Jag längtar till sommaren,därför då är livet lättare att leva.
Det är behagligare att flyga. Inga frusna fingrar, inga droppande näsor och inga vantar impregnerade med dieselsoppa…
Men vi entusiaster vi gör som loppan, vi lever på hoppet.
Det går mot midsommar oundvikligt och då !
Här är ett litet enkelt bildspel av mina lagrade bilder.
Luta dig bakåt och tänk “Om”!
Jag minns tillbaka…
Fint väder, vackra välflygande modeller mot en blå himmel
och hängivna utövare av vår modellflyghobby.
Häng med mig på en återblick och kanske återuppliva ögonblicken…
..för flera av modellerna kommer du aldrig mera få se flyga…
Här några ögonblick från min kamera.
Ingen speciell ordning, bara slumpmässiga bilder som
för mig symboliserar fint väder och själens frihet.
“Hoppsan…” det fungerar inte.
Har utfört alla åtgärder Oracle föreslår, dessutom
ominstallerat Java, och tillägget AIO SE.
Har också testat med tre olika browsers. Lika dystra
resultat.
Allt kom efter att servern på webbhotellet uppdaterat
och jag blev tvungen att byta mitt WP-tema.
Har någon en god idé ?
…due to the fact my webhost has updated his server,
which turned out not beeing compatible with my theme.
My theme was Atuahalpa, which no more is updated by the constructor.
So, I had to install a new theme. I am now using
Twenty Twenty, which is supported by WP.
I have 2600 posts with 20000 pics on the blog and
in order getting it into working order, I have to
edit very single post…Yes you are right…I aint gonna do it !
I have edited the latest 20 posts and then I called it a day !
Have patience with me dear guest…
mats
Hans Karlsson hade lite otur med sin fina “TwinMustang”
under en av sina flygningar.
Modellen tog efter stigningen en ogynnsam bana, som
förde modellen mot skogen söder banan.
Resultatet blev att modellen landade nästan högst upp
i en stor tall.
Den var inte lätt att se omedelbart, men till slut fick
vi ögonen på den. Den låg på en stor gren med vänster
vinge insnodd i grenverket.
Dessutom, då modellen är tvåmotorig bidrog propellrarna
att hålla fast planet i grenarna.
Jag hade en blyvikt och lina i bilen, men varken jag
eller hans fick runt linan om grenen som modellen låg på.
Så där låg Mustangen i splendid isolation….
Jag kunde inte släppa tanken att en modell med de
kvaliteter DubbelMustangen har skulle få ligga och förfaras.
Så jag beslöt att försöka bärga den.
Jag förberedde mig genom att i hast tillverka en
pilbåge av rottingkäpp och inhandlade blomsterpinnar
som pilar.
Pilarna försågs med en tunn persiennlina, som jag
tänkte använda att hala upp den grova linan med
som mitt blylod satt i.
Dessutom tog jag ett nytt 3 hg blylod, som jag formade
konformat, så det inte skulle fastna och fäste i den
grövre linan.
Sålunda utrustad for jag och min bror i väg från
Halmstad på tisdagen.
Vi har ca 60 km enkel resa. Vi märkte under resan,
att det blåste bra, varför vi hoppades att modellen
blåst ner…
Men framkomna kunde vi konstatera, att modellen
låg exakt, som vi lämnat den på lördagen.
Vi började med kastlodet. Det var min avsikt att få
linan runt grenen, som modellen låg på och sedan
genom att manipulera linan, som ju var dubbel,
då lodet gled ner, försöka få loss modellen.
Först gällde det att få lodet över grenen. Inte enkelt.
Jag ville ju inte riskera att skada modellen.
Efter 7 kast lyckades jag få linan över grenen och lodet
gled ner till marken. Då hade jag ju en loop att dra i
och kontroll över linorna runt grenen.
Jag drog/småryckte i linorna under uppsikt av min
broder och sakta började modellen glida bort från grenen.
Det tog 2 minuter sen lossade modellen. Den stora frågan
var ju: “Vad händer nu” ?
Kommer den att rasa ner och träffa en gren och bli skadad ?
Men det som skedde, var att modellen efter 1 m fall rätade
upp sig och gled ca 10 med roterande propellrar innan
den landade i gräset !
Där låg “TwinMustangen”, visserligen med saggande
klädsel men förvånansvärt hel efter äventyret.
Vid kontroll fanns det en skada vid ena kroppens
infästning i vingen.
Hela rescue-operationen tog 30 minuter.
Nu står modellen hos mig och klädseln har sträckt
sig igen.
Hoppas jag kan överlämna den till Hans i samband
med StorSegel Meetinget på Ålleberg helgen 18-21 Juli.
Japp det var detta äventyret. Förresten pilbågen med
tillbehör och linan med kastlod medför jag för säkerhets
skull till Bollerup i Augusti…
Vita pricken. Där hängde modellen.
Jag kastade lodet över grenen till vänster om modellen.
Min broder med modellen just efter nedtagningen.
Skada som uppstod vid kollisionen med trädet.
Den kommer säkert att vara luftburen igen.
Efter 3 timmar i rumstemperatur
Ser du vattnet innanför huven ?
På mitt köksbord
Den enda luftvärdiga DubbelMustangen i dag.
Som åskådare och i någon form som dokumenterare
av denna tävling de senaste 10 åren, kan jag inte
undgå att märka den nedåtgående trenden, vad
gäller antalet deltagare.
Vilket inte är konstigt. Orsakerna är, att urvalet
av möjliga deltagarkandidater är både grunt
och smalt.
Vi har en pågående pandemi med Covid och
kanske det viktigaste, åldern tar ut sin rätt
eftersom snittåldern på deltagarna är hög.
Dåligt deltagarantal vid modellflygtävlingar
är inte signifikativt för OT-tävlingar.
Det gäller alla sorters sammankomster i någon
hobby, som kräver hängivenhet och fysiskt arbete.
Så bortsett från detta barska faktum, så genomfördes
en trevlig tävling som vanligt. De som var där
undfägnades med fint flygväder mot kvällen och
lekamlig spis.
Jag tog så mycket bilder jag kunde och fick ihop lite
videofilm, vilket jag fortlöpande kommer att
redovisa.
Här kommer några hastigt hoprafsade bilder
som start, så håll tillgodo !
Jag presenterar bättre editerade bilder framledes !
Andrea…linsskyddet…
“I´ve brought my Colt .45 Rubbertwister…
Pas de Deux på Fedinge Flygfält.
Sakta men säkert…
Ständigt oväntat sker vid modellflygning…
Fråga Anders Sellman.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
North American F-82 Twin Mustang
Ser ganska hotfullt ut eller ?
Landade högst upp i en tall, där den lade sig tillrätta som en trött örn…
Vi försökte få ner den men vi gick bet. Jag åkte ner i tisdags med:
1. En bra kastlina med ett bra utformat lod på 3 hg.
2. Med en hemmagjord pilbåge med tillhörande pilar med lina.
Jag fick ner den genom att ruska på grenarna via kastlodet.
TwinMustangen föll ner, rätade upp sig och flög 10 m för att
landa i gräset.
såedemede !
Lite slack i bukmuskulaturen…som hos mig…
Modellflyg och då särskilt friflyg är vackert.
“Kan så små plan flyga…” ?
Inpackning av rubberpower…
Anders siktar mot stjärnorna…
Vi som var där…Vi flög i alla fall !
Om du undrar vad vi gjorde i Ystad…jo vi flög mycket.
Löderup är den plats vi brukar utnyttja för hangflyg.
Under alla dagarna var vi där, då vindarna var
mest gynnsamma där. Där är också mycket vacker
och säregen natur. Kan vi inte flyga kan vi njuta
av omgivningarna. Det är givande.
Här kommer lite fler bilder från vår sammankomst.
Häng med !
Den fria horisonten…viktigt för mig.
Trots vi har vår…tycker jag inte, jag har samma positiva
framtidstro som förr. Jag tänker på Covid-pandemin, som
ingalunda är överstånden. Vi vet alla hur påverkat samhället
och människorna har blivit av denna den moderna tidens
smitta.
Som väldresserad medborgare har jag naturligtvis tagit
de vaccinationsdoser, som rekommenderats mig och
iakttagit den försiktighet som förväntas..
Det har aldrig varit problem med de första tre doserna,
men nu…
Jag blev riktig dålig ett par dagar efter vaccineringen.
För 14 dagar sedan träffade jag en man som haft Covid.
Han höll på att dö.
I 4 veckor låg han i konstgjord koma, så hans kropp skulle
kunna klara påfrestningen.
Han sa, att det var det värsta han varit med om och han
kunde inte förstå, varför folk inte tar de säkerhetsregler
beaktande, som man bör följa.
Han påpekade, att vi har en pågående pandemi.
Därför vaccinerade jag mig utan tvekan.
Dessutom blir jag betryckt av att våldsverkaren i öster,
som drömmer om att återupprätta Sovjetunionen genom att anfalla och
förstöra ett självständigt alliansfritt land, inte en gång,
utan två gånger. Glöm inte han annekterade Krim som tillhör
Ukraina 2014.
Vad gjorde omvärlden ? Ja, Tysklands före detta förbundskansler,
Gerhard Schröder (spd) åkte och fjäskade för Putin för att kunna
genomföra NordStream. Inte så konstigt eftersom Schröder
hade ekonomiska intressen i projektet.
Vad blir den nya tsar Vladimirs nästa mål ?
Sverige…Finland…Moldavien ?
Måtte denna dvärgliknande varelse få betala för sitt agerande
mot Ukraina. Hans soldater har redan fått göra det med sina liv…26000 gånger.
Synnerligen usel kände jag mig och för att skingra mina
tankar och få lite annat att tänka på, så for jag till stranden
av Laholmsbukten för en rejäl promenad.
Vid en promenad, där får jag nya intryck, som stimulerar
min hjärna, så jag på något sätt känner mig, låt oss säga,
pånyttfödd.
Jo, det kändes bättre efter promenaden, efter jag sett
och upplevt min omgivning.
Inte bara natur och djur utan oftast möter man positiva
och intressanta människor under promenaden, vilka man
kan ha berikande samtal med.
Det kändes bra efter min promenad och dagen efter började
de märkliga influensasymptomen sakta avklinga.
Naturligtvis hade jag släpat med min kamera, för det kunde
ju dyka upp något motiv, som jag ville dokumentera.
Det blev några bilder så håll tillgodo !
Krokodiler vid Lagaoset ? Jovisst finns de.
Här en hona på väg upp för att lägga sina ägg
i sanden…
Storskarven tycker jag…har minskat i antal.
Tack och lov.
Större strandpiparen trippar runt på sina pinniga ben
med oanad fart. En vanlig fågel, men i år inte så talrik
som vanligt. Precis som tofsvipan. Har inte sett en
enda tofsvipa vid de kustnära ängarna i år…
Ett långsmalt beläte klättrar mödosamt uppför dynerna för att…
Ejdrarna ordnar nu sina familjeförhållanden.
De tycks ökat i antal, om man jämför med de föregående åren.
Saltarven sticker upp sina läderartade blad genom sanden.
Undrar vad de får sin näring ifrån ? En perfekt anpassad art.
Varför tänker jag på Elsa Beskow, då jag ser en styvmorsviol ?
Förstår du min tanke?
Sädesärlan bygger sitt hus…
En fågel som sprider energi och glädje…
…som även mopsar gör !
Du ser…de är ständigt på hugget… !
Visst blir du sugen och inspirerad…
Ovan Old Nog 1946
P o2
Peres (1946)
Planeur R Descha (1945)
Super Sinbad (1943)
Twin Boom (1943)
Viking (1985)
Efter att ha genomfört förändringar på min Leprachaun,
var det dags för att testflyga.
Väderläget lovade i stort vindstilla, liten risk för regn,
vilket på mig verkade lovande, så jag och en kompis åkte ut.
Problemet med min modell var, att den hade bärande stabbe,
vilket antagligen beror på, att den som gjort ritningen hade
i stort kopierat en gammal friflygritning.
Under friflygeran ville man tillföra så mycket lyft som
möjligt till modellen för att få långa flygtider.
Alltså gjorde man stabben bärande.
Men, detta kräver andra flygmekaniska och aerodynamiska
åtgärder. Eftersom stabben är bärande kommer det vid
en fartökning att skapas ett nosnermoment.
För att kompensera detta, fick man justera vingens
anfallsvinkel, så att om hastighet ökade, så skulle modellen
lyfta nosen, genom att lyftkraften ökade beroende på
högre hastighet/anfallsvinkel.
Modellen skulle bli stabil i sitt glid, vilket var önskeläget.
Den tidens profiler var kraftigt bärande och klarade upp
till 10-15 graders anfallsvinkel, innan det skedde en
avlösning av strömningen på vingen så den överstegrades
och förlorade lyftkraften.
Man var redan på den tiden klar över, att en modell måste
balanseras både statiskt, alltså med rätt tyngdpunkt och
dynamiskt med rätt funktion och balans av lyftkrafterna
på stabbe och vinge.
Vad jag gjorde före min testflygning var:
Flyttade fram tyngdpunkten, vilket var väsentligt.
Vingprofilen skapar vid ökad hastighet en tryckcentrumsvandring
av stora mått. Därför måste cg ligga rätt. Ett utmärkt
verktyg att förstå sin profil är programmet “Profili” som kan
hämtas på nätet.
Jag eliminerade all anfallsvinkel på stabben.
Den hade enligt ritningen rejäl anfallsvinkel , vilket gjorde den
kraftigt bärande.
Jag ökade vingens anfallsvinkel något.
Klart jag var nyfiken på, hur den skulle flyga…
Redan efter 10 sekunder i luften kände jag, att modellens
uppförande var helt annorlunda.
Det viktiga var, att den var stabil i luften. Det andra var
att modellen flög med rätt attityd.
Alltså överdelen av kroppen var i stort parallell med horisonten.
Du kan se et på videon.
Ser vi på, hur segelplan från 30-50-talet flög, ser man,
att kroppen nästan lutar lite” framåt”.
Det är en styggelse att se, en modell flyga med”hängande ”
stjärt, därför vingens och stabbens anfallsvinkel är felaktiga.
Se på hur en Cub flyger…du har aldrig sett en Cub i planflykt
flyga med släpande stjärt.
Nu flög min Leprachaun bra med god roderharmoni,
den styrs med skevfunktion via vridbara vingar och sidoroder.
Den var följsam i luften och som jag bedömde mycket mera,
låt oss säga, avkopplande att flyga.
Modellen är inte en F3A-modell, utan är mera en majestätisk
äldre dam, som ska behandlas därefter med förutseende och
mjuka händer…
Då jag slog av motorn, fick jag trimma upp modellen med
höjdrodertrimmen en aning, för den skulle glida effektivt
och stabilt.
Den är genom sin storlek och förhållande på ytorna ganska
iögonenfallande för betraktaren.
Efter provflygningen var jag nöjd med modellen.
Frankie flög med sin hotliner och den var inte lätt att se
mot den gråa skyn…då den snabbt försvann, eftersom
den är snabb.
Under min provflygning ökade vinden snabbt till 5-7 m/sek,
precis som yr.no hade utlovat, varför vi packade ihop
och for hem efter ett bra utfall på testflygningen.
Bilderna är tagna med min Mobius. Stillbilderna är
klippta ur Mobiusvideon. Det var dåligt ljus,
men det är som det är.
Mobius, en imponerande kamera. Sitter monterad på
min glasögonskalm.
Det jag ser, fotograferar jag. Enkelt.
Leprachaun, vilket kan översättas med ordet “Pyssling”
är ett begrepp från den irländska folksagan
och det är en liten grönklädd figur. Leprachaun uttalas:
(leprakå:n:)
De gröna ytorna på vingarna är de aerodynamiska bromsarna.
Jag gjorde de för effektiva, så jag ska minska deras storlek
med 50 %.
Frankies “Kunai”.
Jo, den är snabb…
Start
Landning
Min modell ska till väders.
Du ser väderfronten som är på gång…
Rejäl stabbe. Modellen konstruerad ca 1945
På väg hem såg vi ett hundratal glador som rastade
på en åker jämte vägen…
Det var migrerande ungfåglar på väg till Spanien/Nordafrika.
Jag har aldrig sett så många på en gång.
Tyvärr han jag inte plåta, då de satt på marken, vilket var synd.
De utgjorde en vacker röd/brun färgklick .
Det skiljer 75 år mellan konstruktionerna…
But the problems are now resolved by the maintanance,
(pictured above) at One.com.
So you are again welcome .
För 3 veckor sen såg jag två små flockar av tofsvipor
på åkrarna närmast kusten vid Kattegatt.
Det var ca 25 individer totalt. Eftersom förra året för
mig inte hade varit ett bra år för observationer av
tofsvipor, tänkte jag, att i år blir det bättre.
Tofsvipornas tumlande, nervösa flygningar över
markerna skrikande med sitt intensiva läte hör till
våren för mig.
Men senare år har jag sett färre och färre tofsvipor.
Vad det nu beror på.
Sen jag såg de små grupperna, som jag beskrev ovan,
har jag inte sett en enda tofsvipa förrän i dag.
En ensam individ gick och plockade mat på en vall
och jag tänkte, att jag får väl dokumentera den…
Kan nån tala om, varthän tofsviporna försvunnit ?
Hade varit intressant att få veta av er, som är kunniga.
Här är en bild på den enda? vipan i södra Halland…
Kolla den roströda undergumpen.
En modellflygkompis, Anders, har köpt några modeller
från en framgångsrik polsk producent av lätta modeler.
Med sig i dag hade han sin Tigra, med 1.4 m spännvidd.
Jag hade åkt till hanget vid 10-tiden då det var västlig vind
utlovad till ca 5-7 m/sek.
Det tillfället vill jag inte missa.
Förhållandena vid hangkanten var som förväntat. Kanske
lite dragning på Syd, men det påverkade inte flygningen.
Jag hade…som vanligt min Spirit, som jag försett med min
mobius på ett stag i nosen, så jag filmade bakåt.
Det gäller att variera vinklarna. Kameran som vanligt och
genom hela berättelsen är min Mobius.
Alla bilder är klippta ur videofilmen kameran tog.
Jag arbetade med två Mobiuskameror. En lös som jag
kunde placera på modellen och en Mobius fäst vid
min högra solglasögonskalm, vilken filmar det jag ser på.
Mycket enkelt och praktiskt.
Efter att ha kanat på hanget i en halvtimma kom Anders
med sin Tigra. Han kunde som jag inte hålla sig från
möjligheten att få en stunds flygning.
Jag fick möjligheten att prova hans Tigra och den har goda
flygegenskaper, därfär den är ju så lätt.
Dessutom sitter det en effektiv vingprofil som kan hantera
både hög och låg hastighet. Modellen har högt glidtal
och god förmåga att penetrera motvind.
Sen är det ju inte två modellflygare som vill ha samma
inställning och trim på modellen. Anders hade programmerat
in mycket exponentiella utslag på roderna.
På modellen har man två skevroder, ganska små, som
också funkar som höjdroder via mixer.
Jag hade velat ha större roderytor.
Efter 2 timmar under mycket goda flygförhållanden
var vi nöjda och genomblåsta och pallrade oss till
parkeringen med våra modeller och våra flygningar.
Jag har gjort, lite hastigt, ett bildspel, men ska sätta ihop
videosnuttarna till en redigerad film. Den laddar jag upp
inom 24 timmar så keep looking.
6 m/sekund rakt på.
Min Spirit på väg ut med kameran på en pinne
Hanget
Anders Tigra.
Ser vi på, hur jetströmmen över Europa just nu
utvecklar sig, kan vi förvänta kallare väder efter
förväntad nedströmning av arktikluft över Europa.
Dock icke så starkt som vid det förra utbrottet
av nedströmmande kalla luftmassor.
Men det kommer att bli kallare genom lågtrycksvandringen
över Skandinavien.
Som jag tidigare skrivit, så roterar luftmassan i
ett lågtryck på norra halvklotet motsols.
Tänk på att luftmassorna strävar efter jämvikt i
atmosfären, vilket betyder att högtrycksluft strömmar
till lågtrycksluft.
Väder är inte lätt…men förvänta kallare väder närmsta
tiden.
Pjäxor eller paraply ?
Kolla denna fina film utan fjantig pålagd musik
och få en känsla för, hur det kan kännas att flyga
detta utomordentliga plan.
J35 och dess olika varianter var ett mycket bättre
plan än dess rykte och löste sin uppgift att dels
kunna stiga snabbt och bekämpa sovjetiska
bombförband och dels kunna fungera som en
ren interceptor mot fientlig jakt och attack.
Ni ser på filmen från YouTube, vem som har
copyrighten.
Enjoy the ride !
Det var 9 veckor sen jag flög…då kan du gode besökare
förstå, att jag är flygsugen.
Men omständigheterna under dessa 9 veckor har i stort
sett gjort modellflygning, som jag utövar det, omöjlig.
Etersom jag bara segelflyger, är jag beroende av två saker;
Termik eller hang. Du har säkert märkt, att solen har lyst
med sin frånvaro de två senaste månaderna, så någon termik
är inte att hoppas på.
Vind har vi haft, men ständigt från fel håll. Har vi haft nordligt,
då jag kan flyga på Hovs Hallar, har det blåst 7-12 m/sek.
Jag ställer mig inte på HH i 12 m/sek i -8 C.
I går hade vi ett högtrycksbetonat väder med molnfri himmel
och noll vind.
Nu skulle jag ut, för jag var tvungen att ratta en modell.
Tänk om jag glömt, hur man gör ?
En modell som kan flyga under de flesta omständigeter, är
en av mina Blue Phoenixar.
Således tog jag med en eldriven sådan, monterade en Mobius
på nosen och for ut på bygden till ett av mina flygställen.
Det var vidunderligt fint väder och snön hade mjukat upp allt.
Det var oxå ca 6 grader kallt…och jag hade inga vantar med.
Men det fick gå i alla fall. Ljuset var oerhört starkt från solen,
då det reflekterades i snön. Jag har skaffat glasögon efter att
ha gått med linser i 40 år. Glasen är fina med antireflexbehandling,
uv-skydd och med kromatiska egenskaper.
Men det var ändå svårt att se modellen, så jag landade och
hängde på mig ett par av mina termiksolglasögon.
Nu gick det bättre, även om modellen inte var lika skarp,
som jag upplevde den med solglasögon.
I 45 minuter stod jag och njöt av flygandet och fick min modell
intrimmad perfekt. Det fanns även lite termik, men efter
nästan en timma i luften utan vantar, hade min fingrar blivit
av med lite av sin känsel.
Alltså beslöt jag att landa.
Allt hade funkat och en känsla av tillfredsställese bredde ut sig
i mitt sinne.
Jag hade modellflugit den 2. Februari.
Kameran, min Mobius, satt på nosen och plåtade snett framåt
vänster stillbilder.
Här kommer några flygögonblick från min utflykt.
Nu ska jag sätta på skidor på en motorkärra och ge mig
ut och flyga från en av sjöarnas isar.
Alltid kul, då man har nästan obegränsade ytor att starta
och landa på. Samtidigt som isen har samma höjd överallt
och är jämn.
Vi ses !
Min trogna Blå Fenix efter dagens landning. Tack gode Gud för elmotorerna !
Tänk att stå och slå på en 1.5 – 2.5 cc glödstiftsmotor i minus 6 grader…
Här ser du en av mina favoritkameror; Mobius, sittande på huven.
Så ser det ut…
Snön förändrar uppfattningen av landskapet.
Ljuset var mycket starkt.
Där jag normalt flyger termik. Du ser inga hinder och en mil från kusten.
Ett av mina termikflygställen.
Vy mot Halmstad.
Den gamle njuter sin hobby.
Gott om viltspår i snön. Rådjur, hare, vildsvin och räv.
Vy mot SSV
Slutet av en lång final.
Efter landning tar jag en bild för att dokumentera dagens flygning.
Hoppa jag snart kan sitta i min flygstol här och njuta
av min ny fina termikmodell snart…
För att komma ut och få lite nya sinnesintryck,
åkte jag en sväng i den halländska skogsbygden.
Som sagt, ingen speciellt, bara lite flykt till verkligheten.
Här kommer ett bildspel, som är gjort utan några större
konstnärliga ambitioner, som visar mina ögonblick.
Häng med !
…flög utan restriktioner.
Tänk så enkelt det var innan pandemin…
Det var bara att resa, träffas och flyga.
Vi hade det bra då och vi kunde inte föreställa oss,
vad som kunde vänta oss i framtiden.
Jag fann lite bilder från StorsegelMeetinget 2016
på den klassiska platsen Ålleberg.
Se ingressbilden på Osthanget.
Som jag längtar tillbaka dit ! Jag ser fram emot
nästa storsegelmeeting med mycket förväntan.
Vad man än säger…stora modeller flyger vackert.
Jag blir full av beundran, då jag ser storseglare
flyga.
Att se en storseglare kurva i termiken över Ålleberg
väcker många minnen hos mig från mitt eget
fullskalasegelflygande. Allt kommer tillbaka ur
mitt minne.
Detta är ett av skälen, varför jag besöker IGG:s
meeting på Ålleberg.
Hoppas vi får uppleva ett meeting där 2021 !
Nu kan du drömma tillbaka till 2016 med kanske
lite inspiration från mina bilder.
USA har inte sålt en enda F-22 av uppenbara skäl.
Detta flygplan ligger så långt framme i prestanda,
att andra moderna plan cyklar i uppförsbacke.
F-22 är ett överlägset plan, som saknar sitt like.
Om du tvivlar…ta en titt på videon och inse
realiteterna.
Men Gripen-E då ? Det är som att jämföra en J28
med en Viggen.
Låt dig imponeras ! Till exempel av den extremt korta
rullsträckan vid start…