Mitt modellflygliv...och lite udda saker

BARA DU HAR VILJAN…

Inläggsförfattare Av Mats
Inläggsdatum 2017-08-13
Inga kommentarer till BARA DU HAR VILJAN…

…kan du flyga med din modell på Hovs Hallar…

…även om vinden kan tyckas vara helt frånvarande.

I fredags åkte två av flygsuget hårt drabbade piloter till
Hovs Hallar, för att förhoppningsvis få några timmar
i luften.

Prognosen hade lovat mig och Pär ca 3 m/sek NV, vilket
är nog för våra modeller.

Men vinden på Hovs Hallar är vansklig att förutse.
Vindmätaren nere Norrehamn kan visa 4 m/sek,
men på Platån vid HH är det 0.5 m/sek.

Så det vi kan göra, är att vi kör dit och kanske riskera
en bomkörning.
Men vågar man inte, lyckas man aldrig, så vi drog iväg.

Framkomna till HH såg vi, att vinden var ca 1 m/sek
maximalt. Men vi resonerade som så, att har vi åkt så
långt, måste vi gå upp på platån och försöka.
Jag hade med en Spirit och Pär hade med sin Lunak och
sin Odenman A2, om det skulle krävas en lätt modell i
svag vind.

Vilket vi såg, då vi kom upp på toppen av Platån. Det var
i stort sett ingen vind.
Vi såg dock, att löven på träden vid kanten i alla fall rörde
sig lite. Fast där vi stod, var det stiltje.

Pär beslöt att testa med sin lätta kärra. Som alltid vid
marginella lägen på HH gäller det att vara modig och
gå rakt ut. Alltså ut från kanten och in i den förhoppningsvis
laminära vinden.

På HH är det så, att vid solinstrålning och svag vind
kommer den laminära vinden att “klättra” över den
markturbulenta vinden närmast kanten. Så vad som
är imperativt är att komma UT !

Pär mötte turbulens, innan han kom ut i den goa
havsvinden och hans “Odenman” stadigt började klättra.

Lyftet var trots den nästan obefintliga vinden mycket bra.
Det är ett resultat av att flyga vid ett havshang, där vinden
tillåts vara laminär, vilket ger hög verkningsgrad på hanget.

Ett inlandshang är turbulent på grund av terrängen
och termikstörningar.

Vinden var inte så stark, så jag startade inte med min “Spirit”,
även om Pär påstod, det skulle gå. I slutet av vår vistelse
där hade vinden ökat så mycket, så det troligtvis hade burit
min kärra också.

Men jag är vis av erfarenheten, då det gäller svaga vindar
och Platån.
Att bomma starten och åka nedanför kanten och således
landa i terrängen..det är inte enkelt.

Du måste springa fram till kanten, 50 m, för att kunna se
din modell och få håll på den.
Du har två val: Antingen landa på en hylla på kanten,
som är lätt tillgänglig, eller så landar du på klapperstensstranden…
det är inte attraktivt !
Risken för haveri är mycket stor, om du inte har mycket rutin på HH.

Risken föreligger alltid, att jag fastnar på kanten och
det kräver bergsbestigarkonster för att hämta modellen.

Jo, jag har gjort det två gånger.

Men dagen för oss, alltså även för mig, blev en
toppendag med hangflygning i absolut turbulensfri luft.
Det var, som att flyga i grädde.

Så vi kunde sitta på våra tuvor och njuta av våra upplevelser.

Dagen blev en av de minnesvärda på Hovs Hallar.

Men vem kunde trott det, då vi hade äntrat Platån
och skådade ut över ett Kattegatt, vilket var lika stilla
som vattnet i ett handfat i brist på vind ?

Vi som är aktiva modellflygare, vi ger oss dock aldrig !

Därför vi söker upplevelsen !

Jag har läst pratet…för annat blir det inte, om vårt
förbund och tidning på ett av våra modellflygforum
och ständigt undrat:

Varför flyger de inte bara ?

Skribenterna kallar ju sig modellflygare ?

De missar ju allt det, vilket vi som flyger i verkligheten upplever !

Jag filmade med en Mobius på nosen på Pärs modell
och min Sony för stillbilder.

Häng med oss och kolla bilder och video !