FILLON CHAMPION 40 KLAR !

 

 

 

 

Christer skickade bilder på sin just färdigbyggda OT-kärra.

 

 

 

 

 

 

Christer i Lund skickade mig lite bilder från sitt
bygge av den ursprungligen friflygande Fillon 40 Champion.

Numera byggd för RC-flyg. 

Det som återstår är en annan elmotor, som passar modellen
bättre.

Christer lovar skicka bilder från provflygningen och video.

Det ska bli  spännande att se,  hur modellen beter sig.
Men det finns ingen anledning att vara bekymrad, om allt
är
rätt med tyngdpunkt och vinklar.

Vi ser fram emot en provflygningsrapport Christer !

Här kommer Christers senaste bilder på modellen.

Håll tillgodo och njut en skönhet.

Du finner fler inlägg om modellen om du söker på bloggen.

 

 

 

 

 

De vackra elliptiska vingarna innan klädsel.

…att den blir vacker i luften…lita på det !

 

 

 

MIN KORTASTE…

 

 

 

 

 

…hangflygning i år.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det exekverade jag i går vid stranden Tönnersa.

Inspirerad av något så när västlig vind,  enligt
flaggorna där jag bor,  drog jag till stranden för att
njuta lite solsken och flygning.

Framkommen visade det sig att vinden var ca 1.5 m/sek…
Jag  hade förväntat mer.

Min Spirit brukar att gå att flyga på de svagaste
vindar,  så jag slängde ut.
Nu var jag inte där strandhanget är högst, utan
tvärtom jag var,  där det var lågt.

Det sket sig.

Jg kunde inte hålla mig uppe utan insåg realiteterna
och packade ihop, för att i stället ta min vanliga
8 km promenad.

Det är lika  belönande.

Men jag vill inte undanhålla dig min 1-minuts flygning !

Alla bilder Mobius.

 

 

 

 

 

Tur jag fick rätat upp något så när efter vikningen…

Vi sprätte lite sand vid landningen.

Här ligger hon och glor på hanget som inte ville riktigt i dag…

 

 

 

En videosnuttifikation….

 

VÅR HÖGT VÄRDERADE KNUG…

 

 

 

 

 

 

…har presterat insiktsfulla ord för sina undersåtar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vårt statsöverhuvud, en konung som heter Carl XVI Gustav, 
har meddelat lite visdomsord för att höja moralen,  under
den kris som hans
kungadöme befinner sig i.

Hans Majestät är bekymrad,  att vi hans undersåtar inte har
något att göra, så han rekommenderar oss att städa, läsa en
bok eller måla vårt hus.

Annars finns det en risk tydligen, att vi förfaller till lättja.

Detta kallar jag statsmannaord i rättan tid !

När tror du,  knugen låg på knä och skurade ett golv sist ?

När tror du,  han läste en bok sist ?

När tror du, att knugen stod på en Biltema-stege och
målade om fasaden på
något av sina slott senast ?

Nä…jag tänkte väl det.

Jag tror det varit bättre, om han  hållt fru Silvia
i handen i stället…eller suttit och givit order till någon
av de krypande  och lismande hovnarrarna,  som
utgör hans Majestäts fjäskande entourage…

ORKAR DU MED EN STRANDPROMENAD IGEN ?

 

 

 

 

 

 

Att gå längs stranden har blivit en daglig rutin för mig.

 

 

 

 

 

 

 

Därför,  då jag gjort det,  är jag,  som det står i böckerna vederkvickt.

Jag vill översätta ordet “Vederkvickt” med “Återlivad” eller något ditåt.
“Veder” kan  härledas till det germanska “Wieder” som betyder “Åter”.

Mitt  liv består till stor del av naturupplevelser, vilka jag får,  då jag
flyger med mina segelmodeller,  eller då jag strövar omkring.

Det är för mig en omöjlighet, med tanke på livets förgänglighet,
att  sitta i dvala framför en tv eller bara vara fullständigt inaktiv.

Jag har bara  ett liv och det vill jag fylla med så mycket upplevelser
som möjligt. För annars…

Jag tänker på Monty Pythons film “Life of Brian”, där man
sjöng sången: Always look on the bright side of life !

En bra devis.

I torsdags förmiddag begick jag min promenad, 8 km, som
vanligt från Lagaoset – Genevadsån – Lagaoset.

Stranden fullkomligt folktom då jag  kom dit 0730.

Men alltid då jag går längs strandkanten, dyker det upp något,
som fångar min uppmärksamhet.

Det gäller  bara att vara receptiv för alla sinnesintrycken,
som roterar igång din fantasihårddisk i hjärnan.

Även i dag såg jag lite ovanligheter i det fantastiska vädret.
Det var då på morgonen vindstilla så gott som och solsken.

Det första jag fann,  var en tumlare, som alla vet,  är en liten
tandval,  vilken  är relativt allmänt förekommande i Kattegatt.

Den låg i vattenbrynet, där kråkor och vitfågel fick ett skrovmål
serverat. Vikten uppskattar jag till 30 kg.

Emellertid…enligt lagen om allts djefvlighet så skrev inte min
kamera
till minneskortet just då…
Varför ? Ingen aning.

Jag hade just köpt nya högkvalitativa 128 Gb minneskort till 
alla mina kameror och vid kontroll av minneskortet hemma med
programmet  H2testw, vilket tog 2 timmar, fanns inget fel.

Men,  som det heter, att det inte skriver till kortet,” these things
happen” !

Då  jag är en envis människa,  åkte jag till samma strand
dagen efter för att plåta om.

Då var tumlaren borta !

Det jag kan tänka hade  skett, var att någon sett den
döda tumlaren, ringt Länsstyrelsen i Halland och rapporterat,
varefter dessa hämtat kadavret och skickat det för obduktion
på Naturhistoriska Riksmuseet….

Min strand- och skogspromenad tog 2.5 timma.
Veckan som passerade,  knegade jag glatt 46 km sammanlagt
vid stranden.

På eftermiddagen startade jag min Ava upp i termiken i årets
första riktigt fina termikflyg.

Så jag har fullt upp.

Bilder kommer med mer eller mindre vettiga kommentarer.

Häng på om du orkar.

 

 

 

 

Den fria horisonten…värd oändligt för en vandringsman.
Har du tänkt på hur vass horisontlinjen är vid havet ?

I horisonten kryper Sten-Lines färja till Grenaa fram.
Vid Lagaoset har Lagan skapat ett näs dekorerat av snäckskal.

När klorofyllen försvinner blir grönt blott blått.

“Kom igen…jag är beredd” !

“Love fifteen”

En vakare som transporterat sig med strömmen från Helsingborg till stranden Tönnersa.

Hela familjen ute och promenerar med sitt senaste slanka sladdbarn i kön.

Den mindre Sandcrawlaren övar torrsim…

Jag tycker detta liknar ett bagghuvud ?

Energidryck…dock innehöll det inte så mycket energi,
så konsumenten orkade bära med den tomma burken hem.

Stornästa Strandskrymtaren ser ganska förvånad ut…

En Euro-pall. Endast Gud och skattmasen vet,  hur många sådana jag sålt i mitt arbete.
Då, för 10 år sen,  fick man 40-60 kr för en begagnad Euro-pall. En bonus i arbetet…

Ingen kommentar.

“Jag orkade inte längre” !

Naturvårdsområdet efter restaurering.

Våren laddar…

Tranor spatserade långt bort på en äng med sina röda baskermössor.
Gick värdigt med försiktiga kliv och inspekterade marken.

Storskarv. Rövare av havets djur. Det finns för många nu,
vilket medför,  att de negativt påverkar fiskbestånden lokalt.

Strandpiparen flög nervöst upp och ner i sitt letande efter föda.

Vad detta föreställer ? Ingen aning, men det är mer lättförståeligt
än de fruktansvärda rostiga plåthjärtan,  som Halmstad Kommun
satt upp i stadens rondeller som någon slags trendig dekoration.
Någon tjänsteman i
hierarkin  har
antagligen fått sitt livs idé och
förverkligat den med skattepengar.

Dyndymlaren har just fått korn på ett betesdjur och ser allmänt glad ut…

Hjärnlös. Varför tänker  jag på FHM och Tegnell, när jag ser bilden ?

Kråka vacker ?  Tja allt är berättigat antar jag.

ÅRETS FÖRSTA RIKTIGA TERMIKDAG…

 

 

 

 

 

…upplevde jag i torsdags.

 

 

 

 

 

 

 

Det var utlovat av yr.no 2- 3 m/sek ostlig vind och solsken.
Borde vara fina  indikatorer på
bra termikförutsättningar.

Så jag packade in min gamla HyperAva från dess plats
i mitt förråd, där den hängt sen i höstas,  in i bilen och
for söderut.

Framkommen möttes jag av fint termikväder. Visserligen
torrtermik men som jag bedömde det,  borde det vara en 
piece of cake att kurva upp sig.

Monterade modellen, vilket är snabbt gjort, hängde på
en GoPro för att dokumentera lite av min flygning och
sedan start
mot sydost, eftersom vinden kom därifrån.

Märkte under stiget att det var mycket vertikala rörelser
i luften. Redan på 60 m stängde jag motorn och började
kurva. 

Termiken var stark, men det var turbulent. Tidigt på
våren är termiken starkast, vilket märktes.

Snabbt klättrade jag ackompanjerad av variometerns
glada pipande till X20 meter.

Det var en härlig känsla att sitta i min termikstol och
njuta av mitt flygande i det vackra vädret.
Jag begär inte mer av livet faktiskt.

För att göra en lång historia kort, så flög jag 2 timmar
uppdelat på två pass. Jag fick i 468 mA i min acke då
jag laddade den vid hemkomsten. 

Så jag flyger energiekonomiskt. Det är en segelmodell
jag flyger, inte en motorkärra…

Min HyperAva har loggat 927 timmar i termik nu.
Jag har kollat min logg för att få rätt sifffra.

Kanske det blir 1000 timmar i termik under 2020 ?

Nöjd for jag hem. Bättre att flyga än att ligga i dvala
framför en tv.

Bilderna tagna med min Mobius och min GoPro.

 

 

 

Tjärbyhanget flygbart på västlig vind

Den numera enarmade eken.

Brottplatsen

Mitt flygställe fotograferat från en osannolikt välväxt tall.

Plöjt och harvat.

Min trogna HyperAva färdig för start.

…ska bara slå på kameran.

Iväg !

Landning

 

 

 

Där sitter den !

HOS EN LITEN MODELLFLYGKLUBB

 

 

 

 

 

Jag besökte modellflygare i Laholmstrakten .

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Där jag förstod,  att ska man kunna få en mindre modellflygklubb
att fungera, så gäller det, att ha det enkelt.

I dag är det så, att människor inte har så mycket tid att lägga på
bredvidarbetet i ideella föreningar.

Då krävs det, att allt hålls enkelt och att energin satsas på
kärnverksamheten: Flygning.

Inte på att bygga campingar, fina toaletter osv.

Söder om Laholm har modellflygarna ett fint fält i trakten
av Kövlinge, placerat vid sidan av vägen Laholm-Vallberga.
Håll koll på skylt “Modellflygfält”.

Här finns allt,  man behöver som modellflygare. En bra gräsbana
som är lättskött och ett enkelt klubbhus.

Jag var bjuden dit i söndags för att få bese det och träffa
några av modellflygarna.

Vädret var solsken och ostlig vind ca 3-4 m/sek.

På plats var Johnny och Lasse.
Johnny med en depronelseglare och Lasse med en fin F3B-modell
från Tjeckien.

Jag tog bilder,  för att i någon mån visa verksamheten vid fältet
tidigt en söndagsmorgon.

Klubben har haft en positiv utveckling med tillströmning av
nya aktiva medlemmar.

 

Johnny förbereder

Nu ska den iväg…

Koncentration.

Take off

Modellen i sitt rätta element.

Skev, sida, höjd och klaff.

 

Lasse pilot på Asperatus.

 

Tänk om man haft en sådan modell
med sig till en tävling 1975 ?

Så här ser ett effektivt höjdstyrverk, fena och sidoroder ut i dag.
Långa och smala ger ett högt Re-tal, vilket gör, att de är effektivare.
När jag ska förklara, varför höga Re-tal är bra, brukar jag säga,
att en lång smal kniv skär mer tårta än en kort och bred…

Du ser…öppna fält, inga hinder.

Denna typ av elseglare är otroligt högpresterande
tack vare mycket effektiva vingprofiler.

Denna konfiguration på en modell har nu börjat slå igenom även på full-size flygplan.

Dags att planera landning.

 

 

Modellen har ett högt glidtal, som tas bort genom effektiv klaff inför landningen.

“Asperatus”
Kommer antagligen från namnet på en
typ av moln som heter “Asperitas”

Stugan

SKÄRMARNA I LUFTEN, HOVS HALLAR.

 

 

 

 

 

 

Så fort förhållandena tillåter ..

 kommer det skärmflygare

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom det var lovat fina förutsättningar för hangflyg
på Hovs Hallar i lördags, for jag dit med mina modeller.

Perfekt väder med en relativt frisk vind från NNV.
Jag fick mina stunder i luften med min modell,
där flygtrafiken var
intensiv.

Våra vänner skärmflygarna, som också har stenkoll
på väder och vindar, hade samlats för att flyga.

Jag räknade till mest som 12 skärmar i luften samtidigt.

Det gäller att fånga ögonblicken ! Du får aldrig en chans
till…

För skärmflygarna var förhållandena mycket bra, även
om jag vid 12-tiden trodde vinden skulle friska i väl mycket.

Nu skedde inte detta utan den låg stabilt på 5-8 m/sek NNV.

Det var mycket människor på HH. Parkeringen välfylld
med bilar. Fast med hänsyn till viruspandemin undrar
jag,  om restaurang och cafeteria var lika välfyllda ?

Under min hemresa, som jag lade om Hjärnarp för
att slippa trafikproblemen i Båstad, där det pågår
gatuarbeten, vilket kräver reglering av trafiken med
hjälp av trafiksignaler och som medför, att trafikströmmen
rinner på ytterligt sakta, såg jag årets första tofsvipor
långt ute på en åker.

Jo , våren är på gång,  vilket känns inspirerande och
som  ökar framtidstron i dessa tider.

Häng med på min utflykt !

 

 

Höger broms…ser du ?

Centrifugalkraften tvingar ut piloten mot svängens periferi.

Tripp-trapp-trull

Snyggt färgmönster på trasan…

I den friska vinden kanske det krävs lite tryck på speeden…

I horisonten till vänster ett Ro-RO fartyg och till höger ett torrlastfartyg.

Segeltorpshanget

 

 

 

Le pilote solitaire...                               

Du se själv…mycket folk.

 

 

Tofsviporna anlänt. Foto tagna på mycket långt håll.

 

FLYGNING PÅ ETT FOLKTOMT HOVS HALLAR

 

 

 

 

 

 

 

Från 2 m/sek NV till 7 m/sek NNO på 5 minuter.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fint väder på gång på HH, så jag packade och drog.

Kom till ett tomt HH och var klar att kasta ut kl 1000.

Vinden 1-2 m/sek NV och solsken. Om det var varmt ?
Nä, inte direkt, men jag var bra påbyltad av erfarenhet.

Först ut min Blue Phoenix. Den är alltid flygbar.
Modellen utrustad med elmotor, om jag måste rädda
den från ett dåligt läge.

Startade vid fortet på Platån. Lyftet dåligt, men
jag flög i alla fall…

Så småningom,  då jag gnetat upp mig, var det problemlöst
att flyga i den laminära vinden.

Yr.no hade lovat ett vindomslag vid lunchdags och
det stämde precis. Kl 1130 vände vinden till NNO och
ökade till 4-8 sekundmeter.

Därför beväpnade jag om till min Spirit. Efter att ha
farit igenom en mycket aggressiv kantrotor,  for jag upp
som en hiss i i den laminära vinden och möttes av ett
jämnt och
starkt lyft.

Sen var allt en baggis.

Fick en timma i luften och som tur var,  kunde jag stå
i lä bakom ett buskage för vinden.

Nöjd, glad och belåten hoppade jag in i min bil,
för att efter min verklighetsflykt mötas av dagens
realiteter med en pandemi.

Vilket jag försöker undvika genom att ytterligt begränsa
mina mänskliga kontakter oavsett.

Hemma är det välförsett i frysar, kylar  och skafferier.

Vi hoppas på det bästa och får vara glada,  att man kan
bege sig ut på hangen, där det inte är trängsel.

Häng med !

Samtliga bilder klippta ur en Mobiusvideo.

 

 

 

 

 

 

 

Pilot och Blue Phoenix på väg till hangkanten.

Blue Phoenix rules the skies !

Höjd 59.9 meter och stig med 0.2 m/sek.

Efter landning.

Skuggspel

Som du ser hoppar det bra vid starten

Men bara  jag kommit  upp i den laminära havsvinden så…

En modellflygare och hans modell på Hovs Hallar

Spirit Elite

Piloten sitter på sin pilottuva…

Mycket  blått…

Hoppsan…

Koll av planén inför landningen

Dags för landning. Full klaff för att komma ner under ordnade former…

Ser du vildnyponbusken till vänster…

Jepp, just i den landade jag. Turligt nog utan några skador.

Jag tog med denna bild för att visa det fina låset på grinden.

 

HAN FICK GE SIG TILL SLUT…

 

 

 

 

 

…en stor gren på en av ekarna vid Tjärbyhanget.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Trots eken var seg och ihärdig, den ständiga vinden
knäckte till slut en av dess grenar.

Vilket inte var konstigt, då grenen,  där den bröts av,
var genomrutten.

De två ekarna, hårt tuktade av väder och vind var en symbol
för Tjärbyhanget. Hanget som ju är en Litorinavall ursprungligen.

Jo,  jag flög också. Det blev en ritt i turbulensen på hanget
i den friska NNV vinden ca 6-8 m/sek.

Allt fotograferat med min Mobius.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

INFLUENSAVIRUS…

 

 

 

 

 

…i mitt hem ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nej, det vara bara en clementin som börjat kompostera…

 

 

 

EFTER HÅRD VIND…

 

 

 

 

 

 

… lägger sig en viss stillhet över stranden.

 

 

 

 

 

 

Vi hade lite blåst häromdagen…om det undgick någon.
Media varnade  i tid och otid för jordens
undergång.

Men som vanligt sköt man över målet.

I går tog jag en promenad vid min strand.

Bara för att kolla att den fanns kvar…

Det gjorde den…och tror du mig inte
så kan du kolla mina bilder !

 

 

Den armlöse sandpekaren har kollapsat.
Inte konstigt, han är ju mager, så man ser revbenen…

Den platthalsade strandopportunisten ser sig förvånat omkring efter blåsten…

Strandålen lider av multipla diskbråck…

…men han säger bara, att ett långt och strävsamt liv sätter sina spår på kroppen.

Laholmsbukten välkomnar besökaren med öppna vida vyer…

En tillfällig frostnatt skapar isgardiner i en ilandfluten al.

…ser ut som om någon stöpt ljus eller …?

Strandfånen sticker upp huvudet och ser allmänt korkad ut…

Han har en extern USB-hjärna ovanpå skallen. Men det hjälper
inte,  han är frånvarande som alltid.

Två vilsna grönsiskor for omkring till synes slumpmässigt.

Detta ger mig associationer,  till de avgjutningarna man
gjorde av människor i Pompeji i Italien efter vulkanutbrottet.

 

 

Ja detta var några ögonblick från min promenad på 8 km.
Hoppas jag inte tröttar dig med bilder?

Men håll ut, snart startar modellflygsäsongen och
då blir det, vad min blogg ska handla om; flygerier !

 

EN MODELLPLANFABRIKÖR…

 

 

 

 

 

…som heter Johnny Johansson.

 

 

 

 

 

 

 

 

En av mina äldsta modellflygande kamrater är Johnny från
goda staden Laholm.

Jag kom i kontakt med Johnny 1973, vilket var det året
jag började med rc-flyg.

Johnny hade troligtvis börjat med radioflyg 2 år tidigare.

Han hade en bra bas att vila sitt byggande mot. Om jag minns
rätt är han utbildad möbelsnickare och med det följer att
han har god kännedom om material, verktyg och deras möjligheter.

Jag har alltid beundrat hans förmåga att utöva olika hantverk,
inte bara modellbygge av olika sorter utan också andra
hantverk. För Johnny bara flyter det på.

I och med hans erfarenheter och kunskap om det han arbetar
med, har han förmågan att bygga effektivt och rätt.

Om man är förunnad dessa förmågor och man dessutom
är noggrann, ger det en bra produkt i slutändan.

Han har förutom att syssla med modellflyg tagit motorcert och
köpt en fullskala Emeraude, aerobatisk
kärra, som han gjorde
grundöversyn på, vilket är ett mycket
stort arbete.
Resultatet blev som förväntat, lysande.

Efter att ha sålt sitt företag och kvalificerat sig för pensionärslivet
har han åter etablerat sig i Laholm, 
där han tagit upp sin hobby
modellflyg på nytt.

Han har en mycket fin bygglokal,  med allt man kan behöva
för bygget av modeller. Senaste nyanskaffningen är en Luna-såg.

Johnny blev intresserad av en ursprungligen friflygande modell,
som heter “Leprachaun”,  vilket är ett irländskt ord,  vilket kan
fritt översättas med “Pyssling”. En liten grön figur som bruka
hitta
på hyss…

När Johnny gör nåt , gör han det grundligt. Efter att ha byggt
en större,
ca 310 cm spv byggde han en mindre likadan.

Modellen visade sig ha härliga flygegenskaper.

Han beslöt tillverka ett antal av varje sort, om någon skulle vara
intresserad av att köpa.

För att rationalisera tillverkningen,  satte Johnny ihop jiggar
för alla
delarna. Detta gjorde att bygget blev enklare och rättare.
Inget krokigt
eller skevt.

Han har hittills byggt 5 av den större och 5 av den mindre modellen.

Om du är intresserad av att köpa en modell kan du kontakta
Johnny via min blogg. Min mailadress finner du på bloggen under
adressen “Welcome to my humble blog”.

Du kan få modellen helt färdig,  klädd och flygklar eller träfärdig.
Det går att få den med aerodynamiska bromsar monterade.

Under byggandet tillkommer modifieringar till grundkonstruktionen
vilka förbättrar flygegenskaperna.

Du kan också ringa Johnny för ytterligare info : 07014133 33

Häromdagen besökte jag honom och jag tog lite bilder,
som i någon mån visar hans verksamhet.

Jag har skrivit och fotograferat Leprachaunen förut, så klicka HÄR
så kan du läsa och se en video.

Ok, här kommer lite bilder…

 

 

Johnny med jiggen för kroppen. Du ser att det är stora grejor…

Jigg till vingen. Johnny har tagit fram en vinge med ca 30 cm större spv.

Stabbjigg. I storlek som en normal vinge till en elkärra…

Kroppskonstruktionen på Leprachaun # 5.

Sadeln för stabben

Modellen är mycket lätt. ca 1200 gram allt som allt.

I väntan på leverans.

Här ser du vingarna med större spännvidd till vänster.
Kommer att ge bättre flygegenskaper tack vare förbättrat
Re-tal.

Balsa + Ca +lite kolfiber = Starkt och lätt.

Fena och sidoroder.

De två pinnarna till höger är inget ekivokt, utan ett hjälpmedel
för att kontrollera tyngdpunkten. Man kan flytta pinnarna för
anpassa instrumentet till kroppsbredden. En typisk Johnny gadget.

Att ha goda utrymmen är en fördel,  då man bygger större modeller.

Storebror och Lillebror på parad.

Både den större som den mindre versionen har en löstagbar nos, som gör
monteringen av drivlinan enkel, så det blir en
elseglare på 30 sekunder.

Modellen är mäktig. Du ska se den i luften ! Majestätiskt glidande.
Kräver ytterst lite korrigeringar i luften med roder för den ska flyga.

Löstagbar nos på den mindre modellen.

Detta visar hur Johnny tillverkade formen till nosen,
som ligger på bordet. Gjutet i epoxieplast och glasfiber.

Noskåpan då elmotorn är monterad.

Trävirke till 4 av den mindre versionen.

9 grams servo monterat nära rodret ger glappfri förbindelse och därmed renare flygning.

 

“Nu ska vi se”, säger byggmästaren…

Här kan du se ett sätt att eliminera glapp. Gummiband drar servot framåt
hela tiden och tar bort glappet. Servot glider i
en liten släde.

Vingen fästs enkelt med gummiband på den mindre versionen av Leprachaun.

Vill du kan du få kroppen delbar för att underlätta transport.

 

 

Flätade kolfiberrör håller vingarna.

Sidoroderservots montering

Nä, nu ska vi ha lite kaffe och mors hembakta kakor !

 

 

 

JOURNALISTERNAS “STORM”…

 

 

 

 

 

…passerade oss med sin maximala vindstyrka kl 1200.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lokaltidningens heroiska väderjournalister och experter
satt och kurade i sina kontorsmoduler, då de beslöt sig för
att det  var dags att skrida till arbetet,
vätte på fingret,
höll det utanför fönstret och konstaterade
på en sekund:

Nu är det storm, det skriver vi tidningen !

Fast problemet var,  att vi hade ingen storm. Den maximala
medelvinden under torsdagen var 19.7 m/sek mätt av
väderstationen på Hovs Hallar. Det fanns byar av stormstyrka,
men medelvinden, som man mäter, den var inte storm.

Storm innebär en medelvind på 24.8 m/sek eller mer.

Så där sprack den rubriken…

Dock var jag ute och dokumenterade lite vågskalp.
Problemet var sanden som yrde och tog sig in överallt…

Häng med i berg-och dalbanan !

Det var dåligt ljus så skärpan är inte 100 %,
men det visar,  hur Kattegatt gestaltade sig vid Laholmsbukten.

 

 

 

Vid Fylleåns mynning kl 1200.

Under de tillfälliga stormbyarna rök vattnet.

Handikappbadet Östra Stranden,  Halmstad.

Där vågorna bryter här, överskrider deras höjd pirarmens höjd.

Konstigt inga surfare var  ute med sina brädor…

Var 7. våg större än de övriga.

 

Att vågorna kan utvecklas på höjden beror på det relativt stora vattendjupet,
som tillåter vågen att rotera, utan att
den bromsas av botten och kollapsar.

 

ETT VÅRTECKEN

 

 

 

 

 

Det strävsamma gamla paret har återkommit till sin häckningsplats.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Herr och fru strandskata anlände i går den 6 Mars
till sin gamla häckningsplats.

Ett av de säkra vårtecknen.

 

 

FÖR ER SOM TYCKER OM ATT SE PÅ WWII FLYGPLAN…

 

 

 

…så kommer här en hel rad…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…förtjänstfullt filmade av Jason R Fortenbacher.
Videon finns på YouTube och stillbilderna har
jag klippt ur filmen.

Flygplanen som startar representerar det bästa av
vad de krigförande länderna kunde producera.

Min personliga favorit är FW  190 A-8. Inte bara är
det ett vackert plan, det är försett med kanske den
tidens bästa radialmotor från BMW.

Upp till 6000 m kunde inte de allierade matcha
en Fw 190 i en ren dogfight mellan likvärdiga
piloter.

Ett sovjetiskt plan som var det bästa attackplanet
IL-2, Ilyushin. Välbyggt, bra benpansring
och med förmåga att bära mycket vapen.
Det syntes att Sturmovik var en generation efter Ju-87
på den tyska sidan.

Jag tycker det är fantastiskt att fotografen lyckats samla
alla dessa plan i en video !

Så all credit till Jason R Fortenbacher !

 

 

 

 

 

 

En “Rata” som inte var så enkel i duellstrider för Me 109.
Tyskarna drog dyrköpta taktiska lärdomar innan de
kunde kämpa ner detta plan från mitten av 30-talet.

Japan byggde lätta och agila flygplan på bekostnad
av pansarskydd och beväpning.

B-17 “Flying Fortress”
US Air Force förlorade 4754 plan i Europa och av dess 
besättningar omkom mer än 30000.

 

B-29.
En inte helt lyckad konstruktion. Problem med motorerna
och småbränder ombord…

P-47 Thunderbolt en imponerande attackmaskin.

 

Fieseler Storch ett verkligt STOL-flygplan.
Även skevroderna fälldes ner vid start/landning.
Försedd men en Argus V-8 motor i huvudsak.

Me 109E.

Föredrogs  framför andra tyska plan, FW-190 och Me-262
av andra världskrigets mest framgångsrike jaktpilot,
som är framlidne Günter Rall.

Ilushin, IL -2.
Tillverkades i 36183 exemplar.

“Rata”  = “Råttan”.

 

 

 

 

STRANDINTRYCK…IGEN

 

 

 

 

 

 

 

Mitt sätt att fylla på med  energi…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…är att promenera vid- eller i anslutning till en strandmiljö.

Jag kan inte flyga varje dag, men den tiden närmar sig fortare
än du tror. Dagarnas ljus sträcks ut mer och mer, vilket gör
livet lättare att fördraga.

Min promenader vid Laholmsbukten är för mig ett måste
nästan. 

Jag upplever skeenden och ting, vilket stimulerar mig att
göra nya saker.

Att bo vid ett hav och kunna se en fri horisont är värt allt.
Aldrig jag skulle vilja leva mitt liv där horisonten utgöres av
mörka dystra granar, vilka står som centurioner och vaktar
horisonten.

I Laholmsbukten växer inga granar.

Häromdan var jag där och min vanliga dagliga runda.

Vill du hänga med så är du välkommen…annars kolla på
Big Brother eller Melodifestivalen på kvalitets-teve.

Bilder från min makalösa Mobius.

 

 

 

Havet i stort som en spegel

Det mörka området är där Lagan möter Kattegatt.

Nybildad is skapar vackra mönster…

…ser ut som slipat kristallglas…Du kanske tycker,
att  detta är väl inget att fotografera…men jag tycker det !

Har någon glömt sin strandstol ?

Undrar vem som sjösatte denna  grupp ? Jag menar,  detta kostar säkert 2500 kr…

Al som gått på grund efter en åktur i Lagan.

Inte en enda rynka på Laholmsbuktens yta till synes…

Laholmsbuktens 1,5- benta strandelefant låg och plirade mot solen.

Bäcken som avvattnar våtmarkerna just innanför sanddynerna
vid Lagaoset.
En plats där öring och lax leker.

Mikrodyningar fräser försynt mot strandkanten för att
göra omgivningen uppmärksam på sin reella existens

Den lataste av dem alla,  stranddrönaren,  vars huvudintresse är
att se på tv och fippla på sin Ifåne
har just hört en rolig historia,
drar på munnen och ser fånig och ovetande ut som vanligt.

Lagans kraftiga utflöde i Kattegatt skapar ständigt ny strukturer på botten.

             Alla stigarna bland sanden en produkt av människans ibland slumpmässiga val.

     Den gamle modellflygaren i en paradoxal splendid isolation trots alla fotspår.

                                                           Jaha,  här är oset vid Lagan.

                                         Alen som gått på grund sedd från ett högt träd.

Ser du sandflykten under vattenytan ?

MIN PICOLARIO NUMMER 5 HAR JUST ANLÄNT…

 

 

 

 

 

 

 

…för att monteras i min Grafaz Maxi elseglare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sedan 15 år tillbaka använder jag Picolario variometrar
i mina segelmodeller.

De har aldrig krånglat och gör allt,  vad jag kräver av en vario
och logger.

En variometer av typ 1 har jag smällt i småbitar, då drivacken
vid ett stopp vid landningen flög fram och manglade min
variometer. Men jag skickade resterna till Uwe Renschler och
han lagade den, trots den var i bedrövligt skick.

Picolario 2 består av två delar. Dels en sensordel och dels en
sändardel, som skickar datan till marken.

Telemetrin tas emot med en 430 mHz mottagare.
En sådan mottagare köper du billigast på E-Bay hos
kinesen.

Varioljudet är en varierad ton, beroende på om jag stiger eller
sjunker.

Känsligheten på varion kan du ställa in efter önskemål, men
den kommer inställd i den mest optimala moden .

Så det fungerar perfekt rakt ur kartongen. Det du får ställa
in,  är sändardelens frekvens. Jag har samma frekvens på alla
mina varios, för att allt ska vara enkelt.

Förutom variofunktionen finns det naturligtvis höjdmätare,
som kommer fabriksinställd att anmäla var 50 m höjdvinst.

Men eftersom du kopplar din Picolario över en trevägs brytare,
så är läge 1 avstängt, läge 2 driftläge och läge 3 höjd exakt nu.

Häjdmätaren mäter med 5 cm precision.

Picolarion kopplas till mottagaren på en ledig kanal, så inga
extra batterier behövs.
Då du går till driftläge 3 fär du förutom exakt höjdangivelse
också din aktuella mottagarspänning. Då du är i normalt läge,
position 2 på trevägsbrytaren, får du angivetspänning i
mottagaren,  så fort den ändras upp eller ner.

Räckvidden för sändaren till Picolarion är mer än tillräckligt.
Jag har aldrig upplevt någon interferens mellan Picolarions
sändardel och min mottagare.

Att flyga med vario tar ditt termikflygande till en högre nivå.

Googla Picolario så kan du få all info du kan behöva och 
adressen till tillverkaren Uwe Renschler i Tyskland.

Jag har inget annat än lovord för Picolarion och servicen
du får hos Uwe Renschler.’

Mina Picolarios har tusentals timmar i termiken utan
någon felfunktion.

Högkvalitativa tillbehör kostar.
Priset på Picolario 2, beroende på valutakursen, är ca 3000 kr.

 

 

 

Sensordelen

Alla nödvändiga anslutning finns på sensorn.

 

 

10 gram cirka…

 

 

HF-delen

Switcharna du använder för att ställa in frekvensen.

 

 

 

 

 

BIKINIBRUDAR…

 

 

 

 

är inte allmänna nu på Tylösands berömda strand…

 

 

 

 

 

 

 

 

Om du klickar HÄR , så kommer du till en live kamera på stranden.

FILLON CHAMPION 40

 

 

 

 

 

 

Christers bygge av en Fillon Champion 40 för rc.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag fick lite nya bilder från Christer i Lund, som håller
på med bygget av sin ursprungligen friflygande modell
av en Fillon Champion 40.

Modellen konstruerad  under mitten av 
40-talet. Nu är den något modifierad för att hysa
rc-utrustning.

Inte ett helt lätt bygge, utan det kräver lite eftertanke
och levande fantasi.

Hoppas vi får se din modell i luften snart Christer !

Här kommer lite bilder på bygget av de vackra vingarna.

Christer kommenterar vingbygget med att vingarna
tycks bli mycket stabila.

Håll tillgodo !

 

 

Här kan du få en aning om en profil från 40-talet…mycket lyftkraft.

Det som behövs för att åstadkomma en vinge

Du ser att Christer använder kolfiber för att tillföra styrka utan att öka vikten för mycket.

Kolfiber för huvudbalksförstärkning och framkant.

Detalj av framkant.

 

Vingen byggs naturligtvis på en jigg, för att åstadkomma formen.

Nu gäller det bara att slipa…

Ser ut att bli starkt. Tätt mellan spryglarna.

 

Här är en F3P-modell som Christer byggt i pauserna under bygget av sin Fillon…

Han sa att han skulle provflyga den på söndag…hoppas det blir bra väder :=)

 

 

ÄNTLIGEN…

 

 

 

 

 

 

…erfor jag en svag känsla av vår…

 

 

 

 

 

 

…då jag var och flög på Segeltorpshanget vid Hovs Hallar.

Då jag körde förbi den plöjda åkern, som ligger innanför hanget,
såg jag två lärkor flyga upp.

Att se årets första lärka är för mig ett förebud om vår.

Vädret på måndagen var VNVvind ca 5 m/sek och växlande
molnighet. Det var alltså flygläge på Segeltorp.

Jag ställde bilen på parkeringen, gick uppför den branta
stigen till Fortet för att för säkerhets skull kolla vinden
på Platån. Den var då stadigt nordväst, varför jag beslöt att
gå ner till Segeltorpshanget.

PÅ modellen hängde jag min Mobius framför vingen,
så jag fick en bild av min modell i luften.

Själv hade jag mina solglasögon med vidhängande 
Mobiuskamera på mig. Detta är ett utmärkt sätt, att
dokumentera vad man gör. Kameran tar 4 bilder i
sekunden och gör det i mer än två timmar.

Bilderna tycker jag, med hänsyn till kameran, blir bra.

Således start rakt ut mot vinden och det var ett
underbart turbulensfritt lyft. Således var det helt
avkopplande att flyga.

Hanget lyfte till ca 50 m över havet, vilket gav stor
frihet för piloten.

Då jag stod vid min pilotplats jämte gärdsgården, hörde
jag lärkans något tveksamma försök till drillar.

Men lärkor var det och deras tidiga spelande väckte
livsandarna hos piloten.

Efter hand som jag flög, märkte jag att vinden snabbt
drog sig mot väst. Då jag flög söderut på hanget 
upplevde jag det som nästan rak motvind och jag
väcktes ur mitt slöflygande då jag vid svängen
i norra änden vek modellen, eftersom jag flög sakta
och svängde i medvind.

Så jag beslöt att avbryta och jag landade ganska
belåten på grusvägen, som går från parkering ner
till hanget.

Då jag körde hem, stannade jag till vid åkern, där jag sett
lärkorna i hopp om att få en bild.

Men det blev intet med det.

Fast jag var nöjd med dagen i alla fall !

 

 

 

 

 

 

 

                                                                                                    Det var på åkrarna bakom hanget jag observerade och hörde lärkan.

 

 

 

 

 

 

 

 

Mina solglasögon med min Mobius.
Prova själv !