FALKENBERG CLASSIC RACING 2019 DEL X

 

 

 

 

Många deltagare i denna klassen

 

 

 

 

 

 

Mazda, Elan och andra skapar tillsammans en klass,
som är rikligt företrädd i klassisk racing.

Jag ska inte orda, för jag vet,  mina besökare vill
ha bilder.

Här kommer några !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

FALKENBERG CLASSIC RACING 2019 DEL IX

 

 

 

 

 

…undrar om Jay Lenno har en Sonett i sitt garage ?

 

 

 

 

 

 

 

Nä, det tror jag inte, då det är en ganska sällsynt bil.
Jag vet inte , om Saab tillverkade den som ett svar på
P 1800, vilket var en mycket vacker bil.

Tänk dig P 1800 av i dag med en modern motor och
nytt säkerhetstänkande…Skulle den sälja ?

Saabs, ska vi kalla det fula ankunge, Sonett är väl inte
direkt det som man går och drömmer om. Jag minns ,
då de
första kom på gatan. Sportbil med en rykande
tvåtaktsmotor ?

Nä, det var nog inget.

Men turligt nog finns det entusiaster,  som vårdar och
förvaltar
sina Sonetter med öm och varm hand.
Det gör,  att vi fortfarande
kan se bilarna på en bana.

Läs här om historien om Saab Sonett.

På Falkenberg Classic hade vi två Sonetter. En med 2-taktsmotorn
och en med V-4 motorn.

Jag tog några bilder på en bil,  man inte möter varje dag i trafiken.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

FALKENBERG CLASSIC 2019 DEL VIII

 

 

 

 

Nu är det dags för lite muller.

 

 

 

 

 

 

 

För många år sedan hade vi något, som väl hette Camaro Cup
på banorna i Sverige.

Det var  häftigt. Varför ? Jo stora bilar, muller från motorerna
som kändes rent fysiskt hos åskådaren. Förare med starka
personligheter och begynnande stallprofessionalism.

Det var mycket populärt hos publiken, däför dessa bilar
symboliserade “Brute Force”. Dessa stora bilar med 600 hp
var inte lättkörda. Det var svårt att få ner kraften till banan
och de sladdade i kurvorna !

Nu…kör man oxå V 8 motorer. Men inte så mycket hp i
motorn och framför allt, det låter inget om bilarna.
Ja, jag förstår miljökraven och att man måste inordna sig.

Men dessa bilar skapar i alla fall aningen av en känsla,
från den tid då allt begav sig.

Det är nog en av de populärare klassiska avdelningarna
på en tävlingsdag.

Här kommer några ögonblick från klassens tävlingar
i Falkenberg.

Knyt fast dig och häng med några varv !

Ännu en gång, vill du ha bild i fullt format, så maila mig
så kommer det kostnadsfritt. (Denna gången)…

Jag lägger inga okunniga kommentarer under bilderna,
för jag vet,  att du som besökare har kunskapen, att se
vad det bilden föreställer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mustang…men var är hästen i fronten ?

 

 

 

När jag ser lackeringen,  kommer jag omedelbart att
tänka på Gulf-teamet på Le Mans under 1970-talet.

Roligt att se denna Ford Galaxie slingra sig igenom kurvan med häftig
bakhjulssladd överstyrd som den var, då den var satt under press.

 

 

Se på  intrycket denna bil ger åskådaren…
Den tycks vara lackerad ungefär som en reklamskylt på ett landsortstivoli
…inget
genomtänkt budskap direkt….utan mera lite åt var och en…

Se sedan på denna bil. Mera genomtänkt och bilen ger ett budskap.
Det tycker i alla fall jag. Fast jag är ju ingen reklamman…

 

Vem gillar inte en Pontiac Trans Am ???

FALKENBERG CLASSIC RACING 2019 DEL VII

 

 

 

Volvo är väl alltid Volvo eller ?

 

 

 

 

Alla i min ålder känner väl nostalgins vågor skölja över ryggen,
då vi ser en Volvo Amazon på en tävlingsbana.

Jag tror inte,  det finns något,  som symboliserar bilåldern
för oss som fyllt 70 mer än en Amazon.

Det verkar,  som vi alla haft en eller flera.

Jag hade tre stycken. En B16B, en 122 och slutligen min pärla
en californiavit 123 GT.

Som jag modifierade,  så gott det sig göras för dåvarande
bilprovningen.

Ombyggd fram och bakvagn, sänkt och nya dämpare och fjädrar,
motor borrad, ökad kompression,  häftig Iskendrian kamaxel,
dubbla Weber 40:ior, nytt egetbyggt avgassystem med extraktorrör
, liten Abarthljuddämpare, ombyggd instrumentbräda och flyttad
växelspak m m.
Tyvärr slutade den sitt liv mot en lastbil, som körde mot rött
ljus i en korsning.

Men vi kan fortfarande se vassa Amazoner på Classic racing,
vilket släcker vår törst efter insugningsljudet på en B18/B20-motor !

Här kommer lite bilder !

Åk med mig bakåt vägen…

 

 

 

Amazon på gränsen  i kurvan..

Precis samma lackering hade jag. Californiavit och mattsvart huv…

 

 

 

 

 

 

Cortina…jag hade en röd Lotus Cortina…men jag gillade den aldrig helt.
Det verkade vara en bil, som man skulle vaxa och polera , inte köra med…

Marcos

P 1800. Jag skulle vilja ha en sådan med en Toyota Supra motor.

 

Jag hade en 142:a, som var så rostig,  att framskärmarna fladdrade som vingar,  då jag körde…
När jag sålde,  den vågade jag inte stänga av motorn, som bara gick på 3 cylindrar, vilket
medförde,  att då motorn stod och hoppade på 3 cylindrar,  flaxade skärmarna som på en
kaja som ska  försöka lyfta…

 

Klart en Volvo kör i från en Alfa Romeo.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

FALKENBERG CLASSIC RACING 2019 DEL VI

 

 

 

 

 

Nu blir det något radikalt…
och lite annat…

 

 

 

 

Radical Sportscars är en engelsk biltillverkare.

I Falkenberg fanns det relativ många som tävlade med
dessa bilarna.

Intryck på mig…något mellan formelbil och som det hette
förr racersportvagnsklass.

Jag blev inte jätteimponerad som publik, men de är säkert
trevliga och spännande att köra.

Här är lite bilder. Hoppas de beskriver lite om denna klass.

 

 

 

Om jag ska vara ärlig…det liknar varken fågel eller fisk…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

FALKENBERG CLASSIC 2019 DEL V

 

 

 

 

Det som för mig liknar Formula 2 och Formula 3…

 

 

 

 

…därför det finns ju så många olika klasser, vilket ställer
till det för oss som inte vet så mycket.

Det är dilemmat för motorsporten, om man vill vara en
publikvänlig sport, denna indelning i alla sorts klasser.

Kunde man inte ha EN klass med monopostobilar exklusive
Formel V ?

Formel V är en stor klass, så de kan ha en egenklass.

Jag tog lite bilder på det, som jag tyckte hade släktskap
med gamla F2 och F3.

F3 skapar för mig nostalgiska hågkomster,  då vi hade riktigt
duktiga förare. Naturligtvis Ronnie i sin Techno med en motor
från bröderna Nova i Italien. Reine med sin Chevron också
med en
Novamotor. Torsten Palm, Conny Andersson och
icke minst
Ulf Svensson som var agent för Brabham.

Vem minns inte Brabham BT 18 eller Brabham BT 24  med sitt
typiska insugningsljud, då man släppte gasen ?

En förare som visade,  att han inte bara kunde köra Saab
snabbt i skogen,  utan som även
kunde ratta sin Brabham
BT 28,  var Stig Blomqvist. En osedvanlig förarbegåvning.

Japp, dessa tider återkommer aldrig, men det var storhetstiden
för svensk Formula 3 racing.

Nu ser vi på bilder från Falkenberg på bildeer som har lite berörings-
punkter med de äldre F2 och F3 bilarna.

Buckle upp and stay fokused !

 

en March årsmodell 1981 Formula 2 chassie.

En F2 bil från 1978. Det vill säga samma år som Ronnie Peterson blev påkörd av James Hunt
som hade blivit trängd av Ricardo Patrese på Monza, vilket orsakade den svenska förarens död.
March lyckades aldrig med att bygga en riktigt bra Formula 1 bil. Att de ändå placerade sig
berodde på föraren. Vissa av deras F1 bilar var milt sagt fiaskon. De lyckades bättre
i Formel 2, där Ronnie överlägset sopade hem EM 1971 med en March 712.

En reminiscens från 70-talet…

Klumpen på sidan av motorn är en strypning av insuget.
Men det största “felet” nu, det tycker jag är att man måste ha ljuddämpare !!!

Här ett exempel på nyfunnen aerodynamik för monopostobilar.
Man bygger ut golvet,  så det sitter lågt, för att förhindra att luft
läcker in under bilen. Under bilen vill man ha hög lufthastighet
som lämnar bilens bakre del via en diffusor. Hög hastighet
på luften ger lägre tryck och alltså sugs bilen mot marken
och du kan svänga snabbare i kurvorna.

Jag vet inte,  om fonterna på bilen ska anknyta till,  att den blivit framtagen
med datorhjälp ?
Däremot vet jag,  de som konstruerade bilen; Max Mosley,
Alan Rees, Graham Coaker och Robin Herd

 

Jag tycker den ser snygg ut. If it looks good, it drives good…
för att travestera Kelly Johnson vid Lockheeds Skunkworks.

Den blå bilen, varför ska den köra ihop med monoposto ?

Denna bilden berättar lite om miljön Classic Racing möts av i Falkenberg.

Hart Power. En mycket duktig motorbyggare var Brian Hart.
Han var känd för att bygga de bästa F2 motorerna .
Hans firma lever vidare än i dag.

Varför en vit katt bland hermelinerna ?

En del piloter kunde ta svängen med kontrollerbar 4 hjulsdrifting.

 

Close racing… Falkenberg Classic Racing 2019

 

 

FALKENBERG CLASSIC RACING 2019 DEL IV

 

 

 

 

Nu blir det tävlingsbilder !

 

 

 

 

 

Att plåta tävlingsbilar är inte lätt, såvida du inte
är ackrediterad pressfotograf.

Det betyder jag är hänvisad till publikplats för att
få till det med bilder.

Så att välja plats är inte lätt. Jag vill ha en plats, där
jag har god överblick av banan. Jag vill ha en bra bakgrund
som inte stör objektet,  jag ska plåta.

För egen del valde jag “Nyhemskurvan” eftersom den platsen
ger mig möjligheter att komma nära, det jag vill plåta.

Nackdelen kan vara,  att det är svårt att fotografera enligt
modellen “Medsvepning” för att få bilen skarp och omgivningen
suddig, vilket är till,  för att skapa ett intryck av hastighet.

De flesta bilderna tog jag med 1/5000 sekund spot on.
Men jag tog oxå ett antal svepbilder. Det ser du,  om du kollar
mina bilder.

Många av bilderna är tagna med normaloptik, det finns ingen
anledning att använda zoom på dessa korta avstånd.

Bättre att plåta enkelt. Det blir bäst kvalitet.

Bilderna har jag försökt indela,  så gott det går. Alltså, det är min,
den okunniges, sortering…men det viktiga är ju bilder !

Jag kommer att lägga upp en post varje dag. Sammanlagt
blir det ca 5-6 poster med bilar i aktion.

Om någon skulle vilja ha en bild i fullt format så maila mig,
jag skickar  den free of charge. Denna gången…

Min mailadress finner du,  om du klickar HÄR

Nu kör vi igång !

Jag börjar med Austin A 35, som jag tror var publikfavoriten.
En osannolik anakronism, som ger i alla fall mig associationer
till Kalle Ankas bil…som finns som ingressbild längst upp.

 

Tobias Svanberg heter den stolte ägaren.

Fighting face…vem har inte det ? Visst är bilen snygg !

Skulle jag välja att få köra denna Austin eller en Lamborghini… …då hade det blivit engelsk kvalitet…

“Power and precision” !! 

Här passerar Tobias färgvallen…

Karossdesign av…vilken italienske designer ?

Nu står vi på !

Det gäller att lätta på gasen med en så potent
räserbil, då det är en Safety Car på banan !
Denna räserbil är en prydnad för vilket bana som helst.
Monza, Hockenheim, Brands Hatch, Suzuka…you name it !

Jag tror inte Tobias är skrockfull…

Han känner sin bils potential !

Då jag ser Tobias Austin,  kommer jag att tänka på,  de kakor som
kallas “Dammsugare”….
De är ju klädda med grön marsipan…
dock inte denna bil…fast tänk om ?
  

       Nu går det riktigt fort…kanske han kopplat in DRS-paketet ??
    

Här susar Tobias A 35 förbi en konkurrent i hi speed !
Även om konkurrenten stod stilla på grund av problem,
så är en omkörning en omkörning !

Hej då medtävlare…synd att ni bara får se  min bil bakifrån…

 

FALKENBERG CLASSIC RACING 2019 DEL III

 

 

 

 

 

Troligtvis de sista statiska bilderna

från Falkenberg Classic Racing 2019

 

 

 

Här får du de sista bilderna,  jag tog under mina promenader
i depån.

Jag har många, men jag inte publicera allt.

Jag har med bilder på,  vill jag påstå,  publikens favoritbil,
en Austin A35, som grönlackad pilade runt falkenbergsbanan
som en liten bakelse av grön marsipan.

Bara att se denna något anakronistiska bil på banan, är ett
bevis på,  att allt är möjligt i motorsport…nästan i alla fall.

Denna lilla gröna bil med sina runda former ger mig lite
Walt Disney vibrationer..
Denna bil skulle kunna förekomma i en Kalle Anka tidning…?
Den hade där gett precis rätt intryck i seriernas värld.

Jag säger inte detta som något nedlåtande,  utan det är ett
intryck,  jag erfar.

Förresten en kuggfråga…

Vilket bilnummer har Kalle Ankas bil i seriernas Ankeborg ?
Ditt svar är helt korrekt. Den har nummer 313.

Du kan sortera in bilnumret i din hjärna under avdelningen
“Onödigt Vetande”.

Den kommer troligtvis… aldrig att vinna, men den sprider
glädje och gör fin propaganda för den finaste arten av motorsport,

vilket ger glädje åt åskådaren.

Heder åt bilens ägare och förare Tobias Svanberg !

Här blir det bilder.

 

 

En Austin A 35 fighting face. Bäva månde konkurrenterna !

Inte direkt Pinifarina som har haft hand om designen…

Kanske inte en tiger i tanken, men en tank i kofferten i alla fall.

Hade jag varit miljardär,  skulle jag sponsrat ägaren,  med vad
som krävdes för att krama ut absolut max ur denna motor !

Snygg logo i alla fall. Googla om den så får du information om dess utseende.

Ja, nu står det T 41018 på regskylten. Jag tycker Tobias ska göra en ny,
där det står     313
ANKEBORG

Vem kunde ana runt 1962 att denna osannolika design
skulle köra klassiska lopp 60 år senare ?

Den berömda lutande bakrutan. Undrar hur smutsig den blev under regnväder,
eftersom rotorn bakom kanten torde föra skiten rakt mot bakrutan.

Lars Göran begrundar sina bilar…

Lola Mk III

Så här borde Formula I sett ut. Mera omkörningar
mindre elektronik och aerodynamik.

Förgaseriet

Instrument man har nytta av.

Kolla bladfjädern ! Som min morfars gamla vagn…

En SWEBE Cooper. En klenod.

Vattenpump ?

Jämför denna ratt med det som används i dag…

Cooper T 52

Rejäla doningar. Detta är inte beräknat med CAD/CAM.

Cooper ett klassiskt namn inom motorsport. Fast det första jag kopplar
det
till är boxning…till Henry Cooper, som var känd för att ha
boxningsringarnas
absolut sköraste ögonbryn. Han boxade till hög ålder,
men till slut
lämnade han ringen och denna värld för gott 2011.

Ganska spartanskt.

John Cooper byggde förutom bilar, motorer också egna växellådor.

Tänk att få ratta denna bilen….

 

BMC

Mycket och komplicerad mekanik.

Min favorit nummer två. DKW Junior. DKW = Deutsche Kraft Wagen.

Kolla generatorns placering, fläkt och kylare.
Ganska innovativt.

Man kan väl säga att den hade ett avantgardistiskt utseende då den kom.

Framvagn. Jag tycker om att se, hur man löser problemet i framänden rent tekniskt.

Som du ser här så är det annan utformning på bärarmarna.
Pressad plåt i stället för de vanliga Y-armarna i rör.

 

Föraren ställer in hjulvinklarna, så den ska bli lättkörd.
Jag får lite Lotus 49 vibbar då jag ser bilden…

Du ser instrumentet där bak för att ställa in vinklarna.

Merlyn kunde i alla fall göra snygga inredningar…

Ser du ett H där bak ? Hewland växellåda.

Novamotor. Där Ronnie Peterson köpte motorer till sin Techno F3.
En perfekt kombination. Vi som var med och såg honom köra,
förundrade oss över,  att motorn kunde varva så mycket med sina
stötstänger…

Härlig bil. Fiat Abarth 1000 cc. 45 år sen den kom…minst.

Snyggt motorrum utan plotter.

Delar av depån söndagmorgon.

Austin Healey  SpriteMk II. För oss som inte kunde köpa
den stora med en rak 6-cylindrig motor.

Det ser lite avigt ut med denna höga störtbåge…på en Formula V.

Denna bilen lackad i Gulfs racingfärg…

…liksom denna Mustangen.

Själva verket…

Depågatan Falkenberg. Minns förr på tävlingarna…Svindyr depåbiljett
för att få gå där.
Men verkligheten kom ifatt bilsporten tack vare konkurrens
från all media.
En annat fjanteri jag minns med avsmak…var att man
mitt under tävlingen höll en paus på minst en halv timma!!!
för att publiken
skulle köpa korv . Jag vill inte betala för en paus, jag vill se tävlingar !

Då avser jag de tävlingar,  som gick slutet av 60-talet till slutet av 70-talet.

Vem minns inte detta märke ? Minimarcos till exempel ?

Denna bilen misstar man sig inte på.

Inte direkt Motorhomes som på Formula I tävlingar.
men det går i alla fall.

RPB = Racing Plast Burträsk.

Snart så…Göran !

Den här gången ska jag ta konkurrenterna !

Full fart i depån inför loppet.

Reynard växellåda.

Ingen kevlar eller kolfiber här inte…

Du ser…rejäla knutkors på drivaxlarna.

 

FALKENBERG CLASSIC 2019 BILDER DEL II

 

 

 

 

 

…å här blir det mer bilder från depån.

 

 

 

Jag presenterar mera bilder från depå och publikområden med
detta inlägg.

Att gå runt i depån är en upplevelse. Här får jag se fina bilar,
kärleksfullt hållna i skick av entusiaster. Jag får träffa
människor som är hängivna motorsport och speciellt då
Classic Racing.

Så mycket kunskap och erfarenhet det finns ! Jag hoppas
innerligt,  att denna kunskap kan föras vidare till nästa
generation racerförare !

Mina kommentarer under bilderna ska du se som en
okunniges små reflexioner. Ta de inte för allvarligt !
Rätta mig gärna om jag talar i nattmössan !

 

Nog med prat, nu blir det bilder så buckle up !

 

 

 

Det kan nog inte vara bättre !

The prancing horse gör ett språng !

BMC Cooper

Att få dessa förgasare att fungera tillsammans…ingen lätt inställning.

 

En 70-tals monoposto…

En vacker SAAB och är den från vårt grannland Finland ?

SAAB Sport. Många grabbars drömbil 1965…

En sådan vacker inredning ! Vem minns inte ratten ?
Jag minns den efter att ha hållt i några träflisor och krokiga aluminiumbitar,
då jag planterade
en SAAB Sport in i en buxbomshäck 1966…

Allt perfekt.

Jämför denna anblicken av motorrummet med en bil av idag….

Saaben fäller upp huven och säger “Goddag”!

Jag bara gillar denna lilla loppa ...

…med dess kraftpaket ?

Jag får sympati för denna bilen då jag ser den på banan .

En förarlegend och mekaniker specialiserad på Fiat Abarth;
Mr Jerry Davis,  sen många år hemmahörande i Halmstad.

Fiat Abarth. Numera återuppstånden och produceras igen.

Jag minns Olof Wijks Fiat Abarth då han spöade Hundkojorna !
Abarthen rörde sig på ett speciellt sätt. Den lufsade sig framåt
på banan lite grann som en småspringande elefant…

Så sant…

Saab herrgårdsvagn. En som det sas, en riktig ” bonnabil”…

Dessa foton visar i någon mån…

…för oss okunniga hur en framvagn är konstruerad.

SAAB 96. Undrar hur mycket en Saab tvåtaktare tillåts varva ?
Jag menar, det finns ju inga ventiler som kan rida ?

Austin A40 Futura. Hur kunde man sälja en sådan bil vid denna tid ?
Jag minns en kompis som i början av 70-talet köpte en Austin Princess.
Han sa,  att om man kallade det en dålig bil, hade det varit ett beröm
utan gräns !

Är detta Göran Tjärnlunds RPB ?

Paulina har i alla fall en kvinnlig färg på sin racerbil…

“Hur ska jag få ihop detta” ?

En klassisk Mustang målad i Gulf Racing färger.

     Ford Vinglia…som den lite styggt kallades.Berämd för sin lutande bakruta.

En liten episod, då jag som grön lastbilschaufför skulle backa min
lastbil efter att ha lossat gods till systembolaget  på en gata i Helsingborg,
för jag skulle kunna
komma ut. Jag kollade backspeglar och jag kollade
spegelbilden i affärens
stora skyltfönster att allt var klart. Jag  backade
3 meter och hör ett krasande
ljud bakom min lastbil. Då jag kollade
backspegeln stod en äldre dam och
pekade på något. Jag hoppade ut och
märkte till min förskräckelse, att jag
backat av  taket i stort sett,  på en
Ford Anglia med lutande bakruta.

Lyckligtvis inga personskador. Föraren hade kört in sin bil   under
överhänget på lastbilen, då det var ont om plats ! Lastbilen hade inget skydd
mot underkörning då, 1965.

Det tragiska var att den stackars ägaren till Anglian just hade köpt den
och var
ute på en invigningstur.

Ingan blev skadad, vilket jag var tacksam för. Jag tror åkaren gjorde upp
i godo med
den stackars mannen med sin Ford Anglia.

Fiat äger Ferrari !

Merlyn, som jag minns sen sent 60-tal som F3 bil.

Princip för en bakhjulsupphängning.

Drivlinan; Motor, koppling, diff och växellåda.

Vem har inte kört Amazon bland oss som är 70 år unga ?
Jag  hade ett antal 122 S och min sista var en 1968 Amazon
123 GT som var californiavit i sin elegans.

4 cylindrig stötstångsmotor ca 1000 cc.

Conny Abrahamsson Ford Escort. Denna lackering såg
jag sist på Picko Trobergs Camaro 70-talet.

Cooper S, på sitt sätt min ungdoms drömbil. Eller ännu hellre en Cooper SS !

 

 

Den snyggaste Alfa Romeon.

Det bästa med Alfa…motorn och växellådan.
Rosten får man som en fri bonus…

En tidig logga för Saab.

Här två sällsynta bilar. En Sonett med fyrtaktsmotor…

…och en Sonett med tvåtaktsmotor.

Vem känner inte igen detta motorrum ?

…Volvo B18/20

Insugningstrattarna till Volvon. Varför avskärmning ?
Ja,  ska jag som okunnig gissa,  är det  kanske för att förhindra
att varm luft ska sugas in i motorn. Med sval luft får du bättre
fyllnadsgrad vilket ger mer power.

Luftutsläpp kylare på en formelbil. Vet du om att
utsläppet ska vara 3 gånger större än insläppet ?

Det är för att få venturieffekt och förbättra kyleffekten
på motorn. Har du tvärtemot, stort insläpp och litet utsläpp
får du luft,  som stannar upp och packar sig.

Förresten, om du inte använder glykol eller liknande i
kylarvätskan, så kommer något som heter “Sideneffekt” att
uppträda.

Det betyder att heta väggar i motorn som ska kylas kommer
att beläggas med massor av små luftblåsor på mantelytorna
och vi vet,  att luft är den bästa isolatorn. Alltså blir det dålig
kylning.

Det viktigaste att blanda i kylarvätskan, är ett medel som
eliminerar ytspänningen. Flygmotorer under WW11 hade
glykol i kylaren av just det skälet. Inte för man var rädd,
motorn skulle frysa i första hand.
Såedemede.

 

 

 

Det kommer mer från depån !

 

 

 

 

FALKENBERG CLASSIC RACING 2019 DEL I

 

 

 

 

 

Bilder klassiska racerbilar Falkenberg 2019

 

 

 

 

 

 

 

 

Motorsportens enda tillställning som jag vill delta i
som åskådare, det är Falkenberg Classical, vilken
avhålls varje år i september på Falkenbergs Motorbana.

Träffen, jo jag kallar det en träff, även om det är tävling i
botten är mycket trivsam och har i sig en stämning, som
gör, att man gärna åker dit.

Att spankulera i depån och prata med förare och mekar,
som i regel är av stadgad ålder,  är intressant och man finner,
att man har många gemensamma beröringspunkter och
upplevelser.

Bilarna man tävlar med är i stort 1930 – 2000…ungefär.

Du blir förvånad, om du ser,  hur man kör med dessa dyrgripar…
En 1960 års formelbil kan betinga ett värde på 1.000.000 kr !

Men oavsett det så kör man,  så det glöder !

Jag kommer att presentera ett par inlägg med statiska bilder,
alltså bilder från depå och allmänt och därefter 3-4 inlägg
med tävlingsbilder
från Falkenberg Classic 2019.

Bilderna har jag tagit ur den okunniges perspektiv.
Det vill
säga,  jag vill bilderna ska vara beskrivande och förklarande.

Kommentarer under bilderna är mest mina kuriosaanmärkningar,
för jag vet,  att mina besökare besitter oändlig kunskap
om dessa bilar…

Jag tog en stor mängd bilder och mitt problem var att
sovra
i materialet.

Som  vanligt om någon vill ha någon ha bild eller bilder
i full size,
maila mig så skickar jag free of charge.

Kommentarer och rättelser tar jag emot med glädje.
Längst ner på sidan finner du: “Leave a comment”.
Klicka där så kan du kommentera !

Min kontaktinfo finner du här.

Nu kör vi igång med bilder !

 

90 år en respektabel ålder. Lika gammal var racerföraren
Erik Berger,  då han körde på denna banan med sin Escort !

Denna Formula Junior har väl ett värde som motsvarar två nya Volvo personvagnar…
Så här ska en riktig racerbil se ut. Inga vingar, spoilers eller ducts !

Växelspak i en formelbil från ca 1960…inga rattpaddlar här inte.

En formelbil från tidigt 60-tal. Kolla bladfjädern  !

L-G Sjöbergs backspeglar som håller koll,  på de som är bakom….

Kan tänka mig att stagen till bakvagnsupphängningen
inte kan köpas på Biltema…

Just…L-G Sjöbergs bil.

 

En ung pojk som kör sina racerbilar, Lars Göran Sjöberg,
 Swebe Cooper och  Cooper T 59.

Nu kommer ett antal motorrum till beskådning.

 

Y-länkarmar i pressad plåt ?

Jag gillar motorns gröna färg. Klassiskt

Marcos en vacker bil med tidlöst utseende.

Det finns mycket professionalism i Classic Racing…
…vem var kommer  alla pengar från…?

Austin Healy. 3 dubbelportade förgasare. Dyr mekanik.

Det är inte billigt att köra klassisk racing …

…men är du entusiast är du beredd att försaka annat för din hobby !
Det är väl det som skiljer en Slacker från en Doer ?

Formel V. Med en VW-motor som kraftkälla.

Föraren har tagit sig en stund för inre samling och kontemplation innan racet.

Jaha…så ser det ut där fram på en monopostobil.

Grundläggande instrument. Viktigaste kanske oljetryck.

Björn Davidsson studerar och grunnar på sin Pontiac TransAm.

Den effektfullaste lackeringen…

Mattsvart lackering och fenixröda dekaler.
Perfekt kombination för att väcka uppmärksamhet.

Luftutsläpp från bakre hjulhus. Undrar hur det påverkar turbulensen/laminära
strömningen bakom bilen ?

Luftutsläppet kommer att sugas upp mot  spoilern eftersom trycket där är lågt
och då kan man misstänka,  att vingens funktion och effektivitet påverkas negativt.

Har man airducts och diffusers under bilen blir det ytterligare komplicerat då
utloppet från dessa med dess relativt höga lufthastighet (Venturieffekt) kan
störa strömningen under  bakvingen och orsaka turbulens .

Men innovatörerna har kört en simulation i datorn och fått mätvärden från
vindtunnelförsök, så jag pratar väl i nattmössan.

Fördelen med  spoilers för utsläppsluft enligt ovan, är att det kan minska det
inducerade motståndet på bakvingen. Inducerat motstånd eller lyftkraftsmotstånd
är priset du betalar för att skapa lyftkraft. Motstånd, Cd kostar energi och ska betalas
med mer power från motorn.

Att komma ihåg är,  att en bakvinge förändrar passerande  lufts riktning.
Man kan se det tydligt då en F1 bil kör i regnväder. Då syns hur vingen riktar
om den passerande luften uppåt.

Det är Newtons lag som regerar, vilket gör att  bilen presssas i  motsatt riktning,
det vill  säga nedåt.

Porsche är ju alltid Porsche…

Ganska attraktiv utformning av nosen på bilen.

Ja på 70-talet skulle bilarna i aerodynamiskt avseende se ut så här.

Allt i ett om man är i bilsportbranschen.

Försäljare som säljer nödigt och onödigt…

Denne gossen hade kört från Aachen i Tyskland för att sälja sina böcker och dekaler.

Man kanske skulle sätta i en sådan motor i sin Golf…

Är detta en Ginetta ? Bilen har nog en BMW motor enligt frontmärket.

AC Cobra. Om det är en original…värd en förmögenhet.

En bil som man var sugen på i ungdomens glada dagar.
Men jag  fick hålla tillgodo med min californiavita Amazon 123 GT.

Det blir lite skav mellan bilarna, som synes.

Är du sugen, så varför inte börja  med en “Grålle”.

Denna bilden är på sitt sätt för mig unik. Här finns två bilar,  som har samband med svenska racerförare.
Den första är en March 782, där 78 står för årsmodellen och 2
visar det är formula 2. Ronnie Peterson
omkom 1978 på Monza
i sin Lotus. Innan dess körde han March Formula 3 med en March 693 och sedan
March F2 där han blev europamästare.
Hans F1 karriär inleddes med March 701 i Monaco, där han i
sitt premiärlopp blev placerad som 7.
Bilen bakom, en Lola T 492  är ett derivat av   Lola T280, vilken Joakim Bonnier körde på Le Mans 1972.
Bonniers Lola
hade en Ford Cosworth 3 000 cc V-8 motor. Bonnier fick sladd…i hög hastighet på en
raksträcka, bilen lyfte och
for in i skogen, där den kolliderade bland annat med ett träd. Bonnier dog
omedelbart. Lolans aerodynamiska egenskaper i hög hastighet
kan man kanske idag ifrågasätta.
Man kanske till fullo då inte förstod, hur
Bernoullis Lag påverkade en bil.
Bernoullis Lag = Då hastigheten på en vätska eller gas ökar,
då sjunker trycket.

Lola T 492

Lola T 280 /1972…snart 50 år sedan…vem säger tiden går sakta ?

Du ser de väl utformade avgasrören. Som du vet, finns det
bara två sätt att öka effekten på en Otto-motor.
Det är att minska friktionen eller öka gashastigheten.

Skivorna så nära mitten som möjligt. Allt för att minska ofjädrad vikt.

Ser du förarens blick ? Vad tror du  snurrar i skallen ?

Däck på tävlingsbilar är klibbiga…minst sagt.

 

Det kommer mera så stay tuned !

OM DU ÄR INTRESSERAD AV KLASSISKA RACERBILAR…

 

 

 

 

…ska du passa på nu på lördag och söndag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till helgen avhålls i Falkenberg på motorbanan ännu en upplaga
av “Classic Racing”.

Vill du ha ditt lystmäte tillgodosett av racerbilar från 1930-talet
och framåt så är detta evenemanget  du ska besöka.

Det är en makalös upplevelse att gå runt i depån och prata med
entusiasterna om deras bilar. För oss födda runt 1950 är det en
orgie i nostalgi med Amazoner och tvåtakts Saabar !

Åk dit, du får en fin upplevelse !

Här kan informera dig.

eller här.

Jag kommer att redovisa massor av bilder från Falkenberg Classic 2019
så fort jag editerat och valt ut.

 

 

 

 

 

 

 

 

EN FIN DAG PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

 

Jag fick min flygning till slut…

 

 

Bilden tagen på 100 m höjd från min modell.

 

I onsdags for jag till HH för att få mig några rundor  i luften
med antingen min Gillette eller min Spirit.

Vädermannen hade lovat 4-6 m/sek NNV för att sedermera
öka till 5-7 NV.

Men vind och dess riktningar på Hovs Hallar är ett kapitel
för sig. Vädret är ofta, vad gäller vindar, avvikande från
prognoser.

Då jag anlände 0900,  hade vi N 5-7 sekundmeter.
Alltså
var det läge, att bära upp vad som behövs till
Platån.

Där jag möttes av relativt frisk vind rakt på.
Ute över Kattegatt åt syd en molngata med höga och
välutvecklade Cu-moln. Det var bara att hoppas,  de inte
drog sig norröver med sin eventuella nederbörd.

Bra, tänkte jag, det är till att montera min Gillette och
kasta
ut.

Jag gick bort till bortre delen av Platån för att kolla vinden.
Då märkte jag,  att vi hade en topprotor av osedvanlig styrka
och utbredning. Stod jag på toppen,  blåste det 5-6 sekundmeter
i nacken på mig. Alltså det blåste ut från hanget på toppen.

Detta komplicerar det hela,  då det gäller starten. Inte
bara
topprotorn är besvärlig, det innebär ju start i
medvind och att
även kantrotorn snurrar energiskt på,
just under de
omständigheter som rådde .

Eftersom topprotorn var kraftig,  pressade den kantrotorn
ut från hanget. Det skulle medföra för en modell dåligt
lyft,  dels då jag kastar ut på toppen, dels att jag inte skulle
vara hjälpt av kantrotorn vid starten.

Så jag monterade min Spirit,  eftersom den är snällare att
flyga jämfört med min Gillette, som kan vara en elaking.

Att kasta ut Gilletten i detta läget hade varit ett renodlat
kamikazeuppdrag. Det var ingen “Gudomlig Vind” som ju
ordet Kamikaze betyder.

Startar jag på Platån,  finns det två möjligheter .
Antingen i östra eller västra delen. Vid dessa två platser
är påverkan från rotorer minst.

Så jag fick vackert vänta i startläge,  tills omständigheterna
var gynnsamma.

Alltså startade jag,  då jag kände topprotorn tillfälligtvis
tappat andan.

Det sket sig. Modellen kastades åt höger,  utan att jag kunde
hålla emot med skev och sida.

Tursamt nog landade modellen i en enebuske, varför inga
skador uppstod. Mer tur än skicklighet.

Nåväl, nytt försök och nu gick det med ett nödrop.
Min Spirit for som ett torrt löv,  då jag startade, men då
jag kommit ut 20 m från kanten, fick jag den laminära
vinden,  som skapade ett starkt lyft.

Sen var det enkelt att flyga, så jag kunde avslappnat sitta
på min flygtuva och njuta.

Som vanligt på Hovs Hallar var det mycket flanörer,
vilka
kom förbi, vilka stannade och frågade hur det
fungerar.

Alltid lika roligt att försöka omvända flanörer till
modellflygare !

I modellen satt min GoPro i nosen. Vilken fick fotografera
en ung gråtrut,  som ville flyga rote med mig.

Efter 45 minuter i luften landade jag,  vilket du kan se
på mina bilder.

Inte helt enkelt att ta sig ner, men gör du som jag,
brukar det
lösa sig.

Flyg rejäla banor, så får du tid att bedöma din höjd
och kan komma in rätt. Att ha klaff är nästan ett måste,
du flyger här. Det ger dig möjlighet att säkert reducera din
höjd och kontrollerat landa bland diverse taggiga buskar.

För nästa start monterade jag min Mobius på en pinne vid
ena vingspetsen. Allt för att få en annorlunda bild av min
Spirit. Kameran väger 25 gram och pinnen 50 gram.
Pinnen som håller kameran är en furulist laminerad med ett
kolfiber fyrkantrör.

Detta innebär en vikt på ena vinghalvan, vilket jag måste
kompensera med skevrodret, som du kan se på bilderna.

För övrigt påverkade det inte flygningen, utan jag fick
de bilder jag önskade. Bilderna från min Mobius är klippta
ur en videofilm. Jag kan inte nog uppskatta min Mobius
goda egenskaper. Då jag kommit hem beställde jag en till,
om den nuvarande skulle lägga av.

Varför en Mobius slutar funka ? Det är vid flitigt användande
utsatt för ett
mekaniskt slitage. Det går inte att undvika.

Men den tar lika bra bilder,  som då den var ny. Vad som
man ska vara uppmärksam på med en Mobius är två
saker:
Laddaren till batteriet ska helst vara enligt modellen

Ifåneladdare som ger bra med ström

Du ska ha ett bra SD-kort med bra prestanda. Låg
kvalitet
kort ställer till besvär. Vilka kort du ska använda,
kan du se
i RC-Groups mycket omfångsrika tråd om
Mobius.

Efter hand som timmarna gick, minskade vinden och
vid ett tillfälle kom det termisk vind, som effektivt
spärrade hanget för den laminära vinden.

Det fick jag erfara,  då jag flög,  eftersom lyftet markant
minskade, men det var inget problem att hålla sig upp.

Vilket däremot en skärmflygare fick erfara. Han kom
smygande under kanten,  vilket är sämsta platsen vid
detta väderläge. Han skulle gått längre ut från kanten
för att få lyft.

Skärmflygaren flög riktning Kattvik utan att få lyft,
men vände och flög västerut.

Hoppas han kom säkert ner framför värdshuset eller nere
vid Segeltorp.

Jag såg honom inte mer sedan, så antagligen hade han
packat ihop och åkt hem.

Efter en kort stund kom en laminära vinden igång igen
och jag kunde klättra så högt jag ville.

Jag hade startat 0945 och klockan 1435 landade min modell
på gräset bakom fortet.

En härlig dag lade jag till handlingarna.

Man upplever mycket, då man modellflyger !

Hemkommen lade jag märke till, då jag laddade, att jag
förbrukat 826 mA ström. 6 servo +telemetri krävde det.
Sammanlagd tid i luften ca 3.5 timma.

Foto är klipp ur video tagen av min Mobius, stillbilder
från min goda GoPro och några bilder från min Sony
systemkamera.

Om du vill, häng med !

 

Min Spirit utrustad med två kameror. En GoPro i nosen
och en Mobius på ett spröt vid höger vingspets.

Ett mäktigt Cu Congestus.

Ser du elefanten med sin saluterande snabel ?

Som du ser regnar det ur molnet. Min bror befann sig i Helsingborg
och han hade samma moln framför sig. Då får man en aning om den
stota utbredningen av ett Cumulusmoln som växt på.

Min Spirit på väg ut. Kolla höger skev, som kompenserar för vikten av min Mobius.

Modellen landade utan kontroll i en enebuske sedan rotorn tagit befälet.

Här ser du hur turbulent det kan var i vid start genom en rotor.
Dessutom kan jag informera att mitt sidoroder låg maxat åt vänster.

Nåväl, efter att ha kommit ut i den laminära vinden var allt bara en njutning !

Landning med utnyttjande av full klaff.

Piloten mycket fokuserad på att landa modellen ok.

Allt under kontroll hittills…

Ser du buskarna…kan skada Oracovern om man har otur.

Men allt gick utan problem.

Vildnyponen perfekta att plocka nu.
Smakar mycket bättre än odlade.

Björnbären behöver 10 dagar till. Hoppas det inte blir frost bara.
På Hovs Hallar finns ett överflöd av dessa bär.

Om man brygger själv finns här enebär för kryddning av  ginet.

En skärmflygare kommer kanande under kanten…

…det är ett dåligt läge…

…dessutom är faran för frontalt inslag stor, om man inte är uppmärksam.

En duvhök ? kom förbi…

eller sparvhök..tror jag

Truten som ville flyga rote…

Vem kunde tro, vi skulle kunna ta dessa bilder för 20 år sen ?

Här sitter piloten på sin tuva och flyger och njuter av livet. Här har vi
inga fjantiga depåordningsvakter, som går och blänger i marken och
letar fel, utan vi
som är riktiga modellflygare använder  sunt förnuft !

Landning bakom fortet.

Ser du stenen ?
Den har kostat några modeller under 45 års flygning här.

              Jag lyckades undvika den, men den har kostat modeller !

 

 

 

VÅGSPEL OCH VATTENLEK

 

 

 

 

 Ett hav

 

 

 

 

 

 

 

 

Hösten sägs vara Eolus och Pluvius årstid.

Stämmer kanske till en del.

Vi fick ett lågtryck över oss i veckan som producerade
varmfronter
med mycket Stratusmoln.

Som du vet,  är ju karaktären på ett Stratus, ett moln
med regn.

Vinden friskade på till 10-14 m/sek.
Som det kallas i Norge blev det
“Liten kuling”.
Detta namnet beskriver vindstyrkan,   frisk bris,
mera målande, tycker jag.

Eftersom jag är född och uppväxt vid ett hav, dras
jag till stränderna,  då
vinden ökar och vågorna
rullar in med allt högre höjd och kraft.
Det blir och är en fysisk och sinnlig upplevelse för
mig.

Min resa gick först till stranden söder om Halmstad.

Vågorna inte speciellt höga, då vinden var  nordvästlig.
Under min spaning ut över det hastigt andandes havet,
tycktes jag skymta
en säls blanka huvud…

Fram med kameran  men till min besvikelse var  det
inte en knubbsäl jag hade i
sökaren utan en surfare
med sin bräda.

Två av surfentusiasterna höll till vid Handikappbadet,
där
de ibland fick uppleva vågor med lite höjd, vilka
dög att
rida och uppleva friheten på.

15 grader i vattnet…krävde våtdräkter, vilket gjorde,
att de på avstånd till förvillelse
liknade sälar.

Min färd forstsatte söderut mot Fylleåns mynning,
där jag brukar
spana på fåglar och njuta den fria
horisonten.

Nu var det ingen trängsel i det oroliga  lufthavet
med fjäderklädda varelser.

Ett par vilsna storskarvar vevade sig obestämt  fram
i motvinden och några småfåglar
flög upp framför
mina fötter under min promenad.

Jag ber om ursäkt om jag störde er !

Just då jag lämnade stranden och hade fotograferat
färdigt, 
kom regnet och vätte ner  stenarna med droppar,
vilka snabbt
blev nervätta och blänkte.

Det blev signalen för mig till att avbryta exkursionen
och dra
mig hemåt till skyl och skydd.

På hemvägen observerade jag  kanadagäss, grågäss
och fiskmås,
som var och en på sitt sätt hade ordnat
sig på åkrarna i nästan  militär ordning.

Eftermiddagen blev en upplevelse, som trots vädret,
blev positiv.

Jag får intryck,  som får min hjärna att fundera.
Är inte upplevelser en stor del av våra liv ?

Några ögonblick från mitt möte med havet,
om du orkar…

 

En knubbsäl ?

Nä, två surfentusiaster som lögade sig i böljorna…

Våglek…

Vågskvalp…

Våg med lockigt hår…

En brädseglare som rider i horisonten som en fjäril…

…med till synes irrationella hackiga rörelser.

Skummet glider av klipporna efter en kaskad av sönderslaget  vatten.

Ett brusande hav…jag kan inte vara utan dess lukt,
dess mäktiga ljud och dess oförutsägbara rörelser..

…utan hav blir det inget liv…säger storskarven,
som ror sig sakta framåt i motvinden.

“Följ mig”,  säger molngatan,  “Så kommer du till Halmstad” !

Skummet yr vid Påarp

Strandkål. Just nu rikligt förekommande. Duger att äta om så önskas.

Regnet kom som att vrida på en kran och blötte stenarna blanka snabbt….

…kanske därför fiskmåsen körde huvudet i jorden…

Kanadagäss, fiskmås och grågäss har ställt upp sig i den friska vinden,
Var och en på sitt sätt.

BENEDEK-PROFILER OCH MOTORCYKLAR…

 

 

 

 

 

…jag fick ett trevligt mail…

 

 

 

 

 

 

…av Ingvar Nilsson,
där mc-förarens och modellflygarens möda framgår
med humor.

 

Hej Mats!

Jag hoppas allt är bra hos dig, blåsigt som fanken är det dock.
Västkustträffen är flyttad en vecka framåt till 21/9.  fan tro’t,
det blåser nog lika mycket då… men det har ju den fördelen
att jag för en gångs skull kan vara med och köra Hylterallyt
som startar kl 10.00 från Örnatorget i Hyltebruk.

Jag har 11 mil dit så det blir transport i min lilla husvagn som
fyller 40 år i år.

Som en kuriositet kan jag nämna att jag hade anmält Svalan
M75Lyx från 1953 till Anderstorpsrallyt som startade i Reftele
och Stora Segerstad naturbruksgymnasium. Hit var det 9 mil.
Ja det borde jag klara att köra, sedan dryga 8 mil rally och så
hem igen.  2 veckor innan så nöp kolven igen. Nej – även om
jag fått ordning på kolv o cylinder så vill jag nog veta att den
rullar problemfritt…  så jag ändrade till Triumph Tiger110 från
1954 istället.  Trajan har sämre körställning än Svalan men – OK
– den är ruggigt driftsäker.  jag kör hemifrån rätt tidigigt,
väderprognosen regn och blåst.  Det får bli ett s k Allvädersställ.

Efter 500 meter inser jag att det är svinkallt och kör hem och tar
på ett vanliga jeans och en tröja till. Kör igen och då slocknar min GPS…

Jaha – ingen spänning till lyset (jag har kopplat spänningsmatningen
till GPSen så att den får laddning när bakljuset är tänt)  – äsch fan –
det är söndag morgon och bara litet duggregn – jag har ju illgul
varselväst så jag syns nog och fortsatte. Ibland kom några minuters
lyse under färden men mestadels utan lyse.

Rallyt gick rätt bra men det kom en åskskur vid starten.
Efter målgång var det mat – rikligt med vällagad söndagsstek och
jordgubbspaj efter.

Det regnade hela hemvägen och det var luriga sidvindskast att
parera men jag kom hem utan missöden.  Nästa dag – felet var
att kablarnas ändar var förtennade i plinten på ljusomkopplaren,
tennet kallflyter ju och ingen har rört detta sedan 1982.

Nu hade skruven ramlat bort där minusmatningen kommer från
batteriet (plusjordat 6 volt Lucas). Men det fanns 2 oanvända
plintar så det var bara att ta ena skruven.  Ja detta skall väl hålla
min livstid ut…

Och Svalan?  – jo den har brittisk Panthermotor med en förkrigs
Lucas dynamo som skall ge 35 Watt, men det gör den inte, kanske
25 Watt. Men elsystemet på Svalan (som är byggd i Falun) har Hella
elsystem och det var inte något som var kopplat när jag köpte den
så här vet jag precis hur det elektriska är utfört. Hella-systemet är
givetvis minusjordat men 6 Volt.

Just nu är en rätt ovanlig s k Blåqvarna Sport från 1953 på ingång.
Hustrun skall hälsa på sina systrar och övrig släkt i Krakow så det
är ett bra tillfälle att smyga in denna nätta lilla MC. 120 cc tvåtakt,
upplagt avgasrör och limpsadel. 


Den skal vara med på torget i Falköping den 28 september – det är
mikaelsmässjippo på stora torget mellan kl 10 och 14 och min klubb
MCV Falbygden har ombetts att visa gamla motorcyklar. Ja ställer
man upp på sådant här så blir det alltid godwill på ett eller annat sätt.

Här i Borås finns inget för oss med motorcyklar som är aktivt, här är
det bilar som gäller, i Östra Frölunda är traktorer och stenkrossar,
skördetröskor och sådant.

Foto på min kommande cykel – står hemma hos Alf Eskilsson
https://photos.app.goo.gl/v9AzU1X7DtPhsJFw6

Det blev en lång parentes…

Jo jag förbereder nästa års flygande litet, den nya friflygande
motorklassen D1. Här blir väl tidsgränsen 1970 eller tidigare
. Lasse Larsson har skickat mig Modellflygnytt nr 2 – 1962 där
modellen “Clear Miss 2” konstr. av Lennarth Larsson finns ritad.
Som motor kan en COX TeeDee användas.

Jag har googlat på “airfoil B-8356-b3 och får massvis med träffar
. Problemet är dock att antingen så är min syn usel eller så är
min hjärna oförmögen att begripa vad fanken det är som visas.

Kan du ge mig litet hjälp så jag kan se ifall detta är något som
ser vettigt ut ? Det är samma profil på vinge som stabbe.

Nedanstående två bilder är mitt omedelbara svar:

 

Skärmdump Profili

 

Ingvar, ladda ner ett program som heter Profili.
Jag har använt det i 15 år och det är oumbärligt
för den som vill veta mer om aaerodynamik och
vingprofiler. Du kan simulera vilken profil du vill.
Alltså rita en egen profil och testa om den fungerar.

Det är gratis, men jag rekommenderar,
att du betalar 100 spänn för  att regga det,
eftersom du då för full tillgång  till programmets
alla delar.

Inte har det blivit mycket fluget detta år för mig.
Men jag skall intesifiera mina försök att begripa mig
på termiken.

Har köpt en “plug’n’play” motorseglare efter att knäckt två st
Blue Phoenix (halvskabbiga köpta på swapmeetings).

Efter många överväganden blev det en liten men väldigt
välkänd Multiplex EasyGlider4.  Som jag är usel radioflygare
så köpte jag en simulator som jag precis installerat på min
laptop.

Ja inte bara termik, med det allt blåsigare vädret
kan man säkert flyga litet hang på fler ställen än Ålleberg

Jag har satt radio i den och valde en “glider template”.
Det var intressant att skevarna går 100 % ner men bara
50 % upp i detta grundtemplat för en elseglare (jag har
Multiplex radio) , men såvitt jag sett på gamla flygfilmer
så går skevarna  bara ned på t.ex. Piper Cub och de tycks
dessutom gärna hänga ner när vingen är i stillhet…

Min kommentar;
Normalt sett går skevroder upp 70 % och ner 30 % av den
totala rörelsesträckan. Detta för
att undvika skevroderbroms,
som får  planet att hänga med
stjärten i en sväng ochsom
motverkar densamma.

Piper Cub, PA-18 har en speciell upphängning av skevroderna.
Det uppfällda rodret “går ner” under vingens profil för att
bromsa vingen, vilket till viss del eliminerar skevroderbromsen.

Att se en Cub släpa sig runt  med hängande stjärt i en
sväng på grund
av dels icke differentierade skevroder och
bristanda förmåga att
hålla nosen i horisonten, topp- eller
bottenroder med sidoroderpedalerna, är en styggelse för
ögat !

Vill du veta mer om skevroderbroms så läs HÄR.

Nedre skevrodret till PA-18 och du ser dess framkant,
som går ner under vingens profil för  att bromsa,
då rodret fälls upp..övre roder PA-12.

Jag fick förresten en liten bok som var helt oöppnad bortsett
från en dedikation från författaren till “Olle”.
Boken heter Älg-Gustafs pojke och ser ut att vara skriven
av Erik Bratt. Erik var väl knappt tonåring när han var med
och hjälpte till med Uppsalas första privatägda flygplan S-81
som senare blev SE-ADD. 

 

 

 Civilflygplan Pettersson S-81 landar på Malmens flygfält. Tillhör Flygvapenmuseums bildarkiv.

Jag gissar att “Olle” är Sven-Olof  Borg, en välkänd modelflygare,
han lever men har antagligen minnesproblem (jag har kontakt
med hans dotter Anette Carlsson,  som säger att “pappa tror
att han klarar sig själv,  men det är personalen på hans boende,
som är så proffsiga, att han inte märker att dom fixar allting
så han är jättenöjd” ) ,  men hans grejer har donerats till SMOS.

Alltså denna lilla bok är bara så otroligt underhållande…


Med mina bästa hälsningar // With my best regards

Ingvar

HOVS HALLAR OCH POLISER SOM INTE KAN SKRIVA…

 

 

 

 

 

 

…det hänger väl ihop…

 

 

 

 

 

 

Nej, varken bildligt eller bokstavligt.

Bilden av mitt favoritflygställe Hovs Hallar, är
taget från Google Earth.

Det är mycket bra kvalitet på Googles kartor och
satellitbilder, som vem som helst kan ladda ner.

Ställ detta emot bestämmelserna, som finns i Sverige om
avbildning från luften…då ser du hur absurd lagstiftningen
är i landet.

Jag antar,  att myndigheterna inte lägger ner  energi
på att lagföra flygbilder tagna av den enskilde

skärmflygaren eller modellflygaren. Det vore att kasta
resurser i sjön.

Vet du,  hur många drönare med kamera, som finns
i landet ?

Nä, inte jag heller, men de stora aktörerna har sålt 300000…

Andra absurditeter är,  att att poliser inte kan skriva
begriplig svenska. Polisskolorna, räknas inte det som
postgymnasiala utbildningar ? Polisaspiranterna kan
inte skriva svenska ?

Jag upphör aldrig att förvånas. De skriver svenska,  som
är i en del fall obegriplig. Exempelvis avstavar man
man ord som,” cykel hjul”  ,” men lös”, ” lama djur”.
Varför ?

Ett resultat av redigeringsprogram i datorn ?
Eller kan det var brist på bildning och kunskap ?

Vidare använder man apostrofer utan vett och sans.
Exempelvis “Huset´s tak”…” Göran´s Bygg”…

Apostrofgenitiv finns inte i svenskan.

Undrar bara hur de skriver Lars hus med apostrofgenitiv ?

Kanske Lars´s…dock det värsta jag sett var “Lar´s…

Ja, det känns tryggt med henpoliser som är bra på
Ifånefippel, 
men som inte kan skriva en riktig polisiär
rapport…

Nä, ut i naturen hangburen !

 

 

DYSTERT FLYGLÄGE…

 

 

 

 

…om jag kollar nederbördsprognosen …
i dag tisdag…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har varit dåligt modellflygväder på sistone.
Det har varit dåligt med sol, det har varit dålig
hangvind. Mest sydväst och sydost.

Jag vill ha N-NV, så jag kan åka till Hovs Hallar.

I måndags regnade det inte i alla fall, men det
var klent med instrålning. Vinden var ca 1 m/sek,
som naturligtvis triggade min lust för termikflyg.

Jag for iväg till mitt vanliga flygställe, monterade
och startade.

Tog upp Avan på 150 meter och kollade termikläget.
Som du kan se på bilderna var det 7/8 Cumulus och
då naturligtvis lite instrålning.

Termiken fanns,  men blåsorna var klena och oregelbundna.
Men icke förty, genom att flyga väl och försiktigt
kunde jag sakta gnaga mig upp.

Uppskattar jag steg med 0.2 m  per varv…men håller
man på länge, då tar man sig
upp.

Det är ju spännande att flyga under marginella
förhållanden.

Därför då sätt den personliga skickligheten och
erfarenheten
på prov.

Just att flyga “väl” är viktigt. Flyger du för sakta,  kan
din modell
vika sig,  då du svänger med vinden och då
tappar du 2-4 meter, 
som du sedan mödosamt får
gneta ihop.

Då jag ligger i en svag blåsa använder jag mina roder
så lite
som möjligt. Det finns ingen anledning  att veva
med roderna
under sådana omständigheter.

Jag försöker trimma modellen, så den flyger just
ovanför
vikningshastigheten och sen med trimmen
ställa in
kurvradien, så modellen i stort flyger själv.

Flyger du så har du bäst möjlighet att lyckas.

Min start var 1000 och klockan 1130 landade jag framför
mina fötter.

Nöjd.

Jag gick en runda och tog lite naturbilder.
För du vet ju nu hur min Ava ser ut i luften.

Jag skulle egentligen haft min Mobius på kroppsbommen
för att
dokumentera sidoroder och höjdrodrets rörelser.

Men enligt Murphys Lag hade kameran ett mjukvarufel
så jag fick inte igång den. Sådant händer och sker.
Turligt kunde jag rätta till det hemma,  där jag installerade
om programvaran.

Min Mobius jag skulle använt är ju 6 år gammal nu,  så
kanske dags att köpa en ny ?

 

Lite bilder blev .

 

 

 

Termikflygare beredd

Du ser…nästan 8/8 Cu…

Utsikten är befriande och upplyftande.

Ekarna blir krokigare och krokigare i ryggen,
efter hand som åren går och vinden trycker på

Blåklocka en av biotopens vanligaste och flitigaste örter.

Spindelns lilla nät fångar morgondimman och gör den synlig.

Du ser att dimman och fuktigheten kondenserar på växtligheten.

Jo, en av mina favoriter.

 

 

 

 

En modellflygares plats. Flygstol, vindriktningsvisare…

Efter senaste tidens regn har gruset spolats
bort från vägen och blottat större stenar.

Brottet som var ett resultat av stormen “Gudrun” 2005.
Minns du, för tiden går fort.

Som ett rengnagt skelett…

Översikt där jag flyger termik.
Foto från Google Maps.

 

 

NJUT AV EN VACKER FRIFLYGANDE OT SKALAMODELL

 

 

 

 

 

“Loose Racer”

 

 

 

 

 

 

 

YouTube är en källa till nästan oändliga resurser.
Dessutom ger de en blogginnehavare möjlighet
att bädda in filmer på den egna sidan.

Denna pilot och filmare har lagt upp många fina
filmer på likaledes fina modeller på tuben.

Här kommer en video med en bra flygande modell.

Bilderna kräver inga kommentare,  då de uttrycker
det,   som åskådaren traktar efter…

Det går att flyga en modell utan radio…fast det
är svårare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

HUR TROR DU DET KÄNNS ATT FLYGA EN GRIPEN UNDER BELASTNING ?

 

 

 

 

 

Det är något, som ställer stora fysiska krav på piloten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är ju inte ofta, man får tillfälle att se och höra en
pilots fysiska reaktioner under en uppvsining, då
piloten är utsatt för hög belastning.

Som du kommer att förstå, är påfrestningarna på
gränsen till vad människan klarar. Planet klarar mycket
mer,
men han som styr…

9 G…har du åkt,  det som ser ut som en centrifug på ett
nöjesfält
någon gång ?

Jag tror det fanns (finns) en sådan på Liseberg.
Den generar 3 G. Multiplicera det med 3, så har du de
påfrestningar
som piloter utsätts för.

Till sin hjälp att klara detta,  har man G-dräkt och speciell
andningsteknik, så blodet inte försvinner från hjärnan.

För tio år sedan flög ofta ryska piloter uppvisningar
utan G-dräkt,  för att visa de var av rätta virket…
Ja, vi såg hur det gick på uppvisningarna…haverier i parti
och minut.
Tur ryska ingenjörer har konstruerat kanske det
bästa
räddningssystemet för piloter,  som tvingats  lämna sitt
flygplan.

Nedanstående  film, som är utomordentligt fint producerad
och dessutom
är mycket instruktiv och informativ, fann jag
på YouTube.
Filmen gjord av SAAB som har (C).

Så kolla filmen och lyssna !

Men spänn fast dig först !

PS.  Jag skulle önskat en kamera, som visade pilotens
spakrörelser och eventuell användning av sidoroder under
de långsamma rollarna…

 

 

 

Brant sväng

Urgång ur loop

Inverterad på väg ur loop.

Slow roll

Malmen Linköping med SAAB-fältet.

Plané och final.

Sättning

 

 

 

 

 

INGVAR NILSSON SKICKADE MIG LITE KOMMENTARER…

 

 

 

 

 

…om konsten att friflyga…

 

 

Hej Mats och tack för en massa foton från en av de
tre tävlingsdagarna i Bollerup!

Ja Bollerup är ju ett Lantbruksinstitut och Naturbruks-
gymnasium.
Bollerup är otroligt populärt bland eleverna, eftersom
man kan ha med sig sina egna husdjur, ja det är i
första hand fyrbenta djur som börjar på H.

Att vi inte kan TÄVLA på Rinkaby drabbar ju inte bara
oss utan även brukshundsklubbar m fl för samhället
nyttiga föreningar.

Det finns inget förbud att flyga modellflyg på Rinkaby
– allemansrätten gäller – man bör dock fråga om lov
hos arrendatorn.

Det är organiserad civil verksamhet, som riksdagen
inte vill upplåta sina välskötta beteshagar till.
Enda undantaget är scouterna, som ju har självaste
Sveriges Konung bland medlemmarna.

Detta år saknade vi Markku Tähkäpää som tyvärr
avlidit nyligen.
Mats, du har på massor av foton från tidigare år
visat hans mästerliga byggen, som är rena konstverk
och dessutom flyger fint…
(Jag ska lägga upp en särskild post om Markku senare Ingvar)

Du nämner kurvroder litet varstans. Varför har man
det?
Jo, om vi tar en FRIFLYGANDE segelmodell (den har
alltså ingen radiostyrning eller sådant utan är som
en såpbubbla som flyger helt på egen hand) – den
drar vi upp med en tunn lina som kan vara upp till
100 meter lång. Ja linan kan vara en pianotråd,
men det finns aramidlinor (t.ex. FireLine eller
SpectraLine), som är nästan lika stumma. Linan får
inte töja sig för då tappar man den rätta känslan,
för vad modellen har för sig 100 meter upp.

Jo – det finns en lurig passage, när man drar upp
modellen och
det är , när den kommit så linan är
30 grader vinkel, dels är det helt
andra vindförhållanden,
när den kommit såpass högt, dels hamnar
linans
fästpunkt litet längre bak,  när modellen börjar räta
upp sig.

Det är vanligt att modellen nu skär brant neråt åt
antingen höger
eller vänster. Att den skär åt sidan,
kan man oftast klara genom att
springa mot
modellen, så att linan inte är sträckt och då kan
den flyga
på det som den är trimmad – alltså glidflykt
– när den rättat till sig,
kan man börja dra i linan igen.

För en väldig massa år sedan kom man på att ge
modellen ett AUTORODER. Om modellen vid varje
startförsök vill dra åt vänster, så kan man ge litet
motroder. Fiffigt?

Jo – men hur blir glidet sedan då? Ja,  det blir ju
inte alls, vad man ville.
Därför så har man två justerbara stopp för rodrets
utslag. En liten fjäder drar rodret till sitt “glidflyktsläge”.
Men när man kopplar sin lina,  så kopplar man även
en extra ögla eller sprint, som med en liten lina
spänner rodret åt det håll,  som behövs för att
modellen skall gå snällt uppåt på linan. Här i
Skandinavien har vi oftast trimmat modellen så att
glidflykten blir stora högervarv.

(Jag har efter tusentals timmar av termikflygning med fina
Rc-modeller gjort en ovetenskaplig iakttagelse,  att då jag
kurvar i högervarv, då tycks min modell stiga bättre, än vid
termikflygning i vänstervarv. Admin)

Så – när man har modellen högt upp ovanför
huvudet och det fortfarande drar i linan uppåt, så har
modellen hittat uppåtströmmande luft och då är det
rätta ögonblicket att koppla ur linan.

På moderna segelmodeller F1A med modern starkrok,
så krävs att man drar med 15-20 kg neråt, för
oldtimermodeller med s k “rak-krok” räcker det oftast
att ge linan litet slack.

Om man tittar på Mats bilder,  så ser man en flagga
under modellen.
Denna flagga fyller två funktioner, dels så ser tidtagaren
exakt när själva flygningen börjar (när man kopplar ur
linan alltså) , dels ger flaggan ett litet luftmotstånd,
som gör, att när det slackar, så flyger
modellen ifrån linan och är alltså losskopplad.

Man kan även ha en  liten fallskärm. Fallskärmen har
samma funktion
som flaggan, men den vecklar ut sig,
när linan kopplas loss och
linan sjunker långsammare
till marken.

Har man pianotråd,  så vill man vinscha in sin lina
snarast,
så den inte får ett skarpt veck. En fiskelina
har ju inte detta
problem,  men den kan fastna i
klövervallens klöver och blir väldigt
besvärlig att vinscha
in. Man får inte heller lämna linan på marken,
då kan
någon snava på den…

För gummimotormodeller kan man ha liknande
arrangemang, ett autoroder,  som påverkas av motorns
moment. Likaså har man detta för förbränningsmotormodeller
och när motorn stängs av med motortimern, så ställs
även rodret om till glidflyktsläget.

På något ställe nämns Gunnar Viwardsson, men han
var inte med nere i Bollerup. Det är Göran Larsson som
gärna flyger sina förbränningsmotormodeller.

Ende deltagaren från Norge kände på sin motors
propeller under lördagen och han kom med högerhanden
inlindad i en trasa och fick skjuts till Ystad där dom
sydde litet…

Själv är jag ju ingen tävlingsmänniska, men har man
en modell som inte gärna vill komma ner,  så blev
det ett silver till mig, där jag blev slagen med totalt
3 sekunder av segraren.

Efter en tävling är det mycket jobb,  när man kommer
hem, för man inte noggranna anteckningar,  så märker
man inte förrän vid nästa tävling vad man glömt fixa.

Vingar och stabilisatorer skall sättas i sina fixturer för
att inte bli skeva,
jord och annat skall tvättas bort,
motormodeller skall göras rena.

Tack för bilder o texter Mats! /// Ingvar, urgöteborgare
som bor i Borås

 

En modern timer, som kan liknas vid en väckarklocka och som
initierar ett avbrytande av någon av flygningens moment.

Startlina med vimpel och i änden en ring som sätts i modellens startkrok.

Här ser du en tunn lina, som spärrar kurvrodret under uppdrag.
Vid urkoppling dras den lilla sprinten ur och kurvrodret aktivers
så modellen börjar svänga i förhoppningsvis termik.

Du ser den tunna nylonlinan som håller kurvrodret på plats under uppdrag.

Har du ingen mekanisk eller elektronisk timer, gör man som förr i tiden.
Man använder en sakta brinnande lunta…som efter bestämd tid bränner
av ett gummiband, så att stabben flappar upp hjälpt av gummiband och
modellen fusar ner förhoppningsvis något så när kontrollerat.
Denna bilden tycker jag,  visar funktionen på ett instruktivt sätt.

 

 

JAG FÅR OMÄNSKLIGA TANKAR I MITT HUVUD…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

… om de som sparkade ihjäl två igelkottar !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Har du läst  artikeln om de två “männen,” som
sparkade ihjäl två igelkottar.

Jag blir rasande, då jag ser,  att sådant kan inträffa i ett,
som jag hittills trott,  fortfarande vara ett  civiliserat samhälle.

Tror du käre läsare,  att någon normal person i Sverige
skulle göra något sådant ? Nej, detta  är inga normala
personer. Det är människor utan respekt för livet.
Det är människor,  som inte förstår, att man tar inte ett
liv, bara för man kan.

Dessa missdådare förtjänar bara mänskligt förakt.

Jag är en människa med lång livserfarenhet jämfört
med dessa djurplågare. Under min ungdom såg vi
många igelkottar och tror du vi ens tänkte tanken, att
orsaka dessa djur någon skada, eller att vi  funderade
på att
slå ihjäl en igelkott ?

Igelkotten är en symbol för ett djur,  som ofta lever nära
människor och därmed är de sårbara på grund av dess
vanor och fysiska egenskaper.

Fortfarande har jag svårt att förstå,  vad dessa båda
kretiner
som sparkade ihjäl djuren hade för avsikt ?

Dådet har filmats och fotograferats av flera personer och
jag hoppas innerlig, de åker fast, lagföres och dömes till
adekvata straff.

Men jag är realist, de får antagligen skyddstillsyn
“Samhällstjänst” i 10 timmar och dialogsamtal och
korvgrillning med två hen-poliser…

Detta blir ett hån mot alla som respekterar liv,
varhelst det förekommer.

Men min grundläggande fråga är: Efter vilka preferenser
och
moraliska normer är dessa vandalerna uppfostrade ?

Hur kan kan det komma sig, att vårt samhälle skapar
människor , som företar sig detta ?

Framför allt…varför ingrep ingen ? Är andan i Sverige
              sådan,  att vi vänder bort blicken och låtsas  det inte händer ?

Tur jag inte var där,  då det skedde !

Jag känner en total förakt för gärningsmännen och det de gjorde !