Kategorier
Termikflyg

SOMMAREN SOM INTE VAR

 

 

 

 

 

 

 

Sommar…har vi haft det i år ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förra veckan var  det sommaren 2017. På onsdagen…

För övrigt har denna sommar varit lika dålig som förra årets.
Det har varit kallt, det har blåst.
Observera att jag skrev inte,
att det har regnat.

Hade det kommit 300 mm,  hade det varit en välgärning
med tanke på vårt  mycket låga grundvatten.

Kanske en av de få gånger jag önskat och många med mig,
att det kommit rejält med nederbörd.

Min ingressbild visar en grusväg på landsbygden kantad av
blommande örter.

En idyllisk bild av sommar ?
Tja, det kan det vara, men det är knastertorrt i markerna.
Med mera nederbörd hade blomningen varit ofantligt mycket
rikare..hoppas det blir regn…

Då jag tänker på väder och sommar, blir jag nostalgisk.
Därför, förr i tiden, för länge sedan…var det ju alltid fint
väder på sommaren.

Direkt efter skolavslutning ca 5-7 Juni åkte vi var dag till
stranden. Antingen var vi tåliga för kallt badvatten, eller så
var det varmt i havet.

Jag tillbringade ofta sommarloven  hos mina
morföräldrar på landet. Där sken alltid solen.
Ibland saluterad
av ett brakande åskväder. Jo men,
visst åskade det annorlunda
förr ?

Men det var varmt. Då vi gick för att bada i den
förbiflytande
ån,  var det ständigt varmt i det bruna åvattnet.
Den enda kyla vi kände i vattnet, var då vi
kom till ett bäckutflöde,
vars kyliga vatten virvlade runt vår kroppar och gav oss
rysningar.

Nä, vädret var bättre förr ! Kom ihåg sommaren 1959…

Vill ni lyssna på en fin satirisk sång om sommaren förr,
så finns den här.

Fast i onsdags i förra veckan var det sommar. I alla fall där
jag modellflyger
termik. Alltså i närheten av Laholm vid
Tjärby Kyrka.

När jag parkerat och monterat min modell,  gick jag fram på
Litorinavallen
och njöt av utsikten mot Laholmsbukten och
Hovs Hallar, vilket är  spetsen på 
Bjärehalvön.

Då kände jag den nästan överväldigande doften av blommande
örter,
då lukterna  kom  rullade upp över kanten från ängarna
nedanför.

Vinden var svag, solen strålade och jag njöt av att finnas
till just här och då.

Lukten av blommor var kraftig, det är ett sätt att beskriva
den. Den var
sötaktig och gav mig ett starkt intryck i mina
sinnen av blommande natur. Doften var tung.

Denna naturens dofter kom till mig i pustar eller vågor
beroende på vinden.

Jag blev nästan överväldigad.

Men jag var där för att flyga och min Ava fick 2.5 timma i
luften och den har
nu loggat i termikflygning 762 timmar…
vilket är mycket.

Varför så många timmar i luften ? Modellen flyger bara så perfekt.

Så här var min dag, den dag det var  sommaren 2017…

Förstår du,  varför jag helst flyger här ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Platsen: Örelidsgravfältet.

Segelflygarens önskemoln.

No comment.

Mot Halmstad från  min Ava.

Tittut, sa en talgoxe till mig.

Mot Laholm

Österut…bilden tagen tidigt förmiddag.

En blå Veronika.
Axveronika

Innan vinden som förde med sig budskapet av blommande örter till mig,
hade den rullat fram i den svaga vinden och tagit med sig dofterna över
den halländska kustbygdens odlingslandskap.

Hade du varit med mig…hade du känt naturens dofter just här.

Vi ses !

2 svar på ”SOMMAREN SOM INTE VAR”

Ack ja… även vi som flyger linstyrt modellflyg tycker att det blåser väldigt mycket och inte ens tidiga morgnar är det någorlunda vindstilla.

När man flyger linstyrda modeller (som man alltså styr med ett handtag och två stålvajrar) så är det perfekta vädret stabil vindrinriktning och stabil vindstyrka väsentligt. Att flyga i bleke är inte helt lätt eftersom vi gör våra manövrer med vinden i ryggen för att få maximal linspänning. Idealvädret för linflyg är mulet och stabil vind 2-4 m/s.

Mulet: man blir inte bländad av solen, extra besvärligt när solens läge stämmer med riktningen där man gör sina manövrer.

Stabil vind: Stabil vindrikning – om riktningen ändras mer än 20-30 grader särskilt när man gör manövrer där man står under modellen och alltså flyger så högt man kan komma – hela figuren/manövern blir svår eller omöjlig att få snygg med vinden från sidan,
Vindbyar – ja det kan man alltid räkna med, men om det finns “hinder” ivägen för vinden skapas svårbemästrade turbulenta fenomen som likson bara vill trycka ner modellen mot marken. Alla manövrer har 1,5 meter över marken som utgångs- och sluthöjd.

Regn: Har man glasögon är det svårt med regn – man kan inte flyga med skärmmössa eftersom man behöver kunna se uppåt obehindrat. Men generellt så påverkar inte regn vare sig flygandet eller nöjet – däremot blir det ganska söligt att göra rent modellen efter avslutade flygningar och linorna får inte rullas in om de är våta.

Åska: Alla modellflygares fasa – åska ger ju som bekant helt okontrollerade vindbyar. För oss linflygare så fungerar stålvajrarna som åskledare. Själv har jag sluppit från att prova på detta med att få stötar i handen från handtaget, men de som flugit med åska i luften säger att handen/armen inte alltid lyder med precision. Flyger man barfota så får man inga stötar (all elektricitet leds direkt till marken på ett omärkligt sätt, har man skor eller stövlar så måste det laddas upp några tusen volt innan det kan bli en urladdning och det är den man känner).

MEN DET KUNDE VARIT VÄRRE :

Nedisning: Ja detta har vi sluppit denna sommar. Nedisning av linorna är typiska problem när det är nära fryspunkten och luften är fuktig. Det kan bli 1-2 mm tjock isbark på linorna när man flyger. Givetvis blir isbarken tjockare där det går som fortast invid modellflygplanet och man märker tydligt att detta bromsar rejält vilket ger en del ogynnsamma effekter.

Ja det är en vissen sommar – hallonen här i Boråstrakten är så små att man måste ha lupp när man plockar dom, blåbär – det kan man glömma men det finns en del fläckar med fina blåbär.
Däremot har vi gott om röda vinbär och krusbär i trädgården…

Bästa hälsn // Ingvar

Hej Ingvar,

intressant kommentar om väder.
Apropå spänning…när jag bodde 14 km utanför stan på en plats högt, vått och fritt,
det vill säga tomten valde jag, dels för den låg på 120 m asl, dels inga grannar med
tyristorer och inga kraftledningar och därför jag är sändareamatör. (SM6LMH.
På min tomt hade jag en 48 m hög fackverksmast med en mycket stor beam 5 element Fritzel
för 10,15 och 20m bandet.

Den var väl åskskyddad med nedgrävt kopparnätverk.All utrustning fick jag av Sydkraft
eftersom jag låg sist på 10 kv ledningen och ensam på trafon till 380 volten. Men, nu kommer jag till
pudelns kärna, när det var åska på gång laddades beamen upp och jag mätte mellan ledare och jord
med viss bävan 22 Kilovolt !
Höll jag stiftet på Ampenolkontakten mot jord var det som
en elsvets med en nästan 3 cm lång ljusbåge.
Japp, man ska ha respekt för åskan !
Blixten slog flera gånger i träden runt om mitt hus men aldrig i huset eller masten.

Blixt och dunder 1

mats

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.