Det händer inte så mycket på modellflygfronten just nu.
Vi har ett för modellflyg uselt väder. Mycket vind och vind från
“fel” håll.
Vi avvaktar tills jetströmmarna parkerar en högtrycksrygg
in över Skandinavien, vilket kan förbättra situationen.
Det är bara att hålla ut.
Men under tiden kan du trösta dig med ett litet bildspel,
från då vi kunde se våra modeller i skyn.
Luta dig tillbaka och låt minnena vakna upp !
Som jetströmmarna ligger nu på norra halvklotet,
kommer lågtrycken på löpande band över oss.
Naturligtvis medförande kraftiga vindar och nederbörd.
Inte så där roligt, om man är en flygsugen modellpilot.
Jag vet, vädret kan jag inte påverka, men jag får gnälla.
Det vore roligt, om vi kunde få ett läge med arktikluft
med nordliga vindar i ett högtrycksläge, som kunde ge
oss lugna hangvindar på Hovs Hallar…som förr i tiden.
Kan jag inte flyga, får jag gräva i mitt lager av bilder,
på sådant som redan timat.
Så här kommer lite bilder, från den tid vi träffades
och flög.
Hoppas det ger dig en känsla, av hur det kan vara…
“Inside”, ett något märkligt namn, är en F5J-modell med knappt
3 m spv försedd med elmotor.
Den väger med 1200 mA acke och variometer under 900 gram. Det är bra.
Frankie och jag skulle ut, trots att det blåste 8 – 10 m/sek.
Det är ju inte det bästa vädret för denna lätta termikmodell.
Men jag hade förhoppningar, att det skulle fungera, eftersom
vingprofilen, Ag 25, torde kunna penetrera bra i motvind.
Modellen flög efter start absolut perfekt. Inte ett enda knäpp
på trimmarna behövdes.
Trots blåsten, som på 50 m var minst 10-12 m/sek, var modellen
lätt kontrollerbar.
Klaffarna har tre lägen. Indragna, 30 grader och 80 grader, var
mycket verkningsfulla. Modellen gick att “helikopterlanda” med
full kontroll.
Modellen har sidoroder, höjdroder, trottle och klaff.
Sidoroder/ fena och stabbe är byggda enligt konceptet
högt Re-tal, vilket gör deras verkningsgrad hög.
Byggsatsen är laserskuren och allt passar perfekt. Den är
tillverkad med tysk grundlighet.
Eftersom modellen är så lätt, följer oundvikligen problemet,
att den är mycket spröd.
För mig är det så, att jag smäller inte mina modeller,
då jag flyger, jag skadar dem, då jag passerar stora dörrar,
eller går i trappor…
Så man måste vara försiktig.
Modellen kostar knappt 2000 spänn.
Frankie filmade lite med sin drönare, vilket inte var
lätt i den relativt starka vinden. Men några stillbilder
kunde jag klippa ur filmen.
Jag kan tänka mig modellen i svag termik och svag vind
kurvande…eller på Hovs Hallar då det blåser max 1 m/sek.
Det ser jag fram emot.
Jag kommer med mer film på modellen, då vinden lugnat ner sig…
Här lite bilder klippta ur film från drönare, Mobiusfilm och
min systemkamera.
Det blev som det blev.
Redan efter 10 sekunder kände jag att allt stämde…
Motorn drog snabbt upp modellen.
Det var en piece of cake att landa tack vare klaffen.
Man fick hålla ordentligt i modellen i den hårda vinden.
Här kan du se konfigurationen på stabbe/fena-sidoroder.
Drönarbilder: Frankie
Trots den starka vinden, flög jag några termikvarv.
Modellen kan kurva utomordentligt tight.
Pilot och drönarpilot, som trotsade vädrets makter,
men som belöning fick provflyga !
Hoppas du inte tröttnar ?
 
När det är lovat bra förhållanden för hangflygning,
sticker vi iväg förväntansfulla.
Tisdagen var en sådan dag, då allt skulle stämma.
Men…visserligen möttes vi av solsken och värme,
men vinden vid hanget var i stort noll.
Anders startade sin lätta modell, eftersom det är
en elseglare och fann att 20 meter upp och 30 m
ut från hanget, bar det perfekt.
Det berodde på, att vid hanget stannade varmluft
upp från klippor och strand, vilket gjorde, att den
laminära svala havsvinden inte kom in till kanten.
Anders kunde njuta sin flygning, men vi andra
vi fick avvakta.
Jag försökte två gånger, men båda starterna
resulterade bara i 20 sekunders flygtid och
landning bland buskarna.
Skärmflyg var inte att tänka på, utan det blev
att beundra utsikten och sträckande ejder.
Vid 15-tiden avbröt modellflygarna och åkte
hem. Dock utan besvikelse eftersom det varit
en avkopplande dag med fina intryck.
Här lite bilder tagna med Mobius och bilderna
är som vanligt klippta ur en video.
We will be back !
Nu fattas bara lite vind…
…även för modellflygare…
Anders startar.
Kom man ut och upp funkade allt bra.
På väg att landa
Lasse från Mellbystrand hälsade på motorcykelburen.
Försök nummer 1.
…det går vingligt…
…och landning vid stigen…mer eller mindre kontrollerat och överstegrat…
…depå…
Anders med sina modeller…från ArtHobby i Polen.
Vi borde ha en bronsstaty på Hovs Hallar som manifesterar 50 års hangflyg där…
Jan från Eslöv, skärmflygare av hög kvalitet.
Den kategori modellflygare som flyger OldTimermodeller
inom friflygeriet, det är de, som samlar flest…deltagare
i Sverige vid träffar och tävlingar.
Vi kan väl säga, att OT-friflyget vilar på unga och breda
axlar.
Jag har samlat lite porträtt/actionscener, som inbegriper
dessa pojkars och flickors aktiviteter ur mitt ganska
enorma arkiv av OT-bilder från och med 2009.
Kanske det kan stimulera någon att om inte börja med
OT-friflyg, så i alla fall åka och titta på en tävling.
Du kommer inte att bli besviken. Ja, jag vet…det ska
vara jetmodeller för 150000 spänn eller konstflygmodeller
för lika mycket.
Här är det ju bara lite balsa och furupinnar som flyger fritt…
…och det är ju det som är meningen.
Vill du veta, när OT-friflygarna träffas och tävlar,
rekommenderar jag ett besök HÄR.
Andrea med sin…
…utomordentligt vackra och välflygande Miles Sparrowhawk
Ingvar Nilsson skickade mig en kommentar, som jag
tycker är värd att publicera för alla OT-friflygare.
Här kommer den och berättar om tävlingen:
Tack för bilderna Mats!
Ja, det var inte förrän vid 19-tiden, som den femrandiga
vindsockan slokade litet ibland. Det blev väldigt sent
och någon masstart WW1, blev det inte.
Jag får väl påpeka, att den helbalsamodell som du
fotat inte är någon skalamodell.
Det är Sigurd Isacsons Big Boy, (se ingressbild)
som är i princip samma som en Jetex-driven modell,
vilken han lanserade sent 50-tal.
Det intressanta med BigBoy är, att den flyger
väldigt bra utan nämnvärd trimning,
dock saknar den dekalage och den behöver
litet grand power för att stiga.
Växeln är en s k FROG-växel.
Isacson hävdar, att flygtiden blir den dubbla med
denna växel.
Sent på kvällen gjorde jag försök att flyga med
växel och en ynklig propeller, men det behövs
betydligt mer kraft i motorn, om den skall flyga.
En dag med stilla luft så skall väl detta snart
vara vederlagt, om flygtiden verkligen blir den
dubbla.
Kroppen är såpass smal, att det är tveksamt,
om det går att få plats med den stora motorn,
vilken skall vara 4 strängar 5 mm brett gummi.
Redan 4 str. med 3,2 mm gummi är på gränsen,
vad som får plats.
Min Slingsby segelmodell ville inte gå rakt på
linan, men efter att Lars Tolkstam andats på
den och vridit, så flög den drygt 30 sekunder,
men kolliderade med en hangardörr och bröt
av bakänden (rövbrott?) .
Men den limmades ihop med balsalim,
som visserligen behöver 20-30 minuter,
innan det är skapligt starkt, men kan i
gengäld lösas upp med aceton och justeras.
Slingsby
Det hela avslutades med kaffe o tårta o hembakade
småkakor under prisutdelningen, som var klar
vid 23:15-tiden.
Sedan åkte jag hem och var hemma prick 02:02.
MVH / Ingvar, Borås
Som du ser ur Ingvars berättelse, var det en låååång
modellflygdag för honom !
Kärt barn har många namn, så ock våra moln i skyn.
Lenticularismoln uppstår vid de tillfällen, då
atmosfären är stabilt skiktad.
Det innebär, att förutsättningar för adiabatik
inte föreligger. Termik vill ha förhållande, som
innebär att temperaturen avtar med höjden, vi säger,
att det är labilt skiktat.
I onsdags rådde det förhållanden som kunde skapa
lävågmoln.
Vi hade sydostlig vind. Det var stabilt skiktat. Vi har två
hinder i terrängen, som kan skapa vågrörelser i luften.
Det är Hallandsåsen och höjderna vid Veinge.
Dessa specifika moln kallas också lävågmoln, vilket
förklarar lite, om hur det fungerar.
Jag var som vanligt flygsugen i solskenet och kuskade
iväg till en pilotplats söder om metropolen Halmstad.
Det såg bra ut med solsken, lagom vind från sydost och en
lång smal molngata med altocumulus.
Det borde vara möjligheter att få fin termikflygning…
men det sket sig. Ingen termik, helt fritt från veretikala
rörelser i lufthavet.
Ett flertal gånger prövade jag men ingen anslutning till
eventuell termik. Till och med ormvråkarna kastade
in handduken och hängde upp sina fallskärmar…
Ok, jag parkerade mig i min flygstol och studerade den vackra
omgivningen.
Efter en stund dök det upp snabbt bildande linsformade
moln rakt över mig. De låg i flera skikt.
En klocka ringde…kan det var lävåg ?
Efter en stunds funderade förstod jag att detta var fallet.
Vi hade rätt vind, vi fick en våg inducerad av Hallandsås
med en andra studs på höjden vid Veinge. Därför bildades
molnen rakt över mitt huvud. Molnen tycktes, trots vind,
var helt stationära.
Lävåg är ett användbart instrument, om man vill skaffa
sig en bekväm höjdvinst i turbulensfritt lyft.
Kanske inte för modellflygare eftersom du måste klättra i
rotorn för att komma upp i lävågen.
Men det är ett fascinernade naturfenomen.
Efter en halvtimma såg jag, att molnen hastigt började
falla ihop och jag förstod, att det kanske kommit in ny
labil luft, som förhindrade lävågen.
Så jag startade min modell eftersom det började komma
nybildningar av Cu där jag flög.
Jag drog motor till 120 m och omdelbart anslutning till
stark men aningen turbulent termik. Min modell klättrade
så högt jag ville och det kändes, att vi nu hade ett helt annat
termikläge. Nu var det finfina betingelser för en termikmodell.
2 timmar fick min ärrade HyperAva i luften, innan jag landade
i den jungfrueliga grönskan i försommaren.
Nöjd och glad packade jag ihop och for hem mätt på
upplevelser, som tåldes att fundera över.
Jag upplever, som jag tidigare påpekat, alltid något oväntat,
då jag är ute och luftar mina modeller.
Det gör man aldrig i dvala framför en tv…
Här några bilder.
Jaha, allt klart för start…
Här ser du hur skyn tedde sig vid min ankomst
med en smal gata av AltoCu-moln.
Jag tror min gamla HyperAva med 946 flygtimmar
närmar sig slutet på aktiv tjänst nu…
Den är sliten och ärrad…
Här de linsformade molnen som låg i stort sett stationärt trots vinden.
De löses upp
Principskiss lävågmoln
Här ser du väderläget ändrats med begynnande Cu-bildning.
En av mina modellflyginresserade åskådare.
…och lärkan slog sina drillar i skyn…
…och detta är en…
….i alla fall en nyinflyttad katt…
Min Ava tar en paus i grönskan…
Ingen dag utan flyg…
Min bil och till vänster min Ava liggande i flygberedd på min Biltemastol.
Väg 15 mot Markaryd och till vänster Tjärby Kyrka norr om Laholm.
Upp till höger finner koordinaterna.
…men ibland stämmer tid och plats.
Kollade av en händelse Google Maps från ett
av mina flygställen.
Vad fann jag ?
Jo, en gammal modelflygare med sin HyperAva
vid Tjärbyhanget…
Tjärby finner du jämte vägen Halmstad-Laholm.
Det gäller att hålla sig framme och vara en linslus…
Det verkar, som om Google har uppdaterat sina
satellitbilder till avsevärt bättre upplösning.
Bilderna tagna under försommaren 2018
omkring kl 12, om vi ser på skuggorna, som
indikerar att solen står rakt i söder.
Den tycks ha bättre upplösning, än då man kollar
Google Maps på nätet…varför ? Ingen aning.
Detta är ännu ett tungt argument, varför myndigheterna
borde avskaffa restriktionerna att fotografera
från en modell…eller ?
Vem bryr sig egentligen utom paragrafryttarna
och petimätrarna ?
Se på detaljrikedomen på dessa satellitbilder av Tylösand….
Stranden Tylösand en försommardag 2018
Det som ligger på stranden är inte knubbsälar utan människor…
Varför en blogg ? Tja, vad säger jag ? Antagligen
har jag ett exhibitionistiskt drag och dessutom
tycker jag om att sticka ut näsan i dagliga frågor.
Visst, ibland sticker jag ut näsan i snålblåsten och
riskerar den blir blå..
Den smällen tar jag med glädje. Vågar jag inte
ta steget stannar livet….dödsens tråkigt !
Mitt syfte med bloggen är att försöka skildra
flyg och speciellt modellflyg ur entusiastens synpunkt,
så det kanske kan inspirera andra att tänka efter,
om de kanske skulle ägna sig åt flygintresset.
Vidare vill jag försöka presentera fakta om aerodynamik
och flygmekanik på ett relativt lättförståeligt sätt.
Nostalgibehovet…hos mina besökare tycks vara omöjligt
att mätta.
40- och 50-talisterna vill läsa om det flyget som
existerade då de växte upp.
Speciellt stolt…är jag att jag fick chansen att tala
med Kurt Persson och använda hans unika bilder från
hans tid som flygplansbyggare hos AB Flygindustri
i Halmstad och Malmö.
De posterna jag skrev om flygplanstillverkningen
i Halmstad under kriget har väckt intresse över hela
världen, om jag ser på mejlen och frågorna jag fått.
Jag tycker om att presentera lite udda saker och
personer som har intressen som ligger i periferin
av modellflyg och fullskalaflyg.
Se på John Woodfields modeller som han flyger
med på klipporna vid Cornwalls kust i England.
En upplevelse.
Klicka på länken “Crazy Horst” till vänster bland
länkarna på första sidan och finn en sann
modellflygare , som flyger ovanligt, skickligt och
spännande med sina enkla modeller.
Duktig flygare och fotograf assisterad av sin kvinna Fay,
vars härliga skratt hörs på Horsts filmer.
Under åren har jag fått 225000 spamkommentarer,
vilka mitt spamfilter Akismet har fångat och dräpt.
Jag har lågt räknat, efter ett hastigt räknande, skrivit
1.8 miljoner ord….detta motsvarar 10 romaner i storlek
“Vredens druvor” av John Steinbeck…
Kommentarer är inget som regnar varje dag, men jag
har fått 1900, som jag presenterat och godkänt.
På bloggen har jag lagt upp mer än 15000 bilder.
Ska vi tala om min blogg har någon styrka, vill jag
framhålla bilderna. Det gamla talesättet gäller fortfarande:
“En bild säger mer än tusen ord”!
Nu fortsätter jag köra på med bloggen. Än hänger jag med
och så länge jag tycker det är roligt, håller jag fanan högt.
Jag avskyr att vara overksam. Varför ? Jo tiden går fort
och du kan inte stanna den. Det gäller att göra nu,
det du vill, för ögonblicket kommer aldrig tillbaka.
Jag vill inte sitta på hemmet grubblande över,
varför jag inte tog chansen att göra saker då eller då.
Därför gör jag det nu och det inkluderar bloggandet.
Om det tar tid med en blogg ? Sure, det tar tid.
Men efter 2000 inlägg har jag rutin. Jag har rutin
att välja ut och redigera mina bilder på ett effektivt sätt,
så att fixa en post behöver bara ta 1 timma.
Jag använder det enklaste av de enkla bildetiteringsprogrammen,
och det är Googles Picasa. Google erbjuder det inte längre,
men du kan ladda ner det via min länklista på första sidan
till vänster.
Då får jag tid att sticka ut och flyga !
Det ska jag nu. Ut i naturen termikburen !
PS
Ingressbilden visar bloggaren som en typisk 50-talist
vid familjens sommarboende.
Tidpunkten ca 1955 och kolla klädseln…
Svensktillverkade fula fuskjeans, pullover utan ärmar
nerstoppad i byxorna, rutig skjorta, på fötterna blå
gympadojjor där hålen för skosnörena var förstärkta
med öljetter av plåt, som rostade, vilket gjorde, att
kanterna blev vassa, så man drog av snörena, då man
snörde på sig skorna.
Dessutom är jag farligt beväpnad med ett Diana luftgevär.
Vilket jag senare bytte upp till en gammal Husqvarna .22
enladdare med femkantig pipa, vilken tillhört min morfar.
Jag tror jag sköt 25000 skott med den och perforerade
bland annat flaggstångsknoppen…som var gjort av plåt.
Det är ju preskriberat nu efter 60 år…
Min idoga skjutning ledde emellertid så småningom in mig
på tävlingsskytte med revolver och pistol. Både skolskjutning
och fältskytte, där jag nådde viss framgång.
Observera att jeansen vid denna tid, enligt modet,
skulle bäras upprullade…för så gjorde man ju i de
amerikanska filmerna …
Jag som trodde våren närmade sig. Men mina tankar
på varmare väder försvann med en yrvind, då jag erfor
yr.no:s prognos för tiden fram till 1. April…
Det blir att avvakta med modellflygeriaktiviteterna utomhus
tills kvicksilvret stiger… Påsken ser alltså i Sydsverige att
bli som vanligt med köld, kalla vindar och nederbörd.
Härligt, för då har vi något gott att vänta på efter kylan.
Byggsatsen med ovanstående flygplan satte myror i huvudet på mig.
Jag ville veta mer om modellplansproduktionen i Vollsjö,
varför jag mejlade företaget, som tillverkade modellen.
Företaget hette då och heter i dag Jacson Of Scandinavia.
I går fick jag ett svar från ägarens son som lyder:
”Hej.
Min pappa Knut-Åke Nordenbeldt hade en liten tillverkning
av modellflygplan.
Det var en finsk kille som jobbade ett tag med detta.
Han hade uppfunnit något speciellt plastmaterial,
som dom byggde modellflygplanen med.
Jag har varit med när dom prov flög dom .
Men det var en väldigt speciell finsk kille som jobbade med det.
Sov på dagarna och jobbade på nätterna, så till slut blev
det ohållbart så dom avslutade sitt samarbete.
Detta är vad jag vet om det.
Vänliga Hälsningar
Knut-Axel Nordenbelt”
Så lite närmare historien har vi kommit.
Vi får se om det dyker upp mer fakta.
Därför detta är en del av den svenska modellflyghistorien.
Dessa bilder är de, som så att säga blev över, men som jag trots
det vill publicera.
De kommer i stort sett i total oordning, men det får mina besökare
stå ut med…
Alla som flög under lördagen, tror jag, att jag fotograferade.
Troligtvis flög fler, då termiken kom igång ordentligt på eftermiddagen,
men jag hade inte möjlighet att stanna längre än till 1600.
Men det blir fler tillfällen.
Förutom dessa bilderna kommer i ännu en post om botanik och växtlighet
på Ålleberg i anslutning till banan. Växtligheten är riklig i arterna och
är du på rätt plats, får man möjligheter att se orkidéer och en del andra
arter typiska för biotopen.
Men som sagt, här kommer de sista bilderna på meeting och utställning.
Hoppas jag lyckades presentera storseglare och annat för er på ett bra sätt !
För jag vill göra positiv reklam för vår härliga hobby MODELLFLYG !
Benny Kjellgrens Curare. Jag tyckte han sa, den var från 1978!
Numera går ju allt med elektricitet…
…så även denna CURARE.
Åskådarna såg ju, att Benny är en rutinerad och meriterad F3A pilot.
Egentligen finns det inget, som är så svårt att fotografera som en F3A kärra…
…har man inga referenser till marken eller annat, gäller det att få flyt i presentationen…
Ibland flög Benny med så mycket belastning, att färgen inte hängde med…
Curaren hade en innovation, klaff kombinerat med aerodynamisk broms.
CURARE var en toppkärra på sin tid, vilken var konstruerad av
Hanno Prettner i Österrike. Han blev världsmästare 1977 med modellen.
Slutet av 70-talet skulle F3A-modellerna har negativ V-form på stabben, för att ?
Bennys modell var som ny trots en ålder på nästan 40 år !
Här kan ni se hur klaffen är hängd vid vingen.
Stället på väg ut
Utflytning och sättning.
Som ni ser, så förutom klaffverkan går klaffen genom sin upphängning upp på översidan
av vingen för att bromsa. Undrar hur turbulensen från bromsen påverkade stabbe och fena ?
En trotjänare inom segelflyget. Bergfalke.
Denna lastmaskin var en av de mest välbyggda modeller jag sett inom sitt fack.
Världens mest framgångsrika stridsvagn, M1 A Abrams från USA.
Så vitt jag vet, är ingen Abrams utslagen i en duellstrid med andra MBT.
Dess kanon är världens bästa. En tysk kanon som också sitter i Leoparden.
RR-Merlin motorns hemtillverkade propeller.
Kolla hantverksskickligheten !
Ett fint bygge av en tysk Pz V, Panther. Vars konstruktörer
var starkt påverkade av den ryska T-34 med sitt sluttande pansar
både på torn och front. Dels för att deflektera pansarbrytande projektiler
dels för att öka skyddet för besättningen genom att penetreringsdjupet
av pansaret ökade, genom att det var vinklat.
Cat 988 en maskin med bra drivlina men med förarmiljö och
statusinformation från 50-talet. Jämför med motsvarande
Volvo-BM lastare och se skillnaden.
Dessa A 35D Volvodumpers finner man över hela jordklotet, där man satsar på kvalitet.
Tidigt på lördagen.
Benny drar ut sin fina DuoDiscus.
Innehållet i en kärra från 50-talet.
Platsen för IGG-Träffen 2016
Denna Ka6 råkade ut för ett haveri på finalen.
En vacker modell. Är det en Ka6 Cr ?
Kenneths pilot håller radion i famnen.
Ka6 E, en modell under utvecklingen av Ka6. Jag flög sådana på 70-talet i fullskala.
Take-off. Ni ser det var kyligt tidigt på förmiddagen…
5 piloter spanar …uppåt.
En Spallinger S 18 II som landat.
Grunau Baby
6/8 Cu
Arnes modell en K 8 från Schleicher . Kom tidigt 70-tal och
var ofta den första ensitsaren, som en ny certinnehavare flög.
Ålleberg 2016
Parc Fermé
En typisk amerikansk konstruktion; Schweizer SGS 2 – 8.
Flygplanet användes i utbildningen av lastseglarpiloter för US Army Air Force.
Baby och Bergfalke II.
Grunau Baby, där några tyska byggsatser monterades i Halmstad vid AB Flygindustri.
Ett stort antal, 95 plan byggdes i Norrköping vid AB Flygplan, som fabriken hette.
En Berfalke i balsautförande var till salu för ett lågt pris i hangaren.
Som sagt ett otal gånger, Minimoa världens vackraste segelkärra, enligt min åsikt.
Originalet står på museet Ålleberg.
Modellen provflögs på meetinget…
…och den flög bra och kommer att flyga mycket bättre efter inflygning och trimning.
Nu är det dags.
Benny kopplar på vingspetsen på sin DuoDiscus
Cockpit
Kjell-Åke Elofsson Tibro med sina modeller, närmast en Lunak.