Kategorier
Teknik, allmän

AERODYNAMIK HOS ETT FLYGPLAN

 

 

Aerodynamiken bestämmer lyftkraften hos en vinge.

 

 

Aerodynamik betyder enkelt uttryckt “Läran om luftens rörelse”.

Att en vinge skapar lyftkraft, beror på att en vinge är en anordning, som ändrar riktningen på den förbipasserande luften. En fungerande vinge behöver innehålla följande egenskaper:

Den måste ha en yta, den måste ha en anfallsvinkel, den måste ha en hastighet gentemot den omgivande luften.

Med dessa egenskaper kommer vingen att skapa lyft, vilket ju ska motverka tyngdkraften, som vill dra den mot marken.

En vinge kan se ut på många sätt. Du kan ta en plan plywoodskiva som vinge. Med anfallsvinkel och hastighet genom luften kommer den att åstadkomma “Cirkulation”, runt vingen, som ett resultat av främst Bernoullis lag.

En vinge är en maskin som ändrar riktningen på den passerande luften och ökar dess hastighet, då den lämnar ovansidan på vingen.

Vi vet att enligt Newton, så svarar varje kraft mot en annan lika stor i motsatt riktning. Alltså luften som lämnar bakkanten av vingen har en nedåtriktning och högre hastighet jämfört med den passerande luften.

Detta skapar en kraft som ger lyft.

Ibland hörs förklaringen att det är undertrycket på ovansidan av vingen, som ett resultat av Bernoullis Lag, som “Lyfter” planet. Skulle denna regel ha validitet, skulle en Cessna 172 behöva flyga med mach 1 för att flyga…

Alltså efter en vinge som flyger finner vi ett utpräglat nedåtriktat dynamiskt tryck från vingen. Det är detta, som gör att vingen producerar lyft.

Här kommer några instruktiva bilder med förklaringar av vad lyft från en vinge är.

Bilder från NASA/Edu

Här ser du hur “Cirkulationen” runt vingen ser ut.  Detta rörelsemönster fastställdes av en vetenskapsman som hette Khutta.

Här ser du hur en spin på en boll påverkar dess rörelse.
Den röda bollen får tillfört energi till ovansidan, vilket gör att det skapas extra lyftkraft. Trycket sjunker på ovansidan på grund av tillförd energi (hastighet” vilket skapar en kraft.

En yta som rör sig genom luften. Som du ser möts inte färgfälten vid bakkanten, utan de på ovansidan rör sig snabbare, Bernoullis Lag, och lämnar vingen med högre hastighet än de på undersidan.

Foto från en vindkanal som visar skillnaden i hastighet på vingens ovan– respektive undersida.

Här syns spetsvirvlarna från en vinge tydligt. Virvlarna i vingarna uppstår då övertryck från undersidan flyttas till ovansidans lågtryck. Naturen vill alltid jämna ut. Man motverkar detta motstånd, genom att applicera exempelvis Winglets i spetsarna på vingarna.

Cirkulationen runt en vinge och ändvirvlarna från vingarna startar så snart planet börjar röra sig och fortsätter tills det landat och stoppat.

Strömning runt en vinge vid olika anfallsvinklar.
över en viss anfallsvinkel slutar cirkulationen att fungera och vi får en avlösning av strömningen runt vingen, vilket gör att lyftkraften går förlorad. Du kan prova principen genom att hålla din flata hand utanför ditt bilfönster.
Då kommer du att förstå, att för mycket anfallsvinkel gentemot den passerande luften, gör att lyftkraften försvinner och det blir en turbulent strömning, vilken orsakar luftmotstånd och inget lyft.

Ännu en förklaring varför en boll “skruvar” sig.
En skruvad boll flyttar energi från en sida till en annan, vilket ökar lyftkraften.

Denna bild visar omslagspunkterna för cirkulationen på en vinge. Ju högre anfallsvinkel ju längre bak på undersidan hamnar stagnationspunkten. Vingen hämtar alltså energi från undersidan till ovansidan för att möjliggöra högre hastighet på den passerande luften. Högre hastighet ger lägre tryck enligt Bernoullis Lag.

 

 

 

 

Kategorier
Teknik, allmän

MÅNGA TUSEN BILDER HAR JAG TAGIT FRÅN…

 

 

 

 

…min trogna “Sparky”.

 

 

 

 

 

 

Jag har haft två stycken, som jag slitit ut med flitigt flygande.
Modellen flyger mycket bra efter lite modifiering.

Tyvärr har tillverkaren, Thunder Tigre,  lagt ner produktionen av okänd
anledning.
Ute på nätet ser man, att modellflygare ofta eftersöker
denna ytterst välflygande modell..

Om någon vet,  var jag kan få mina händer på en “Sparky”
så skicka gärna ett mail till mig: flyhigh@bahnhof.se
Kanske någon har en “Sparky” liggande i sina gömmor ?

Att få tag i ännu en skulle öka min modellflygglädje !

 

Kategorier
Teknik, allmän

SOM SAGT…VID LANDNINGEN AVSLÖJAS GRADEN AV FLYGSKICKLIGHET…

 

 

 

 

En alltför vanlig syn…usla landningar !

 

 

 

 

 

 

Man ser ofta landningar ske på ett sådant sätt, 
att modellen FLYGS ner i marken med hög
hastighet. Den höga hastigheten ofta beroende
på för hög tomgång på motorn.

Naturligtvis händer det otrevliga saker då,
för var ska överskottsenergin ta vägen ?

Det blir studsar och kapotteringar.

Det rätta sättet att landa är att gradvis öka
anfallsvinkeln så att hastigheten
sjunker och planet sätter sig lugnt.

Glöm sagoberättelserna ni hört om
“man flyger tills planet tills det  överstegrar sig och
sätter sig”…
Det gör det INTE vid en riktig landning.

I och med att hastigheten minskar, så minskar
också lyftkraften och planet kommer att landa.

Vingarna kan alltså inte producera tillräckligt med lyft
så modellen kan fortsätta FLYGA.

Men vingen är under varje moment av utflytningen
inte överstegrad, så strömningen fungerar tills
modellen står stilla på marken.

Därav följer, att det blir inga snaprollar just innan sättning…

 

Så är det med det.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Teknik, allmän

“GROUNDEFFECT” VET DU, VAD DET INNEBÄR ?

 

 

 

 

 

 

…eller…

 

 

“Varför landar inte min modell”?

 

 

 

 

Säkert har du märkt, speciellt om du flyger en högvärdig
segelmodell,
att “Den vill inte komma ner”, då den ska landa,
om marken  är jämn och fin.

Den bara “flyter” på…

Då du landar en fullskala kärra,  är detta fenomen än mera
uttalat.

Hur kommer det sig,  att planet  tycks få bättre glidtal nära
marken ?

Det beror på något,  som heter “Groundeffekt” eller “Markeffekt”.

Jag såg ett tv-program på nån Discoverykanal där “Experter
som
sades vara “Ingenjörer” talade i nattmössan om markeffekt.

Det var de vanliga sagoberättelserna om, att “Luften komprimeras
under vingarna, vilket  gör, att det glider bättre”…

Markeffekten beror enkelt uttryckt på,  att lyftkraftsmotståndet
minskar,
då planet flyger  nära marken.

Varför minskar motståndet ? Det beror på,  att cirkulationen
runt vingen
hindras till viss del nära marken,  då det fattas
fysisk plats för luften att cirkulera på
undersidan av vingarna.

Det inducerade (Lyftkraftsmotståndet) motståndet minskar,
spetsvirvlarna i vingspetsen minskar,eftersom de inte
kan bre ut sig, eftersom
det inte finns plats för dem.

Som du vet,  kostar all alstring av lyftkraft energi och det
kallas inducerat
motstånd och det manifesteras som exempelvis
spetsvirvlar vid vingarna.

Om nu det inducerade motståndet minskar, behöver du inte
betala så
mycket för lyftkraften och lönen blir en effektivare
vinge och bättre glidtal.

Så en sammanfattning om du flyger nära mark:

Du får mer vertikalt lyft vilket motverkar tyngdkraften.

Du får mindre spetsvirvlar på vingarna, vilket minskar motståndet.

Du får mindre bakåtriktat lyft, vilket minskar motståndet.

Så glöm allt prat om att “Luften komprimeras under vingarna nära marken” !

Fenomenet demonstreras här av Bruno Vassel i Utah, då han landar sin
segelkärra och den bara flyter på…

Kolla hans segelflygfilmer på Youtube. Det är en upplevelse.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Teknik, allmän

TAG DIG LITE TID, STANNA OCH SE DENNE HANTVERKARE…

 

 

 

 

…gjuta ett tandat hjul.

 

 

 

 

 

Tänk dig, om vi hade haft samma fenomen hos oss ?

En hantverkare som sitter på en trottoar vid en av
våra gator och utför
ett makalöst arbete ?

Ja,  jag vet,  det vore en illusion. Det vore en omöjlighet
i vårt samhälle.

Men i Pakistan fungerar det.

När jag ser mannen arbeta,  med ett fåtal enkla verktyg,
tycks det mig som nästan rituella rörelser.
Inget onödigt, utan bara det som krävs,  för att lösa
arbetsuppgiften att gjuta ett tandat hjul.
Allt går med en rutin som är inarbetad sedan lång tid.
Här finns inte minsta tvekan eller osäkerhet.

Tänk dig, du som bor i ett utvecklat land, att du ville
ha ett sådant hjul tillverkat…hur mycket skulle det
krävas, för att få det gjort ?

I Pakistan gör denna gjutningens virtuos detta på
23 minuter…

Jag kan inte nog uttrycka min respekt för denna
yrkesman.

Ta dig tid och se på videon, som jag bäddat in.
Den finns på YouTube.

Det kanske ändrar din uppfattning om, vad som
är möjligt att åstadkomma bara med yrkesskicklighet
och kunskap.

 

Tänk dig denne man sittande på en trottoar vid Storgatan i din stad…

 

 

Kategorier
Teknik, allmän

BILLIG…THINNER…

 

 

 

 

 

 

 

…hittar du hos Lidl.

 

 

 

Lidls thinner

 

 

Som alla modellbyggare har jag erfarit,  hur
dyr förtunning blivit.

Jag har hittills  köpt på Biltema, där en liter
kostar 75:-

Men nu såg jag häromdagen, att Lidl tar 50:-
för samma mängd.

Lönar sig att gå dit. Dessutom…många av de
billiga elverktygen Lidl säljer fungerar mycket
bra, trots det mycket låga priset.

Jag har talat med professionella hantverkare
och det var dessa,  som rekommenderade Lidls
verktyg.

 

 

Kategorier
Teknik, allmän

LINFLYGARNAS TIDNING…

 

 

 

 

…”LINA”…

 

 

 

 

 

 

 

…är en positiv nyhet för mig.

Jag fick en kommentar från en linflygare, Leif Friman
och ett tips
om en annan specialtidskrift om modellflyg,
som heter
“LINA”.

En angenäm överraskning ! Informativ, snyggt gjord
och med hög kvalitet i artiklarna.

De som skriver,  vet vad de pratar om !

Jag har helt skamlöst tagit några skärmdumpar
från “LINA” och lagt de här på bloggen, för att
visa olika aspekter  av modellflyg.

Tidningen är väl värd att läsa och den finns på nätet
HÄR.

Kungsbacka Modellflygklubb länk.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Teknik, allmän

MAGNUSEFFEKTEN

 

 

 

En viktig komponent för lyftkraftsalstring

 

 

 

 

 

 

Magnuseffekten är väl inte något som diskuteras
på mekbänkarna varje dag eller ?

Jag hittade denna fint beskrivande video på YouTube,
som skapar klarhet.

Läs här om Magnuseffekten.

 

 

 

 

Kategorier
Teknik, allmän

ÄR INTE MODELLFLYG…

 

 

 

 

 

 

 

…helt enkelt fantastiskt ?

 

 

 

 

 

 

Jag blir ständigt förundrad, vilka enorma framsteg
tekniken inom vår hobby gör.

Tekniken tycks inte känna några gränser.

Att man kan flyga dessa modeller skalenligt, det är
makalöst.

Allt tack vare nya byggmaterial, nya drivlinor och en
vilja att experimentera.

Jovisst flögs det inomhus förr. Men hur såg det ut ?
Det gick för det mesta överstegrat och tungt.

Nu kan denna sort av vår hobby utövas av vem som
helst av oss. Alltså att flyga en skalamodell inomhus
med ett realistiskt uppträdande i luften.

Luta dig bakåt och njut av denna video från Youtube !

Copyright bilder och video: DIGITAL FLYING.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Teknik, allmän

DEN STORA KNALLEN…

 

 

 

 

…då vårt universum skapades…

 

 

 

 

 

 

 

 

Vetenskapen har slagit fast ? att världsalltet, det vi kan på
något sätt föreställa oss, det skapades för 13.7 miljarder
år sedan ur något som kallas “The Big Bang”.

Jag tycker det tyska ordet för det låter bättre: “Der Urknall”.

Då universum skapades ur en ofattbar explosion,
fick allt som skapats
fara i väg i ofattbar hastighet.

Denna hastighet kallas Hubble-konstanten och beroende
på vilken vetenskapsman du frågar får du ett värde mellan
67.4 och 74 km/sek för varje Megaparsec som skiljer mellan
två galaxer.

En Megaparsec, som förkortas Mpc är 3.26 miljoner ljusår,
så oerhörda avstånd.

Ok, nu har man mätt och kommit på att denna hastighet
ökar accelererande. Ju längre bort från explosionens
centrum vi kommer ju högre blir expansionshastigheten.

Borde det inte vara tvärtom ?
Tänk dig du kastar en sten i vattnet.  Först utbreder sig ringen
på vattenytan snabbt, sen avtar hastigheten.
Men i universum…vänds kanske världen, som vi uppfattar den…

Går det någon gräns där accelerationen upphör ?
Eller är hastighetsökningen predestinerad till att nå
strax under ljushastigheten ? Synd att inte Albert Einstein
finns hos och kunde gett en förklaring…

Vad händer då ljushastigheten nås ?  Imploderar universum,
eller uppstår nya dimensioner ?

“Hur kan universum expandera, om det redan är oändligt stort?
Ja, universum kan vara oändligt och ändå expandera,
eftersom det har en begränsad ålder.

Vi kan då bara observera vår egen bubbla med en radie
av 13.7 miljarder ljusår.
Vad som sker i övriga universum
(de andra bubblorna) vet vi ingenting om.”

                                                                                                  säger expertisen…

                                                                                                  Jaja, vi kan spekulera eller ?

Anledning till att jag tar upp ämnet, är ett program jag
såg på en tysk tv-kanal, som handlar just om ovanstående
med tonvikt på rymdteleskopen och med vars hjälp, vi skaffat
oss stor kunskap om rymden.

Det mest kända är väl för nuvarande Hubble-teleskopet.

Hubble var en skicklig astronom och du kan läsa om honom
HÄR. 

Programmet var mycket välgjort och informativt.

Bland annat berättade man om reparationen, som utfördes
på teleskopet med hjälp av den amerikanska rymdfärjans
besättning.

Det hade visat sig,  att genom man använde två olika
mätsystem vid tillverkningen, dels det gamla med fot

och tum och dels det nya SI-systemet, så hade ett
fabrikationsfel
uppstått vid slipningen av en spegel
på grund av en förväxling av måttenheterna.

Hubbletelskopet kan man säga blev närsynt. En katastrof,
eftersom
teleskopet kostat X antal miljarder i tillverkning.

Dock vetenskapsmännen tillverkade “glasögon” för teleskopet
och reviderade mjukvaran, vilket medförde,  att enheten gjorde
vad den skulle, vilket var att bland annat leverera bilder av
makalös kvalitet, som vi aldrig tidigare sett.

Betänk också att att teleskop i rymden inte besväras av jordens
atmosfär med dess föroreningar, vilka skapar förvridningar
av bilden.

Då jag ser bilderna,  svindlar det för min förmåga att förstå
avstånd, hastighet och storlek…

Bilderna tar andan ur mig i alla fall.

Jag laddade ner några bilder,  som finns att hämta gratis
hos den amerikanska rymdflygstyrelsens NASAs hemsida.

Se på bilderna och förstå…eller låt bli att förstå och bara
förundras.

Allt detta som uppstod ur en explosion.

Frågan som kommer upp för mig är ju, vem  tryckte på avtryckaren ?

 

                                                                        En nebulosa
                           En bild med 10000 galaxer eller Vintergator som vår egen.
                                        En galax som vår egen fast ofattbart mycket större.

 

 

Kategorier
Teknik, allmän

AUTOSEUMS I SIMRISHAMN TÄVLINGSBILAR

 

 

 

 

 

 

Undrar hur mycket bilarna har kostat ?

 

 

 

 

 

Autoseum är ett mycket välordnat museum
där objekten är i gott skick och visas på ett
föredömligt sätt.

Man ser inget i dåligt skick, utan allt är i
mycket gott stånd.

Här redovisar jag lite fordon, som har med
bilsport att göra.

Jag kommenterar sparsamt, för jag vet,
att du som
besöker min blogg är kunnig.

 

 

Kategorier
Teknik, allmän

MIN HISTORIA MED EN LÄTTVIKTARE

 

 

 

 

 

Pyjamasbenet i flanell.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag kan personligen berätta ett minne från 1955.
Under sommarloven bodde jag hos min mormor
och morfar, som var småbrukare utanför Halmstad.

Deras gård ca 1 km från den allmänna landsvägen
som var en grusväg, vilken under sommaren
spred sin sötaktiga tunga  lukt av lut.

Varje eftermiddag vid 17-tiden passerades min
morfars mjölkbord av  just en lättviktare.

Han hördes långt fjärran i från. då hans ihärdiga
tvåtaktssmatter flög genom den stilla seneftermiddagen.

Kom ihåg,  att vid denna tiden var det mycket tystare
i vår miljö. Det var inte så mycket brus och buller
utan det var genuina förstahandsljud.

Nåväl, jag brukade sitta på mjölkbordet och se
på den glesa trafiken , då denna vägarnas fantom
smattrade förbi varje dag som ett avbrott i min
lantliga vistelse.

Han var en man,  som arbetade som en mångsidig
hantverkare och hade sin lättviktare som
transportmedel.

Ungefär som dagens små hantverksbilar, vilka är
så allmänt förekommande.

En kväll hände följande; Efter passage av
mjölkbordet följde en ganska skarp vänsterkurva.

Motorcyklisten kom med sina modiga 60 km/timman
och följde kurvan…då hände det för mig och även för
hantverkaren det oväntade: Han tappade sina verktyg !

Antagligen hade han verktygen fastspända med en
gammal livrem på pakethållaren och så hade
vibrationerna från motorn lossat surrningarna,
så paketet for iväg av centrifugalkraften.

Jag hörde hur verktygen med ett dovt skramlande
och klingande for iväg över den av lut hårda
grusvägen och försvann ner i det grunda dike.

Mannen med lättviktaren försvann upp mot
skogsbygden under ett långsamt försvinnande
knattrande.

Naturligtvis tog jag mig till diket med bultande
hjärta,
för detta  var något spännande i 10-årings
liv.

I diket hittade  jag ett pyjamasben…

Inuti det avrivna benet av en grå flanellpyjamas med
svarta ränder, ( hur kan jag minnas) ? hittade jag
en polygriptång, en Öberg kombinationstång
och en skruvmejsel med svart träskaft.

Pyjamasbenet var ursprungligen knutet i båda ändar
för det skulle bli som en påse, men under flygturen
över grusvägen hade ena knuten gått upp delvis..

Detta var ju något stort för mig. Första frågan var ju:

Vad skulle jag göra ? Mitt samvete våndades,
men det tog  inte lång stund för mig att bestämma,
att dessa verktyg måste räddas till min eftervärld…

Att plötsligt få tillgång till tre egna verktyg, det var
något enastående.

Jag, den lille tjuven, tog verktygen med mig till
gården, där jag smög upp på rännet,
vilket på
halländska är vinden på en lada, där man förvarade
hö.
Det blev platsen där jag gömde
verktygen
sorgfälligt bakom lite lösa golvplankor.

Jag sa inte ett ljud till någon.

Inte heller vågade jag nånsin använda de till mig
orättfärdigt tillskansade verktygen.

Eftersom ladan står kvar, kanske jag skulle åka
dit och
kolla om de tre verktygen ligger där än
efter 65 år ?

Ja,  detta var bara historien om verktygen,
som for av en
lättviktare vid min morfars
mjölkbord sommaren 1955.

Hoppas jag inte blir satt i cell för det nu….
eller ungdomsvårdskola…fast jag är nog
för gammal.

 

Kategorier
Teknik, allmän

MERA OM REX MOTORCYKLAR…

 

 

 

 

 

och kommentarer från Ingvar i Borås.

 

 

 

 

 

 

Ingvar  skickade mig ännu en rolig och informativ
kommentar om sin Rexmotorcykel.

Den publicerar jag till alla teknikintresserades
glädje och information.

Håll tillgodo med Ingvars kommentar !

Men oj!

Ja REX-rallyt blev en riktigt blöt tillställning,
som började med litet “grov dimma” men hade
övergått till hällregn efter halva rallysträckan
och stoppet vid SIA-glass.

På fotona ser man att regplåten sitter på sidan.
Orsaken är flerfaldig och hade Mats hittat ett
foto bakifrån, så hade man kunnat se att min
REX har en autentisk 6-kantig lättviktsnummerplåt
i gjuten aluminium med pånitade siffror av
svartlackade aluminiumtecken.
(Se nedan) !

F106. Jönköpings län. Regad 1938 i Skillingaryd
av en snickare.
Denna var i trafik tills 1960-talets mitt.
Parallellt fanns under 50-talet en 250 cc DKW
registrerad med samma nummer men då
rektangulär regplåt.

Om jag nu fattat rätt,  så tillkom dessa speciella
skyltar för att fjärdingsman skulle kunna se,
att detta var en nedstrypt lättviktare som alltså
även framledes var lägre beskattad eller skattefri.

När fjärdingsman tyckte att hojen med denna
skylt gick för fort, så kunde han testa med sin
blyertspenna huruvida cylinderns insugshål
var pluggat eller inte.

Gick pennan i,  så var den alltså “trimmad”
det handlade då om diverse allvarliga förseelser.

Så – jag kör med denna skylt där bak och
hoppas,  att en vacker dag bli stoppad av polisen.

Givetvis är min inte strypt,  men jag betalar
både skatt o trafikförsäkring men på det
modernare reg-numret.

Jag föreställer mig,  att polisen trots allt
inte sett det mesta i världen och jag får tillfälle
att förevisa en drygt 80 år gammal motorcykel
samt upplysa om att förr,  så skulle den häpne/a
polisen provat med sin blyertspenna i insugshålet
för att avgöra,  om den var nedstrypt eller ej.

Att kunna visa ett historiskt fordon med sin korrekta
(nja – skylten menar att insuget var strypt till 5 mm
diameter vilket den aldrig varit) legala identitet,
är enligt min åsikt ett dubbelt plus.

På Mats bilder syns det en stor låda samt en rejäl
pump.

Nu var ju Rexrallyt bortemot 9 mil och det var
tveksamt,  om bensinen skulle räcka hela sträckan,
punktering kan inte uteslutas och allt utom pumpen
fick plats i lådan av brun presspan.

När man kör veteranrally,  finns det alltid några,
som kör utan att ens ha med en tändstiftnyckel
eller en bit ståltråd.
Men då kommer jag (eller någon annan som har grejer)
och kan hjälpa till.

Om lättviktaren,  som blev legal i början av 30-talet
och hade sin kulmen precis i slutet av 30-talet,
kan man säga,  att den förbättrade den generella folkhälsan
avsevärt,  genom att inaveln började få en tillbakagång.
Nu kunde ju bonddrängarna susa till grannbyn och
roa sig med flickorna!

En lättviktare kallas i västra Sverige “Spôna” (uttalas Spööna)

Sensommarhälsningar // Ingvar, Borås

 

 

 Ingvars Rex med dubbla avgasrör…
Var det därför den hette Rex Villers Sport ?

Kategorier
Teknik, allmän

AUTOSEUMS MOTORCYKLAR I SIMRISHAMN…

 

 

 

 

…och Ingvars egna motorcyklar i Borås..

 

 

 

 

 

 

Jag fick en initerad och intressant kommentar om
mitt inlägg angående motorcyklar på Autoseum
i Simrishamn av Ingvar i Borås.

Den var så intressant så jag publicerar den.

Här finns två länkar: En till en MC-träff i Tylesand
och En till mitt besök på Autoseum. Du finner
mycket bilder på länkade sidor.

Varså goda här är Ingvars kommentar !

Hej!

Ja det har ändrats en hel del sedan Nisse Nilsson
tog över Autoseum.

Tidigare fanns här inlånade objekt som t ex den
fantastiska campingvagnen som fanns som
byggprojekt i “Det Bästas magasin”.

Denna sevärdhet finns här inte längre tyvärr.
Det är väl rätt unikt att äga så här mycket –
ja Nisse är ju ingen ungdom precis men ändå.

Synd att detta ligger så avsides.

Tyvärr är entren ombyggd numera,  så att
Sveriges Modellflygmuseum numera inte har
gratis inträde, dock är museet fortfarande det
enda i Sverige av sitt slag.

Jag har själv några veteranfordon. Två av dessa
finns representerade i din bildkavalkad.

REX Midget Sport från 1938. Den brittiska
Villiers-motorn med integrerad växellåda är på 98 cc
och har två växlar. Motorn är ganska rå och vibrerar
kraftigt vid hastigheter över 45 kmh.

Länk.

Jag har gjutit blystänger som jag monterat i styrets
ändar och detta har hjälpt en del.

Elsystemet ger 5 Watt vid ungefär 6 Volt.

På det fotograferade exemplaret syns ett extra tillbehör
– en kedjespännare för trampkedjan. Hoppar kedja av
har man i princip ingen broms – det är Torpedonavet i
bakhjulet som ger den huvudsakliga bromskraften.

Den lilla trumbromsen fram är det inte mycket idé
att använda…

Husqvarna Mod. 30 Sport från 1953. Denna modell har
en annan cylinder och annan kolv och lär ge mellan
0,5 och 0,75 hästkrafter extra på den i övrigt standardmotorn
på 118 cc.

Skillnaden mellan 4 eller 4,5 hästar – ja det lär göra
7-8 kmh extra på toppfarten jämfört med den vanliga
Blåqvarnan.
Tre växlar med 5 växellägen – en gammal 2-taktare
har normalt friläge mellan varje växel så man kan växla
ur i nedförsbackar.

Hastighetsmätare var standard på Sportmodellen och
kunde köpas som tillval på dessa 118-kubikare.

Växellådan är ju samma som för de modeller med
handväxel på tanken. Men på Blåqvarna Sport så
är det fotväxel.

Jag tog mitt MC-körkort några månader efter att vi
fick högertrafik och körde upp på bilskolans fotväxlade
Husqvarna… läraren sa att 2:an funkar inte så du
har 1:an o 3:an.

Eftersom det nu var 40 kmh i staden fortfarande
efter högertrafikomläggningen, så sa läraren,
att kör hellre för sakta än för fort.

Alltså redan 1967 var denna växellåda ett mysterium
för en körlärare… Tvåan fanns säkert bara det att
man måste ha känsla i högerfoten när man skall hitta
tvåan.

Det är alltså ingen crick-crack-låda,  där man trampar
i en växel i taget utan här kan man trampa direkt från
ettan till trean med ett enda tramp.

Ja denna har 25 W lampa i strålkastaren. Bra att synas
i trafiken särskilt om det regnar.

Övriga hojar i min ägo är en Triumph Tiger 110, 1954.
Denna var på sin tid världens snabbaste standardmotorcykel
och toppade alltså 110 (mph – det motsvarar ungefär 176 kmh).

4 växlar, 648 cc parallelltwin som skall ge 42 hästkrafter.
Gjutjärnscylinder o gjutjärnstopp gör denna motor otroligt
driftsäker och ventilspelen behöver nästan aldrig justeras.
Lucas dynamo och Lucas magnet.
Obekväm körställning för mina långa ben…

Svalan M75 Lyx 1953. Byggs i Falun med hjul och litet
annat från NSU samt brittisk Panther-motor 348 cc och
4 växlar. Lucas dynamo och Lucas magnet.
Härlig att köra med bra körställning.

Triumph Tiger Cub 1956. Denna är under renovering.
En supergullig 198 cc tung MC. Det lär bara ha importerats
44 st genom åren – ja det blev ju tung MC och då köpte
man nog en större maskin hellre.

En orenoverad Husqvarna Novolette mod 3311 från 1953.
Den har alltså den tyska REX-motorn. Denna har jag
som bruksfordon. Går 9 mil på en tank (2,2 liter)

Tack för fina foton och några roliga texter!

MVH / Ingvar, Borås

 

 

Några bilder på Ingvars fina Rex.

 

 

Ingvars Rex Midget Sport 1938 inför Rex-Rallyt 2019.

 

Kategorier
Teknik, allmän

AUTOSEUMS MOTORCYKLAR OCH MOPPAR.

 

 

 

 

 

 

I Simrishamn kan du uppleva

tvåhjulingar som är 100 år gamla.

 

 

 

 

 

 

 

Den fina anläggningen Autoseum har mycket av
det pojkar och män drömmer om.

Inte bara bilar, utan man visar nästan allt, som
tekniktörstande ungdomar suktade efter.

Däribland mopeder och motorcyklar.
De utställda föremålen är i mycket gott skick
och det är ganska lätt att fotografera fordonen.

Jag tog lite bilder, så du får en känsla, för vad det
är som väntar dig som besökare.

År du intresserad av tvåhjulingar besök museet.

Jag blev mycket imponerad.

Bilderna tagna i naturligt ljus med något undantag.
Kamera är min Sony. Jag tog RAW-bilder,
som jag editerade hemma vid datorn.

Bilderna på bloggen är i mindre format, för att jag
ska spara plats på min server som handhar min
blogg.

Hoppa upp i sadeln, öppna kranen, flöda förgasaren
och kicka igång så kör vi !

 

 

 

Raleigh…hur många kan uttala det rätt…?

Kolla fjädringen på framgaffeln…så var det på 30-talet.
På regskylten skattemärket.

En drömhoj för blöjknuttarna på 50-talet.

Detta var min drömbåge…

…italiensk snygg design…

…med en 125 cc motor som är tvåcylindrig med alternativt
jobbande kolvar. Hade 9 hk direkt från fabrik, men kunde
trimmas av de som hade kunskapen upp till 15-17 hk.
Mitt minne av Rumi är ylandet av den högvarviga motorn
ekande mellan husen,  som triggade oss cyklande smågrabbar
att drömma om en Rumi.

Ibland tystnade motorn tvärt, som om man klippt
en högtalarledning…då hade den skurit.
Körde du med fel hårdhet på stift,  kunde det medföra
skärning.

Så var det på den tiden !

Puch…en ikon från slutet 50-talet och 60-talet.
Hade man en sådan , var det första man gjorde
att knacka ut pluggen, vilket var en piece of cake att göra.
Då gjorde den ca 55 km/tim
och då den varvade hördes
ylandet av kylfläkten
långt,  vilket naturligtvis väckte
intresset från
Kling och Klang…

Tänk att se en japansk eller italiensk supermotorcykel
med
en växelspak på tanken…vilken anakronism !

Där jag växte upp hade de allra hårdaste grabbarna Norton.
Bara namnet imponerade. Det lät tufft.

Ariel, som betyder Guds Lejon. Varför döper
man inte mc
i dag till liknande namn ?

Detta kan vi väl kalla en genuin “Sketraka” ?

En mc byggd av Göte Lindström. En legendar.

Motocrossmotorcykel grundad på Husqvarna med
egna innovationer och modifieringar.
Många suktade efter en “Lindström Silverpil”.

Sån här skulle man haft i dag med eldrift eller ?
En kompis i realskolan hade en Novelette, som han fick utstå
spott och spe för, då det ansågs vara en dammoped. Alla de
hårda pojkarna körde Kreidler eller Ducati. Men han tog hämnd.
Han hade en släkting som var skicklig motortrimmare.
Han trimmade motorn så mcket det gick och sen åkte
Novelettepiloten ifrån hela gänget…

Se på proportionerna mellan motor och ram….

Ganska pluttig maskin eller ….

…fast den var snabb…om vi dömer efter namnet “Comet” .
Tänk att susa fram 1925  på grusvägarna i ett dammoln
hem från dansbanorna,  just då solen är på väg upp

Ett fordon som skattelagstiftningen skapade. Lättviktaren.
Ett fordon som ofta småhantverkare körde omkring på.
Trampades i gång och hördes långt med sitt smattrande
avgasljud. Ingen som ville kalla sig riktig skinnknutte satte sig
någonsin på en lättviktssadel med sin ära i behåll.

Härligt namn…betyder väl närmast “från Paris”.

En radmotor eller ? Jag minns den danska Nimbus från
besöken i Köpenhamn på tidigt 50-tal. De smög fram
med sin 4-cylindriga radmotor.

Så här fixar man bromsen…som på en gammal
hästkärra…

Är inte detta så typiskt engelskt ?

BSA, Birmingham Small Arms.
Började med att tillverka gevär.
Jag hade ett luftgevär som hette BSA,
var det från den fabriken ?

Indian. En kompis på jobbet hade en lite nyare.
Imponerande maskin med sina reglage, tändning och fotpedal.

 

 

Tre generationer. Den blålackerade Husqvarnan
till höger  är säkert välkänd för den äldre generationen.

 

 

 

 

Kategorier
Teknik, allmän

ALLT VARAR INTE FÖR EVIGT…

 

 

 

 

 

…inte heller mina trogna Sony A 58 SLT

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har använt mina två Sony A58 SLT i 9 år nu och
de har fungerat precis så bra, som jag önskade.

Varför jag har två likadana kameror ?
Jo, det är för jag ska kunna ha ett zoomobjektiv 300 mm
och ett zoomobjektiv 75 mm fast monterade.

Ska jag skifta objektiv, är sannolikheten stor, att min
sensor kontamineras av smuts  och orsakar fläckar på
bilden.

Ett kamerahus har jag slitit ut under åren.
Felen har varit elektroniska på kamerans
moderkort, vilka inte lönade sig att reparera.

Så ett nytt kamerahus har jag köpt på Ebay

Häromdagen skedde det igen.

Under en fotograferingssejour i naturen fick jag upp
ett glatt meddelande på skärmen som sa:

Kamerafel, stäng av och sätt på strömmen.

Jovisst, det gjorde jag minst 25 gånger utan att något
resettade. Hemkommen bytte jag batteri och googlade
felet
för att se,  om det fanns någon fix. 

Men nej, intet var att finna.

Jag ringde en servicefirma i Linköping som sa:
Jovisst, vi fixar felet. Kostnad 5000 spänn.

Inte mycket lönt att lägga så mycket pengar på
en gammal kamera.

Dessutom laddade jag ner ett program, som
kollade, 
hur många bilder jag tagit…det var
261000 exponeringar !

Sony garanterar 150000 exponeringar och min
kamera hade klarat ytterligare
100000 ! 

Alltså jag bestämde mig för att köpa ett nytt kamerahus.
Det jag var ute efter,  var en Sony A77 SLT, som ju har
funnits några år på
marknaden.

Kollade de vanliga ställena Blocket, Tradera, Ebay
och jag
förstod,  de var attraktiva med hänsyn till
priserna och buden.

Efter mycket letande hittade jag ett kamerahus hos
Elgigantens motsvarighet
i Norge,  som var nytt.
Jag beställde och det kom efter ett par dar.

Priset just under 10 k.
Firman i Norge var mycket hjälpsam.

Kameran kan mer än jag och bland annat går slutartiderna
till 1/8000-dels sekund.

Kameran har samma objektivfattning som min gamla,
vilket är A-fäste.

Det lilla jag plåtat har glatt mig. Bilderna blir tekniskt
bra från lekmannens
öga betraktat, då de är tagna med
dels normal- och dels med mitt nya
Sony Zoomobjektiv.

Nu får vi se,  hur länge det håller.

Här kan du kolla hur många exponeringar din
kamera gjort.  Programmet finns online. Enkelt att
använda. Bara att ladda upp en bild, så får du svart
på vitt vad gäller antalet exponeringar.

Klarar alla fabrikat.

 

 

 

Kategorier
Segelflyg Teknik, allmän Termikflyg

MIN PICOLARIO NUMMER 5 HAR JUST ANLÄNT…

 

 

 

 

 

 

 

…för att monteras i min Grafaz Maxi elseglare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sedan 15 år tillbaka använder jag Picolario variometrar
i mina segelmodeller.

De har aldrig krånglat och gör allt,  vad jag kräver av en vario
och logger.

En variometer av typ 1 har jag smällt i småbitar, då drivacken
vid ett stopp vid landningen flög fram och manglade min
variometer. Men jag skickade resterna till Uwe Renschler och
han lagade den, trots den var i bedrövligt skick.

Picolario 2 består av två delar. Dels en sensordel och dels en
sändardel, som skickar datan till marken.

Telemetrin tas emot med en 430 mHz mottagare.
En sådan mottagare köper du billigast på E-Bay hos
kinesen.

Varioljudet är en varierad ton, beroende på om jag stiger eller
sjunker.

Känsligheten på varion kan du ställa in efter önskemål, men
den kommer inställd i den mest optimala moden .

Så det fungerar perfekt rakt ur kartongen. Det du får ställa
in,  är sändardelens frekvens. Jag har samma frekvens på alla
mina varios, för att allt ska vara enkelt.

Förutom variofunktionen finns det naturligtvis höjdmätare,
som kommer fabriksinställd att anmäla var 50 m höjdvinst.

Men eftersom du kopplar din Picolario över en trevägs brytare,
så är läge 1 avstängt, läge 2 driftläge och läge 3 höjd exakt nu.

Häjdmätaren mäter med 5 cm precision.

Picolarion kopplas till mottagaren på en ledig kanal, så inga
extra batterier behövs.
Då du går till driftläge 3 fär du förutom exakt höjdangivelse
också din aktuella mottagarspänning. Då du är i normalt läge,
position 2 på trevägsbrytaren, får du angivetspänning i
mottagaren,  så fort den ändras upp eller ner.

Räckvidden för sändaren till Picolarion är mer än tillräckligt.
Jag har aldrig upplevt någon interferens mellan Picolarions
sändardel och min mottagare.

Att flyga med vario tar ditt termikflygande till en högre nivå.

Googla Picolario så kan du få all info du kan behöva och 
adressen till tillverkaren Uwe Renschler i Tyskland.

Jag har inget annat än lovord för Picolarion och servicen
du får hos Uwe Renschler.’

Mina Picolarios har tusentals timmar i termiken utan
någon felfunktion.

Högkvalitativa tillbehör kostar.
Priset på Picolario 2, beroende på valutakursen, är ca 3000 kr.

 

 

 

Sensordelen

Alla nödvändiga anslutning finns på sensorn.

 

 

10 gram cirka…

 

 

HF-delen

Switcharna du använder för att ställa in frekvensen.

 

 

 

 

 

Kategorier
Teknik, allmän

DET HÄR MED LYFT….

 

 

 

 

…hur kommer det sig att man kan flyga ?

 

 

 

 

Här är en instruktiv video som belyser fakta kring begreppet “Lyft”.

 

 

 

 

 

Kategorier
Teknik, allmän

JAG BEHÖVDE EN MOTTAGARE FÖR TELEMETRI FRÅN MINA TERMIKMODELLER

 

 

 

 

 

 

Ibland undrar jag…

 

 

 

 

 

 

Visa källbilden

 

 

 

…hur utvecklingen kan gå så fort,  som den gör ?

Den tekniska utvecklingen, brukar jag hävda, sätter
inte längre gränser.

Låt mig förklara; Jag har varit sändareamatör i många år
och innehar signalen SM6LMH. Min certifikatklass hette
förr klass “A”. Vad det heter nu vet jag ej.

Klass A innebär att man har full behörighet och tillgång
till alla amatörband
och att man sända och ta emot
telegrafi i minst 80-takt.

För många år sedan kunde man köpa en handhållen
transceiver
för 145 mHz och den kostade då 2500 kr.

Eftersom jag är modellflygare och då jag flyger termik
är jag i
behov av en mottagare för telemetri.

Jo, jag kan köpa en mottagare hos svenska företag
för 1500 kr…men, jag gjorde ju som de flesta att jag
googlade på
E-Bay efter något jag kunde använda.

Där kan man finna det mesta. Det jag använt de sista 7
åren,  är
en liten transceiver för VHF och UHF av
fabrikatet BaoFeng, som tjänat mig väl.

Det som nu hände, var att batteriet, ett LiPo,  hade gett
upp andan.

Alltså var det till att googla efter batteripack. Visst, det
fanns att köpa
i Kina.
Kostnaden för batteri, tull, moms och PostNords befängda
“Kinaavgift” gjorde att jag skulle åka på 325 kr.

Så jag googlade på en transceiver i stället. På E-Bay fann
jag en
firma i England som sålde en nyare version av den
apparaten jag hade.

Priset var för två (2) enheter med frakt i min brevlåda
500 kr. Alltså knappt 240 kr/styck !!

Så varför skulle jag köpa en lös LiPo-acke ?

Jag beställde två apparater  på E-Bay eftersom säljaren
hade ett extra erbjudande nu. Hans firma fanns i England
och därmed skulle jag slippa tull,
moms och PostNordavgifter
eftersom England fortfarande… befinner sig inom EU:s
tullgränser.

Jag fick apparaterna levererade,  exakt på den utlovade
dagen
till min dörr.

Transceivrarna heter BaoFeng UV-5R och du kan läsa dess
prestanda här.

Denna apparat har otroliga prestanda enligt mitt sätt att se.
Det är en duo-bandare. Det betyder den fungerar både på
VHF och UHF.

Som sändareamatör får jag använda sändardelen på
amatörbanden. Max uteffekt 5 watt.

Är du inte licensierad sändaramatör, får du bara lyssna.

Den kan mycket mer,  än du anar. Men som sagt, jag har
den som monitor för
min telemetri från mina termikmodeller
för att stötta mitt   flygande.

Hade jag för 30 år sedan visat amatörradiokompisar
denna radio
hade de inte trott de sett !
Priset 240  kr hade verkat en omöjlighet.

Jämför priset på en ny komplett apparat, 240 kr med ett
batteri 325…

Apparaten kan du köpa i Sverige för ca 600 kr.

Men som sagt är du sändaramatör och behöver en liten
smidig handapparat,
satsa på en Baofeng UV-5R.
Eller om du behöver något som du kan lyssna med.

Gå till denna sidan på E-Bay om du är intresserad.

Jag kan inte låta bli att tänka; Hur kan man sälja det
så billigt ?

Undrar hur mycket återförsäljaren betalat fabriken i Kina ?
50 spänn…?

 

 

Så här ser lådan ut.

Baofeng UV-5R

Laddaren.

 

Kategorier
Teknik, allmän

PROGRAMMERING AV EN SÄNDARE FÖR FLAPERONS PÅ JR RG 612 BX…

 

 

 

 

 

… kunde drivit mig till kognitivt haveri…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har just…programmerat en Grafas Maxi…det tog mig  timmar !

Programmeringen av sändaren är ju en del av byggandet av en ny modell
som måste göras.

Jovisst, det var enklare förr med 27 mhz  Futaba med 6 kanaler…
Bara montera och anpassa mekanik så roderna gjorde,  det jag ville.

Men nu… behöver man inte anpassa mekaniken med millimeterprecision,
därför du kan  lösa diskrepanser elektroniskt.

Programmeringen för mig är som att skala  ett kålhuvud. Man ser ett
skal och under resans
gång skalar man sig inåt under programmeringen.
En åtgärd kräver en ny åtgärd
och så vidare.

Gör man fel under skalningen, spricker det. Dags att börja om med ett
nytt kålhuvud igen !

Min hjärna vill jag ska komma in i programmeringstänkandet. Alltså att
jag kan logiskt förstå, hur programmeringen är uppbyggd.

Det måste nästan sitta i förlängda märgen,  så jag intuitivt och utan
långa tankeresonemang kan trycka på rätt knappar för att nå rätt resultat.

Hur många gånger jag försökte få till det ? Många. Men till slut
gick alla roder på rätt håll och på rätt sätt
och  alla roder stod i
neutralläge,  då de skulle göra det.

Det kändes som att vinna jackpott på lotto…

Eftersom min Grafas Maxi krävde många kanaler i mottagaren,
tog jag en fullmatad mottagare
från min Gillette F3F-modell.
Den sitter alltså nu i  Maxin.

Men Gilletten då ? Vad ska jag ha för mottagare där ? Jag behöver inte
så många
kanaler mer än dubbelutgångar skev, V-stabbe och möjligheter
att mixa skeven som
flaperons.

Att ha flaperons,  som bromsar modellen,  är ett absolut måste, om du
ska försöka landa helskinnad på Hovs Hallar med hänsyn till alla
buskar och stenar.

Du behöver något,  som tar ner farten drastiskt,  eftersom en
F3F-modell ökar
hastigheten snabbt,  om du trycker det minsta,
vilket skulle omintetgöra varje försök till kontrollerad landning.

Jag hade ett par mottagare från JR som heter: RG 612 BX .
De har telemetrimöjligheter,  utan extra satellitmodul.

En sådan tar jag,  eftersom den har 6 kanaler och det täcker mitt behov
av kanalallokering för Gilletten.

Denna mottagen är utrustad med Xbus. En form av plugandplay för
servo och mottagare.

Jag kollade manualen och grep till verket. Enligt manualen ska
mottagaren binda utan traditionell
bindningskontakt.  Det lät
ju enkelt…
Jag följde instruktionen  till punkt och pricka minst 20 gånger,
men inte band mottagaren till sändaren !

Alltså tänkte jag,  jag skiter i villkoret,  att ingen bindningskontakt
behövs, 
jag använder det. Efter 10 försök lyckades jag binda.
Stor glädje för nu kunde jag
börja programmera.

Det första jag valde,  var “Vingtyp”. Jag valde då “Flaperon”,
eftersom mina skevroder
skulle används som aerodynamisk broms.

Ok, efter valet flaperon kollade jag skevroderna, så de fungerade.
Bara ett fungerade !

Aldrig får man vara glad…Jag hade kopplat ett skevroder till “Aileron”
i mottagaren och det andra till “Aux” kanalen. Det skulle ju bara funka !

För det stod så i manualen…Jag skiftade utgång på mottagaren  till “Gear”
som den andra skevroderutgången
till “Aileron”. Nix, stendött.

Om jag valde alternativet “Normal” på vingkonfigurationen,  då vinkade
båda
skevrodren glatt,  precis som de skulle.

Jag höll på i ett par timmar… och kopplade både si och så och även på
omöjliga sätt. Inget hjälpte.

Ut på nätet och googla efter problemet. Inte något hittades,  som
belyste mina programmeringsproblem,  trots jag plöjde bakåt i
trådarna.

Jag aktiverade “Monitor-fönstret” i sändaren och i läget “Flaperon”
såg jag, att
kanalerna “Aileron” och “Aux” rörde sig, som de skulle.
Alltså inget fel i Tx.

Så dagen efter började jag om igen genom att printa ut manualen för
mottagaren.

 

 

 

 

Jag läste då ovanstående,  om hur man kan växla funktion X-bus
/Aux kanal
i mottagaren. Eftersom jag inte implementerat X-bus ,
då jag inte har servo som stöds av konceptet, brydde jag mig inte
om att läsa om det.
Det skulle jag gjort !

Till min förskräckelse, då jag läste om X-bus , såg jag,  att man växlar
funktion
mellan dess två funktioner genom att ansluta bindningspluggen
i
mottagaren !

Gode Gud tänkte jag, kan detta vara felet ? För jag hade ju använt bindnings-
pluggen i mottagaren , då jag band Rx till Tx ! Det band ju inte annars !

Jag kopplade in ett externt servo till Xbus/aux-kanalen för att kolla om nåt
hände. Inte minsta ljud eller rörelse.  Den var död…

Nu började jag tro på ett under.

Så i med bindningskontakten i mottagaren och bind om.

Ibland kan sanningen vara brutal…efter ombindningen fungerade mina
flaperons på modellen !

Jag klandrar ingen annan än mig själv,  då jag inte förstått problemet tidigare.

Men nu har jag lärt mig och jag vet,  att de flesta modellflygare har svettats
inför
programmeringen av en ny kärra. Speciellt en ny F3B modell med dubbla
skevroder och
dubbla klaffar. Det är inte enkelt med alla olika flitemodes osv.

Jo,  jag har kommit ner till Hovs Hallar med en modell jag programmerat
hemma,  som jag
tyckte fungerade perfekt, bara för att  finna då jag  skulle
flyga, att ett roder gjorde
inte alls,  det jag ville …

Men så är det,  att vara modellflygare…allt ska inte vara så lätt !

Då allt fungerar ok, då kommer den personliga tillfredsställelsen och glädjen !

Nu ska vi ut och flyga !