Kategorier
Flyghistoria

HANS – WERNER GROSSE HAR SLUTLIGEN LANDAT.

 

 

 

 

Hans Werner Grosse, en storartad flygare och
speciellt
segelflygare, har avlidit 98 år gammal.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Han blev berömd, då han med sin ASW-12 flög från Lübeck
till Biarritz i Spanien, 1460 km. Detta i ett segelflygplan !

Rekordet tror jag står sig än.

Under Andra Världskriget flög han tvåmotoriga bombplan
över Medelhavet. Men hans stora intresse var segelflyg.

Genom att han hade ett framgångsrikt företag möjliggjorde
detta,  att han kunde ha de bästa planen, som fanns på
marknaden.

Jag såg ett program på tysk tv då han flög sin ETA (Pris  5 mille)
då han var 90 år,  en lång tur och retursväng till Polen från Lübeck.

ETA det troligtvis mest avancerande och mest högpresterande
segelplan som byggts.

Han flög tills han dog 2021. Han var då 98 år gammal.

Googlar du,  finner du mycket om honom på Youtube.

Här kan du läsa.

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

INTE KAN JAG HÅLLA MIG HEMMA OM DET ÄR FLYGBART…

 

 

 

 

…för det vore för mig en förlorad dag.

 

 

 

 

 

 

 

 

Måndagen kom med fint flygväder. Ska jag  klaga,
vilket man får, så var vinden i friskaste laget.

Sjöbrisen fick upp den till 5-6 m/sek.

Jag drog till  Tjärby monterade och startade.

Termiken var stark, turbulent och ojämn.
Trots det klättrade jag så högt jag ville komma.

Jag fick 3 timmar i termiken. Anlände kl 0930
och for hem 1330.

Förutom att flyga tog jag lite bilder.

Vad jag upplever just nu är grönskan. Naturen
har samlat kraft under vintern och den frigörs nu
när allt sätts i grönt.

Jag lade märke till att det är fattigt på blommande
örter  nu, kanske beroende på en kylig maj.

Men det kommer. Körsbärssträden var överfyllda
med kart, vilket borgar för en fin säsong.

Samma sak med fågelbären, som växer här en masse.

Kan jag önska mig mer ? Flyga och vacker natur som
jag personligen starkt upplever.

Har du tänkt på en sak ? Tänk om du kunde få alla dina
önskningar uppfyllda ?

Om du stod vid valet att stå i den kanske grå vardagen
eller få dina önskningar uppfyllda ?

Vad väljer du ?

Jag tror  jag valde vardagen, för om mina önskningar
är uppfyllda, var tar mina drömmar vägen ?

Tål att tänka på.

Ursäkta om jag tröttar er med flyg från Tjärby.

Bättre än att ligga i dvala framför tv-apparaten.

Livet är för dyrbart för att hällas bort framför en tv.

Man måste  göra något, uppleva något för att få
stimulans och kraft för…vardagslivet.

Jag passade på att hälsa på Johnny i hans modellplansfabrik,
där produktionen av Leprachaun i dess olika storlekar
nu löper på.

Han visade en just färdigbyggd och färdiginstallerad
helt färdig modell,  som en kund kommer och hämtar.

Jag blir oändligt sugen på en sådan modell och jag
avundas han,  som har sin modell stående färdig.

Johnny har byggt in många finesser på modellen
som ger piloten oanade möjligheter för elmotordrift,
ren segelmodell och utrustad för bogsering med en
proffskrok
i nosen.

Skevsystemet tillsammans med en modern radio
ger möjligheter,  som hade varit utopiska för 20 år sedan.

Här kommer en hastig ihopsatt Photo Story.

Om du orkar häng med mig…

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

NYTT HÖJDREKORD MED FULLSIZE SEGELPLAN – 19439 METER

 

 

 

 

Respektingivande klättring utan motor…

 

 

 

Uppdatering 11/9

Nytt rekord är 23202 meter !

 

 

 

 

                     Artikeln från “Daily Mail” med flera tidningar.

 

 

                                                                                                                 Läs här om projektet

 

 

 

Japp det är skillnad på 120 m…med min Ava i termik
och 19439 m med en Airbus Perlan i lävåg över Anderna…                                                                                                        

 

 

Kategorier
Flyghistoria

THE GLIDER BEEING BUILT IN THE ATTIC

 

 

 

Tuppen på Colditz

 

 

 

 

 

 

 

 

 

The Cock Of Colditz är ett glidflygplan,  som byggdes av engelska
krigsfångar, vilka satt inspärrade på slottet Colditz i östra Tyskland
under Andra Världskriget.

Denna historia är, vill jag säga, representativ för andan
hos 
britter insatta i fångläger under Andra Världskriget.

Det visar vilken fantasi och kreativitet som visades, under de
förhållanden som rådde. Att ge sig på ett projekt att i ett
krigsfångeläger  i hemlighet  
bygga ett glidflygplan, det kan  ju
vid första tanken förefalla vanvettigt.

Men det genomfördes.

Problemen tycktes vara utan gräns. Var får man material ifrån,
var ska man bygga och kunna hålla det hemligt och kommer
det att kunna flyga ?

Här är lite av historien.

Colditz är ett slott med anor från 1100-talet och är beläget nära staden
Leipzig i Sachsen i östra Tyskland.

Under kriget användes slottet som ett krigsfångeläger, då det ansågs
rymningssäkert på grund av sin höga belägenhet, vilket tyskarna
trodde att det gjorde slottet lättövervakat.

De krigsfångar som var placerade där, var de, som ansågs mest
rymningsbenägna. En känd rymmare som satt, där var piloten
Douglas Bader.

Vistelsen på Colditz var materiellt sett inte speciellt svår. Fångarna fick
sig tillskickade Röda Korspaket, vilket förgyllde 
deras materiella tillvaro
i någon mån.

Innehållet i paketen användes bland annat till att muta och köpa
tjänster av de tyska vakterna. Vaktmanskapet som tjänstgjorde
på Colditz var äldre män i stort odugliga till aktiv fronttjänst,
vilket naturligtvis påverkade deras motivation. Troligtvis tänkte
de, att det gäller att göra det bästa av situationen och göra
bytesaffärer med fångarna för att förbättra sin egen livssituation.

Det som var svårt för fångarna  var ju den psykiska ledan.
Att vara skild från
familjen under åratal. Att leva i ovissheten
och att inte ha något
mål för sin verksamhet under vistelsen där.

Brittiska krigsfångar har ju alltid visat uppfinningsrikedom och
hängivenhet, då det gäller att genomföra ett rymningsprojekt.
Vi lite mer erfarna…kan erinra oss 
boken “Trähästen” , som
beskriver ett gäng krigsfångars 
flykt från ett Stalag Luft-läger
i Nazityskland.

Men här på Colditz genomförde de engelska krigsfångarna, vad som
kunde blivit det 
kanske mest fantasirika flyktprojektet.

Fångarna hade med tiden förstått, att den tyska vaktpersonalen var
helt 
koncentrerade på att upptäcka tunnelgrävande, vilket medförde,
att bevakningen av vinden på slottet var slapp.

En krigsfånge, Bill Goldfinch, såg  en dag genom tillfälligheternas
spel, hur snöflingor flög 
uppåt framför slottets murar. Det sådde
en ide hos honom, 
att kanske dessa uppvindar, kunde hjälpa till
att få ett glidflygplan 
att flyga.
Man kan säga, att de monumentala murarna skapade förutsättningar
för hangeffekt.

Kunde man starta från slottets högt belägna tak, skulle man
kanske, genom att dra nytta av  hangvindarna, kunna flyga till andra
sidan av floden Zwickauer Mulde , varifrån man kunde fortsätta sin flykt
efter en,  förhoppningsvis  något så när kontrollerad landning.


Goldfinch presenterade sin ide för den flyktansvarige officeren,
Dick Howe , som godkände förslaget.

I fängelsets bibliotek hade man funnit en bok, som beskrev,
hur man konstruerade och beräknade ett flygplans preferenser.
Denna bok hade man god nytta av. Det ironiska för tyskarna var,
att boken var skriven av en engelsk författare…

De som var delaktiga i projektet, var välutbildade officerare,
ofta med ingenjörsteknisk utbildning, vilket naturligtvis
underlättade förståelsen för bygget och möjligheterna att
improvisera.

Flygplanet började byggas i deras förläggningsutrymme, men då
delarna blev större och större, var man tvungen att finna en
annan 
plats för projektet.

Det blev på den obevakade vinden. Man byggde en falsk vägg,
bakom vilken man kunde fortsätta bygga på projektet.
Betänk att bygga en stor  vägg mitt framför näsorna på
vaktpersonalen…
Totalt var 16 man intensivt engagerade i byggandet.

För att få tag i material för bygget gällde det att improvisera
och vara uppfinningsrik. De använde sängvirke, verktygen
tillverkades av det som fanns tillhanda. Sågar tillverkades av en
fjäder till en vevgrammofon med handtag av virke 
från sängbräder.
Wires till roderna utgjordes av elkablar, 
som man stal, där man
kunde.

Klädselmaterialet till planet var av sänglakan. För att få det
lufttätt, impregnerades det med hjälp av gröt vars stärkelse
behövdes.

Vissa konstruktionsdelar, vilka krävde stor hållfasthet,
som vingbalkar, vingfastsättning och annat krävde riktigt lim
och genom mutor, förmådde man 
vakterna att köpa kaseinlim
och verktyg.

När planet, som kallades “The Colditz Cock” var färdigt, bestod
det av 
6000 delar, som alla var handgjorda.

Hur skulle flykten gå till bokstavligt och bildligt ?

Planet skulle flyttas ut på taket i delar och monteras ihop där.
På taket skulle en startramp eller startskena monteras av
färdigbyggda trädelar.
Planet skulle placeras på sin ramp och skjutas iväg med en katapult.

För att få den nödvändiga hastigheten vid starten, hade man
en betongklump,  som skulle släppas nerför väggen och som
via ett 
rep,  skulle katapultera iväg planet.

Planet skulle sedan förhoppningsvis glida över slottet, över
floden och landa 
på ett öppet terrängstycke varifrån man sedan
kunde fortsätta sin flykt.

Ombord på planet skulle två personer sitta. Om man frågar
sig, varför allt 
detta arbetet för att två man ska kunna fly,
ansåg fångarna det var viktigt, att få ut information 
till de
allierade om lägret, om nazisterna skulle avrätta fångarna
i krigets 
slutskede, vilket skett på andra platser.

Man ville säkra tillgången till vittnen, för eventuella rättsliga
processer mot de ansvariga tyska cheferna efter att regimen
krossats.

Nu kom inte planet i väg, eftersom de amerikanska trupperna
befriade fångarna på Colditz den 16 April 1945.

En amerikansk fotograf tog den enda existerande bilden av
originalflygplanet 
på vinden på Colditz.

Efter amerikanarna kom ryssarna,  då det tillhörde deras
ockupationszon och The Colditz Cock försvann från världen.

Vad ryssarna gjorde med planet ? Det vet bara KGB…eller NKVD.

I början av 2000-talet byggde Channel 4 i England en kopia av planet.
Kopian byggdes med samma material som originalet efter
originalritningarna och provflögs med gott resultat.
Se video nedan.

Som kronan på verket togs ett annat  replika  plan till Colditz,
sattes på taket och startades 
med hjälp av en katapult.
Ingen riktig pilot i planet utan en docka. 
Planet styrdes via
radiostyrning och flög som förväntat.

Replikan nådde fältet som avsetts, där det kraschade. Planet hade
bättre 
glidtal,  än vad man förväntat, så landningen var hård på
grund av överskotts
höjd och hög hastighet, om jag personligen
ska ha en åsikt.

Den ena replikan, finns på ett museum i Norfolk/Suffolk i
England. Såvitt jag förstått, så har man byggt två replikaplan.
Ett står på museum och ett smälldes.

Jag tycker,  detta är en fantastisk historia och den visar,
att engelska krigsfångar är av det rätta virket. Detta projekt
hjälpte säkert till att hålla fångarna fokuserade och att de
kände, de hade ett mål med sina liv på Colditz.
Som jag tror en engelsman skulle säga:
We were in high spirits !

Här kommer lite bilder från Wikipedia och en video från YouTube,
som jag klippt stillbilder ur.

Namnet på planet “The Cock Of Colditz” (Tuppen på Colditz),
tror jag har att göra med, att planet byggdes under takåsarna högt upp.
En tupp vill ju alltid vara “Högsta hönset”…

I England är det vanligt,  man har en tupp som vindriktningsvisare
(Windvane) 
på takåsarna.

Man också tänka sig, att man ser tuppen, som den som bestämmer
och övervakar det, som sker på platsen.
Begreppet “Cocky” betyder ungefär att någon agerar “karskt” eller
självsäkert.

Kanske lite brittisk ironi och humor…

 

Den enda existerande bilden av originalplanet,
som togs av en amerikansk krigsfotograf.

Bild från Wikipedia.

Det finns en modell att köpa…
Bild Youtube.

Replikan finns på ett engelskt museum i Norfolk.
Bild Wikipedia

Replikan i luften, den är radiostyrd.
Bild klippt ur YouTubevideo.

Hade man flugit iväg med planet under kriget,
hade det varit en enastående prestation.
Bild klippt ur YouTubevideo.

 

 

Här nedan 4 videofilmer som belyser projektet.

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

JAG TRÖTTNAR ALDRIG PÅ FILMER OM FLYG…

 

 

 

 

 

 

…i synnerhet om de är nästan 90 år gamla…

 

 

 

 

 

Denna journalfilmen har ju allt som kännetecknar en tidig
30-tals newsreel.

En entusiastisk speaker som har stor respekt för de, vilka
utövar aviatikens konst. Allt framställt med darrande och
högtidlig stämma.

Du som inte är segelflygare, lyssna till speakerns utsaga:

“Gliding makes you airminded” !

Japp, då vet vi alltså, vad som krävs…

Betänk, filmen  är 87 år gammal.
Den första långfilmen med delvis ljud var 
“Jazzsångaren”
med Al Jolson  vilken ha
de premiär 1927.

Denna nyhetsrullen kom alltså 1930 bara tre år senare.
Du ser själv, vad filmen innehåller och jag tycker,
det speglar tidens
intresse och entusiasm för ny teknik,
däribland flyg, på ett typiskt sätt.

Kom ihåg att begreppet flyg, svävade högt på agendan
under sent 20-tal och tidigt 30-tal.  “Flyg” låg i tiden
och den optimism som den tekniska utvecklingen
skapade, gjorde att tron på flygets och flygandets
framtid var stark.

Man anger på ingressbilden stolt “In Sound”, vilket skulle
göra rullen än mer lockande.

Du kan ju lägga märke till, hur filmen är klippt,
vilket påverkar tempot i filmen. Inte som dagens
hysteriska klippningar med korta flashade sekvenser,
som gör betraktaren förvirrad och irriterad.

Man kan aldrig göra en i grunden dålig produkt bättre
genom att klippa  i  små sekvenser och ständigt byta
scenario.

Skräp är skräp även med all världens effekter.
Denna film är inspelad rakt upp och ner, vilket gör,
att objektets verksamhet blir lättuppfattad och underlättar
budskapet till publiken.

Tur att någon har bevarat dessa tidsdokumenten och gjort
de 
tillgängliga för alla med en dator.

Stillbilderna skärmdumpade ur filmen.
Den vackra kvinnan som flyger sin
glidplanssjöflygbåt……långt ord, hade om
hon levt idag varit ca  107 år gammal.

 

 

 

 

 

En modellflygare med en segelflygmodell i skala
av ett plan “som överste Charles Lindberg just flugit”.

“Var redo” en amerikansk scout lär sig grunderna.

Läraren med andäktigt lyssnande elever.
Precis som i ett klassrum i en svensk grundskola av idag…

En tidstypisk kärra. Ofta benämnt glidflygplan,  då det hade så uselt glidtal.
Segelkärror med något bättre glidtal kallades övningssegelplan. Kolla sidorodret..
och fenan inklämd
i spjälstaketet. Jag undrar,  var konstruktören hade kommit fram till,
att lateralcentrum fanns ? Triangeln  ovanför vingen är ett spänntorn, som användes, då man
riggade planet med pianotråd/wire, så det skulle hålla ihop. Spänntornets uppgift var
också att öka vinkeln mellan exempelvis vingen och fästpunkten på kroppen för att
klara högre belastning på den del, som skulle stagas.

 

 

En kvinnlig pilot med mycket charm , eller vad säger du…

Hon har en  fantastiska apparat…biplanad och fukttålig.

Visst kunde flickan flyga… bland säkert mycket annat….
Damens flygplan, en “Peel Z-1 Flying Boat” är en intressant företeelse.

Du kan läsa om historien om flygbåten här.

 

 

Kategorier
Flyghistoria

MOD, SAKNADE INTE BANBRYTARNA PÅ 20-TALET…

 

 

 

 

…då de svingade sig ut i sina, som filmen säger:

“Motorlösa flygande maskiner”.

 

 

 

 

 

Brittiska Pathe rymmer en enorm filmskatt och många
av dess filmer finns upplagda på Youtube.

Denna snutten jag fann är ganska tidstypisk. Den har allt,
som präglar en nyhetsfilm från denna tid.
Du ska veta, att
på 20-talet fanns ingen tv, utan man
spelade in journal
filmer med nyheter  och kuriosa,
vilket visades på biograferna
som förspel.

Denna filmen är full av fantastiska saker. På de platser
i filmen
där du hör en speaker, lyssna på hans entusiasm.

Den första sekvensen med ett biplan som skjuts framåt
nerför kullen
gör en klassiker. Flyger för sakta och viker
sig över vingen,

Kolla piloten som flyger planet med det kraftiga landstället…
Se hur han vevar med sitt höjdroder.

Eller piloten som sitter med huvudet upp genom ett hål
i en lucka. Undrar vad han skulle
gjort vid en ground
loop eller då planet av annan orsak hamnade på rygg ?

Han hade nog aldrig mer behövt kamma sig.
Trots skinnhuvan…

Piloten som skulle göra en långflygning och bogserades
upp av en
motorkärra…Han hade uppenbara problem att
behärska kärran.

På mig verkade det,  som om höjdroderlinkaget hade
gett sig. Man kan
se han pumpar med spaken men hans
höjdroder rör sig inte.

Men medge han flög ur cockpit i en snygg parabel,
för vidare snabb
resa ner i marken utan vare sig vingar
eller räddningsskärm. Men varför var han inte fastspänd ?

Kanske han hade brått att komma iväg…

Kvaliteten är sådär, men begär inte för mycket av en
nästan 100 år gammal
film.

Luta dig bakåt och kana med mig bak i tiden !

 

Till och med filmens textrutor/bilder är tidstypiska
med sin Jugend design och sitt vördsamma språk.

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

WASSERKUPPE, SEGELFLYGETS VAGGA I VÄRLDEN

 

 

 

 

 

 

Jag fann en ganska unik film från Wasserkuppe…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…som visar segelflyget, som det då, ca 1930-1935  utövades.
Det var i huvudsak hangflyg man ägnade sig åt, innan
man i slutet av 20-talet förstod,  att man kunde segelflyga
dynamiskt i termik.

Wasserkuppe är värt ett besök, om du är i trakterna av Rhön.

Övernattar gör man i Gersfeld några km från Wasserkuppe.
Wasserkuppe, vattenkoppen närmast översatt till svenska, är ett
900 m högt berg, som har hangmöjligheter åt flera håll.

Låt mig säga,  att om du är modellflygare och vill flyga hang
så finns det bättre platser. Wasserkuppes modellflygverksamhet
är genomreglerad och till exempel högsta tillåtna höjd över mark
är 50m…

Museet på Wasserkuppe är världens finaste segelflygmuseum och
har dessutom ett fint modellflygmuseum.

Jag har noga beskrivit våra besök där och du hittar mina inlägg:

Här Här Här och Här

 

 

 

 

Inget ljud på videon men du får får väl sjunga
“Gå upp och pröva dina vingar”,

som Lasse Dahlqvist gjorde i filmen “Örnungar ” ?

 

Kategorier
Flyghistoria

WASSERKUPPES MUSEI VÄGGAR…

 

 

 

…rymmer en bildskatt.

 

 

 

 

 

 

 

(maj 04, 2010 08-56 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)197058

 

 

 

Jag har besökt Wassekuppe och dess museum ett par gånger och jag
kommer att besöka platsen igen, för varje
gång jag varit där,
har jag upptäckt nya intressanta saker.

Vid mitt senaste besök fotograferade jag av bilderna,  som var anslagna
på väggarna och tog stillbilder från de tv-monitorer,  som körde olika
slingor nonstop med olika temata.

Så det jag gjorde,  var att jag tog tog bilder på bilder, så gott det lät sig göras,
vilket var svårt på grund av reflexer och skuggor, men lite blev det.

Bilderna speglar en banbrytande epok av segelflygets utveckling under
1920- och 30-talet.

Denna tiden var ju pionjärernas,  det var då,  de  stora framstegen gjordes
inom segelflyget.

Från att ha varit bundet till hangflygning för att hålla sig uppe,  lärde man sig
att flyga dynamiskt i termik, man lyckades nå höjder,  man tidigare drömt om
och planens instrumentering kompletterades med,  kanske det för en segelflygare
viktigaste instrumentet, variometern. All ny teknik, mer erfarenhet, bättre utbildning
gjorde att segelflygningen utvecklades språngvis.

Jag tror,  de som var aktiva segelflygare vid denna tid upplevde mycket nytt och
spännande. Alla nya innovationer kom att få ett avgörande inflytande både
på segelflygets och även  motorflygets vidare utveckling

Jag ska inte tjata om,  att ett besök på Wasserkuppe är belönande , för det vet ni redan !

Nu landar här en massa bilder. Kvaliteten är som den är, jag har försökt förbättra
den så gott det låter sig göras. Bilderna på Wasserkuppeväggarna  presenteras
bakom skyddsplast,  som naturligtvis skapar reflexer och annat,  som stör.

Kommenterar gör jag,  där det behövs. Vill ni ha mer info,  använd något,
som heter Google ! Det är ett kraftfullt verktyg.

Hoppa in i baksits och åk med !

(aug 18, 2014 11-09 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)42158

Focke-Achgelis-Fa-223 helikopter.

Världens första fullt fungerande helikopter. Flögs av Hanna Reitsch.

(aug 18, 2014 11-09 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)42159

Hanna Reitsch
ansedd som världens skickligaste pilot och testflygare..

(aug 18, 2014 11-09 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)42160

Segelflög tills hon dog 1979,  67 år gammal.

P1100121

Hanna Reitsch flög  en specialtillverkad “Sperber” (Sparvhök),
som fick tillägget “Junior,” då den var mindre i storlek än originalet.

(aug 18, 2014 11-10 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)

Kolla det kraftiga repet…hade till uppgift att lösa skärmen, om hon var tvungen att hoppa.
Denna tekniken stoppades, då det kunde bli dödliga utgångar efter uthoppet,
om planet bröts sönder i mindre delar, vilket förhindrade att huvudskärmen drogs ut.

(aug 18, 2014 11-10 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)42156

Hanna Reitsch i Sydamerika med sin kärra.P1100035

En liten del av vad Hanna uppnådde under sin  50-åriga flygkarriär;

1932: Uthållighetsrekord för kvinnor (5,5 timmar)

1936: Sträckflygningsrekord för kvinnor (305 km)

1937: Första kvinna att flyga över Alperna med segelplan.

1937: Första kvinna som utnämnts till flygkapten av Ernst Udet

1937: Första kvinna som flugit en helikopter. (Focke-Wulf Fw 61)Första
pilot som flög en helikopter inomhus i 
(Deutschlandhalle)

1937: Världsrekord i sträckflygning med helikopter.
Segrare i Tyska Riksmästerskapet i begreppet   “Sträcka “.“ SyltBreslau

1939: Värlsmästare i segelflygning för kvinnor i flygning med angivet mål.

1943: Som provflygare vid Luftwaffen-Erprobungsstelle Rechlin: första
kvinna som flög en Me-163
(Messerschmitt Me 163) och som överlevde
en svår krasch.. För detta fick hon som ensam civilist och kvinna
das
Eiserne Kreuz Erster Klasse.

För hennes insats vid utprovningen av en Do-17 med installerad ballongwirekapare
fick hon Järnkorset av andra klassen på rekommendation av Ernst Udet, som var
en pilot nästan i klass med Hanna Reitsch.

1944: Första kvinnan som flög ett jetflygplan. (Messerschmitt Me 262
och Heinkel He 162 vid Luftwaffes utprovningsanstalt i Rechlin.

1952: Tredje plats vid Segelflyg VM i Spanien.

1955: Tysk mästarinna i segelflyg.

1956: Sträckflygningsrekord för kvinnor (370 km)

1957: Höjdrekord för kvinnor (6.848 m) (1. Diamant till  Gold-C)

1960: 300 km triangelbana(2. Diamant zur Gold-C)

1970: Tyskt rekord i sträckflygning för  (3. Diamant för Gold-C),
tysk mästarinna i Segelflygklassen.

1971: Världsmästare i helikopterflygning Hubschrauber-Weltmeisterschaft (Damklassen)

1972: Tyskt rekord i triangel 300 km .

1977: Tyskt  rekord i flygning till angivet mål för kvinnor. 644 km

1978: Tyskt rekord för kvinnor i flygning tur och returbana 715 km.

1979: Tyskt rekord i tur och returbana segel,  801,70 km

(aug 18, 2014 11-24 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)

Undrar hur det känns att  flyga en “Vampyr”…
Pilotens och planets nos tycker jag har vissa likheter…Detta planet finns
bevarat i original på museet.  Där kan ni få reda på,  vad som finns
under nosen på planet…?
(aug 18, 2014 11-24 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)42144

Tja…nästan 56 timmar på ett hang….
då känner han terrängen…och han fick tydligen läst sin tidning…
(aug 18, 2014 11-25 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)

En reparation från 20-talet på en vinge.

(aug 18, 2014 11-26 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)42136

En av många segelflygskolor i Tyskland under sent 20- tidigt 30-tal.

(aug 18, 2014 11-29 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)

En modig ung pilot 1909

SONY DSC

En gummirepsstart på Wasserkuppe

SONY DSC

En av hangarerna var döpt till “Hermann Göring Halle “..
den är omdöpt nu.

P1100125

I väntan på start under en tävling mitten av 30-talet Wasserkuppe.

SONY DSC
Kranich,  en mycket använd skolkärra

(maj 04, 2010 08-54 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)53289Otto Lillienthal utgick från storkars vingar då han konstruerade sina glidflygplan.

(maj 04, 2010 08-54 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)197050

Otto Lillienthal på en av sina startplatser.

P1090992

Otto Lillienthal gick i backen vid sin sista flygning 1896.
Sa i sjuksängen just  innan han dog:
“Att flyga kan kräva sina offer”.

Han hade ju så rätt.

(maj 04, 2010 08-55 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)

Peter Riedel en ung föregångsman. Hamnade som jaktpilot  i Luftwaffe
och slutade som flygattache i Stockholm 1945.
Efter kriget affärsman i USA.
(maj 04, 2010 08-55 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)197053

(maj 04, 2010 08-56 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)53283

(maj 04, 2010 08-59 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)53262

Så här går de olika startsätten till…

(maj 04, 2010 08-59 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)53264

Så har satt man och balanserade i sin övningskärra i vinden med hjälp av roderna.
Planet var lagrad på en pivå i tyngdpunkten, vilket gjorde att man vid tillräcklig vind
kunde “torrflyga” Då jag tog mitt segelcert, 1968 satt vi i Bergfalken och balanserade den på
hjulet, vilket funkade bra om det blåste 5-7 sekundmeter. Det var vår segelflygsimulator…

(maj 04, 2010 08-59 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)101705

Robert Schwede, sitt namn till trots, svensk var han inte.. !

(maj 04, 2010 08-59 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)101706

Vid ett hang i Riesengebirge med en Grunau-9 “Anfänger”.
Tänk,  om man dykt upp med en “AVA PRO” på hanget…?
Vad tror ni man hade trott ? En alien ?

(maj 04, 2010 08-59 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)101708

Ett märkligt flygplan. Ser ut som ett bombplan från 1933.
En kopia på planet är under byggnad på museet Wasserkuppe.(maj 04, 2010 09-00 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)53259

Denna grabben ser ju nöjd ut…med lagerkrans och allt.

(maj 04, 2010 09-00 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)53260

ÅskvädersMax…(maj 04, 2010 09-00 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)101710

Ett hangs funktion(maj 04, 2010 09-01 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)101722

Hans-Werner Grosse som flög till Biarriz från Lübeck. 1470 km !

Han är nu 93 år gammal och segelflyger fortfarande.

(maj 04, 2010 09-03 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)53255

Ett av 30-talets bäst presterande plan “Fafnir”
i startögonblicket med gummirep på Wasserkuppe.

Fullskärmsinfångning 2016-01-26 111849Det gäller att vara innovativ och fantasirik.
Vingarna knäckta, då man ville ha vingarna så långt från
marken som möjligt, för att kunna undvika landningsskador.

Detta plan hade trots flottörer ett högt glidtal.P1090968

Modellflyg 1915

P1090971Modellplan från 1910

P1090972

Nu vet ni vad som gäller vid modellflygning:

Hatt, kostym, vita skjorta och slips…

P1100103

Darmstadt var en av universitetsstäderna som hade en egen grupp med
syfte att konstruera och flyga med egna konstruktioner.

P1090988

Wasserkuppes nestor och inspiratör, Oskar Ursinus.

Civilingenjör från München.

P1100100

P1100105

P1100111

P1100112

P1100113

P1100114

P1100116

P1100117

P1100118

Bygge av en replikamodell Wasserkuppe.

Kategorier
Flyghistoria

ETT ÅTERFINNANDE

 

 

 

 

 

Ibland kan man sakna en modell starkt…

 

 

 

 

(mar 08, 2005 02-33 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)

 

 

…så starkt att man måste hitta den igen, eller i alla fall få tag i en likadan.

Så var det för mig och modellen är en hangmodell som heter “Gillette”.

Det var inte världens snabbaste modell, men en av världens vackraste.

Den såldes av  FVK,  då jag köpte den för 8 år sen. Sen flög jag med den
i ett år och i ett obetänkt ögonblick , sålde jag den till Kalle från Kvänum.

Jag kollade FVK:s hemsida och naturligtvis var Giletten borttagen.
Men jag gav inte upp utan ringde till Brian, ägaren till FVK och frågade.
Han sa,  efter lite övertalning,  att han skulle tala med legotillverkaren i
Tjeckien och be honom tillverka några nya. Fint tänkte jag.

Men tyvärr, efter en vecka mailade han och sa,  att formen till kroppen
hade gått sönder. Så där försvann den chansen.

Spaning hade jag på europeiska säljsajter, men inget napp.

Men så tänkte jag att, Kalle, han kanske har kvar min gamla….
Så jag ringde  och det visade sig,  att han hade kvar min modell.
Den var smälld en gång,  så kroppen hade gått av bakom vingen
och lite andra krosskador fanns på kroppen. Vingarna sa Kalle, att de
var hela.

Således passade jag på att åka upp till Kalle för att hämta modellen.

Kalle bodde på landsbygden på en avstyckad gård. Det var inte helt lätt
för en utombys att hitta dit, men med lite vägledning av en lokalt boende
gick det bra.

Det visade sig,   att Kalle bodde på en gammal gård,  som var byggd 1858.
Tillhörande  åker- och skogsarealer hade han sålt för ett par år sen.

Hans intresse förutom modellflyg är gamla bilar, som han renoverar.

Aktuellt när jag var där,  var en Auto Union 1000 S.

Vi gick in i hans modellflygverkstad och den var full. Här fanns det mesta
bevarat efter  40 års modellflygande. Många av modellerna var bekanta,
eftersom jag själv byggt likadana. Kärt återseende var Wiiks Salto, en populär
hangmodell sen 70-talet.

På bänken låg min Gillette ungefär i det skicket,  man kan förvänta sig.

Hemkommen besiktigade jag modellen och beslöt att helrenovera.

Just nu är kroppen våtslipad och spacklad första gången.
Vingarna har jag tagit bort servon från, då de skall strippas på klädsel,
spacklas och slipas och sen kläs om med ny Oracover.
Samtidigt ska jag montera
in nya skevroderservo av bra kvalitet,
eftersom skevroderservona är utsatta
för mycket påfrestningar,
då man landar och skevrodret kan slå i marken.

Efter det blir Gilletten som ny igen.

Jag tog lite bilder uppe i Västergötland.

_DSC7385

Kalle i sprutoverall framför sitt hus._DSC7386

Till gården hör denna drängstugan. Byggd liksom det övriga 1858

_DSC7391

Till gården tillhörigt magasin, som är byggd i typisk västgötsk stil.

_DSC7402

På Kalles gräsmatta en runsten

_DSC7398

Med ovanstående text.

_DSC7404

Kalles bilverkstad

_DSC7358Det senaste renoveringsobjektet, en Auto Union 1000 Special.
En av mina kompisar hade en släkting,  som ägde en nästan ny likadan bil,
vilken vi fick låna på lördagskvällar. Vi var omåttligt stolta,  just för det var
en Auto Union 1000 Special och inte en vesen DKW, som såg likadan ut
fast med mindre hästkrafter. Undrar vad designern tänkte, som ritade bilen ?

Jag glömmer aldrig ljudet  från 2-taktaren…eller rökmolnet efter bilen.

_DSC7361

Del av Kalles verkstad. Han hade allt !

_DSC7362

En av pärlorna en Dodge 1959. Till vänster karossen av en …

_DSC7364

Kalle i sin modellflygverkstad, som är full av 40 års flygande.

_DSC7365

Ja, ni ser att här fattas varken prylar eller jobb...

_DSC7366

Vid bänken fann jag ett par vingar till en hangkärra,  som tillhört Pär Lundqvist.
Jag kände både igen vingarna och hans regnummer hos SMFF 6064.
Bilderna på vingarna skickade jag till Pär och han blev nog överraskad
att han skulle återse de efter 35 år…vingarna byggda på Divynicellkärna
och klädda med 0.4 mm ply. Kalle skulle ha vingarna till en hangmodell.

_DSC7368

Enligt Kalle en upprenoverad Wilga efter en krasch.

Används som bogserkärra.

_DSC7369

En J35 Draken som väntar på att få en microturbin inmonterad.

_DSC7371

En gammal goding, en Salto.

_DSC7374

I taket en elektrifierad Hansa Brandenburg.
Stående framför hyllorna en snart färdig PA 18.

_DSC7375

Överallt modeller. Den gula kroppen en Salto ursprungligen
ägd av Roffe Maier på tidigt 70-tal. I  fint skick.

_DSC7376

Kalle är åxo sjöman.

Modellen Seabex One

_DSC7377

I taket en av mina favoriter en “Arrow” från Valenta där den kallas Fredy.

_DSC7378

En riktigt stor  storseglare från 30-talets Tyskland. Jag tror det är en “Reiher”.

_DSC7379

Innanmätet i en Salto. Det var besvärligt att limma spant i kroppen
då den var impregnerad med härdare,  som man var tvungen att tvätta
bort med aceton NOGA,  innan man skulle ha minsta chans att få en limning att hålla.

(mar 03, 2005 05-27 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)Så här kommer min Gillette att se ut om en vecka igen !

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

EN VARIOMETER…

 

 

 

 

…som heter Picolario.

 

 

 

renschler

En variometer, det måste ju vara något, som mäter det som förändras eller ?

Efter att ha flugit med mina segelmodeller i många år, träffade jag på en
hangtävling John Knudsen från Landskrona, som hade med en termikkärra
som var utrustad med en variometer !

Det var en innovation för modellflyget,  som var en milstolpe.

Jag blev mycket intresserad av att få mina händer på en likadan och
letade i tidskrifterna efter någon som sålde.

Efter viss möda lyckades jag ringa till en person i USA, som tillverkade en
variometer. Jag beställde och fick den efter en vecka.

Det flygburna paketet ca 4 x 1.5 x 12 cm stort.

Mottagare var en stor plåtlåda med en 120 cm lång antenn.
Frekvensen 48 mHz.

Om den fungerade ? Jodå, men det mätte bara stig/sjunk.

 

min picoLogik- och sändarmodul.

Ni får ett begrepp om storlek, om ni ser på SD-kortet.

Så småningom såg jag i Tyskland för 12 år sedan en vario,
som heter Picolario. Den kunde förutom att ange stig/sjunk
också ange höjd och mottagarens batterispänning.

Alltså köpte jag en sådan.

Det har jag aldrig ångrat. Jag är övertygad om, att Picolario
är det bästa du kan få för pengar, om man ser på produktens
tekniska kvalitet och vad den kan.

picolario 2

Logikdelen stor som ett litet batteri.

Jag har tre Picolarios och jag fick min sista för en vecka sedan.
Den heter Picolario 2 och är försedd med 432 mHz sändare.

Det vill säga, du avlyssnar telemetridata via en 432 mhz mottagare.

Den nya Picolario 2 har logikdel och sändardel uppdelad.

Den är lätt att placera i modellen och jag har just testat den under
nästan 4 timmars termikflygning. Den fungerar perfekt.

Ingen inställningsförändring eller programmering gjordes,
utan den togs ur kartongen och sattes i drift.

Jag rekommenderar eventuella brukare att använda “Defaultinställningarna”.

Räckvidden är långt mer,  än vad du kan se modellen.

Picolarion kontrollerar jag med en tre-vägs switch på min sändare.

Läge 1=avstängd

Läge 2=normal drift

Läge 3=information om exakt höjd just nu och mottagarspänning

Man får ytterligare en information “på köpet”.
Skulle du få ett avbrott i din mottagare, märks det,  genom att du får
brus i din mottagare för telemetri, under förutsättning att du inte
aktiverat brusspärren på variomottagaren.

Får du brus,  är det kanske läge,  att ta sig ner snabbt.

Hur fungerar en variometer?

Enkelt uttryckt:

Den mäter förändringen i det statiska lufttrycket
då din modell stiger eller sjunker.

Höjdangivelsen du får,  baserar sig på samma mätdata.

Här kan du läsa,  hur en variometer fungerar:

http://en.wikipedia.org/wiki/Variometer

Alltså om planet stiger,  sjunker det statiska trycket.
Då trycket sjunker, passerar luft ut från ett litet kärl och påverkar
en elektronisk komponent, som kan mäta, den utpasserande luften.

Denna förändring skickas till piloten som en ton, som beroende på
om modellen stiger eller sjunker, låter olika.

Det är en ytterst liten mängd luft som rör sig, så mätresultatet måste
förstärkas ett antal 1000000 gånger, för det ska kunna detekteras
och skickas till piloten.

Vi vet ju alla, att tekniken inte sätter några hinder idag. Inget är omöjligt.

Vad innebär det för piloten, att han har en variometer ?

För mig blev det ett lyft…bildligt och bokstavligt att flyga med en
Picolario.

Det återknöt mina till mina erfarenheter,  sen då jag flög fullskalasegel
med mitt nuvarande modellflygande.

Du flyger mycket effektivare med en Picolario. Därför du vet,
vad som händer
i realtid.

Efter flygningen kan du hämta loggfilen till din dator, om du vill studera,
vad
som egentligen hänt.

Med en Picolario blir du bättre flygare, för du får mer kunskap, om hur
termiken beter sig.

Speciellt tidigt på dagen eller sent, då lyftet kanske är 0.25 m/sek, då
har du nytta av en Picolario för att kunna gneta dig upp.

Nackdelar med Picolario ?

Jag har inte hittat några !

Picolario och deras olika versioner, det finns Picolario som integreras med
sändaren, är konstruerade av Uwe Renschler, som driver ett företag i Stuttgart,
vilket heter Renschler Instruments.

Jag har servat mina Picolarios hos honom och jag kan bara säga, jag är mycket nöjd
på det sättet, han skött om mina variometrar.

Det tar inte en månad,  utan variometern går fram och tillbaka på ca 10 dagar.

Picolario 2 med 432 mHz modul kostar ju en del, ca 2600 kr, men jag kan lova,
du får en kompis för lång tid i ditt segelflygande !

Picolarion väger med logikdel och HF-modul 15 gram…

Picolaro kan du köpa direkt från:

http://www.renschler.de/eng/pages/intern_e/frmint1_e.html

Har ni några frågor ska jag försöka besvara dem, om ni mejlar mig.

Min mejladress finner ni under “WELCOME” längst upp på första
sidan av min blogg.

Bilderna tagna från Renschlers och Thommys Modellbaus hemsida.

Kategorier
Airshows

F 17 – 70 ÅR

 

 

 

 

 

F 17  70-årsjubileum och Flygvapnets Huvuduppvisning 2014

på Blekinge Flygflottilj i Kallinge.

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

Detta är sista rapporten från den fina  uppvisningen på F 17 Kallinge.

Den sista delen av uppvisningen omfattar F 18 Hornet och flygplan 39 Gripen.

Man kan väl säga, utan att ha gjort en riktig marknadsundersökning, utan bara hört,
vad folk ansåg, att detta skulle vara höjdpunkten på uppvisningen.

F 18 Hornet är på sitt sätt ett imponerande flygplan.  Fast mest beroende
på sina två starka motorer. Hornet är i utvecklingen äldre än Gripen,
vilket man såg, då de båda flög efter varandra i programmet.

Gripen var mera rörlig och följsam. Hornet litade på sina motorer.

Naturligtvis är ju Hornet eller Superhornet inget dåligt plan, men
vår Gripen slår det.

Då jag ser Gripen, slås jag av dess förmåga att svänga snävt med full kontroll.
Det är  viktigt för att kunna komma i skjutläge med både robotar och akan.

Sen ska man vara medveten om, att ett plan som uppvisningsflyger i regel
är avplockat all utrustning, som inte oundgängligen behövs.

Ett plan med full vapenlast, fulltankat och med fälltankar…det flyger
helt annorlunda.

Man hör ibland sägas,  att de ryska Mig-29 och de olika Su-modellerna
de kan ju flyga hur som helst tycks det……då säger jag bara,
häng på full vapenlast och tanka fullt, så får ni se hur det går….

Nåväl, uppvisningen var mycket bra, som alltid då Flygvapnet står
som arrangör och vi upplevde en vänlighet och hjälpsamhet från
funktionärer och frivilliga, som vi aldrig gjort förut.

Vi kommer gärna tillbaka.

Var Flygvapnet ska ha sin huvuduppvisning 2015 vet jag ej, men jag tror,
att F 7  i Såtenäs ligger bra till för det.

Här kommer de sista bilderna:

 SONY DSC

Plan och pilot på F-18 Hornet kom från Schweiz.

SONY DSC

Piloten genomförde en bra uppvisning.

Men den finske piloten som flög Hornet vid den sista
Göteborg Airshow
….det var något annat !

Ni vet hur finländarna kör rally….
hade ni sett han som flög i Göteborg,
hade ni sett hur de flyger F 18 också !

SONY DSC

Ser ni vortexen vid avlänkningen på kroppen framför vingen ?

Det ska styra luften till vingen på det sättet aerodynamikern vill.

SONY DSC

Här syns det tydligare.

SONY DSC

Att det ryker på ovansidan av bärytorna, beror på att man vid belastning
tvingar vingen att skapa mera lyftkraft.

Flyger du med 5 G,  ska vingen skapa 5 gånger mer lyftkraft,
annars slutar planet att flyga.

För att skapa denna lyftkraft ökas strömningen rund vingen
(Ni kan googla på Khutta-teoremet om ni vill lära er mer)

när strömningen ökar, så sjunker trycket enligt Bernoullis Lag
och då kondensera fuktigheten och blir visuell som på
ovanstående bild.

Japp såede

SONY DSC

Nu är det ju så, att under en uppvisning flyger man ofta med mycket höga belastningar,
enligt en Gripenpilot jag pratade med upp till 9 G…..
varför dessa kondensationsstrimmor ofta uppträder.

SONY DSC

F-18 Superhornet byggdes i första hand för US Navy som en ersättare för F 14 Tomcat.

Ni vet,  det planet som hjälten Tom Cruise låtsades flyga i TopGun…

SONY DSC

Denna bild på en F-18 som gör en passering med hög nos,
väckte minnen från Göteborg,
när den finske piloten gjorde
samma sak med mycket mer anfallsvinkel och mycket mer SISU !

SONY DSC

Här kan ni se strimmor från vingspetsarna också orsakade av hög belastning,
som skapar lågt tryck

SONY DSC

Förbipassering i 950 km/timman

SONY DSC

Upp genom en looping med positiva G.

--

Två saker att notera i denna branta sväng med mycket belastning: 

Han flyger med full EBK och med 12 grader klaff.

SONY DSC

Jo den dånade rejält !

SONY DSC

Ännu en gång på väg upp i en looping

SONY DSC

Här demonstrerar den schweiziska piloten, att han kan fälla ner sin arresting hook

…..fast har man hangarfartyg i Bodensjön….
även tankningsarmen för lufttankning är uppfälld.

SONY DSC

Planet tyckte jag inte var så där i aerobatiken…kanske man är kräsen nuförtiden ?

SONY DSC

Här avsluta Hornet uppvisningen…

SONY DSC

…genom att blinka med sitt röda öga.

SONY DSC

…och sen startade den svenska stoltheten SAAB 39 Gripen.

SONY DSC

Gripen, det enda planet i sin generation som sen flera år är operativt.
Jo jag vet att Typhoone eller Eurofightern flyger, men det är inte helt
operativ än trots milliarders milliarder i investeringar.

SONY DSC

Med operativt menar jag att flygplanet är på förband och kan lösa sina taktiska uppgifter.

SONY DSC

Som sagt, Gripen har makalös acceleration.

SONY DSC

…och den kan flyga sitt program i en otroligt liten box…

SONY DSC

Vi som svenskar, jag skriver detta på Sveriges Nationaldag, kan vara stolta,
att vi som ett litet land har kunnat bygga detta ett av världens bästa flygplan !

SONY DSC

Ett av Gripen paradnummer är en Slow Roll.

SONY DSC

Jag pratade med en flygförare på Gripen och frågade han hur det kändes att
tända full EBK  på 30000 fots höjd….
Ojoj, sa han. Det är som att sitta på en nyskjuten kanonkula.
Min kommentar var: Jag är avundsjuk på dig.

SONY DSC

Det är mycket gas som kommer ut där bak…..

SONY DSC

Gripen är ett estetiskt tilltalande flygplan. Det ser ut att kunna flyga bra

SONY DSC

Här släpper piloten ir-facklor, vilket är spektakulärt.

SONY DSC

Detta är ju en typisk “Gripenbild”.

SONY DSC

Fullt spett på motorn. Kolla vingarnas böjning med ökad belastning.

SONY DSC

Här kommer förbiflygning med hög anfallsvinkel.

SONY DSC

Ser ni nosvingen, hur den jobbar ?
Det är den som i huvudsak
flyger planet i denna attityden.

SONY DSC

Fart och fläkt bildligt och bokstavligt.

SONY DSC

Upp i en looping. Vad piloter får tänka på vid looping på låg höjd
är den gamla regeln, att man kommer inte ur en looping på högre
höjd, än den man hade, när man gick in i den…

SONY DSC

Mera ir-facklor.

SONY DSC

Ir-facklor används för att lura ir-robotar av olika slag.
Dels Mark-Luftrobotar och dels flygplan-flygplanrobotar.

Man vill alltså att roboten ska låsa på någon av facklorna,
som är gjorda för att emittera just den våglängd på

ljuset, som sökaren i ir-roboten är känslig för.

Så allt är anpassat.

SONY DSC

När transportplanet  Hercules släpper facklor blir skyn full av ljus.
Våra flygplan blev utrustade med ir-facklor eftersom våra uppdrag

i Afganistan krävde det passiva skyddet.

SONY DSC

Dags för landning.

SONY DSC

När jag talade med piloten,  sa jag att det sägs,  att Gripen är lättflugen..

Ja sa han, de piloter som provflugit Gripen från andra flygvapen
har samfällt sagt,  att Gripen är en pilots dröm.

Han sa,  att med hänsyn till min flygerfarenhet, skulle han
kunna lära mig starta och landa Gripen på en dag…….

Det indikerar hur lättfluget planet är. Vilket i sin tur ger
piloten tid och resurser att hantera alla systemen, som finns

ombord på flygplanet.

Ja kära besökare, det var vad jag hade att redovisa.

Hoppas det föll i god jord och jag tar både positiva
och negativa kommentarer med glädje !