Det händer inte så mycket på modellflygfronten just nu.
Vi har ett för modellflyg uselt väder. Mycket vind och vind från
“fel” håll.
Vi avvaktar tills jetströmmarna parkerar en högtrycksrygg
in över Skandinavien, vilket kan förbättra situationen.
Det är bara att hålla ut.
Men under tiden kan du trösta dig med ett litet bildspel,
från då vi kunde se våra modeller i skyn.
Luta dig tillbaka och låt minnena vakna upp !
…för man kan ju aldrig veta.
Att jag hade ställt in Fail-Safe på min Spirit noga,
räddade min modell från haveri i går.
Jag var nere vid Segeltorp för att flyga hang,
då vädret tycktes kunna bli, enligt yr.no, mycket
bra.
Det norska väderinstitutet lovade nordligt till kl 12
och sedan vridning till nordväst sakta ökande till
ca 5 m/sek.
När jag anlände 1030, var det mycket svag nordväst,
men jag vet, efter 50 års erfarenhet från HH, att
sjöbrisen tar sig runt 12-tiden.
Med modellen monterad, svassade jag runt på
hanget som en äggasjuk höna och överlade med mig
själv, om den svaga vinden skulle bära min modell.
Till slut klarade jag inte väntan mer, så jag startade i
en vindstyrka på ca 1.5 m/sek.
Jag vet, min Spirit klarar mycket svagt lyft och
det finns möjligheter till en forcerad landning,
om så krävs.
Vilket jag fick erfara lite brutalt senare…
Hanget fungerade och det lyfte svagt.
Under marginella förhållanden är det viktigt att
flyga rent.
Alltså inte kana eller glida i svängarna,
använda i huvudsak sidoroder därför om du
flyger enbart med skevroder i svängarna,
då modellen ligger just över viknngsgränsen i hastighet,
då är risken att det nedfällda skevrodret överstegrar
vingen och du får en snaproll…
Du ska inte heller veva med spakarna i onödan.
Om du flyger med spakarna så de går som
gräddvispar skapar du motstånd, som naturligtvis
du få betala med din flyghastighet.
Ja, du förstår säkert mitt resonemang.
När modellen var perfekt intrimmad, var det en
njutning att flyga.
Jag tröttnar aldrig på att hangflyga. Hangflyg är
för mig essensen av det magiska begreppet
” att kunna flyga”.
Efter en timme i luften landade jag, då vi skulle
intaga fika.
Eter pausen monerade jag på en ombordkamera
som filmar snett nedåt, bakåt.
Vinden hade tagit sig lite, så det blåste ca 3 m/sek.
Så start med mycket förväntan och laddad Mobius
i hopp om fina bilder…
Sekunder efter starten märkte jag, att roderna
“frusit”.
Jag kunde inte svänga in på kanten, som jag ville,
utan modellen flög sin egen bana.
Inget gick att röra, utan jag såg som passagerare
på, hur min Spirit följde kanten och sakta svängde
över kanten in till vänster mot en nysatt potatisåker.
Ingenting kunde jag göra, men nödläget löste
ut en gammal betingad reflex hos mig. Just
som hos Pavlows hundar…
Jag lyfte upp sändaren och vred den, så antennen
kom i annan polarisation.
Det var ju så vi gjorde, då vi körde AM på 27 mHz.
Dock inget hjälpte, utan modellen försvann i ett
mindre rökmoln av jord från potatisåkern.
Landningen…såg bra ut…inga delar som flög i luften,
utan modellen låg snyggt i potatisåkerns tiltor.
Problemet är snarast att ta sig över gärdsgården
och elstaketen.
Men det lyckades utan benbrott, modellen hämtades
och jag felsökte.
Felet som orsakade FailSafen, var att kopplingen
mellan rx och satellit-rx var glapp.
Jag fixade problemet, provade att failsafen var ok
och startade på nytt.
Allt fungerade, som det skulle. Jag kollade om allt ,
då jag kom hem och nu är allt ok.
Jag startade kl 1055, landade två gånger varvid
den sista kl 1433.
Då kan du räkna ut ungefär, hur mycket jag flög.
Hemkommen laddade jag min mottagaracke, vilket
är 5 celler av BilTemas Mh-batterier av nya sorten.
Jag fick i 1255 mA.
Vilket ger mig en tanke då vi flög på 70-talet med
Deac-DKZ-celler på 350 mA….
Nu flyger vi med Mh 2700 mA!
Japp, jag tog bilder endast med min Mobius.
Stillbilderna är klippta ur videon från Mobiuskameran.
Denna lilla eminenta kamera har tagit större del
av mitt fotoliv, då den levererar bilder av hög kvalitet
, enligt mitt sätt att se det.
Jag använder min Mobius ofta som en “Fångare av ögonblick”
om jag är ute på något. Enkel och bekvämt.
Med minneskort på 64 Gb kan jag låta kameran
tugga på med 4 bilder/sek en halv dag
Allt hänger på ackens kapacitet i kameran.
Så här kommer resultatet av min dag på Segeltorp,
vilket blev en av de finaste flygdagar, jag någonsin haft
å Hovs Hallar.
Börja med hangflyg, du kommer att få ett rikare liv !
Start med kamera på nosen
Nu har mottagaren gått i FailSafeläget.
Modellen svänger sakta åt vänster…hur mycket jag än håller emot…
Obönhörligt mot åkern..
Du ser att sidorodret står stilla…
…nära…
Här kör vi, så det ryker i den skånska potatisåkern…
…det gick nog bra…
Potatisåker som är nysådd = skitiga fötter om man har lågskor
Inte lätta hoppa över en gärdsgård…
Bärgat och klart.
Du ser att havets yta är nästan blank…se den knivskarpa horisonten !
Första starten…med funderingen; Ska det bära ?
Det bär…härligt !
Lyftet var som sakta stigande grädde i en gryta…
En man som njuter av modellflyglivet !
Det är ett privilegium att vara förunnad att
bo vid kusten och ha tillgång till de fina hangen.
Förbi Segeltorp går en mycket utnyttjad promenadväg.
Fortsätter man söderut kommer man till
den lilla “Norrehamn”, där oxå vindmätaren sitter.
Solsken, 4/8 Cu, 20 grader varmt och västlig laminär vind.
Det var flygförutsättningarna i torsdags.
Naturligtvis ville jag flyga med någon av mina termikmodeller.
Med i bilen var en av mina Avor, gissa vilken… och en DLG av
fabrikatet “Raven”.
Då jag skulle starta och jag kollade roder fria och fulla
roderrörelser, märkte jag, att mitt sidoroder stod stilla…
Roligt om servot lagt av, då man står i begrepp att just starta !
Men det var en enkel sak att fixa. Den korta stötstången mellan
servot i fenan och sidorodret hade hoppat isär, eftersom en av
skruvarna som håller servot i fenan lossat. Det var enkelt lagat
genom att plocka fram asken med småskruv och sätta dit en ny.
Kl 1000 skickade jag iväg min 4 m Ava mot skyn. En sky som
var azurblå och då utan ett moln.
Att det inte finns Cu-moln, betyder inte, att det inte finns termik.
(Det var många negationer.)
Termik finns, men det är torrtermik. Alltså termik där fuktigheten
inte kondenseras och bildar Cu-moln.
Det gör det lite svårare att leta termik, men varför ska allt vara
så lätt ?
PÅ 50 m höjd träffade jag den första blåsan, vilken var stark
som en höfläkt och turbulent.
Det blev en snabb klättring till xxx m höjd, ackompanjerad
av det glada spelandet av höga toner från min variometer.
En timma fick jag i luften, innan jag avbröt för att landa och
montera min kamera på modellen.
Då jag monterade, kom en gul sportbil uppför grusvägen och
det var Anders, som liksom jag var flygsugen.
Han hade med sig 3 modeller, samtliga elseglare av det lätta slaget.
Jag fotograferade hans modeller och startade därefter min Ava igen.
Oturligt nog upplevde vi ett avbrott i termiken, varför vi hade
att landa tidigare, än vi förväntat.
Ett inlandshang under termikpåverkan fungerar som hang
på ett pustande sätt.
Efter en stund kom lyftet i gång igen, efter att ett antal blåsor
släppt från kanten på hanget. Det kallas “Orografisk utlösning”,
då blåsorna släpper vid ett hinder i terrängen.
Anders och jag fick en härlig dag med våra modeller i luften
tillsammans med ormvråkar, glador och tornfalkar.
För övriga fåglar var det klent med antalet.
Märklig årstid denna vår. Vi har haft osedvanligt svalt en tid
och man ser, hur ekarna tagit en paus i lövsättningen.
Min käpphäst, avsaknaden av tofsvipor som flyger skrikande
och tumlande över åkrarna, manifesterade sig ånyo.
Undrar vad som hänt vissa flyttfågelarter ? Storspov ?
kl 1400 avbröt vi och packade ihop. Anders kom iväg snabbare
än mig, varför jag gick kvar en stund och fotograferade.
Under min fotografering kom en kvinna i min ålder fram och
började ett intressant samtal. Hon hann på 5 minuter berätta
sitt livs fängslande historia.
Så du ser, det händer alltid något oväntat, då jag är ute och flyger.
Jag satte ihop en liten FotoStory med bilderna för att få lite
dynamik i inlägget.
Hoppa ombord, om du vill hänga med oss upp genom skyarna !
Anders flyger min “Raven” från HobbyKing.
En liten DLG kärra. Radion är min JR GX8.
“Raven” högteknologi från Kinalandet.
Tornfalken som är stationär vid Tjärbyhanget.
Mycket vackert tecknad fågel.
En modell med lite släktskap till “Alula”.
U-glider, en mycket lätt modell.
Flyger bra då den är lätt.
Pilot på väg tillbaka efter en utelandning
…Ett litet bildspel…
Välkommen käre besökare vem du än är !
Det vackra vädret med solsken och en högtrycksrygg som växt in, gav
förutsättningar för sjöbris och det fick mig till Segeltorp vid Hovs Hallar
för ett par timmars flygning. 3 m/sek, laminär vind och solsken.
Begär jag mer ?
Nä, det var en perfekt fredagseftermiddag bland nyfikna turister.
Jag filmade lite. Finns längst ner på sidan.
Lördagen bjöd på fina Cu-moln, som lovade termik. Vi åkte
till Tjärby och jag fick 2.5 timma i luften med min kärra.
Att få sitta i min flygstol i skuggan med Avan på betryggande höjd
…det bästa jag vet… nästan.
Pär flög med sin Odenman, antagligen för han ville testa sin
nymodifierade Tarananis. Ja, till och med jag kunde flyga hans
modell med singel stick konfigurationen.
Det var mycket regelbunden termik. Termiken släppte framför hanget
med regelbundna intervall. Då vinden lade av på hanget, visste vi,
att en termikblåsa bygges upp och att vi kunde förvänta möjligheter
till att kurva upp oss. Pärs lätta friflygmodell visade, hur effektivt
den kunde ta termiken och få höjd.
Nåväl, jag började flyga kl 1000 och dagens sista landning skedde
ganska prick kl 1500.
Sen åkte jag hem nöjd med flygning och vacker natur. Samt, att jag
varit förskonad från termikflygarens fiende nummer ett: Sjöbrisen.
Innan jag drog hem tog jag lite bilder.
Undrar, om de som reste stenen för mer än 1000 år sen
såg samma bistra ansikte som min kamera ?
Naturen tog ny sats. Blomman ca 8 mm stor.
Här har två av stenarna svimmat av i sommarvärmen…
Viggarna njuter i sjön.
Som sagt, fortfarande ymnig blomning…
Gulmåra
Blicken påminner mig om den, min lärarinna
i småskolan bestod oss med för 65 år sen…
De senaste dagarnas väder har medfört, att varm luft från Afrika
har strömmat upp mot Skandinavien, vilken då tar upp
fuktighet från havet, som kondenseras på mark och växter…
…en utblommad växt får sina flygfärdiga frö
dekorerade med vattendroppar glittrande som diamanter…
…även markkrypande örter blir överdragna med fukt, så det ser ut som frost…
Det förstår man, varför det heter Stolt Fjällskivling,
rak i ryggen som en tennsoldat …
Min favorithimmel, såsom varande termikflygare, i lördags.
Bland andra artefakter, en avvaktande modellflygare…
Rodret dikt babord !
…och flytten pågår för fullt…
Gladan, en inte alltför duktig flygare.
Lätt att kurva ifrån i en blåsa. Dessutom enkel
att locka till piggybacking, även om man ligger
och kurvar i sjunk !
Piggybacking kan man översätta till svenska med uttrycket: Åka snålskjuts.
Egentligen att rida på någons rygg. Att Piggybacka i termik är att utnyttja någon
annans förmåga att finna termik.
För att citera författarens ord i Radioflygboken 1973:
“Lågflygning på hang, en spännande upplevelse !”
Den första riktiga handboken om RC-flyg. Första upplaga 1973.
Med hjälp av min övermänskligt långa selfie-stång i kevlar och kolfiber
lyckades jag ta ovan- och nedanstående bild…
