Kategorier
Hangflyg modell

JAG VILL BARA ÖNSKA MINA LÄSARE EN GOD HELG,

 

 

 

 

…antingen du firar Hanukkah
eller
en vanlig svensk jul.

 

 

IMAG0462

 

Jag var ute och en sväng på Tönnersahanget.

Det gäller att leva upp till min bloggs namn.

Enda önskemålet jag har just nu, är att det blir lite ljusare !

Här kommer lite bilder. Bilderna i flygplanet är tagna med en
av mina Mobiuskameror.
De andra bilderna tog jag med min GoPro
eftersom jag inte hade
med min Sony.

Men GoProns bilder duger och de visar, att alltid något oväntat
dyker upp, då man är ute och flyger.

IMAG0499

Ja ni ser, tomten tar sig fram med en Spirit…

IMAG0311

Han sitter rätt stadigt i sadeln.

DCIM100GOPRO

Flygplan, tomte och radio.

 

 

Kategorier
Segelflyg

JAG BARA UNDRAR…

 

 

 

 

…hur hinner John Woodfield med…

 

 

 

 

…att bygga så många modeller ?

Det måste kosta ganska mycket pengar oxå.
Tänk på vad det i dag kostar att klä en segelmodell
med Oralight …

Men han är en beundransvärd byggare och flygare.

Vi har bara att luta oss tillbaka och njuta hans
modeller i luften.

Här nedan en alldeles nybyggd kärra.

 

                                                                                                                   Cliffhanger

 

 

 

 

 

 

Klicka HÄR, så kommer du till Johns YouTubekanal.

 

 

 

 

Kategorier
Modeller värda att se på

FILLON´S CHAMPION 46 DEL 1.

 

 

 

 

 

 

Följ Christers bygge här.

 

 

 

 

 

 

 

 

Fillon´s Champion är en friflygande segelmodell,
som vann Course Conquer
vid en friflygtävling i  England
just efter kriget.

Personligen fann jag den,  då John Woodfield i Cornwall
hade byggt en
och satt in radio i den.

Filmen han lade ut på YouTube fångade både mitt öga
och intresse,
eftersom modellen var så vacker.

Dessutom flög den  bra.

Inte bara jag blev intresserad, utan även en modellflygkamrat,
Christer
boende i Lund. Christer flyger både radio och
friflygande
modeller och företrädesvis då helst OldTimermodeller.

Jag bad Christer mata på med lite bilder efter hand, som bygget
fortfor, då jag är säker,  många är intresserade.

Modellen fanns i byggsats, som var laserskuren. Det kommer info,
var du kan få tag i byggsatsen.

Här kommer nu bilder,  som illustrerar bygget och jag tror inte
kommentarer behövs…

Har ni frågor,  så besvarar Christer dessa. Skicka frågorna till
mig,  så vidarebefordrar jag spörsmålen till Lund.

Bilderna på John Woodfields Champion är klippta ur hans
YouTubefilm så (C) = johnwoodfield

 

Christer  från Lund

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

DENNA MÄRKLIG TINGEST…

 

 

 

 

…en Bilyaew BP-3,
har jag visat förut på bloggen…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…men den tål att ses igen.

Ordet okonventionell känns lite som varande svagt, då 
det gäller denna djärva konstruktion.

Trots, eller tack vare sin djärva konstruktion ett vackert plan.

Glidtalet var 1:33, kanske något högre.

Läs här om konstruktören.

Bilderna klippta ur en Youtubevideo.

 

 

 

 

 

 

Aerodynamiskt en lyckad konstruktion. Vingar med lågt inducerat motstån
tack vare konfigurationen. Undrar vad glidtalet varit, om flygplanet byggts
i moderna material ?

Som du ser är det en DK-kärra med läraren sittande högre än eleven,
vilket naturligtvis ger läraren god översikt.

 

Kategorier
Flyghistoria

THE GLIDER BEEING BUILT IN THE ATTIC

 

 

 

Tuppen på Colditz

 

 

 

 

 

 

 

 

 

The Cock Of Colditz är ett glidflygplan,  som byggdes av engelska
krigsfångar, vilka satt inspärrade på slottet Colditz i östra Tyskland
under Andra Världskriget.

Denna historia är, vill jag säga, representativ för andan
hos 
britter insatta i fångläger under Andra Världskriget.

Det visar vilken fantasi och kreativitet som visades, under de
förhållanden som rådde. Att ge sig på ett projekt att i ett
krigsfångeläger  i hemlighet  
bygga ett glidflygplan, det kan  ju
vid första tanken förefalla vanvettigt.

Men det genomfördes.

Problemen tycktes vara utan gräns. Var får man material ifrån,
var ska man bygga och kunna hålla det hemligt och kommer
det att kunna flyga ?

Här är lite av historien.

Colditz är ett slott med anor från 1100-talet och är beläget nära staden
Leipzig i Sachsen i östra Tyskland.

Under kriget användes slottet som ett krigsfångeläger, då det ansågs
rymningssäkert på grund av sin höga belägenhet, vilket tyskarna
trodde att det gjorde slottet lättövervakat.

De krigsfångar som var placerade där, var de, som ansågs mest
rymningsbenägna. En känd rymmare som satt, där var piloten
Douglas Bader.

Vistelsen på Colditz var materiellt sett inte speciellt svår. Fångarna fick
sig tillskickade Röda Korspaket, vilket förgyllde 
deras materiella tillvaro
i någon mån.

Innehållet i paketen användes bland annat till att muta och köpa
tjänster av de tyska vakterna. Vaktmanskapet som tjänstgjorde
på Colditz var äldre män i stort odugliga till aktiv fronttjänst,
vilket naturligtvis påverkade deras motivation. Troligtvis tänkte
de, att det gäller att göra det bästa av situationen och göra
bytesaffärer med fångarna för att förbättra sin egen livssituation.

Det som var svårt för fångarna  var ju den psykiska ledan.
Att vara skild från
familjen under åratal. Att leva i ovissheten
och att inte ha något
mål för sin verksamhet under vistelsen där.

Brittiska krigsfångar har ju alltid visat uppfinningsrikedom och
hängivenhet, då det gäller att genomföra ett rymningsprojekt.
Vi lite mer erfarna…kan erinra oss 
boken “Trähästen” , som
beskriver ett gäng krigsfångars 
flykt från ett Stalag Luft-läger
i Nazityskland.

Men här på Colditz genomförde de engelska krigsfångarna, vad som
kunde blivit det 
kanske mest fantasirika flyktprojektet.

Fångarna hade med tiden förstått, att den tyska vaktpersonalen var
helt 
koncentrerade på att upptäcka tunnelgrävande, vilket medförde,
att bevakningen av vinden på slottet var slapp.

En krigsfånge, Bill Goldfinch, såg  en dag genom tillfälligheternas
spel, hur snöflingor flög 
uppåt framför slottets murar. Det sådde
en ide hos honom, 
att kanske dessa uppvindar, kunde hjälpa till
att få ett glidflygplan 
att flyga.
Man kan säga, att de monumentala murarna skapade förutsättningar
för hangeffekt.

Kunde man starta från slottets högt belägna tak, skulle man
kanske, genom att dra nytta av  hangvindarna, kunna flyga till andra
sidan av floden Zwickauer Mulde , varifrån man kunde fortsätta sin flykt
efter en,  förhoppningsvis  något så när kontrollerad landning.


Goldfinch presenterade sin ide för den flyktansvarige officeren,
Dick Howe , som godkände förslaget.

I fängelsets bibliotek hade man funnit en bok, som beskrev,
hur man konstruerade och beräknade ett flygplans preferenser.
Denna bok hade man god nytta av. Det ironiska för tyskarna var,
att boken var skriven av en engelsk författare…

De som var delaktiga i projektet, var välutbildade officerare,
ofta med ingenjörsteknisk utbildning, vilket naturligtvis
underlättade förståelsen för bygget och möjligheterna att
improvisera.

Flygplanet började byggas i deras förläggningsutrymme, men då
delarna blev större och större, var man tvungen att finna en
annan 
plats för projektet.

Det blev på den obevakade vinden. Man byggde en falsk vägg,
bakom vilken man kunde fortsätta bygga på projektet.
Betänk att bygga en stor  vägg mitt framför näsorna på
vaktpersonalen…
Totalt var 16 man intensivt engagerade i byggandet.

För att få tag i material för bygget gällde det att improvisera
och vara uppfinningsrik. De använde sängvirke, verktygen
tillverkades av det som fanns tillhanda. Sågar tillverkades av en
fjäder till en vevgrammofon med handtag av virke 
från sängbräder.
Wires till roderna utgjordes av elkablar, 
som man stal, där man
kunde.

Klädselmaterialet till planet var av sänglakan. För att få det
lufttätt, impregnerades det med hjälp av gröt vars stärkelse
behövdes.

Vissa konstruktionsdelar, vilka krävde stor hållfasthet,
som vingbalkar, vingfastsättning och annat krävde riktigt lim
och genom mutor, förmådde man 
vakterna att köpa kaseinlim
och verktyg.

När planet, som kallades “The Colditz Cock” var färdigt, bestod
det av 
6000 delar, som alla var handgjorda.

Hur skulle flykten gå till bokstavligt och bildligt ?

Planet skulle flyttas ut på taket i delar och monteras ihop där.
På taket skulle en startramp eller startskena monteras av
färdigbyggda trädelar.
Planet skulle placeras på sin ramp och skjutas iväg med en katapult.

För att få den nödvändiga hastigheten vid starten, hade man
en betongklump,  som skulle släppas nerför väggen och som
via ett 
rep,  skulle katapultera iväg planet.

Planet skulle sedan förhoppningsvis glida över slottet, över
floden och landa 
på ett öppet terrängstycke varifrån man sedan
kunde fortsätta sin flykt.

Ombord på planet skulle två personer sitta. Om man frågar
sig, varför allt 
detta arbetet för att två man ska kunna fly,
ansåg fångarna det var viktigt, att få ut information 
till de
allierade om lägret, om nazisterna skulle avrätta fångarna
i krigets 
slutskede, vilket skett på andra platser.

Man ville säkra tillgången till vittnen, för eventuella rättsliga
processer mot de ansvariga tyska cheferna efter att regimen
krossats.

Nu kom inte planet i väg, eftersom de amerikanska trupperna
befriade fångarna på Colditz den 16 April 1945.

En amerikansk fotograf tog den enda existerande bilden av
originalflygplanet 
på vinden på Colditz.

Efter amerikanarna kom ryssarna,  då det tillhörde deras
ockupationszon och The Colditz Cock försvann från världen.

Vad ryssarna gjorde med planet ? Det vet bara KGB…eller NKVD.

I början av 2000-talet byggde Channel 4 i England en kopia av planet.
Kopian byggdes med samma material som originalet efter
originalritningarna och provflögs med gott resultat.
Se video nedan.

Som kronan på verket togs ett annat  replika  plan till Colditz,
sattes på taket och startades 
med hjälp av en katapult.
Ingen riktig pilot i planet utan en docka. 
Planet styrdes via
radiostyrning och flög som förväntat.

Replikan nådde fältet som avsetts, där det kraschade. Planet hade
bättre 
glidtal,  än vad man förväntat, så landningen var hård på
grund av överskotts
höjd och hög hastighet, om jag personligen
ska ha en åsikt.

Den ena replikan, finns på ett museum i Norfolk/Suffolk i
England. Såvitt jag förstått, så har man byggt två replikaplan.
Ett står på museum och ett smälldes.

Jag tycker,  detta är en fantastisk historia och den visar,
att engelska krigsfångar är av det rätta virket. Detta projekt
hjälpte säkert till att hålla fångarna fokuserade och att de
kände, de hade ett mål med sina liv på Colditz.
Som jag tror en engelsman skulle säga:
We were in high spirits !

Här kommer lite bilder från Wikipedia och en video från YouTube,
som jag klippt stillbilder ur.

Namnet på planet “The Cock Of Colditz” (Tuppen på Colditz),
tror jag har att göra med, att planet byggdes under takåsarna högt upp.
En tupp vill ju alltid vara “Högsta hönset”…

I England är det vanligt,  man har en tupp som vindriktningsvisare
(Windvane) 
på takåsarna.

Man också tänka sig, att man ser tuppen, som den som bestämmer
och övervakar det, som sker på platsen.
Begreppet “Cocky” betyder ungefär att någon agerar “karskt” eller
självsäkert.

Kanske lite brittisk ironi och humor…

 

Den enda existerande bilden av originalplanet,
som togs av en amerikansk krigsfotograf.

Bild från Wikipedia.

Det finns en modell att köpa…
Bild Youtube.

Replikan finns på ett engelskt museum i Norfolk.
Bild Wikipedia

Replikan i luften, den är radiostyrd.
Bild klippt ur YouTubevideo.

Hade man flugit iväg med planet under kriget,
hade det varit en enastående prestation.
Bild klippt ur YouTubevideo.

 

 

Här nedan 4 videofilmer som belyser projektet.

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

JAG TRÖTTNAR ALDRIG PÅ FILMER OM FLYG…

 

 

 

 

 

 

…i synnerhet om de är nästan 90 år gamla…

 

 

 

 

 

Denna journalfilmen har ju allt som kännetecknar en tidig
30-tals newsreel.

En entusiastisk speaker som har stor respekt för de, vilka
utövar aviatikens konst. Allt framställt med darrande och
högtidlig stämma.

Du som inte är segelflygare, lyssna till speakerns utsaga:

“Gliding makes you airminded” !

Japp, då vet vi alltså, vad som krävs…

Betänk, filmen  är 87 år gammal.
Den första långfilmen med delvis ljud var 
“Jazzsångaren”
med Al Jolson  vilken ha
de premiär 1927.

Denna nyhetsrullen kom alltså 1930 bara tre år senare.
Du ser själv, vad filmen innehåller och jag tycker,
det speglar tidens
intresse och entusiasm för ny teknik,
däribland flyg, på ett typiskt sätt.

Kom ihåg att begreppet flyg, svävade högt på agendan
under sent 20-tal och tidigt 30-tal.  “Flyg” låg i tiden
och den optimism som den tekniska utvecklingen
skapade, gjorde att tron på flygets och flygandets
framtid var stark.

Man anger på ingressbilden stolt “In Sound”, vilket skulle
göra rullen än mer lockande.

Du kan ju lägga märke till, hur filmen är klippt,
vilket påverkar tempot i filmen. Inte som dagens
hysteriska klippningar med korta flashade sekvenser,
som gör betraktaren förvirrad och irriterad.

Man kan aldrig göra en i grunden dålig produkt bättre
genom att klippa  i  små sekvenser och ständigt byta
scenario.

Skräp är skräp även med all världens effekter.
Denna film är inspelad rakt upp och ner, vilket gör,
att objektets verksamhet blir lättuppfattad och underlättar
budskapet till publiken.

Tur att någon har bevarat dessa tidsdokumenten och gjort
de 
tillgängliga för alla med en dator.

Stillbilderna skärmdumpade ur filmen.
Den vackra kvinnan som flyger sin
glidplanssjöflygbåt……långt ord, hade om
hon levt idag varit ca  107 år gammal.

 

 

 

 

 

En modellflygare med en segelflygmodell i skala
av ett plan “som överste Charles Lindberg just flugit”.

“Var redo” en amerikansk scout lär sig grunderna.

Läraren med andäktigt lyssnande elever.
Precis som i ett klassrum i en svensk grundskola av idag…

En tidstypisk kärra. Ofta benämnt glidflygplan,  då det hade så uselt glidtal.
Segelkärror med något bättre glidtal kallades övningssegelplan. Kolla sidorodret..
och fenan inklämd
i spjälstaketet. Jag undrar,  var konstruktören hade kommit fram till,
att lateralcentrum fanns ? Triangeln  ovanför vingen är ett spänntorn, som användes, då man
riggade planet med pianotråd/wire, så det skulle hålla ihop. Spänntornets uppgift var
också att öka vinkeln mellan exempelvis vingen och fästpunkten på kroppen för att
klara högre belastning på den del, som skulle stagas.

 

 

En kvinnlig pilot med mycket charm , eller vad säger du…

Hon har en  fantastiska apparat…biplanad och fukttålig.

Visst kunde flickan flyga… bland säkert mycket annat….
Damens flygplan, en “Peel Z-1 Flying Boat” är en intressant företeelse.

Du kan läsa om historien om flygbåten här.

 

 

Kategorier
Flyghistoria

MOD, SAKNADE INTE BANBRYTARNA PÅ 20-TALET…

 

 

 

 

…då de svingade sig ut i sina, som filmen säger:

“Motorlösa flygande maskiner”.

 

 

 

 

 

Brittiska Pathe rymmer en enorm filmskatt och många
av dess filmer finns upplagda på Youtube.

Denna snutten jag fann är ganska tidstypisk. Den har allt,
som präglar en nyhetsfilm från denna tid.
Du ska veta, att
på 20-talet fanns ingen tv, utan man
spelade in journal
filmer med nyheter  och kuriosa,
vilket visades på biograferna
som förspel.

Denna filmen är full av fantastiska saker. På de platser
i filmen
där du hör en speaker, lyssna på hans entusiasm.

Den första sekvensen med ett biplan som skjuts framåt
nerför kullen
gör en klassiker. Flyger för sakta och viker
sig över vingen,

Kolla piloten som flyger planet med det kraftiga landstället…
Se hur han vevar med sitt höjdroder.

Eller piloten som sitter med huvudet upp genom ett hål
i en lucka. Undrar vad han skulle
gjort vid en ground
loop eller då planet av annan orsak hamnade på rygg ?

Han hade nog aldrig mer behövt kamma sig.
Trots skinnhuvan…

Piloten som skulle göra en långflygning och bogserades
upp av en
motorkärra…Han hade uppenbara problem att
behärska kärran.

På mig verkade det,  som om höjdroderlinkaget hade
gett sig. Man kan
se han pumpar med spaken men hans
höjdroder rör sig inte.

Men medge han flög ur cockpit i en snygg parabel,
för vidare snabb
resa ner i marken utan vare sig vingar
eller räddningsskärm. Men varför var han inte fastspänd ?

Kanske han hade brått att komma iväg…

Kvaliteten är sådär, men begär inte för mycket av en
nästan 100 år gammal
film.

Luta dig bakåt och kana med mig bak i tiden !

 

Till och med filmens textrutor/bilder är tidstypiska
med sin Jugend design och sitt vördsamma språk.

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

WASSERKUPPE, SEGELFLYGETS VAGGA I VÄRLDEN

 

 

 

 

 

 

Jag fann en ganska unik film från Wasserkuppe…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…som visar segelflyget, som det då, ca 1930-1935  utövades.
Det var i huvudsak hangflyg man ägnade sig åt, innan
man i slutet av 20-talet förstod,  att man kunde segelflyga
dynamiskt i termik.

Wasserkuppe är värt ett besök, om du är i trakterna av Rhön.

Övernattar gör man i Gersfeld några km från Wasserkuppe.
Wasserkuppe, vattenkoppen närmast översatt till svenska, är ett
900 m högt berg, som har hangmöjligheter åt flera håll.

Låt mig säga,  att om du är modellflygare och vill flyga hang
så finns det bättre platser. Wasserkuppes modellflygverksamhet
är genomreglerad och till exempel högsta tillåtna höjd över mark
är 50m…

Museet på Wasserkuppe är världens finaste segelflygmuseum och
har dessutom ett fint modellflygmuseum.

Jag har noga beskrivit våra besök där och du hittar mina inlägg:

Här Här Här och Här

 

 

 

 

Inget ljud på videon men du får får väl sjunga
“Gå upp och pröva dina vingar”,

som Lasse Dahlqvist gjorde i filmen “Örnungar ” ?

 

Kategorier
Naturbilder

EN MAKALÖS DAG VID LAHOLMSBUKTEN

 

 

 

 

 

Plötsligt exploderade den…

den första härlig vårdagen.

 

 

 

 

 

Vi hade längtat länge på det första verkliga varslet om en
annalkande vår.

 I fredags kom det,  om inte som en blixt från klar himmel,
så i alla fall
var det något,  som överraskade oss frusna  nordbor.

Temperaturen under dagen toppade 20 grader C,  vilket
satte fart på livsandar,
hormoner och lusten att komma ut i
naturen och njuta.

Vinden var ca 1 m sek från sydväst.
Vi åkte ner till Laholmsbukten utrustade med stolar kaffe
och kaka.

Och inte att förglömma mina kameror. Eftersom Länsstyrelsen
Halland har röjt
i naturreservatet och bland annat banat av växtlighet
för att underlätta fältpiplärkans
häckning, som sker i sanden vid
och bakom dynkanten.


Chansen fanns att vi kunde se
en tidig fältpiplärka kanske…
då gäller det, att kameran är med. För det är ju så, att har man
ingen
bild = ingen observation.

Vi placerade stolarna framför dynkanten,  där solen stod rakt in
och vinden var noll.

Det var bara att sitta still och njuta av det vi såg och hörde.
Mer kräver vi inte för att få en fin
upplevelse.

Vi såg bara två personer på stranden förutom oss själva. En man med
sin lilla dotter.

Fåglar var det inte så många arter av. Men ejdersträcken drog förbi
ungefär ett varannan
minut. Längre ut till havs rastade mycket ejder
på sin resa norrut.

Vi hade hoppats på havsörn men i dag kammade vi noll.

Mitt sällskap samlade strandfynd för att användas i hobbyverksamhet.

Då vi satt i våra stolar  och bara njöt av att finnas till, lade jag
märke till en svart punkt över havet på låg höjd.

Naturligtvis blev jag nyfiken på,  vad det var.

Tänkte först det kunde vara en helikopter, men den gick för sakta.
Så småningom, efter att jag följt den med zoomobjektivet i kameran
under en lång stund, landade den mycket försiktigt  just i strandkanten
och jag sprang dit och bärgade den.

Som du ser,  var det en ballong av mylarväv  med ett snöre i ena änden.

Ingen text förutom en varning som informerade,  att ballongen kunde
vara laddad med statisk elektricitet. Ballongen var det ingen
elektricitet i,
men däremot innehöll den en skvätt helium.  Som då jag inandades
det och pratade framkallade skratt från åhöraren.
Jag tog lite bilder på den,  som du kan se.

Jag har ju en viss erfarenhet att hitta ballonger på stranden just
här  och det otroliga skedde, att jag fann
ytterligare en ballong,
som just strandat. 

Sannolikheten för detta är ju nästan disjunkt.

Denna ballongen var formad som en barnvagn. Troligt avsändarland
på båda ballongerna
var Holland.  Holland är det land i Europa där
man oftast  släpper ballonger vid olika högtider.
Det ligger i den holländska traditionen och levnadsmönstret att släppa
iväg ballonger.

Den första ballongen kan ha varit en metrologisk  ballong för mätningar
av atmosfären.

Ballongen var av mylar/latex och klädd på insidan med aluminiumfolie
för att kanske  reflektera
radarvågor. Ballongen hade dubbla höljen och
vi såg,  att ytterhöljet hade varit mycket töjt,
eftersom ballongen kanske
varit på 25-30000 m höjd.

Varför jag tror,  det var en ballong med vetenskapligt uppdrag ?
Jo det var helt svart och  utan dekorationer. Endast varningstext.

Intressant var det i alla fall.

Efter 3 timmar packade vi ihop och återvände hem mycket nöjda med
en fin inspirerande dag vid Laholmsbukten
i 20 graders värme.

Hade det varit mera vind,  hade jag säkert flugit med en av mina
hangmodeller på det eminenta hanget,
numera mer än 20 km långt.

Lite bilder blev det, vilka fångade några ögonblick av vår fina dag så
hoppa upp och häng med !

Temp 19.7 C.

Sämre kan man ha det…

Mitt hjärta slog några extra slag, när jag såg lärkan komma flygande inifrån land…

…för det  kunde  ju  vara en fältpiplärka…

…men det var en sånglärka…

. ..kanske nästa gång.

Ett UFO ?

…sakta, sakta  förlorande höjd på sin färd…

…mot den svenska Terra Firma.

Sekunder innan touch- down

…landning efter kanske 24 timmars flygning…

Du ser att ballongen var inte stor…

Tillverkad i USA av Pioneer Balloon Company i Wichita.

Här ser du stjärnan.

Inte direkt någon “Raging Sea”  eller “Dire Straits”,
som engelsmännen benämner det
under vår dag vid Tönnersa Strand vid Laholmsbukten..

Den barnvagnsformade ballongen.

Tussilagoblommorna hoppade yrvaket upp ur marken stimulerade av det plötsligt varma vädret.

Står bäst där den växer !

Sjöfågel sträcker.

Ejderhannnar  i friardräkt.

Strand (st)rövare

Fyndig eller ?

“For a handful of shells”,   för att travestera Sergio Leone .

Sigvard och Sigrid strandskata springer stressade sökande i strandkanten…

…för att sedan ta en flygtur på låg höjd.,

En ung besökare med spring i benen på stranden i
det varma vädret
För oss som är lite erfarna,
kommer jag, då jag ser bilden, att tänka
på reklampojken
på Solstickans tändsticksask
genialt tecknad av Ture Nerman.

Sträck

Ett av SAS  inrikesplan kommer som vanligt  sträckande
under tidig  vår på väg till till sin häckningsplats.

Sand finns det…då behöver man bara hink och spade…och ett 4-års barns fantasi
för att kunna skapa sina egna  mästerverk.

Våra strandskator flyger rote med synkade vingslag.

En viktig detalj…kaffekorgen.

 

 

Kategorier
Flyghistoria

I VÄNTAN PÅ NÅGOT…

 

 

 

 

 

…som jag önskar hade varit vårväder…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…eller  i stället för att vänta  på något..skulle jag
ägnat mig åt “I väntan på Godot” ?

Men det är våren,   jag förväntansfullt ser fram emot.

Vårväder för mig som modellflygare , i synnerhet
som segelflygare, innebär
solsken, lagom vind och ivriga
lärkor som spelar över mig, vilket
skapar den för mig ideala
bilden av vår !

Jag hoppas, den kommer snart. För nu ska jag i alla fall byta mina
Hakkapeliitta vinterdäck mot  nya Michelin.

Ett vårtecken så gott som något.

Två vårtecken har jag lagt märke till sista veckan:
En sånglärka flög frusen  förbi mig vid Fladje Gård  ovanför
de höstsådda
grödorna och koltrastarna håller sina solenna
konserter i topparna av träden under kvällarna nära min bostad.

Det gör,  att vi kan nära ett hopp om ljusare och varmare tider,
vilket gör vårt modellflygande behagligt.

Dock, i brist på flygaktivitet kan du se på lite bilder ur mitt arkiv,
som beskriver hur modellflyg kan vara i sina bästa stunder.
Modellflyg är för mig inte bara bygga och flyga, utan innebär
också möjligheter till
social samvaro då jag besöker meetings i
Sverige och utlandet.

Här kommer ögonblick,  då det var som upplagt för modellflyg !

Buckle up !

Vill du se denna maskinen eller något annat
från denna tyska modellflygares verkstad,
då ska du åka till Tarp den 20. Augusti !

Snabbt ner efter bogsering. En Wilga på IGG Meetinget Ålleberg.

STORT,  STORT !

På 30-talet konstruerades och flögs de vackraste segelplanen.

IGG Ålleberg

Sten Perssons magnifika friflygande  Desoutter.

Pär kollar roder på sin MiniBoxer.

Bättre en Banana i handen…

 …än en Ava bland ärtorna.                    Foto:   Björn Ekström

Elkärra. Focke Wulf Stieglitz.

Motor en ombyggd alternator (Växelströmsgenerator)
till en bil.
Batteripack…? Den största jag sett…

Kategorier
Flyghistoria

VI SOM VAR MED PÅ 70-TALET…

 

 

 

 

 

…minns du,

att detta var rc-flygets förlovade tid ?

 

 

Det var under denna era, då vår hobby växte som snabbast.
Det var då,  Valter i Lammhult sålde den nya Futaban
med sina nya servoförstärkare, som sopade banan med de
andra märkenas för 995 kr. Det var då man köpte en dubbeldäckad
BoxFly för 100 kr hos honom.

Detta var den stora pionjärerans höjdpunkt, 1970 – 1980.

Vid denna tid var det oxå,  då klubbarna växte snabbt och skaffade sig
egna fält.
Varför det växte så fort ? Jag tror,  att tekniken gjorde det möjligt
för alla att kunna stå på marken och styra sin modell. Det krävdes
inte,  att man var el-ingenjör för att hantera sin radio.

Så för många halvgamla flygintresserade med rötter i friflyg, linflyg
eller fullskalaflyg var det en dröm,  som fick möjligheter att gå i uppfyllelse.

Nu var det omöjliga möjligt  och vi utmanade gränserna.

Jag hittade en film från AMA från 1978-1979,  som jag tycker
speglar den tidens modell- och skalaflyg på ett bra sätt.

I brist på modelflygväder får vi sitta inne och uggla och då passar det,
att
du  kollar en film med som jag tycker historiskt värde.

Luta dig bakåt och minns !

Kategorier
Old Timer flyg

JAG FICK MAIL…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…från Ingvar Nilsson.

 

 

Som jag tycker är värt att publicera. Välskrivet och intressant för
alla som har intresse för aviatiken.

Här kommer det och det är en kommentar till mitt inlägg här.:

Som vanligt läckra foton från Mats!

För egen del har det gångna 2016 inneburit stora förändringar..
Jag totaltröttnade på jobbet och sa upp mig och gjorde min sista
arbetsdag 8:e april. Nu skulle jag ut och geocacha, flyga såväl
friflyg som linflyg, köra mina veteranmotorcyklar, ut och paddla
och och och…

Nu blev det inte riktigt så – det allra bästa med
detta nya liv visade sig vara,  att när brevbäraren släppt av någon
av de många tidskrifter jag aldrig haft tid att mer än bläddra i
och lagt i stora högar för att läsa ”senare” – kommer t.ex. Oldtimer
(föreningstidning för modellflygare som flyger på klassiskt vis),
MC-Veteranen eller SFT (Svensk Flyghistorisk Tidskrift),  så blir
det en lååååång kaffestund med den pinfärska tidskriften.

Men en hel del friflyg har det blivit, jag har nu många vältrimmade
modeller, även en riktig trunk för att transportera segelmodeller i.
En ny ”fältlåda” för friflyg som sitter på en mes (alltså stommen till
en ryggsäck) .

En långdragen förkylning har medfört,  att jag är i det närmaste
klar med en friflygande s.k. Cargo Glider – en WACO Hadrian CG-4A.
Mats har lagt upp några foton på den tidigare i bloggen. Nu väntar jag
på mer färg,  så jag kan måla kroppen.

Har även haft kontakt med Boris Borotinski i Finland, en operasångare
med modellflygdille,
han har en som han byggde för 40 år sedan,
som han brukar kasta
ut på hanget. Den jag bygger skall kunna
startas med 50 meter lina
vilket är ett oprövat sätt på denna klumpeduns.
Boris säger att den är väldigt vindkänslig, kan säkert bero på den
stora klumpiga kroppen,  som rymmer t.ex. en Willys Jeep…

Apropå bilderna ovan – Strandskatan är en av mina favoritfåglar.
Men att lyckas plåta en Kungsfiskare är ju inte vardagsmat!

Jag hade arbetskamrater som är ornitologer och jag berättade om
ett Kungsfiskarbo i Lärjeån som jag och min pappa ofta satt på andra
stranden och tittade på, detta var tidigt 60-tal. Jodå – denna häckningsplat
s är känd men hålls litet ”hemlig” för att inte det skall bli för många
störande tillfällen just där.

Och ornitologer – dessa är ett underligt släkte. Hade en arbetskamrat
vars make tillhörde någon inre krets med ett personsökarsystem så
dom kunde se var det var det fanns någon ovanlig pippi.
Att detta system fungerar har jag hört från min kusindotter som
jobbar på IKEA i på Hisingen i Göteborg. Det hör alltså till saken att
på ”baksidan” av IKEA där så finns Göta Älv och på andra sidan en
strand med vassruggar och ris. Hon berättade att dom hade sett att
det glimmade till i vassen på andra sidan älven en solig vårdag – och visst
– det smög omkring folk och tittade på just IKEA med mer eller mindre
vidlyftiga kikare. Ikeapersonalen fattade inte vad som var så intressant
så man tog reda på vad det var… Jo – det visade sig att en observant
ornitolog tyckte sig ha hört en fågel som aldrig tidigare observerats i Sverige.
Den hördes inte sällan på denna plats men riktningen var solklart IKEA
men vid IKEA hördes inga ovanliga fåglar.
När IKEAfolket fick höra detta fick man sig ett gott skratt –
dom har problem med duvor, måsar, kajor etc på taket så man hade satt
upp högtalare och från dessa kom sporadiskt och inte särskilt ofta dessa
främmande fågelläten – detta skulle hålla våra vanliga inhemska fåglar borta.

På modellflygfältet i Kungsbacka brukar vi ha några Gulärlor som häckar.
2015 såg vi ingen av dem alls, 2016 har jag sett en enda individ vid ett enda
tillfälle (när man kör gräsklipparen så har man några timmar på sig att
upptäcka ett och annat.

Å andra sidan har jag sett sidensvansarna denna senhöst/förvinter.
De har varit här vid flera tillfällen och kalasat på de sista äpplena och
rönnbären.

Tack för fina och tankeväckande foton // Ingvar

Kategorier
Modellflyg teknik Naturbilder

DET FLYDDA ÅRET

 

 

 

 

Lite minnesbilder utvalda på måfå ur mitt bibliotek…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag lägger upp lite bilder från modellflyg- och fotoåret 2016. Inte speciellt
noggrant selekterat utan lite på måfå.

Kommentarer sparsamma, då jag hoppas ni ser,  vad det föreställer.
Bilderna kommer helt utan ordning, men det får du stå ut med.

Det är alltid roligt, för mig i alla fall, att kunna gå tillbaka i tid och se vad
som varit.
Som jag brukar säga,  är en bild inte intressant,  förrän den börjar sjunka i glömska.

Då märker du,  att du åldrats…

Här kommer en del av 2016 så hoppa ombord !

Gulsparv Hovs Hallar. En ofta sedd fågel i den speciella biotopen där.

En vacker blomma – Åkertistel

De två nyförlovade bland Hovs Hallars frigående getter.
Som ägaren skulle fånga in för vintern då jag var där.
Om han lyckades ? Inte skuggan av en chans.
De lever som en frigående året runt flock nu med ca 20 medlemmar.

Tistlar är vackra även efter blomningen.

Allt regn under 2016 mycket välkommet, då det var ett mycket torrt år.
Jag tycker min bild utstrålar en viss stillhet och ro…ett stilla dagsregn …

IGG Ålleberg

Blåmesen…en tuff liten individ som ingen sätter sig på.

Ordföranden för MFC Tarp Tyskland, Jörg Keil.

Finalen

Strandskator…alltid bråttom under tidig vår…

…huvudlöst ?

Ett Bymoln  (CB) där energin slagit håll på inversionen i from av en bula på toppen av städet.

Min eviga Ava svävar vackert vidare, sjungande
med sin laminära strömning över vingarna: Volare” !
Den har  nu loggat 735 timmar i termik.

Min flygkompis Pär och hans egenhändigt fint byggda
single stick sändare, som har utgått från en Taranis.

Pärs modell, en A-2 som är konstruerad sent 40-tal av Ragnar Odenmann.

Just framkomna till hanget.

Skönhetsupplevelserna kostar inget på Hovs Hallar.
Ser du att just horisontlinjen är solbelyst ?

Njut av den obrutna horisonten

Lunak

Hanget vid Segeltorp-Hovs Hallar. En plats jag aldrig ångrar,  jag besöker.

Hur många timmar jag tillbringat här….fler än du kan ana…

Färdigt för take-off.
En datorväska är som gjord att ha sina prylar i.

Lars Agnas beredd starta med sin skärm på Platån tidigt på morgonen
med en dramatisk himmel över havet i fonden.

Den gamle hangflygaren ska termikflyga

Min termikflygplats.
Visst är här vackert med de fria ytorna.

Den trogna HyperAvan gör,  vad den är bäst på…att flyga.

Det sydhalländska jordbrukslandskapet som breder ut sig framför min pilotplats.

För mig två nödvändiga verktyg: Radio och min flygstol.

Ser inte min Ava lite trött ut i gräset,  efter att ha tillbringat  ett par timmar i luften ?

Den gamle…något orakad.

 

 

 

 

                                        Min första balsa Spirit under en av dess sista landningar. 

Tjockt i luften…

                                                                                          Start- och landningsområdet vid Segeltorp för skärmflyg..och modellflyg.

Ett Cumulus Congestus som bryter igenom inversionen
och snabbt skickar upp ett torn av stigande fuktig luft…

…som så småningom bildar ett för Bymoln det typiska städet.

Mina alltid nyfikna, kritiska  och initierade åskådare på Hovs Hallar.

Underst en hänglidare, ovanför en tornfalk.

Härligt sätt att njuta av begreppet flygning.

Hanggliders och paragliders på segeltorpshanget.

Lövsångaren. En liten varelse…med klar stämma.

Ser du kungsfiskaren ? Den lilla blå fläcken ?
Kungsfiskaren ser ut som en inspektör med
sina breda axlar och långa näbb.

…lövsångaren uttrycker  vårens budskap.

En frostig söndagsmorgon

Blåmesen har full kontroll.

Alla björnbären hann inte mogna i år heller på Hovs Hallar.

En något barsk herre…håller strikt koll på något…

En hos oss tillfälligt inneboende herre .

Varför köra ner en brevlåda ? När man kan ta hela raden…
Det tänkte säkert föraren av den gamla 740:an, som lämnade
delar kvar på platsen,  då han inte behärskade sin sladdande
gamla Volvo i halt väglag.

Ljungen blommar sent på hösten.

…i olika färger.

Lingon jag fotograferade i slutet av November…hade mycket stark smak.
Kanske bättre att plocka lingon i Oktober…

Också i November blommade lingonen om efter den torra sommaren.
Ser du så vackra blommorna är ?

 

Denna något skrämmande huvudlösa  syn mötte mig vid fågeltornet Trönninge Ängar…

En trailerdragare som kört fast på en för lastbilar osannolik plats.

Spår som förskräcker…

Chauffören Bachem, ursprungligen från Syrien var glad,  efter
att jag ordnat en lastmaskin, som drog upp hans ekipage.
Vi var lika leriga bägge efter bärgningen.

Här kan du läsa hela storyn.

Jag fick chansen att segla med min fina “Oracle”.

Sveriges meste modellflygmästare Ove Andersson i linflygcirkeln.

Träffen i Kungsbacka

Hembyggd ljuddämpare.

Klassiska linflygmodeller.

Me-262

Fw-190 A-8

Sättning

 

US Gunship. En fruktad motståndare.

Sten Persson fina friflygande modell av Bücker Jungmann

Undrar hur den skulle flyga med elmotor och radio ?

En Hawker Hunter går upp i rök…turbinhaveri ?

Fredde Dahlstrand släpper

Den bästa nybörjarkärran bland annat, Blue Phoenix.

Martin släpper

Laddning av gummipower

Utan spaning,  ingen aning !

Erövra skyn !

Kurt Sandberg, som lämnat oss 2015.

Denna expressiva bild, tycker jag uttrycker lite av friflygets essens…

Markku Tähkäpääs mästerverk…
Jag betvivlar,  någon annan  kan bygga detta förutom Markku.

Fiskarna  har för säkerhets skull hängt upp  sin
betesutrustning
på en kraftledning över Lagan.

Den bistra örnen på Tjärbyhanget håller ständigt “A stiff upper lip”...

Mestockaheden vintertid.

Heden är värd ett besök under våren.

                                                                                                    Är du intresserad av botanik ? Besök Ljungheden i Juni !

Jo,  vi hade lite snö i vintras.

..och just idag var det kraftig rimfrost.

Hur mycket snö vi hade ? Ca 20 cm.

Ropar trädet på hjälp med uppsträckta grenar  ?

Se på mig !

Vattenrörelse vid en kvarn.

Detta är ett exempel på mångfalden av former i naturen.

Iskristaller i en utblommad maskros

Jag tycker denna växt associerar till något,
som har med kvinnlighet att göra…
Endast din fantasi sätter gränser för din gissning…

Hej då …

 

Kategorier
Okategoriserade

VÅR OCH ANDRAS HOBBY KOMMER ATT REVOLUTIONERAS

 

 

 

 

Sättet vi utövar vår hobby

kommer att genomgå

en total omvälvning.

 

 

 

 

De senaste  10 åren har inneburit omvälvande förändringar för
vår hobby modellflyg.

Jag vill säga,  allt började med “HOT STUFF”, det första kommersiella
CA-limmet
på marknaden omkring 1975, för oss modellbyggare.

CA-lim gjorde det möjligt att bygga snabbt och starkt. Tänk bara på
CA:s förmåga att
tränga in i fogar och säkra den.

Framför allt snabbade det på bygget. Betänk så snabbt en konventionell
balsavinge
kan byggas i dag. Förr, då vi använde trälim, hur lång tid
tog det ?

Ingvar Nilsson skrev:

“På mitt första jobb 1972 hade vi en plåtdunk med gissningsvis 2 US Gallons
(10 liter) Eastman 910. Detta luktade inte alls så elakt som dagens CA-lim
och det bet på mindre än en sekund. Vi brukade ta en droppe på pekfingret
och snabbt trycka till med tummen. Hade man dålig koordination så limmade
fingrarna ihop sig. Limmet klarade sig i denna dunk i många år och såvitt
jag vet var det inte någon som välte ut den. Givetvis kunde man inte ha
någon kork så den var alltid öppen… viskositeten var ungefär som ZAP grön.
Användes av vår klichéavdelning att limma gummiklichéer mot plåt.

På den tiden var jag inte modellflygare – det kom långt senare…

Personligen tycker jag CA-lim är överreklamerat idag. Vill man bygga lätt
och vill ha fogar som hugger direkt går den gamla ”dubbellimningsmetoden”
fortfarande utmärkt bra. En välkänd modellflygare med många publicerade
mer eller mindre vackra modellflygplan samt författare till en modellflygbok
(nej det är inte Pär Lundqvist för han kan o vet) hade missuppfattat detta
med dubbellimning och menade att man skulle klafsa på ett extra lager vitlim
när det man limmade hade torkat… den korrekta dubbellimningen kan
praktiseras med cellulosalim (balsalim av klassisk sort t.ex. UHU Hart) som
man späder och lägger på med pensel på båda ytorna som skall limmas.
Det får torka helt. När det är dags att limma ihop kan man finjustera läget i
all oändlighet tills man har det perfekta läget – då tar man en droppe aceton
och droppar på. Rätt utför så hugger det torkade limmet direkt. Den som vill
läsa mer om hur man limmar lätt och starkt hänvisas till Don Ross –
en amerikansk friflygande skalamodellnörd som grundligt går igenom allt
man behöver veta om materialval, limning, klädsel (om man skall ha slips eller fluga) osv.

Det moderna CA-limmet avger aggressiva ångor som kan i dåligt ventilerade
ställen förstöra elektronik, likaså kan det bli vita slöjningar på klara
plastdetaljer typ cockpit på modellflygplan.

Ja WACO Hadrianen har nu fått en vinge klädd och målad och kroppen
behöver ha fästen för landställen…

Skall bli spännande att se om skalamodellen har lika bra glidtal som originalet – 1:13
, men skalan är 1:20, men vid skalning blir ju allting kvadratiskt eller ännu värre,
alltså 20 x 20 ger ju 400 gånger mindre bäryta, så jag skall kanske vara nöjd med
glidtalet 1: (13/400) — alltså 1:0,033. Den sjunker 1 meter efter att tillryggalagt
sträckan 33 millimeter! Med 50 meter startlina så blir det inga långa hämtningar här
– knappt 2 meter…”

Den andra revolutionen är elmotorn. Frekvensstyrda elmotorer med
hög effekt och
med förmåga att klara höga belastningar finns i dag
tillgängliga för i stort alla flyg
applikationer.

Tillsammans med en snabb utveckling av LiPo-ackar har detta
gjort att förbrännings
motorerna blir mer och mer undanträngda.

Hur tror du,  att LiPo-ackar ser ut om 10 år? Dubbel, tredubbel
kapacitet och samma
vikt som de vi använder idag ?

En egenskap som kommer att förbättras, är ackarnas förmåga
att ta åt sig laddning fort. Om fem år kanske det tar 2 minuter att
toppladda
en 5 A LiPo…

Andra kända fördelar med elen,  är att man kletar inte ner sig med
ricinolja, det dånar inte
och det är definitivt enklare att installera
än en förbränningsmotor. Vi stör inte människor eller djur.

En annan lite udda egenskap man kan dra fördel av,  är att du kan
stänga av motorn i luften
och starta den igen.

Jag tänker hur elsegel har underlättat för oss termikfreaks.
Förr var det
gummirep och linor. Gummirep och linor som gick
av i gräset och man
fick ett rapp på kinden av linan, då den
kom flygande. Höjden…tja fick
man 150 m,  var det perfekt.
Fick jag inte termik,  var det bara att knega iväg
efter lina och
skärm igen.

Ovanstående sätt att flyga krävde dessutom stora ytor.

I dag…slå till strömbrytaren, klättra till höjden du behöver, stäng av motorn
och flyg termik.

Nu kommer den tredje revolution och det är 3D printade modeller.
Tänk på,  vad det innebär…

En printer som klarar att få fram en modell kommer att ha ett
resonabelt pris om ett år eller två.

De kan redan nu köpas billigt i kinaland.

Vad tror du,  detta innebär för oss byggare och flygare ?
Vad tror du,  det innebär för
dagens modellplansproducenter ?
Se hur det har gått för de stora modellmotortillverkarna,
Enya
, Rossi osv.

Det blir samma sak till en del för producenterna. Framtiden
innebär att i stället för att köpa en byggsats,
så beställer du en datafil.
Stoppar in den i printern och trycker på “GO”.

Det finns inga tekniska gränser,  för vad du kan printa. Det hänger på,
vad du matar in
för material. Materialet som användes att bygga upp
objektet utvecklas snabbt och vi kommer att kunna printa ut mycket
starka konstruktioner.

Tänk att printa ut en F3F modell…eller friflygare som vill ha en
perfekt utformad vinge
till sin A-2 modell ?

3D tekniken kommer att skaka om allt,  som har med konstruktioner
att göra
däribland vårt modellbyggande.

Här är en film om en P-38 Lightning, som är printad.

Modellen flög bra och var lätt.

Den hade flugit mycket bättre,  om piloten haft sidoroder aktiverat
och diffat skevroderna.

Då hade vi sluppit se stjärtpartiet hänga mot marken i orena svängar,
som ett resultat av skevroderbromsens verkan.

Men bortsett från skevroderbromsen kunde vi se,  att planet har
kapacitet.

Så detta är,  vad vi kan förvänta av den spännande  framtiden !

Kategorier
Flyghistoria

INTE BARA MODELLFLYGARE…

 

 

 

 

 

…stupar med sina idéer.

 

 

 

 

Människans längtan efter att erövra luften är stark.
I synnerhet under flygets pionjärtid, då hemmauppfinnarna
firade triumfer med sina makalöst innovativa konstruktioner.
Sen att de inte fungerade…det är en annan femma.

Det viktiga var att spänna bågen högt !

Därav följde naturligtvis misslyckanden. Det som skiljde
dessa luftens erövrare mot andra, det  var att de gav aldrig upp !

Kategorier
Flyghistoria Old Timer flyg

WACO CG-4A HADRIAN

 

 

 

 

 

En lastseglare från tiden för Andra Världskriget.

 

Ingvar Nilsson håller på med en friflygande version av denna kända
lastseglare.

Suffixet  Hadrian, som flygplanet hade i England,  kommer från  den
romerske kejsaren med samma namn. Kanske mest känt i England på
grund av Hadrian´s Wall.

Här kan du läsa och få lite fakta om flygplanet. Dessutom finns det gott om
film på nätet, som beskriver planet och dess betydelse för möjligheten att
genomföra en luftlandsättning med både personal och tyngre material.

Ingvar bygger en modell som har spännvidden 120 cm.
Jag hoppas få fler 
bilder på hans bygge,  allt eftersom det fortskrider.

Alltid intressant att se hur ett bygge med en relativt ovanlig modell utvecklar  sig.

3-lastseglare-4

En Waco hänger i taket och på golvet bogserkärran C-47 Dakota.

DAYTON, Ohio -- Waco CG-4A cockpit at the National Museum of the United States Air Force. (U.S. Air Force photo)

Rejäla don. Kan tänka mig båda piloterna  kunde behöva hålla i ratten
under för planet påfrestande situationer. Basinstrumenten från vänster:
Hastighetsmätare, variometer, libelle och girindikator, höjdmätare och
kompass. Hjulbromsarna sitter som tåbromsar ovanpå sidoroderpedalerna.

DAYTON, Ohio - Waco CG-4A at the National Museum of the U.S. Air Force (U.S. Air Force photo)

Hela konstruktionen utstrålar  enkelhet och funktionalism.

 Ingvar skrev:

Här kan du se, vad jag håller på med. 

Jag får anledning att återkomma till dig,  när bygget är klätt och det är
dags att inreda styrhytten.

Spännvidd 1,2 meter – skall nog vara lättare att hitta än den gula Slingsbyn.
Bygger från en friflygritning från RCM&E i skala 1:19,  som visade sig i det
närmaste bortkastat arbete. Vingspetsarna felvända (uppochner),
ena vinghalvan är ritad 10 mm längre än den andra.
Ingen angivelse om var och hur,  man skall dra upp den i luften.
Kroppen har en starkt förenklad form.

Var tvungen att göra en Willys Jeep i rätt skala för att testa, så jag inte sätter
någon stagning e d för tajt.
Just nu letar jag efter lämplig plast att göra fönstren av framme på nosen.

Ingvar

Här en ritning med en modell försedd med elmotor,  men som i övrigt är korrekt.

Ritningen och bilderna tillhandahållna av Leif Friman Trelleborg.

1-fullskarmsinfangning-2016-12-02-171000

 

 

1-fullskarmsinfangning-2016-12-003

 

 

 

6-fullskarmsinfangning-2016-12-02-172112  2-fullskarmsinfangning-2016-12-02-171543

 

4-fullskarmsinfangning-2016-12-02-171908

 

5-fullskarmsinfangning-2016-12-02-171948

4-img_4382

Kroppen med en profil på en Willysjeep, som anger hur stor kroppen behöver vara i skala.

5-ingvars-lastseglare

 

Så här beskrivs planet i tidskriften “Flying”

“The Waco CG-4 Hadrian played a critical role in the war, landing thousands
of allied soldier behind German ines with guns and equipment. Cheap to
build and easy to fly (if not land), the CG-4 could carry a jeep or Howitzer
into battle, along with the men to operate the machines. After D-Day
, the gliders were simply abadnoned in the fields on which they had landed.
|

Another wave of support came many hours later in the form of thousands of soldiers
arriving on scene in gliders, American-made Waco CG-4 Hadrians and the larger
British-made Airspeed Horsa models. The gliders were forced to arrive in the pre-dawn
hours, since the airborne troops, who would already be on the ground, could not afford
to wait many hours before re-establishing the supply of equipment and troops they would
need to fight German soldiers. The prospect of a night landing in a glider into occupied
territory, into fields riddled with defensive features and rocky farm fence lines, terrified
pilots and soldier occupants alike. After the battle some pilots reported not being able
to see anything until their craft touched ground in a near-stall.

Despite the anti-glider poles and ditches the Germans had created in larger fields across
the area and the numerous and closely spaced hedgerows of the countryside, the glider
invasion was a success, though, again, many of them failed to find their intended
landing zones. Many gliders crashed, some with fatal results, including rough landings
that dislodged heavy equipment that killed the gliders’ occupants.

The Waco gliders could carry around 15 troops, including pilots, though many were
used for transporting heavy equipment, including Howitzer cannons and Jeeps.”

Nytt  från Ingvar Nilssons bygge.

1-hadrian

Ingvar skrev bland annat om en träningsdag i Gendalen och sin lastseglare.

Hej Mats!
Efter gårdagens träff i Gendalen med hela 7 deltagare avslutades
sannolikt årets trimträffar med helt fantastiskt väder. Jag har nu
en mycket välflygande Skylady II och Lasse Larsson spannn som
en katt i vintersolen. Då är det bara att vänta på Lilla Friflygcupen,
kanske blir det en post-tävling denna vinter. Skulle vara bra att
öva på start. Hörde att den som flyger utan medhjälpare och inte
har startramp kan lägga modellen i ett dike!

Jag har även nu fått snurrekroksstart demonstrerad. Jag har
tittat på dessa märkliga grunkor,  men inte fattat varför det heter
snurrekrok,  men nu har jag sett detta med egna ögon och det
måste se komiskt ut vid en tävling med en massa segelmodeller,
som deltagarna håller i luften i cirklar,  för att när luften bär bättre
öka hastigheten och koppla loss med ett våldsamt ryck.

WACO Hadrian börjar likna något nu. Jag hade jättegammalt
papper,  som jag fått av Alf Eskilsson. Detta papper,  PLYSPAN,  är
mycket trevligt att klä med. Fiberriktningen ligger tvärs på pappret,
vilket passade bra,  så jag kunde klä yttre delarna på vingen och limma
ihop mitten därefter. Spännvidden blir 130 cm ser jag nu,  när vingen
är ihoplimmad. Jag valde,  att inte göra den delbar. “

Kategorier
Okategoriserade

MARIS TRANQUILLITATEM…

 

 

 

 

…kunde Laholmsbukten kallas i dag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30-_dsc8132

 

 

Ofta har jag beskrivit min strövtåg  mellan Lagaoset och
Tönnersa Strand på min blogg.

Det har inte varit så mycket flyg sista tiden, ty årstiden är sparsmakad
med tillfällen,  då man kan modellflyga. Men jag gör mitt bästa!

I dag är vädret vackert och då jag brukat förmiddagen för att promenera,
kommer jag att i eftermiddag, förhoppningsvis om jag hinner,  att ge mig
ut med min “Sparky” för lite
flygning. Det kommer redogörelse och video
på mitt bildkonto, som ni
med behörighet att logga in kan se på.

Det var,  då jag kom till Lagans mynning helt vindstilla och  temperatur
10 grader. Härligt i November med dessa temperaturer.

Min promenad ner till Lagan från parkeringen bjuder på många motiv
och jag fångade några.
Dessutom mötte jag en av de trägna fiskarna på väg
hem efter ännu en dag
med fiske utan ett enda napp. Men han sa,  att
det är inte fångsten som är
viktig, det är att man har möjlighet att
komma ut och uppleva naturen
och bara märka känslan: 

Jag lever och har förmånen att uppleva allt omkring mig.

Precis min åsikt också. Kan jag inte flyga,  kan jag uppleva en natur,
som i dag var enastående. Som ni ser i rubriken på denna posten, har jag
döpt den till “Lugnets  Hav”.

Laholmsbukten uppvisade inte en krusning.  Det enda som störde den
blanka ytan,  var där Lagan vällde ut i havet. Där bildades kort sjö med
stationära vågor, eftersom vattnet som rinner ut stöter på den uppgrundning
vid mynningen,  som skapats av Lagans förmåga att transportera sand och
deponera den vid mynningen.

För övrigt ingen rörelse på ytan.

Uppe i dynerna stod en samling militärer och hade någon form av
genomgång. Kändes märkligt att se militär personal här, med tanke på,
att vi nästan inte har något försvar mer…

Vid min promenad norrut observerade jag oljeklumpar i strandkanten.
Ska jag försöka härleda varifrån oljan kom, skulle jag chansa på,  att den
kom rullande på botten av Lagan. Eftersom Lagans vatten senaste tiden har
tagit nordlig kurs längs stranden,  är det naturligt att oljeklumparna hamnar
där. Oljan var bunden i sand och det var tjockolja. Klumparna hade formen,
som om de rullat längs botten av ån. Hoppas bara det inte kommer upp fler.

Ilandspolade maneter finner man hela året. Arten är öronmaneter och
i sällsynta fall blå brännmaneter och mera vanligt röda brännmaneter.
Att bränna sig ordentligt av en röd manet är otrevlig och förutom smärtan
kan det orsaka en allergisk reaktion, som kan behöva bekämpas med
kraftigt intag av steroider. (Kortison) Röda brännmaneter har längre
armar,  än man kan tro.

Som vanligt var strandkanten dekorerad av ilandflutna plastpåsar.
Plastpåsar i havet är vår tids gissel. Hur det ska lösas? Gör som i Kalifornien,

Förbjud plastkassar.

Jag trodde jag kanske skulle se en fiskgjuse, för det är ju ännu milt väder,
men det blev noll observationer. Endast patrullerande havstrutar och
vingelflygande kråkor.

Länsstyrelsen har avverkat mycket i den strandnära skogen, för att
återställa miljön, vilket kommer att gynna de djur,  som lever normalt
i en strandbiotop.

Det tycker jag är bra gjort, för att ha en länsstyrelse som är på hugget
med naturvård är viktigt. De som håller i detta hos myndigheten ska
vara människor som kan driva sina idéer och få de genomförda.
Det har vi nu.

Jag är övertygad om,  att besökande i området kommer att uppleva
ett väldigt lyft. Naturligtvis tog jag lite bilder och redovisar en del här.
Håller sig vädret i morgon,  ska jag dit med min modell.

Jag promenerade från Lagaoset norrut längs stranden till Tönnersa Strand.
Sedan upp till skogen och genom skogen tillbaka söderut till Lagaoset.

Cirka 8 km.

Så nu, häng med  en flanörs irrande vid Laholmsbukten !

24-_dsc8093

Man har gallrat kraftigt i den strandnära skogen.

28-_dsc8118

 Gallringen av tall och björk kommer att skapa en biotop av mångfald.03-_dsc8032

När man gallrar i dag, kör man inte som slåttermaskin över ytan.
Man sparar träd som är av betydelse för de som lever i miljön.

07-_dsc8038

Strandnära skog är utsatt för blåst och salt, vilket gör att träden inte växer som flaggstänger,
utan de försöker anpassa sig så gott de går. Därför ser det ut,  som de är drabbade av reumatism.

08-_dsc8042

Här säger tallen: Pardonnez mon pauvre apperence !
Allt i en djup bugning för besökanden.

32-_dsc8139

En tall som sticker upp en arm

09-_dsc8044

Stigen från parkeringen Lagaoset, som leder ner till Lagan.

10-_dsc8047

En varelse som ligger med nosen i vädret jämte stigen.

34-_dsc8149

Ännu en varelse som synes vara högfärdig…

33-_dsc8146

..fast denna strandvarelse verkar en aning mer timid…

35-_dsc8153

Framkomst till Lagan.

11-_dsc8053

Bäckens flöde har ökat något. Borde vid denna tiden på året vara 5 gånger mer vatten i bäcken.

12-_dsc8058

Detta är den mindre Sandhasaren, som med evolutionens hjälp har
fått sin nos så förstorad,att han har utvecklat stöd för den.

13-_dsc8061

Han,  som alltid hävdar ,  att han är den som bestämmer vid Lagaoset ,
var ganska lugn idag…

14-_dsc8065

..vilket berodde på att han hade fått ett barn…

37-_dsc8164

Där Lagan rinner ut bildades stående vågor, då Lagans vatten mötte uppgrundningen i havet.

16-_dsc8070

Rester av bordläggningen…

18-_dsc8077

Man pratar om Loch Ness-monstret…Då har ni inte sett Lagaos-monstret. Här är en nytagen bild

19-_dsc8078

Ett utomordentligt fint hang både för skärmflyg och för modellhangflyg.

21-_dsc8084

Som jag hävdat flera gånger, hanget är just å bra det kan bli, med de fysiska förutsättningarna som finnes.

22-_dsc8087

Kanten borta vid nedgången från parkeringen Tönnersa Strand.

42-_dsc8192

En…vad som kan vara illa medfaren blå brännmanet…men jag är osäker.

41-_dsc8188

Plastpåsarna är en  förbannelse för våra  stränder och  vår natur.
Hur lång tid tar det,  innan en påse är helt nedbruten ? Vi måste minska användningen av dessa
plastpåsar,
om inte ekosystemen ska skadas. Hur man löser det ? Enkelt. Lägg en avgift på varje
plastpåse med 3 kr, så
kommer garanterat användandet av plastpåsar att sjunka med 90 %.

I England har man lagt 75 öre i skatt på påsarna och det har minskat användandet med hälften.
I Kalifornien har man helt sonika förbjudet användandet av plastpåsar. Människorna märkte,
att
jorden gick inte under på grund av detta beslutet.

Vi har levt under flera hundra år,  då vi handlat utan plastpåsar. Skulle vi inte klara det i dag ?

40-_dsc8184

En vesen öronmanet, som ligger på stranden och väntar på sitt diskreta försvinnande.

39-_dsc8181

Då Lagan flyter ut i Laholmsbukten svänger den åt höger och lämnar det den fört med sig längs stranden

38-_dsc8173

Civilisationens avtryck i naturen. Tjockoljeklumpar i strandkanten.
Jag fann ett hundratal på 200 m strand. Kommer troligtvis via Lagan.
Blir uppenbarat till sommaren,  då de badande trampar i oljan…

36-_dsc8156

Lagans vågsystem i mynningen och bortom sträckande sjöfågel.

48-_dsc8242

Det finns inte många hinder på stranden som kan vara besvärligt vid landning med en modell.

46-_dsc8235

Här ser du hur ripströmmar formar stranden. Det är en varning för badande.

43-_dsc8193

Denna växtlighet talar om,  var dynkanten fanns innan stormen “Gudrun”…

20-_dsc8082

Hangkanten norrut från Tönnersa Strand.

19-_dsc8078

Västlig vind och du har ett perfekt hang för din modell eller skärm.

58-_dsc8289

En tall som tyvärr har brutit nyckelbenet…

57-_dsc8285

Nyuppsatta bostadsrätter, som har haft besök av någon..som försökt
hacka upp ingångshålet.
Det kan man förhindra med en plåtskoning, eller
att
man nubbar dit  pappspik runt hålet. Man ska aldrig fästa någon “sittpinne”
utanför ingångshålet. Det gynnar bara boplundrare av olika sorter.

56-_dsc8282

En gallring röjer de mest fantasirika former på träden.

51-_dsc8265

Björkskogen närmast dynerna har det inte lätt.
Dessa träden vet jag är
mer än 40 år gamla…

52-_dsc8266

En vacker skägglav…

53-_dsc8276

…som jag tycker sprider sig mer och mer mot förr…
Strukturen på växten tycker jag påminner om vissa cellstrukturer
vi förhoppningsvis har i våra hjärnor. Naturen vet vad som är bäst.

44-_dsc8218

Länsstyrelsen har satt upp en snygg sten, vilket bidrar till att höja statusen på området.

29-_dsc8126

När jag körde hem höll solen på att gå ner och sista bilden blir från Fladje Backe mot solen.

Kategorier
Flygkameror - Teknik

DET BÖRJAR SKAKA UNDER GOPRO NU…

 

 

 

 

 

…vem trodde,  det skulle inträffa ?

 

 

1-dsc08346

 

 

Säga vad man vill om Gopro, men rätt hanterad tar den finfina
bilder och video.

Även om den inte är lätthanterad i alla lägen,  är det den kamera,
jag föredrar
som onboardcam/actioncam.

Som dashcam använder jag en Mobius,  som tar just så bra videos,
som jag kräver.

Det finns mycket begagnat på marknaden nu. Se på Blocket. Du får
en Gopro 4 Black för
3000 och därunder.

Jag undrar ju,  varför utbudet har blivit större ? Kan det vara,  för
att
man kommit med nya versioner ?
Egentligen är det prestandamässigt ingen skillnad mellan

Gopro 3+ Black och en Gopro 4 Black. Men det skiljer i pris.

Man ser också annonser,  då säljare säljer flera kameror i stöten.
Kan väl var de,  som trodde det skulle gå att skära  guld via flygfoto.
Men som överraskades av verkligheten.

Sen har det kommit andra kameror och den store konkurrenten
är Mobius med sina olika
versioner.
Solen har under några år lyst ägaren till Gopro,  Nick Woodman.
Han   har ju tjänat  några dollars…han tog förra året ut 287.000.000 dollar
i lön…
det är 2.3 miljarder kronor.

Men ser vi på lite nyckeltal i företaget,  är det inte speciellt mycket
solsken. Jag har tagit
uppgifterna från Bloomberg,  som publicerat det.
Läs och begrunda…

En gång var det så,  att Gopro revolutionerade marknaden för
kameror och den var en av de mest önskade julklapparna.

Varje kvartal steg vinsten i en brant kurva. Men nu är Gopro
en skugga av sitt forna jag.

Gopro redovisade sina räkenskaper för tredje kvartalet i år och
det visar ett underskott på 700 miljoner.

Totalt senaste året har det blivit ett underskott på två miljarder kronor.
Antalet sålda kameror har minskat kraftigt på grund av minskad efterfrågan
och produktionsflaskhalsar.

De dåliga nyheterna fick aktien att dyka i torsdags med 7 % och i fredags
föll den med 20 %.

Totalt under året har den fallit med 61 %, trots man lanserat en egen
drönare Karma. Men
det resulterade bara i en tillfällig hausse. 

Nedanstående Bloombergs slutsatser.

1-fullskarmsinfangning-2016-11-05-174647

 

 

Planerar du att köpa en begagnad Gopro så ha is i magen och pruta.
Utbudet är större än efterfrågan, så det är köparens marknad.

Kategorier
Hangflyg modell

HOVS HALLAR…

 

 

                    …stänger ibland av hanget…kanske för underhåll…

 

 

1-_dsc7057

 

 

 

 

Jag var bara nere och studsade bollen en gång
i torsdags vid Hovs Hallar…

Utlovat 3-5 m/sek Nord.

Vid framkomst var det 0.5 m/sek Nord. Glöm flygandet.

Satt  i terapeutiskt syfte och stirrade stint på en slak streamer och…

…filosoferade. Konstaterade att idag sker intet på HH.

Det går på tomgång.

Men så är det.

Jag var nöjd i alla fall.

Nästa gång…då !

Tankade bilen billigt för 12:34 litern i Båstadtrakten
som en sorts kompensation för min bomkörning…

4-_dsc5778

Silon i Falkenberg 42 km. Till vänster om vindkraftverken skymt av fästningen i Varberg 72 km.

5-_dsc5817

En utblommad solbelyst tistel skapar färg för  frustrerad flygare.

2-_dsc7186

Åt sydväst i eftermiddagssol.

1-_dsc7172

Vildnypons frukter.
Innehåller mycket C-vitamin och antioxidanter.

1-_dsc5774Det enda jag såg,  som flög över Hovs Hallar i torsdags…

Kategorier
Hangflyg modell

THE ORIGINAL RIDGE RIDERS…

 

 

 

 

 

…alla två… träffades vid  Tönnersa Strand för en hangsväng.

 

DCIM208GOPRO

Är jag och Pär  de sista av de första ? 

För att travestera rubriken från Johannes Steinhoffs bok,
“Die Letzten von den Ersten”

Av de relativt många som flög hang på 70-talet, verkar det bara
finnas ett fåtal kvar,  som är aktiva.

Jag frågar ju mig varför ? Modellflygare av idag är ett annat slags
människor 
än då vi började. Jag ska inte dra hela litanian, men
nu är det färdigbyggt,
man flyger var som helst, man behöver
inget fält..vilket inte minst klubbarna märker av.

Det kanske är så,  att sammanhållningen och önskan att vara med
i en större grupp inte är så stark längre, då en modell idag inte kräver
några förkunskaper vid byggandet i stort sett.

Uppfostrandet, danandet  och delandet av kunskap som fanns i
klubbarna,  vilket  överfördes till nya medlemmar är i dag mycket
mindre,   än låt oss säga för 20 år sedan.

Kanske vi hangflygare har varit för dåliga att marknadsföra iden
om hangflygets
tjusning och lockelser.

Att vi inte kunnat förmedla lite av de känslor vi upplever,  då vi står
på Platån på Hovs Hallar  under goda omständigheter med en fint
flygande modell,
som man där kan flyga över stora områden och högt,
om man vill.

Att vi inte kunnat förmedla den spänning vi känner,  då våra snabba
F3F-modeller skriker förbi i luften med 150 km/tim.

Att vi inte kunnat beskriva våra naturupplevelser,   vilka kommer som
en bonus på hangflygandet.

Kanske vi som flyger får bättra oss.  Jag försöker dra mitt strå till
stacken,  genom att redovisa
våra  äventyr på min lilla blogg.

Det kan också vara så,  att nya modellflygare i dag inte är beredda att
offra tid på resor
till ett hang, utan de vill kanske bara komma ut med
en frigolitmodell och uppleva,  att
man kan styra något,  som tar sig
fram i luften. Kanske man bara vill uppleva undret,   som det är att flyga ?

Men i alla fall jag och Pär vi håller på fortfarande. Om du frågar varför,
får du svaret av oss.  att hobbyn med hangflyg ger oss så mycket tillbaka.

Det är inte bara byggande och flygande, det är alla upplevelserna vi får,
då vi är ute.

Tänk efter, när vi flyger vid Tönnersa Strand, tror du att hela världen
står still runt oss?

Vi flyger vid havet, vår pilotplats är i ett naturvårdsområde med
intressant fauna
och fågelliv. Allt du hör, ser  och känner lukten av,  påverkar
dig så din tankeverksamhet och viljan att göra saker stimuleras.
Det är ju det här med våra perceptioner,  som styr,  hur vi tycker världen är.

Kan vi inte flyga, då går vi en runda på stranden av Kattegatt och ser
vad som spolats
iland. Där finner man de mest märkliga saker från alla
möjliga miljöer. Alltid spännande
att flanera där. Jag går vid stranden nästan
var dag. Vill du inte promenera, sitt på hangkanten och se på havet.
Du anar inte, hur dina tankar börjar snurra…

I torsdags hade jag spanat väder och såg,  att det kunde bli väst 3-6 m/sek
och det triggade
mina hanghormoner,  så jag förberedde en tripp dit.
Det är ju nästan två månader sen,
jag var där och flög. Jag ringde den andra
medlemen i The Original Ridge Riders och sa, det är flygläge på Tönnersa
och vi bestämde, 
att vi ses på det vanliga stället.
Vilket vi inte gjorde, därför jag ståällde mig att flyga bara 250 m från
parkeringen,
med tanke på att Pär har en knäskada. Normalt sett går vi
ca 500 m söderut, till den del av hanget, där förhållandena är bäst.
Du vet ju,  att vi strävar efter att få så mycket lyft, som är möjligt.

Hanget är inte lika bra,  där vi var,  som på ordinarie plats, men visst
lyfte det.
Jag kom först, monterade och kollade. Vinden låg nästan rakt på och sanden
yrde i luften, 
så min JR-radio var välsandad. Blåser det mer än 6 m/sek, då
manifesterar sig begreppet flygsand.

Det är ingen större panik med sand på sändaren. Jag försöker blåsa bort ,
då jag står på
hanget och hemkommen får den stå och torka, sen tar jag
en pensel med långa borst
och borstar den ren.

Pär tog sig fram nere på stranden, för där var lättare att gå. Med sig
hade han sin Lunak,
vilken  hade stått i hangaren de sista 15 månaderna.

Min Spirit, still going strong,  åkte ut och dagen till ära försedd med
375 gram bly som
ballast i tyngdpunkten. Visst, den pinnade på riktigt bra,
för att vara en termikkärra med
relativ tjock profil.
Spirit Elite,  en modell jag starkt rekommenderar till alla !  Leta på nätet
så hittar ni, 
var den går att köpa. Den kan vara svårfunnen men använd
Tant Google, hon brukar fixa det.

Pär startade sin Lunak, som är en kompaktare modell än min med mindre
vingyta. Klaffen funkade
inte perfekt för Pär, men vi har väl flugit utan
klaff förr om åren…

Just innan Pär kom,  landade jag på grund av lathet uppe på kanten.
Inget för nybörjaren men för
oss åldringar spar det de gamla benen..
43 års erfarenhet av Tönnersa Strandhanget hjälpte också till…tror jag.
Min landning gick bra på toppen , där jag bromsade ner modellen hjälpt
av full klaff.

Ska man landa just bakom kanten,  ska du vara beredd på rotorturbulens.
Plötsligt under din
final kan din modell snabbt rasa ner eller kastas till
inverterat läge, så man får vara med på spakarna
och…du ska ha en plan B,
om det går åt pipan. Med det menar jag, om du drabbas av kraftig turbulens
vid baslinjen och måste avbryta. Då måste du ha en plan B hur och var du
ska sätta modellen.

Därför rekommenderar jag gästande piloter, att stå uppe på kanten,
flyg en l å n g final
över stranden och landa lätt som en fjäder
utan att riskera din modell i den släta sanden.

Men kolla så det inte finns stockar liggande, för ni vet hur det är,  finns det
en stock på stranden
och du ska landa,  gissa vad du flyger på ??

Både jag och Pär landade på stranden senare. Det är ganska lätt,
då du är hjälpt av skuggan av din modell att avgöra
höjden,  så du kan
bedöma ner dig korrekt.

Det är lätt att bedöma fel. 1973 landade jag i havet med en Graupner Cirrus.
Trots det var
december,  sprang jag ut som jag stod och gick  och hämtade
den i vattnet. Vi vet ju, att saltvatten är elektroniks värsta 
fiende.
Jag fick tag i den efter ca 30 sekunder, men redan på den korta tiden hade
mottagaren
hunnit lägga av. Det första man ska göra absolut så fort du kan,
om du hamnar i vatten, salt eller sött, det är att bryta strömmen till mottagaren.
Då jag kom hem såg kretskortet på mottagaren ut som en vällagrad ädelost
med mögel…Jag körde dagen efter upp till Rune Svenningsson i Gislaved,
som lagade den för mig,  medan jag väntade.

Lyftet var helt ok och vi kunde flyga med släppta tyglar. Hur man flyger
med tyglarna lösa på en
segelmodell ? Jo, det betyder,  du kan flyga med
ganska mycket nedtrim. Alltså man
behöver inte gneta, utan man kan
släppa loss modellen!

Vinden vred under tiden vi flög mot VSV,  så vi hade ganska kraftig
motvind på ena benet, då
vi flög söderut. På andra hållet gick det
följdriktigt mycket snabbare. Den gamla sanningen att du ska flyga nära
kanten där du har motvind och i medvinden ligga lite högre besannades
i dag på ett utmärkt sätt.

Efter ett par timmar sa vi tack och adjö till Tönnersa för denna gången,
där vi såg,  att Länsstyrelsen
i Halland håller på att avverka i strandskogen
ordentligt. Detta tycker vi v var på tiden,  så biotopen
i någon mån kan
återställas. Myndigheten ska också återställa mer sanddyner, för att
underlätta häckningen för fältpiplärkorna.
Ska bli spännande
att se,  om några häckande fältpiplärkor  kan ses till
sommaren.

När jag körde hem efter flygningen,  kändes det som ett kärt återseende
efter att  jag besökt Tönnersa-
hanget för första gången på 7 veckor.
När man har flugit så mycket på denna platsen, som jag gjort under åren,
är det inte utan,  att man när en viss relation till platsen.

Jag hade med min GoPro,  som jag videofilmade med. Dessutom min
Mobius , vilken som vanligt,  satt på nosen på min Spirit.

Bilderna här på bloggen har jag klippt från videon, därav den inte
helt perfekta kvaliteten, men förvånansvärt
bra.
Ombordkamerans film kan ni,  som jag har gett  inloggningsbehörighet,
se på mitt konto med videofilmer.

Men här kommer lite bilder och jag  tog ett par bilder med
min antika  gamla telefon oxå. Ni förstår säkert vilka telefonbilderna är
med sina konstiga färger.

Förresten, vill du bli medlem i The Original  Ridge Riders  (TORR)
kan du ansöka hos styrelsen.

Enda kravet är 40 års erfarenhet av hangflygning.
Du blir vid medlemskap
automatiskt befordrad till licensierad hanggeneral
av
första graden med rätt att bära The Original Ridge Riders keps.
Har du inte den erfarenhet som krävs, kan du ansöka och bli medlem som subaltern.

 

Jag kommenterar inte alla  bilderna …för du ser ju att…

Kravla ombord och häng med !

 

 

 

 

 

 

DCIM208GOPRO

Ensam på täppan och start vid ett 15 km långt hang….

DCIM208GOPRO

Du förstår,  det inspirerar att flyga här…eller ?

6-186-gopr3295

Spiriten i luften. Modell mycket närmare kameran än vad det tycks på bilden.

DCIM206GOPRO

Piloten får dra in magen och hålla andan,  då modellen svischar förbi.

DCIM206GOPRO

DCIM206GOPRO

I dag bar hanget upp till 50-60 meter, trots vi flög, där det är lågt.

DCIM207GOPRO

Ser lite konstig ut i nosen..kan vara något kameraliknande…
DCIM207GOPRO

Fördelen med att flyga här, är att man kan se ner på sin modell.

DCIM207GOPRO

Tror ni,  jag skulle vilja byta detta mot att ligga i dvala framför en tv…

DCIM208GOPRO

Se på kroppsspråket på piloten då han topplandar…

DCIM208GOPRO

Alla har ju sin stil…

DCIM208GOPRO

Men ner kom Spiriten i ett stycke !

DCIM208GOPRO

Här kommer andra hälften av The Original Ridge Riders.

DCIM208GOPRO

…och klättrar uppför kanten…

DCIM208GOPRO

..där han får hantlangarhjälp av den resterande medlemmen
i hangflygarsällskapet The Original Ridge Riders.

DCIM208GOPRO

Pär har dragit igång sin Taranis Singel Stick, Lundqvist Edition 2016.

47-181-gopr3010-003

Nu ska vi se,  om det funkar….,

2-182-gopr3010-004

Då kör vi, säger Pär…startar sin scratchbyggda Lunak i balsa, siden och plywood…

3-183-gopr3010-005

Där flyger den…

4-184-gopr3010-007

…with a gentle push…

5-185-gopr3010-008

Pär har också ett utpräglat kroppsspråk…känt sen 1970 då han flög sin modell på hang.
Då såg det ut,  som om han drog modellen  genom luften med hjälp av sändarens antenn….
Men det var ju då det. Nu är antennen för kort för sådana övningar…

DCIM208GOPRO

Lunak cruising
Solen stod lågt och det gjorde det svårare att flyga.

DCIM208GOPRO

En ung pojk  som jag tror bor i Veinge i södra Halland.

DCIM208GOPRO

Här ser du,  hur Pär håller sin Taranis med vänsterhanden på undersidan, med  handleden
håller han radion i spänn och med vänster långfinger manövrerar han klaff och trottel.
Höger hand vilar på kanten av sändaren så han får ett stabilt tag i sin single-stickspak.

DCIM208GOPRO

Det lyser genom sidenet…

DCIM208GOPRO

Du ser, solen står lågt. Keps rekommenderas och solglasögon.
I horisonten kan du kanske skymta Hovs Hallar i diset.

DCIM208GOPRO

Pojken med guldsändaren….

DCIM208GOPRO

Denna profilen tar man inte fel på.

38-187-img_0384

Följande bilder visar hur du ska landa på stranden.

39-189-img_0388

Bilderna tagna med min antika telefon.

40-190-img_0389

Men det blev ju bilder det också…

41-191-img_0393

Fast färgerna är konstiga. Jag lät det bli konstiga färger, för det väcker betraktaren…

42-193-img_0396

Ni ser landningen med min Spirit ?

44-195-img_0400

Ännu en gång, Spirit Elite ett utomordentligt välflygande plan,
som flyger bra både i termik och på hang. Rekommenderas
både för nybörjare och för erfarna.

45-196-img_0401

Landade åt söder eftersom vinden var VSV.

DCIM208GOPRO

A  Lunak is  ruling the sky !