Som jag skrivit förut är stranden vid Tönnersa, som ju ligger mellan Båstad och Halmstad vid Laholmsbuktens båge, ett av mina favoritställen, när jag vill ladda mina batterier och koppla av under en promenad.
På tal om Laholmsbukten, så är ju namnet helt galet egentligen. På 1000-talet hette det, som nu kallas Laholmsbukten, Lovfa Fjourdir.
Det är fornnordiska och betyder som alla förstår Lova Fjord. Alltså en fjord där fartygen lovad upp efter passagen av Kullen-Hovs Hallar. Namnet är belagt redan på 1000-talet då det omnämndes i samband med det stora sjöslag, som stod här.
Slaget vid Nissan, som slaget hette var ett sjöslag med flera hundra vikingaskepp vid Nissans mynning 1062. Den norske kungen Harald Hårdråde besegrade den danske kungen Sven Estridsen.
Tänk om man haft ett tv-team där då? Ja jag vet tanken är befängd, men försök förstå, hur det sett ut, när alla dessa fartyg och dess krigare försökte ta kål på varandra med de vapen man hade då. Troligtvis ingen vacker syn.
Häromdagen var jag ute och gick min vanliga runda där och min gamla Canon ligger ju alltid i fickan, så jag knäppte en massa bilder, utan att veta , vad jag skulle ha de till.
Men varje gång jag strosar här, ser jag alltid något nytt. Det är ju så med naturen ,att det sker ständiga förändringar med hänsyn taget till årstider, tillfälliga väderomslag och annan påverkan. Resultatet av dessa faktorer blir en omdaning av det man ser, varför inget är statiskt utan allt ändras och anpassas.
En promenad här är att rekommendera, om du vill ha lite motion och komma hem vederkvickt.
Här är några bilder, håll till godo!
När jag var på väg till stranden, ganska tidigt på dagen, kunde jag inte motstå frestelsen, jag var tvungen att ta några bilder, i det mjuka ljuset, av den sydhalländska jordbruksbygden.
Nere vid Lagaoset höll som vanligt brädseglarna på med sina kites. Det går väldigt fort, när vinden blåser hårt. Men segla i december……nja, jag håller mig på land.
Om hög- och lågtrycken är placerade på rätt sätt, höjs havets nivå avsevärt och i kombination med hårda väst- och sydvästvindar äter sig havet oförtröttligt och envetet in i kustens sanddyner.
En företeelse som alltid pågått och som inte har med, vad som kallas, den globala uppvärmningen att göra.
När man ser havet och skyn, ser man kontrasten.
Havet är snabbare i rörelserna, mindre förutsägbart. I skyn drar molnen förbi enligt uppgjorda planer, ser det ut som för betraktaren.
Havets rörelser här skapar en känsla av att, det har bråttom!
Då vattnet från Lagan strömmar ut i Kattegatt och möter vågorna från väst, bildas av de båda vattensystemen vid kollisionen speciella vågor, som snabbt rider upp, toppas och faller ihop. I Honkongs hamn finns samma typ av vågor och de har givit namnet åt dessa, Hongkongsjö.
Högtrycket pressar ner vattenytan så vattnet drar sig tillbaka från strandkanten. Det ser ut som en kvinna som aningen blygt drar upp sin långa kjol en liten bit……..
En snäcka som har sin fulländade form tack vare dess förmåga att anpassa sig efter evolutionen. Det skulle vara intressant att skriva funktionen f(x) för de båda skalhalvorna……tål att begrunda.
Känner ni kontrasten mellan himmel och hav?
Området mellan stranden och strandskogen är sanddyner planterade med växter som ska binda materialet och förhindra strandflykten. Strandflykten som var ett stort problem på vår kust redan under 13- 1400-talet.
Jag läste en gammal bok om problemet och en av orsakerna till sandflykten, förutom nerhuggning av strandnära skog, var att man lät kreaturen beta strandängarna och att man körde bort ilandfluten tång för att kunna gödsla med den. Tången band ju sanden.
Nu har man i naturreservatet börjat göra tvärtom. Man banar av växtligheten för att återskapa den biotop, där fanns förut. Bland annat hjälper det fältpiplärkan att klara sin häckningar. Så ser ni maskiner som kör i området är det för att återskapa det som varit.
Så är cirkeln sluten igen.
Jag skulle vilja se den konstfackselev, som kan skapa ovanstående skulptur….En ilandfluten stubbe kan verkligen få ens fantasi i blomning. Undrar var den kom ifrån och hur lång tid det tagit att forma dess utseende?
Skalen efter döda snäckor samlas i drivor, som torra löv bakom ett staket efter hård vind,vid strandkanten .
När jag var liten, samlade jag snäckskal till min morfar, som skulle ha det till sina höns. Jag förstod då aldrig, vad hönorna skulle ha snäckskal till, men det var ju för att ge hönsen kalktillskott, så skalen på äggen blev starka.
Denna dan fanns det inga vare sig skärm- eller modellflygare på hanget.
Men grå- och havstrutarna briljerade i luften under deras akrobatik för att plocka godsaker i vattenbrynet.
Den är inte stor i min bild, men det är en fiskgjuse.
Osprey heter den på engelska och alla som är intresserade av flyg vet, att amerikanarna har ett flygplan med två stora rotorer på vingarna, som i sin tur kan tiltas, så den kan starta och landa som en helikopter, men väl uppe i luften flyger som ett vanligt turbopropplan och det planet heter Osprey också.
Fiskgjusen ser man ofta här, när den patruller det grunda vattnet på jakt efter föda.
På hemvägen återigen promenaden genom trollskogen. Här är det inte samma dynamik som när man går längs stranden. Det passar perfekt, för här kan man samla ihop tankar och upplevelser efter promenaden.
mats
Hugo har varit ute och svirat hela natten och kommer hem med rynkig skjorta och kepsen på sned. Jag tror Hugo tänker: 
