Detta tycker jag är imponerande.
Kolla hur hans skevroder står i vänstersvängen…och hur han håller nosen i horisonten med sidoroder…
Kolla hur hans skevroder står i vänstersvängen…och hur han håller nosen i horisonten med sidoroder…
Personligen tycker jag , att det som kallas vår har i väderhänseende
varit alldeles för kall och framför allt blåsig.
Jag brukar inte backa för lite lite blåst eller en regnskur, då jag
ska ut med mina modeller, men denna vår med sin blåst och kyla
har ju ingen ände !
Eftersom jag inte är en självplågare, håller jag mig hemma.
De som nu upplever en överdrifternas boogie-woogie, tycks vara
rubriksättarna på kvällstabloiderna. Där har man fullständigt
förlorat vett och sans i jakten på svikande läsare.
Om det är förutsett vind mer än frisk bris, heter det:
Här slår kaosvinden till…
Om det blir vind och lite regn heter det: Kaosvädret slår till…
Det finns ingen saklighet mer i rubriksättningen. Allt offras
på upplagealtaret.
Om det regnar mer än 5mm heter det ”Extremregnet”…
SMHI utfärdar sina varningar i tid och otid. Hur ofta får SMHI
backa på sina varningar ?
Förra året tillkom en varning, ”Varmt väder”. Jo det blir varmt,
då solen skiner, det kan inte vara en världsnyhet.
Jag mailade SMHI, om de inte kunde utfärda varningar för
”Tråkigt väder ”.
Så det skulle kunna låta så här vid en klass 3 varning:
”Extremt tråkigt väder väntas i Götaland nästa dygn. Befolkningen
uppmanas hålla sig inomhus, sätta på en Åsa-nisse-film på tv och
lyssna på Lindemans monologer hela dygnet. Vidare bör man dra
ner rullgardinerna , dra för persiennerna .”
Eller varför inte en varning för ”Extremt vått regn” ?
”Extremt våt nederbörd förväntas närmsta dygnet över Götaland.
SMHI har utfärdat en klass 2 varning som innebär relativt stor risk
för att bli blöt vid vistelse utomhus”…
Eller varför inte detta från Socialstyrelsen, som vi alla minns var den myndighet
som yrkade på, att vi skulle äta 6-8 skivor bröd om dagen..:
”Socialstyrelsen vill, att ni bär regnkappa och sydväst under kommande dygn
för att undvika farlig väta” !
Jaja vi får se. I dagens Sverige är allt möjligt.
Jag har inte kunnat flyga, mer än i onsdags, då jag flög hang nere
vid Tönnersa/Laholmsbukten.
Men jag klämde lite naturbilder i samband med promenader
och cykelturer.
I ett kärr jämte cykelvägen hördes grodornas kärlekskväkande.
Blomställningar då fröna spridits
I ett dike gick de förfrusna tofsviporna på skråe i den vassa vinden.
Mannen i familjen.
Tofsvipan har vackra färger i sin fjäderdräkt.
Två tranor gick på sitt avmätta, patrullerande sätt och åt av läckerheterna.
Smakar nog gott !
Pricken över i:et, är ju den röda hjässan.
Kaveldunen är lite medfarna nu…
I den sista videon säger speakern att modellen styrs med hjälp
av ”Pendulum Control”.
Bilden nedan ger en uppfattning hur det fungerade, då man ville
uppnå stabilitet i flygningen.
Har du inget att göra ? kolla dessa tre små filmerna.
Efter filmerna är slut, får du alternativ att klicka på
från Pathés stora samling av newsreels.
Var det roligare med modellflyg 1950 ? Ja, vill jag påstå
för människor var nyfikna på den teknik som fanns och
vad som kunde åstadkommas. Det gjorde, att åskådare
aldrig saknades det modellflögs.
Jag minns, att ca 1958 då flög vi linkontroll på en gymnastikplan
vid en av stadens skolor kunde vi lätt ha mer än 50 åskådare…
Klart vi kände oss viktiga.
Jag sade till min kompisar för 14 dagar sen, att jag vet inte,
då jag var förkyld senast.
Det fick jag äta upp på Påskdagen med besked.
Du vet hur man känner sig, när influensan laddar upp för
att anfalla ditt immunförsvar..
För er som aldrig upplevt det så kändes det som så:
Frossa, feber, värk i all leder, huvudvärk och ett humör
som var mycket dämpat.
Men det är ju inget att gnälla över, för det drar förbi ganska fort.
Själv hade jag bara en önskan de senaste 4 dagarna och det var
att få försvinna ner under täcket och försöka få sängen varm.
Problemet var att jag vaknade på natten genomsvett.
Jag höll mig inne till onsdag eftermiddag, då jag var tvungen att
gå ut för att få lite frisk luft med eller utan feber..
Resan med bil gick till Lagans mynning. Kameran var med och
lite bilder tog jag.
Ett par saker lade jag märke till, vilket var att Lagan gjort
om sitt utlopp i Laholmsbukten kraftigt, att det var mycket
vatten i Lagan och att kanterna på dynerna närmast havet
som för två månader sen var knivskarp nu hade börjat
formas av vinden till ett mera normalt utseende.
Jag förstod också att de mest tålmodiga människorna i världen,
det måste vara de fritidsfiskare, som prövar lyckan vid Lagaoset.
Häng med på en liten promenad vid stranden !
Vyerna vid havet är rogivande alltså en lisa för själen.
Laholmsbukten vid Lagans utlopp och med Hovs Hallar
som sticker ut sin näsa i bakgrunden.
Här kan du se hur Lagan har ändrat sitt utlopp på bara 14 dagar.
Vidare kan du se, hur långt ut Lagans humusvatten påverkar vågbildningen i havet.
Gränsen mellan åvatten och saltvatten är skarp.
Ibland stannar vattnet i små laguner, som blir matställe för småvadare.
En Cessna, OY-BYZ. En gammal maskin tillverkad av Cessna i Rheims i Frankrike 1971.
Alltså 46 år gammal. Ett problemplan, med motorerna i push/pull i tandem, som aldrig blev en riktig hit.
Man hade problem med aktermotorns kylning med skärning som resultat.
”Ground handling requires certain attention and procedures. The rear engine tends
to overheat and can quit while taxiing on very hot days.[6] Accidents have
occurred when pilots, unaware of the shutdown, have attempted take-off on the nose
engine alone, though the single-engine take-off roll exceeded the particular runway length
.[7] Federal Aviation Administration Airworthiness Directive 77-08-05 prohibits single-engine
take-offs and requires the installation of a placard marked ”DO NOT INITIATE SINGLE
ENGINE TAKEOFF”.[8]”
Används här i dag för flyttfågelinventering ? Tror jag.
Här ser du att det sträckte mycket ejder i dag. Hoppas de kunde räkna fåglarna…
I bakgrunden Hovs Hallars bistra front mot havet.
Efter en storm som har gjort kanten skarp börjar vinden sitt envetna arbete med att runda kanten,
Du ser hur sanden transporters upp från stranden, lägger sig just bakom kanten då där finns en kantvirvel
och efter relativt kort tid är dynkanten som den alltid varit.
Vinden arbetar oförtröttligt med sitt transportarbete.
Vildnypon och vresros med sina djupa rötter har överlevt försöken
att utrota dessa invasiva växter med grävmaskin.
”Vi ger oss”, säger de vindpinade tallarna efter en heroisk kamp mot elementen.
Visst, en bit av en stam kan ge många associationer.
Arten ? Din gissning är så god som min.
Han har ett något återhållet leende i all fall.
Här ser du Lagans bruna vatten
Om man är sportfiskare, då är man entusiast och optimist…
…men ibland nappar det…
…och en öring blir vevad in efter att ha gapat stort över en tubfluga…
Synd, den inte höll måttet utan måste återsättas. Man använder en tång,
då man tar bort kroken, för att inte fisken ska skadas.
När jag ser på metoden att rigga en tubfluga, så hade jag gjort enligt ovan i stället,
därför då får du bättre kontakt med betet och det blir lättare att hantera vid utkast.
Om vi förutsätter, det ska var 2.5 m mellan sänke och fluga, så slår man en knop
på linans mitt, i öglan fäster du rullinan så att tubflugan kommer i invevat
läge hänga ca 3 dm nedanför sänket. När man vevar in får man alltså en dubbel
lina till spöet, vilket som jag skrev gör redskapet lättare att hantera och du bättre
kontakt med betet genom den centrala upphängningen.
En representant för traktens naturfolk klädd i traditionell dansutrustning uppträder för turisterna…
eller är det en sorts hummer, som hoppat ur sjön..?
Storkäftad tvestjärt lurar på sitt byte…
En barmhärtig människa som glädjer sin omgivning med lite påskliljor..
Jovisst, man blir glad, då man ser det.
Sandflytten på gång…
Som sagt, denna kanten var knivvass för 2 månader sen, men nu…
Länsstyrelsen har gjort ett gott jobb i reservatet, som förbättrar biotopen avsevärt.
Här var förut tätt ogallrad blandskog.
En träaktig moder med sitt barn på ryggen…eller ?
Barnet ser ganska glatt ut i alla fall…
…men det är resterna av en tall, som fått ge upp.
Ett märkligt djur som ligger i strandkanten väntande på sitt byte.
Men jag tycker, han har korta ben…fast å andra sidan sett
har han gott om tår på bakfötterna…
Gränsen mellan Lagan och Kattegatt.
Blåstång med lite blåsor.
Påskdagen bild mot Hallandsås från hamnområdet Halmstad 25 km.
De sydsvenska alperna…15 April
En pizzeria förnyar sin kylutrustning och ställer
skräpet vid Handikappbadet i Halmstad.
Man snodde en vagn från Snabbgross och hade skräpet på.
Handikappbadet inkludera tydligen de, som är mentalt retarderade också…
Som vanligt, ”nån annan får ta det”…har jag hört det förut ?
Jag vet om en Ava, spv 317 cm till salu.
Den är i mycket gott skick försedd med servo, acke och en 35 mhz rx.
Modellen är en RES, alltså utan elmotor.
Flyger den som mina Avor är det ett underbart plan.
Pris 4000 kr . Om inte avhämtning tillkommer frakt.
Googla Ava på min blogg och läs om modellen.
Vid intresse maila eller ring mig.
På grund av den inte alltför positiva väderprognosen kommande
vecka med låga temperaturer, nordvindar, har vi flyttat träffen
14 dagar framåt.
Vi träffas den 2. Maj och håller på till 5/6.
Förhoppningen är, att vädret då är mera vårlikt.
Att stå vid hangkanten i 10 m/sek och 4 grader C, det kan vara
för obekvämt även för entusiaster.
Så välkomna den 2 Maj önskar
Ållebergs Modellflygklubb !
…hade modellflygarna tillgång till denna motor för sina friflygande modeller.
Motorn fanns i olika versioner, men denna var ansedd, som varande den bästa.
Motorer tillverkade utan CNC eller CAD. Endast yrkesskicklighet vid
fräs, svarv och borrmaskin.
Det går att förstå, vilken uppmärksamhet en flygmaskin utrustad
med en sådan motor väckte.
Du kan ju lägga märke till speakerns entusiasm och hur djupt
imponerad han är.
Filmen fann jag efter lite googling och den är värd att kolla
som ett dokument över modellflygpionjärer för mer än 80 år sedan !
…det handlar dessutom om, att man ska få en upplevelse man minns !
Det handlar om, att jag som pilot ska kunna njuta av min
flygupplevelse, så jag minns den med glädje.
Se denna video och förstå vad jag menar.
Piloten flyger sina OldTimer modeller i svag vind och med vacker
natur runt sig.
Jag blir självklart avundsjuk i den usla för modellflygare svenska
våren med +4 grader och 12 sekundmeters vind.
Njut av John Woodfields flygningar vid Cornwalls kust.
Lars Helmbro sitter stolt framför sin Caproni Ca 313 , som ju hette S16, Tp16 och B16
under sin tjänstgöring i Svenska Flygvapnet.
Att se denna bilden med modellen är en mycket estetisk upplevelse.
Även en maskin avsedd för krig kan vara vacker.
Hur många timmar Lars lagt ner på modellen vet jag inte, men det är många.
Jag fick bilden via Pär Lundqvist och tillstånd att publicera den på
min blogg till glädje för många.
Capronin var ett sorgebarn i Flygvapnet med många haverier.
Varför kan man ju fråga sig…
Användes som störtbombplan…var det avsett för det i grundkonstruktionen ?
Kördes motorn på rätt smörjolja ?
Här kan du läsa om Capronin.
Lite bilder från Flygvapenmuseum.
Efter idogt byggande, experimenterande och funderande skulle
Pär provflyga sin ASW-15.
Spännvidd cirka 3.5 m, byggd skalenligt i balsa och ply,
klädd med nylonväv.
Pär framhäver att modellen är ett experiment, då han försett
den med en utskjutande klaff. Originalet, som är ett flygplan i
den internationella standardklassen med 15 m spännvidd,
har ingen klaff.
Platsen för provflygningen var vårt inlandshang vid Tjärby Kyrka,
där resterna av en Litorinavall utgör själva hanget.
Hanget är ca 20 m högt över den omgivande slätten och med goda
landningsmöjligheter.
Vädret var typiskt provflygningsväder: Byig vind 5-7 m/sek
och kallt.
Vinden låg något snett på hanget från norr eller höger.
Efter montering, som sker ganska snabbt eftersom modellen
är försedd med vingfastsättning Modell Lundqvist med
krokar och hakar.
Servo kontakterna fast monterade i vingsadeln i kroppen
respektive i vingroten, vilka kopplas då vingen sitter på plats.
Pär handkastade två gånger för att kolla framför allt stabbens
anfallsvinkel.
Det är en all flying stab på modellen, vilket underlättar trimning.
Första kastet visade att upptrim behövdes, varför stabben justerades.
Andra handkastet visade att modellen gled bra.
Jag hade varit aningen tveksam till att provflyga under rådande
omständigheter på ett inlandshang.
Ett inlandshang är turbulent. Kanske jag skulle kört ner till
Tönnersastranden och gjort testet. Där är ju luften helt laminär.
Men Pär sa att nu kör vi, tog modellen och kastade ut på hanget.
Om du kollar filmen, kan du se hur den flög på sin första flygning
på hanget.
Modellen visar inte några uppenbara negativa egenskaper, utan efter
ordentlig trimning kommer den säkert att ge mycket tillbaka till piloten.
Det är ju det som är meningen med alla timmar, som är nedlagda
på modellen !
Vi ser fram emot, att se den glida på hanget på Platån på Hovs Hallar,
i perfekt trim och snyggt målad !
Här kommer bilderna och längst ner en liten video som dokumenterar premiär-
flygningen vid Tjärby en kall och blåsig söndag i April.
Dags att montera
Men först en pipa…
Cockpit
Längst fram hjulet för linorna till sidorodret.
Helt rörlig stabbe
”Modellen sönderfaller i tre delar”…
Längst bak ett styrstift, sen legoaxeln förr klaffen, kroken=övre fästet för vingen, servokontakten hane, styrstift
Taranis Single Stick, Lundqvist Edition
Luckan för åtkomst till vingfastsättning
Ihakning av vinge. Kroken nedtill i vingroten iträdd i kroppens ögla.
Nu ska vingen sättas emot kroppen så haken kan spännas och servokontakten
aktiveras liksom klaffaxeln ansluta till axeln i kroppen.
Låsloopen för den övre kroken lyfts, så den kan snäppa i.
Observera kuggremmen som driver klaffens axel.
Här kan du se hur den övre haken har kommit på plats.
Loopen låser nu vingen tillsammans med den undre haken.
That´s it, säger Pär efter snabb montering.
Första handkastet på åkern.
Kolla pilotens koncentration, då han ska försöka få upp nosen…
…då stabben inte var rätt trimmad…
Det var kyttigt…kolla vänster skev…
Efter justering stabbe nytt handkast.
Full power och full fokusering.
Nu eller aldrig Pär…
Pär tar i om inte för kung och fosterland så i alla fall så bra det går…
Han kastar så hårt så serviceluckan öppnar sig…
Modellen gled fint.
En klassisk vy med rötter 1000 år tillbaka…
Dags för landning…
Landning lite på vänster vingspets.
Dags för den ”Riktiga” provflygningen.
Ihopsamling av nerver …
Hur många hundra timmars arbete ligger bakom modellen ?
Här ligger den efter första riktiga landningen.
Vi är inte rädda att röra på oss, för vi tillhör ju pensionärernas pigga glada skara
Vi som är flygare av segelmodeller, får i regel hyfsad kondition…
Lite klaff ansatt.
En som jag tror belåten modellflygare efter provflygningen av sin ASW-15
Jag fick en kommentar från Ingvar Nilsson, som beskriver
dilemmat piprökning och den tyckte jag var värd sin plats
under slutbilden med Pär…
”Ack ja dessa piprökare…
Inom vissa tävlingsgrenar inom modellflyg är pipa inte tillåtet!
Detta gäller t.ex. i Weatherman Vintage Speed (hastighetstävling med linstyrd
enhetsmodell).
I min ungdom var jag hängiven beundrare av Agaton Sax, den fantastiska
redaktören för Byköpings tidning som löste svåra mysterier litet varstans.
Varje gång jag ser Pär ta fram sin snugga så tänker jag på episoden där
Agaton åker tåg i landet Brosnien.
Agaton satte sig sig i en tom kupé och njöt av landskapet som susade
förbi kupéfönstret, så plötsligt kommer det in två brosnier och sätter
sig i kupén. De pratar oavbrutet och tar fram var sin vitlöksfläta och
börjar tugga vitlök med frenesi.
Nu tyckte Agaton att måttet var rågat, så han tog fram sin största pipa
och stoppade den med hektogram SLUBB – Slubb var världens
sämsta tobak som var så dålig att man fick betalt för att ta den – och
tände sin pipa.
Efter bara något bloss så var luften nu kupeluften utbytt
från vitlöks-stank till ogentränglig Slubbrök.
De båda brosnierna flydde snabbt ut från kupén.
Undrar om Pär rökt Slubb…
Ja det är roligt med äkta entusiaster!
Bästa hälsningar // Ingvar, Borås ”
…just efter att vi hade pratat om, att vi inte sett några sädesärlor än i år…
Jag och Pär hade varit och modellflugit vid Tjärbyhanget i söndags och
stått och frusit i snålblåsten.
Vi undrade om sädesärlorna anlänt, men varken han eller jag hade sett
en enda denna kyliga vår.
Nedanför hanget hade markägaren plöjt sin åker och då vi var på väg hem,
såg vi att en flock just sädesärlor hade landat och tog för sig, av det
marken kunde erbjuda i form av larver och maskar.
Ganska märkligt vi fick ett omedelbart och handfast svar på frågan om
sädesärlans ankomst.
Jag fotograferade lite och fick några bilder på budbärarna om vår…
Min erfarenhet är, att sädesärlan kommer till Halland första veckan i April,
så de var en vecka knappt sena.
Roligt att de anlänt i alla fall !
Lite bilder tagna i all hast.
Här kan du läsa om fraktaler.
Det är inte enkelt men, det är fascinerande med de fraktaler,
vi finner i naturen.
Fraktaler, en never ending story…
Jag tog lite bilder som illustrerar begreppet fraktaler.
Intressant att förstå ? (se) hur naturen utvecklas enligt matematiska
regler.
Vem har ställt upp reglerna kan jag fråga mig ? Eller vad är avsikten
med utvecklingen av fraktaler i naturen ?
Häng med och fundera…för det tål att tänka på.
Svartvitt foto…kontrasternas uttryckssätt.
För det är ju inte direkt väder för segelflyg. De fina dagarna då
vi haft solinstrålning, har inneburit dimma eller ingen vind.
Därmed görande det svårt både för utövaren av såväl termik-
och hangflyg.
Men jag ger inte upp. Därför den 19 April drar vi ett stort gäng
från Ållebergs Modellflygklubb ner till Ystad för intensiva
hangflygdagar.
Naturligtvis under förutsättning att vind och väder är med oss.
Men under de 14 år vi varit där, har det alltid givits tillfälle för
modellflyg.
Vi har aldrig blivit besvikna. Om ni vill ha lägesrapport från
den 19-23 April, var vi flyger rent fysiskt, kan du ringa mig, Mats,
0706277120 så får du en just-nu rapport.
Nu är det så, att om jag inte kan flyga, kan vi bege oss ut i
naturen.
För sitta hemma och surfa meningslöst på datorn, fippla
maniskt på en Ifåne eller ligga i dvala i en soffa framför
dumburken…det är inte min musik !
Jag ju redan på bloggen skildrat, då jag och Liselotte fick
en fin dag på Tönnersa Strand och att vi såg en just framför
oss landande ballong och att vi hittade ytterligare en vid
dynkanten.
I lördags hände det otroliga igen nere vid hamnen under
fågelskådande. Vi hittade ytterligare en ballong och den
var också från Holland ! Gör inte holländare annat än
släpper i väg ballonger ?
Jag undrar vad rekordet i sträcka är för en leksaksballong ?
Jag fann en för ett par år sedan som tillryggalagt 150-175
mil fågelvägen på 24 timmar.
Men södra västkusten av Sverige tycks vara ett
mottagningsområde för ballonger släppta från Holland/Belgien
och England, beroende på de förhärskande västliga och
sydvästliga vindarna.
Kanske någon undrar hur jag kan hitta så många
ballonger ?
Jo, jag är observant och jag är är på rätt plats !
Ett något sällsynt, om inte fågel, så i alla fall flygplan, en
Auster J2 Arrow dök upp, med regsiffrorna SE-ARR
och kittlade ögat.
Inte alltför vanligt i våra dagar. Roligt att se och att höra.
Motorn är ju en 4-cylindrig boxer, men på avstånd lät
den nästan som en 6:a….
Det blev som vanligt lite bilder från stunderna vid havet
och lite bilder på fåglar.
Inga sällsynta fåglar, men jag tycker de uttrycker något,
som kan skapa en känsla hos betraktaren…kanske.
Häng med på vår irrfärd !
Skrattmås, vars population jag tycker har ökat de senaste åren.
Vigghane
Vigg hona
Bläsand med näsdropp
Koltrasten med sin vackra sång, som jag tycker uttrycker både melankoli och glädje.
Koltrastens morgon och kvälls serenad är en ouvertyr inför våren.
En vanlig fågel, grönfink
Satt i en buske jämte stigen vi gick på. Kolla den kraftiga näbben.
En snabb bild med oskärpa…
Ännu en holländsk (Det kunde ses på texten) ballong har landat i Sverige, med reklam för ToysRus.
Att leksaksballonger flyger så långt i dag, tror jag beror på,
att de är tillverkade av mylar vilket är ett av rymdålderns
material som är tätt, till skillnad mot de ”gamla” gummi ballongerna,
som inte höll tätt utan släppte ut gasen genom sitt hölje.
Samma problem som Andre, Strindberg och Fraenkel hade
som skulle flyga med ”Örnen” till Nordpolen…
Den Gula Fetknoppen har just börjat spira. Snart kommer de gula blommorna.
En granne till oss planterade det i sin trädgård.
Efter 5 år har han inte lyckats utrota den
och den sprider sig ohejdat. Så var försiktiga !
Två ejderhanar uppvaktar en lycklig hona.
SE-ARR kom kanande förbi. Första gången jag ser den i luften.
Skrattmåsen är en ekvilibrist i lufthavet.
Tvärbromsning via ADB. (Aero-Dynamic-Breaks)
Vi hade längtat länge på det första verkliga varslet om en
annalkande vår.
I fredags kom det, om inte som en blixt från klar himmel,
så i alla fall var det något, som överraskade oss frusna nordbor.
Temperaturen under dagen toppade 20 grader C, vilket
satte fart på livsandar, hormoner och lusten att komma ut i
naturen och njuta.
Vinden var ca 1 m sek från sydväst.
Vi åkte ner till Laholmsbukten utrustade med stolar kaffe
och kaka.
Och inte att förglömma mina kameror. Eftersom Länsstyrelsen
Halland har röjt i naturreservatet och bland annat banat av växtlighet
för att underlätta fältpiplärkans häckning, som sker i sanden vid
och bakom dynkanten.
Chansen fanns att vi kunde se en tidig fältpiplärka kanske…
då gäller det, att kameran är med. För det är ju så, att har man ingen
bild = ingen observation.
Vi placerade stolarna framför dynkanten, där solen stod rakt in
och vinden var noll.
Det var bara att sitta still och njuta av det vi såg och hörde.
Mer kräver vi inte för att få en fin upplevelse.
Vi såg bara två personer på stranden förutom oss själva. En man med
sin lilla dotter.
Fåglar var det inte så många arter av. Men ejdersträcken drog förbi
ungefär ett varannan minut. Längre ut till havs rastade mycket ejder
på sin resa norrut.
Vi hade hoppats på havsörn men i dag kammade vi noll.
Mitt sällskap samlade strandfynd för att användas i hobbyverksamhet.
Då vi satt i våra stolar och bara njöt av att finnas till, lade jag
märke till en svart punkt över havet på låg höjd.
Naturligtvis blev jag nyfiken på, vad det var.
Tänkte först det kunde vara en helikopter, men den gick för sakta.
Så småningom, efter att jag följt den med zoomobjektivet i kameran
under en lång stund, landade den mycket försiktigt just i strandkanten
och jag sprang dit och bärgade den.
Som du ser, var det en ballong av mylarväv med ett snöre i ena änden.
Ingen text förutom en varning som informerade, att ballongen kunde
vara laddad med statisk elektricitet. Ballongen var det ingen elektricitet i,
men däremot innehöll den en skvätt helium. Som då jag inandades
det och pratade framkallade skratt från åhöraren.
Jag tog lite bilder på den, som du kan se.
Jag har ju en viss erfarenhet att hitta ballonger på stranden just
här och det otroliga skedde, att jag fann ytterligare en ballong,
som just strandat.
Sannolikheten för detta är ju nästan disjunkt.
Denna ballongen var formad som en barnvagn. Troligt avsändarland
på båda ballongerna var Holland. Holland är det land i Europa där
man oftast släpper ballonger vid olika högtider.
Det ligger i den holländska traditionen och levnadsmönstret att släppa
iväg ballonger.
Den första ballongen kan ha varit en metrologisk ballong för mätningar
av atmosfären.
Ballongen var av mylar/latex och klädd på insidan med aluminiumfolie
för att kanske reflektera radarvågor. Ballongen hade dubbla höljen och
vi såg, att ytterhöljet hade varit mycket töjt, eftersom ballongen kanske
varit på 25-30000 m höjd.
Varför jag tror, det var en ballong med vetenskapligt uppdrag ?
Jo det var helt svart och utan dekorationer. Endast varningstext.
Intressant var det i alla fall.
Efter 3 timmar packade vi ihop och återvände hem mycket nöjda med
en fin inspirerande dag vid Laholmsbukten i 20 graders värme.
Hade det varit mera vind, hade jag säkert flugit med en av mina
hangmodeller på det eminenta hanget, numera mer än 20 km långt.
Lite bilder blev det, vilka fångade några ögonblick av vår fina dag så
hoppa upp och häng med !
Temp 19.7 C.
Sämre kan man ha det…
Mitt hjärta slog några extra slag, när jag såg lärkan komma flygande inifrån land…
…för det kunde ju vara en fältpiplärka…
…men det var en sånglärka…
. ..kanske nästa gång.
Ett UFO ?
…sakta, sakta förlorande höjd på sin färd…
…mot den svenska Terra Firma.
Sekunder innan touch- down
…landning efter kanske 24 timmars flygning…
Du ser att ballongen var inte stor…
Tillverkad i USA av Pioneer Balloon Company i Wichita.
Här ser du stjärnan.
Inte direkt någon ”Raging Sea” eller ”Dire Straits”,
som engelsmännen benämner det
under vår dag vid Tönnersa Strand vid Laholmsbukten..
Den barnvagnsformade ballongen.
Tussilagoblommorna hoppade yrvaket upp ur marken stimulerade av det plötsligt varma vädret.
Står bäst där den växer !
Sjöfågel sträcker.
Ejderhannnar i friardräkt.
Strand (st)rövare
Fyndig eller ?
”For a handful of shells”, för att travestera Sergio Leone .
Sigvard och Sigrid strandskata springer stressade sökande i strandkanten…
…för att sedan ta en flygtur på låg höjd.,
En ung besökare med spring i benen på stranden i
det varma vädret. För oss som är lite erfarna,
kommer jag, då jag ser bilden, att tänka
på reklampojken på Solstickans tändsticksask
genialt tecknad av Ture Nerman.
Sträck
Ett av SAS inrikesplan kommer som vanligt sträckande
under tidig vår på väg till till sin häckningsplats.
Sand finns det…då behöver man bara hink och spade…och ett 4-års barns fantasi
för att kunna skapa sina egna mästerverk.
Våra strandskator flyger rote med synkade vingslag.
En viktig detalj…kaffekorgen.
Ännu ett tidstypiskt modellflygdokument från just efter kriget.
Intresset för modellflyg var stort vid denna tid, människorna i
USA hade fått bättre ekonomi och tillgången på byggsatser, material
och ritningar var bättre.
Det var en andra pionjärtid helt enkelt. Vi ska inte glömma, att det var
vid denna tid, linflyget tog fart och spred iden om i någon mån
kontrollerbart modellflyg i vida kretsar.
Det som riktigt väckte mitt modellflygintresse, var just linflyget, för man
kunde ju på ett sätt påverka och flyga sin modell. Det var ju nästan,
som om man satt i cockpit och flög…
Ta dig tid att se på filmen. Den är det värt ! Det är ett fint tidsdokument
om människor, bilar och modellflyg 1948, då optimismen kommit tillbaka
efter det för många länder förhärjande världskriget.
Pär har under många timmar funderat och byggt på sin ASW-15.
ASW-15 är en segelkärra med 15 m spännvidd, vilken i Pärs version
blir ca 3.5 m spv.
Pärs modell avviker från originalet, genom att han har adderat en klaff.
Här kan du läsa om förebilden till Pärs bygge.
Jag hoppas kunna presentera mer info om hans modell här.
Kroppen till modellen har Pär byggt med lister och spant på
konventionellt sätt.
Kroppen klädd med nylonväv. Det torde garantera för stor hållfasthet.
I övrigt är det ett konventionellt balsa-, ply och furulistbygge.
Vingarna klädda med nylon för vikten och styrkans skull.
Klaffsystemet är komplicerat för att erhålla rätt funktion och funktions-
säkerhet. Detta vet jag krävde många timmar och provbygge, innan det var,
som byggaren ville ha det.
Skevroderna drivs av servo i vingarna medan klaffarna, som du kan se på bilderna,
manövreras av ett system av kuggremmar, kugghjul och kolfiberaxlar.
Kommentarerna vid bilderna är Pärs egna. Eventuella kommentarer av mig
är kursiva.
Som sagt, jag hoppas kunna presentera fler bilder av bygge och flygning
på bloggen.
Pärs blogg hittar du , om du klickar här.
Mer äventyr med Pärs ASW-15 finns här.
Mail Pär: lundqvist@veinge.se
”Första försöket med en utskjutbar klaff, -2 till ca 30 grader”
Här kan du se hur kroppen är byggd med spant, longeronger
och klädd med balsa och sedermera med nylonväv.
Ett utkast till Pärs byggritning ASW-15
”Principen för klaffens funktion, den var inte enkel att bygga.”..
”Här en annan tänkbar upphängning för klaffens rörelse.”
”Vingroten. Stiften (de tre) är kontakt för skevroderservo.
I övrigt två styrtappar och i underkant krokar –
se min beskrivning på” :
http://
”Jag hade mycket besvär med linkaget – är fortfarande inte fullt nöjd
(när vingen är klädd blir det inte så enkelt att justera men måste fungera)…”
Kolla lite noga på linkaget. Då ser ni finurligheterna exempelvis med låsningen
av servoarmarna till kolfiberaxeln och varför det inte behövs låsning vid oket
på klaffarna för stötstången. Typisk produkt av Pärs konstruktionshjärna.
”Det blev trångt för klaffmekanik, servot sitter på en justerbar platta/gångjärn.
Det blev remdrift.”
Här syns mekanismen för klaffmanövrering. Drivs med kuggrem från servot till vridaxelns kugghjul. (Pilen)
”Här min nya lösning för översidan av vingen. Den är tänkt att vara automatisk
övre pilen pekar på en förspänd ögla (fjädrar nedåt) av 1 mm pianotråd.
När den går över kroken (undre pilen) ”klickar” den ned och låser fast vingen
Nästa problem är att få loss vingen…
Än så länge får detta ske med ett verktyg som böjer upp öglan.
Det är trångt så jag har luckor så att jag kan komma åt…”
”Närbild för min nya lösning till vingens fastsättning. Ögla och hake…”
Här syns också axeln med sitt kuggremshjul till klaffmanövreringen.
Här en film, som är tidstypisk representant för modellflyg
i USA under tidigt 80-tal.
Professionellt gjord och instruktiv. Lyssna på speakern, som
kanske är den mest kände i USA vid denna tiden.
Filmen producerad av AMA, Academy of Model Aeronautics,
vilket på ett sätt kan vara motsvarigheten till vårt SMFF.
Häng med mig bakåt in i friflygets historia !
Efter att jag gått och suktat efter termikväder sen i Oktober,
fick jag min belöning i dag torsdag.
Väderläget var vind NV 1-2 m/sek, solsken och förväntad labil
skiktning.
Allt var upplagt för termik. Alltså fram med min trogna HyperAva,
som loggat 732 timmar i termik och som är still going strong.
Modellen var sen i höstas kollad och översedd och utrustad med nya
servon på sida och höjd.
Platsen där jag skulle premiärflyga termik var vid Tjärby kyrka
vid fornminnesfältet , vilken är en av mina favoritflygställen
inte bara för att där brukar vara bra termik, utan också för att
där är vacker natur och härlig utsikt över Laholmsbukten.
Ok, jag monterade modellen, kollade att roderna gick på rätt
håll och att fulla roderrörelser gick att utföra.
Min GoPro monterades på sidan av kroppen för dokumentationens
skull.
Min vario, som är en Picolario, kollades vad gäller volymen i
mottagaren och att jag via en tre-vägsspak kunde hantera dess
möjligheter.
Allt klart och jag startade mot en molnfri himmel. Min Ava steg
absolut rakt och i perfekt vinkel.
Jag hade ju gärna sett, att det funnits cumulusmoln, där jag flög,
men jag var relativt säker på att det skulle finnas torrtermik.
Med hänsyn taget till solinstrålning och skiktning fanns det
goda utsikter för termik.
På 50 höjd ökade pitchen i variometern och jag stängde motorn.
Kurvade ett varv och trimmade sidorodret och märkte, att det
fanns lite termik. Blåsan var trång och turbulent, men jag gnetade
upp mig till 150 m, där jag sen bara gled runt.
Det var tätt mellan blåsorna, varför det var en piece of cake att
hålla sig uppe.
Eftersom det var premiär med en modell, som jag ofta flyger
långt ifrån mig, var jag spänd på, hur min syn skulle funka,
då jag fick nya linser inopererade för 3 månader sen. I linserna
var det inlagt en korrektion på 0.5 dioptri.
Det visade sig, att jag såg perfekt till min oförställda glädje.
Skönt att slippa kontaktlinserna. Kontaktlinser som jag använt i 35 år.
Jag landade för att kolla modellen och för att ta några bilder på den.
Nästa start la jag mig i samma blåsa som en glada och en ormvråk.
Fåglarna försvann, men jag hängde med upp till 350 m.
Jag vill säga, att över 150 m var blåsorna starka och stabila,
vilket gjorde det enkelt att hålla sig uppe.
Efter 1.5 timma i termiken landade jag mycket nöjd efter mitt möte
med vårtermiken.
Att flyga termik är för mig den yttersta flygupplevelsen tillsammans
med hangflyg.
Dessa sätten att modellflyga ger mig så mycket mer än själva
flygupplevelsen.
Jag får naturupplevelser och jag lär mig bedöma väder för att
kunna utnyttja termiken.
Efter att jag plockat ihop, tog jag en sväng bort till Pär Lundqvist
i Veinge.
Pär i full gång i sin hobbyfabrik i källaren och var sysselsatt
med att cellulosalacka sina nylonklädda vingar som han byggt till sin
ASW-15 med ca 350 cm spv..
Kan tänka mig, att det är inte i många modellflygverkstäder
det luktar cellulosalack i i dag…för det är är inte så många,
som klär med siden.
Den konsten är nog på väg att dö ut. Men gamla entusiaster
håller kunskaperna vid liv och använder de klassiska materialen.
Varför ? Inget slår siden i hållbarhet i förhållande till vikten.
Dessutom går det en linje från modellernas siden/nylonduk till
de linneklädda vingarna på fullskalaplanen från förr.
Ska bli intressant att se hur Pärs ASW beter sig i luften. Jag vet,
att han lagt ner många timmar för att få klaffen att funka.
Klaff som planet inte hade originalt, då det var en kärra för standardklassen
vid dess lansering.
Här kommer lite bilder.
Spänn fast dig och häng med !
PS
I fredags var vi ute igen och jag fick ännu 1.5 timma i termiken och
det något kylslagna blåsvädret. Vi såg det första paret tofsvipor
tumla runt i luften i dag över åkrarna. Ett litet löfte om en kommande
vår. Det är bara att glädjas.
De gröna tallarna på bilden besitter egenskapen ”Extrem Balsa-magnetism”,
vilket obönhörligt attraherar modeller till landning i kronan …
Ser du vad det föreställer…bilden jag tagit med min ofattbart långa selfie-stick ?
Kan det vara bättre ?
Lite kontraster…
Jag flög rote med en glada.
Pilotplats och landningsyta
Ormvråkar fanns i ganska stort antal…
…mycket skickligare flygare i termik jämfört med gladan.
Jepp, så ser det ut, när jag flyger termik.
Lodskott med min GoPro.
Lite bilder på min Ava tagna med 300 mm zoom…
…inte helt enkelt att fotografera med ett sådant objektiv och samtidigt flyga…
Men det blev som det blev.
Biltemas stol är perfekt ur flera avseenden.
Inte bara att sitta på…
…utan även som mekstol.
Mycket goda landningsytor.
Detta är den landningsyta jag använder normalt. Markägaren håller gräset kortklippt.
Örterna spirar i slutet av mars med obruten kraft och mycket vilja…
Du kan se att knopparna börjar skifta i violett nu på björkarna.
Den gamla örnen vid hanget med lika bistert utseende nu som förr.
…och bocken säger Håhåjaja….
Undrar hur länge ekarna kan klara tyngdlagen…
…med tanke på deras fundament.
Min HyperAva efter dagens sista landning.
Solen värmer åkern så dimma bildas.
Hemma hos Pär lackades vingar till en ASW.
Stort sidoförhållande…
Stabbe med fena och all flying tail.
Naturligtvis enligt Pärs doktrin löstagbar
för att förenkla transport och ev reparation.
Jo, den är lätt.
Pär visar kroppen till sin ASW.
Kroppen byggd i trä och klädd med nylon.
Här kan du se…att det är en konventionell träkropp.
Koll av servo till sidoroder. Indirekt drivning via hjul
för att skydda servot vid landningen.
Pärs nästa ? projekt. En Brequet skalaseglare.
Ja, tiden den går och det är 81 år sen nu…
En nationell tävling i USA tilldrog sig nyhetsmedias intresse.
Ett ganska tidstypiskt dokument, som visar, vilken dragningskraft
begreppet ”FLYG” hade på gemene man vid denna tid.
Kolla speakerns entusiasm och hyperboler.
Starten av den första friflygande modellen är imponerande.
Jag kan inte låta bli att tänka tanken, vad som skett, om en modellflygare
med en vass elkärra eller en stor turbinmodell av i dag hade dykt upp
vid denna tävling 1936….
Kanske den dåtida åskådaren skulle sagt: ”Detta är omöjligt ”!
Vilket skulle vara vår reaktion, om vi sett ett modellplan, som
är från 2040… vad tror du ?
Utvecklingen står aldrig still, utan den går i små och stora språng framåt.
Inget stoppar den. Se viken påverkan utvecklingen av att filma och fotografera
som Quadra-Copters har haft. Mästare på att använda dessa lastbärare, enligt
min åsikt, är de tyska tv-bolagen i sina reportage och dokumentärer, där det behövs
översikter.
Häng med tillbaka till 1936 och minns entusiasmen ?