ÄNNU ETT TILLSKOTT TILL SEGELFLYGGÄNGET…

 

 

 

 

 

…fick vi,  då Frankie kom med två nya modeller.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Frank, modellflygare sen 1980, men som haft en paus,
kom tillbaka rejält i dag med en nybyggd Blue Phoenix,
en nyprintad Foka och en ny fin Graupnerradio.

Frankie har alltid varit intresserad av innovationer, vad
gäller teknik och har skaffat en bättre printer, så han kan
printa ut sina egna modeller.

Fokan printade han ut och den blev lätt och fin (exakt).

Blue Phoenix är ett säkert kort, som rätt byggd ger mycket
glädje.

Klädd med oralight, transparent köpt hos HobbyKing för 110
kr /5 meter. I Sverige kostar det nog närmare 400 kr.

Vi åkte ut i värmen tidigt för att provflyga. Först ut var Fokan.

Flög exakt som förväntat men kräver lite förändrad tyngdpunkt
och justering av roderutslag.

Tyvärr gick reglaget sönder, så flygningen blev bara ett par minuter.
Frank fick landa i veteåkern utan skador.

Blue Phoenix var nästa modell. Flög precis som den skulle med en gång.
Tyvärr friskade vinden i och det var turbulent, men en lyckad
nypremiär.

Frnk har beställt en fin byggsats i England från Airflight,
vilket är en lätt segelmodell.

Hemma hos honom visade han mig sin printer, som printar ut
flygplan. Låt mig säga, en revolution väntar oss, vad gäller bygge.

Tekniken står aldrig stilla, utan den går hela  tiden framåt,
vilket ger oss
oanade möjligheter att uppnå det till synes omöjliga.

Frank hade printat ut en flygande vinge. Jag blev nästan mållös,
då jag såg den.

Jag tog lite bilder,  vilka dokumenterade dagen.

 

 

 

 

Montering av nyprintad Foka. Inga detaljer fattas. Franks nya Graupner. Skevroderna…passar exakt !   Dags för start…Koncentration vid provflygning. En ung modellflygpojk… Var gjorde du av magen, då jag plåtade Frank ? Allt utom pianotråden printat. Det saknas inget… Bäst sättet att transportera en modell…en sopsäck från BilTema Blue Phoenix Hur många ex av denna lyckade konstruktion är byggda ?

De e bara å åk…

I sitt element

2.4 antenn i skägget  eller ?

 

 

 

 

Franks cd-printer. Står i ett “tält” för att ha jämn temperatur. Göra skruvvingar…en baggis att printa ut. Display Frank med sin sist printade. En flygande vinge. Huskatten hos Frank. En modellflygare botaniser i terrängen efter en oplanerad utelandning. …och lärkan spelade i skyn.

JAG FÖRBÄTTRAR MIN GRAFAS MAXI..

 

 

 

 

 

…bit för bit.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som du läst, hade jag problem med tyngdpunkten
på min modell, dålig höjdroderverkan och fel lateral-
centrum.

Tyngdpunkten har jag placerat, där min modell inte
stallar eller accelererar.

Om jag flyger och trimmar modellen i  planflykt, så
flyger den nu jämt och fint.

Den dåliga höjdroderverkan har jag kompenserat
genom att mixa in klaff på höjdrodret.
Detta gjorde modellen mycket mera välflygande.

Det som återstår, är att få till rätt mängd klaff till
höjdroderutslagen.

Lateralcentrum (sidoprojektionen) av modellen ligger
för långt fram.

Det tänker jag förbättra med ett 50% större sidoroder.
därigenom kommer den att flyga renare i svängarna.
Att flyga rent då man kurvar termik är viktigt,
därför då stiger du bäst.

Sen får vi se.

I dag var vi ute tidigt, jag och Lasse, för flyga termik.

Vi var drabbade av ganska stabilt skiktad luftmassa
med lite termik. Luften var antagligen ganska genomvarm,
varför hävningen var dålig.

Dock så kunde vi genom intensiv gnetning,  hålla oss uppe.

Vid 13-tiden blev vårt väder påverkat av sjöbrisen, som gjorde
att Cu-bildningen slutade just vid vår flygplats.

Så ville vi upp,  fick vi flyga lite österut och ta blåsorna.

Klockan 1515 lade vi av efter att ha fått ett par långa pass
i termiken.
Det var ju också varmt, men tursamt nog kunde vi sitta
i våra stolar i skuggan och flyga.

Nästa gång ska jag finjustera klaffinmixningen.

Vi tog lite bilder,  som kommer här.

Jovisst det var varmt. Men jag vet, hur det är i november
med 2 grader varmt, regn och blåst, så jag klagar inte.

 

 

 

Den gamle flygaren…ser han inte lite dimmig ut ?

Ja, där sitter jag i min stol och flyger. Det är tillåtet här.

Min Maxi på väg

Här ser du,  då jag drar höjd, att klaffen samtidigt
går ner för att öka lyftkraften på vingen.

Min Maxi med min GoPro på sidan för att dokumentera.

Lasse startar sin fina och superlätta modell.

Elefantastiskt

Just innan sättning

Lasses modell över den sydhalländska bygden.

Det är svårt att plåta en annan modell i luften från en egen modell.

Lasses modell glänser i kolfibervingarna.

Vy över fältet.

Två modellflygare med betoning på flygare.

Modernt jordbruk utmärks av rätlinjighet

Jag är närmare modellen än vad det tycks på bilden.

Min modell på final

Den gamle sitter och jäser…

Efter landning ligger Maxin och tar igen sig i gräset medan…

…en kvinnlig säsongsarbetare från Litauen visar upp sin bästa sida…

 

 

GRAFAS MAXI

 

 

 

 

Testflugen i 3 timmar efter justeringar.

 

 

 

 

Jag är den lycklige… ägaren till en Grafas Maxi,
som är  en elseglare med 3.5 m spv.

Den tillverkas av TopModels i Tjeckien.

Glafiberkropp och sprygelvingar med klaff.

Mitt första problem var tyngdpunkten. För att
kolla tyngdpunkten
låter jag modellen glida och
kollar om den har tendens att pitcha upp

eller tappa nosen.

Modellen måste vara både statiskt  och dynamiskt
balanserad.
Statiskt balanserar jag genom att hänga upp
modellen i snöre.
Dynamiskt balansering innebär jag flyger modellen
och ser hur luftkrafterna påverkar min modell.

För att få den att glida utan stall,  fick jag placera
tyngdpunkten
mycket långt fram. Det medförde,
att modellen fick flyga
med lite nosupp moment.

Jag kan tänka,  att anfallsvinkeln på vingen borde
ökats med 1.0 –  1,5 grad. Profilen är en Martin Hepperle

32, vilket är en utmärkt profil för F3F…(snabba hangmodeller)

Problem två var,  att stabbens rörelser begränsades
av balsastaven, 
som sitter limmad i bakkanten
av fenan och håller sidorodret.

Jag fick ta isär, ta ur oket för den rörliga stabben
och kapa det, 
så det gick fritt.  Allt för att förändra
roderverkan, som var  mycket dålig på höjdrodret.

Detta gjorde mig misstänksam mot konstruktören
av modellen, vad gäller
profilvalet.

Efter modifieringen av oket,  fick jag bättre
höjdroderverkan.

Ett klassiskt sätt att förbättra höjdroderfunktionen,
är att flytta
tyngdpunkten bakåt.
Jag provade det, men det medförde en i
luften mycket
oharmonisk flygning.

Vidare har stabben en mycket vass framkant…
jag hade valt en mjukt
rundad framkant,  för att
underlätta en laminär strömning vid
större rörelser
av stabben. Med en vass framkant kan du överstegra
din stabbe vid kraftiga förändringar av anfallsvinkeln
på stabben.

Ett tredje problem är,  att trots mycket
differentierade skevroderutslag, att 
Maxin vill “tappa”
stjärten i svängarna. Det kompenserar jag normalt
med
sidorodret. På Maxin är, enligt min synpunkt,
fena och sidoroder för små.

Så nästa åtgärd blir att bygga nytt sidoroder 50 % större.

Jovisst går det att flyga termik med den.
Allt med vingar kan flyga…
I går fick jag 3 timmar i fin termik
och det gav ju mig
erfarenheter av modellen.

Jag ska ge modellen en chans att komma tillbaka
efter ombyggnad av
sidoroder, för att se om modellen
blir mer harmonisk.

Med tanke på profilen Mh32,  måste modellen flygas
med relativ hög hastighet
, för att man ska ha full kontroll.

Jag ifrågasätter valet av profil på modellen.
Det finns andra mycket
bättre profiler för en elseglare.
Som exempelvis en profil ur serien AG24/25/26…

Därför Mh 32 ställer vissa krav.

Men som sagt, modellen är snygg och jag ska inte
ge mig, utan
jag hoppas jag kan få den att flyga,
som jag vill.

Under min googling på nätet har jag läst och sett,
att de problemen
jag beskrivit är kända. Det visar
sig också på de videor,  man kan se.

Lite start- och landningsbilder från min glasögonskalmMobius.

Det kommer mera om Grafas Maxi.

Kanske någon har erfarenheter av modellen ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

DET ÄR INTE ALLTID MJÖLK OCH HONUNG…

 

 

 

 

 

…då jag är ute och ska termikflyga.

 

 

 

 

 

 

Dagen bjöd på frisk vind från VNV ca 6-8 m/sekund.

Men eftersom min Grafas Maxi penetrerar luften bra,
tvekade jag inte, att ge mig ut.

Himmelen var molnfri så när som små linsmoln, som
låg på samma ställe, innnan de föll ihop.

Linsmoln borde indikera, att atmosfären var stabilt
skiktad.

Då jag startade, märkte jag omedelbart, att det var ytterst
turbulent. Inte bara vid TJärbyhangets kant utan även på
höjd.

Förklaring på det var, att luftmassan som drev emot hanget
var mycket termisk.

Emellertid,  termiken var väldigt stark och min Maxi for
iväg uppåt ackonpanjerad av trudelutterna från min vario.

Jag kunde inte ligga och svänga i termiken, eftersom jag med
varje termikvarv drev 60 meter med vinden.

I stället blev det till att delfinflyga. Det vill säga, då jag flög in
i termik, drog jag klaff och flög transversalt med lägsta
sjunkhastighet.

Det var inga problem att hålla sig uppe.

Min Maxi är ett snyggt plan med förmodat  goda egenskaper.
Tillverkas av TopModels i Tjeckien.

Men det har svagheter. En svaghet är stabben. Den har på
min modell för små utslag uppåt och profilen på stabbens
framkant är för vass.

Jag ska först fixa, så jag får större utslag på stabben.

Så får vi se. Jag har testat med tyngdpunktsjusteringar
och erfarit att med acken, 2600 mA långt bak, flyger den
bäst utan tendens til stall, då den glider optimalt.

Sen får vi se.

Hur som helst så fick jag nästan 3 timmar i termik…
innan jag genomblåst och med ny solbränna drog
mot hemmet.

Förresten en sak till; jag tyckte jag hade dålig skevroder-
verkan och det visade sig, att skevroderhornen var lösa
i sina fästen…fixat nu.

Lite video blev det, men den visar inte fullt ut, hur
turbulent det var.

Kameror var Mobius i luften och Sony på marken.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3 bilder på trädpiplärkan…

 

 

 

 

 

 

 

ETT SÄTT ATT VARA MODELLFLYGARE…

 

 

 

 

 

…har John Woodfield visat gång
på gång med sina YouTubefilmer

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som du förstår,  är John Woodfield i Cornwall en
modellflygare och byggare, som jag hyser den
största respekt för.

Han bygger modeller, vars karaktär jag tycker om…

Inga supermodeller i kevlar och kolfiber utan
back to basicmodeller i balsa och pinnar.

Det han visar  på sina videor,  är ganska stora modeller,
vilka är lätta och framför allt välflygande.

John har ett flygställe vid kusten, som är det perfekta
hanget,  för den typ av modeller han flyger.

Det är ett kusthang,  som är högt, har en mjuk kant
och som har laminära kustvindar.

Allt  detta gör,  att lyftet är mjukt och turbulensfritt,
som ger möjligheter till den typ av flygning , vilken
John utövar.

Jag vill knyta detta inlägget till föregående jag skrev
om hans “Thermalist”.

Johns modeller och flygande visar skönheten i
modellflygandet med en klassisk segelmodell.

Jag hävdar,  att jag personligen flyger hellre en
välflygande Blue Phoenix, än jag flyger en kanande
eller glidande supermodell för 20000 spänn.

För mig är det  viktigt med välflygande modeller.
John Woodfield bygger just sådana .

Man ska inte ha ont i magen,  om man flyger
sin modell.

Att ha förtroende för  sin modell är viktigt,
för då kan du få ut mest av flygningen och från
din modell.

Varje video från John Woodfield är en njutning !

Jag kände mig nästan tvingad att publicera denna
senaste videon från John.

Hans Lazy Bee är mycket speciell och kan tyckas
vara en modell med osannolik konfiguration.

Men den flyger,  som byggaren önskar.

Alla bilder och videon från YouTube har John
Woodfield copyright på.

Se på videon hur han löser det tekniska problem,
som konfronterar honom under  flygningen.

Luta dig bakåt och njut av hans välgjorda video !

 

 

En vacker plats att flyga på. Jovisst är jag avundsjuk på hans flygställe !

Starten är synnerligen okomplicerad: Håll och släpp…

Att landa framför fötterna är …a piece of cake

…där flög sidorodret av…

…modellen ligger bankad svagt höger, som John utnyttjar,
för  att med höjdroder få in modellen över kanten…

…väl inne över kanten trycker han ner modellen…

…sen lagade han sidorodret och släppte loss sin Lazy Bee i ystra luftsprång !

 

Länk till John Woodfields kanal på YouTube:

https://www.youtube.com/user/SURFHERO1

 

 

 

UPPSKATTA NJUTNINGEN OCH ESTETIKEN…

 

 

 

 

 

…i ditt modellflygande !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

För trettio år sedan var vi hangflygare helt fokuserade
på,  att det skulle gå fort, då vi flög våra hangmodeller.

Vi skydde inga medel för att kunna uppnå maximal
hastighet.

För 15 år sedan blev snabba F3F-modeller tillgängliga
på marknaden. De var byggda av kevlar, kolfiber och
epoxiplast.

Jovisst de var snabba…och dyra.

Jag har själv snabba F3F-modeller, men jag flyger
de sällan.

Varför ? Främsta orsaken är att vårahang, Hovs Hallar
och andra, gör det fysiskt svårt, inte att flyga, utan
att kunna landa säkert, eftersom växtligheten tagit
över vår landningsytor.

Detta som jag beskrivit ovan har ändrat mitt modellval.
Jag flyger hellre en av mina Blue Phoenixar på ett
avslappnat sätt, än jag rasar över kanten med en
supersnabb modell och då adrenalinet står på topp
hela tiden
med en peak,  då jag ska försöka komma
ner hel…

Flygning ska vara, i alla fall för mig, en lustfylld
upplevelse, som gör att jag längtar tillbaka för att
göra det igen.

Därför har jag ändrat inriktning till enklare mera
lätthanterliga modeller, som man på ett säkert
sätt kan komma ner med.

En modell som har ypperliga kvaliteter är en
modifierad
Leprachaun som min modellflygkamrat
i Laholm,
Johnny Johansson bygger.

Han fick inspiration från en post på bloggen, som
beskrev John Woodfields Leprachaun flygande vid
Cornwalls kust.

Johnny bygger två storlekar av Leprachaun. Det går
att få de helt färdigbyggda, det som fattas är LiPo och
mottagare, eller exempelvis träfärdiga. Det är stort
intresse för hans modeller.

Här kan du läsa om hans modeller och hans byggande.

Jag tror att John Woodfield har inspirerat många
modellflygare
att ändra sitt fokus till enklare och
framför allt välflygande
modeller.

John tillverkar sina modeller i en aldrig sinande ström
och presenterar de på sin YouTubekanal.

Den senaste jag såg var en stor modell, cirka 3.5 m spv
byggd i balsa. Modellen heter “Thermalist” och är 11 fot.

Den flyger majestätiskt och suveränt utan den
sedvanliga gungigheten, som denna konfiguration
kan ha.

Jag har klippt lite bilder ur hans film, för att ge dig
en känsla,  för hans sätt att utöva modellflyghobbyn.

Blir du inspirerad ? Jag blir det !

Jag undrar hur mycket balsa och Oralight John
förbrukar på ett år ??

Lyssna på Johns kommentar då han talar om
modellens korta nosmoment och hur det balanseras
av en stabbe med bärande profil.
Gammal friflygkunskap.

 

All copyright bilder och video tillhör John Woodfield.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

MED LJUSET HASTIGHET FLYGER RADIOVÅGORNA IVÄG…

 

 

 

 

…utan att känna gränser.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har haft förmånen att vara sändareamatör sen 40 år.
Vilket har berikat både mitt liv och kunnande.

Att vara sändareamatör,  innebar för mig , att jag fick avlägga
prov för Televerket i radioteknik, bestämmelser och visa,
att jag kunde sända och ta emot telegrafi i 80-takt.

Då man lyckades få licens, var det som att ta studenten en gång till.
Det var då inte enkelt, utan man fick lägga många studietimmar
på inlärningen, av det som krävdes.

Under 30 år var jag aktiv och hade lyckan att kunna sätta
upp mycket antenner med hjälp av min höga fackverksmast.

Jag har haft kontakt med 300 länder under min aktiva tid.

Tyvärr kan jag inte sätta upp antenner på min nuvarande plats,
utan jag får bida min tid.

Min signal tilldelad av Telestyrelsen är SM6LMH.

Men min broder med signalen SM6LRX har radiogrejorna
kvar och han ville ge mig en demonstration av modern
utrustning. Dagens transceivrar är tekniska underverk…
och dyra.

Alltså åkte vi till en plats,  där det fanns en trådantenn
riggad
i träden och där vi kunde montera övrig utrustning.

Antenntråden satt lågt, bara 2-3 m över marken.

Men man behöver inga jättelika antenner för att kunna
prata med någon i exempelvis Australien.
Det kan räcka med en antenn på 1 m.

Jag fick glädjen att köra min första kontakt på 12 år.
Det var glädjefylld upplevelse.

Jag tog några bilder, så du kan se, hur det ser ut.

Det märkliga är, att har man lärt sig telegrafi,
så glömmer man det aldrig.
Det sitter i förlängda märgen.

 

 

Till vänster en Yaesu-transceiver som täcker alla kortvågsbanden
och som ger 100 Watt ut till antennen. Till höger ett rejält
nätaggregat. 

Detta är en datoriserad , automatisk antennavstämmningsenhet.
Den anpassar antennen med hänsyn till frekvens, så sändaren kan jobba effektivt.
Med en sådan
enhet kan du hänga på nästan vilken tråd som helst för att nå hela jorden.

Jag har kört över Atlanten till USA med effekten 5 mW. Alltså en tvåhundradels  Watt…

Lokalen som tillhör Halmstad Sändareamatörer med signalen SK6SP

 

SVÄVA I SKYN…

 

 

 

 

 

 

…kan ju vara föresatsen,  då man åker ut med sin modell…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…men det blir ju inte alltid så.

Jag menar, förutsättningarna kan tyckas vara perfekta,
men ändå funkar det inte.

Så var det häromdagen, då jag åkte till Kövlinge för att
få mig lite tid i termiken.

Det var solsken och ca 18 C. Vinden var då jag kom sydost
ca 2-3 m/sek.

Så jag monterade min Grafaz Maxi, 350 cm spv oc startade
fylld av förhoppningar om det perfekta termikflyget.

Men jag möttes av, trots vi hade 5/8 Cu, bara död luft i
stort sett. Det lyfte lite här och var, men det fanns ingen
blåsa, där jag kunde kura hela varvet med stig.

Genom att gneta gick det att hålla sig uppe men det
var inte det avspända termikflygandet jag tänkt mig.

Detta var vid lunchtid och boende vid kusten är jag ju väl
medveten om sjöbrisen.

Den brukar under sommartid dyka upp just vid 12-tiden
och förstör alla möjligheter till termikflyg från 250m och
ner till marknivå.

Sjöbrisen är ett resultat av landets uppvärmning och därav
orsakad stigande luft. Denna luft bildar ju Cumulusmoln
vilket är ett tecken på termik.

Nu är det så, att denna stigande luft över land måste ersättas
och den luften sugs in från havet, eftersom den luften är kallare.
Land och hav utgör en stor lunga,  som pumpar luft ut och in.

Du känner säkert till begreppet land- och sjöbris.

Den kalla havsluften kommer att sugas in över land  och
rulla in över land
som ett kallt täcke. Ovanför detta
har den kalla havsluften den
varmare landmassans luft.

Den kalla luften som strömmar in förhindrar effektivt all
termikbildning.

Så är det med detta.

Men trots dåliga förhållanden kämpade vi på och kunde
nöjda packa ihop och försvinna till respektive hem.

Som modellflygare har vi inte alltid tur…det är väl
därför vår hobby är så spännande…Fast,  man får
heller inte alltid ha otur !?

 

Lite bilder blev det. Så häng med om du har lust.

 

 

 

Grafaz Maxi

 

 

 

 

3.5 m spännvidd med goda flygegenskaper.

En artefakt och anakronism

 

En mycket lätt och välflygande modell,
som jag beskrivit tidigare på bloggen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Mot skyn ! …fastän sjöbrisen kommit in.

Sädesärlan …en favorit .
Den utstrålar begreppet FLIT OCH IDOGHET för mig.

Alltid på alerten…

 

LENTICULARIS

 

 

…moazatgotlmoln…linsmoln…mandelmoln…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kärt barn har många namn, så ock våra moln i skyn.
Lenticularismoln uppstår vid de tillfällen,  då
atmosfären
är stabilt skiktad.

Det innebär, att förutsättningar för adiabatik
inte föreligger. Termik vill ha förhållande,  som
innebär
att temperaturen avtar med höjden, vi säger,
att det är
labilt skiktat.

I onsdags rådde det förhållanden som kunde skapa
lävågmoln.

Vi hade sydostlig vind. Det var stabilt skiktat. Vi har två
hinder i terrängen,  som kan skapa vågrörelser i luften.
Det är Hallandsåsen och höjderna vid Veinge.

Dessa specifika moln kallas också lävågmoln, vilket
förklarar lite,  om hur det fungerar.

Jag var  som vanligt flygsugen i solskenet och kuskade
iväg till en pilotplats söder om metropolen Halmstad.

Det såg bra ut med solsken, lagom vind från sydost och en
lång smal molngata med altocumulus.

Det borde vara möjligheter att få fin termikflygning…
men det sket sig. Ingen termik, helt fritt från veretikala
rörelser i lufthavet.

Ett flertal gånger prövade jag men ingen anslutning till
eventuell termik. Till och med ormvråkarna kastade
in handduken och hängde upp sina fallskärmar…

Ok, jag parkerade mig i min flygstol och studerade den vackra
omgivningen.

Efter en stund  dök det  upp snabbt bildande linsformade
moln rakt över mig. De låg i flera skikt.

En klocka ringde…kan det var lävåg ?

Efter en stunds funderade förstod jag att detta var fallet.
Vi hade rätt vind, vi fick en våg inducerad av Hallandsås
med en andra studs på höjden vid Veinge. Därför bildades
molnen rakt över mitt huvud. Molnen tycktes, trots vind,
var helt stationära.

Lävåg är ett användbart instrument, om man vill skaffa
sig en
bekväm höjdvinst i turbulensfritt lyft.

Kanske inte för modellflygare eftersom du måste klättra i
rotorn för att komma upp i lävågen.

Men det är ett fascinernade naturfenomen.

Efter en halvtimma såg jag,  att molnen hastigt  började
falla ihop
och jag förstod,  att det kanske kommit in ny
labil luft, 
som förhindrade lävågen.

Så jag startade min modell eftersom det började komma
nybildningar av Cu där jag flög.

Jag drog motor till 120 m och omdelbart anslutning till
stark men aningen turbulent termik. Min modell klättrade
så högt jag ville och det kändes, att vi nu hade ett helt annat
termikläge. Nu var det  finfina betingelser för en termikmodell.

2 timmar fick min ärrade HyperAva i luften,  innan jag landade
i den jungfrueliga grönskan i försommaren.

Nöjd och glad packade jag ihop och for hem mätt på
upplevelser, 
som tåldes att fundera över.

Jag upplever, som jag tidigare påpekat, alltid något oväntat,
då jag är ute och luftar mina modeller.

Det gör man aldrig i dvala framför en tv…

Här några bilder.

 

 

 

Jaha, allt klart för start…

Här ser du hur skyn tedde sig vid min ankomst
med en smal gata av AltoCu-moln.

Jag tror min gamla HyperAva med 946 flygtimmar
närmar sig slutet på aktiv tjänst nu…
Den är sliten och ärrad…

Här de linsformade molnen som låg i stort sett stationärt trots vinden.

De löses upp

Principskiss lävågmoln

Här ser du väderläget ändrats med begynnande Cu-bildning.

En av mina modellflyginresserade åskådare.

…och lärkan slog sina drillar i skyn…

…och detta är en…

….i alla fall en nyinflyttad katt…

Min Ava tar en paus i grönskan…

 

 

Ingen dag utan flyg…

 

INTE KAN JAG HÅLLA MIG HEMMA OM DET ÄR FLYGBART…

 

 

 

 

…för det vore för mig en förlorad dag.

 

 

 

 

 

 

 

 

Måndagen kom med fint flygväder. Ska jag  klaga,
vilket man får, så var vinden i friskaste laget.

Sjöbrisen fick upp den till 5-6 m/sek.

Jag drog till  Tjärby monterade och startade.

Termiken var stark, turbulent och ojämn.
Trots det klättrade jag så högt jag ville komma.

Jag fick 3 timmar i termiken. Anlände kl 0930
och for hem 1330.

Förutom att flyga tog jag lite bilder.

Vad jag upplever just nu är grönskan. Naturen
har samlat kraft under vintern och den frigörs nu
när allt sätts i grönt.

Jag lade märke till att det är fattigt på blommande
örter  nu, kanske beroende på en kylig maj.

Men det kommer. Körsbärssträden var överfyllda
med kart, vilket borgar för en fin säsong.

Samma sak med fågelbären, som växer här en masse.

Kan jag önska mig mer ? Flyga och vacker natur som
jag personligen starkt upplever.

Har du tänkt på en sak ? Tänk om du kunde få alla dina
önskningar uppfyllda ?

Om du stod vid valet att stå i den kanske grå vardagen
eller få dina önskningar uppfyllda ?

Vad väljer du ?

Jag tror  jag valde vardagen, för om mina önskningar
är uppfyllda, var tar mina drömmar vägen ?

Tål att tänka på.

Ursäkta om jag tröttar er med flyg från Tjärby.

Bättre än att ligga i dvala framför tv-apparaten.

Livet är för dyrbart för att hällas bort framför en tv.

Man måste  göra något, uppleva något för att få
stimulans och kraft för…vardagslivet.

Jag passade på att hälsa på Johnny i hans modellplansfabrik,
där produktionen av Leprachaun i dess olika storlekar
nu löper på.

Han visade en just färdigbyggd och färdiginstallerad
helt färdig modell,  som en kund kommer och hämtar.

Jag blir oändligt sugen på en sådan modell och jag
avundas han,  som har sin modell stående färdig.

Johnny har byggt in många finesser på modellen
som ger piloten oanade möjligheter för elmotordrift,
ren segelmodell och utrustad för bogsering med en
proffskrok
i nosen.

Skevsystemet tillsammans med en modern radio
ger möjligheter,  som hade varit utopiska för 20 år sedan.

Här kommer en hastig ihopsatt Photo Story.

Om du orkar häng med mig…

 

 

 

 

HÄR FLÖG VI F3F MED 50 DELTAGARE 1977 I HOVS HALLAR TÄVLINGEN

 

 

 

 

 

I ett anfall av nostalgi…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…begav jag mig till den södra delen av Segeltorpshanget vid Hovs Hallar.

Orsaken var, förutom nostalgiska känslor också, att jag ville
komma bort för skärmflygarna, vilka höll till vid norra delen.

Platsen där jag ville återuppleva lite flygning var där vi flög
mycket förr i tiden.

Vi körde Sveriges största hangtävling där 1977. Vi var, om jag
minns rätt, 47 anmälda deltagare.

Hur många modellflygtävlingar, förutom OT-friflyg, samlar
detta antal i dag ??? Hur många meetings samlar lika mycket folk ??

Nä, tiderna har förändrats. På sent 70-tal flög vi mer än vi snackade.

Nåväl, jag körde ner till Norrehamns Hamn och parkerade bilen
på en lämplig plats, tog mitt pick och pack och knatade iväg.

Då jag närmade mig hanget,  såg jag, hur kanten nästan är totalt
igenväxt med sly…Om 10 år är kanten totalt ogenomtränglig,
om inte de som förvaltar marken gör något.

Jag krånglade mig upp och letade upp en plats, där jag kunde
kasta ut. Inte var det gott om plats. Efter start gällde det att
klättra, så jag kunde se modellen,  då den skyldes av träd och sly.

Vinden var 3-5 m/sek nästan rakt på. Vinden kom lite från
norr.

Ok, jag kastade ut,  så hårt jag kunde för att ha lite överskotts-
energi i modellen, vilket skulle mig frihet att manövrera.

Efter start flög jag en lång mjuk sväng åt höger och lyckades
klättra 20 meter.

Sen var det enkelt att flyga trots begränsad sikt.

Efter 40 minuter i luften landade jag, vilket gick bra tack
vare mina klaffar. Sedan montering av min Mobius i nosen
för att dokumentera.

Ny start och jag märkte omedelbart, att vinden börjat
lägga sig. Det gick att flyta, om jag flög noga.

Slutligen landade jag upp i branten utan skador på modellen.

Monterade isär och packade ner allt och gick nerför hangkanten
till den flacka ytan framför hanget.

På nervägen hade jag att passera en bäck. Jo, det hände det du tror…
jag trampade ner i gyttjan med mina nya Echo-sandaler…

Typiskt. Fördelen med sandaler är fötterna torkar fort…

Sen promenad till bilen följd av mina kritiskt beundrande
kvigor…

Det var troligtvis sista gången jag flög hang på denna södra
delen av Segeltorpshanget. Det var för bökigt att flyga där.

Som sagt tiden går…för alla.

Hemfärd och under färden tillfälle att analysera dagens
flygningar.

Jag fotograferade med min Mobius från glasögonskalmarna
och med en kamera i nosen på min modell.

Så här kommer lite enskilda ögonblick och en del samlade i
en videosnutt
från flygningarna.

Häng med…det är i alla fall vacker natur.

 

Länk som visar hur det var förr…

 

Jag lyckades finna några fria kvadratmeter framför ett hus…

…som ersatte en gammal sommarstuga. Det sägs tomten kostade 9 mille…

Vy mot norr

Flygstripen. I hangaren en Sukhoi…

Vindstrut till nytta även för modell- och skärmflygare.

Här står piloten…

1977 var här tomt på sly…

Just kastat ut.

Sly har en nästan oövervinnlig växtkraft.

I horisonten till höger Hallands Väder
och till vänster skymtar kyrkan i Torekov.

Alléträden nu…döda.

Som sagt,  denna kant var helt utan sly,  då vi tävlade 1977

Mina beundrare följer efter mig…

SKärmflygare…

Inget vidare lyft.

 

 

 

 

 

 

JA…VAD SKA MAN GÖRA I DESSA TIDER MED CORONAVIRUS ?

 

 

 

 

Vi kan ju alltid flyga…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…det kräver ju ingen större ansträngning.

Annars tycker jag,  att det är ganska veset just nu,
med hur allt har gått i stå,  vad gäller samfällda
aktiviteter.

Mycket av det vi vill deltaga i,  är det restriktioner på.

Jag personligen iakttar reglerna noga, då jag enligt
myndigheterna är en person,  som tillhör en riskgrupp.

De har klassificerat mig som en åldring…

Att åka och flyga innebär ingen riskökning för
smitta,  om vi iakttar reglerna. Vi håller alltså
kontakt och avstånd.

Ok, mina inlägg blir lite enahanda,  eftersom jag just
nu är inne i en hangperiod. Det betyder mycket
material från
Hovs Hallar.

Dock ska jag i dag torsdag åka ut och flyga  termik
med mina modeller. Det är svag vind och solsken.

I början av veckan var det fint hangväder på HH.

Solsken och ca 5 m/sek rakt på med laminär havsvind.

Naturligtvis sög HH och jag gav mig iväg, där jag vid
framkomsten såg,  att Jan från Eslöv hängde under sin
skärm framför restaurangen på Hovs Hallar.

Jag tog mig ner till pilotplatsen med min modell,
monterade och startade ut i ett underbart lyft.
 Det var en helt bekymmersfri flygning med massor
av öveflödslyft. Jag kunde stiga till nästan 100 m
nere vid Segeltorpshanget.

Samtidigt med mig anlände Sven “Pennan” med
bilen lastad med skärm och dam.

För skärmflygarna var det lite problem,  då vinden
för dessa var i klenaste laget. Men med hjälp av
böner och skicklighet gick det att studsa fram över
Segeltorps skrovliga kant.

Således flög jag, filmade lite och hade en riktigt
fin dag. Min modell, en Spirit är ett utmärkt allroundplan,
som för det mesta är flygbart.

Jo,  jag har fina F3F modeller, men varför ska det gå 
så fort ?

Det är faktiskt en konst att kunna landa sin modell vid
Hovs Hallar med tanke på alla hinder, både terräng-
och mänskliga,  som finns i landningsområdena.

Inget oväntat skedde, vilket är ovanligt för mig,
utan efter 3 timmar i luften packade jag ihop
och knegade upp till bilen på parkeringen nöjd
och glad efter dagens flygning.

Som vanligt dokumenterade jag dagen med min
Mobiuskamera.

Orkar du så hoppa upp och häng med !

 

 

 

Jan flyger med sedvanliga lätthet och elegans.

Sven tyckte han var lite tung för skärmens storlek…

..men visst gick det att flyga.

Sven viktstyr vid Segeltorpshanget.

Start för min modell.

Sven kallad “Pennan”, en erfaren skärm och paramotorflygare från norr om Halmstad.

Jan, en pigg yngling från Eslöv.

Hur många mil har min Spirit glidit på hangen ???

Här är vackert att vistas.

Flygare från Ängelholm, Eslöv och Halmstad i luften.

 

Landning

Just i sättningen.

 

 

 

 

HIMMELSFÄRDSDAGEN…

 

 

 

 

 

…fick vi en som hette duga.

 

 

 

 

 

 

 

Solsken, 4/8 Cu, 20 grader varmt och västlig laminär vind.

Det var flygförutsättningarna i torsdags.

Naturligtvis ville jag flyga med någon av mina termikmodeller.
Med i bilen var en av mina Avor, gissa vilken… och en DLG av
fabrikatet “Raven”.

Då jag skulle starta och jag  kollade roder fria och fulla
roderrörelser,
märkte jag,  att mitt sidoroder stod stilla…

Roligt om servot lagt av, då man står i begrepp att just starta !

Men det var en enkel sak att fixa. Den korta stötstången mellan 
servot i fenan och sidorodret hade hoppat isär,  eftersom en av
skruvarna som håller servot i fenan lossat.  Det var  enkelt lagat
genom att plocka fram asken med småskruv och sätta dit en ny.

Kl 1000 skickade jag iväg min 4 m Ava mot skyn. En sky som 
var azurblå och då utan ett moln.

Att det inte finns Cu-moln, betyder inte,  att det inte finns termik.
(Det var många negationer.)
Termik finns, men det är torrtermik. Alltså termik där fuktigheten
inte kondenseras och bildar Cu-moln.

Det gör det lite svårare att leta termik, men varför ska allt vara
så lätt ?

PÅ 50 m höjd träffade jag den första blåsan,  vilken var stark
som en höfläkt och
turbulent.

Det blev en snabb klättring till xxx m höjd,   ackompanjerad
av det  glada spelandet av höga toner från min variometer.

En timma fick jag i luften,  innan jag avbröt för att landa och
montera
min kamera på modellen.

Då jag monterade,  kom en gul sportbil uppför grusvägen och
det var  Anders, som liksom jag var flygsugen.

Han hade med sig 3 modeller, samtliga elseglare av det lätta slaget.

Jag fotograferade hans modeller och startade därefter min Ava igen.

Oturligt nog upplevde vi ett avbrott i termiken,  varför vi hade
att landa
tidigare,  än vi förväntat.

Ett inlandshang under termikpåverkan fungerar som hang
på ett pustande sätt. 

Efter en stund kom lyftet i gång igen,  efter att ett antal blåsor 
släppt från kanten på hanget. Det kallas “Orografisk utlösning”,
blåsorna släpper vid ett hinder i terrängen.

Anders och jag fick en härlig dag med våra modeller i luften
tillsammans med ormvråkar, glador och tornfalkar.

För övriga fåglar var det klent med antalet.

Märklig årstid denna vår. Vi har haft osedvanligt svalt en tid
och man ser,  hur ekarna tagit en paus i lövsättningen.

Min käpphäst, avsaknaden av tofsvipor som flyger skrikande
och tumlande över åkrarna,  manifesterade sig ånyo.

Undrar vad som hänt vissa flyttfågelarter ? Storspov ?

kl 1400 avbröt vi och packade ihop. Anders kom iväg snabbare
än mig,  varför jag gick kvar en stund och fotograferade.

Under min fotografering kom en kvinna i min ålder fram och 
började ett intressant samtal. Hon hann på 5 minuter berätta
sitt livs fängslande  historia.

Så du ser, det händer alltid något oväntat,  då jag är ute och flyger.

Jag satte ihop en liten FotoStory med bilderna för att få lite
dynamik i inlägget.

Hoppa ombord,  om du vill hänga med oss upp genom skyarna !

 

Anders flyger min “Raven” från HobbyKing.
En liten DLG kärra. Radion är min JR GX8.

“Raven” högteknologi från Kinalandet.

Tornfalken som är stationär vid Tjärbyhanget.
Mycket vackert tecknad fågel.

En modell med lite släktskap till “Alula”.

U-glider, en mycket lätt modell.

Flyger bra då den är lätt.

Pilot på väg tillbaka efter en utelandning

 

 

 

…Ett litet bildspel…

 

 

 

 

 

ALLT VARAR INTE FÖR EVIGT…

 

 

 

 

 

…inte heller mina trogna Sony A 58 SLT

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har använt mina två Sony A58 SLT i 9 år nu och
de har fungerat precis så bra, som jag önskade.

Varför jag har två likadana kameror ?
Jo, det är för jag ska kunna ha ett zoomobjektiv 300 mm
och ett zoomobjektiv 75 mm fast monterade.

Ska jag skifta objektiv, är sannolikheten stor, att min
sensor kontamineras av smuts  och orsakar fläckar på
bilden.

Ett kamerahus har jag slitit ut under åren.
Felen har varit elektroniska på kamerans
moderkort, vilka inte lönade sig att reparera.

Så ett nytt kamerahus har jag köpt på Ebay

Häromdagen skedde det igen.

Under en fotograferingssejour i naturen fick jag upp
ett glatt meddelande på skärmen som sa:

Kamerafel, stäng av och sätt på strömmen.

Jovisst, det gjorde jag minst 25 gånger utan att något
resettade. Hemkommen bytte jag batteri och googlade
felet
för att se,  om det fanns någon fix. 

Men nej, intet var att finna.

Jag ringde en servicefirma i Linköping som sa:
Jovisst, vi fixar felet. Kostnad 5000 spänn.

Inte mycket lönt att lägga så mycket pengar på
en gammal kamera.

Dessutom laddade jag ner ett program, som
kollade, 
hur många bilder jag tagit…det var
261000 exponeringar !

Sony garanterar 150000 exponeringar och min
kamera hade klarat ytterligare
100000 ! 

Alltså jag bestämde mig för att köpa ett nytt kamerahus.
Det jag var ute efter,  var en Sony A77 SLT, som ju har
funnits några år på
marknaden.

Kollade de vanliga ställena Blocket, Tradera, Ebay
och jag
förstod,  de var attraktiva med hänsyn till
priserna och buden.

Efter mycket letande hittade jag ett kamerahus hos
Elgigantens motsvarighet
i Norge,  som var nytt.
Jag beställde och det kom efter ett par dar.

Priset just under 10 k.
Firman i Norge var mycket hjälpsam.

Kameran kan mer än jag och bland annat går slutartiderna
till 1/8000-dels sekund.

Kameran har samma objektivfattning som min gamla,
vilket är A-fäste.

Det lilla jag plåtat har glatt mig. Bilderna blir tekniskt
bra från lekmannens
öga betraktat, då de är tagna med
dels normal- och dels med mitt nya
Sony Zoomobjektiv.

Nu får vi se,  hur länge det håller.

Här kan du kolla hur många exponeringar din
kamera gjort.  Programmet finns online. Enkelt att
använda. Bara att ladda upp en bild, så får du svart
på vitt vad gäller antalet exponeringar.

Klarar alla fabrikat.

 

 

 

VÄDERLÄGET…

 

 

 

 

 

 

…inte lockar det mig till modellflyg just nu.

 

 

 

 

 

 

Regnskurar och 8 grader varmt med frisk sydlig eller
sydvästlig vind…

Jag blir helst hemma med mina modeller då.

För att inte förgås av leda i virustider, åkte vi  en
sväng till
bygderna öster om Halmstad. Bara för att
komma ut lite.

Med på vår resa var mina kameror,  4 mopsar och
en kanna kaffe.

Mopsar är makalösa djur. Man kan stoppa in dem
i sina tygburar
i bilen. Sen hör man inte ett ljud mer
än en och annan  diskret
snarkning. Inga bekymmer.

VI passerade platser kända  av mig och hade för
avsikt att ta
linfärjan från Sunnanryd till Bolmsö.

Som vanligt grinade oturen oss i ögat. Färjan inställd
just denna
vecka.

Men jorden gick inte under för det,  utan vi körde
runt om och
fick fina naturupplevelser. Träden står
ju nu i sin skiraste
ljusgröna grönska och ger betraktaren
ett löfte om angenämare
tider.

Vi körde till Klerekull,  där det gick hundratals tranor
och betade
på de stora vallarna jämte mossen.

Tranor är imponerande djur inte bara utseende-
-mässigt, utan
de besitter till sin storlek oanade
röstresurser,  som hörs
kilometerlångt,  då de flyger.

Förutom tranor har det under en period funnits rikligt
med sångsvanar på platsen. Sångsvanen, gul näbb, tycks
ha stärkt sin
population kraftigt de sista åren, kanske på
bekostnad av sin släkting knölsvanen.

Det fanns eller hördes inga storspovar i området, vilket
jag aldrig
har upplevt tidigare.

Det fanns en enda tofsvipa.

Bristen på fåglar hänger kanske ihop med det kalla
vädret.

Vad vi såg många av,  var rådjur. De ser nu ganska
raddiga ut,
eftersom de skiftar från den gråaktiga vinterpälsen
till den
rödbruna sommarpälsen. Att de ser lite ankomna ut
nu och toviga,
beror på att de släpper underullen.

Under resan passerade vi många kalhyggen, eller
som skogsägarna
vill kalla det föryngringsytor.
Det ser hemskt ut.

På en plats jämte vägen i närheten av Simlångsdalen,
såg jag något
gult vid sidan av vägen vid en bäck.

Det var Gul Skunkkalla, en invasiv växt som fullständigt
tagit över biotopen. Här gäller det,  att
Länsstyrelsen Halland
agerar snabb

Jag mailade till länsstyrelsen och informerade med text
och bilder.

Ett djur med bra djurintelligens är kajan. Den ser dessutom
ganska rolig ut,  då den marscherar på gräsmattan.

Kolla bilderna så förstår du. Bilderna på tranorna är
tagna på ca 250 m avstånd.

Mina bilder är inte malda genom någon  PhotoShopkvarn.

Om du vill, så häng med på en rundtur.

 

Hus med fritt läge med behov av viss renovering…

Bilden blev mer verkningsfull i svart/vitt.

…och nu blir det trandans-vals-dekadens

 

Jag medger en tofsvipa ser lite malplacerad ut här…

 

 

…ett ystert dansskutt…

 

 

 

 

 

 

Två sångsvanar  under sista delen av finalen före  landningen.

Kom i min famn…

1777 hade man stabila vägskyltar…Observera att N skrivs omvänt.
Med texten: WägWisare. Wenster til Tiraholm och Hult.
Höger til Kronobergs Län 1777
Du kan se påverkan från latinet då bokstaven U skrivs V.

En rådjursbock  350 m bort under pälsbyte.

Rak i ryggen med fast blick. Som en marscherande soldat.

Den Gula SkunkKallan. Som ska utrotas,
då det är en
inkräktare i vår svenska fauna.

Jag är sömnig, jag vill hem…

 

HOPPET LEVER !

 

 

 

 

Till min oförställda glädje…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…läste jag i SMOS tidning “Oldtimer”,  att Riksmästerskapet
för friflygande OT-skalamodeller ska avhållas som
planerat i Skånes Fagerhult.

Något att se fram emot.

Alltså Skånes Fagerhult/Fedinge Flygfält den 27 juni kl 1000.

Tävlingen heter Stibner Memorial.

Ännu mera glädjebud: SM i OT-friflyg avhålls vid Bollerup.

Datum 27-29 augusti.

Allt ovanstående giltigt om inte nya förhållningsregler
ges ut angående hanerandet av Covid.

Kolla SMOS hemsida för info om tid, plats och inkvartering.

Så deppa inte,  utan upp med huvudet alla som är
intresserade av OT-friflyg !

Här nedan en lite återblick på 2019 i Bollerup.

Luta dig bakåt och försvinn upp i nostalgins sfärer !

 

 

 

 

 

KÄNSLOR SOM SNABBT KAN ÄNDRAS

 

 

 

 

 

 

På en sekund kan sinnesstämningen svänga om

 

 

 

 

 

 

 

 

Blåsten var vass med ca 10 sekundmeter från nordväst.
Dock så sken solen, vilket gav förutsättningar för ett
fint strövtågsväder.

Jag hade en tanke att åka ner till Hovs Hallar med en av mina
F3F modeller, men med hänsyn till den ettriga vinden
avstod jag.

Bara för jag är modellflygare, innebär det inte,
att jag är en självplågare.

Så jag åkte till stranden, parkerade vid Lagaoset och utrustad
men en kamera var min plan att promenera till Genevadsåns
mynning vid Laxvik genom skogen, därför då skulle jag slippa
motvinden. Tillbaka till bilen från min vändpunkt gick jag
längs strandkanten för att vara nära havet.

Det är ca 10 km promenad och tar knappt 3 timmar.
Men jag har inte brått, därför mina promenader bjuder 
på så många intryck, som jag upplever som stimulerande
och som en katalysator för min psykiska energi.

Jg var på ett sällsynt gott humör, då jag anträdde min
promenad och efter en stund på skogsvägen fick jag
sällskap.

Det var en bofink som följde mig genom att flyga från
träd till träd
vid sidan av stigen. 
Hela tiden högljutt spelande. Hans spelande ett sätt
att hävda sitt
revir, eftersom det är parningstider nu.

Bofinken är en mycket vacker fågel med sina färger
och vackert
tecknade rygg.

Jag fick lite bilder på den med mitt nya zoomobjektiv.

Det har funnits där jag strövar två “vita” älgar och
jag har
önskat, jag skulle se någon, men turen har svikit mig.

Det är märkligt,  att det finns 2 vita älgar på detta lilla område.
Vitheten beror på en genetisk störning,  som styr pälsens färg.
Du kan läsa om det,  om du googlar begreppet vita älgar.

I buskarna längs Genevadsån flög nervöst buskskvättor
från buske till buske. En liten trevlig individ i vår fauna.

Vid vändpunkten har man att passera Laxviks egen
John Washington bro…

En enorm stålkonstruktion så man kan ta sig över till stranden.

Nedkommen till stranden såg jag till min överraskning inte
en enda
människa. Det brukar finnas gott om promenerare
på stranden 
men idag tomt.

Då jag gick längs havet,  lade jag märke till en sak;
Det var ett
förunderligt ljus ! Ljuset satte liv i de små vågorna,
som bröt mot stranden
i ett glittrande färgspel.

Varför ljuset var magiskt ? Ingen aning, men det var väl
för att
allt stämde av förutsättningarna.

Man brukar ju tala om det speciella ljuset som Skagenmålarna
beskrev av Jyllands
nordspets under slutet av 1800-talet
och början av 1900-talet.

Går jag från Genevadsån söderut, förstår man,  hur lång
stranden är här. Den är unik.

Jag såg inga speciella fåglar mer än enstaka ladusvalor,
de sedvanliga storskarvarna och vitfågel.

En tornfalk flög upp från beväxningen av strandråg på
dynkanten och jag närde hopp om att få några bra bilder,
men han drog sig söderut.

Efter en halvtimma observerade jag något stort,  som låg
i strandkantens brytande vågor.

Jag förstod det var en säl och jag trodde först att den levde,
då den rörde sig på ett realistiskt sätt.

Men framkommen såg jag vad det var. Det var en stor
knubbsälshanne,  som låg död i vattnet rullande fram
och tillbaka i vägorna.

Jag blir på något sätt ledsen, då jag ser en död säl eller
död tumlare. Det är ju stora varelser och däggdjur båda.

Det tror jag beror på , vi har lättare  på något sätt att
identifiera oss med större djur.
Lättare att känna sympati för en säl än för en daggmask…?

Knubbsälen var den absolut största jag sett i mitt liv
och jag förstod hur den dött.

Den hade troligtvis kört in huvudet i ett nät under sin 
jakt på föda. Det är vanligt att sälar tjuvvittjar 
fiskarnas nät. Denna gången fastnade han och drunknade.

Det är vad jag tror utan att veta. Längs stranden fann jag
plastband,  som används för att bunta material och som är
mycket starkt.

Men jag tror det var ett nät,  som blev sälens slutliga öde.

Mitt glada humör från det jag tidigare upplevt fick som
jag skrev en våt filt av ledsamhet över sig.

Så är det bara.

Du kan se mina bilder,  som dokumenterar det.

Kanske som plåster på såren fann jag en stor bit bärnsten
som var rödaktig, vilket lyckades höja mitt humör.

Borta vid Lagaoset fanns inte en enda fritidsfiskare.
Är det inte dags nu för havsöring ?

Jag satte mig vid en av bänkarna, njöt av vyerna och rekapitulerade
min resa.

Att en promenad på 10 km tar på kroppen,  då man är en åldring,
det märktes,  då jag skulle resa mig…det gick trögt som då
man startar ett gammalt ångdrivet mudderverk och min ålder

bekräftades på ett påtagligt sätt, då jag skulle svänga benen
över tröskeln på min bil…

Men skit samma, jag fick en härlig natur- och känslomässig 
upplevelse. Då får man stå ut med lite knak i lederna.

På hemvägen körde jag om hamnen i Halmstad och såg till min
glädje två kärrhökar, som förhoppningsvis kommer att häcka
där.

Vad jag däremot inte sett i år,  är tofsvipor. Jag har sett
5 exemplar
och det var 6 veckor sen.

Vidare saknar jag storspovarnas rop då flyger över
häckningsmarkerna vid Esmared.

Var har de tagit vägen ? Kallt i Marocko, Spanien ?

Den som lever får se !

Om du vill, häng med på min promenad !

 

 

Buskskvätta

 

Hej !

Sommarstuga med strandläge och öppen planlösning. För den händige…
Om intresse, kontakta mäklarfirman AB  Brustna Illusioner.

Detta var ljuset jag talade om..

Saltarven växer med obändig kraft i sanden.
Varifrån får den sin näring ?

Detta såg jag i strandkanten…

En knubbsäl med strypmärken…

Resultat av närkontakt med ett nät ?

Den var stor !

Sådana här plastband låg längs stranden och
ett tag trodde jag,  det var ett sådant,  som kvävt sälen.

Den oändliga stranden som det kan tyckas.

Hovs Hallar. Ser du havet “väller” uppåt ?
Det är jordens krökning du ser.

Metropolen Halmstad från Lagaoset.

Min kompanjon under min promenad…

…bofinken Boris..

 

Vackra färger…eller vad tycker du ?

Vill du slåss…

Tänk,  om jag varit lika pigg, som en sädesärla är …

 

Det börjar att grönska bland örterna.
Blomman endast 5 mm.

Kärrhöksparet som…

…nyss var ankomna och som terroriseras av en kråka.

Kärrhök en stor fågel med kraftig näbb.

En kråka på patrull i  strandkanten som en av Fredrik den Stores
preussiska soldater i paradmarsch,  så sanden stänkte om klorna.

 

 

STUDSA PÅ KANTEN…

 

 

 

 

…kan bli resultatet om vinden är svag…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…då man beger sig ut för att få en stund på hanget.

Lördagen bjöd på svag västlig vind och solsken.
Som upplagt för att glida på hanget vid stranden i 
Tönnersa.

Jag var startklar kl 1000 och skickade ut min Spirit
i den svaga vinden, som enligt min Stiga vindmätare,
var 1.5 m/sekund. 

Inte mycket att hänga i granen,  men eftersom havsvinden
är laminär, modellen lätt och hanget fint utformat, förutsatte
jag,  det skulle bära modellen.

Vilket det gjorde. Men nu är det ju så att vinden är inte 
konstant, utan den varierar uppåt och nedåt, som
medförde,  att lyftet bitvis var dåligt.

Dock, hur dåligt eller bra vinden var, blev det 2.5 timma 
i luften för mig och jag njöt varje sekund av det.

Det var härlig flygning i fint väder och vacker natur.

Som vanligt lite bilder och en videosnutt.
Allt taget med min Mobius.

Sedermera kom Anders ner med sin modell och
han var i luften då jag var på väg hem.

Häng med på min utflykt om du orkar…

 

 

Spiriten med anordning för att filma framifrån-nedåt.

Flygegenskaperna försämras inte i någon högre grad
med kameran på en pinne…

Laholmsbuktens båge avspeglas i skyn.

Min framåtfilmande kamera. Enkel fastsättning:
Ett gummiband och ett varv tejp.

start

En och annan promenerade vid stranden.

Min Spirit med vad den gör bäst, flyger !

Lyckligt landat.

 

 

 

 

 

 

 

ATT FAIL – SAFE…ÄR EN BILLIG LIVFÖRSÄKRING FÖR DIN MODELL…

 

 

 

 

 

 

…det fick jag en påminnelse om häromdagen.

 

 

 

 

 

 

 

I veckan hade vi fint väder för hangflyg på Hovs Hallar.

Nordväst 3-6 m/sek, vilket är rakt på Segeltorpskanten.

Förutom jag, fanns en skärmflygare från Halmstad på plats.
Då jag anlände,  låg vinden på ca 3-4 m/sek, varför skärmflygaren
fick avvakta starkare vind, vilket kunde  möjliggöra flygning.

Jag,  som modellflygare,  monterade modellen snabbt och
var beredd att starta.
Allt såg bra ut…och jag kastade ut, efter att jag kollat som vanligt
fulla roderrörelser och åt rätt håll.

Utkastet perfekt rakt mot den laminära vinden och omedelbart
efter utkastet,  skulle jag trimma upp nosen lite.

Jag gjorde det, trodde jag, men det jag egentligen gjorde…
jag stängde av min sändare ! 
Ett generalfel, men inte så otroligt som det låter. Knapparna
sitter jämte varandra.

Vad hände ? Modellen flög åt vänster, men jag kunde inte korrigera.
Vid sådana här tillfällen får jag möjliga och omöjliga scenerier i min
hjärna, vad som bör göras.

Dock slog mig tanken att kolla sändaren. Den var avslagen.

Nu var modellen 150 bort till vänster och började svänga in
mot den bakomliggande potatisåkern.

Jag slog på sändaren in a blink of an eye för att knyta ihop 
förbindelse mellan man och maskin.

Just som modellen vek sig på 10 m höjd över åkern,  fick jag
bindning och jag lyckades hjälpligt räta upp modellen för
en någotsånär kontrollerad landning.

Du ska veta,  att tidsförloppet från start till landning i åkern
var ca 6 sekunder.

På den tiden skulle jag komma på feleträtta till det,
få mottagaren att binda till sändaren och få kontroll på
modellen.

Men rutinerna, vågar jag påstå, sitter i ryggmärgen efter
47 års hangflyg på Hovs Hallar.

Framkommen till modellen såg jag den var oskadd och det
var bara att gå till kanten och starta igen.

Tack vare modellen gick i Fail-Safe, då jag slog av sändaren,
flög den tills jag lyckades
binda igen !

Dagen förlöp snabbt och jag fick ett par timmar i luften,
som också blev skärmflygaren förunnat.

Då vi flög samtidigt,  försökte jag plåta honom från modellen
i luften och jag var övertygad om, att bilderna var bra.

Dock sprack den illusionen, då jag hemkommen kollade
bilder och video från min Mobius.

Inget..nada…filerna var korrupta på kortet och gick inte
att rädda. Varför det blev så  ? Bra fråga.

Men sensmoralen av dagens flygning måste ju vara, att
inte stänga avsändaren under flygning, formatera ditt
minneskort rätt i kameran och kolla att du har ställt in
Fail-Safe på din modell !

Annars var allt jättefint.

Lite bilder blev det ju…och allt taget med min Mobius.

Häng med  men håll avståndet!

 

 

 

Detta foto just efter start .

Här ser du att nosen pekar lite ner.
Jag ville alltså trimma upp den lite.

Nu har  jag justerat höjden…trodde jag.
I realiteten hade jag stängt av sändaren !

Modellen gled åt vänster och mottagaren hade gått i Fail-Safe…

…vilket innebar, lite höjd och lite sidoroder åt vänster…
som du kan se,  så är modellen efter en mindre vikning på väg
att blåsa in över potatisåkern…just i detta ögonblicket hade jag
slagit på sändaren igen…

…vilket möjliggjorde en något så när kontrollerad landning
utan skador på modellen.

Sen var det bara att starta igen…med sändaren påslagen.

Jag fick en underbar flygdag vid Segeltorp…
Jag påpekar än en gång; Ser du så skarp horisonten är ?
Det är oss förunnat, som bor vid havet att få uppleva.

Naturen är vacker här…

Mannen på stigen är en skärmflygare på väg upp
till starten med sin sele och skärmsäck.

Det är fult att peka 1.

Fult at peka 2.

Uppdragning skärm.

Volare !

Vi som hangflyger , vi flyger  miljövänligt.

Här trodde jag att jag fick fina bilder på skärmflygaren…

Kan inte bli bättre !

 

 

 

 

 

LÅT OSS KOMMA IHÅG DE GODA STUNDERNA…

 

 

 

…vi upplevt som modellflygare !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Allt är inte aska och trasor, även om vår nutid
ger intrycket av det.

Det finns glädjeämnen,  som kan väckas till liv
med hjälp
av minnet och fantasin, vilken genom
sin flykt genom  verkligheten kan
mana fram svunna
goda ögonblick i våra liv.

 

Jag plockade fram lite bilder, som kanske kan
skymma dagens
bild och mana fram lite glädje,
då du ser, hur det är egentligen

 

Hoppa ombord !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bo-Eskil, ordförande för SMOS

 

 

 

 

Vera Lynn, en symbol för Englands kamp under kriget mot Tyskland.
Hon är still going strong…104 år gammal !