Här kommer det sista inlägget från Kungsbacka 2017.
Jag kollade igenom min bildskörd från SMOS linflyg-
och motormeeting i Kungsbacka den 10. Juni.
Några bilder fann jag värda att publicera tillsammans
med två små videosnuttar.
Kanske inte alla hört, en gammal bensinmotor med
tändstift köras förut…
Om du är linflygare, utsätts du mycket sällan för
radioproblem…kanske ett skäl att förenas med de,
som snurrar runt då de flyger…
Här kommer lite bildmaterial och vi ses nästa år igen !
Ovanstående bilder från en landning. Kolla ställets något spagatliknande position på ingressbilden ovan.
Från Kungsbackaklubben stuga
Ingvar Nilsson utfärdar diplom och sammanställer prislistan
Radionostalgi. O.S Cougar, ett närmast desperat försök
att ta igen marknadsandelar från Futaba som kommit med
sin nya servoförstärkare i mitten 70-talet. Det hjälpte inte.
O.S servona knirrade lika mycket som förut. Sanwa fick ett genombrott i Sverige tack vare Bertil Beckman.
Försvann ganska snabbt efter kvalitetsbrister bl. a.
Logon Kungsbacka.
Egenbyggd tändstiftsmotor.
Det gäller att ha ordentligt skärmade tändkablar. Viktigt att skärmen är helt ansluten runt om i ändarna, annars går skärmen som en antenn, vilken sprider RF som Grimetonsändaren.
Hembyggd Mills diesel av Hannes i Kungsbacka.
Jag tänkte på en sak…om man hade glasblästrat vevhuset ?
Vi har ju bara 10 fingrar…
Heron Diesel som tillverkades på Isle of man 60-talet.
Anordningen bakom propellern är mekatroniken som styr tändimpulsen till stiftet.
Antar att impulsen styrs av ett Hall-element.
Ove Anderssons modell. Motor en Webra. Beteckningen på främre lagerhylsan “R” torde väl betyda” Rear intake”.
Här ytterligare en samling bilder från linflygmeetinget i Kungsbacka den 10 Juni.
Det är lite blandad kompott, men jag vet mina besökare på bloggen vill ha bilder. Kanske jag haft med någon bild förut men det bjuder jag på….
Hellre tio bilder för mycket än en för lite !
Ett meeting är inte bara flygande, utan den sociala samvaron
är minst lika viktig. Som på alla meeting där modellflygare träffas, utbyter man
erfarenheter och hälsningar. Jag tror, att en av de mest
förekommande frågorna på ett OT-meeting är:
“Du, minns du när…” ?
Kanske man också tänker, då man träffar gamla kamrater,
man inte sett på länge: “Han har blivit äldre”….Fast jag
själv åldras ju naturligtvis inte…
Jag känner igen mig varje dag i badrumsspegeln och jag
ser ju likadan ut som för 50 år sen…eller hur ?
Men det är inte utseendet, som bestämmer åldern,
det är, att man har ett levande och brinnande intresse,
som håller dig som modellflygare ung !
Luta dig bakåt och dröm dig till linflygandets frihet och ekvilibrism.
Ove Andersson – mästaren.
Oves King Cobra startberedd
Full kontroll.
Några kärror som slagit ut i solen.
Undrar hur många avbrutna blad från 10 x 6 propellrar, som sitter planterade
i en svenska jorden ? 10 x 6 var ju den vanligaste snurran som flögs med på 70-90-talet
En Navy-Nobler
Skydd för bränslenålen.
Denna kärras vingpatina påminner om Grunau Babyns vinge på Ållebergs Segelflygmuseum.
SE-ADP en Grunau Baby ESG-31.
Stående på Segelflygmuseet Ålleberg/Falköping.
Alla som flugit diesel minns väl denna dunken…och den
lilla aluminiumpipen som placerades i skruvkorken…
En stilren och vacker modell.
Nobel kärra…
Kan man kanske konvertera till RC ?
Kajs ? Nobler.
Jag byggde en Auster Autocrat bestyckad med en Taifunmotor.
Taifun Hurricane var en superfin motor. Jag monterade en rc-förgasare
där jag trängde ihop insugningsröret för att bättre anpassa till en diesels
respiration. Ljuddämparen svarvade jag ur en mässingsbit med fin
passning runt fodret. Från avgassamlaren gick två mässingsrör ut.
Fint ljud och den gick tyst.
Kolla tanklocket…
1 styck linflygbil…
Snyggt från Anderstorp. Än en gång…kolla det fjäderbelastade tanklocket.
Här ett inlägg och ett bidrag från Ingvar Nilsson.
Detta är del 2 av min rapport från SMOS linflygträff i Kungsbacka.
Bilderna är allmänt hållna och eftersom jag har många bilder, får jag dela upp de i två poster. Bilderna tarvar inte speciella kommentarer, utan ni ser säkert, vad det föreställer. Jag vill med bilderna bara försöka skapa en uppfattning hos betraktaren, vad linflyg innebär.
Bilder säger mer än till och med en politikers ordsvada…
Ursäkta den något virriga formateringen på brödtexten…
Ingvar Nilssons inlägg har jag kursiverat.
Ok, snurra med !
Först Ingvars bidrag.
Hej,
Under lördagen avhölls den 12:e i rak ordning OldTimer
och Motorträffen på det fina fältet “Inlanda” i södra
Kungsbacka. Vi håller detta ihop med SMOS,
Svenska Modellflygares Oldtimersällskap.
Vädret såg darrigt ut in i det sista, men vi slapp regn,
fast vi fickdet lite blåsigt. Samtidigt som den vanliga träffen löpte, hade vi även
en Weatherman Vintage Speed tävling.
Som tur är, har vi genom icke Palms försorg en bra startramp, som är 5 m lång och det är startrampen
samt ett i övrigt välskött fält som lockade hit såväl
Ingemar Larsson som Luis Petersen från Danmark.
Fältet är i blötaste laget för att starta små modeller
från marken, vilket man gör just i Weatherman.
Modellen är densamma men kan variera i storlek beroende på vald motorstorlek. Tävlingen tillgår som så,
att varje klass ska flyga ett visst antal varv med en viss linlängd. Resultatet räknas om till % av gällande rekord. Alltså den som slår ett rekord har god chans att vinna.
Såväl Sven-Eric som Luis hade typiska tävlingsproblem. Allt funkar perfekt tills det blir tävlingsstart, då tjurar motorn för att sedan åter i epån starta och gå perfekt…
Vi hade långväga gäster på träffen: Ove Andersson, välkänd svensk mästare i F2B, (storstunt) under många år. Vi hade Jan Wold från Norge – lincombat och Wakefield- flygare, Ingemar Larsson från Vänersborg som är linflygeldsjäl tillika internationell domare i lincobat.
Den övre cirkeln beflögs flitigt av våra egna Alf Eskilsson och Ola Lindqvist, givetvis även Ove Andersson. Underslutet av träffen gjoren kaukko Kainulainen även en flygning.
I depån köres motorer och en del grunkor bytte ägare. i depån kunde man stöta på kända namn som Hyvelbengt, (Bengt Lundström) och malte Blomqvist. Även Lars-Erik Fridström och Göte Andersson från Gislaved, som är välkända motorspecialister, vilka flyger friflygande förbrännings- motormodeller. Flera medlemmar från Sländan i Sollebrunn Nossebro syntes också.
Enligt resultattavlan blev inga nya rekord satta.
Ingemar Larsson vann med sin modell som tuffade runt med mer än 140 km/tim.
Det upplevde vi som tagit oss till Kungsbacka Modellflygklubbs fält döpt till “Inlanda”.
Som vid alla tillställningar utomhus är modellflygmeetings beroende av vädret.
Vi hade tur. Det var växlande molnighet, inget regn och ca 20 grader varmt. Det kan man inte klaga på.
Jag tog massor (2500) pics av träffen och jag kommer att redovisa efter hand jag editerat.
Först tänkte jag redovisat allmänt från träffen, men för att i någon mån
belysa vad som symboliserar själva grundidén med att vara just modellflygare och byggare vill jag börja med ett annat inlägg.
Den som personifierade detta på ett bra sätt, var Hannes Illepe
från Kungsbacka. Han hade förutom sin modell, en Weatherman också byggt sin motor.
Motorn var en kopia på en Mills 1.3 cc diesel byggt efter originalspecifikation. Hannes hade använt moderna maskiner som 3D-skrivare för att printa ut förlagan för gjutformen till vevhuset. Vevhuset var av aluminium och var sandgjutet.
Det måste innebära en särskilt känsla att bära ut en modell med en hembyggd motor, som i sin konstruktion är mer än 70 år gammal till den första tävlingen i speed.
Jag tog lite bilder, som inte tarvar så mycket kommentarer, utan
Hannes ger uttryck för vad han upplever.
Hoppa ombord och flyg med !
Häng på låset, det kommer mycket mer bilder från Kungsbacka !
Stolt motorbyggare, Hannes.
Den svarta detaljen är 3D-printad, den blanka är det först gjutna vevhuset.
…har just anlänt till glädje för oss modellflygare.
Omslagsflicka: Fru Lundqvist
Tidskriften OLDTIMER, som ges ut av Svenska Modellflygares OldTimerSällskap har ramlat ner i brevlådan med sitt läsvärda och för modellflygare väsentliga innehåll.
Som alltid välskriven och faktafylld.
Vill du läsa den ? Klart du vill ! Bliv medlem i SMOS !
Reportage om Motorbyggarträffen och SMOS Linflygträff i Kungsbacka den 10 Juni kommer.
…den stora världen. Alltså förbränd fotogen och härsken ricinolja.
De är ju två av de tre (fyra) beståndsdelarna i bränslet till en
modelldieselmotor. Normalt kör man på eter, ricinolja,
fotogen och med en eventuell tillsats av amylnitrat.
Då jag växte upp, var det diesel som gällde till våra linkärror.
Vi som sysslade med modellflyg på läroverket i Halmstad, kunde lätt urskiljas från andra elever, då vi spred den härliga doften av fotogen och i kläderna intorkad ricinolja.
Min goda lärarinna i fysik och kemi vid läroverket, fru Hellner,
betraktade alltid oss dieselmaskinister med en anstrykning av
misstänksamhet, ungefär som hon befarade, att vi plötsligt
skulle kunna flyga i luften…på grund av dofterna vi spred.
Jag minns, min moder frågade, varför min skinnjacka luktade så märkligt och mitt svar var ju, att det är ett impregnerings- medel för skinnet…
På den tiden var det enkelt att få tag i eter på alla apotek, men idag är det svårare, dock inget jätteproblem.
Ljudet av en underkompad modelldiesel är oslagbart då den jobbar.
Antagligen kommer bruket av modelldieslar att försvinna, som ett resultat av minskad kunskap och den tekniska utvecklingen av elflygeriet.
För jag tror, många tycker, att varför ska man klabba
med fotogen, eter och ricinolja, då det räcker med två
hål i väggen och en strömbrytare ?
Men du, som är gammal dieselanvändare, du förstår,
vad jag menar:
“Det är känslan att höra ljudet, att känna lukten och
uppleva vridmomentet i en diesel, i stället för en “skrika”
med glödstift!”
Jag är fullständigt övertygad om , att dieslar för
modeller kommer att överleva och ett fint tillfälle
att få se dieslar i aktion, det får du, om du tar dig
till Kungsbacka på lördag den 10. Juni där man har
ett meeting på Kungsbackaklubbens fält.
Vi ses bland fotogen- och eterångorna på lördag !
Det blir fint väder på lördag enligt yr.no.
Videon nedan på mekanikerns händer visualiserar begreppet:
Motorer har nog fascinerat de flesta av min generation,
då det under vår uppväxt var den tid, då modellmotorerna
kunde bli var mans egendom.
Vi behövde inte vara högskoleingenjörer för att handskas med
dem, utan de fungerade rakt ur kartongen.
Då det gäller stora, långslagiga och lågvarviga motorer, minns
jag tändkulemotorerna på fiskebåtarna i hamnen i Halmstad.
Jag minns väsandet av blåslamporna, som värmde tändkulan,
så den glödde, vilket i sin tur gjorde, att motorn kunde startas.
Jag minns väsandet, då man släppte på tryckluften, som drog
igång motorn.
Ljudet på motorn när regulatorn sprutade in bränsle för
tomgångskörning minns alla som har hört en tändkulemotor gå.
Motorn fick extra bränsle, gick ett par kraftiga varv och åkte sen
i nerförsbacke en stund tills nästa insprutning skedde.
Vi som stod vi kajen såg, hur vibrationerna från motorn och dess
stora svänghjul via båtskrovet spred sig ringformigt i Nissans
svarta och platta vatten.
Då jag växte upp på en tvärgata i anslutning till kajen i Halmstad,
kommer jag ihåg, hur vi som bodde här kunde höra nästan alla
ljuden, som hörde till starten av en tvåtakts tändkulemotor typ
Skandia.
Det var så vid denna tiden, att vår miljö inte var belastad av
det vanvettiga trafikljudet vi har i dag, vi hade inte så mycket
fläktar som surrade konstant, utan vi hade en tyst miljö.
Tyvärr kommer den aldrig tillbaka i det heliga framåtskridandets
namn…
Ett par intressanta notiser kan jag förmedla, som de berättades
för mig av en skeppare på en av fiskebåtarna i Halmstad.
Under kriget rådde av förklarliga skäl brist på bränsle och smörjoljor. Vad gäller smörjoljor, gjorde man så, att man tappad ur använd olja
på fat, så de tunga partiklarna sjönk till botten. Sedan hävde man oljan och körde den genom diverse filter för återigen kunna använda
den.
Ett litet tillskott av ny smörjolja hade man, som tillsattes den
filtrerade oljan.
Skepparen berättade, att man kände på oljan mellan fingrarna.
Var det glatt och fingrarna gled lätt mot varandra, hade oljan
tillräckligt bra smörjande egenskaper. Men om det kändes strävt,
var det dags att kassera oljan eller skicka den på omdestillation.
Bränslet som användes normalt, var mer eller mindre lättflytande
brännolja, som eventuellt förvärmdes innan den sprutades in
i cylindern.
Under kriget försökte man använda i stort sett alla vätskor,
som kunde brinna under tryck.
Min sagesman berättade, att de körde på trätjära utvunnet
ur tall- och granstubbar i Småland…
Det kan tyckas märkligt, att man kunde köra på trätjära,
som ju är trögflytande, men genom att starta motorn på normalt
bränsle för att få upp temperaturen, kunde man sedan slå över
till trätjäran, som innan den sprutades in värmdes till 70 grader,
då den var lättflytande.
Han sa, att motorn gick bra på detta bränsle och det enda extra
arbetet, var att trätjäran avsatte avlagringar i bränslesystemet
och då speciellt i den mekaniska insprutningen, på kolven och
fodret.
Detta krävde kontinuerlig rengöring och underhåll för att
säkerställa funktionen.
Att motorn fungerade på bränslet och smörjmedlet som
återanvänts, berodde ju på bland annat, att motorerna var tillverkade
med mycket större toleranser än dagens supertäta motorer.
Undra hur man skulle lösa bränsleproblemet i dag med en Volvo
marinmotor ? Kanske hade man kört på rapsolja.
Knappast på tjätjära från tallstubbar som har sina rötter nedgrävda
i gruset på Smålands moränåsar…
Här kommer två videosnuttar på stort och smått inom förbränningsmotorvärlden:
En gigantisk stationär 4-takts dieselmotor.
Men roligast att iakttaga är den synnerligen coola hunden.
Jag har besökt denna plats ett flertal gånger för att beskåda
den stora uppvisningen man har för full size plan varje sommar.
Planeringskalendern ger besked och dessutom min länk till
vänster på bloggen “Airshows and Displays 2017”
Om du har möjlighet och vill, så åk dit och se en fantastisk
uppvisning med fina plan och fina flygningar.
Museet är mycket välordnat och flygplanen är i så bra skick,
de kan vara.
Piloterna flyger planen på intet sätt mjäkigt med tanke på ålder,
utan de nästan 100 år gamla planen får bekänna färg.
Hur man tar sig dit ? Ta Ryan-Air och ha en bil bokad i England,
så du kan köra upp till flygplatsen. Att ha med sig en bil,
dvs köra från Sverige till England är meningslöst.
Det brukar gå lätt att ordna boende B&B i London.
Skulle tro, man kan kolla på nätet om boende i Biggleswade
eller i trakterna för en hyfsad penning.
Inte långt från Old Warden ligger Imperial War Museum vid en fd RAF flygbas. Kanske ett av världens finaste museum
för militärt flyg. Det tar en dag att gå igenom inklusive lunch.
Ok, så är det med det. Nu har jag gjort reklam och nu kommer
två små videosnuttar som beskriver verksamheten vid OT
friflygträffar vid Old Warden i England.
Veva upp gummimotorn, kompa upp dieseln och häng med !
Att vara friflygare i Sverige och i andra länder också förresten, det är inte lätt. Som du vet, kräver en friflygande modell ytor, då den lever sitt eget liv i luften.
Du vet aldrig, hur en modell flyger med hänsyn taget till termik och vind. Den kan hamna var som helst, speciellt om fusen inte funkar.
Att finna platser lämpliga för friflyg i Sverige, det är med förlov sagt svårt.
Det senaste dråpslaget var, då någon sorts korpral inom Fortifikationsverket i sin allsmäktighet beslöt, att Rinkabyfältet inte fick användas för modellflyg.
Jag vet att intensiva försök har pågått för att få häva förbudet. Men en korpral är ju trots allt en korpral…med makt.
Därför får friflygarna improvisera. SM för friflygande OT-modeller kommer att avhållas vid Bollerup. Vi har varit där förut, tack vare vår ordförande
i SMOS, Bo-Eskils goda kontakter med markägarna.
Fram till dess får vi nöja oss med bilder från förr, då vi kunde utöva hobbyn
på Rinkaby-fältet.
Bilderna visar Matti Pyykkö, som släpper mästerbyggarens Markku Tähkäpääs
modell på Rinkabyfältet. Kommentarer behövs inte.
Håll tillgodo, dröm dig bort och beundra finskt modellbyggande och flygande.
Trippen till Skåne är över för mig och mina modellflygkompisar
för denna gången .
För 15. gången träffades vi, för att utöva det vi vill mest, vilket är att flyga våra modeller på något av hangen vid Österlen.
Inte hade vi de bästa väderutsikterna inför avresan, men det stoppar inte oss, ty vi är entusiaster och hängivna.
Vi kunde förvänta vind, som i princip var 180 grader från fel håll…alltså det hade varit bäst med sydväst, men vi kunde förvänta nordost.
Till all lycka finns det bra hang även för vindar från öster och det är vid Ravlunda/Haväng och Kivik vid marknadsplatsen.
Flyga fick vi vårt lystmäte av alla dagarna. Ska vi klaga…det kunde varit 20 grader i stället för 13.
Förutom att flyga njöt vi intrycken av vacker natur och ett besök vid Autoseum i Simrishamn satte lite guldkant på vår tillvaro.
En viktig sak då vi träffas, är ju den sociala samvaron, som befäster vår samhörighet och vårt intresse för modellflyg.
Samvaron underlättas ju av, att vi bor samtliga hos Henry
på Österlens Gästhärbärge, vilket är, med förlov sagt, en anakronism
av 1960-talet på ett mycket trivsamt sätt.
Så redan nu ser vi, som betraktar oss som hängivna ridgerunners,
framåt mot 2018, då vi ånyo ska träffas för vår 16. årliga resa till
Skånehangen.
Här fladdrar lite av våra ögonblick från resan förbi. Flyg med !
Österlens Gästhärbärge
Boendet ett ombyggt ålderdomshem.
Lite makabert kan ju tyckas, att man byggde ett äldreboende
med kyrkogården som närmaste granne…
Priset för övernattning inklusive en fin fin frukostbuffé 350 kr.
Några av hangflygarnas bilar.
Rolf Maier, ordförande i Ållebergs ModellFlygKlubb har tagit bästa WIFI-platsen.
Det fina museet i Simrishamn. Kolla länken i min brödtext.
Röd flagg….stopp och belägg ! Vi hade gärna sett vi kunde flugit på skjutfältet, som vi brukar. Men ibland har vi otur och fältet är avlyst för övningar
Stopp och belägg även för Karsten… Han gjorde den något överraskande upptäckten,
att han glöm vingskruvarna hemma i lådan… Så det blev till att improvisera och använda gummiband i stället.
Grabbarna börjar anlända till marknadsplatsen i Kivik.
Skärmflygaren som fattade tre felaktiga beslut denna dagen enligt
klippet från Ystad Allehanda: Flög i hård vind. Landade på något olämplig plats. Tog fram en motorsåg.
Hoppas han fick till en uppgörelse med markägaren. Om det kom något gott ur detta ? Tja lokalblaskan fick något att frossa i. En icke nyhet som lokalt blir en riktig newsflash.
En vy av hanget vid Kivik. Till höger syns hamnen och byn Kivik.
Några av våra bilar där vi flög.
Utsikt åt norr mot Ravlunda / Haväng.
Så här ser hanget ut vid Marknadsplatsen. Inte pjåkigt. Dessutom goda landningsytor.
Hangets höjd ungefär 20-30 meter, vilket genererar plenty av power för hangflygaren.
En bäck har som kommer från grusåsen har skurit en Wadi-liknande skåra i den Österlenska myllan.
Eller varför inte en mini Great Canyon ?
Jag tröttnar aldrig på en vacker segelmodell.
En bra allroundmodell både för termik- och hangflyg
Personligen tycker jag , att det som kallas vår har i väderhänseende varit alldeles för kall och framför allt blåsig. Jag brukar inte backa för lite lite blåst eller en regnskur, då jag ska ut med mina modeller, men denna vår med sin blåst och kyla har ju ingen ände !
Eftersom jag inte är en självplågare, håller jag mig hemma.
De som nu upplever en överdrifternas boogie-woogie, tycks vara
rubriksättarna på kvällstabloiderna. Där har man fullständigt
förlorat vett och sans i jakten på svikande läsare. Om det är förutsett vind mer än frisk bris, heter det:
Här slår kaosvinden till…
Om det blir vind och lite regn heter det: Kaosvädret slår till…
Det finns ingen saklighet mer i rubriksättningen. Allt offras
på upplagealtaret. Om det regnar mer än 5mm heter det “Extremregnet”…
SMHI utfärdar sina varningar i tid och otid. Hur ofta får SMHI
backa på sina varningar ?
Förra året tillkom en varning, “Varmt väder”. Jo det blir varmt,
då solen skiner, det kan inte vara en världsnyhet.
Jag mailade SMHI, om de inte kunde utfärda varningar för
“Tråkigt väder “.
Så det skulle kunna låta så här vid en klass 3 varning:
“Extremt tråkigt väder väntas i Götaland nästa dygn. Befolkningen
uppmanas hålla sig inomhus, sätta på en Åsa-nisse-film på tv och
lyssna på Lindemans monologer hela dygnet. Vidare bör man dra
ner rullgardinerna , dra för persiennerna .”
Eller varför inte en varning för “Extremt vått regn” ?
“Extremt våt nederbörd förväntas närmsta dygnet över Götaland.
SMHI har utfärdat en klass 2 varning som innebär relativt stor risk
för att bli blöt vid vistelse utomhus”…
Eller varför inte detta från Socialstyrelsen, som vi alla minns var den myndighet som yrkade på, att vi skulle äta 6-8 skivor bröd om dagen..:
“Socialstyrelsen vill, att ni bär regnkappa och sydväst under kommande dygn för att undvika farlig väta” !
Jaja vi får se. I dagens Sverige är allt möjligt.
Jag har inte kunnat flyga, mer än i onsdags, då jag flög hang nere
vid Tönnersa/Laholmsbukten.
Men jag klämde lite naturbilder i samband med promenader
och cykelturer.
I ett kärr jämte cykelvägen hördes grodornas kärlekskväkande.
Blomställningar då fröna spridits
I ett dike gick de förfrusna tofsviporna på skråe i den vassa vinden.
Mannen i familjen.
Tofsvipan har vackra färger i sin fjäderdräkt.
Två tranor gick på sitt avmätta, patrullerande sätt och åt av läckerheterna.
I den sista videon säger speakern att modellen styrs med hjälp av “Pendulum Control”.
Bilden nedan ger en uppfattning hur det fungerade, då man ville uppnå stabilitet i flygningen.
Har du inget att göra ? kolla dessa tre små filmerna. Efter filmerna är slut, får du alternativ att klicka på från Pathés stora samling av newsreels.
Var det roligare med modellflyg 1950 ? Ja, vill jag påstå för människor var nyfikna på den teknik som fanns och vad som kunde åstadkommas. Det gjorde, att åskådare aldrig saknades det modellflögs.
Jag minns, att ca 1958 då flög vi linkontroll på en gymnastikplan vid en av stadens skolor kunde vi lätt ha mer än 50 åskådare…
Lars Helmbro sitter stolt framför sin Caproni Ca 313 , som ju hette S16, Tp16 och B16
under sin tjänstgöring i Svenska Flygvapnet.
Att se denna bilden med modellen är en mycket estetisk upplevelse. Även en maskin avsedd för krig kan vara vacker.
Hur många timmar Lars lagt ner på modellen vet jag inte, men det är många.
Jag fick bilden via Pär Lundqvist och tillstånd att publicera den på min blogg till glädje för många.
Capronin var ett sorgebarn i Flygvapnet med många haverier.
Varför kan man ju fråga sig… Användes som störtbombplan…var det avsett för det i grundkonstruktionen ? Kördes motorn på rätt smörjolja ?