Bollerup är en av höjdpunkterna på mitt modellflygår.
Det är något jag sett fram emot under lång tid och längtat efter.
Förväntansfullt åkte jag dit anländande fredag morgon.
Vid briefingen slog mig tanken genast: Är vi inte fler ?
Sedan 2010 har jag med min kamera dokumenterat OT-SM och vi har varit allt ifrån 70 till 40 deltagare.
Nu var det, enligt en hastig bedömning av mig, max 15-20 tävlande knappt…
Detta faktum var för mig skakande. Varför inte fler ?
Ok, väderläget var inte stabilt, men gamla OT-flygare är ett segt och uthålligt släkte, som håller sin hobby levande.
Jag tänker på Paul-Ivar från Trondheim, som åker tåg med sin modellflyglåda till Bollerup ! Det är intresse !
Vi vet, att vi har, med hänsyn till deltagarnas medelålder, en hög naturlig avgång. Men jag tror inte, liemannen har huggt så brett, som det kunde tyckas nu.
Naturligtvis är det en kombination av orsaker, som skapar ut- eller ska vi säga avvecklingen av OT-flyget.
Orsakerna tror jag är, utan inbördes gradering, vi är för anonyma. Syns vi inte, då finns vi inte. Vi kan inte betrakta oss som ett exklusivt skrå, utan vi måste vara öppna.
Inte bara för människor, utan också för idéer, som för vårt intresse framåt.
Vi brister i rekrytering av yngre medlemmar. Där tror jag knuten är. Tänk om varje aktiv SMOS – medlem rekryterade EN person och lotsade in denna eller denna till vår hobby ?
Modeller är det ingen brist på. Donera modeller som är lämpliga till presumtiva OT-flygare, så de vet, att modellerna de ska flyga med är ok.
Önsketänkande ? Jovisst, men vad är alternativet ?
Jag skriver dessa kommentarer som en betraktande fotograf, som dokumenterar OT-Friflyg. Jag tävlar inte som aktiv flygare.
Däremot är jag mycket aktiv flygare och modellflygare på andra sätt.
Mitt liv har varit präglat av begreppet FLYG.
Som många tycker jag och jag kommer inte på bättre uttryck, att det vore synd att OT-Friflyget förtvinade !
Det finns säkert många idéer, hur vi kan popularisera OT-Friflyg. Låt dessa tankar inspirera oss, så vi kan erfara en nytändning för vår hobby och vitalisering av modellflyg med äldre konstruktioner.
Fredagens väder på eftermiddag och kväll var mycket bra. Lördagen var blåsig.
Vi ska vara tacksamma att Bo-Eskil har kunnat ordna denna plats för flyg och boende.
I år var markförhållandena utomordentliga…
…det ansåg vi, som var där i alla fall…
Här några bilder tagna i det disiga vädret vid Bollerup.
Jag har massor med bilder, som jag kommer att publicera, efter hand som jag hinner.
Dessutom en massa videosnuttar, vilka jag ska klippa ihop !
Håll ut friflygare, det är vi ungdomar, som har framtiden liggande framför oss som ett oslaget vetefält !
Hoppas min ingressbild inte symboliserar för starkt känslan av fåtal !
Mästerskapet avhålls vid Bollerup 24 – 27 Augusti.
Låt oss hoppa vädret är oss nådigt…
Alltså solsken, vindstilla och bra termik !
Här kan du läsa inbjudan:
Välkomna till OT-SM på Bollerup 24-27:e Augusti 2023 Samling Torsdag 24:e Augusti på Borggården, SMOS vägskylt vid vägen.
Tävlingsdagar: Torsdag 24:e Augusti.
Klasser: A, B, S1, C1. Tider: 14.00 samling.14.30 – 20.00 tre starter utan periodindelning.
Fredag 25:e Augusti.
Klasser: D, G-Int, S2, S3, S-Int och F-klassisk. Tider: 09.00 samling. 09.30 – 17.00 tre starter utan periodindelning.
Lördag 26:e Augusti.
Klasser: A1, A2, C, F-nostalgi. Tider: 09.00 samling. 09.30 – 15.30 tre starter utan periodindelning.
17.00 Middag 18.00 Årsmöte
Söndag 27:e Augusti
Reservdag för tävlingar och flyoffer.
Regler mm… Linlängd 50 m för A1 och A2, 100 m i övriga klasser, om inte tävlingsledningen beslutar annat.
Tävlingsledningen har rätten att ändra tider, antal starter och tävlingsklasser beroende på vädersituationen eller andra omständigheter. Skriv gärna ditt mobilnummer på modellerna. Lämna även ditt mobilnummer till sekretariatet. I alla gummimotorklasser gäller handstart. Utrustning/hjälpmedel för termikregistrering är ej tillåten.
Logi: Kontakta Bo-Eskil för boende på Bollerup 0703-56 54 16 eller Österlens Gästhärbärge. Torsdag och Fredag finns möjlighet att äta frukost och lunch i matsalen på Bollerup.
Middag och årsmöte. Matsalen Bollerup. Middagen kostar 220 SEK. Anmälan: Skriftligt anmälan senast Söndag 20:e Augusti till Martin Larsson martinlarsson22@gmail.com
Excel-fil på SMOS hemsida kan användas eller nödvändiga uppgifter direkt i mail. Avgift 100 SEK, 60 SEK för varje ytterligare modell. Betalas till SMOS Plusgiro 886695-6 Deltagare från länder utanför Sverige betalar avgiften i svensk valuta på tävlingsplatsen direkt i sekretariatet, helst i jämna pengar.
Information om tävlingen lämnas av Martin Larsson 0322-61 78 77
Att vara modellflygare, är att följa väderutvecklingen noga.
Personligen litar jag på yr.no, vilket är världens bäst ansedda vädersida. Man har prognoser, som väl stämmer med verkligheten.
SMHI och väderinstitutet, som det kallas, “Storm” ger jag inte mycket för.
Det skulle i måndags bli en fin mellandag mellan fronterna med solsken och lite vind.
Jag planerade genast att komma ut med en modell för att få flyga termik.
Dagen blev som yr.no lovade och jag möttes av blommande Cumulus i skyn, vilket indikerade termik.
Montering av modell och start. På 50 m tog jag en blåsa och steg, just så högt jag ville.
Efter 50 minuter i luften fick jag via min telemetri info, att min mottagaracke började sjunka i spänning. Alltså avbröt jag, landade och bytte acken.
Klockan var ca 1430 nu och jag kunde se, hur varmfronten närmade sig med sina höga moln. Vidare märktes att sjöbrisen påverkade termiken. För att kunna få termik fick jag klättra till 100 m med elmotorn, sen kunde jag få anslutning och kurva upp mig.
Sjöbris är den vind som uppstår, då skillnaden i temperatur mellan hav och land uppstår på grund av solinstrålningen. Luften över land stiger och då sugs sval luft in från havet. Där jag flyger, når sjöbrisen, om den inte är stark upp till ca 100 m höjd. Sjöbrisens svala luft rör sig alltid närmast marken, eftersom kall luft är tyngre än varm. Sjöbris och dess motsats landbris är som en stor pump. Sjöbris, då blåser in mot land och landbris, då blåser det ut mot havet.
Sammantaget fick jag 2.5 timma i luften. Finns inget bättre, än att sitta i Biltemastolen med modellen i bra luft, där den flyger i stort sett själv. Detta är goda upplevelser för mig.
Jag tog lite bilder, vilka beskriver molnbildningen under min flygdag.
Bilder från min GoPro, som olyckligtvis hade lite sololja…på objektivet, vilket gjorde att en del av skärpan gick förlorad.
Cumulusmoln och Cumulus Congestus.
Prima segelflygväder med termik.
Här ser du fronten på väg från sydväst med sina höga moln.
Dessa molnen visar att termiken är stark.
Relativt höga och kraftiga.
Stolen och modellen…två essentiella objekt för mig, då jag flyger.
Jordbrukarna tröskar då vädret tillåter.
Redan nu börja ormvåkarna att sträcka söderut.
En duktig termikflygare.
Jag gillar blåklockor…
Cumulusmoln som gått igenom inversionen och vilka kan utvecklas till Nimbusmoln.
Termikflygarens önskesky…
En termikflygare
Landning
Observera det valsformade Cumulusmolnet framför fronten.
…gästade oss på Västkusten med sitt entourage av nederbörd.
Kvällspressen lovade att Apokalypsens ryttare skulle spränga över himlen då “Hans” anlände.
Det var ingen ända på förväntade eländigheter.
Men som vanligt…bidde det bara en tumme. Vi fick ingen storm, vilket är, då medelvinden mätt 10 m över marken, under 10 minuter är minst 24.5 m/sek.
Vi hade kuling med enstaka stormbyar.
Syndafloden…tja, under 6 dagar indikerade min regnmätare 117 mm nederbörd. Min mätare är inget vetenskapligt instrument utan en billig elektronisk trådlös mätare från Clas Olson. Men den funkar för mig.
Pressen har inte direkt fingerspetskänsla för proportioner.
Nåväl, nu är det på gång stabilare väder med torrare luft, så vi hoppas , det som återstår av sommaren kommer tillbaka.
För egen del företog jag mig som vanligt min dagliga promenad, eller jag vill kalla det strövtåg nere vid stranden Tönnersa – Lagaoset.
Jag var nyfiken på, vad havet hade förändrat på stranden.
Inte var det mycket, som skett. Stranden såg ut som vanligt. Inga remarkabla strandfynd. Men min 8 km runda klämde jag som vanligt. 4 km strand och 4 km genom skogen.
Min kompis, alltså min kamera, var med som vanligt, för det kan ju dyka upp något, som jag ville dokumentera.
Det blev lite bilder och här kommer några, så om du orkar…häng med.
Jo, det stämmer, jag tycker om att kommatera. Det gör nog vi, vilka gick i gamla Realskolan och gymnasiet och som tycker dagens satsbyggnad kan vara en styggelse…du vet…gnälliga pensionärer är aldrig nöjda.
Vågorna bryter Lagans humusvatten mot stranden.
Prima välvuxen julgran på pall säljes med barrförlustgaranti och julgransfot.
Skiltvakt Lagaoset.
Ett äpple förklarar lite om aerodynamikens lagar.
Lagans utlopp i Kattegatt…Lagaoset.
En tax sa, att han ville till andra sidan…
Detta djuret hade redan börjat anlägga vinterpäls på ryggen.
“Hit med näven, så är vi överens”!
Den norska husbilsägaren glömde en del…på parkeringen i naturreservatet.
Vid en cykeltur nere vid hamnområdet i nästan kuling, observerade jag en fågel vid sidan av vägen, som jag aldrig sett förut.
Jag var ca 40 m från den och det blåste småspik, varför det var svårt att fotografera. Dessutom dåligt ljus vilket inte gör det enklare om jag kör med korta slutartider…
Några bilder blev det i alla fall och ska jag sticka ut hakan, kanske jag vågar påstå att det är en videsparv ?
Efter en normal halva av Juli med svenskt sommarväder ändrades jetströmmen över norra halvklotet, så att lågtrycken kom till oss som på löpande band. De komplicerade trycksystemen skickade som final en regnfront från Baltikum över oss, vilket gav mycket regn.
I Halmstad har vi fått ca 20 mm/dygn senaste tiden och kvällspressen har gått bananas och beskrivit det som Armageddon…
Då det inte blev kaos/katastrof/syndaflod, kunde vi ana en besvikelse i pressen, då man haussat upp en stämning av jordens undergång…
Nu tycks vädret var på väg att stabiliseras och vi kan enligt den allvetande kvällspressen förvänta oss “normal sommar”.
Då kanske vi kan bege oss ut med våra modeller igen och erövra skyarna. Det har varit dåligt med modellflygandet senaste 14 dagarna.
För att stå ut i dåligt väder brukar jag se tillbaka på tider, då vi kunde flyga. Friflygande Ot-modeller har jag ett mycket stort bildarkiv med och det är alltid berikande att gå bakåt och se, hur det kunde vara. Om inte annat ser jag, hur jag och alla andra blir äldre. Åren går…
Här kommer lite slumpmässiga bilder. Låt ditt minne väckas och din fantasi stimuleras !
Eftersom jag är en mycket aktiv flygare av modeller på hang, är det för mig väsentligt att veta väderläget.
Om jag vill flyga hang, vill jag veta vindriktning och styrka. Det är ju vinden, som skapar förutsättningar för mina flygningar på ett hang.
De senaste veckorna har bjudit på lågtrycksväder med i huvudsak sydvästliga vindar, vilket inte är de bästa ur hangflygsynpunkt.
Vinden ska var helst väst (Tönnersa Strand), nord-nordväst (Hovs Hallar).
I fredags skulle det växa in en högtrycksrygg mellan lågtrycksfronterna med nederbörd, vilket kunde skapa förutsättningar för hangflygning med modeller på Hovs Hallar.
Precis som yr.no utlovat, blev det solsken med behaglig temperatur och mycket svag vind från nordnordväst.
Det skulle kunna utveckla sig till en bra dag på Hovs Hallars låga hang vid Segeltorp.
Men eftersom det var i stort vindstilla, for jag under resan till Litorinavallen vid Tjärby för att få flyga lite termik.
Dit anlände jag kl 1100 och fann att sjöbrisens förbannelse slagit till.
Från 0-200 meter hade vi en kall laminär sjöbris från Kattegatt, som effektivt såg till att stoppa eventuell adiabatik. Över 200 m var det de vanliga nordvästliga tryckvindarna.
Så fungerar sjöbrisen. En stor pump, vilken suger in kylig luft från Kattegatt , som ska ersätta den uppvärmda luften, som stiger över inlandet.
Så jag packade ihop min “Introduction” och satte kurs mot Hovs Hallar.
Där jag under min färd förstod att köra genom Båstad med bil, det var inte att tänka på. Det var kö redan före Båstad Entré.
Alltså körde jag en omväg över Hallandsås och kom fram till parkeringen vid Hovs Hallars Värdshus.
Parkering var överfull av naturlängtande turister. Mycket tyskar, danskar och holländare, dragande nytta av vår svaga krona.
Vet du, att en dansk krona kostar 1:60 nu ? Då jag växte upp, kostade en dansk krona 76 öre…
Uppackning av prylar och promenad ner till hanget. Under promenaden märkte jag, att vinden var ca 2 m/sek rakt på, vilket lovade gott.
Montering under överinseende av många nyfikna turister och start.
Inte mycket lyft, men modellen väger 1 kg med 3 m spännvidd och det var inte svårt att hålla sig uppe även i denna svaga vinden.
Sittande på bänken njöt jag av min flygning och naturupplevelsen.
Har man flugit sina modeller, så mycket som jag gjort, sitter det i förlängda märgen. Jag flyger modellen omedvetet, så min hjärna kan syssla med annat.
Ska jag göra en jämförelse hur det fungerar, jämför jag med då jag, eftersom jag är sändaramatör, kör telegrafi.
Jag kan under tiden jag sänder eller tar emot telegrafitecknen, samtidigt syssla med helt annat med fingrar eller hjärna.
Vår hjärna är fantastisk.
Jag njöt av min lugna flygning, där modellen verkligen svävade fram i lugnt tempo, skapande intrycket av något byggt av människan, som verkligen kan flyga !
Jag tycker det är ett mirakel rent känslomässigt varje gång. Jodå, jag vet varför ett plan flyger, men detta faktum skapar hos mig andra tankar också.
När jag sitter där fullständigt avslappnad skapar det en meditativ stämning, nästan ett Yogaliknande sinnestillstånd.
Men det blir en paradox…ett meditativt tillstånd ser jag som ett läge, där perceptionerna utifrån inte påverkar mig. Alltså sinnesintrycken inverkar inte på mig.
Men…jag har märkt, då jag sitter och mediterar under mina flygningar, då reagerar jag mycket starkt på plötsliga sinnesintryck…
Exempelvis en sjungande fågel, den ljumma vinden som för med sig en doft av den eterisk oljan från kryptallens varma barr och enebuskarnas bär. Eller ett över Kattegatt upptornande Nimbusmoln.
Hmm…märkligt…men det är ju paradoxalt eller ?
Dock härligt. Mina själsliga batterier laddas och min hjärna fylls med goda intryck.
Under de 3 timmar jag flög, kom det fram människor och frågade om modellflygande och jag lovar, jag försökte göra alla till modellflygare !
Alla jag träffade var trevliga och de tyckte, att sitta på marken och kunna flyga en modell till synes utan motor, det var en otrolig upplevelse.
Ofta har jag på min blogg och i andra sammanhang påpekat, hur viktig den fria havshorisonten är för mig.
Att bo i granlandet är för mig en omöjlighet.
Vi som bor vid kusten är priviligierade, då vi har tillgång till de fria vyerna vid ett hav och vi tar det som självklart.
Hur det är för de som bor i skogslandet, fick jag berättat av ett par, som flyttat till Halmstad från Anderstorp för ett år sedan. De berättade följande lite kortfattat:
“Vi besökte ofta kusten runt Halmstad för att kunna uppleva havet med dess olika attribut. Ett av de viktigaste var den fria horisonten. Då vi åter åkte hem till de småländska granskogarna, fick vi en deprimerande känsla, då vi visste, att var än vi skådade, såg vi bara granar.
Vi kunde inte vila blicken !
Till slut bestämde vi oss för att flytta till Halmstad, eftersom havet lockade oss så starkt.
Vi har inte ångrat det en sekund” !
Under 60-talet minns jag, hur smålänningar vid Midsommartid kom som utsläppta ur fållor ner till Östra Stranden för att leva ut sin längtan efter havet. Då betraktades detta som något lustigt, men nu förstår jag tankarna bakom det.
Är du modellflygare och flyger hang, får du din längtan efter fria horisonter uppfylld med råge.
Att flyga hang med en modell på Hovs Hallar är en storartad upplevelse. Skulle vinden på något sätt svika modellflygaren, kan man njuta av naturen. Jag tröttnar aldrig på denna platsen !
Pröva du också ”
Nåväl, deomde…efter 3 timmar i luften i underbart väder landade jag varande mycket nöjd med min flygupplevelse.
Vinden gick upp och ner i styrka under dagen och ibland var det på gränsen. Man ska bara aldrig ge sig !
Lite bilder som vanligt. Alla bilderna är klippta ur videon från min Mobius, som satt tejpad på vingen filmande framåt. Kvalitén är av förståeliga skäl inte på topp, men de duger.
Landningplats
30 ungnöt höll koll på mig.
Japp, jag slog emot en buske då lyftet var dåligt.
Inga skador.
Just landat
De fria horisonternas landskap
En gammal man njuter.
Livet blir inte bättre än så här.
Final
Hangflygarbänken…
Eftersom jag är lat…landade jag närmare parkeringen.
Det gäller att vara på alerten och undvika taggiga buskar och stenar.
Inte mycket återstår av vårt varv på Söder men ett par hantverksminnen går att finna.
Det står fortfarande ett par gångspel vid slipen och jag lyckades efter viss möda tyda den rostiga inskriften.
Jag blev nyfiken på historien bakom dessa Capstans.
Först lite historia från Wikipedia:
Ordet, kopplat till det fornfranska capestan eller cabestan(t) , från fornprovensalsk cabestan , från capestre “remskiva”, från latin capistrum , -a grimma, från capere , att ta tag i, verkar ha kommit till engelska ( 1300-talet) från portugisiska eller spanska skeppare vid tiden för korstågen. [1] Både enhet och ord anses vara spanska uppfinningar. [2]
Kallas här för gångspel.
På ringen står det: Maker Stockton on Tees. Som jag skrev om i förra posten om varvet. Stockton är en stad som ligger vid floden Tee i England. Denna stad var danad av den industriella revolutionen i England och fick ett kraftigt uppsving då malm och kol gjorde det möjligt att utveckla produkter av järn och speciellt då gjutgods.
Rejält gjutgods här. Fast täcklocket är sönderslaget.
Det fanns ytterligare en capstan eller som man kan säga på svenska, ytterligare ett gångspel, som var lite mindre. Observera uttagen för trähandtagen, som förenklade hanteringen.
Här kan ni se hur spärrarna fungerar, så inte spelet backar. Spärrarna hugger tag i de kanter, som ni kan se på förra bilden, om ni spanar noga .Spärrarna kunde ju spärra åt båda hållen,
beroende på hur man ställde in de. Det finns capstans, eller gångspel, som har en växellåda inbyggd, som ger mer kraft men naturligtvis mindre väg. De två på varvet här är direktdrivna. Capstans användes både på stora segelfartyg och de tidiga ångfartygen. En del Capstans drevs av en vindmotor för att underlätta hantering av riggen. De ersattes sedan av ångdrivna winschar och efter det av hydrauliskt eller elektriskt drivna spel.
Jag tycker dessa capstans är värda att bevara. De är ju mer än 100 år gamla och är representanter för en epok, som aldrig kommer igen.
Historia:
1875
Stålproduktionen på Teesside börjar när Bolckow, Vaughan & Co Ltd , tidigare Bolckow, Vaughan , öppnar Cleveland Steelworks i Middlesbrough. Med Bessemer-processen har verken tre masugnar.
1876
Albert John Dorman inleder ett partnerskap med Albert de Lande Long som tar över West Marsh Ironworks i Middlesbrough. Dorman Long grundas.
1879
Bolckow, Vaughan & Co Ltd. förvärvar Southbank Steelworks. Firman övertalas också av Sidney Gilchrist Thomas att anta den process som han och hans kusin Percy Gilchrist utvecklade. Detta tillåter användning av lokal järnsten som hade en hög fosforhalt. Bolckow, Vaughan & Co Ltd var redan väletablerade tillverkare av järn som ägde många järnbruk och ugnar och sågs som drivkraften bakom den snabba expansionen av Middlesbrough eller “Ironopolis” och Storbritanniens ledande tillverkare av tackjärn. [3]
1889
Dorman Long är registrerat vilket gör det möjligt för företaget att ta över verksamheten från företaget med samma namn. Företaget har förvärvat Brittania-fabriken i Middlesbrough. [4]
1899
Dorman Long bygger ett nytt stålverk på Clarence-fabriken i ett joint venture med Bell Brothers .
1900
Bolckow, Vaughan & Co Ltd förvärvar Clay Lane-verket och flyttar produktionen från järn till stål, äger 21 av de 91 masugnarna i Cleveland-området [5] och blir de största tillverkarna av stål i Storbritannien och möjligen världen.
Skriv “Varv” i sökrutan på min blogg upp till höger för att läsa mer om varvet i Halmstad.
Jag har besökt eventet i flera år och har alltid sett fram emot det med förväntan.
Men årets upplaga var jag lite tveksam till, eftersom arrangerande klubb hade förbjudit en viss kategori av bilar.
Så kallade “Pilsnerbilar” hade icke tillträde. Man sa, att man ville vårda kulturen med välskötta amerikansk bilar…
Om inte så kallade “pilsnerbilar” hör till bilkulturen, så vet inte jag, vilka som gör det…
Dessa bilar och dess förare och passagerare var ju kryddan för åskådare och deltagare under cruisingen genom Falkenberg.
Varför ? Jo dessa bilar och dess människor var de, som stod för det oväntade .
Nu riskerar eventet att bli en tråkig uppvisning av välputsad plåt, då inget sker…
I fredags var jag där under cruisingen och det var något vi åskådare iakttog med viss likgiltighet.
Allt var så förutsägbart. Ett Pater Nosterverk av välputsade bilar körde cruisingvägen som ett ändlöst tåg, vilket var fast förankrat på skenorna. Inge risk det hände något oväntat !
Jag har aldrig sett så lite folk som var åskådare vid cruisingen som gårdagen. Vid en snabb rundfråga (9 personer) sa 7 att de saknade “Pilsnerbilarna” !
Det var avslaget milt sagt.
Risken är, att om denna typ av V-8 kulturen stängs ute, så kommer den att finna egna träffar och då kommer “Wheels and Wings” att förlora mer deltagare och åskådare.
Jag tycker anhängare och de som innehar dessa utestängda fordon, i första hand ska ta en diskussion med arrangörerna och om det misslyckas ordna en egen träff.
Jag är övertygad om, att detta skulle bli en framgång.
Denna Opel Kadett ingick i cruisingen…inget som väcker känslor hos en V-8 entusiast ?
Nä, det ska vara sådana här bilar, de lämnar ingen oberörd !
Sveriges enda och bästa modellflygtidskrift är emballerad i mjuk plastpåse och dess frasande har jag lärt mig att känna igen, då den glider genom brevinkastet på min dörr.
Nu dök just senaste edition upp, eller kanske ska jag säga ner, till stor glädje då det alltid finns mycket läsvärt.
Om du också vill bli lycklig, då du hör ett frasande i brevlådan, så bliv medlem i SMOS !
Jag bevarade några upplevelser från mitt besök i gränsbygden vid Fedingesjön.
Det var, trots torka, men efter det senaste regnet en intensiv grönska med den vackra ljusgröna färgen som utmärker försommargrönskan.
Har man ögonen med sig upplever man skönheten.
Inte bara i natur, utan även i det som kan tyckas skrot finns det en utstrålning som kittlar fantasin att skapa tankar, om det var en gång…
Insekternas värld är fascinerande med sin anpassning och sina former. Inget är tillfälligt eller slumpmässigt, utan allt är ett resultat av evolutionen.
Håll tillgodo !
Silkesspinnare. Tror jag…
…jag kommer att tänka på “Läderlappen” eller “Batman”, vars äventyr man läste om i sin avlägsna ungdom.
Då Läderlappen skulle rycka ut i Gotham City och polisen behövde hjälp, projicerade polismästaren en läderlappssymbol på natthimmelens dramatiska moln, så vår hjälte visste, han skulle rycka ut med sin kollega Robin i Läderlappsbilen.
Jag kunde bara inte låta bli att ta några bilder…
En get med väldigt stor buk…ska hon kidda nu ?
Lite sent i tid kanske, men…
Jag kopplar denna blomma till Elsa Beskows saga om Tant Brun, Tant grön och Tant gredelin. Blomman påminner om dessas bahytter.
Ännu en gång avhölls tävlingen på Fedingefältet i Skånes-Fagerhult i gränsbygden mellan Småland-Halland och Skåne.
Tävlingen avser Riksmästerskapet i OT skalaflyg för friflygande modeller.
Vädret, som vi brukar ha tur med, var uruselt, eftersom jetströmmen hade ändrat sin bana och lett in lågtrycken på en bana över norra Europa.
För oss modellflygare innebar det REGN och BLÅST.
Alltså det sämsta tänkbara för lätta friflygande modeller.
Men trots det dåliga vädret hade entusiasterna dykt upp.
Modellflygare av det rätta virket ger inte upp så lätt !
Men ok, det är lättare att flyga i solsken, 25 graders värme och vindstilla. Drömma kan man alltid…
VI som var där, vi tävlade med hi spirits och gjorde vårt bästa. Glädjande nog har det tillkommit nya piloter, vilket betyder mycket, eftersom Karon efter hand som tiden går ror över Styx med vår åldrade medlemskader.
Resultatet av tävlingen redovisas på SMOS hemsida HÄR.
Här kommer lite bilder jag tog i form av två bildspel och en laddning videosnuttar. Detblevvaddetblev…
…därför jag tröttnar aldrig på att se hur byggares möda och arbete omvandlas till glädje och tillfredsställelse, då deras modeller flyger, som de önskar.
Detta lilla anspråkslösa bildspel är från Svenska Mästerskapen i OT-Skalaflyg för friflygande Ot-Modeller i Skånes-Fagerhult på dess flygfält vid Fedinge.
Då jag och David flög på Hovs Hallar senast, hade han lite otur…och landade sin “Weasel”, en flygande vinge , i den djungelaktiga växtligheten framför hanget vid Segeltorp.
Vi vet alla…att det är näst intill omöjligt att få tag i en modell där. Dels är växtligheten mycket tät, buskarna har otaliga vassa taggar och buskarna är höga.
Som grädde på moset är marken kraftigt lutande och mycket svår att ta sig fram över.
Vi beslöt, då modellen lagt sig till ro i buskarna, att vi skulle bärga den om några dagar. Beslutet grundades på, att vädret skulle bli torrt och ingen skulle kunna se modellen, så den borde ligga säkert.
För att se exakt var modellen fanns tog jag flygfoto , så vi hade en uppfattning , vilken väg vi skulle välja.
I onsdags for vi ner till platsen utrustade med kläder och utrustning för att bärga Davids modell.
För modellflygare känns det som en hederssak att bärga en modell, som ligger bortflugen i naturen. Det känns inte bra, att lämna den och det handlar inte här om pengar, utan det handlar om den egna modellflygstoltheten !
Nåväl, David utrustade sig och begav sig försiktigt in i det gröna okända.
Relativt snabbt kunde han rapportera, att hans modell var inom synhåll. Den hade efter tisdagens hårda vind fallit från kronan av buskarna ner mot marken och hängde bara en meter upp.
Efter en stund knakade det i buskarna och en vit modell dök upp ur det gröna följt av ett glatt men svettigt ansikte.
David hade räddat sin modell.
Det fanns inga skador på modellen utan förhoppningsvis ska det räcka att ladda acken och sen flyga på nytt.
Dagen var mycket varm, men det avskräcker inte oss hängivna vår hobby, utan vi flög ett par timmar.
Jag provade Davids “Ceres” som är en snabb F3F-modell.
Den är ganska tung och ska flygas med press genom svängarna för att hålla och om möjligt öka hastigheten.
Jag önskar, man haft en sådan modell 1975…
Vi lämnade platsen nöjda med flygning och räddningen av en “Weasel”.
Vi ses på Hovs Hallar !
Lite bilder blev det från vår återfinnandets dag.
Segeltorpshanget vid Hovs Hallar
Den mycket besvärliga terrängen..om man ska finna sin modell.
Så var det.
Endast modellflygarens hatt återstår…
En modell skymtar i det gröna…
…följt av en modellflygare…
…med sin åtråvärda modell i handen…
…det känns ok nu…
…så han lyfter på hatten !
Grejat !
Klart starta efter SAR-operationen. (SAR = Search-And-Rescue)
“Ceres”på Segeltorp.
Den gamle…men ung i sinnet !
Flygande en “Ceres”…fast han behöver nog gå till frisören…Landningssekvenser.
“Kråkbroms” aktiverad för landning.
Som innebär, att skevrodren fälls upp och klaffen fälls ner, vilket ökar sjunkhastigheten avsevärt.
Häromdagen träffade jag David från Falköping vid Hovs Hallar, där han ville flyga hang.
David bor numera mellan Gislaved och Smålandsstenar, varför han ju har en bit att köra.
Vädret var perfekt med svag nordvästlig vind och behaglig försommartemperatur.
Förvånansvärt lite folk vid denna normalt välbesökta naturplats.
David flög med dels in flygande vinge, vilket jag ska berätta om senare och med sin fina “Ceres” fullkompositmodell.
Jag kanade runt med min “Introduction” alltid pålitlig i svag vind.
Vi hade en bra dag med näktergalar, gulsparvar, gökar och glador. Gladorna rövade ägg ur fiskmåsarnas bon vid stranden. Glador är rovdjur !
Då David flög med sin Multiplexvinge ? var han nog lite okoncentrerad, därför vi stod och pratade och var tvingad att göra en forcerad landning just framför hangkanten.
Alla som varit och flugit vid Segeltorp vet, att landar du i slyet framför kanten…då har du ordnat jobb åt dig, då du ska bärga modellen.
Modellen ligger ca 6 m in i slyet nere på kanten och vi beslöt, att modellen ska vi bärga, då vi har bättre kläder och utrustning.
Ett långt glasfibermetspö, minst 8 meter är en god hjälp att fiska upp modeller med. Spöet försett med en snara i spetsen.
Jag själv några gånger fått bärga min modell från denna täta djungel av vildnypon, vresros och hagtorn. För att inte tala om, då jag åkt ner där med min skärm…
Därför vet jag, vad som krävs för att komma helskinnad därifrån. Man ka ha en kraftig overall, rejäla skor och tjocka skyddshandskar. Allt för att vara skyddad mod de miljoner taggar, som finns på växtligheten.
Jag har plockat taggar i en vecka från händer och armar efter att ha rotat efter en modell…
Bortsett från Davids bortflygning hade vi en fin dag och vi kunde åka hem trötta, solbrända och med fina upplevelser.
Modellen ska vi om nån dag åka ner och bärga. Som modellen ligger och med torrt väder närmsta tiden, så ligger den säkert där den ligger i sitt rede.
Jag ska redovisa bärgningen här senare.
Häng med !
Mina bilder tagna med min Sony och framför allt med min lilla eminenta Mobius actioncam.
Här kommer ett urval.
Hanget vid Segeltorp. Cirka 30 m högt och utmärkt lyft. Synd invasiva växtarter har brett ut sig. Då vi började flyga här under tidigt 70-tal, fanns här bara gräsbeväxta sluttningar.
Davids flygande vinge, som gick ett oväntat öde till mötes…
Ceres, en fin högpresterande modell.
Gladan som rövade ägg vid stranden bland fiskmåsarna.
Ständigt spanande efter möjligheter till mat…
Davids flygande vinge tar i under sväng…
En av de stadiga fåglarna vid HH är gulsparven med sitt typiska läte ” Fi-fi-fi-fi-fi fritt flyt”
Tjänare ! Kolla som han kniper om grenen, han sitter på..
Ceres över Kattegatts fria horisont.
Tänk om haft en sådan modell 1975 ?
David koncentrerad
“Ceres”en snabb modell.
Modell och pilot Segeltorp Juni 2023
Tidigt på dagen kom dimmoln rullande in söderifrån.
Ja, du ser själv modellen…inte det enklaste att bärga, men vi kommer att göra det.
Glador tycker om att ligga i samma termikblåsa som modellflygaren.
Under många av mina termikflygningar har jag haft sällskap av likaså termikflygande fåglar.
Främst glador, ormvråkar men även tranor.
Tranorna är de bästa termikflygarna följda av ormvråkar.
Glador är inte goda termikflygare. Om jag flyger med min modell och det är sjunkande luft, kommer gladorna till mig i tron det finns termik, även om jag kurvar i sjunket.
Kanske det är en betingad reflex, likt Pavlows hundar, som får gladorna att kurva ?
Eftersom jag ofta har min Gopro på modellen, har jag försökt, då tillfälle ges att fotografera fåglarna.
Det är inte lätt, då det är svårt att sikta. Men ibland lyckas det då jag videofilmar och sedan kan klippa bilder ur filmen.
Min bästa film är, då jag flög i en fin termikblåsa med ca 50 tranor. Mäktig upplevelse.
Denna gången lyckades jag få lite bilder, som beskriver en glada liggande i samma blåsa som min modell.
Finns det en glada nära där jag flyger termik, så kommer fågeln och piggybackar. (Piggybacka =Åka snålsjuts)
Bilderna klippta ur min video därav lite dålig kvalitet.
Jump in and buckle up !
Frankie och Mats
Glada på termikjakt
I samma blåsa
“Nu gäller det att hänga med”, säger gladan.
Modellflyg
Vy med Cu-moln
Den jag flög rote med
Min rotetvåa
Vacker fågel och en utpräglad och anpassad predator
En fågel vars kvitter ständigt väcker minnen hos mig är sånglärkan.
Jag minns, då jag bodde i Skövde och vi låg ute vid flygklubbens fält vid Hasslum och väntade på bogserpiloten, som skulle dra upp våra segelkärror, hur skyn var full av sånglärkor, som intensivt kvittrade och hävdade sitt revir.
Samma förhållanden i dag, då jag är ute med mina termikflygplan och sitter i min stol och flyger. Jag upplever naturen mycket starkt, då en lärka ryttlande spelar sitt intensiva spel för att tala om, att här är hon chef.
Sitter jag och koncentrerat flyger min modell i min egen bubbla, kommer en uppdykande spelande sånglärka in på min imaginära scen som ett intensivt vibrerande och drillande utropstecken.
Härligt.
En sånglärka flyger i regel på ca 80 meters höjd, då de spelar. Varför de kvittrar ? Jo bland annat för att hävda sitt revir och tala om för inkräktare, att här bestämmer jag.
Eller kanske de kvittar av glädje…hur nu en liten sånglärka kan känna det…fast det är klart, om jag får en fin termikblåsa, som bär min modell så högt jag vill, så känner jag också lust att kvittra…
Då en sånglärka beslutar sig för att landa efter en kvittersejour i skyn, gör hon det genom att vinkla stjärten uppåt, vilket får henne att sjunka nästan vertikalt.
Exakt samma system använder modellflygare, vilka flyger friflygande modeller då de vill avbryta flygningen. Stabilisatorn fälls upp och modellen sjunker nästan rakt ner som förebilden lärkan.
Tyvärr har jag de senaste åren märkt, att antalet av sånglärkor minskat. Varför ? Only Heaven knows ?
Det är inte lätt att fotografera spelande lärkor. De är ju små objekt mot en blå sky. Kameran har svårt att fokusera och jag måste köra på 1/10000:dels sekund slutartid.
Det påverkar resultatet kvalitetsmässigt. Alla bilder är uppdragna till gränsen av det som är möjligt.
Tur min kamera har funktionen kontinuerlig tagning, då den rasslar iväg många bilder per sekund.
Mina bilder tog jag , då vi flög vid Haga en fin sommardag dagen innan Sveriges Nationaldag.
Jag fotograferade också andra fåglar och det kommer här på min blogg.
Här är några av mina ögonblick som jag fick erfara tack vare för jag var ut och flög och inte låg i dvala framför en tv och lapade i mig 20 avsnitt av “Ullared”…
Den norska husbilsägaren glömde en del…på parkeringen i naturreservatet.
Nä, det ska vara sådana här bilar, de lämnar ingen oberörd !
Grejat !
Landningssekvenser.
Här var det nära ögat med slickstenen…
Vacker fågel och en utpräglad och anpassad predator
