigheter direkt. Inget lyft och
turbulent. Här gällde det att rädda modellen in över kanten,
så den inte hamnar i bergskanten, för då kan vara
förlorad.
Modellen flög på stallgränsen och den vacklade
just in över kanten och landade relativt kontrollerat.
Inga skador på modellen, men då jag gick upp till pilotplatsen igen, insåg jag , vilken tur jag haft.
Du kan se förloppet på videon.
Så jag fick avvakta, tills vinden vred eller ökade.
Precis som yr.no lovat, vred vinden vid 13-tiden till Nord.
Nytt startförsök. Om det gick som på räls, det vill jag inte säga, men ut kom jag, som du ser på videon.
Väl ute i laminära havsvinden var det en baggis att flyga.
Jag landade och hängde på min Mobius i nosen,
så du kan flyga med och se, hur fint denna plats är.
Att köra till Hovs Hallar för att flyga hang, det är ett vågspel.
Låt mig säga så här: Tack vare vindmätaren vid
Norrehamn får jag en indikation på vindens
huvudriktning och ofta är det vindmätaren som
avgör, om jag ska åka eller inte.
I 80 % av mina besök på HH kan jag flyga omedelbart.
Men det är ju de andra 20 % som är problemet.
Jag hamnar ofta i valsituationer mellan att flyga eller fara hem.
Då fattar jag mina beslut grundat på min snart 50-åriga erfarenhet av hangflyg på HH och med vilken modell jag har med.
Jag har lärt mig hur hanget fungerar under olika
betingelser och det kan tyckas, ibland då jag startar,
att detta borde inte gå.
Men det gör det i de flesta fall.
Under sommartid har vi sjöbris, som medför
hangvind vid det lägre hanget vid Segeltorp nästa
alltid.
Jag flyger mera vid Segeltorp än uppe på Platån än förr i tiden.
Med erfarenhet lär man sig, var svårigheterna finns, var jag kan landa någorlunda under kontroll och var man absolut aldrig ska landa.
Det värsta som kan ske är att flyga in i bergskanten.
Jag har gjort det två gånger. En gång för många år sedan och en gång för 3 år sedan, vilket jag beskrivit på min blogg.
Det är väldigt svårt och framför allt farligt att klättra upp för bergskanten och rädda en modell.
Första gången jag drog i bergskanten var det en slutkörd mottagaracke. Andra gången hade skarvdonen mellan acke och mottagare glidit isär…
Hur som helst så startade jag 1313 och landade 1538.
Det blev mer än två timmar i luften. Då var jag nöjd.
Jag skulle inte flyga så länge, men det kom två trevliga människor, som var verkligen intresserade av hangflyg.
Vi pratade nästan en timma, därför blev det längre tid i luften, än vad jag förutsett.
Men nöjd och glad åkte jag hem, rik på nya upplevelser.
Bilderna klippta ur video från min Mobius.
CB-molnen följer kusten och avlevererar sin nederbörd.
Du ser…havet stormar inte speciellt…
Blåbärsodling. Första steget i exploatering av åtråvärd mark…?
Landa in i bergkanten…inge vidare !
Tur inte detta kom till HH
Ut mot ovisst…
Landning med klaff. Klaff är nödvändigt, om du ska komma ner med full kontroll.
De som flög, då jag gick…Hovs Hallars herrar, korparna.
I torsdags ville jag som vanligt flyga, vilket jag gör varje dag, det är hyfsat väder.
For till Hovs Hallar därför det var lovat Nord, som skulle vrida till NV.
Allt bra för hangflyg på Segeltorpshanget.
Möttes av NNV, men jag gick ner till det låga i alla fall.
Vinden ca 5-6 m/sek lite snett på från norr.
Dock lyftet mycket bra.
Jag lade märke till, att vinden var termisk, det vill säga det kom blåsor med varm luft från havet och störde hangets funktion. Detta är inte ovanligt.
Då det kom varmluft försvann lyftet, eftersom den laminära havsvinden stördes av varmluften.
Det kom två pensionärer, som var inresserade av vad jag gjorde och jag utlovade en demonstration.
Stående på pilotplatsen var det bra vind, så jag startade min modell rakt ut.
Bara för att erfara att det fanns inget lyft !
En varmluftsbubbla hade parkerat och stängt av lyftet…
Kvinnan stod nedanför och min modell for emot henne.
Med tur lyckades jag undvika damen och fick ner min modell i diket.
Jo damen var lite skakad, men hon frågade: Gör det alltid så ?
Tja vad säger man ?
Men det är sådant som händer, då man ska visa sig på styva linan…
5 minuter senare var jag åter luften med min kameraförsedda model.
..synd inte kameran fungerade bara…
Två skärmflygare anlände fulla av förväntan. Men de fick erfara, hur hanget beter sig, då det är termiskt.
De packade ihop efter en kort stund.
Även för min lätta modell var det svårt att hålla sig uppe.
Men trots allt blev det en fin dag på Hovs Hallar.
…även om modellflygaregot fick sig en törn…
Men käre besökare, du ser att det händer alltid något
oväntat, då jag är ute med mina modeller.
Det gör det aldrig framför en tv i dvala eller om man
knappar frenetiskt på en Iphåne…
Här ser du, 4-6 m/sek lite från Nord.
Släppet första starten utan kamera i modellen…
…sen skulle jag visa mig på styva linan för pensionärerna…
Inget lyft…
Rakt mot damen…
Jag lyckades svänga bort…
…och landa lite kontrollerat i diket..
…modellen var oskadad.
En pilots uppgivenhets gest efter fiaskot.
Men fem minuter senare var jag i luften igen.
Nu med GoPro i nosen.
Skärmflygarna kämpade på i dåligt lyft. Ser ut som verklig piggy-backing här…
Landningssekvens…
…ser du slyet…
…här glider jag bakom…
..nu är jag nere bland kvistarna och studsar…
…men det gick bra med landningen.
Jag åkte för att få mig några vändor i luften i går.
Vindutsikt för Hovs Hallar var på morgonen ONO och under dagen vridande till VNV med styrkan 5-7 m/sek.
Den prognosen stämde på pricken från bästa vädersiten yr.no. Jag kom ner till Segeltorp kl 14 och då hade vi NV til NNV 5 m/sek. Alltså perfekt vind.
På väg till hanget såg jag en modell i luften, vilket är ovanligt och det visade sig vara en bekant från Västergötland, Stefan med hustru Elisabeth.
De hade tagit en liten semester och bodde i Hallavara över helgen. Alltid roligt om man slipper flyga ensam, vilket jag är van vid, men flera är bättre.
Vi fick fina flygningar och kunde inte klaga på något. Jo… det kunde varit varmare, för vi hade bara 11 grader.
Vid 1530-tiden gick Stefan med fru, men i gengäld kom två skärmflygare.
De fick oxå fina flygningar och då jag gick hem vid 16-tiden, såg jag en av dem hängande under sin trasa högt över Platån på Hovs Hallar.
Jag är säker på att han njöt…som jag, då jag flög min modell.
Bilder klippta ur video tagen med min Mobius.
Såvardetmede !
Stefan och Elisabeth
Start av min Spirit
Den börjar bli lite ärrad nu, min Spirit Elite…
Start
Kroppsspråket…
Klart man är glad, när modellen är i luften på ett fint hang.
Landningssekvens av Stefans modell.
…det går lite för fort…
…landning i buske…
allt ok
Stefans lilla Taranissändare
Dags att åka hem...
…sen kom skärmflygare…
…som fick luft under vingarna…eller i alla fall fick fyllda skärmar.
…och landa lite kontrollerat i diket..
