En promenad vid havet med hundar och människor.
En dag då vädret var härligt med sol och värme, som gav en föraning om vår.
Det gick inte att sitta hemma.
Tänk man kan promenera längs en 30 km lång sandstrand, utan att möta någon i stort sett ?
Det kan vi vara tacksamma för. Att inte behöva trängas.
Jag editerade ett mycket enkelt bildspel, för att ger dig några av våra ögonblick vid Laholmsbuktens strand.
Häng med om du orkar…
Således får vi se tillbaka på svunna tider, då vädret var med oss.
Men…håll ut, snart är det dags att plocka ner modellerna från vinterförvaringen och låta flygetygen erövra skyarna.
Till dess…en tillbakablick.
Fredag bjöd på vårväder, solsken svag vind och upp till 15 grader.
Vad bättre än att ge sig ut i naturen. Resan först till stranden för fågelkoll. Såg årets första flock av större strandpipare. Jag hade hoppats få fotografera fiskgjuse eller havsörn, men av det blev intet.
Vidare med bil österut upp till gränsen mellan halländskt kust- och skogslandskap.
Värmen stod mellan granarna och min temperaturmätare i bilen sa 16 grader. Inte dåligt !
På en större inäga spankulerade herr och fru trana omkring under letande efter mat. Tranor är imponerande fåglar, som mest består av näbb, ben och en lång hals, men icke förty, deras röster är starka och uppfordrande. De hörs kilometervis.
Det blev några bilder från en trolsk John Bauerskog, som är dominerad av den mörkgröna växtligheten.
Häng med om du har lust ?
Ett litet tillägg: Jag såg en flock på 10 tofsvipor i dag uppe vid Esmared.
De senaste 10 åren har tallarna erövrat mer och mer av dynlandskapet i Tönnersa Naturskyddsområde.
Länsstyrelsen i Halland har banat av växtlighet för att återställa dynlandskapet. Detta för att bland annat underlätta häckningen för fältpiplärkan , som anlägger sitt bo i sanden.
Bäckarna är välfyllda och porlar glatt mot havet.
Då jag skulle ta en bild från högra sidan av bäcken, med kameran lågt hållen, tog jag överbalansen och föll baklänges ner i gyttjan vid sidan av vattendraget. Jag kände mig ganska dum, där jag satt i vattnet och gyttjan och begrundade min något penibla situation…
Jag förväntade mig, att ett urgammalt mossigt troll skulle dyka upp…
Din fantasi talar om för dig, vad du associerar detta med…
Tranor på väg norrut.
Tranan bär intensiva kardinalröda färgstreck på hjässan.
…att de ska förmedla en känsla. En känsla för hur jag upplever naturen nära havet.
Alla intryck jag får, formar min verklighetsuppfattning. Alltså mina intryck bestämmer vad jag är.
Att gå vid stranden är en del av min dag och det sker nästan alltid något oväntat. Denna strövtågsrutin kan vara svår att förklara, för den som inte har en personlig relation till strand och hav. Ofta säger jag , att jag är outsägligt tacksam, jag inte bor i inlandet i granmörkret.
Att gå vid havet gör mig upplyft och vitaliserad !
Här kommer, om du orkar, bilder från min senaste vistelse vid stranden. Jag presenterar mycket bilder eftersom alla mina besökare inte har fysisk möjlighet att själva ta sig ut i naturen och se förändringar, därav mina publiceringar.
Alla bilder tagna med min IFåne.
Häng med !
Lagaosets egen Fafner. Fafner var en drake ur en del av den isländska Sagan som dräptes av hjälten Sigurd.
Sagan har inspirerat till Wagners opera ”Nibelungens ring”.
Beståndet av storskarv har minskat. Jag föredrar att kalla fågeln Cormoran som det heter i kontinentala Europa.
Det var ingen vind då jag passerade. Därför var dyningen svag.
En tall som har gett upp kampen mot salta och envisa vindar.
Någon sprang ifrån sina ben i brådskan…
Tönnersas mest av mig, fotograferade fågel.
Strandskogens extremt sällsynta långhalsade struts.
Ser du, hur vinden med träget arbete kan påverka en tall och vrida grenarna…
Så tycker jag min hjärna kan kännas efter två timmars funderande på ett algebraproblem…
Vinterns sista pust…
Lugnet
Låt din fantasi tala om för dig, vad du ser…
Lagan och Kattegatt formar ständigt stranden.
Ser du vad som saknas ?
En strandad öronmanet som förlorat sina färger.
Längs skogsstigen en aning om vår.
Hej då !
Jag tror inte det finns hundar, som lättare skapar leenden hos betraktaren än vad mopsar gör.
En mops är en totalt oberäknelig varelse, som tar sig för vadhelst den får lust till.
Ofta säger en mops: ”Jag är egentligen en pitbull”. Mopsar har ett outtömligt förråd av självförtroende. Jag vill inte säga mopsar i alla lägen vill bli gosade med, utan min erfarenhet är, att de har ett stort mått av självständighet.
En mops är ofta mycket inriktad på mat. Vid matdags gör mopsen allt för att vara först vid matskålen.
Skulle den minsta matsmula hamna vid sidan, kan mopsen hålla på nästan hur länge som helst i sina försök att få tag i smulan.
Det blev lite bilder på mopsar och på en labradordam.
Om man har lite hundgodis och det finns mopsar, då får man uppmärksamhet !
”Nä, jag går inte in”…
”Nu orkar jag inte cykla mer”….
Tre kompisar…
Mops och labbe
”Men vi då ”?
”Jag sover inte…jag bara relaxar”…
…tillsammans med skärmflygarna.
Vi har haft ett stabilt högtrycksläge nu i ca 5 dagar, vilket gett soliga och klara dagar med svag vind från norr.
Detta väder ger förutsättningar för olika sorters hangflyg på Hovs Hallar.
På tisdagen utlovades svag nord till nordvästlig vind 3-5 m/sek.
Eftersom vinden riskerade att vara svag, tog jag med en lätt modell, som kan flyta på minsta lyft, vilket är min ”Introduction”.
Framme vid parkeringen kollade jag vimpeln på taket på värdshuset och såg, att den hängde i stort sett slak…
Men jag var säker, det skulle dra nere vid Segeltorp, så jag tog mina prylar och gick ner till pilotplatsen.
Där jag mycket riktigt möttes av ca 1-2 m/sek vind. Monterade modellen kollade och startade.
Hanget lyfte bra och det var en piece of cake att hålla sig uppe. Jag kunde flyga utan bekymmer och kunde klättra enkelt till 50 m AGL.
Efter första korta flygningen, landning på den frusna marken, vilket alltid är en utmaning här, speciellt med en balsamodell som lätt skadas.
Efter landning montering av två kameror och sedan iväg igen.
Förvånansvärt mycket turister som spankulerade i det fina solskenet och som var nyfikna på det jag höll på med.
Jag hade en fin dag, där jag satt på modellflygbänken och beundrade min modell, samtidigt som jag undrade, varför inga skärmflygare dök upp. Just då jag tänkte tanken kom 6 stycken. Okända och gamla bekanta.
Vinden låg då på ca 5 m/sek vilket är aningen för lite, för det ska bära skärmar på hanget. De försökte, men flygandet slutade nedanför hanget, då det inte bar.
Det var utlovat ökande vind, men vindförhållanden runt Hovs Hallar är oförutsägbara. Vindmätaren vid Norrhamn visar ofta helt annat värde jämfört med den reella vinden Segeltorp.
Men jag hoppas, de fick flyga någotsånär, då vinden friskade.
Jag startade flygandet kl 1200 och jag gjorde dagens sista landning 1550.
Sen var jag mätt på flygande och fina upplevelser, packade och åkte hem.
Jag brukar alltid hålla span på fågellivet då jag modellflyger på platsen, men i dag var nästan inget att se. Det gäller att hålla ut, för våren kommer…
Jag tog lite bilder med mina små Mobiuskameror. Stillbilderna är klippta ur videofilmer, vilket förklarar den icke helt goda kvaliteten.
Häng med en tur !
När jag åkte hem, satt jag i bilen och filosoferade över det faktum, att i dag är jag oftast ensam och flyger med mina modeller på Hovs Hallar. Det är roligare och mer inspirerande att vara flera, då man får nya intryck och idéer från kompisar.
För 50 år sedan kunde vi vara 15 personer som dök upp vid hanget då det var bra väder…och vi flög så mycket det gick !
Alla var vi entusiaster, som fångats av det märkliga, att man styra en maskin i luften, som håller sig uppe utan motor. Just att man kan kontrollera en modell med hjälp av en låda på magen, var ju det otroliga !
Vi upplevde makalösa saker med modellerna och vi reparerade på plats, om vi slog sönder. Vi hade inga datorstyrda laddare, utan körde vi slut på acken ”snabbladdade” vi genom att köra på ström från våra bilbatterier. Vid denna tid var förbindelserna mellan cellerna på ett bilbatteri ovanpå batteriet, varför man kunde få ut 6 Volt. Det körde vi rätt in i NiCad-acken tills den blev varm…
Sen flög vi igen.
Varför inte fler flyger hang i dag ? Ingen aning. Hela modellflyghobbyn är under stark omstrukturering.
I dag ska allt var färdigbyggt, så man kan flyga med en gång.
Har vi för brått ? Alla föreningar har det svårt med klubbaktivitet och gemensamma sammankomster.
Jag vet inte, men det kallas väl ”utveckling” ?
Så länge jag är flyttbar, kommer jag att ta mig till hangen för att kunna uppleva fenomenet ”Hangflygning med min segelmodell” !
…modellflygarbänken
Klart att starta.
Klaff ett oundgängligt hjälpmedel då man flyger här.
”Off she goes”…
Ser du ombordkameran ?
Segeltorpshanget söder om parkeringen.
Kattegatt. Vind ca 3 m/sek, inga vågor som bryter.
En hangflygare med 53 års flygerfarenhet på Hovs Hallar…
Segeltorpshanget mot Hovs Hallar.
Det som möjliggör hangflyg; Sol, vind och ett hinder som ändrar vindens riktning.
Jo det beror på, att jag vet, efter feedback, att mina besökare uppskattar det.
Alla besökare har inte möjlighet att ta sig ut i naturen av olika orsaker och ett sätt för dessa att uppleva det jag får uppleva är mina bilder och berättelser.
Jag tröttnar aldrig på mina dagliga promenader vid havet. Även om jag inte förväntar det, händer ofta det oväntade, vilket ger min verklighet dynamik och ger promenaden sitt värde.
Som jag brukar säga, att upplevelser som stimulerar, de är värda mer än 50 miljoner på banken.
Så här kommer lite, av det jag upplevde tidigt fredag förmiddag .
Då jag startade mitt strövtåg 0830 var det -7 grader och en lågt stående sol.
Sedimentering som resultat av skiftande vindar och luftfuktighet.
Jo, det var kyligt.
Den svaga dyningen föll ihop mot strandkanten.
Två alar slogs i strandkanten vid Lagaoset.
Qatar Airways rita sina streck i den intensivt blåa skyn.
Sydsvensk vinter. Lite tallriksis i Laholmsbukten.
Komplicerat benbrott…
Jag vill inte säga vårkänslor, men då jag gick längs skogsstigen, lyfte sig livsandarna…
Tönnersa Naturvårdsområde med fritt utvecklande skog.
…fick jag tillfälle att flyga med en lätt modell på Hovs Hallar i fredags.
Det var solsken, cirka 1 m/sek nord, varför jag drog till favorithanget vid lunchtid.
Mycket folk vid Hovet, som njöt av väder och natur.
Jag tog mig upp på Platån med min ”Introduction” som ju är en lätt och välflygande modell. Vinden var nästan inte mätbar och havet låg blankt. Dock syntes krusningar längre ut, varför jag närde gott hopp, att vinden skulle öka upp.
Jag monterade kameran på modellen och startade, för jag vet, att den minsta vind skapar lyft här. Min modell har ju en elmotor i nosen. Klättrade 50 m och kuperade motorn och fann, att det gick att flyta på lyftet, om jag flög noggrant.
Efter en timma i luften, landning och paus. En man kom och vi började prata. Hans namn var Mats Sjöberg och var ute för att fotografera naturen. Vi pratades vid en god stund och han tog lite bilder, som han sedermera skickade mig. Tack så mycket Mats!
Ett problem då jag flög var att mina två LiPo-ackar var urladdade, vilket var ett mysterium för mig. Det innebar, att det gällde att flyga med all den erfarenheten jag besitter för att kunna hålla mig uppe. Utan power kan jag ju inte rädda mig ur svåra lägen.
Men det funkade och efter 3 timmar på hanget for jag mätt på upplevelser åter till hemstaden.
Lite bilder blev det i alla fulla fall…
Länk till Facebooksidan som Mats Sjöberg administrerar:
https://www.facebook.com/groups/1739302512970931
En åldring…men som är ung i modellflygsinnet !
Det var behagligt väder, så min overall fick ligga i bilen.
Är jag en skugga av mitt forna jag ?
Du ser…ingen märkbar vind som krusar Kattegatt.
Min pilotplats vid ”Fortet” på Platån Hovs Hallar.
Just innan sättningen.
Mats och Mats
Det var det…
I brist på flygväder kommer här ännu ett bildspel
med OT-FRIFLYG.
Hoppas jag inte tröttar ut dig…
Senaste 4 månaderna har det här på Västkusten inte bjudits på modellflygväder.
Aldrig har jag upplevts så…nedslående väder. Ingen riktig vinter, men fastmer regn och blåst.
Inget som lockar mig till mina hang, vare sig Hovs Hallar eller Tönnersa Strand. Jag är inte en sjävplågare, utan i min ålder vill jag, det ska vara njutningsfyllt.
Jag är inte lat, men ibland är det segt…
Vad gör jag ? Jo jag lever på mina minnen från i somras. Då det var solsken, 25 grader i luften, svaga vindar och 5/8 Cu i skyn.
Eller då det blåste 4 m/sek nordväst på Hovs Hallar och vi kunde sitta på modellflygbänken nere vid Segeltorpshanget och njuta av modellen i luften. Inget speciellt aerobatiskt flygande…utan bara glida fram och bli förundrad över begreppet modellflyg !
Här lite pics från en termikdag med min Ava Pro en härlig termikdag ihop med flera glador.
Häng med om du orkar…
Klappat, laddat och klart…
Min nya radio med ny sele och pult.
Som alltid…min GoPro åker med. Man vet aldrig…
Off she goes…
Kan inte bli bättre.
Min fina modell; min Ava Pro.
En av de talrika gladorna.
Plåtfågel 10000 m upp.
En modern stabbe med stort sidoförhållande och således här med högt Re-Tal. Effektiv kontrollyta som ger vingen rätt anfallsvinkel.
När jag är ute och flyger termik med mina segelmodeller, händer det ofta, att vi får sällskap av fåglar, som också utnyttjar termiken.
Oftast är det glador eller vråkar. Men jag har flugit ihop med tranor, fiskmås, storspovar och andra arter.
Enligt mig, de bästa termikflygarna är tranor och ormvråk. De är skickliga…men de har inte skuggan av en chans mot min Ava Pro i blåsan. Jag stiger ifrån utan problem.
Gladan är en snyltare, som piggybackar på min modell. Gladorna kommer ofta och lägger sig samma blåsa som modellen, men de är inte speciellt duktiga flygare, jämfört med exempelvis ormvråk.
Jag har testat, genom att lägga min modell i sväng i luft utan stig eller till och med sjunk. Ofta kommer glador och lägger sig kurvar med mig i den dåliga luften. Det skulle aldrig en vråk göra.
Hur som helst, på min modell har jag en GoPro med ett modifierat objektiv från Carl Zeiss, då jag flyger. Kameran inställd, så den plåtar parallellt med vingen och tagande 4 bilder/sekunden.
Då är det lätt att sikta, då man står på marken som pilot. Fast alla ska veta, att det är inte enkelt att träffa rätt uppe i luften !
Jag har flera hundra bilder, jag har tagit i luften på företrädesvis rovfåglar.
Bilderna i inlägget är taget från en Leprachaun, en OldTimemodell från 40-talet. På den har jag monterat en liten Mobiuskamera, stor som en tändsticksask, vilken var riktad i flygriktningen.
Kameran var i videofilm-mode, varför mina bilder är klippta ur en videofilm, som naturligtvis påverkar kvaliteten. Jag har försökt förbättra kvaliteten så gott det lät sig göras, men jag tycker bilderna är värda att visa, då de visar ett lite ovanligt sätt att plåta fåglar från en modell…
Bilderna tagna söder Halmstad.
Häng med och flyhigh !
En ormvråk kanade in i min blåsa…
…bromsade in och justerade sitt läge som rote-tvåa…
…du ser nosen på min modell…
…han tyckte han kom för nära ibland…
…och glodde lite snett på mig…
…han fällde ut landningstället….
Här ser du min Ava, som fått en glada som rotetvåa. Min modells spännvidd är 4 meter.
Så här blev bilderna vid detta tillfället.
Under min senaste promenad vid havet hade inte mycket skett i naturen, som gjorde, jag höjde på ögonbrynen.
Allt som vanligt. Lagan byggde sina sandrevlar längs stranden, gråtrutar och kråkor flög sina övervakningsrundor över mig i sitt eviga letande efter mat. Trutar och kråkor är, enligt mitt sätt att se det, de mest utpräglade matoppertunisterna.
Men trots frånvaron av det oväntade malde jag pålängs den tomma stranden.
Framkommen till den plats där jag viker av mot skogsstigen, lade jag märke till älgspår, som var färska. Det var en ko med sina två årskalvar.
Jag stannade, spanade runt och upptäckte en vilande ko, som låg på en liten kulle i ett sumpigt område. Hon hörde mig, men låg kvar och lyssnade. Det är så, att älgar har dålig syn på långt håll.
De förlitar sig på hörsel och luktsinnet. Man säger att hörseln väcker och lukten alarmerar.
Jag försökte hitta kalvarna men misslyckades. Lite bilder på kon blev det och då hon kände min vittring, reste hon sig och gick iväg med avmätta steg i ett långsamt typiskt älgtrav med sin två kalvar.
Denna familj uppehåller sig i ett begränsat område och chansen att se djuren är relativt stor, om man har blicken med sig och går tyst.
Det är imponerande att se en älg på nära håll i naturen. Avståndet då jag fotograferade ca 100 m.
Att få se ”Skogarnas Konung” eller i alla fall ”Skogarnas Drottning” var det som satte krydda på min promenad och gav mig något att ta med hem.
Lite bilder tagna i uselt ljus på 100 m avstånd, därav kvaliteten…
Enda nyheten på stranden, en ilandfluten al.
Som du kan se bygger Lagan hela tiden nya revlar längs stranden.
Här är vackert…eller vad säger du ? Dramatik även i en vanligbild…
Älgkons avtryck med sporravtryck.
En av kalvarnas klövar. Ser du skillnaden…
Kon reser sig lika långsamt som jag, då jag ska upp från en vilstol…
Öron och nos…två viktiga instrument att hämta information för älgen.
…går inte fort…
Hon hade koll på mig.
”Skogens Drottning” vid Lagaoset kl 0945 24/1 2025.
Det händer inte så mycket i naturen vid denna tiden på året.
Allt…samlar och sparar på krafterna inför kommande vår.
Jag gick, som vanligt min runda vid stranden och genom skogen, därför det var härligt väder med solsken och i stort vindstilla.
Hade hopp om observation av havsörn, vilket också inträffade vid Lagaoset, där en havsörn just rott förbi i sakta mak med sina mäktiga vingar.
Jag kom en minut för sent, så det blev ingen bild…
Uppe i dynerna höll länsstyrelsen på att återställa sanden, så att fältpiplärkan ska kunna häcka. Bra initiativ.
”Min” större hackspett hördes inte till tyvärr, för i dag hade vi fint fotoljus.
Men det var ändå upplevelserikt att gå stigen genom skogen till parkeringen.
Lite bilder blev det om du orkar…
Den svaga dyningen bryter mot Lagans utströmmande vatten.
Kråkan tog ett snedsteg…
…och flög iväg.
En solitär knipa låg och guppade.
Frosten ligger kvar.
Det var minus 3 grader tidigt på morgonen.
En säck saneringspulver, som flutit iland…man förebygger kanske ?
Som en stor insekt jobbar grävmaskinen med sanden.
Man tar bort växtligheten …
…för att underlätta fältpiplärkans häckning.
Stigen som jag frekventerar och som bjuder på överraskningar…
…som ett rykande träd…
…efter att solen värmt upp barken.
Som vanligt hade massmedia lovat jordens undergång.
De numera så vanliga överdrifterna dansade en glatt Jitterbug med tidningsredaktörernas rubriksättare. Du har väl märkt, att nu heter det inte snöfall eller snöby…Nä, nu kallas det ”Snösmocka”…
Regn kallas ”Regnkaos”. Så fort vädret avviker från solsken och molnfri himmel, kallas det för ”Extremväder”. Jag glömmer inte då aftonbluddret skrev: ”Nu kommer dödsvärmen”… i somras, då det förutspordes ”Upp till 30 grader”.
Eller då exessen skrev: ”Nu kommer dödsregnet”…refererande till de kraftig regnen som blött ner Spanien.
Jaja, vad säger du ?
Nåväl, är det nyhetstorka, så är det och då tillfredsställer man de, som förutspår väder deras chans att få allt ljus på sig….
Men jag vet, hur det blev…”det bidde en vante”…
Jag brydde mig inte om domedagsbasunerna, utan jag gick min vanliga runda med kameran vid havet.
Det blev lite ögonblick, om hur jag upplever väder och vind.
Vill du ha bra väderprognoser, rekommenderar jag följande:
https://www.yr.no/nb/v%C3%A6rvarsel/daglig-tabell/2-2708365/Sverige/Hallands%20l%C3%A4n/Halmstad%20Municipality/Halmstad
yr.no är världens mest besökta vädersida, man har mer ån 5 miljoner besökare varje dygn.
Vill du veta vindhastigheten i realtid, vid exempelvis Kullen, klickar du HÄR.
Sydlig kuling.
Skillnaden mellan Lagans vatten och Kattegatt.
Vitt och brunt.
Du ser på den brytande vågen…SSO vind.
Jag mötte en älgko med två kalvar…
Det har inte varit mycket med begreppet ”Vinter” än.
Men häromdagen blev det lite kallare och vi blev förunnade 1 cm snö.
Jag kom hem kl 0300 i natt efter ett kalas och då visade min termometer -9.8 grader…
I torsdags gick jag min vanliga 8 km runda vid stranden.
Som vanligt med min kamera, eftersom jag räknade med att kunna plåta den större hackspetten, som nästan är stationär på ett ställe i strandskogen. Men ingen fågel hörde jag.
Jag fotograferar mycket med min Ifåne, som jag anser funkar så bra den kan och som är lätt att hantera. En fördel till, är att jag har den med alltid, då jag promenerar i naturen.
Vad stranden anbelangar, såg jag hur dynamisk den är tack vare Lagan, vågorna och vinden. Den förändras ständigt och utloppet av Lagan i Laholmsbukten är i ständig förändring. Lagan och dess ström i havet eroderar ner kanterna och bygger upp de igen.
Detta sker över en natt, om förhållandena är de rätta.
Så vi behöver inte ha upplevt en våldsam storm för att se förändring.
Men en rejäl storm frambringar nya objekt på min favoritstrand.
Nåväl, jag tog lite bilder. Ingen dramatik, bara ögonblick ur verkligheten.
Varför så mycket från mina strövtåg längs stranden ?
Jag tycker om att visa, hur naturen ändrar sig i förhållande till årstid, väder och vind.
Ismönster
Blomblad av is…
Det evigt arbetande Kattegatt.
Blåsten har fejat bort den lösa sanden och transporterat upp den i dynerna.
Någon ansåg, att stranden borde sopas…
Ett exempel på Lagans erosion av strandkanten.
Efter mycket nederbörd var det fart på Lagans vatten.
Skiltvakten vid Lagaoset är inne på sin åttonde säsong nu…
…och han ser fortfarande barsk ut.
Bäcken som mynnar i Lagan…
…är en reproduktionslokal för uppvandrande öring.
Havets dyningar bryter mot det utströmmande Laganvattnet.
Lagaoset och bakgrunden Hovs Hallar.
Den 2 Januari 2025 och det höstsådda prunkar…
Nytt år, nya möjligheter. Fast året inleddes med ett fullständigt deprimerande väder. Plus 5 grader och regn.
Jag föredrar snö på vintern, eftersom den lyser upp tillvaron och vi vet alla, att ljuset påverkar våra hormoner i positiv riktning.
Men vad kan vi gör mer än att lida igenom mörkret…
Jag körde en runda och tog lite bilder.
Häng med på denna sorgliga resa…
Efter kalaset…
En sophantering som inte fungerar…
…utan man har hyrt in kråkor och trutar, som källsorterar i ett av stadens , vad som kallas, ”Utsatta Områden”…
Grått hav.
Du ser själv
En kråka satt och deppade i toppen av en båtshake och tänkte:” Nytt år…tja vad ska jag göra åt det i regnet ”?
Det är naturligtvis lättare att dumpa sitt sovrumsmöblemang ner i vår hamn än att köra till Återvinningen med det…
Gott Nytt 2025 på dig förresten !
Inte för jag väntade att något speciellt skulle ske.
Men jag kan aldrig veta…
Kolla bilder från min dagliga strandrunda.
Ljuset var dåligt, varför det var problem att fotografera.
Men du ser vad det är.
Häng med mig bakåt stigen !
Ett almonster låg och lurade på rov med öppet gap i strandbrynet.
Denna slanka individ var på väg till sitt morgondopp och blev så rädd då jag kom, att håret reste sig på hans huvud.
Lagans utflytande vatten formar med hjälp av strömmarna småöar,
vilka ständigt omskapas. Stranddynamik.
Jag har aldrig sett så mycket tallplantor i sankområdet mellan dyner och strandskog.
Den större hackspetten var fullt sysselsatt att hacka fram tallfröna ur kottarna.
Fågeln har mycket vackra färger och är vanligt förekommande där jag strövar. Vill du se en hackspett ? Lyssna efter hans hackande !
Hackspetten är inte speciellt skygg och just denna individ, tror jag, har haft sitt revir här nu för tredje året och är van vid promenerande människor.
Fågeln brukar klämma tallkotten i en sprick i en gren för att kunna hacka loss de energirika fröna.
En bild på honom från förra året.
Jag såg en stor fågel som sakta vevade sig fram på tunga vingar över havet 100 m från stranden och jag tog några bilder i dimman därför…
…jag misstänkte, att det kunde vara en…
…havsörn, vilket det också var. En ung individ som ännu inte utvecklat det vita bandet tvärs stjärten. Havsörn har gul näbb, kungsörn har mörk näbb.
Sveriges största fågel med en spännvidd på ca 2.5 meter.
Nu är det stora köpvansinnet över. Aktörerna i plåtladorna i städernas köpcentra räknar kvittona och i januari kommer avbetalningsaviseringarna neddimpande i brevlådorna.
Nu börjar bister verklighet, för nu ska räkningarna på uppfyllda drömmar gäldas.
De flesta av oss har drömmar om något, som kan tyckas ouppnåeligt.
Kanske därför jag spelar på lotto för 100 kr/månaden ? Någon ska ju ta hem Euro-jackpotten på en miljard…Inte för jag tror jag vinner…men låt mig behålla min dröm.
För vanliga människor är lottospel en möjlighet att hålla en vision, en Fata Morgana vid liv.
En del människor har fått sina drömmar uppfyllda.
Men sedan ? Då man köpt 10 Ferraribilar…då man byggt Tylösands dyraste hus ?
Drömmarna och förväntningarna är resultat av våra tankar om idéer, ett kommande projekt eller händelse.
Blir vi inspirerade av en bild, en händelse, ett samtal med en annan människa eller något annat sinnesintryck, skapa det en process i våra hjärnor, som ger oss förväntningar och drömmar om just ”Något”.
Det är nyttigt att få sinnesintryck. Ju fler perceptioner du får,
desto mer inspirerad blir du, som du sedan kanaliserar mot din dröm.
Det behöver inte bara vara synintryck utan känsel och även lukt kan ge inspiration.
Minns du lukten av tallbarr i en strandskog, eller lukten av blöt asfalt efter en åskskur en het sommardag.
Därför är jag nyfiken och öppen för det mesta.
Just för jag vill ha positiva erfarenheter, som stimulerar mig själv till mina nya drömmar och som kan skapa förväntningar inom drömmarnas gränser.
Jag vill inte bara vara nyfiken, jag vill vara en aktiv människa, som helst säger ja till det mesta, allt för att kunna infria mina förväntningar.
Kanske jag säger ja till för mycket. Men det har gett mig otroliga erfarenheter och upplevelser, vilka givit mig inspiration till min ständiga nyfikenhet.
För mig kan en förväntan nästan kännas rent fysiskt.
Alla mina förväntningar väntar på att verkliggöras om några sekunder.
Allt jag laddat in i ”förväntningslådan” i huvudet ska blomma ut nu…
Har du inga förväntningar eller drömmar, vad hänger du upp ditt liv på ?
För mig själv innebär det, att jag håller drömmen och förväntningarna levande, genom att jag varje morgon vet, att min dag bär med sig något, som inspirerar mig.
Ett liv som varande en blott existerande, vegeterande individ, som leds runt varje dag mellan köksbord, dator, tv, Ifåne och säng är för mig en absolut icke existens.
Att inte ha förväntningar eller drömmar är som att sitta på en bänk vid en järnvägsstation och se livet passera, som om det vore ett oändligt långt tågsätt.
Men du kommer att bli förvånad, hur kort din oändlighet är, då du ser livets sista vagns röda lyktor försvinna i fjärran.
Kvar på bänken sitter du ångrande, att du inte tog chansen att hoppa på…
Har du funderat på, att om alla dina önskningar och förväntningar vore uppfyllda, då hade du inte mer att drömma om eller förvänta dig.,,
Ungefär som om du vann 500 miljoner och du efter ett år köpt allt vad du ville ha.
Men vad skulle du göra sen ?
Du hade inga fler drömmar eller förväntningar…Man ska hålla sina drömmar levande för det håller dig levande.
Nedanstående text, som ofta framfördes av Marlene Dietrich, inspirerade mig i detta mitt resonemang om begreppet drömmar.
Wünsch’ dir nichts
Dummes Menschenkind
Wünsche sind nur schön
Solang sie unerfüllbar sind
Wenn ich mir was wünschen dürfte
Käm’ ich in Verlegenheit
Was ich mir denn wünschen sollte
Eine schlimme oder gute Zeit
Wenn ich mir was wünschen dürfte
Möcht’ ich etwas glücklich sein
Denn sobald ich gar zu glücklich wär’
Hätt’ ich Heimweh nach dem Traurigsein
Man hat uns nicht gefragt, als wir noch kein Gesicht
Ob wir leben wollten oder lieber nicht
Jetzt gehe ich allein
Durch eine große Stadt
Und ich frag’ mich
Ob sie mich lieb hat
Det tål att läsas mer än en gång.
Jag tror de flesta av oss, som läser mitt inlägg har gått igenom Realskolan och kan därmed översätta och förstå kärnan av denna dikt.
Håll drömmen vid liv så lever du !
Mats
Jag gick min dagliga promenad längs havet i blåsigt väder
i hopp om att hitta motiv för min kamera.
Kraftig vind brukar orsaka förändringar längs stranden.
Också i dag hade havet spolat bort de små sandrevlar som den i Laholmsbukten utflytande Lagan hade skapat.
Längs stranden, där vinden skapat högt vattenstånd, hade som vanligt alträd blåst iland.
Men inget speciellt annat.
Havet bröt i vitt skum i vind som toppade 14 m/sek och som skapade dynamik.
Då jag kom till platsen för den stora parkeringen och gick upp från stranden för att gå längs skogsvägen ner till Lagaoset, då såg jag något i en buske, som fångade mitt öga. Något färgrikt som flaxade i vinden
Nyfiken som jag är, gick jag dit och fann en ballong…
Texten var med kyrilliska bokstäver, men det har jag lärt för länge sedan och jag förstod, att ballongen var avsedd för barn, eftersom den var försedd med texten: ”Sinii Traktor”, vilket betyder just vad där står.
En tecknad traktor på äventyr. Skapad av en rysk konstnär och en populär informativ serie. Man beskriver olika äventyr som traktorn är ute för, vilket tycks appellera till den ryska publiken.
Vill du veta mer så googla: Sinii Tractor
Ballongen var av typen mylar, vilket kan förklara en lång färd till Sverige. Jag har funnit flera ballonger längs stranden under mina många promenader, vilket lett till oväntade kontakter.
Jag kollade vindarna senaste veckan och fann vi på höjd hade haft ostliga vindar, vilket kan förklara ballongens resa.
Roligt att det oväntade inträffar under promenaden.
Jag tog lite bilder.
Här är en länk till en ballong som flög från Schweiz och som strandade vid Lagaoset:
DIE LANGE REISE ZWISCHEN FREIBOURG IN DER SCHWEIZ UND HALMSTAD…
Dessa ballonger utvecklade sig till en lång kontakt med marknadschefen på sjukhuset i Freiburg. Sjukhuset är ett av de finaste privatsjukhusen i världen och vad det kostar att bli behandlad där, vågar jag inte gissa…
Vid juletid fick jag ett paket från Freiburg innehållande ett jättelikt chokladpaket som tack för att jag mailat lite bilder på ballongerna.
Ballongresan togs upp av lokaltidningen och en av Frankrikes stora nationella tidningar. Inte dåligt.
Ännu en länk:
BALLONGERNA, SOM FLÖG FRÅN SCHWEIZ TILL LAHOLMSBUKTENS STRAND…