Kategorier
Naturbilder

ÄNNU EN SOMMAR HAR VISSLAT FÖRBI…

 

 

 

 

 

Några av mina ögonblick i sommartid.

 

 

 

 

 

 

 

 

Att var ute i naturen ger mig många intryck.

Även det minsta ögonblick stimulerar min fantasi
och väcker minnen.

Jag brukar säga att en bild är inte speciellt intressant
samma dag man tar den…men efter ett halvår, då kan den
ta mig tillbaka i tid till olika upplevelser.

Här är några av mina stunder.

Häng med !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

GRÖNSKAN NU ÄR ÖVERVÄLDIGANDE..

 

 

 

 

 

…det går inte att värja sig.

 

 

 

 

 

 

 

Just nu,  är det en härlig tid i naturen. Växt och djurlivet
har
tagit sats och startat.

Vi har den skiraste grönskan, då trädens blad fortfarande
är ljusgröna. Häckande fåglar spelar intensivt, då de
hävdar
sina revir.

Det gäller att njuta nu för dig !

Under en tripp lite österut tog jag lite bilder,  som skulle
på något sätt illustrera, det jag skrev ovan.

Jag såg en ung älgtjur ca 300 m från mig stående och kollande
mig.

En älg har dålig syn, så han var osäker på, vad jag var för
individ. Det är ljudet som varskor en älg och lukten som
alarmerar den.

Men denna tjuren stod stilla och jag förberedde mitt
fotograferande
noga, eftersom avståndet var långt.

Sedan tog jag mina bilder och tänkte, att detta blev
bra trots
avståndet.

Hemkommen såg till min besvikelse, att jag haft kamerans
mode felinställt…

Bilderna på älgen och vidare på ett rådjur var nästan helt
svarta rutor…

Efter manipulerande av bilden fick jag tillbaka en del av
vad jag ville, men det blev inte ok.

Rådjuret har,  som du kan se,  horn med 4 taggar och han
har fortfarande kvar delar av den grå vinterpälsen.

Bilderna kunde blivit bra…

Med de övriga bilderna försöker jag skildra den nu
härskande
grönskan.

Till och en vanlig grusväg på landet, den kan vara vacker.

Ja, här kommer några av mina ögonblick, som gav mig
en god upplevelse !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

FÖLJ MIG FRAMÅT VÄGEN…

 

 

 

 

 

För det blev strövande i stället för hangflyg.

 

 

 

 

 

 

 

 

Förresten,  vet du,  att ordet “Rover”, som bilmärket,
betyder “Strövare” på engelska…

Strövare, det är,  vad jag är.

Eftersom jag var vid stranden,  tog jag en promenad
till mynningen av Genevadsån och tillbaka, vilket
är 8.7 km enligt min GPS.

Tur man är ung och vital…?

Vackert i naturen nu då den väntar på att dra igång
växtligheten.

Hela promenaden i skogen var jag beledsagad av
vanvettigt spelande bofinkar,  som exekverade hela
sin vackra sångmelodi.

 

Det du…det är annat än det som kallas “Melodifestival”
på svensk public service tv !

Lite ögonblick fångade med min kamera blev det.

Jag tröttnar aldrig att promenera i naturvårdsområdet.

Alltid något nytt händer under promenaden.

Det gör det aldrig,  då man ligger i dvala framför en tv.

 

 

 

Ser du skillnaden på vattnets färg?
Det är Laganvatten, respektive Kattegattvatten.

Reveln som var försvunnen dagen förut…
Nu byggs den åter upp.

Som sagt…den fria horisonten utan granar.

Tja, vad säger du om bilden ?
Jag vågar inte säga nåt…

Under mina strövtåg längs stranden har jag märkt svenskens önskan
att bygga monument av olika slag.
Här är ett med en vakare som centralelement.
Fast bilden ser av någon anledning
ut som ett gulnat vykort från 1963…

Den tönnerska trämarulken låg och rullade med sina stora ögonvitor…

Glädjeupplevelse under den lång promenaden på grusvägen…
en citronfjäril som flög sin osannolika aerobatik i luften
ungefär som ett torrt löv,  vilket far omkring i virvlarna,
då vinden blåser runt en husknut.

…och strandpiparen sprang på sina pinniga ben framför mig och åt
vad han fann.
Klart fågeln är hungrig efter en lång flyttning.

En hydrofoil av kevlar och kolfiber. Kostar nog en 1000-lapp.
Trodde först en hangflygare glömt sin flygande vinge…

Kategorier
Naturbilder

MINA STRANDPROMENADER…

 

 

 

I stället för att flyga…

 

 

 

 

 

 

 

…låter jag mina tankar sväva iväg med mina fantasier…

 

Återigen…skitväder för modellflyg.

Jag kan skatta mig lycklig, för den fina dagen med
hangflyg jag fick på Hovs Hallar
för knappt en vecka
sedan.

Men denna dagen innebar, som vanligt, regn och
sydvästlig vind.

Vad gör jag ? Inte kan jag sitta hemma i dvala framför
en tv och vänta på något som ska hända, men som
aldrig kommer att ske.

Min tid är för  dyrbar för sådana totalt passiviserande
meningslösheter.

Vad återstår ?
Jo att ge sig ut i naturen med en kamera.

Då vädret är disigt och grått, råder det inte de bästa 
förhållandena för att fotografera, men man kan aldrig veta,
vad som kan fånga ögat under ett strövtåg med naturen.

Min kos ställdes till Östra Stranden i Halmstad, där jag inte
promenerat speciellt mycket. 

Alltså framåt marsch ! Mot Fylleåns mynning 4.5 km söderut.

Stranden var människotom,   så när som jag och en kvinnlig
energisk stavgångare.

Jag brukar i regel finna  fotomotiv längs en strand, men i dag
var det magert.

En rejäl vinterstorm från nordväst hade burit iland fynd
från havet. Men det har ju inte varit en storm sen mer än
ett år. Då jag var liten, hade vi alltid en vinterstorm…

Enda strandfyndet var ett kolfiberspö, som låg flytande
just i strandkanten. Fördelen med kolfiberspö är just,
att de flyter i vatten.

Jag tog upp det ur vattnet och satte det i sanden.
Då jag kom tillbaka efter att ha vänt, var det borta.

Hoppas det fann sin rätta plats hos en fiskande person.

Efter ett raskt marscherande kom jag fram till åns mynning,
vilket inte idag bjöd på något speciellt.

Den enda tanken som väcktes hos mig,  var att  jag
avundades den lycklige ägaren till ett av husen,
som ligger just i anslutning till havet.

Hempromenaden förlade jag till dynlandskapet för att
få lite
omväxling och utsikt in över den strandnära
naturen..

Det enda som kom att påverka  mig där,  var två
lösspringade
Rottweilerhundar, som lösa hoppade runt .

När hundarna sprang emot mig , stod jag stilla hävdande
mitt revir, då jag vet,  att unga ouppfostrade hundar
triggas
av plötsliga rörelser.

Jag bad de två hundägande damerna kalla in sina hundar.
Om hundarna löd ?

Glöm det. Hundägarna hade noll koll på sina djur.
Deras ihåliga argument då jag bad dem kalla in sina djur var:

“De är ju så unga”…

Dock, incidenten avlöpte för mig utan skador och min nu något 
mödosamma promenad i dynerna fortsatte längs en av de
oändligt många stigar, vilka badgästerna trampat upp.

Vid ankomst till bilen efter 2 timmar och 10 minuter kollade
jag hur långt jag promenerat enligt min gps. Det blev 9.4 km.

Det fick vara nog för denna dagen.

Hemkommen, eftersom jag fortfarande hade energi,  plockade jag
ihop en segelmodell för att kunna
åka till Tönnersa Strand
och få lite hangflygning,  då vinden vridit till väst.

Tyvärr,  fick jag annat emellan,  så det bidde inget. Inte ens
ett handkast….Modellen blev stående, som ett uppmanande
utropstecken i hallen,  påminnande mig,  att vi borde flyga…

Men jag tog lite bilder vid denna promenad i lätt duggregn
och tillsammans
med bilder från i förrgår, visar  det,
vad jag mötte vid Laholms
buktens stränder.

Trots att inget hände,  som avvek från det förväntade,
fick jag många intryck med mig hem att låta tanken leka med.

Därför bidrar en promenad  för din själs stimulans och ditt
eget kroppsliga välbefinnande.

Om du har lust så häng med !

Förresten, jag var och promenerade i fredags nere vid
Skummeslövs Strand.
Aldrig har jag mötts av så nedskräpat klitterlandskap.
Det var en bedrövelse att se.

Men de boende i Skummeslöv har fått en ny fin
badbrygga, som pekar som ett långfinger ut i
Laholmsbukten.

Vi får se hur den ser ut, då den första riktiga
stormen har blåst förbi…

Denna posten är inte något direkt att yvas över,
men en blogg
som inte uppdateras…det är både
en död blogg och en lika  död anka.

Tycker du,  min blogg går lite på tomgång nu, så har
du alldeles rätt.
Det beror på, att det händer inte så mycket med
flygeriet just nu …

 

 

En alstock ligger och solar på en sandbank i splendid isolation.

Det var tråkigt och grått.  Kråkan utgör en god illustration  till  sinnesstämningen.

Det är inte enkelt att vara en tall och bo vid kusten…
och ständigt behöva huka i vinden…förresten, när blir en tall en fura ?

Kommer du ihåg vad denna örten heter ?
Ser ut som en bild av Tina Turner från 1985 uppifrån…

Den tvåbenta fjantlöparen har behagfullt
sträckt ut sig i sanden med ett belåten leende…

Tja, vad tänker du på,  då du ser denna bilden ?
Bilden tog jag i dåligt ljus med för snabb bländare.
När jag ska editera genom att ljusa upp, tappar jag skärpan.

Det som gör hela promenaden värd mödan;
Den fria horisonten.
Den linjen har jag som min blicks förankringspunkt
under mina strövtåg vid stranden

Genevadsån vid havet. Just här brukade vi små frön tjuvfiska,  då vi var 15
och körde moped.
Vi passade alltid på dagarna före premiären att försöka
bärga några havsöringar.
Det var spännande att dra iland fiskarna innan
det riktiga fisket började. Det var lite utmanande och fräckt gjort.

Droppen Dripp och droppen Drapp…

Mycket fåglar längs ån i denna milda vinter.
Speciellt rikt förekommande var gulsparvar.

Vildkaprifolen har slagit ut…och lagrar vatten mellan bladen.

 

Lavarna på alarna lyser med grön glöd…
om det nu finns grön glöd…men det ser du nu,  att det gör.

Den vanvettiga långtradartrafiken dånar förbi som olikfärgade spöken…

I varje bil som  far förbi sitter i regel bara en person…
Kostnads- och miljöbesparande eller ?

Det spirar en kompassros ur jorden i januari.

Vid Lagaoset med HovsHallar längst ut på Bjärehalvön skymtande i bakgrunden

Jag försökte fånga lite av dynamiken en brytande våg...

Detta är en ståndaktig pinne…

…som håller ställningarna…

…både för brytande…

…och tillbakagående vatten.

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

VAD GÖRA, OM DET INTE ÄR MODELLFLYGVÄDER ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Man kan ta en promenad vid stranden.

 

 

 

 

 

 

 

Har jag inget särskilt för mig går jag min dagliga promenad
vid stranden på 8 km.

Som jag skrivit åtskilliga gånger är detta ett sätt att bli av
med stress och ladda själens batterier.

Jag blir en ny människa efter ett strövtåg längs Laholmsbuktens
strand.

Jag vet vad jag förväntar mig, men alltid blir jag överraskad av
något nytt som dyker upp.

Framför allt träffar jag trevliga människor där, som gör samma
sak som jag, njuter naturen.

Och det som för mig är viktigt,är att jag kan se den fria havshorisonten
vilket ger flykt åt mina tankar.

Väderläget i dag var gråmulet och temperaturen, då jag gick ur bilen,
var -4 C. I sanden såg jag stråk av rimfrost, då jag gick mot stranden.
Dock slog temperaturen snabbt om till +4C.

Min promenad började vid Lagaoset längs stranden norrut till
Genevadsån, sedan längs skogsvägen tillbaka till Lagasoet.

Det blir 8-10 km och rundan tar ca 2,5 timma.

Inga speciella fåglar såg vare sig jag eller en ornitolog som satt
på en av de högsta dynerna och spanade ut över havet.

Under min promenad tog jag lite bilder, mer eller mindre fantasifulla,
som visar ögonblicken från min odyssé.

Häng med om du vill…

 

 

 

Florsocker…

Min fria horisont…

En raritet…en unge av den Laholmska saltvattenkrokodilen låg i solen.

Damen utan överkropp eller ?

Bara jag och en stolpe med pekfinger på stranden.

En trähydra

Detta är troligtvis ett förträat exemplar av en unge
till den halländska skogsmammuten som spolats i land…

Hanget vid Tönnersa Strand har aldrig varit så högt som nu. 

Dit ska du gå !

  Sen satte han nosen i vädret och teg…

Laholmsbukten 5. Januari 2020

Storskarvarna kom i bombplansformation

Höger sida naturen betad av får, vänster om vägen obetat…

Ståndaktiga tennsoldaterna…

 

Kategorier
Naturbilder

INGET VIDARE VÄDER FÖR MODELLFLYG NU…

 

 

 

 

 

…antingen regnar det eller är det för hård vind.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att jag är modellflygare betyder,  att jag till viss del
styrs av vädrets makter.

Jag brukar flyga i de flesta vädersituationer, men just
nu är det skräpväder för min hobby.

Att åka till stranden och flyga hang då vinden ligger
på 8 – 10 m/sek, det är inget nöje.

Är sedan vinden interfolierad av regnskurar, då blir
det tungt att stå på kanten.

Det är klart jag längtar efter indiansommar med bra
solinstrålning, som drar igång termiken, därmed
möjliggörande mitt termikflygande.

Vi kan inte göra annat än vänta på att jetströmmen
ändrar sitt läge, så lågtrycksbanorna förändras.

Ett högtryck med sitt centrum över norra Skandinavien
hade varit perfekt. Det hade gett oss nordliga till
nordvästliga vindar, som vi vill ha då vi hangflyger
på Hovs Hallar.

Men dåligt flygväder hindrar mig inte för mina dagliga
promenader vid havet.

Jag gick min vanliga runda från Lagaoset till parkeringen
vid Tönnersa Strand och sedan genom skogen tillbaka
till bilparkeringen.

Jag upplever  alltid något under promenaden och
kommer hem med nyformaterat minne i hjärnan.

Det känns så i alla fall…man kommer hem full av
energi !

Jag tog lite bilder som beskriver ögonblick från
mitt spankulerande.

 

 

Vitkindade gäss kom i stora mängder.

De har blivit allt mer allmänt  förekommande.

En tall som tagit stryk i den eviga vinden och till slut givit upp.
Hyfsad bild tycker jag…

Landskapet är helt dominerat av vinden från havet…

…och här säger en torr tall “Kom i min famn” !

Lite trollskog

Man förväntar sig en John Bauertomte i det intensivt gröna…

I strandskogen finner du gamla sanddyner sen tiden då området var skogfritt.

Min promenadväg…härlig.

Jag tröttnar aldrig på havet och dess dynamik !

Det finns inte två vågor, som är identiska !

Inga modellflygare vid kanten…eller människor på den långa stranden

…däremot några strandskator som provianterade inför resan söderut.

Strandskatan måste luta sig mot vinden för att hålla balansen.

Här ser du vindriktningen

 

Nu lättar vi…

 

Fotografer man strandskator i luften, tycker jag, att det
i regel blir fina bilder på grund av fåglarnas teckning.

 

Kategorier
Naturbilder

SMÅ ÖRTERS BLOMMNING

 

 

 

 

 

…är komplicerade mästerverk.

 

 

 

 

 

Att en ört, även om den inte är stor, på något
sätt skulle vara mindre i komplexicitet stämmer
inte.

Undrar hur intrikat dessa örters DNA-struktur ser
ut, vilket styr blommans konstruktion ?

Jag tycker om att fotografera små örter.

Då jag fotograferar, kan jag se, hur invecklad en
blomma
egentligen är.

Det är bara se och häpna.

Naturens skapelse är nästan ofattbart imponerande.

Här några naturens under.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

VÄDRET HAR HÅLLT MINA MODELLER PÅ MARKEN NU…

 

 

 

 

…då vi har ett lågtryck liggande

ganska stilla över Skandinavien.

 

 

 

 

 

 

Katalog för 1951  för ovanstående företag.
Tack Inge Ahlin för inskanningen.

 

 

 

Lågtrycket har producerat och undfägnat oss med mycket
regn, vilket
är härligt och behövligt.
Där jag bor,  har det de senaste 6 dagarna
kommit 100 mm,
vilket på svenska betyder 100 liter för varje kvadratmeter.

Dessutom har vi friska vindar från sydväst. Det är de
sämsta vindarna ur
hangsynpunkt och även ur termiksynpunkt.
Vindar från Kattegatt vilka
fejar bort termiken som med
en stor kvast.

Men inte kan man gräva ner sig för det. Jag har tagit
mig tid att gå igenom min sändare
och rensat ut bland
modellminnena.
Dessutom har jag backat upp sändaren på ett sd-kort
om
utifall att…

Mina gamla trötta  LiPo-ackar har gjort sin sista resa till
återvinningsstationen.

Man ser att tiden går då man kollar sina ackar..
Jag har framtill nu
flugit med upp till  7 år gamla ackar
för mina Avor.

Så de var trötta, antagligen för jag tagit ut för många A
ur ackarna. Det är ett säkert sätt, att
degradera deras
kapacitet.

Nu har jag köpt nya Kokamceller.

Hursomhelst, kan jag inte flyga, kan jag till exempel
gå ut i naturen
eller bläddra i gamla flygtidningar.

Jag älskar att förfalla till genuin modellflygnostalgi
genom att läsa flygtidningar från 30- och 40-talen.

Du kan inte ana vad du kan uppleva !
De är guldgruvor inte bara med fakta, utan de ger en
förklaring till,  hur hängivna modellflygarna var vid
denna tid,  då vare sig  ARF  eller CA-lim fanns
tillgängligt.

Modellflygare vid denna tid fick göra allt själv !

Det jag märkt hos tidskrifternas annonsörer är de
fantasifulla namnen på deras företag. Det gällde
då som nu att gör intryck på presumtiva kunder.

Här kommer lite bilder, vilka visar några annonser,
ur en för mer än  70 år sen
avsomnad flygtidning och
lite hippsomhappbilder från vår natur.

Hoppa upp på vagnen och häng med !

 

 

 

En motor från 1946. Kolla priset 109 kr.
En veckolön på den tiden. “Startar med en knäpp”….?

4.75 för en byggsats…det var då det.
“Förpackad i en trevlig kartong” jaja, alla
försäljningsargument måste framhållas.

På en bazar i Stockholm kunde man köpa en dieselmotor utan namn…
Men du vet ju vad den heter…

Ingen dålig åsiktsförklaring från tidningen Aero 1946

Det såldes Willys-jeepar efter kriget. De kunde allt.
Till exempel dra en fjäderharv.
Det bästa är dock mannen i kostym och hatt i högersätet.

 

 

 

 

Havtornen snart mogna för plockning. Vi brukar göra marmelad.
Innehåller 50 gånger mer C-vitamin än en apelsin.

Naturen paketerar…

Så här ser blomkorgen egentligen ut.

En av mina kamraters hundar, Mira. Kom som
tillvaratagen gatuhund från Rumänien…

Muckie, en rejäl Newfoundland herre i pensionsåldern.
Inget rubbar denna hund. En hund som alltid är glad.
Även om han verkar lite moloken på ovanstående bild…

 

Kategorier
Naturbilder

EN PROMENAD VID HAVET VÄCKER KÄNSLOR…

 

 

 

 

 

… positiva eller negativa.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade spetsat på att få mig några vändor hangflyg i dag
nere vid Tönnersa Strand,  eftersom vädertelemetrin från
Hovs Hallar
angav västlig vind 5 m/sek.

Blåser det väst vid HH,  borde det blåsa väst vid Tönnersa
oxå…

Så in med prylarna i bilen och iväg. Fast efter 5 minuter
på väg såg
jag,  att flaggorna,  i den mån de rörde sig,
indikerade ostlig vind…

Surt !

Men jag for ner till Lagaoset i alla fall, eftersom jag var
tidigt ute
redan klockan 0730.

Morgonpigg ? Självklart !

Inte en människa på stranden och med min kamera gick
jag min vanliga
8 km runda,  vilket jag gjorde med viss
förväntan, då vi haft friska vindar
från väst de senaste
dagarna.

Efter starka vindar brukar det dyka upp lite fynd längs
stranden värda att
dokumentera.

Fast i dag var det fattigt. De vanliga objekten fanns där,
men de har jag 
plåtat otaliga gånger förut.

Eftersom det var tomt på människor på stranden,  tog
jag fram min
Blue Phoenix med min Gopro monterade
och fick 30 minuter
i luften, under vilken tid kameran
tog 2 bilder i sekunden.

Bilderna kan ni som behörighet kolla på det vanliga
stället :=)

Där jag parkerat min bil, hade vandaler vräkt omkull
länsstyrelsen
Hallands informationstavlor.

Dessa tavlor är mycket väl utformade och ger värdefull
information till besökaren.

Området vid Tönnersa Strand  Lagaoset är en plats,
som just
genomgått en renovering och återställning,
vilket har höjt dess
biologiska värde avsevärt.

Varför ska då dessa vandaler, som troligtvis också är
skyldiga till
tidigare förstörelse få förstöra för oss,
som inte river ner och förmenar
andra information?

Vilka som är gärningsmännen ? Enkelt uttryckt:
“White Trash” !

Eller på svenska 18 -22-åriga skitstövlar !

Hoppas de någon gång får sota för vad de gjort !
Ett lämpligt
straff hade varit att de skulle städat området
under sommarmånaderna !

Oavsett denna negativa upplevelse får jag mina batterier
laddade 
och erfar en känsla av “Reset” i min hjärna,
som gör att jag kan möta
dagen med optimism och energi
efter mitt strövtåg vid Tönnersa!

Har du aldrig varit där ? Åk dit och promenera och
framför allt
ta med din kamera och dokumentera.
Det finns oändligt med motiv.

Fågelbilder tagna på alldeles för långt håll med min
enkla utrustning som vanligt.

 

Vill du,  så häng med mig på dagens strövtåg  !

 

 

 

 

Ett behornat urtidsdjur stirrade  på mig med gapande mun med viss irritation…

Den gamle gårdvaren…still going strong efter 6 år i strandkanten,
trots tidens tand tärt på dess fysionomi.

Han börjar bli lite fårad i hyn nu…kanske dags för Botox ?

Ett os.

Varför växer det så här ? Slumpen ? Nej, inget i naturen är slumpmässigt, allt har en mening.

Nu är det den skira grönskan,  som väcker känslor för sommar.

En förträad marulk bara låg och var allmänt sur…

En sällsynt observation, en Hjolbänning !
Känns igen på dess något satta kroppskonstitution och stora näsa.

Hovs Hallar avstånd 20 km.

Båstad, vilket inte är nåt speciellt, men du kan märka att jorden är en sfär…eller ?
Om du kollar den knivvassa horisontlinjen i havet.

Den mindre långhalsade strandkyrassiären.

Bara en sädesärla som…

…som i sin eviga jakt…

…på mat…

…tar ett och annat snedsteg…

..för att kunna…

…dra hem mat till ungarna i boet.

“Se så duktiga vi var, vi kunde fördärva skylten” !

Fast det är skattebetalarna som står för kostnaden.

“När jag blir stor, ska jag bli en pitbull och  ordningsvakt vid Tönnersa Strand” !

Saltarven har ställd upp sig på led för inspektion…

Här har det blåst sydväst och nordväst. Om vi ska döma efter sandens form.

Ett makabert fynd. Underbenet och foten efter en pirat som fått gå på plankan…

Den mindre petimätern, som har väldigt korta ben, men desto längre Monohorn…
Metaforen tycks stämma in på en del människor oxå…

 

Kategorier
Naturbilder

VISST KAN DU UPPLEVA DRAMATIK…

 

 

 

 

 

…som naturen bjuder på utan kostnad.

 

 

 

 

 

 

 

Spännande väder kan skapa starka intryck och stimulera
din fantasi.

I lördags sen eftermiddag passerade en liten kallfront västerifrån
över oss. Det medförde, att luften blev labilt skiktad, vilket gör att
 starka vertikala rörelser i atmosfären blir möjliga.

Det bildades kraftfulla Cumulusmoln, som under ständig energitillförsel
från det relativt varma havet växte stadigt och blev Cumulus Congestus.
Congestus ? Tänk på det engelska ordet för “Förstoppning” Congestion,
så förstår du hur ett sådant moln ser ut.

Regnområden, som var mycket lokala, drev in mot land i den relativt
friska vinden.

Längre ut över Kattegatt såg vi ett Cb-moln eller Cumulonimbusmoln.
På svenska åskmoln eller bymoln.

Molnet, som ni kan se på bilden, höll på att falla ihop, men det hade det
typiska utseendet med ett städ och toppen av molnet låg på  uppskattnings-
vis 8-10000 m höjd.

Men någon åska fick vi inte över land, allt enligt denna sida.

Så  i stället för att sova framför tv eller surfa planlöst på datorn,
åk ut och upplev naturens dramatik !

 

 

Moln och nederbörd rullar in över Västkusten.

Regnskurarna, mycket lokala, driver in över land.

Om det regnar och solen skiner genom regnet, delas det vita ljuset upp i spektrumets färger.
Det berör på att vattendropparna fungerar som en lins, vilken bryter ljuset.
Om du kör vattenspridaren i din trädgård, kan du även där se en miniregnbåge.

Kommer två regnskurar, då blir det två regnbågar.

Ett Cumulus Congestus som nästan ser ut som en nebulosa, 
vilken Hubbleteleskopet fotograferat.

Här är ett stort Cb-moln, som har avgivit en stor del av sin energi
i form av åska, regn och kraftiga vindar.

Molnet har den typiska formen av ett åskmoln med en städliknande
överdel.
Höjden på molnet 8-10 km. Molnet håller nu på att falla ihop.

 

 

 

Kategorier
Okategoriserade

MARIS TRANQUILLITATEM…

 

 

 

 

…kunde Laholmsbukten kallas i dag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30-_dsc8132

 

 

Ofta har jag beskrivit min strövtåg  mellan Lagaoset och
Tönnersa Strand på min blogg.

Det har inte varit så mycket flyg sista tiden, ty årstiden är sparsmakad
med tillfällen,  då man kan modellflyga. Men jag gör mitt bästa!

I dag är vädret vackert och då jag brukat förmiddagen för att promenera,
kommer jag att i eftermiddag, förhoppningsvis om jag hinner,  att ge mig
ut med min “Sparky” för lite
flygning. Det kommer redogörelse och video
på mitt bildkonto, som ni
med behörighet att logga in kan se på.

Det var,  då jag kom till Lagans mynning helt vindstilla och  temperatur
10 grader. Härligt i November med dessa temperaturer.

Min promenad ner till Lagan från parkeringen bjuder på många motiv
och jag fångade några.
Dessutom mötte jag en av de trägna fiskarna på väg
hem efter ännu en dag
med fiske utan ett enda napp. Men han sa,  att
det är inte fångsten som är
viktig, det är att man har möjlighet att
komma ut och uppleva naturen
och bara märka känslan: 

Jag lever och har förmånen att uppleva allt omkring mig.

Precis min åsikt också. Kan jag inte flyga,  kan jag uppleva en natur,
som i dag var enastående. Som ni ser i rubriken på denna posten, har jag
döpt den till “Lugnets  Hav”.

Laholmsbukten uppvisade inte en krusning.  Det enda som störde den
blanka ytan,  var där Lagan vällde ut i havet. Där bildades kort sjö med
stationära vågor, eftersom vattnet som rinner ut stöter på den uppgrundning
vid mynningen,  som skapats av Lagans förmåga att transportera sand och
deponera den vid mynningen.

För övrigt ingen rörelse på ytan.

Uppe i dynerna stod en samling militärer och hade någon form av
genomgång. Kändes märkligt att se militär personal här, med tanke på,
att vi nästan inte har något försvar mer…

Vid min promenad norrut observerade jag oljeklumpar i strandkanten.
Ska jag försöka härleda varifrån oljan kom, skulle jag chansa på,  att den
kom rullande på botten av Lagan. Eftersom Lagans vatten senaste tiden har
tagit nordlig kurs längs stranden,  är det naturligt att oljeklumparna hamnar
där. Oljan var bunden i sand och det var tjockolja. Klumparna hade formen,
som om de rullat längs botten av ån. Hoppas bara det inte kommer upp fler.

Ilandspolade maneter finner man hela året. Arten är öronmaneter och
i sällsynta fall blå brännmaneter och mera vanligt röda brännmaneter.
Att bränna sig ordentligt av en röd manet är otrevlig och förutom smärtan
kan det orsaka en allergisk reaktion, som kan behöva bekämpas med
kraftigt intag av steroider. (Kortison) Röda brännmaneter har längre
armar,  än man kan tro.

Som vanligt var strandkanten dekorerad av ilandflutna plastpåsar.
Plastpåsar i havet är vår tids gissel. Hur det ska lösas? Gör som i Kalifornien,

Förbjud plastkassar.

Jag trodde jag kanske skulle se en fiskgjuse, för det är ju ännu milt väder,
men det blev noll observationer. Endast patrullerande havstrutar och
vingelflygande kråkor.

Länsstyrelsen har avverkat mycket i den strandnära skogen, för att
återställa miljön, vilket kommer att gynna de djur,  som lever normalt
i en strandbiotop.

Det tycker jag är bra gjort, för att ha en länsstyrelse som är på hugget
med naturvård är viktigt. De som håller i detta hos myndigheten ska
vara människor som kan driva sina idéer och få de genomförda.
Det har vi nu.

Jag är övertygad om,  att besökande i området kommer att uppleva
ett väldigt lyft. Naturligtvis tog jag lite bilder och redovisar en del här.
Håller sig vädret i morgon,  ska jag dit med min modell.

Jag promenerade från Lagaoset norrut längs stranden till Tönnersa Strand.
Sedan upp till skogen och genom skogen tillbaka söderut till Lagaoset.

Cirka 8 km.

Så nu, häng med  en flanörs irrande vid Laholmsbukten !

24-_dsc8093

Man har gallrat kraftigt i den strandnära skogen.

28-_dsc8118

 Gallringen av tall och björk kommer att skapa en biotop av mångfald.03-_dsc8032

När man gallrar i dag, kör man inte som slåttermaskin över ytan.
Man sparar träd som är av betydelse för de som lever i miljön.

07-_dsc8038

Strandnära skog är utsatt för blåst och salt, vilket gör att träden inte växer som flaggstänger,
utan de försöker anpassa sig så gott de går. Därför ser det ut,  som de är drabbade av reumatism.

08-_dsc8042

Här säger tallen: Pardonnez mon pauvre apperence !
Allt i en djup bugning för besökanden.

32-_dsc8139

En tall som sticker upp en arm

09-_dsc8044

Stigen från parkeringen Lagaoset, som leder ner till Lagan.

10-_dsc8047

En varelse som ligger med nosen i vädret jämte stigen.

34-_dsc8149

Ännu en varelse som synes vara högfärdig…

33-_dsc8146

..fast denna strandvarelse verkar en aning mer timid…

35-_dsc8153

Framkomst till Lagan.

11-_dsc8053

Bäckens flöde har ökat något. Borde vid denna tiden på året vara 5 gånger mer vatten i bäcken.

12-_dsc8058

Detta är den mindre Sandhasaren, som med evolutionens hjälp har
fått sin nos så förstorad,att han har utvecklat stöd för den.

13-_dsc8061

Han,  som alltid hävdar ,  att han är den som bestämmer vid Lagaoset ,
var ganska lugn idag…

14-_dsc8065

..vilket berodde på att han hade fått ett barn…

37-_dsc8164

Där Lagan rinner ut bildades stående vågor, då Lagans vatten mötte uppgrundningen i havet.

16-_dsc8070

Rester av bordläggningen…

18-_dsc8077

Man pratar om Loch Ness-monstret…Då har ni inte sett Lagaos-monstret. Här är en nytagen bild

19-_dsc8078

Ett utomordentligt fint hang både för skärmflyg och för modellhangflyg.

21-_dsc8084

Som jag hävdat flera gånger, hanget är just å bra det kan bli, med de fysiska förutsättningarna som finnes.

22-_dsc8087

Kanten borta vid nedgången från parkeringen Tönnersa Strand.

42-_dsc8192

En…vad som kan vara illa medfaren blå brännmanet…men jag är osäker.

41-_dsc8188

Plastpåsarna är en  förbannelse för våra  stränder och  vår natur.
Hur lång tid tar det,  innan en påse är helt nedbruten ? Vi måste minska användningen av dessa
plastpåsar,
om inte ekosystemen ska skadas. Hur man löser det ? Enkelt. Lägg en avgift på varje
plastpåse med 3 kr, så
kommer garanterat användandet av plastpåsar att sjunka med 90 %.

I England har man lagt 75 öre i skatt på påsarna och det har minskat användandet med hälften.
I Kalifornien har man helt sonika förbjudet användandet av plastpåsar. Människorna märkte,
att
jorden gick inte under på grund av detta beslutet.

Vi har levt under flera hundra år,  då vi handlat utan plastpåsar. Skulle vi inte klara det i dag ?

40-_dsc8184

En vesen öronmanet, som ligger på stranden och väntar på sitt diskreta försvinnande.

39-_dsc8181

Då Lagan flyter ut i Laholmsbukten svänger den åt höger och lämnar det den fört med sig längs stranden

38-_dsc8173

Civilisationens avtryck i naturen. Tjockoljeklumpar i strandkanten.
Jag fann ett hundratal på 200 m strand. Kommer troligtvis via Lagan.
Blir uppenbarat till sommaren,  då de badande trampar i oljan…

36-_dsc8156

Lagans vågsystem i mynningen och bortom sträckande sjöfågel.

48-_dsc8242

Det finns inte många hinder på stranden som kan vara besvärligt vid landning med en modell.

46-_dsc8235

Här ser du hur ripströmmar formar stranden. Det är en varning för badande.

43-_dsc8193

Denna växtlighet talar om,  var dynkanten fanns innan stormen “Gudrun”…

20-_dsc8082

Hangkanten norrut från Tönnersa Strand.

19-_dsc8078

Västlig vind och du har ett perfekt hang för din modell eller skärm.

58-_dsc8289

En tall som tyvärr har brutit nyckelbenet…

57-_dsc8285

Nyuppsatta bostadsrätter, som har haft besök av någon..som försökt
hacka upp ingångshålet.
Det kan man förhindra med en plåtskoning, eller
att
man nubbar dit  pappspik runt hålet. Man ska aldrig fästa någon “sittpinne”
utanför ingångshålet. Det gynnar bara boplundrare av olika sorter.

56-_dsc8282

En gallring röjer de mest fantasirika former på träden.

51-_dsc8265

Björkskogen närmast dynerna har det inte lätt.
Dessa träden vet jag är
mer än 40 år gamla…

52-_dsc8266

En vacker skägglav…

53-_dsc8276

…som jag tycker sprider sig mer och mer mot förr…
Strukturen på växten tycker jag påminner om vissa cellstrukturer
vi förhoppningsvis har i våra hjärnor. Naturen vet vad som är bäst.

44-_dsc8218

Länsstyrelsen har satt upp en snygg sten, vilket bidrar till att höja statusen på området.

29-_dsc8126

När jag körde hem höll solen på att gå ner och sista bilden blir från Fladje Backe mot solen.

Kategorier
Naturbilder

STENRIKET

 

 

 

 

 

 

I stället för att sväva på lätta vingar idag…

 

 

 

 

 

 

22-27-_dsc3572

 

 

 

…blev det något mera tungt marknära…och höstlikt.

Jag hade sett  stora mängder flyttande tranor häromdagen och
beslöt
att åka till ett “säkert” ställe för tranobservationer.

Naturligtvis medförande en modell.  så jag förhoppningsvis skulle
kunna klämma bilder på fåglarna från modellen…

Väderläget just nu domineras av ett mycket kraftigt högtryck över
Skandinavien,
som kan nå 1045-1060  hPa, vilket är nära rekordet.

Det högsta lufttrycket som uppmätts i Sverige är 1063,7 hPa.

Lufttrycket är det tryck luften ovan jordytan utövar. Högtryckets
vindar roterar medsols på norra halvklotet,
vilket ger oss envisa
ganska kraftiga vindar nu från NO-SO.

Inte så där superbra för flygning…

Nå, jag gav mig iväg och var på plats öster om Halmstad kl 0900.

Inte en trana…men eftersom platsen är vacker,  såg jag mig omkring.
Märkligt inga tranor fanns här, då det är en vanlig rastplats och också
häckningsplats för strötranor.

De enda fåglar jag såg,  var korpar,  som flög omkring högljutt
knarrande,  så det ekade mellan bergknallarna,  då de bevakade sina
skogsrevir.

Efter fruktlöst spanande flyttade jag på mig,  som du ser på mina bilder.
Men det fanns lika lite tranor där ! Den enda fågel jag såg,  var en
björktrast
flygande mellan björkarna.

Eftersom jag inte såg eller hörde en enda trana,  gick  jag jag en lång
runda och
tog lite bilder. Platsen är en vacker höglänt mossmark med
berg i dagen.

Där berget går i dagen har man en trianguleringspunkt
från Lantmäteriet. Alltså en punkt noggrant uppmätt med triangulering.
En trianguleringspunkt i ett berg ser ut som en triangel med en punkt
i mitten.

Det var detta man använde för vid kartering,  innan gps blev allas egendom.

Marken är överströdd med,  kan vi kalla det, flyttblock. Både stora och små.
Dessa flyttblock som kanat under inlandsisen eller i inlandsisen under dess
utbredning och tillbakadragande. Fältet med dessa flyttblock är ca 20 km
långt.

Mycket intressant att se på blocken, som består av granit och gnejs, hur
de påverkats
av transporten.
De är alla mer eller mindre rundade i kanterna efter att ha utsatts
för friktionen
mot mark och andra block. Du kan också se ränder i blocken,
som uppstått,  då
blocken suttit infrysta i isen och skrapat mot underliggande
berg eller större
stenblock.
Tänk efter vilka krafter som var i rörelse ! Som kan skära ränder i granit/gnejs…

Stenblocken kan också vara rundade,  om de transporterats av de ofantliga
isälvarna,
som skapades av det avsmältande istäckets vatten. Det var ju
isälvarna,  som skapade
våra moränåsar,  då isen drog sig norrut. Det som
återstår av inlandsisen,  är
glaciärerna i vår fjällvärld.

Om du vistas vid våra kuster,  kan du på stenhällarna se den typiska
stöt- och läsidan.

Här är mycket vackert och ni kan se på skylten,  var det ligger,  25 km öster
om Halmstad
just vid sidan av vägen mot Ljungby.

Säregen natur och sällsynta växter.

Nu blir det bilder om sten, en mosse och hösten. Men inga bilder på
modellplan eller tranor.
..

Jag skrev rubriken “Stenriket”,  för jag kom att tänka på Wilhelm Mobergs
storslagna epos om
Kristina och Karl-Oskar. Karl-Oskar som var härskare
i sitt eget stenrike  Korpamoen i Ljuders socken Småland.

Häng med mig på en liten  höstvandring…

14-39-_dsc3664

Ett kargt men ändå frikostigt landskap.

17-55-_dsc3751

Tänk dig  denna sten infrusen i isen, som rör sig mot underlaget,
så förstår du ränderna i ytan.

18-59-_dsc3786

Ytan av en häll som är tillknackad av passerande stenblock .

19-60-_dsc3800

 

20-78-_dsc3954

Tänk dig vilka krafter som krävs, för att skapa dessa räfflor i gnejsen…

21-89-_dsc4027

Det stora blocket till höger tycker jag liknar ett rynkigt huvudet på en flodhäst…
…och stenen till vänster får mig att tänka på en på sidan vilande sjöelefant…med lite fantasi.

23-52-_dsc3733

Innan man hade elstängsel eller taggtråd, då byggde man gärdsgårdar för att hålla
inne kreaturen.
Försök förstå hur  mycket  arbete som lades ner ! Utan andra
maskiner mer än de mänskliga musklerna och viljan !

10-24-_dsc3553

Du ser kanterna är rundade…

11-31-_dsc3610

Tur man inte hade näsan i kläm här…

 

13-37-_dsc3638

En mot marken slipad häll.

15-47-_dsc3710

16-51-_dsc3730

24-67-_dsc3860

Här finns inte en rak stam högre än 3 meter. Vinden håller tillbaka höjden
och det se ut som björkarna
knäar för att slippa vinden, då platsen ligger högt och utsatt.

01-02-_dsc2492

Det enda flygande väsendet jag såg. En björktrast.

02-07-_dsc2516

“Där uppe  finns inga tranor”,  säger denna vän
av ordning, i det han pekade uppåt

03-13-_dsc2546

Enarna blir inte höga innan vinden knäcker dem.
Sen blir de nersågade och blir stående många år på grund
av sin motståndskraft mot röta som en skulptur i lingonriset.

04-19-_dsc2638

Det enda som flög på högre höjd än 100 m över mig.
En Airbus enligt FlightRadar på ifånen.

05-65-_dsc3846

Sista chansen att plocka lingon…

07-69-_dsc3874

…eller blåbär…

08-76-_dsc3919

Ljungen som torkade bort tar chansen och blommar nu istället…

09-85-_dsc3994

Lingonen blommar om…kanske tack vare regnskvättarna som kommit efter årets torka.

Vi har nu ett stort nederbördsunderskott i Sverige. Minns att domedagsprofeterna
i samband med FN:s konferens om
global uppvärmning i London lovade,  att vi skulle
drabbas av 
enorma nederbördsmängder i Sverige…jaja, den som lever får veta.

1-96-_dsc4089

 

Kategorier
Naturbilder

JAG KÄNNER MIG PRIVILEGIERAD…

 

 

 

 

…för jag kan uppleva naturen

och  jag kan  flyga mina modeller…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

_DSC7709

 

 

…trots att jag fick en stroke för 6 år sedan.

Jag och min läkare ser det som ett mirakel, att jag så snabbt blev återställd.

Att allt gick bra,  berodde på att jag kom under adekvat vård snabbt och att läkemedlen
man
satte in verkade bra på mig.

Läget vid ankomst till akut var, helt förlamad höger sida, Total afasi = kunde inte tala.
Hals och mat- och luftstrupe fungerade inte.

Jag låg på sjukhus i 8 dagar. Sen släpptes jag ut. Hade fortfarande svårt med talet,
men det fungerar som vanligt nu. Har förlorat lite smak/lukt vad gäller mat,
men jag står ut.

Likaså mitt lokalsinne är dåligt, men det finns något som heter navigator,
då jag irrar
på skånska småvägar.

Det mest uppenbara som blivit påverkat,  är begreppet rädsla. Jag upplever
inte begreppet rädsla för något
längre i princip.
Vilket är bra,  då man rider hästar,  som försöker bestämma över ryttaren.
De har ingen chans mot mig nu…

Men i en del fall är det en nackdel,  att inte väga in risker, vilket jag alltid får
tänka på,  innan jag handlar, där begreppet försiktighet är inblandat.

Jag har  3 kamrater,  som drabbats av stroke det sista året. Två avled och en
lever
vegetativt på en institution.

Det får mig att tänka efter lite. Tänk  att jag fortfarande, trots stroken,
kan åka ut och flyga…

Att jag fortfarande kan komma ut i naturen och uppleva intryck, lukter och
händelser.

Hur många är inte tvingade att sitta inomhus på grund av fysiska besvär,
vilket hindrar
de att ta sig ut rent fysiskt.

Så min frihet att röra mig,  är en viktig del av mitt liv idag.

Då man är lite äldre,  har man inte så stora krav på materiella ting.
Jag drömmer aldrig
om att vinna 100 mille på lotto, det är därför jag
aldrig spelar.

Högvinst för mig är den känslan jag får,  då jag anländer till Hovs Hallar
och vind och väder
är perfekta.

Jag får en stark känsla av att mina förväntningar kommer att uppfyllas,
efter min start från exempelvis Platån, just då omständigheterna för hangflyg
är perfekta.
Detta är livet för mig.

En av orsakerna till att jag driver min lilla blogg, det är,  att försöka
visa de positiva upplevelser
jag får av mitt modellflygande,  genom att jag
publicerar bilder av min verksamhet.

Det ger betraktaren chansen att se min värld, som jag fångar med en
kamera och hur jag upplever och associerar till den.

Alla kan ju inte komma ut  i verkligheten av olika skäl.

Så bloggen är mitt bidrag i försöket att skapa en positiv illusion eller bild av
mina upplevelser, som skulle kunna inspirera andra att börja med vår hobby.

Undrar hur många nya modellflygare som ältandet om SMFF, dess tidning
och avgifter på Svenskt Modellflygs fora har genererat ?

Jag har naturligtvis varit ute och flugit både termik och hang sista veckan.

I torsdags fick jag en fin termikflygning vid en hästgård öster om
Halmstad, som avslutades klockan 2000 och då var det fortfarande termik.
Termiken var ca 1 m/sek
och den var utbredd. Jag kunde lägga min Ava
i kurv,  trimma in den perfekt och den låg kvar i förhållande
till marken på
samma plats, tack vare det var noll vind.

Alltså Avan flög sig själv. En av årets bästa flygupplevelser i det mjuka
kvällsljuset.
Min flygning blev ljudsatt av en västergök = bästergöks hoande och det
laminära
suset från min modells vingar.
En orkester med dragbasun  och viola.

Allt var perfekt. Min Hyperavas tid i termik nu 680 timmar…

Här kommer lite naturbilder…

Häng med i din fantasi och återupplev mina ögonblick !

Alla bilderna tagna med en av mina Sony med 400 mm zoom. 1/4000 dels sekund.

 

 

 

 

_DSC7705

Mycket jobb nu för föräldrarna i naturen.

_DSC7736

Sädesärlan…vaksam.

_DSC7738

Även koll uppåt efter farorna i skyn…

_DSC7752

Insekter i näbben.

_DSC7764

Hur kan dessa spinkiga ben pinna på så fort ?

_DSC7769

Det gäller att synas för att locka till sig pollinerande insekter.

_DSC7819

Halländsk slättbygd nära kusten.
Sen eftermiddagsbild med 400 mm zoom.

_DSC7854

 

Kanske man skulle varit en häst…Detta fotot var bara ett av många jag tog,
men hemkommen såg jag,  att i alla fall kompositionen av bilden nog är ok…

_DSC7906

 

_DSC7909

 

_DSC7914

Ingen blomma är för liten…

_DSC7926

 

 

_DSC8042

 

_DSC8045

 

_DSC7944

Storskrakens hona …

_DSC8079

…dyker…

_DSC8080

…därför det…

_DSC8078

…är en…

_DSC8081

…dykand.

_DSC8103

Fråga mig inte vad örten heter…

_DSC8184

En knipa av årets kull

_DSC8214

Här kniper det på sjön…

_DSC8224

 

_DSC8233

Ser ut som något,  tecknat av Elsa Beskow.

Metafor, ja du förstår naturligtvis,  vad jag menar…

DSC07833

Min depå på en av mina termikflygställen

DSC07837

Ni ser att vädret var perfekt här. Närmare kusten helt blått = Sjöbris.

DSC07847

Ja, det blev en Avabild trots allt…

DSC07882

Min Ava susar/viner förbi.
680 timmar i luften = 680 x 50  km/tim = 3400 mil i lufthavet.
Min Ava bör vara influgen nu eller ?

DSC07892

Min Ava med självklart vidhängande GoProkamera.

DSC07915

Dessa blommor är ca 10 mm stora.

DSC07924

Smultronen blommar tidigt i år.

DSC07928

Så här vill jag skyn ska se ut,  såsom varande aktiv  termikflygare.

DSC07954

 

DSC07962

Minsta ört gör sig så attraktiv som möjligt för att locka insekter.

DSC07979

Teveronika,

kan vid en hastig blick likna Förgätmigej,  men Teveronikan
har 4 kronblad medan Förgätmigej har 5 .

DSC08003

 

_DSC7669

En kråka har en hotfull silhuett helt i klass med storskarvens..

DSC08011

Ett sydosthang söder om Halmstad.

DSC08015

Här är det utmärkt att hangflyga med en lättare modell.
Sen tar man uppoppande termikblåsor vid kanten och kurvar med.

DSC08083

Strandkål. Den är nu i bästa läget för skörd.
Läs här vad man kan göra.

DSC08090

Strandkålens blad samlar upp daggen.

DSC08111

En sinnlig bild…varför jag tycker det ? Tja, vad tycker du själv ?

DSC08116

Ser ut som min morfars slitna rakborste…

DSC08130

 

DSC08143

Tja…ser ut som någon som har sprutat Botox, undergått läppförstoring
…ank-näbbar kallas det visst eller …
Ank- läppar

DSC08168

Dags att veckla ut sig…

DSC08199

Vackra färger. Blomman ca 10 mm.

Kategorier
Okategoriserade

EN RUNDTUR…

 

 

 

…en vacker vinterdag…..

kan innebära att man tar bilder…

 

 

 

 

_DSC0064

 

…för hittills har ju vintern i södra Sverige,  med förlov sagt, varit mild.

I torsdags hade  vi lite kyla och 10 – 20   cm snö. Naturligtvis var jag upplagd för lite
flygning oxå, men framför allt ville jag ta lite bilder,  som kunde illustrera en del
av den normalt snåla  halländska vintern.

Yr.no har lovat från söndagsförmiddag ett varmluftsinbrott från sydväst,
vilket gör,  att vi inom 2-3 dagar
kan vinka adjö till snön, då det ska bli 3-6 grader varmt.

Man har  också förutsett,  att februari kan bli kall med arktikluft,  som ramlar ner på oss.
Den som lever får väl se…för det tycks,  som om kylan kommer tillbaka om en vecka.

Jag visste precis, vart jag ville åka för att få de bilder,  som jag tyckte passade
och där hade jag också möjlighet att provflyga,  min numera med skevroder
utrustade Sparky.

Ljuset var starkt som vid Arktis och skyn var blå, men…vi hade konvektionsdimma,
som dock
lättade fram emot 12-tiden och då man nådde högre terräng.
Men de första
bilderna var påverkade av dimman.

Dimman hade det bildmässiga med sig,  att växtlighet blev glaserad av rimfrost,
vilket ibland kan vara vackert och ge en speciell känsla av vinter. Vidare blir kontrastern
och konturerna mjukare.

Under min färd, som var på 60 km,  såg jag mycket få djur. Det enda klövvilt jag
observerade var  en liten get, ett smaldjur, som alltså var fött 2015 i slutet av Maj.

Min modell Sparky provflögs på Torvsjöns is och den flög ok,  som jag förväntade mig.

Nu är min Sparky  lättare att hantera i trängda situationer,  då jag behöver svänga
eller snabbt  korrigera tack vare skevroder. Originalt har Sparky ett ytmässigt litet
sidoroder att svänga med och ibland,  kan man vara tvungen att göra kraftiga
korrigeringar, då modellen är lätt. Eftersom sidorodret är litet, måste man tillgripa
stora utslag för att få verkan.

Vad händer då man använder stora utslag ? Jo, om de blir för stora, kommer sidorodret,
precis som
en vinge,  att bli överstegrat, då det vid för stor anfallsvinkel, kommer att förlora
den laminära strömningen.  Strömningen över rodret avlöses 
och den omvandlas till
turbulens  varvid den roderverkan du vill ha försvinner.

Så tänk på det, att ett roder i sig överstegras med för stora utslag.

Så den gamla sanningen är,  att det är bättre med stora roder relativt sett, än att
använda smala nästan ständigt överstegrade roder. Är kordan för liten på ett roder
bromsar det på grund av lyftkraftsmotståndet.

Som aktiv flygare spanar jag ständigt efter andra konstruktioner, som kan
passa mina syften. Jag vill ha högvingat, låg vingbelastning  och ca 150-180
cm spännvidd,  för att exempelvis kunna ha en kamera fäst på kroppen
och kunna fotografera stabilt och säkert.

En modell som jag tycker fylla mina krav är denna :

Fullskärmsinfångning 2016-01-22 153008 Fullskärmsinfångning 2016-01-22 153029

 

Priset ca 1400 kr och firman som säljer Rainbow är Staufenbiel i Tyskland.
Det finns även en version som är 200 cm i spännvidd.

Under min tripp blev det som sagt lite bilder.

Här är resultatet:

 

IMG_0075

När jag växte upp just här vid Kaptensgatan, vill jag  alltid minnas, att Nissan
varje vinter var isbelagd .
Önsketänkande…troligtvis, men varje gång Nissan
var frusen,  åkte vi skridskor på den
uppe vid Laxön/Örjans Vall eller uppströms
Österbro nedanför Norre Katts Park.

IMG_0068

Den nordostliga vinden har pulverlackat en tall med iskristaller.

IMG_0060

Från pirarmen Halmstad.

IMG_0041

Vid sista stormen, Gorm hette han, flög strandväxtligheten upp och
draperade en buske.
Barken på busken smakar bra för kaniner och harar.

DSC09976

Inte kunde jag köra förbi strömstararna i Simlångsdalen…

DSC09940

Det enda klövviltet jag såg. Stod 150 m ut på åker och kollade om det fanns något att äta.
Djuret är en get,  som är född 2015 i slutet av maj. Det är ett litet djur och kallas på grund  av
sin egenskaper för “Smaldjur”.
Vad som dock är märkligt med detta rådjur, i slutet av Januari,
det är att pälsen är
brun . Rådjuren byter ju päls  på  vintern till en gråaktig färg.

DSC00087

Märkliga avtryck på räcket vid bron i Simlångsdalen…
Är det Dolly Parton som lagt sina behag på räcket…
eller en fotografs armbågar som ville föreviga strömstarar ?

DSC00065

En strömstare badar tårna…

DSC00032

Om jag tycker om strömstarar…?

_DSC0148

Halländsk skogsbygd vintertid

_DSC0155

Ena sidan av en väg…utan ett enda viltspår…

_DSC0160

…medan andra sidan var fylld av spår.

_DSC0187

Här provflög jag min modell.

_DSC0195

 

_DSC0205-001

Rimfrosten klirrar i motljuset.

_DSC0218

Ja, så här mycket snö finns det….10-20 cm.

_DSC0140

Här har dimman som synes börjat lätta, men solen fortfarande dämpad genom dimfiltret.

_DSC0138

Varför har jag med ett gammalt hus ? Jo, detta hus i Mästocka 25 km från Halmstad
uppe i tassemarken, hyste under många år en märklig förrättning som hette och håll i er:

                                     “Mästocka Cykel Och Radio “.

Men jag tror det rätta namnet var “Mästocka cykel, radio och sportartiklar”.
Det enda som avslöjar husets tidigare öden är skylten med ” Luxor Radio” på
väggen.
Företaget ägdes av en man,  som ute i bygden sålde cyklar, radioapparater och
sedermera
all sorts elektronik.  Ägarens namn är Harry Nilsson. Jag blev bekant
med honom då jag bodde
10 km öster om staden och skulle köpa  en
videobandspelare 1989. Det var just då,  som satellit-tv
blev aktuellt. Eftersom
jag hade köpt en satellitmottagare redan 1985,  tyckte Harry jag var
specialist
och jag hjälpte honom just med sat-mottagare och antenner.

Sista gången jag var hos honom i affären, som var en makalös inrättning med en
blandning av cykellyktor, fälgar
och transistorapparater från tidigt 60-tal,
skulle jag ha en videobandspelare igen.
Jag frågade,  hur många han sålde vid jultid
och jag lovar, det var många.   Han sålde mycket
och var enastående billig.
Hans  kundkrets sträckte sig långt bort  från Mästocka.

“Kör till Harry i Mästocka”, var ett vanligt råd elektronikspekulanter fick.
Harry stöttade sin hembygd med frikostiga gåvor och han var en hängiven
hembygdsforskare.
De fruktansvärda köpladorna  i städernas utkanter ger ju inte en affär som
“Mästocka Cykel och Radio” i dag någon chans.

Synd.

_DSC0126

Dimman lättar över Mästockaheden.

_DSC0093-001

Mästockaheden. Värt ett besök i sommartid.

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

TERMIKFLYGNING…

 

 

 

…med min Ava, bara en liten rapport.

 

 

 

 

DCIM132GOPRO

 

 

I dag söndag skedde för mig två saker jag kommer att minnas.

För det första var jag ute och flög i termiken 2.5 timmar med Avan.

Som vanligt fungerade den utomordentligt och jag njöt varje minut
där jag satt i min stol och hade Avan i en termikblåsa.

Det var utomordentligt fina förhållanden för termik idag.
Lagom temperatur, cumulus i skyn och drag i blåsorna.

Jag fordrar inte mer  av livet !

Den andra saken var,  att jag sammanträffade med en person,
som hade dels mycket fina bilder från 1940-1950 vilka beskrev
en viktig del av flyg i Sverige vid denna tid,  dels hade han
knivskarpa hågkomster om händelser och personer.

Det var en skattkammare jag fick del av. Bilderna ligger i två
album hos mig nu i väntan på avfotografering och redigering.

Jag kommer att publicera 4 poster med många bilder så småningom.

Ni får ge er till tåls, men alla vilka är genuint  intresserade av flygkultur
har något att
se fram emot !

Jag lovar !

 

 

 

DCIM132GOPRO

Kan detta vara landningsplatser för utomjordingars  farkoster ….månntro…?

DCIM137GOPRO

3 ridhästar var mina trogna åskådare. Men de  var inte speciellt pratsamma i dag…

 

DCIM137GOPRO

Min pilotplats…där jag trivs bäst.

Modellflyga.

Livskvalitet.

DCIM137GOPROMin Hyperava just innan touchdown.

För er  som kollar eventuella flygbilder för att se om de
förenliga med lagstiftningen gör jag er besvikna,  då

dessa bilder är tagna på privat mark, dit allmänheten
inte har tillträde

Kategorier
Naturbilder

NÄRKONTAKT AV TREDJE GRADEN…

 

 

 

…med fåglar och imaginära strandmonster…

 

 

SONY DSC

 

 

 

Jag var ute och flög i går, så flygsuget var inte uttalat i dag.

Men eftersom vädret var bra, i alla fall varmt för årstiden och jag inte kan
sitta inne och dvala, var jag tvungen att ge mig ut för att uppleva!

Jag hade inte gnista att cykla, eftersom jag gjort det så mycket sista halvåret.

Vinden var sydvästlig och det gjorde flygning på hang omöjligt.

Men som sagt det hindrar inte man promenerar längs hanget.
Så jag körde ner mot Lagans mynning via Fladje och Snapparp.

Efter passagen av Genevadsån och kommen uppför backen, såg
jag att fälten var fullsatta av gäss.

Visst jag stannade och tog fram kameran. Gässen var inte skygga,
utan bara de som var närmast vägen vaggade sakta iväg.

Det var grågäss i mängder och bland dessa ovanligt många
vitkindade gäss.

Jag tog lite bilder i alla fall och förbannade mig själv, att jag
inte hade med mitt stora zoomobjektiv. Men så är det.

Nere vid Lagaoset var det tomt på människor. Däremot var det
väldigt gott om storskarv, eller som jag tycker de ska kallas
cormoraner.

Vet ni hur mycket en slik fågel konsumerar i form av fisk varje
dag?

Den äter mellan ett halvt till ett kilo fisk om dagen.

Uppskattningsvis fanns det här och nu 250 skarvar.

Det betyder de sätter i sig ca 200 kg fisk om dagen.
Det är 6000 kg varje månad.
Nog förstår jag yrkesfiskarnas aversion mot dessa predatorer.

Jag bara strövade längs stranden i den ljumma sydvästliga vinden,
fastslående att nere vid Lagaoset kan man flyga hang på sydvästlig vind…

Hanget är bara 2 m högt, men det räcker för en lätt modell.

Måste testa när tillfälle ges.

Min promenad sträckte sig bort till Tönnersa Strand under vilken
jag fotograferade nödigt och onödigt…

Tillbaka till utgångspunkten gick jag via vägen och stigen i skogen.
Eftersom det är ett naturvårdsområde, låter man naturen sköta sig själv.

Det betyder att nerblåsta träd ligger kvar och detta har skapat en ganska
trolsk natur. jag har sagt det förut, men man får lite John Bauer känsla
när man strövar här.

Nästan under hela min promenad hade jag en ormvråk flygande och
ideligen varningsropande en bit ifrån mig. Undrar vad han ville ?

Efter nästan 2 timmar i naturen packade jag ihop och styrde kosan
för att kolla på en häst.

Som vanligt kommer här bilder, på vad jag upplevde.

Håll tillgodo, jag är inte världens bästa fotograf, men det är jag, som tagit
alla bilderna i alla fulla fall!

Man gör så gott man kan…

 SONY DSC

Grågås en vanligt förekommande gåsart i Sverige.

SONY DSC

Ser ni noga efter ser ni de vitkindade gässen i fågelskocken.

SONY DSC

Landningsvarvet.

SONY DSC

Insvängning på finalen

SONY DSC

Till vänster ser du  en vitkindad gås.

SONY DSC

Grågässen är mycket goda flygare.

SONY DSC

Den överbefjädrade sandreveln vid Lagans mynning,
där skarvarna står skuldra mot skuldra.

SONY DSC

En sommarstuga med luftig planlösning.

SONY DSC

Nåt ormliknande som gapar stort…

SONY DSC

Ser lite hajlikt ut eller ?

SONY DSC

Cormoranens profil är hotfull…

SONY DSCGråtrutarna flyger oavlåtligt spanande fram och tillbaka längs stranden
för att hitta något ätbart.

 

SONY DSC

Han tigger med alla 7 händerna…

SONY DSC

Den smala individen till höger  sa till den stabila damen han uppvaktar:

“Ska du med hem och se på mina tavlor”?

Men föremålet för hans kärlek tycks rygga bakåt lite på hans invit…

SONY DSC

Jag undrade först vad detta var…

SONY DSC

…men till slut slog det mig…

SONY DSC

…det är ju en trätax som stoppat huvudet i sanden…

SONY DSC

Detta är för mig dagens absoluta monster…

SONY DSC

…för det är ett sällsynt exemplar av den Större Strandgalten…

SONY DSC

Ser ni vilka utväxter han har på trynet ?

SONY DSC

…han har ett utseende som bara modersuggan kan älska…

SONY DSC

…och de enda han tänker på är mat, för gapet är alltid på vid gavel.

SONY DSC

På Tönnersa Strand växer ibland alarna upp och ner…

SONY DSC

En trädgren bryts ner på 2-3 år. Hur lång tid tar det för en plastblomkruka ?

SONY DSC

Nästan så man förväntar sig att skåda Apokalypsens ryttare spränga fram över himmeln…

SONY DSC

3. November och över Kattegatt blommar det Cumulus Congestus.

SONY DSC

Varför så mycket snäckskal ? Naturens sätt att säkra artens fortbestånd.

SONY DSC

Uppe på kullens topp…det är min pilotplats.

SONY DSC

Jag har skrivit om dessa björkar förut.

Hur länge dröjer det innan de är borteroderade ?

SONY DSC

Den lilla örten tänjer sin växtperiod in i det sista. Den är inte mer än 4-5 cm i storlek.

SONY DSC

Fast dettas växtperiod ligger nog på 15 år, innan den är nedvissnad.

SONY DSC

En mussla….

SONY DSC

…bara tänk vilken lång DNA-sträng som behövs för att styra tillväxten av skalet….

SONY DSC

Denna bilden tog jag vid Tönnersa,  för att visa hur långt
Lagans vatten flyter längs stranden.

Ni ser att vattnet är humusfärgat brunt.

SONY DSC

För 20 år sen fanns det trägångar att gå på. Ni ser hur naturen har ändrat sig.
Sanden har växt över med ett par meter.

SONY DSC

Trätrallen sticker rakt ut från dynen.

SONY DSC

Jag hittar aldrig ätliga svampar…nästan

SONY DSC

Naturskogen som växer, som den själv vill…

SONY DSC

…varför växer en tall som den gör ? Varför är inte grenarna raka ?

SONY DSC

Fast ännu finns det blommande växter som inte ger sig.

SONY DSC

Ännu mer oätliga svampar.

SONY DSCRåkornas hotfulla siluhett

Kategorier
Marint

INGET FLYG I DAG….

 

 

 

 

 

 

…utan jag fick sukta….

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

…dock utan att tappa humör eller gnista.

Kan jag inte flyga, kan man som jag gjorde, laga en modell,
som varit ute på äventyr.

Jag lovade berätta, vad som hänt min Spirit 1.

Vi , jag och Robert från Krokom, var och flög på Hovs Hallar i det
helt perfekta hangvädret.

Vi var båda i luften och jag hade just talat om, att man ska vara
försiktig, om man går bakom hanget.

Det kräver ofta mer höjd än man tror att komma fram till kanten,
då man måste passera topprotorn.

När vi stod där och flög, tyckte jag min Spirit funkade dåligt vad
gällde kontrollen….Man får ju alltid en kall kåre efter ryggen,
då sånt händer.

Nästan med en gång, såg jag, att jag hade min uppmärksamhet
på Robbans
modell……så min kommentar var ju

“Var är min kärra “???????

Just då jag tänkt tanken, hördes det illavarslande ljudet av en modell,
som landar på ett sätt, den inte ska göra.

En tung krasande duns.

Min modell hade under vårt samtal, då jag varit okoncentrerad,
drivit in bakom hanget, spiralat ner i en vertikal dykning i marken
och satt som ett spett i en grästuva.

När jag gick mot min modell, hade jag inte mycket hopp, om att
den skulle vara i helt skick.

Mycket riktigt. Kroppen var i tre delar uppdelat på mindre splitterbitar.

Nosen satt 2 dm ner i jorden. Inte roligt.

Men vis av erfarenheten plockade jag upp varenda flisa och la det
i en plastpåse, för man visste
inte, vad jag fick för mig,
då jag var hemma och fått överblick över läget.

Hemkommen sorterade jag upp flisorna och försökte uppskatta,
om
det var lönt att laga.

Jag vet sen gammalt, att det går fortare att laga en hårt
smälld modell
än att bygga en ny.

Alltså började jag pussla ihop bitarna och fäste ihop det med tape.

Det visade sig, att kroppen var med viss möda möjlig att sätta
ihop. Vingen hade fått en skada i bakkanten på ena sidan,
så den var
kvickt lagad.

Läget nu efter ett par dagar är, att kroppen är hel. Vingen är lagad.

Kroppen ska slipas så de inlaskade balsabitarna passar in. Sen ska
kroppen cellulosalackas 3-4 gånger. Därefter blir det spackling,
lackning ett par gånger och slutligen ny klädsel.

Vingen ska få ny klädsel, där den var skadad.

Sen är det bara  att flyga igen.

Så om det ser djäkligt ut efter en smäll, laga, det lönar sig.

Det kommer bilder på modellen, då den är flygklar.

Det är ju tråkigt, när man smäller av det ena eller andra skälet.

Men flyger man mycket, som jag gör, då är ju risken större att
något inträffar utanför min kontroll.

Den som har modellen i sitt förråd, han riskera ju aldrig något
…….men han upplever heller ingenting !

Men jag gick i alla fall  en runda i yttre hamnen och tog lite bilder.

Alltid upplever man något,  som man inte räknat med.

På min blogg kommer det att dyka upp mycket flyg i framtiden,
då jag ska på många events den närmsta tiden, så håll ut !

Lite promenadbilder….
de flesta utan kommentar, så låt er fantasi bubbla över !

 SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

“Branden”, som orsakade stora rubriker i lokalblaskan.

SONY DSC

Halmstad Hamn, ingående i AB Västkusthamnar. Där  jag inte skulle köpa aktier.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

…en störtad raket eller ….

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

En vackert byggd snipa, klinkbyggd och 50 år gammal.

SONY DSC

SONY DSC

Dags att vinka adjö till “Najaden” snart.

Hade man tagit de pengar, kommunen under åren lagt
på skorven och i stället byggt
ett helt nytt fartyg,
hade det förmodligen fortfarande legat kvar.

SONY DSC

Hamnens just nu vackraste fartyg.

SONY DSC

En nästan 50 år gammal segelbåt hemmahörande i Tyskland.

Det finaste jag sett i fråga om vintage fartyg.

SONY DSC

Kran 2 i hamnen. Jo jag har kört den.

Bilden uppskattningsvis från tidigt 30-tal.
Troligtvis lossning av kol med skopa till järnvägsvagn.

SONY DSC

Denna bilden tog jag då stäven var förstärkt på sitt speciella sätt.

Ser ut som en 20-talskonstruktion.

SONY DSC

SONY DSC

Denna bogserbåt har samma förstärkning för gång i is.