Jag måste ju göra något…även om inget är planerat för dagen.
För min del blir det att åka och modellflyga. Och då hangflyga.
Märkligt jag blev så intresserad av hangflyg. Jag skyller på Pär Lundqvist, som lockade in mig på denna del av
modellflyget.
Det har jag aldrig ångrat, eftersom det har givit mig så
många makalöst fina upplevelser under dessa nästan 50 år !
Jag vet , att varje gång jag beger mig ut med min modell, så händer alltid något oväntat. Det är ju det, som gör
allt spännande.
Även dagens besök vid Tönnersa medförde överraskningar.
Det ska berätta en annan gång.
Jag tycker att maj och juni varit kalla. Inga badgäster på stranden med mycket få undantag. Då jag växte upp och
vi hade sommarlov i realskolan eller gymnasiet omkring
den 5-7 juni, hade vi som tradition att åka till Brottet
eller Tylösand för att bada. Men nu ? För kallt, eller vad säger du Greta ?
Vinden då jag dök upp vid mitt flygställe var ca 3 m/sek. Den ökade sedan snabbt upp till 6-8 m/sek.
Det genererade naturligtvis ett väldigt bra lyft.
2 timmar, nästan, fick jag i luften och jag åka hem med ännu en positiv upplevelse.
…men någonstans måste man ju vara för att kunna utöva sin hobby, modellflyg. Om man nu inte vill falla i dvala framför passiviseraren nummer ett, dumburken.
Nej, jag föredrar att säga:
Ut i naturen hangburen !
Vilket jag gjorde i fredags.
Det var västlig vind ca 3-5 m/sek och då borde det vara goda förhållanden på Tönnersahanget vid stranden.
Alltså iväg med två modeller och lite kameror.
Parkeringen nästan tom på bilar och då jag kollade
träden, bedömde jag vinden, såsom varande helt ok
för min Spirit. Som förresten dagen till ära fått sin
kropp nylackerad med Gekås fina och billiga akryllack.
Montering och sen bort, ca 500 m, till min pilotplats. Tog en spaning på kanten och på stranden de första badarna. De badade faktiskt oxå trots knappa 17 grader
i vattnet. Det sa de i all fall, då jag träffade badarna vid parkeringen.
Nåväl, iväg med Spiriten laddad med en GoPro i
nosen och själv hade jag min Mobius på glasögonskalmen.
Alltid roligt att dokumentera sin flygning.
Jag förväntade mig vid utkastet, att det skulle vara a piece of cake att flyga..
Men nej, det var uruselt lyft. Jag inser, att min GoPro i nosen gjorde modellen
framtung och orsakade skadligt motstånd och turbulens
över stabben, men jag har flugit så många gånger förut
med samma setup utan att uppleva problem.
Hur som helst så kämpade jag på, i det att jag tycktes studsa framåt längs kanten…
Det blev så småningom landning och jag monterade
bort min ombordkamera.
Utkast och jag märkte att vinden ökat och att det var annan
karaktär på den.
Första flygningen skedde i vindar, som var termiska
, medan den senare flygningen skedde i laminär havsvind.
Således var det enkelt att flyga under dessa förhållanden.
Då jag flög, observerade jag en annan hangflygare ca 500 m norrut, som flög, tyckte jag, dynamiskt, då modellen hade en bana, som tydde på det och modellen gick snabbt.
Modellen var vit och piloten var skicklig.
Jag tänkte, att det var kul med ännu en entusiast här. Planerade att gå till honom och prata, efter jag landat.
Att landa på stranden är att rekommendera för att hålla modellen hel. Men vi som flugit här i 50 år, vi frestas att drabbas av högmod och landar just bakom
hanget av bekvämlighetsskäl.
Det kan straffa sig. Det är mycket turbulent bakom kanten och virvlarna kastar din modell helt slumpmässigt i luften.
Jag gjorde två landningar i dag. En som var dålig, då turbulensen virvlade runt med den stackars Spiriten som ett löv och jag kunde med knapp nöd komma ner i ett stycke. Ren tur var det.
Andra landningen valde jag annan inflygning och då blev landningen kontrollerad.
Då jag skulle gå till parkeringen, avsåg jag att besöka den duktige hangflygaren, som idogt höll på med sin
flygning norrut.
Det blev lite av en antiklimax, då jag klättrat uppför sista kullen, så jag fick fri sikt till honom.
Det var fiskmåsar som upptäckt tjusningen med Dynamic Soaring !
Såedemede !
2 timmar i luften blev det i alla fall, så jag blev nöjd.
Alla bilder klippta ur Mobiusvideon. Videosnuttarna från min GoPro i nosen och min Mobius på mina solglasögon.
Häng med om du orkar och glöm inte ticka för HD 1080 i spelarens inställningar.
Pilotplatsen Tönnersa Strand, ca 500 m söder om parkeringen.
Ser du nybildningen av dynkanten framför den stora?
De som påstår att dynerna på grund av klimatförändringarna
orsakar en borterodering pratar i nattmössan.
Transporten av sand är ett Pater Noster verk.
Hur kan jag vara tvärsäker ? Jo jag har studerat sandens dynamik
här under 50 år. Därför kan jag dra slutsatserna.
Min Spirit vinglar fram.
Då den laminära vinden, återställdes det goda lyftet.
Great Planes, Spirit ELite är ett synnerligen välflygande plan. Synd att företaget lagt av att tillverka dessa. Trots många påstötningar från modellflygare.
Jag och min rotetvåa…
Min Spirit utrustad med ombordcam i nosen.
Detta är mitt FYRTIONIONDE år som hangflygare på Tönnersa Strand. …
…kom vi på, att vi kan inte leva på frisk luft allena…
Kroppen måste ju ha energi, så vi kan utöva vår hobby. I Glemmingebro finns en thai-restaurang, som vi gladde med besök. Mycket god och riklig mat, samt inte minst, ett vänligt bemötande från ägarfamiljen. VI rekommenderar den !
En av kvällarna ägnades åt en restaurang i centrum, som bilderna visar. Mycket vacker kvinna som serverade…
Henry, ägaren till Österlens Gästhärbärge, dukade som vanligt, sedan 27 år upp en rekorderlig frukostbuffé.
Men nu har tyvärr, för oss stamgäster, Henry sålt sin verksamhet per 1. Augusti.
De sista dagarna har en högtrycksrygg växt in över Skandinavien, vilket har stabiliserat vädret.
Vad vi hangflygare kan hoppas på, är nordvästlig vind eller sjöbris vid kusthangen.
Tisdagen öppnade med solsken, 15-20 grader varmt och i Halmstad i stort vindstilla.
Min planering var att åka till Hovs Hallar med hoppet, att sjöbrisen skulle dra igång vid 11-12-tiden.
Vindmätaren på HH visade 0 m/sek…
Nåväl, jag packade in min ”Introduction”, vilket är en tjeckisk modell med 305 i spv.
Vikt strax över 900 gram inklusive allt och synnerligen välflygande.
Nedkommen till det nu försommarvackra Hovs Hallar möttes jag av västnordvästlig vind. Styrka ca 1 m/sek.
Min erfarenhet av Hovs Hallar, 50 års flygande, sa mig, att en lätt modell kommer att kunna flyta.
Upp till pilotplatsen och iväg. Trodde jag…modellen dök rakt ner nästan genast efter utkastet.
Som tur var inga skador, men varför dök den ? Jo naturligtvis gick höjdrodret på fel håll !!!
Jag hade programmerat om min klaff och under detta troligtvis kommit åt funktionen, som ändrade riktning på höjdrodret.
Alltså mitt fel.
Efter korrektionen av mitt höjdroder blev det nytt startförsök.
Det blåste mellan 0.5 och 1 m/sek, så jag var aningen tveksam.
Men hanget bar. Inget våldsamt lyft, men tillräckligt för min modell. Är det dåligt lyft, då får man flyga noga. Inget onödigt
vevande med spakarna, det skapar motstånd och ligg i bästa lyftet.
Att gneta på i marginellt lyft, det kan vara en utmaning och
det är spännande.
Vinden ökade något efter hand till ca 1.5 m/sek, vilket gjorde stor skillnad på hangets förmåga att lyfta högre.
Jag satt på bänken och njöt varje sekund av min modellflyg tillvaro och tänkte, att bättre än så här kan det inte bli !
Min start var klockan 1015 och jag landade slutligen 1450.
Om jag var nöjd…det vore ett understatement.
Således fick jag njuta av min flygning och uppleva naturen, samt inte minst träffade jag vetgiriga och trevliga människor som passerade.
Att få göra propaganda för modellflyg är mycket roligt, enligt mitt sätt att se det. Speciellt då man får tala med intressanta människor.
Intressanta människor… det träffade jag i tisdags.
Det hade jag aldrig gjort i dvalan framför en tv.
Här är lite bilder och en videosnutt.
Häng med en sväng…
Det som gör modellflyg möjligt…
Viktigt för mig…fri horisont.
Här sitter en modellflygare och njuter tillvaron !
Allt är grönt…utom skyn…
Iväg !
Ser bra ut…i 2 sekunder…
…för sedan…
…bär det mot jordens medelpunkt…
Men sen gick det fint.
Jag och min modell vid Segeltorp
Förstår du varför jag är en hängiven modellflygare ?
Våra träffar med hangmodeller i Ystadtrakten var med årets upplaga den 21.
Första året var vi mer än 25 deltagare, vilket var glädjande.
I år var vi 8 aktiva piloter…Jag undrar varför. Tja det handlar nog om naturlig avgång…bekvämlighet,osäkerhet väder, eller att modellflygintresset har skiftat över till annat.
Vi kan inte påverka detta, utan vi, den så att säga ”hårda kärnan”, vi kommer att fortsätta att träffas, så länge vi fysiskt kan.
Det är så, att dessa träffar innebär en viktig social samvaro. Det kan gälla nostalgiska minnen, modeller, händelser som dyker upp ur minnet, vilka är gemensamma och annat.
Kan vi inte flyga på grund av väder, då gör vi annat.
Vi har aldrig tråkigt, därför vi har så många års erfarenhet av vår hobby, att våra minnen tycks var oändliga.
Varje år ser vi fram emot vår träff på hangkanten !
Det var gråmulet, regnet hängde i luften och det
blåste 6-8 m/sek.
Alltså upplagt för att åka till Tönnersa och få en stund på hanget med min Spirit.
Min Spirit, som jag inte vet hur många timmar den
har i luften, var nygenomgången och kroppen hade
fått ny fin vit akryllack.
Allt var upplagt för en fin flygsejour. Men, men allt
var inte helt bra.
Då jag efter en ganska lång promenad kom fram
till pilotplatsen, fann jag att vinden var visserligen
jämn och stark, men det blåste ca 30 grader snett
från norr.
Nu vet jag, efter 50 års flygning här, att det går
att flyga även på sned vind, då hanget vrider upp
vinden.
Så modellen monterades, jag kollade att att alla
roder rörde sig och att de gick åt rätt håll och
kastade ut.
Min Spirit har alltid flugit superfint efter all
fintrimning, men nu…den vinglade fram som en
drucken längs kanten och jag lyckades med tur
landa den utan skador i en dynkant.
Jag hämtade modellen, borstade av sanden och
kollade mina roder.
Då kom jag på felet: När jag aktiverat mixern, som jag alltid använder på Spiriten, vilken mixar
skev och sida, visade det sig att sidorodret gick
åt fel håll….
Alla roder inklusive sidoroder gick på rätt håll
omixat, men mixat blev det fel. Bra man hittar
sina fel. Felet avhjälptes, rotationsriktningen reverserades på mitt sidoroder i mixern och
modellen flög ånyo som en dröm.
Där ser man, hur det går, då man slarvar. Kan
bara skylla mig själv.
Hur som helst så fick jag 1.5 timma i luften,
eftersom jag var så flygsugen.
Under min flygning filmade jag dels med en
ombordkamera och med min” glasögonkamera”,
men jag har publicerat så mycket film med
min Spirit”, så jag vill inte trötta er.
Men lite bilder blev det och de är klippta ur
videon från min lilla ”Mobiuskamera” därav
den lite darriga kvaliteten.
Håll tillgodo !
Långt och fint kusthang som är lättfluget, men som kan vara en utmaning, om flyger fort nära kanten.
Lite bilder bara ur min stora samling. Det kommer många fler, så stay tuned !
Kenneth startar ut i den skånska dimman med hjälp av Dick.
Denna tornfalk stod och ryttlade på hanget och det fick mig att ta fram kameran. Men just som jag greppat min kamera, fällde tornfalken sina vingar, dök och försvann…
Rolf-Erik har hämtat sin Foka efter en utelandning
Rolf-Erik och ”Extacy”
Dessa fina modeller flyger utomordentligt bra. Men, de kostar ju några kronor.
Start
En modell, som förutom att den flyger bra också är vacker i luften.
Ibland kan tingen vara emot en som modellflygare. Det fick Rolf-Erik erfara på Löderup. Han förberedde sin gamla väl utprovade modell och startade.
Bara för att se den gå ner i en störtspiral och smälla ner i hangkanten.
Otur och det blev skador. Modellen kropp bröts av, en vingen knäcktes. Det kan tyckas katastrofalt, men det är inte speciellt svårt att laga.
Rolf-Erik kommer att få sin fina modell i luften igen.
Men vad hände ? Rolf-Erik en mycket erfaren pilot, han gör inte sådana här generaltabbar utan det måste ha varit något mekaniskt eller elektroniskt fel.
Det var det oxå…Rolf-Erik hade omedvetet (?) under förberedelserna lyckats reversera skevrodernas rörelseriktning…
Om jag ska försöka förklara hur det funkar då, så är det som du cyklar med korsade händer.
Prova ska du se.
Om modellen svänger vänster vid utkast kommer jag
som pilot att svänga emot åt höger…Men är skevroderna
felprogrammerade blir ju felet bara värre.
Det var detta som skedde. Alla som flyger mycket har
varit ute för det. Även jag. Så jag kollar inte bara att roderna rör sig,
jag kollar också att de rör sig på rätt håll.
Som du ser var det dimmigt på morgonen tack vare
varmluften som drev in och kolliderade med det kalla havet.
Men vi flög i alla fall.
En bra dag blev det trots allt.
Den som behärskade hanget vid Löderup var tornfalken.
En lätt modell med bra egenskaper, döpt efter Alulafågeln.
Förberedelser på kanten vid Löderup
Rolf klar att starta sin fina Explorer.
Introduction…med broms ute.
Aerodynamiska bromsar…ett mycket bra hjälpmedel vid landningar.
Off she goes !
En typisk modern segelmodell av idag. Stabbe och fena, långa och smala med högt Re-tal, vilket ger bra verkningsgrad och lågt motstånd.
Dessa modeller är snabba på hang.
Fighting face av en gammal hangräv.
Jag säger än en gång: Tänk om kommit till SM i F3F med en sådan radio 1975…?
Elseglare…en gåva till modellflygaren. Gör allt enkelt om man vill starta i dåligt lyft.
Modellen flyger mycket bra och är lätt. Min ”Introduction” väger 910 gram.
En modell som nästan alltid är flygbar: Blue Phoenix.
Blå Fenix en utomordentligt fin konstruktion, som har fina egenskaper både på hang och i termik.
Jag har ett par stycken och på dessa har jag förstorat sidorodret för att göra modellen mer agil. Vidare har jag tunnat vingprofilen 15 % för att få bättre penetrationsegenskaper.
Vindkoll. Även om vi har en vindmätare, (https://holfuy.com/en/weather/155) just vid hangkanten.
som är innehavare, till den 1. Augusti, av B & B Österlens Gästhärbärge, han är tätt förknippad med vår hangflygning söder om Ystad.
Vi har bott hos honom i 16 år och verkligen trivts bra, annars hade vi ju inte återvänt varje år. Henrys B & B var en institution för oss.
En fast punkt i Ystadnärvaron.
Jag har förut skrivit om boendet, men eftersom han nu har sålt det, kommer några bilder ytterligare, som belyser, hur det ser ut.
Att bo hos Henry var en alldeles speciell upplevelse. Det var som att kliva ner till tidigt 60-tal miljömässigt. Henry löste de flesta problem, om man bokade sent eller ville boka om. Han var den perfekta värden för denna typ av boende.
Hoppas Henry får ett bra liv som pensionär och kan utöva sin hobby, cykling i Portugal och Holland och handeln med exklusiva skor.
Vi är många flygare som önskar dig lycka till !
Här lite bilder jag tog under vår hangträff i Maj 2022.
Henry idkar trädgårdsskötsel…
Gaveln B & B i Glemmingebro
Kennet från Västergötland laddar in under frukosten.
Några flygares bilar på parkeringen.
Kvällsljus i Glemmingebro
(C) bild Skygraph
Henry Johansson…en ung grabb med framtiden för sig.
Tur Henry har sjumilastövlarna på sig…
Entrén till Henrys etablissemang.
I 15 eller 16 år bodde vi modellflygare här.
le petit hôtelier de glemmingebro dans sa cuisine.
Sista entusiasterna…tja man vet aldrig…Första året var vi
21 piloter som dök upp med våra modeller.
I år var vi 8 piloter. Det är i och för sig inte dåligt,
men det hade varit roligare med 21…
Dock, vi ger inte upp, vi kör till siste pilot och sista
modell finns kvar !
Då vi åker till Ystad, är vi utlämnade till vädret. Det är ju
vindriktning och styrka, som bestämmer, om vi ska
kunna flyga.
Så att träffas är ett vågspel. Lyckligtvis för oss hade
väderläget förändrats inför vår vistelse på Skånes kullar,
det var lovat syd- och sydväst, vilket är, vad vi vill ha.
Förändringen i väderläget berodde på att jetströmmen
över norra halvklotet ändrat sig, vilket medför att lågtrycken
över Atlanten ändrde sin bana och därmed trycken och
de förhärskande vindarna.
I korta ord fick vi flygningar varje dag på vårt hushang
vid Löderup. Så vi kunde inte klaga.
Flygträffen är inte bara modellflyg utan social samvaro
och god mat, vilket vi i alla delar fick rikligt av.
En överraskning för mig och andra var, att Håkan Oskarsson
från Mölndal, som dök upp som gubben ur lådan vid SM i F3F
1976 och tog hem mästerskapstiteln dök upp vid träffen.
Det var 45 år sedan jag träffade honom och han var sig, precis som vi andra, precis lik som vi minns honom 1976…
Vi bodde som vanligt på Österlens Gästhärbärge hos
värden Henry, eftersom där är synnerligen trivsamt.
Synd Henry har sålt sin verksamhet…Jag kommer med bilder
på Henrys B & B senare. Vi kommer att sakna Henry och hans
boende.
Jag tog mycket bilder och har editerat upp ett par hundra
, som jag ska publicera i sinom tid.
Här kommer lite diversebilder i inlägg nummer 1.
Bilderna från min lilla Mobiuskamera. Det betyder att
de är små, ca 0.6 Mb, jämfört med RAW 25 – 30 Mb
eller Jpeg 5-8 Mb.
Det kommer mycket mer och bättre bilder.
Från vårt hushang vid Löderup. Håkan och Kennet.
Till vänster Kennet och sedan Rolf Maier och Rolf-Erik.
70-tals modeller. Blå Fenix till exempel. Blå Fenix, alltid välflygande.
Den typiska naturen vid Löderup med kanterna
präglade av århundradernas kreaturshållning, som skapat de terrassliknande formerna på kanten.
Mycket diskussioner i väntan på att dimman ska lätta.
Min ”Introduction” över Östersjön på tisdagen. Vinden
var mycket sned, då jag kom och jag trodde, att det inte
skulle vara flygbart, men det var flygbart !
Dimma
Vy mot Löderups Strandbad.
Här var vi. Bilden tagen från högsta trädet…
Naturligtvis frotterade vi oss med galanta damer
och vi hade hängivna unga beundrarinnor !
Svenska Mästaren i F3F 1976, Håkan Oskarsson.
Håhåjaja…
Löderups dimhöljda kullar…
En lätt modell kan man flyga med för det mesta. Även om lyftet är svagt. Modellen 305 cm spännvidd och vikt 920 gram…
Min modell kämpar på i sned vind…
Landningsytorna är generösa.
Biltemas däcksstol är populär.
Mat är halva födan…
Skål, säger Roffe.
Det går åt energi hävdar Rolf-Erik från Herrljunga.
Han slutar aldrig att överraska oss, flygaren och byggaren John Woodfield från Cornwall i England.
Denna gång har han byggt en canard med X-vinge. Stabben är en all flying och modellen har skevroder på de övre vingparet.
Modellen tycks flyga så bra, som man kan begära.
Inte lika agil och snabb som en konventionell
modell, men en ovanlig konstruktion från Johns modellplansfabrik.
Ja, jag kallar det hans fabrik, med tanke på hur många modeller han klämmer fram. Han tycks producera en modell var 14. dag…
Kolla videon och bli om inte annat avundsjuk på hans hang .
Det är vackert vid den Cornwallska kusten i sydvästra England…
…nästan som vid Hovs Hallar…
Som jag ett flertal gånger sagt, har inte vädret varit med oss hangflygare på Västkusten.
Vi har haft låsta tryckfördelningar vilket skapat mycket ostliga vindar, vilket du förstår inte är gynnsamt om du är hangflygare på Västkusten.
Nu har jetströmmen ändrat sig och därmed förändrat lågtrycksbanorna över Atlanten. Har vi tur…kan det växa in en högtrycksrygg över Skandinavien och ge oss väst till nordvindar.
I måndags fick vi en föraning. 9 grader varmt och västlig vind 6-8 m/sek från väst med dragning på nord.
Alltså in med modellen i bilen och iväg runt lunchtid till hanget vid Laholmsbukten.
Modellen, ”Inside” en RES-model 305 cm spännvidd.
Vikten ca 900 gram…
Jag var rädd den inte skulle klara den friska vinden, men tack vare modellens moderna vingprofil var det inga problem för den att penetrera vinden vid havet.
Där jag flög i dag, var inte den vanliga stället. Jag var på en sämre plats, för jag var för lat för att knalla bort, 600 m till min vanliga plats.
Lyftet ar ungefär hälften så bra, där jag var i dag.
Men oavsett lyft, jag fick nästan 2 timmar i luften i dag med min modell.
Jag var mycket nöjd och hade velat flyga mer, men jag var totalt genomblåst av den friska laminära havsvinden och dessutom blästrad av sanden, som blåste förbi, där jag stod vid kanten.
En lyckad dag som gav mersmak och även i dag tisdag, ser det ut att bli flygbart antingen vid Tönnersa eller på det låga vid Hovs Hallar. Vi får se…
Här några bilder och en hastigt ihopsatt video utan finesser…
Jump in and buckle up !
Alla bilder tagna med mina Mobius.
Stillbilder klippa ur videon.
Äntligen, efter tre månaders suktande fick jag chansen på Hovs Hallar.
Vädret för modellflygare har varit bedrövligt i södra Sverige. Vi har haft ett fåtal dagar med sol, men vi har nästan inte haft några dagar med rätt vind.
Som jag upplevt det,, har det varit blåsigt och regnigt. Lågtrycken och varmfronterna har kommit på löpande band från Atlanten.
Men så i dag måndag lovade yr.no 4 m/sek nord tidigt på morgonen vridande till nordväst och avtagande. Det lät för bra för att vara sant, eftersom man nu efter tre månader är luttrad.
Dock jag kollade min ”Inside” som är en 3-m RES-modell, så den var flygklar.
Skulle jag få flyga, gällde det att vara flygklar på kanten vid 9-tiden.
Det var jag också. Vinden var ca 3 m/sek rakt på. Perfekt.
Jag har ju en elmotor på modellen, som kom väl till pass, då jag startade. Det var mycket turbulent och motorn drog mig igenom
ut i den laminära havsvinden.
Sen var det bara att glida i det stadig och kyttfria lyftet. Eftersom jag inte fått nån flygning på hanget på 3 månder, var jag sugen…
Jag experimenterade lite med kameror på modellen, då jag ville se, hur den uppförde sig.
Modellen flyger mycket bra och är väldigt responsiv och följsam i luften.
Jag klarade 1.5 timma i luften, sen var jag genomblåst och
avbröt och landade för sista gången den dagen.
Det var minus 1 grad ……
Utomordentligt nöjd packade jag ihop och for hem kl 1100.
Hemma återstod en liten justering på ena klaffen. Tejpen som höll klaffen var på väg att lossna i ena änden, men det är fixat nu och jag är beredd för nya flygningar.
På parkeringen stod två skärmflygare och kollade vindmätaren och fick sorgsamt konstatera, att det var inte deras dag. Vinden hade lagt av.
Tur jag var ute i god tid…
Start Platån
Turbulent
Fint lyft i laminär havsvind
Landningen var knepig i turbulens och topprotor.
Ner kommer man alltid
”Inside” F5J
Lite is…perfekt att stå på öronen på, då man har uppsikt på modellen i skyn…
samtidigt som man promenerar på isen…
Njut av en duktig flygares eskapader i en sydtysk vinterskog. ”Crazy Horst” är en tysk modellflygare känd för sina teckningar i tidskriften ”AufWind” och sätt våghalsiga flygande på möjliga och omöjliga ställen.
Kolla hans videokanal på Vimeo. Adressen ser du på videon nedan.
Den sista dagen för året 2021 har just inträtt. Med plus 4.5 C och dimma.
Inte så där upplyftande. Jag menar, det lockar inte mig ut
för att modellflyga…
Jag har flera nya modeller på hyllan, som väntar på intrimning,
men nu…nej.
Vi får avvakta, tills vi får lite behagligare väderomständigheter.
Jag har alltid hävdat, att det ska vara lustfyllt att modellflyga.
Man får inte känna det som ett tvång. Då försvinner all glädje.
Vi hade en köldperiod, som gjorde att isarna en bit in från
kusten lade sig och det väckte hoppet att återuppliva isflygandet,
som vi utövade mycket för 30 år sen…
Just nu försvinner isen lika snabbt som en löning på fredagkvällen.
Vad jag är speciellt sugen på är att testa är min nyinköpta
DJI Minidrönare.
Det jag sett och läst om den är bara positivt. Får se om jag
kan lära mig flyga den ?
Dåligt flygväder, galopperande Covidsmittspridning…inte kul.
Och alla dessa nyutnämda ”experter” som självsäkert uttalar sig
i massmedia om pandemin…jag tror inte på någon av dessa evangelister !
Men låt oss uppleva lite positivt från timade flygningar på
Hovs Hallar. Som du kommer att se, flyger vi skärm, hänglidare och modell
på hanget.
Det är livligt frekventerat av alla tre kategorierna,
när vinden är lämplig.
Det vill säga den ska ligga mellan NNO till VNV.
Nedanstående var en fin dag så häng med !
Flyger du på Hovs Hallar händer alltid något oväntat,
som du kan se på bilderna.
Alla bilderna klippta ur video tagen med min lilla Mobius.
Därav kvaliteten.
En modell från 1973 ! Jo den flyger bra…fastän lite tung.
Startklar
Två JAS-39 passerade i höjd med hanget med 800 km/timmen…
Alla flög idag.
Det passerade två brandbekämpningsplan. Tillverkade i Sydafrika för utprovning i Sverige. Ser ut som modifierade Piper Pawnee…
Utrustad med gasturbinpower. Undrar vad som är fäst vid vingspetsarna ?
En rote korpar strök hotfullt förbi.
I förgrunden en modern bogserbåt och i bakgrunden en feederbåt på väg med containers till Biltema i Halmstad.
Den vackra gröna lövsalen till parkeringen.
