Om modellflyg på hang
Inget konstigt utan bara några ögonblick från vår
samvaro där i Maj.
VI ses där nästa år eller ?
Hangkråkor…
Fullskala och modell
Löderup, hanget som vi modellflygare mutat in som vårt revir…
Släpp upp modellen i sitt rätta element !
Balansera vingspetsen i horisonten.
Sveriges framtid…dess ungdom !
En modern termikseglare flyger fantastiskt fint på hang.
Dessutom är moderna modeller vackra.
Kroppen måste ju ha energi, så vi kan utöva vår hobby.
I Glemmingebro finns en thai-restaurang, som vi gladde med
besök. Mycket god och riklig mat, samt inte minst, ett vänligt
bemötande från ägarfamiljen. VI rekommenderar den !
En av kvällarna ägnades åt en restaurang i centrum, som bilderna
visar. Mycket vacker kvinna som serverade…
Henry, ägaren till Österlens Gästhärbärge, dukade som vanligt,
sedan 27 år upp en rekorderlig frukostbuffé.
Men nu har tyvärr, för oss stamgäster, Henry sålt sin verksamhet
per 1. Augusti.
Tack för 20 års boende !
Lite ögonblick dokumenterade jag,.
Henry…trädgårdsmästare.
Thai-restaurangen
I väntan på frukost…
Kenneth hugger in…
I plankstekens väntrum…
Henry…chef de cuisine…
De sista dagarna har en högtrycksrygg växt in över
Skandinavien, vilket har stabiliserat vädret.
Vad vi hangflygare kan hoppas på, är nordvästlig
vind eller sjöbris vid kusthangen.
Tisdagen öppnade med solsken, 15-20 grader varmt
och i Halmstad i stort vindstilla.
Min planering var att åka till Hovs Hallar med hoppet,
att sjöbrisen skulle dra igång vid 11-12-tiden.
Vindmätaren på HH visade 0 m/sek…
Nåväl, jag packade in min “Introduction”, vilket är en
tjeckisk modell med 305 i spv.
Vikt strax över 900 gram inklusive allt och synnerligen
välflygande.
Nedkommen till det nu försommarvackra Hovs Hallar
möttes jag av västnordvästlig vind. Styrka ca 1 m/sek.
Min erfarenhet av Hovs Hallar, 50 års flygande, sa mig,
att en lätt modell kommer att kunna flyta.
Upp till pilotplatsen och iväg. Trodde jag…modellen dök
rakt ner nästan genast efter utkastet.
Som tur var inga skador, men varför dök den ? Jo naturligtvis
gick höjdrodret på fel håll !!!
Jag hade programmerat om min klaff och under detta troligtvis
kommit åt funktionen, som ändrade riktning på höjdrodret.
Alltså mitt fel.
Efter korrektionen av mitt höjdroder blev det nytt startförsök.
Det blåste mellan 0.5 och 1 m/sek, så jag var aningen tveksam.
Men hanget bar. Inget våldsamt lyft, men tillräckligt för min
modell. Är det dåligt lyft, då får man flyga noga. Inget onödigt
vevande med spakarna, det skapar motstånd och ligg i bästa lyftet.
Att gneta på i marginellt lyft, det kan vara en utmaning och
det är spännande.
Vinden ökade något efter hand till ca 1.5 m/sek, vilket gjorde
stor skillnad på hangets förmåga att lyfta högre.
Jag satt på bänken och njöt varje sekund av min modellflyg
tillvaro och tänkte, att bättre än så här kan det inte bli !
Min start var klockan 1015 och jag landade slutligen 1450.
Om jag var nöjd…det vore ett understatement.
Således fick jag njuta av min flygning och uppleva naturen,
samt inte minst träffade jag vetgiriga och trevliga människor
som passerade.
Att få göra propaganda för modellflyg är mycket roligt,
enligt mitt sätt att se det. Speciellt då man får tala
med intressanta människor.
Intressanta människor… det träffade jag i tisdags.
Det hade jag aldrig gjort i dvalan framför en tv.
Här är lite bilder och en videosnutt.
Häng med en sväng…
Det som gör modellflyg möjligt…
Viktigt för mig…fri horisont.
Här sitter en modellflygare och njuter tillvaron !
Allt är grönt…utom skyn…
Iväg !
Ser bra ut…i 2 sekunder…
…för sedan…
…bär det mot jordens medelpunkt…
Men sen gick det fint.
Jag och min modell vid Segeltorp
Förstår du varför jag är en hängiven modellflygare ?
Sedan landning
Landning just där…
Efter avslutade flygningar.
Våra träffar med hangmodeller i Ystadtrakten var med årets
upplaga den 21.
Första året var vi mer än 25 deltagare, vilket var glädjande.
I år var vi 8 aktiva piloter…Jag undrar varför. Tja det handlar
nog om naturlig avgång…bekvämlighet,osäkerhet väder, eller
att modellflygintresset har skiftat över till annat.
Vi kan inte påverka detta, utan vi, den så att säga “hårda kärnan”,
vi kommer att fortsätta att träffas, så länge vi fysiskt kan.
Det är så, att dessa träffar innebär en viktig social samvaro.
Det kan gälla nostalgiska minnen, modeller, händelser som
dyker upp ur minnet, vilka är gemensamma och annat.
Kan vi inte flyga på grund av väder, då gör vi annat.
Vi har aldrig tråkigt, därför vi har så många års erfarenhet
av vår hobby, att våra minnen tycks var oändliga.
Varje år ser vi fram emot vår träff på hangkanten !
Kenneth
Håkan med sin Alula
Dick på G
Visst är hans modell vacker…
…det var jag som gjort en en synnerligen tavla !
Det var gråmulet, regnet hängde i luften och det
blåste 6-8 m/sek.
Alltså upplagt för att åka till Tönnersa och få en stund
på hanget med min Spirit.
Min Spirit, som jag inte vet hur många timmar den
har i luften, var nygenomgången och kroppen hade
fått ny fin vit akryllack.
Allt var upplagt för en fin flygsejour. Men, men allt
var inte helt bra.
Då jag efter en ganska lång promenad kom fram
till pilotplatsen, fann jag att vinden var visserligen
jämn och stark, men det blåste ca 30 grader snett
från norr.
Nu vet jag, efter 50 års flygning här, att det går
att flyga även på sned vind, då hanget vrider upp
vinden.
Så modellen monterades, jag kollade att att alla
roder rörde sig och att de gick åt rätt håll och
kastade ut.
Min Spirit har alltid flugit superfint efter all
fintrimning, men nu…den vinglade fram som en
drucken längs kanten och jag lyckades med tur
landa den utan skador i en dynkant.
Jag hämtade modellen, borstade av sanden och
kollade mina roder.
Då kom jag på felet: När jag aktiverat mixern,
som jag alltid använder på Spiriten, vilken mixar
skev och sida, visade det sig att sidorodret gick
åt fel håll….
Alla roder inklusive sidoroder gick på rätt håll
omixat, men mixat blev det fel. Bra man hittar
sina fel. Felet avhjälptes, rotationsriktningen
reverserades på mitt sidoroder i mixern och
modellen flög ånyo som en dröm.
Där ser man, hur det går, då man slarvar. Kan
bara skylla mig själv.
Hur som helst så fick jag 1.5 timma i luften,
eftersom jag var så flygsugen.
Under min flygning filmade jag dels med en
ombordkamera och med min” glasögonkamera”,
men jag har publicerat så mycket film med
min Spirit”, så jag vill inte trötta er.
Men lite bilder blev det och de är klippta ur
videon från min lilla “Mobiuskamera” därav
den lite darriga kvaliteten.
Håll tillgodo !
Långt och fint kusthang som är lättfluget, men som
kan vara en utmaning, om flyger fort nära kanten.
Start !
I nosen min GoPro
Jag flög rote med en havstrut
Baslinjen
Final, full klaff
Landning lätt som en fjäder.
Done deal
Piloten filmad då han landar
Vad ombordkameran såg…
Lite bilder bara ur min stora samling. Det kommer
många fler, så stay tuned !
Kenneth startar ut i den skånska dimman med hjälp av Dick.
Denna tornfalk stod och ryttlade på hanget och det fick mig
att ta fram kameran. Men just som jag greppat min kamera,
fällde tornfalken sina vingar, dök och försvann…
Rolf-Erik har hämtat sin Foka efter en utelandning
Rolf-Erik och “Extacy”
Dessa fina modeller flyger utomordentligt bra.
Men, de kostar ju några kronor.
Start
En modell, som förutom att den flyger bra också är vacker i luften.
En vanlig gäst på hangen vid sydkusten, gladan.
Ibland kan tingen vara emot en som modellflygare.
Det fick Rolf-Erik erfara på Löderup. Han förberedde
sin gamla väl utprovade modell och startade.
Bara för att se den gå ner i en störtspiral och smälla
ner i hangkanten.
Otur och det blev skador. Modellen kropp bröts av,
en vingen knäcktes. Det kan tyckas katastrofalt, men
det är inte speciellt svårt att laga.
Rolf-Erik kommer att få sin fina modell i luften igen.
Men vad hände ? Rolf-Erik en mycket erfaren pilot,
han gör inte sådana här generaltabbar utan det måste
ha varit något mekaniskt eller elektroniskt fel.
Det var det oxå…Rolf-Erik hade omedvetet (?)
under förberedelserna lyckats reversera skevrodernas
rörelseriktning…
Om jag ska försöka förklara hur det funkar då, så
är det som du cyklar med korsade händer.
Prova ska du se.
Om modellen svänger vänster vid utkast kommer jag
som pilot att svänga emot åt höger…Men är skevroderna
felprogrammerade blir ju felet bara värre.
Det var detta som skedde. Alla som flyger mycket har
varit ute för det.
Även jag. Så jag kollar inte bara att roderna rör sig,
jag kollar också att de rör sig på rätt håll.
Som du ser var det dimmigt på morgonen tack vare
varmluften som drev in och kolliderade med det kalla havet.
Men vi flög i alla fall.
En bra dag blev det trots allt.
Den som behärskade hanget vid Löderup var tornfalken.
Häng med !
HåHåJaJa…
Kunde gått värre…
Fixat !
Kenneth kollar sin kropp…
Rolf startar Rolf- Eriks Foka.
Det går lite överstegrat eller…
Rädda det som går…
Dick och Kenneth förbereder start.
Nu !
Här kommer en ny laddning bilder från Löderup.
Gubbagänget njuter av sin hobby och samvaron.
Håll tillgodo !
Alula
En lätt modell med bra egenskaper, döpt efter Alulafågeln.
Förberedelser på kanten vid Löderup
Rolf klar att starta sin fina Explorer.
Introduction…med broms ute.
Aerodynamiska bromsar…ett mycket bra hjälpmedel vid landningar.
Off she goes !
En typisk modern segelmodell av idag. Stabbe och fena,
långa och smala med högt Re-tal, vilket ger bra
verkningsgrad och lågt motstånd.
Dessa modeller är snabba på hang.
Fighting face av en gammal hangräv.
Jag säger än en gång: Tänk om kommit till SM i F3F med en sådan radio 1975…?
Elseglare…en gåva till modellflygaren.
Gör allt enkelt om man vill starta i dåligt lyft.
Modellen flyger mycket bra och är lätt.
Min “Introduction” väger 910 gram.
En modell som nästan alltid är flygbar: Blue Phoenix.
Blå Fenix en utomordentligt fin konstruktion,
som har fina egenskaper både på hang och i termik.
Jag har ett par stycken och på dessa har jag förstorat sidorodret
för att göra modellen mer agil. Vidare har jag tunnat vingprofilen
15 % för att få bättre penetrationsegenskaper.
Vindkoll. Även om vi har en vindmätare, (https://holfuy.com/en/weather/155)
just vid hangkanten.
Rolf-Erik förbereder sin gamla, 70-tals Foka.
Björn Lager rattar sin Blå Fenix.
Blå Fenix på final.
Håkan Oskarsson, svensk mästare F3F 1976
Som jag skrivit förut, så är vi hangflygare utlämnade
åt vädret då vi ska flyga i Ystadtrakten.
Prognosen på yr.no lovade fördelaktiga vindar,
men vi kan aldrig veta förrän i realtid.
Vinden var sned på huvudhanget vid Löderup, men
vi kunde utnyttja sidohangen då vinden var väst.
Vårt favoritplats är Löderup därför då slipper vi
trängs med skärmflygare och vi kan köra upp
till hanget.
Vi har varit just här i 21 år…
Här kommer lite bilder med kommentarer vid
första dagens flygningar.
Bilderna tagna med min Sonykamera.
som är innehavare, till den 1. Augusti, av B & B Österlens Gästhärbärge,
han är tätt förknippad med vår hangflygning söder om Ystad.
Vi har bott hos honom i 16 år och verkligen trivts bra, annars hade vi
ju inte återvänt varje år. Henrys B & B var en institution för oss.
En fast punkt i Ystadnärvaron.
Jag har förut skrivit om boendet, men eftersom han nu har sålt det,
kommer några bilder ytterligare, som belyser, hur det ser ut.
Att bo hos Henry var en alldeles speciell upplevelse. Det var som
att kliva ner till tidigt 60-tal miljömässigt. Henry löste de flesta problem,
om man bokade sent eller ville boka om. Han var den perfekta värden
för denna typ av boende.
Hoppas Henry får ett bra liv som pensionär och kan utöva sin hobby, cykling
i Portugal och Holland och handeln med exklusiva skor.
Vi är många flygare som önskar dig lycka till !
Här lite bilder jag tog under vår hangträff i Maj 2022.
Henry idkar trädgårdsskötsel…
Gaveln B & B i Glemmingebro 
Kennet från Västergötland laddar in under frukosten.
Några flygares bilar på parkeringen.
Kvällsljus i Glemmingebro
Henry Johansson…en ung grabb med framtiden för sig.
Tur Henry har sjumilastövlarna på sig…
Entrén till Henrys etablissemang.
I 15 eller 16 år bodde vi modellflygare här.
le petit hôtelier de glemmingebro dans sa cuisine.
“Nu slår jag igen”, säger Henry.
Det vi gäster hoppades inte skulle ske…
Sista entusiasterna…tja man vet aldrig…Första året var vi
21 piloter som dök upp med våra modeller.
I år var vi 8 piloter. Det är i och för sig inte dåligt,
men det hade varit roligare med 21…
Dock, vi ger inte upp, vi kör till siste pilot och sista
modell finns kvar !
Då vi åker till Ystad, är vi utlämnade till vädret. Det är ju
vindriktning och styrka, som bestämmer, om vi ska
kunna flyga.
Så att träffas är ett vågspel. Lyckligtvis för oss hade
väderläget förändrats inför vår vistelse på Skånes kullar,
det var lovat syd- och sydväst, vilket är, vad vi vill ha.
Förändringen i väderläget berodde på att jetströmmen
över norra halvklotet ändrat sig, vilket medför att lågtrycken
över Atlanten ändrde sin bana och därmed trycken och
de förhärskande vindarna.
I korta ord fick vi flygningar varje dag på vårt hushang
vid Löderup.
Så vi kunde inte klaga.
Flygträffen är inte bara modellflyg utan social samvaro
och god mat, vilket vi i alla delar fick rikligt av.
En överraskning för mig och andra var, att Håkan Oskarsson
från Mölndal, som dök upp som gubben ur lådan vid SM i F3F
1976 och tog hem mästerskapstiteln dök upp vid träffen.
Det var 45 år sedan jag träffade honom och han var sig,
precis som vi andra, precis lik som vi minns honom 1976…
Vi bodde som vanligt på Österlens Gästhärbärge hos
värden Henry, eftersom där är synnerligen trivsamt.
Synd Henry har sålt sin verksamhet…Jag kommer med bilder
på Henrys B & B senare. Vi kommer att sakna Henry och hans
boende.
Jag tog mycket bilder och har editerat upp ett par hundra
, som jag ska publicera i sinom tid.
Här kommer lite diversebilder i inlägg nummer 1.
Bilderna från min lilla Mobiuskamera. Det betyder att
de är små, ca 0.6 Mb, jämfört med RAW 25 – 30 Mb
eller Jpeg 5-8 Mb.
Det kommer mycket mer och bättre bilder.
Från vårt hushang vid Löderup. Håkan och Kennet.
Till vänster Kennet och sedan Rolf Maier och Rolf-Erik.
70-tals modeller. Blå Fenix till exempel. Blå Fenix, alltid välflygande.
Den typiska naturen vid Löderup med kanterna
präglade av århundradernas kreaturshållning,
som skapat de terrassliknande formerna på kanten.
Mycket diskussioner i väntan på att dimman ska lätta.
Min “Introduction” över Östersjön på tisdagen. Vinden
var mycket sned, då jag kom och jag trodde, att det inte
skulle vara flygbart, men det var flygbart !
Dimma
Vy mot Löderups Strandbad.
Här var vi. Bilden tagen från högsta trädet…
Naturligtvis frotterade vi oss med galanta damer
och vi hade hängivna unga beundrarinnor !
Svenska Mästaren i F3F 1976, Håkan Oskarsson.
Håhåjaja…
Löderups dimhöljda kullar…
En lätt modell kan man flyga med för det mesta. Även om lyftet är svagt.
Modellen 305 cm spännvidd och vikt 920 gram…
Min modell kämpar på i sned vind…
Landningsytorna är generösa.
Biltemas däcksstol är populär.
Mat är halva födan…
Skål, säger Roffe.
Det går åt energi hävdar Rolf-Erik från Herrljunga.
Kennet släcker törsten.
Han slutar aldrig att överraska oss, flygaren och byggaren
John Woodfield från Cornwall i England.
Denna gång har han byggt en canard med X-vinge.
Stabben är en all flying och modellen har skevroder
på de övre vingparet.
Modellen tycks flyga så bra, som man kan begära.
Inte lika agil och snabb som en konventionell
modell, men en ovanlig konstruktion från Johns
modellplansfabrik.
Ja, jag kallar det hans fabrik, med tanke på hur många
modeller han klämmer fram. Han tycks producera en
modell var 14. dag…
Kolla videon och bli om inte annat avundsjuk på hans hang .
Det är vackert vid den Cornwallska kusten i sydvästra England…
…nästan som vid Hovs Hallar…
Alla bilder (Copyright johnwoodfield)
Som jag ett flertal gånger sagt, har inte vädret varit med
oss hangflygare på Västkusten.
Vi har haft låsta tryckfördelningar vilket skapat mycket
ostliga vindar, vilket du förstår inte är gynnsamt om du
är hangflygare på Västkusten.
Nu har jetströmmen ändrat sig och därmed förändrat
lågtrycksbanorna över Atlanten. Har vi tur…kan det växa
in en högtrycksrygg över Skandinavien och ge oss väst till
nordvindar.
I måndags fick vi en föraning. 9 grader varmt och västlig vind
6-8 m/sek från väst med dragning på nord.
Alltså in med modellen i bilen och iväg runt lunchtid till
hanget vid Laholmsbukten.
Modellen, “Inside” en RES-model 305 cm spännvidd.
Vikten ca 900 gram…
Jag var rädd den inte skulle klara den friska vinden, men tack
vare modellens moderna vingprofil var det inga problem för
den att penetrera vinden vid havet.
Där jag flög i dag, var inte den vanliga stället. Jag var på en sämre
plats, för jag var för lat för att knalla bort, 600 m till min vanliga plats.
Lyftet ar ungefär hälften så bra, där jag var i dag.
Men oavsett lyft, jag fick nästan 2 timmar i luften i dag med min modell.
Jag var mycket nöjd och hade velat flyga mer, men jag var totalt
genomblåst av den friska laminära havsvinden och dessutom
blästrad av sanden, som blåste förbi, där jag stod vid kanten.
En lyckad dag som gav mersmak och även i dag tisdag, ser det
ut att bli flygbart antingen vid Tönnersa eller på det låga vid
Hovs Hallar. Vi får se…
Här några bilder och en hastigt ihopsatt video utan finesser…
Jump in and buckle up !
Alla bilder tagna med mina Mobius.
Stillbilder klippa ur videon.
Just före en mjuk touchdown.
Mount Washington vid Tönnersa Strand…
“Vi orkar inte flyga idag…vi relaxar i stället.”
Han har provflugit den under dåliga förhållanden.
Borde vara snabb och vändbar.
Jag återkommer med fler bilder, efter att han flugit
under bättre omständigheter.
Den ser attraktiv ut !
Vädret för modellflygare har varit bedrövligt i södra Sverige.
Vi har haft ett fåtal dagar med sol, men vi har nästan inte
haft några dagar med rätt vind.
Som jag upplevt det,, har det varit blåsigt och regnigt.
Lågtrycken och varmfronterna har kommit på löpande band
från Atlanten.
Men så i dag måndag lovade yr.no 4 m/sek nord tidigt på morgonen
vridande till nordväst och avtagande. Det lät för bra för att vara sant,
eftersom man nu efter tre månader är luttrad.
Dock jag kollade min “Inside” som är en 3-m RES-modell, så
den var flygklar.
Skulle jag få flyga, gällde det att vara flygklar på kanten vid 9-tiden.
Det var jag också. Vinden var ca 3 m/sek rakt på. Perfekt.
Jag har ju en elmotor på modellen, som kom väl till pass, då jag
startade. Det var mycket turbulent och motorn drog mig igenom
ut i den laminära havsvinden.
Sen var det bara att glida i det stadig och kyttfria lyftet.
Eftersom jag inte fått nån flygning på hanget på 3 månder,
var jag sugen…
Jag experimenterade lite med kameror på modellen, då jag
ville se, hur den uppförde sig.
Modellen flyger mycket bra och är väldigt responsiv och
följsam i luften.
Jag klarade 1.5 timma i luften, sen var jag genomblåst och
avbröt och landade för sista gången den dagen.
Det var minus 1 grad ……
Utomordentligt nöjd packade jag ihop och for hem
kl 1100.
Hemma återstod en liten justering på ena klaffen.
Tejpen som höll klaffen var på väg att lossna i ena änden,
men det är fixat nu och jag är beredd för nya flygningar.
På parkeringen stod två skärmflygare och kollade
vindmätaren och fick sorgsamt konstatera, att det
var inte deras dag. Vinden hade lagt av.
Tur jag var ute i god tid…
Start Platån
Turbulent
Fint lyft i laminär havsvind
Landningen var knepig i turbulens och topprotor.
Ner kommer man alltid
“Inside” F5J
Lite is…perfekt att stå på öronen på, då man har uppsikt på modellen i skyn…
samtidigt som man promenerar på isen…
Piloten
Sista landningen för dagen !
Njut av en duktig flygares eskapader i en sydtysk vinterskog.
“Crazy Horst” är en tysk modellflygare känd för sina teckningar
i tidskriften “AufWind” och sätt våghalsiga flygande på möjliga
och omöjliga ställen.
Kolla hans videokanal på Vimeo. Adressen ser du på videon nedan.
Vad säger du om hans flygande vinge ?
Den sista dagen för året 2021 har just inträtt. Med plus 4.5 C
och dimma.
Inte så där upplyftande. Jag menar, det lockar inte mig ut
för att modellflyga…
Jag har flera nya modeller på hyllan, som väntar på intrimning,
men nu…nej.
Vi får avvakta, tills vi får lite behagligare väderomständigheter.
Jag har alltid hävdat, att det ska vara lustfyllt att modellflyga.
Man får inte känna det som ett tvång. Då försvinner all glädje.
Vi hade en köldperiod, som gjorde att isarna en bit in från
kusten lade sig och det väckte hoppet att återuppliva isflygandet,
som vi utövade mycket för 30 år sen…
Just nu försvinner isen lika snabbt som en löning på fredagkvällen.
Vad jag är speciellt sugen på är att testa är min nyinköpta
DJI Minidrönare.
Det jag sett och läst om den är bara positivt. Får se om jag
kan lära mig flyga den ?
Dåligt flygväder, galopperande Covidsmittspridning…inte kul.
Och alla dessa nyutnämda “experter” som självsäkert uttalar sig
i massmedia om pandemin…jag tror inte på någon av dessa evangelister !
Men låt oss uppleva lite positivt från timade flygningar på
Hovs Hallar.
Som du kommer att se, flyger vi skärm, hänglidare och modell
på hanget.
Det är livligt frekventerat av alla tre kategorierna,
när vinden är lämplig.
Det vill säga den ska ligga mellan NNO till VNV.
Nedanstående var en fin dag så häng med !
Flyger du på Hovs Hallar händer alltid något oväntat,
som du kan se på bilderna.
Alla bilderna klippta ur video tagen med min lilla Mobius.
Därav kvaliteten.
En modell från 1973 ! Jo den flyger bra…fastän lite tung.
Startklar
Två JAS-39 passerade i höjd med hanget med 800 km/timmen…
Alla flög idag.
Det passerade två brandbekämpningsplan. Tillverkade i Sydafrika
för utprovning i Sverige. Ser ut som modifierade Piper Pawnee…
Utrustad med gasturbinpower. Undrar vad som är fäst vid vingspetsarna ?
En rote korpar strök hotfullt förbi.
I förgrunden en modern bogserbåt och i bakgrunden en feederbåt
på väg med containers till Biltema i Halmstad.
Hängglidare…härligt.
The sky is yours…
Det gör vi, för att kunna utnyttja de hang, som finns längs kusten.
Hangen består av kanten från de rullstensåsar, vilka är reminiscenser
av de isälvar, som flöt fram under inlandsisen transporterande sten
och grus, som lagrades vid mynningen.
Det är dessa avlagringar, som skapat de branta kanterna som vi
modellflygare utnyttjar.
Jag har personligen varit och flugit med mina modeller där
sedan 1974…
De senaste 20 åren har ett gäng från Ållebergs Modellflygklubb
besökt trakten för att flyga.
Österlen har en vacker natur, som är säregen med sina böljande
kullar och kontrasten mellan hav och land.
Då vi besöker Österlen, bor vi på Österlens Gästhärbärge,
vilket drivs av värden Henry.
Vi kan varmt rekommendera detta boendet. Bor du där, blir du
förflyttad till sent 50-tal eller tidigt 60-tal.
Härligt.
Här är en fotohistoria, som jag hoppas ska ge dig en känsla,
av hur det är, att vara modellflygare i trakten av Ystad.
Häng med !
Jag beklagar, att vädret inte inspirerar till modellflyg just nu…
Slask och 2 grader varmt…Men yr.no lovar, att vi kan förvänta
en kallare vädertyp innan jul, vilket skulle kunna ge oss
möjlighet att ge oss ut med en hangmodell. Jag har två nya
modeller, jag vill testa.
Men nu har jag grävt i arkivet efter material och här är
en liten redogörelse, hur det kan vara då vädret är tillåtande.
Vinter på Platån HH och vår på Segeltopshanget.
Håll tillgodo med att tillbringa 5 minuter av ditt liv tillsammans
med mig…
“Brrrrr…”
Spirit Elite, alltid flygbar.
Två av mina supportrar…
Kritiska blickar på mitt flygande…
Platån Hovs Hallar
