Kategorier
Hangflyg modell

OM DU UNDRAR, VARFÖR JAG OCH PÄR ÄR HANGFLYGARE ?

 

 

 

 

Läs och se på nedanstående bilder,  så röjs  dina tvivel !

 

 

 

 

 

 

DSC01278

 

 

 

Att vara hangflygare,  är inte bara ett intresse inom modellflyget.
För mig och och Pär Lundqvist har det  format vårt förhållningssätt
 också till natur, väder och havet.

Det är ju dessa begrepp,  som  intimt hör ihop med vår hobbyutövning.
Vi har
hållit  vårt hangflygintresse  levande,  genom att vi  har båda
45 år av hangflygande bakom oss.
Naturligtvis danas och påverkas man av detta på flera olika sätt.

Att utöva vår hobby, hangflyg,  ger oss så mycket mer än bara flygandet.
Vi upplever
naturen starkt, vi ser miljöns  förändringarna,  som uppträder
vid de platser vi flyger. Jag vill säga,  att på det sättet som vi flyger, har
det nästan blivit en livsstil, som vi känner viss stolthet över.

Kan vi inte flyga, då vi  kommer till ett hang på grund av fel eller
ingen vind , sitter vi inte och hänger läpp för det, eller sitter maniskt
och planlöst  fipplar på
våra ifånar.
Vi  kan sitta och filosofera vid  hangkanten och se ut,  mot det vi
är förunnade med,  som bor vid en  kust, en obruten horisontlinje.

Jag lovar… det händer alltid oss något oväntat.

Som,  då jag för 15 år sen hade lyckan att observera en kaskelott,
som passerade  förbi Hovs Hallar. Det var en helt stilla dag och valen
syntes
tydligt, då den blåste ut sin fuktiga utandningsluft.
Hur många har sett en kaskelott i verkligheten i Kattegatt ?

Den observerades sedan i danska farvatten.

Eller så går jag en sväng med min kamera. Det finns alltid motiv.
Det gäller bara,  att ditt öga ser de och att fantasi- och associerings-
maskinen i din hjärna fortfarande fungerar.

Det trevliga  för oss med hangflygandet på en plats som Platån eller
Segeltorp vid Hovs Hallar är,  att det lockar åskådare,
som är nyfikna. Alltså de sociala kontakterna utvecklas.

Både jag och Pär är utåtriktade människor,  som inte går och blänger
i marken,  då vi möter folk, utan vi försöker vara lite ambassadörer
för vår hobby och sprida positiv information och om möjligt ge våra
åskådare positiva upplevelser med sig hem.

Vid Segeltorp,  just söder om HH,  är det vid semestertid, gott om
flanerande
turister.
För de flesta människor tycks vårt flygande vara trolleri.
Vanlig fråga: Var sitter motorn ?
Då pekar  vi upp mot solen och förklarar sammanhanget mellan
solinstrålning och vindar.

Speciellt  i lördags  fick vi berätta om vår hobby, hur hangflyg
fungerar och allt det,  som hör vår  hobby till .

Vi försöker göra så bra positiv propaganda, som vi kan för
modellflyghobbyn och vi tycker,  det är mycket givande,
att vi får möjligheterna att  berätta om vår hobby och det,
som hör den till.

För det är så, att om människor är ute i behagligt  väder i vacker natur
och
ser  modellflygare,  som kan sin sak och skärmflygare som är duktiga
med sin hangflygning,  så skapar det en positiv situation och känsla
hos betraktarna , som gör det lättare  för oss  att berätta , motivera och
förklara vår hobby
för en allmänhet, som då är genuint nyfiken och påverkbar.

I lördags samtalade jag  en god stund med ett mycket trevligt par från
Stockholm,
vilka var i 60-års åldern. De var nyfikna och jag försökte
berätta i stora drag om modell- och hangflyg.
När de gick sa de:

Det var ett jätteintressant och trevlig samtal om flyg !
Vi fick reda på så mycket,  som vi inte hade en aning om och vi förstår,
att ni som utövar hobbyn
blir fascinerade och fångade av den.

Roligt att höra sådan feedback.

Jag har aldrig träffat någon  person, då jag varit ute och utövat min hobby
hangflygning,  som visat en negativ inställning till våra flygaktiviteter.

Jag ställer vårt agerande mot exempelvis diskussionerna och
navelskådandet på en
del fora om SMFF och om MFN ska ha
4 eller 5 bilder per sida. Det handlar i vårt och i deras fall
om bilden,  av vad som är det viktigaste för att främja vår hobby.

Vilket tror du,  gör det mest positiva  avtrycket  hos presumtiva
nya modellflygare ?
Jag vet inte, jag kan bara gissa.
Emellertid är jag övertygad ,
att en positiv bild av vår hobby är en bättre
investering än
diskussioner,  som har irrat ut sig till meningslösheter och nonsens.

Är vi dessutom förunnade,  att ha det  underbara flygväder vi hade i
lördags, blir våra upplevelser ännu bättre.

Vinden i lördags var NV ca 5 m/sek rakt på Segeltorpshanget och temperaturen
låg på 23-25 grader.

Kan det bli bättre ? Nix ! Solen sken naturligtvis och havsvinden som kom
var stundtals termisk. Det betyder,  att luft varmare än gradientvinden/sjöbrisen
kom
inblåsande och då dessa lager av varm luft samlar sig framför hanget,
stör de hangets uppbyggnad,
så lyftet ibland blir sämre. Men aldrig så det blir
problem att flyga. Man kan säga att hangmotorn hackar till ibland.

Vi hade 3 skärmflygare i aktion och så var det  jag och Pär med våra modeller.

Pär flög sin Lunak och jag gled omkring med min Spirit II. Båda
våra modeller flög bra och blev livligt avfotograferade av passerande
kamerautrustade åskådare . Vi har lärt oss hur vi ska presentera
våra modeller för de som fotograferar, för det blir en möjlighet att
sprida information om vårt modellflygande till fler människor..

I naturen såg vi, att starungarna har flockat ihop sig och förbereder flytten
söderöver.
Vi såg att algblomningen i havet var i full gång,  manifesterande sig som
stora ganska ljusgröna områden.
Jag har aldrig sett algblomning så tidigt här.

Vi såg att det är knastertorrt i naturen med mycket låga nivåer även
i “säkra” bäckflöden..

Pär och jag var överens,  att denna dags möjligheter vid Segeltorp,
de hade vi fångat !
Vi var på rätt plats,  vid rätt tid,  med rätt utrustning.

Allt var perfekt. Vi fick uppleva maximalt vid vår flygning vid Segeltorp.

Vilket man aldrig kan göra i dvala framför en tv, surfa planlöst på en dator,
eller då man maniskt fipplar på en
ifåne !

Vi anlände till hanget 1620 och vi landade till slut kl 1938.

Här kommer ögonblick ur två  glada hangflygares lördag på Segeltorpshanget :

_DSC7399

En djupt koncentrerad pilot.

DSC01286

Lundqvist med sin Lunak.
Ser ni flocken med starungar ?

_DSC7423

Pärs Lunak uppvaktad…

_DSC7454

Lunak

_DSC7455

Lunak, som betyder Glada på tjeckiska.

_DSC7459

Blänk i huven från lågt stående kvällssol.

DSC01313

En scratchbyggd balsa modell i gammal stil.

DSC01525

Klaff in.  Modellens nos går ner och planet accelererar.

DSC01160

Piloten på väg att landa sin modell.

DSC01196

Här är turbulent…

DSC01197

…och det gäller att väja för buskar och träd…

DSC01198

…bra broms är guld värt i dessa lägen…

_DSC7521

Kråkbroms..kolla sidorodret. Eftersom landningen sker
i sidvind, måste piloten flyga  planet” på skråe “under finalen,
för att vid sättningen svänga upp det längst den
tänkta banan med  sitt sidoroder vid landningen

DSC01199

Full klaff.

DSC01200

Det kräver en del att landa här med en modell som Lunak.

DSC01201

…där satt den..nästan !
Landning 1. vid grusvägen.
Modellen har just gjort en studs och
är här 5 cm över marken
och är på väg att slutligt komma till ro.
Ser du huven har snäppt loss…

DSC01202

That´s how it should be done, sa Pär…

DSC01457

Det kom annalkande CB-moln,  men inget drabbade Segeltorp då vi var där.
Det finns vissa likheter i utseendet,  bortsett från fenan,  mellan en
Lunak och den finska Vasama. Vasama betyder “Pilen” på finska.

Vasama

DSC01518

Lunak på kanten med ansatt klaff.

DSC01537

Om jag ser rätt,  klaff ner och skev upp = Kråkbroms.

_DSC7483

Landning  2.

 

_DSC7522

 

Inte lätt att landa här.

 

_DSC7523

Ajaj…detta kan bli..

_DSC7524

 …och blev, en hjulning över vingspetsen…

_DSC7525

…vilket resulterade i en skada på kroppen,
då kroppen slog i marken..
Skadan var gammal.
Lättlagat. Lagades samma dag av Pär enligt lägesrapport.

DSC01243

Pär filosoferar över dagens flygning kanske….
Jo. vi har personligt tillstånd av markägaren att ha med bilen.

DSC01249

Skärmarna har slagit ut för säsongen och blommar i det gröna kustlandskapet.

DSC00954

                      Titta, säger piloten. Jag kan balansera på ett ben på en sten.
Och sen kan jag flyga också

DSC01014

Vänster fot på speedpedalen. Selen en lättviktssele
med,  tror jag,   airbag som impact-protection.

DSC01036

En glad skärmflygare som förr RC flög, heter det Imac ?
Han tog sitt förnuft till fånga och började med hangflyg
och  paragliding i stället.

DSC01065

I dag var det bara High Spirit över hela linjen.

DSC01087

Min Spirit med en utväxt på näsan..
…kan det vara en kamera ?

DSC00924

En pensionär ska landa…full klaff, uppfällda skevroder,
styr med sidoroder…

DSC00925

…titta, han klarade det. En bild klämd i rätt ögonblick…
fast fotografen fick modellen serverad på ett fat eller …?
Just 10 cm över marken in med klaffen,  för att inte skada servo eller linkage.

DSC00931

Där ligger Danmark , eller vad menar han ?

IMAG4252

Han kanske pekade på algblomningen vid Segeltorp den 30. Juli.

DSC01136

En Super Cub, SE-CKY,  passerade ett antal gånger mycket lågt.
Byggd 1959, havererad och lagad.  En PA-18.
Klicka på registreringen och få planets historia.

DSC01509

Klockan här ca 1900.

DSC01330

Ser du,  så skarp horisonten är i skymningsljuset ?

DSC01563

Klockan 1938 lördag Segeltorp då vi landade.

 

Kategorier
Segelflyg

PU(G)H !

 

 

 

Det är varmt nu !

 

 

Fullskärmsinfångning 2016-07-25 070835

 

 

 

 

Önskar jag kunde tillbringa dagen som mopsen.
Badkaret fanns i alla fall förr på Rusta.

Det är varmt att modellflyga….var ute i går och flög
termik med start kl 1700. Avslutade kl 1900 och då
var termiken lika stark. Jag brukar inte ge mig,
men det var tungt i värmen, även om jag satt i skuggan
i min flygstol.
Men vem vet ? Kanske det kommer en snöby snart ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

DCIM206GOPRO
                                                 

Cumulus Congestus övergående  till Cumulonimbus.

DCIM207GOPRO

 

 

Är man en självplågare,  om man flyger vid +30 …
Nä,  jag flyger för jag njuter av det !

Avan i termik, min flygstol och bil i skuggan och vind 3 m/sek,
det är ok för mig.

Kategorier
Hangflyg modell

ÄNTLIGEN LITE HANGFLYGNING PÅ HOVS HALLAR.

 

 

 

 

Jag och Pär prickade den dagen, 

då vi hade nordväst på Hovs Hallar…

 

 

 

 

 

 

 

_DSC6734

 

 

Efter att vi under tre veckor inte haft annat är sy-väst eller ostliga vindar,
fanns det möjligheter,  att vi kunde få nordväst i fredags.

Det betydde,  det kunde bli läge för hangflyg på Segeltorpshanget vid HH.

Detta hanget är flygbart från VNV till NNV. En normal hangkärra bär det
från 2-3 m/sek. Höjden på hanget ca 30 meter och inga konstigheter
att flyga där. Landning utför du på gräset norr om hanget. Bara håll
din hastighet uppe och undvik stenarna…

Vill du fega lite så landa på åkern bakom hanget,  nu när där står säd.

När vi kom fram blåste det 5-7 m/sek snett från vänster ca 25 grader.
Men det lyfte och inga problem att hålla oss uppe. Solen tittade fram
och dagen artade sig bra. Pär flög med sin Lunak och jag fortsatte slita
på min Spirit.

Eftersom det var vackert väder,  kom många turister och var nyfikna.
Det är det roligaste jag vet,  att övertyga icke modellflygare att bli modellflygare !

De flesta är intresserade och som jag påpekat ofta, de människor man träffar
är ofta nyfikna på “Hur det funkar” ?

Vi kastade ut vid 13-tiden  och efter varsin mellanlandning för att fixa
med kameror och annat, gjorde vi dagens sista landningar vid 1630-tiden.

Vi hade fått ett par timmar i luften eftersom vi hade “underskott på hangflygning”.

Båda våra modeller flög som vi förväntade  och de återvände hem utan så mycket
som en skråma !

Vi tog bilder naturligtvis och jag klämde en liten video på Pärs modell, som ni kan se på
här nedan.

Att flyga hang vid Hovs Hallar är inte bara flyg, det är en fin naturupplevelse i alla
avseenden. Kan jag inte flyga, om vinden är emot oss,  kan jag ta fram kikaren
och spana fåglar,  eller så tar jag fram min fältflora och kollar växter.

Så det finns många orsaker för dig att bli hangflygare,  i stället för att du ligger  i dvala framför en tv
eller sitter limmad framför en dator- eller Ifåneskärm !

Ut i naturen segelplansburen !

_DSC6183

_DSC6185

Lunak

_DSC6234

_DSC6240

Spirit Elite

_DSC6246

_DSC6275

_DSC6296

_DSC6327

_DSC6367

Botaniker Pär L

_DSC6383

Innehållet i själva verket…

_DSC6404

_DSC6408

_DSC6411

_DSC6418

_DSC6435

_DSC6437

_DSC6443

_DSC6446

_DSC6449

_DSC6455

_DSC6513

_DSC6517

_DSC6531

_DSC6534

_DSC6574

Vildkaprifol nu gul/vit senare får den tulpanröd anstrykning.

_DSC6585

Ståndare och pistill vildkaprifol.
Ser ni att blomman är pollinerad av insekter ?

_DSC6606

_DSC6642

Det blir ett rekordår med björnbär i år på HH.

_DSC6669

_DSC6700

Pär studerar ett hål i en gärdsgård…

_DSC6718

_DSC6762

_DSC6781

DSC05817

DSC05819

DSC05820

DSC05821

Pär suger in luft och pustar iväg Lunaken.

DSC05822

DSC05828

DSC05872

En annan gammal hangpilot.

DSC05918

DSC05921

DSC05932

DSC05933

DSC05962

Glöm inte att välj bästa upplösning ! Klicka på HD !

Kategorier
Flyghistoria

VINTAGE RC GLIDERS AND VINTAGE FULL SIZE GLIDERS.

 

 

 

 

Det var bättre förr…

 

Fullskärmsinfångning 2016-07-11 125317

   Ovanstående plan en Rhönsperber. “Rhönhök”

Här är några videos att se på , då vädret som nu
inte inbjuder till utomhusmodellflyg.

Skalamodeller av äldre segelkärror är populära på kontinenten
både som bygg-
och flygobjekt.

Om du googlar på YouTube,  finner du en och annan pärla.

Om jag minns rätt,  har  Conny i den flygklubben jag tillhör,
Ålleberg Modellflygklubb en årligen återkommande  träff
med just gamla skala
segelplan.

Många av de gamla modellerna från 40-50-talen flyger
förvånansvärt bra.

De segelplan som konstruerades före 1950 ca, har ju profiler,
vilka inte har
de goda egenskaper,  som dagens moderna profiler har.
Det vill säga högt glidtal och en gynnsam polarkurva.

Med det menas,  att hög hastighet med en modern profil inte måste
betalas
med så mycket höjdförlust.

Låt mig ta ett exempel. Grunau Baby eller för den delen SG-38.
Bygger du dessa modellerna med originalprofil,  blir det svårt, då du ska
gå mot vinden.

En litet inpass; SG-38 betyder INTE SchulGleiter 38,
utan SG står för “Schneider Grunau”.

Ska du gå mot vinden med dessa kärrorna,  får du ställa de på nosen
generellt,  för att tag dig fram.

Originalprofilen skapar så mycket inducerat (Lyftkraftsmotstånd)
motstånd,  då du trycker,  att du
får en jätteräkning i höjdförlust att betala.

För en månad såg jag en Grunau Baby med en modifierad profil,
flygande som en dröm.

Vilken profil det var,  kan jag inte säga, men den var tunnare och laminär.
Ofta en svår kombination
under de Re-tal vi rör oss.

Men redan 1943 byggde bröderna  Horten i Tyskland en flygande vinge
med 1:43 i glidtal !

Vill ni läsa om det, googla.

Ok deomdetta, nu kommer fyra videofilmer om OldTimer Rc-modeller
och en video om fullskala
segelflygplan.

Luta er tillbaka och glöm inte köra filmerna i högsta upplösning genom
att ställa in och klicka på HD.

 

Jag hittade extra video…

En video från England med fullskalasegelkärror från 30-50-talet.

Slutligen en liten snutt nedan av OPEL RAK 1.
Sten Persson har byggt en sådan,  som ni kan läsa om i en av
posterna i presentation av “Stibergs Memorial”

Kategorier
Hangflyg modell

ATT VÄNDA KAPPAN EFTER VINDEN…

 

 

 

…eller i alla fall vända streamern

efter  vinden.

 

 

 

 

 

 

DCIM203GOPRO

 

 

 

När jag var och flög uppe på Platån vid Hovs Hallar
på Midsommardagens 
förmiddag, rådde där ett
märkligt fenomen.

Som ni vet,  skapas ett antal rotorer vid ett hang som
Hovs Hallars Platåhang.
Vi har en kant-, topp- och lärotor, allt räknat från havet.

Dagen, som innebar 5 m/sek vind från nord, betydde
att vinden låg exakt rakt på kanten.

Då förhållandena är så stabila som i lördags, med
en laminär gradientvind blåsande
absolut vinkelrätt
mot kanten, så skapar det förutsättningar för en
kraftig topprotor.

Jag hade monterat min modell, lagt i 350 gram bly
som ballast och höll upp min modell
för att kasta ut.

Då märkte jag att det blåste en kraftig vind på
toppen riktad ut mot havet …!

Topprotorns utbredning är inte lätt att bedöma
, men min uppskattning var en rotor
med en höjd
till toppen av rotorn på ca 30 m.
Utsträckningen i sida var på Platån ca 50 m.

Min vindstreamer satt på toppen av ett 6 m
glasfiberspö från Biltema och spöet var placerat
2 m innanför kanten nere vid staketet.

Streamern indikerade vind absolut rakt på
med hastigheten 5-6 m/sek.

Hur kunde det då blåsa i nacken på mig på toppen ?
Det var ingen tillfällig topprotor, utan rotorn
snurrade på stadigt och idogt.

Jag startade ju 0915 och landade ca 1245 och
hela tiden var topprotorn stadig och stark.

För att visualisera topprotorn flyttade jag mitt
spö med sitt långa videoband knutet i toppen
upp till absoluta högsta punkten, där jag flög.

Jo, videobandet stod rakt ut mot havet stadigt.

För att kunna starta säkert, fick jag screena toppen,
så jag skulle hitta bästa stället att kasta ut vid.

Det var som vanligt vid det lilla diket eller
fördjupningen till vänster.

Modellen slungade jag iväg med all kraft jag
var mäktig,  för att få energi i modellen.

Så fort modellen stack nosen över kanten,
lyfte det som en expresshiss rakt upp.
Förhållandena på hanget var ofattbart bra.
Inte bara lyfte det högt, fast jag flög inte högre
än 300
m ASL, vinden var totalt laminär.

Då jag skulle landa funderade jag på,  hur jag
skulle planera den.
Jag avsåg att komma som vanligt
parallellt
med hanget över stigen och landa i sidvind med
hjälp av bromsarna.

Ok, jag körde på för att landa, men jag fick ändra
min plan, som innebar landning parallellt
med
hanget, till en landning mot landvinden.
Alltså jag fick svänga 90 grader höger över stigen
och landa mot topprotorns vind. Det gick perfekt.

Dagens sista landning gjorde jag lite okonventionellt.
Jag flög an mot kanten med vinden med överskottsfart
och tog upp nosen, då jag mötte rotorvinden,
motvinden och kunde göra en helikopterlandning på stigen.

Perfekt blev det.

Som sagt, rotorer på toppen har jag upplevt otaliga
gånger på HH, men aldrig så stark eller stabil som dagens.

Nedan några bilder som visar förhållandet !

 

DCIM203GOPRO

Min depå som vanligt.

DCIM203GOPRO

Min streamer nere vid staketet ca 2 m innanför kanten och 6 m upp
indikerande vind rakt på hanget = Nordligt 5-6 m/sekund.

DCIM203GOPRO

Här sitter streamern på nästan högsta punkten och som du ser, 
indikerar den stadig frånlandsvind eller Syd.

DCIM203GOPRO

Rotorn var starkare än gradientvinden.
Frisk vind i nackhåren…

IMAG1132

Jag landade mitt framför mig efter att ha svängt
höger 90 grader och landat rakt in mot land…

rotor på hh-kanten sista

 

Så här var utbredningen och rotationen  av topprotorn

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Airshows

IGG-TRÄFFEN 2016 ÅLLEBERG DEL 5/5

 

 

 

Sista posten om storsegelträffen Ålleberg,

som beskriver lördagen.

 

 

 

 

 

 

 

DSC00177

 

 

Dessa bilder är de,  som så att säga blev över, men som jag trots
det vill publicera.

De kommer i stort sett i total oordning, men det får mina besökare
stå ut med…

Alla som flög under lördagen, tror jag,  att jag fotograferade.
Troligtvis flög fler, då termiken kom igång ordentligt på eftermiddagen,
men jag hade inte möjlighet att stanna längre än till 1600.

Men det blir fler tillfällen.

Förutom dessa bilderna kommer i ännu en post om botanik och växtlighet
på Ålleberg i anslutning till banan. Växtligheten är riklig i arterna och
är du på rätt plats,  får man möjligheter att se orkidéer och en del andra
arter typiska för biotopen.

Men som sagt, här kommer de sista bilderna på meeting och utställning.

Hoppas jag lyckades presentera storseglare och annat för er på ett bra sätt !

För jag vill göra positiv reklam för vår härliga hobby  MODELLFLYG !

_DSC1454

Benny Kjellgrens Curare. Jag tyckte han sa,  den var från 1978!

_DSC1348

_DSC1352

_DSC1354

Numera går ju allt med elektricitet…

_DSC1362

…så även denna CURARE.

_DSC1368

Åskådarna såg ju,  att Benny är en rutinerad och meriterad F3A pilot.

_DSC1380

Egentligen finns det inget,  som är så svårt att fotografera som en F3A kärra…

_DSC1384

…har man inga referenser till marken eller annat, gäller det att få flyt i presentationen…

_DSC1434

Ibland flög Benny med så mycket belastning,  att färgen inte hängde med…

_DSC1441

Curaren hade en innovation, klaff kombinerat med aerodynamisk broms.

_DSC1449

CURARE var en toppkärra på sin tid,  vilken  var konstruerad av
Hanno Prettner i Österrike.
Han blev världsmästare 1977 med modellen.

_DSC1457

Slutet av 70-talet skulle F3A-modellerna har negativ V-form på stabben, för att ?

_DSC1481

Bennys modell var som ny trots en ålder på nästan 40 år !

_DSC1488

Här kan ni se hur klaffen är hängd vid vingen.

_DSC1531

Stället på väg ut

_DSC1533

Utflytning och sättning.

DSC00512

Som ni ser,  så förutom klaffverkan går klaffen genom sin upphängning upp på översidan
av vingen för att bromsa.
Undrar hur turbulensen från bromsen påverkade stabbe och fena ?

DSC00014

En trotjänare inom segelflyget. Bergfalke.

DSC00022

Denna lastmaskin var en av de mest välbyggda modeller jag sett inom sitt fack.

DSC00026

DSC00033

Världens mest framgångsrika stridsvagn, M1 A Abrams från USA.
Så vitt jag vet, är ingen Abrams utslagen i en duellstrid med andra MBT.
Dess kanon är världens bästa. En tysk kanon som också sitter i Leoparden.

DSC00062

RR-Merlin motorns hemtillverkade propeller.
Kolla hantverksskickligheten !

DSC00068

Ett fint bygge av en tysk Pz V, Panther. Vars konstruktörer
var starkt påverkade av den ryska T-34 med sitt sluttande pansar
både på torn och  front. Dels för att deflektera pansarbrytande projektiler
dels för att öka skyddet för besättningen genom att penetreringsdjupet
av pansaret ökade,  genom att det var vinklat.

DSC00070

DSC00086

Cat 988 en maskin med bra drivlina men med förarmiljö och
statusinformation från 50-talet.
Jämför med motsvarande
Volvo-BM lastare och se skillnaden.

DSC00098

Dessa A 35D Volvodumpers finner man  över hela jordklotet, där man satsar på kvalitet.

DSC00103

DSC00115

Tidigt på lördagen.

DSC00122

Benny drar ut sin fina DuoDiscus.

DSC00140

Innehållet i en kärra från 50-talet.

DSC00144

DSC00151

Platsen för IGG-Träffen 2016

DSC00170

Denna Ka6 råkade ut för ett haveri på finalen.

DSC00171

DSC00174

DSC00176

DSC00178

DSC00180

DSC00179

En vacker modell. Är det en Ka6 Cr ?

DSC00181

Kenneths pilot håller radion i famnen.

DSC00186

Ka6 E, en modell under utvecklingen av Ka6. Jag flög  sådana på 70-talet i fullskala.

DSC00243

Take-off. Ni ser det var kyligt tidigt på förmiddagen…

DSC00245

5 piloter spanar …uppåt.

DSC00283

En  Spallinger S 18 II som landat.

DSC00323

Grunau Baby

DSC00340

6/8 Cu

DSC00442

Arnes modell en K 8 från Schleicher . Kom tidigt 70-tal och
var ofta den första ensitsaren,
som en ny certinnehavare flög.

DSC00456

Ålleberg 2016

DSC00505

Parc Fermé

DSC00548

En typisk amerikansk konstruktion; Schweizer SGS 2 – 8.

DSC00558

Flygplanet användes  i utbildningen av lastseglarpiloter för US Army Air Force.

DSC00564

Baby och Bergfalke II.

DSC00565

DSC00568

DSC00591

DSC09869

Grunau Baby,  där några tyska byggsatser monterades  i Halmstad vid AB Flygindustri.
Ett stort antal, 95 plan byggdes i Norrköping vid AB Flygplan, som fabriken hette.

DSC09893

DSC09896

DSC09907

En Berfalke i balsautförande var till salu för ett lågt pris i hangaren.

DSC09913

Som sagt ett otal gånger, Minimoa världens vackraste segelkärra,  enligt min åsikt.

DSC09933

Grunau-Schneider ESG- 31

DSC09936

Originalet står på museet Ålleberg.

DSC09939

Modellen provflögs på meetinget…

DSC09940

…och den flög bra och kommer att flyga mycket bättre efter inflygning och trimning.

DSC09946

Nu är det dags.

DSC09960

Benny kopplar på vingspetsen på sin DuoDiscus

DSC09961

Cockpit

DSC09993

Kjell-Åke Elofsson Tibro med sina  modeller,  närmast en Lunak.

Kategorier
Linflyg

SMOS OT-LINFLYG OCH MOTORTRÄFF I KUNGSBACKA 4. JUNI

 

 

 

 

 

Det gick runt, runt och det var varmt !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

DSC09553

 

 

SMOS traditionsenliga träff för linflygare i Kungsbacka genomfördes i
milt sagt varmt väder.
Det var mer än 30 grader och nästan inga moln, så man behövde inget
Helly-Hansen underställ…
Kanske det mycket varma vädret höll en del borta, men vi var ändå många,

som träffades och umgicks.

Vilka modellflygare har inte flugit linkontroll ?  Linkontroll gav ju oss
möjligheten att något påverka modellen i luften.
Självklart kände vi oss som piloter och vi såg ner på de som flög med
sina balsakastmodeller.

Minns ni dessa,  som hade  ett påtryckt blått eller rött  mönster på balsan och
en U-formad blyvikt
klämd över nosen för tyngdpunkten ?

Jag minns hur vi flög med våra Vespus, Biet, Getingen osv och  hur det tycktes
omöjligt,  att   få modellen  runt i en looping.

Oftast slutade loopingen vinkelrätt ner i matjorden där motorns  knattrande,
jo,  min Enya 1.5 hade ett knattrande/smattrande ljud jämfört med kompisarnas
Webra eller Coxmotorer, abrubt avslutades vid kontakten med den halländska
myllan.

Men det var bara att blåsa bort det mesta av matjorden, sen körde vi igen…
Undrar hur motorn kunde tåla denna behandling.
Så var det 1958.

Om det flögs ? Jo hela tiden snurrades det på. Dels i form av fri flygning på
ena delen av Kungsbacka Modellflygklubbs fina fält, dels på andra delen
vid klubbhuset, där det kördes en tävling med ett enhetsplan och tävlingen
tror jag benämndes: Weatherman´s Vintage Speed Cup.

Officiell resultatlista från tävlingen kan ni så småningom se på SMOS hemsida.

Förutom flygning kunde man fynda OT-motorer,  där särskilt Sten Persson
hade med sig ett rejält lager,  vilka väckte spekulanternas intresse.

Jag hade kommit kl 1030 och jag höll ut till 1430, sen flydde jag in i svalkan
i min bil, som tack och lov har en nyservad AC och for söderut.

Där jag strax norr om Halmstad for igenom en formidabel åskskur med
tillhörande blixt och dunder.

Nu ska jag inte trötta er med ord, utan jag vet,  ni vill bilder. Här kommer
en laddning och mina kommentarer är den okunniges, för jag hoppas
bilderna beskriver
skeendet ändå och ni som kan linflyg , ni ser ju,
vad det är för modeller.

Tyvärr hade jag min ena kamera lite felinställd vad gäller exponeringstiden,
men det får passera i alla fall. Man är inte helt på alerten, i den värme som rådde…

Håll tillgodo och jag har 1500 bilder till,  om nån behöver…

Förresten, jag tänkte först ordna bilderna i ämnesordning, men det tenderar,
att
göra presentationen tråkig, så jag låter bilderna ramla på er lite huller om
bladder…därför då vet man inte,  vad som kommer…och kanhända jag fått
med samma bild två gånger, men so what…

 

_DSC8813

 

_DSC8824

 

_DSC8830

 

_DSC8832

 

_DSC8848

 

_DSC8862

 

Största linkärran på träffen.

_DSC8867

Starten vid tävlingsdelen.

_DSC8868

 

_DSC8890

Ove Andersson Västerås. Mest meriterade modellflygaren nationellt och internationellt i Sverige.

_DSC8910

Stuntkärra

_DSC8954

 

_DSC8972

 

_DSC8991

 

_DSC8995

Combat modell större…

_DSC9099

 

_DSC9105

 

DSC08591

 

DSC08609

 

DSC08625

Bilden hoppas jag ger en känsla av Kungsbackaklubbens anläggning med banan till höger.

DSC08664

 

DSC08683

 

DSC08684

 

DSC08685

 

DSC08687

Hundkexen frodas…

DSC08693

 

DSC08697

 

DSC08702

P-39 Aircobra

DSC08706

JU – 87 även kallad Stuka.

DSC08710

 

DSC08722

 

DSC08732

Motorn ger mig associationer till någon kyrkobyggnad i sina huvuddrag…

DSC08733

 

DSC08751

 

DSC08761

 

DSC08769

Hep Cat.
Om den är byggd efteren  Ben Buckleritning,  krävs en radikal förändring av
stabbens anfallsvinkel, om du vill den ska flyga ok.

DSC08773

Vad är det för motor månntro ???

DSC08781

 

DSC08789

Lasse med en nyinskaffad modell.

DSC08795

Jag har glömt namnet, men det vet kanske du ?

DSC08801

Parc Fermé inför tävlingen.

DSC08805

 

DSC08809

 

DSC08813

 

DSC08820

 

DSC08823

 

DSC08838

Ordföranden för SMOS  BO-Eskil Nilsson.

DSC08839

Sten Persson med assisterande mekaniker Pär Lundqvist.

DSC08846

Som vi alltid sagt, tre händer skulle man ha som modellflygare.

DSC08848

…men det hjälpte inte denna gången för Sten.
Han fick lämna walkover på grund av tekniska problem.

DSC08856

Deltagare i tävlingen.

DSC08884

Ingvar Nilsson, nybliven pensionär. Låt oss säga,  välkommen i gänget med vi andra åldringar!

DSC08891

 

DSC08896

 

DSC08897

Ja, det är de magiska handgesterna som gör starten !

DSC08899

 

DSC08903

 

DSC08911

 

DSC08923

 

DSC08925

Perfekt landning

DSC08928

Hemgjord dämpare.

DSC08938

 

DSC08940

 

DSC08952

Ser ni Fantomens Goda Märke på modellen Fantom ? Vem minns inte det !
Serien Fantomen gick i Veckorevyn. Detta ställde till en konflikt för mig,
då Veckorevyn hade ett styvare omslag, vilket var perfekt att vika pappersflygplan av.
Så det blev ett ängsligt väntande tills modern läst tidningen och jag kunde sätta saxen
i den.  En episod tål att nämnas: Fantomen, som gick under namnet Mr Walker,
då han reste  inkognito,  flög in till staden Morristown i den fiktiva
staten Bengali
i sällskap  med Devil. Flygvärdinnan påpekade, man får inte medföra
hundar
på planet. Fantomen/Mr Walkers svar var iskallt:
“Det är ingen hund, det är en varg” !

DSC08955

 

DSC08959

 

DSC08963

 

DSC08967

 

DSC08968

“Retro Vägen “…låter som en avdelningskorridor på ett äldreboende…

DSC08971

Sten övertygar Lars-Erik Fridström, Anderstorp om en motors förträfflighet.

DSC08981

Dieslarnas glada parad…
jämför ovanstående linje av  järn, med dagens
högeffektiva, tysta och enkelt hanterade elmotorer !

DSC08983

Oves modell.

DSC08987

 

DSC08989

 

DSC08998

 

DSC09015
Undrar hur länge denna modell legat i garderoben, om man ska döma efter proppen…

DSC09020

Ser ni plåten som skydda nål och bränslerör ?
Är det en PAW-diesel ?

DSC09023

 

DSC09027

Kroppen ser ut att vara klädd med faner från masurbjörk…

DSC09031

Klassisk motor Webra .15

DSC09033

 

DSC09042

 

DSC09051

 

DSC09065

 

DSC09068

 

DSC09070

 

DSC09077

 

 

 

DSC09092

 

DSC09100

 

DSC09102

 

DSC09103

 

DSC09104

Noli turbare círculos meos !

DSC09116

 

DSC09121

Ove Andersson. 100 % kontroll.

DSC09145

 

DSC09152

En Walrus flygbåt. Registrerad i Holland som PH-NAX.
Fanns i Sydafrika och skulle användas för
spaning efter valar vid fångst. Läs storyn här.

DSC09157

 

DSC09161

 

DSC09162

 

DSC09164

 

DSC09169

 

DSC09172

Planflykt = 4-takt på motorn.

DSC09177

 

DSC09178

 

DSC09211

Pär Lundqvists pågående projekt   att omvandla en  Taranis till Single Stick-sändare.

DSC09213

Ska bli spännande att se slutresultatet.

DSC09219

Dock ser han belåten ut.

DSC09222

 

DSC09225

En något hård landning och vänstervingen fick sig en fraktur.

DSC09229

 

DSC09230

 

DSC09234

 

DSC09235

 

DSC09236

 

DSC09241

Sten fundersam…

DSC09242

Modellflygare eller botanist ?

DSC09260

Lars-Erik vevar igång…

DSC09261

 

DSC09262

Greppet…av Lars-Erik.

DSC09291

 

DSC09293

 

DSC09300

Är det en Scramjet ?

DSC09310

 

DSC09315

 

DSC09348

 

DSC09367

 

DSC09381

Spot on !

DSC09392

Flygande flatfisk…

DSC09396

Inget dåligt klubbhus i Kungsbacka.

DSC09400

 

DSC09403

 

DSC09431

 

DSC09433

 

DSC09443

 

DSC09444

 

DSC09445

 

DSC09449

 

DSC09451

 

DSC09452

 

DSC09469

Cruisin´the sky…

DSC09484

 

DSC09489

 

DSC09492

 

DSC09498

 

DSC09512

 

DSC09513

 

 

_DSC9051

 

DSC09515

 

DSC09520

 

DSC09522

 

 

_DSC9139

DSC09525

 

DSC09526

 

DSC09529

 

DSC09533

 

DSC09534

 

DSC09535

 

DSC09536

 

DSC09537

 

DSC09538

 

DSC09539

 

DSC09543

 

DSC09549

 

DSC09552

 

 

 

DSC09560

 

DSC09561

 

DSC09562

 

DSC09570

 

DSC09578

 

DSC09581

 

DSC09590

 

_DSC8968

 

_DSC9007

Ingvar Nilsson har greppet.

DSC08600

 

DSC08616

 

DSC08691

Flugor i stället för turbulenstråd eller …

DSC08744

 

DSC08751

 

DSC08761

 

DSC08778

Är detta en Ben Buckle Hep Cat…

DSC08781

 

DSC08797

 

DSC08949

Klaff upp – höjdroder ner.

DSC09000

I stället för smågodis, 2 kg blandade småmotorer på lördagen…

DSC09010

 

DSC09023

 

DSC09046

 

 

 

DSC09118

 

 

 

DSC09161

 

DSC09162

 

DSC09177

 

DSC09238

 

DSC09441

 

DSC09600

Deltagarna i tävlingen. Fattas gör Sten Persson,
Harry Kolberg från Norge och Johan Larsson..

Resultat:

resultat Wheatherman Cup

 

Kategorier
Hangflyg modell Termikflyg

GÖR JAG INGET ANNAT ÄN FLYGER ?

 

 

 

Jodå !

 

 

 

 

 

 

 

DSC08230

 

 

Men nu är vi inne i den årstid,  då vädret för modellsegelflyg är
det mest gynnsamma.

Vi har hyfsade temperaturer, förhoppningsvis ett högtrycksbetonat
väderläge, som gör att vindarna ej är för kraftiga och tillsammans
med solinstrålning,  skapar detta bra betingelser för termik.

Kommer sen en kallfront och drar förbi,  får vi labil skiktning,
vilket gör termiken ännu bättre.

Personligen kan jag inte sitta inne och glo vare sig på tv eller dator,
när vädret är som det varit sista tiden i Sydsverige.

Jag tycker min tid är för dyrbar för ett passivt vegeterande framför
en skärm.

Så jag håller ständigt koll på väderläget,  om det kan bli termikflygning.

Sista veckan har jag varit ute varje dag och flugit termik.
Söndag till och med onsdag fick jag 10 timmar i luften med min modell.
Nä, jag tröttnar aldrig.

Flyger man termik på samma plats,  märker man hur olika termiken
beter sig. Ibland kan man ta blåsorna på 50 m höj, ibland måste man
upp på 150 m,  innan man kan få anslutning. För det mesta släpper blåsorna
med regelbundna mellanrum, men ibland hackar maskineriet.

Då är det bara att anpassa sin flygning efter det. I veckan var det stark
termik och som vanligt var problemet,  inte att komma upp utan att
komma ner…Tursamt har jag bra aerodynamiska bromsar på min nu
något ärrade Ava…Jag vet,  att om jag drar full broms och trycker ner i
20 graders vinkel, kommer jag inte
att överskrida modellens maxfart,
innan strukturella skador kan uppstå.
Det känns tryggt.

Man inser vilket drag det kan vara i termiken,  när man trots
full broms stiger med 3 m/sek,  vilket varion glatt talar om. Har man ingen
broms på sin segelmodell, måste man vara förberedd på rätt åtgärder,
om man kommit lite för högt,  så det börjar krisa.

Alternativ ett är att störtspirala ner med full höjd och lagom sidoroder,
så inte inte
hastigheten ökar för mycket.

Det bästa sättet, som kräver lite kalla nerver och eftertanke,  är att trimma
ner nosen,  så du flyger fortare och flyger dig ur
blåsan. Stiger det 4 m/sek,
så sjunker det oxå och då gäller det att hitta sjunket,  så
du kan svänga ner dig.
Men som sagt, bromsar är en bra försäkring för din termikmodell.

Det finns fina elektriska Schempp-Hirth-bromsar man kan köpa i
olika storlekar.
Jag tror,  att Staufenbiel har dessa.

Det hände mig en malör,  då jag skulle reducera höjden i tisdags,
då jag flög
med full broms. Jag tryckte på lite extra kraftigt och märkte
då jag låg på
finalen, att den ena bromsen inte gick ut.

Felet var att växellådan gått åt pipan under bromsning. Servot påverkar
bromsklaffen via en förlängd servoarm, 
som trycker på klaffens insida.
En enkel lösning tillsammans med en tunn
pianotråd som används som
torsionsfjädring på klaffen och som strävar att
hålla den stängd.

Servot var ett billigt kinesservo av lite större storlek, vilket jag bytte ut
mot ett Turnigy, som pallar mer.

I torsdags kalkylerade jag med sjöbris vid Hovs Hallar,  varför jag stod
beredd att starta på Platån kl 1230. Vinden var 5-7 m/sek nord, vilket är
rakt på hanget.

Jag spanade ner mot Segeltorp och såg en för mig okänd skärmflygare
starta. Han jobbade sig sedermera upp på Platåhanget efter visst besvär.
Hade han flugit närmare kanten,  hade han kommit upp lättare.

Jag startade min obelastade modell och kom,  efter efter att ha passerat
den kraftiga kantrotorn,  ut till det lyft som skapas av den laminära havsvinden.
Det bar upp till 285 m enligt telemetrin, vilket räcker för mig.

Flyger du hang vid Hovs Hallar,  kommer du att bli förvånad,  hur långt ut
från kanten hanget bär.

Min lite ovetenskapliga beskrivning av lyftet är, att om man tänker sig en
kvadrat placerad med spetsen vid hangkanten och basen parallellt med
havsytan, 
så har du ett flygbart område,  som till arean bestäms av din
maximala höjd.

Din maximala höjd blir kvadratens sidor och inom denna kvadrat,  har du lyft.

Kan du stiga till 250 m,  har du en kvadrat med 250 m sida.
Det betyder,  att från din pilotplats till modellen på dess maxhöjd,
har du ett avstånd på 250 x Roten ur 2 = 353 meter cirka.

På 70-talet…minns ni….försökte vi ofta trimma våra drakar,  Graupner
Cirrus, Debutant och allt vad de hette att stå mot vinden perfekt trimmade,
så de kunde klättra. Under tiden kunde vi sitta och dricka kaffe, för modellerna
var stabila och skötte sig själv.

Lyftet i torsdags var starkt och jag testade genom att ligga och loopa kontinuerligt
och det visade sig,  att jag vann höjd för loop jag gjorde. Åskådarna jag hade runt mig,
en busslast tyska pensionärer,  var mäkta imponerade.

Att få sitta på sin tuva med kärran på hanget, det är för mig en höjdpunkt och som
jag sagt flera gånger : Jag tröttnar aldrig !

Klockan 1530 efter mer än två timmar i luften landade jag min modell, plockade
ihop och gick ner till parkeringen för hemfärd.

Genomblåst och solstekt men mycket nöjd med min flygdag.

Prova du också hangflyg. Du får motion, mycket flygning och upplever naturen.

Här kommer de obligatoriska bilderna från denna veckas flygningar.
I dag fredag ska jag gör annat nödvändigt.

DSC08259

Plats för termikflyg. Klockan ca 1100 och härliga Cumulus som borgar för lyft.

_DSC8270

Alltid roligt att möta en ryttarinna och prata hästar…

DSC08252

Örnen på Tjärby blir surare och mer fårad för varje år

DSC08282

Detta är en jättelik insekt,  som har sina flesta ben på en sida,
därför den är specialiserad på att klättra på snedden.
Vad den heter ? Ingen aning. Men fort kryper han inte…
han har hållit på att klättra upp här sen 2005…

DSC08297

Liljekonvaljen blommade i omåttliga mängder.
En extremt  giftig växt, vars alla delar innehåller gift.
Varför så giftig ? Ett skydd mot djur.

DSC08343

Min Ava på min flygstol och i bakgrunden de härliga Cumulusmolnen.

DSC08346

På sidan av modellen min ombyggda GoPro naturligtvis.

DSC08364

Denna bild illustrerar två saker. Dels den fina molnbildningen
och dels den frodiga björken som tyvärr växer, fortfarande,
trots ihärdiga försök att bekämpa den, då den ligger mitt
på hangkanten. En sådan tät växtlighet räcker för att skärma
signalen från en 2.4 gHz- sändare…..

DCIM206GOPRO

Depån på Platån HH

DCIM206GOPRO

Spiriten skimrar i solskenet.

DCIM206GOPRO

Inför starten…

DCIM206GOPRO

Snart nog.

DCIM206GOPRO

Platån vind nord 5-6 m/sek.

DCIM206GOPRO

Min modell och längst bort i kustlinjen silon i Falkenberg.

DCIM207GOPRO

Förberedelser för landning

DCIM206GOPRO

Piloten framför fortet, förhoppningsvis koncentrerad…

DCIM206GOPRO

tycker piloten knäar lite under landningen ?

DCIM207GOPRO

På finalen i turbulensen…

DCIM207GOPRO

…klaffen  åker in och ut…

DCIM207GOPRO

…för att landa på avsedd plats…

DCIM207GOPRO

…sen gäller det att dra in klaffen en sekund innan sättning, då landar modellen.

DCIM207GOPRO

Nu ta jag in klaffen

DCIM207GOPRO

…och kan hämta en oskadd modell.

DCIM207GOPRO

Det är inte enkelt att landa på Platån !

DCIM207GOPROEn belåten pilot efter en dags fin flygning på Hovs Hallar !

Kategorier
Naturbilder

JAG KÄNNER MIG PRIVILEGIERAD…

 

 

 

 

…för jag kan uppleva naturen

och  jag kan  flyga mina modeller…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

_DSC7709

 

 

…trots att jag fick en stroke för 6 år sedan.

Jag och min läkare ser det som ett mirakel, att jag så snabbt blev återställd.

Att allt gick bra,  berodde på att jag kom under adekvat vård snabbt och att läkemedlen
man
satte in verkade bra på mig.

Läget vid ankomst till akut var, helt förlamad höger sida, Total afasi = kunde inte tala.
Hals och mat- och luftstrupe fungerade inte.

Jag låg på sjukhus i 8 dagar. Sen släpptes jag ut. Hade fortfarande svårt med talet,
men det fungerar som vanligt nu. Har förlorat lite smak/lukt vad gäller mat,
men jag står ut.

Likaså mitt lokalsinne är dåligt, men det finns något som heter navigator,
då jag irrar
på skånska småvägar.

Det mest uppenbara som blivit påverkat,  är begreppet rädsla. Jag upplever
inte begreppet rädsla för något
längre i princip.
Vilket är bra,  då man rider hästar,  som försöker bestämma över ryttaren.
De har ingen chans mot mig nu…

Men i en del fall är det en nackdel,  att inte väga in risker, vilket jag alltid får
tänka på,  innan jag handlar, där begreppet försiktighet är inblandat.

Jag har  3 kamrater,  som drabbats av stroke det sista året. Två avled och en
lever
vegetativt på en institution.

Det får mig att tänka efter lite. Tänk  att jag fortfarande, trots stroken,
kan åka ut och flyga…

Att jag fortfarande kan komma ut i naturen och uppleva intryck, lukter och
händelser.

Hur många är inte tvingade att sitta inomhus på grund av fysiska besvär,
vilket hindrar
de att ta sig ut rent fysiskt.

Så min frihet att röra mig,  är en viktig del av mitt liv idag.

Då man är lite äldre,  har man inte så stora krav på materiella ting.
Jag drömmer aldrig
om att vinna 100 mille på lotto, det är därför jag
aldrig spelar.

Högvinst för mig är den känslan jag får,  då jag anländer till Hovs Hallar
och vind och väder
är perfekta.

Jag får en stark känsla av att mina förväntningar kommer att uppfyllas,
efter min start från exempelvis Platån, just då omständigheterna för hangflyg
är perfekta.
Detta är livet för mig.

En av orsakerna till att jag driver min lilla blogg, det är,  att försöka
visa de positiva upplevelser
jag får av mitt modellflygande,  genom att jag
publicerar bilder av min verksamhet.

Det ger betraktaren chansen att se min värld, som jag fångar med en
kamera och hur jag upplever och associerar till den.

Alla kan ju inte komma ut  i verkligheten av olika skäl.

Så bloggen är mitt bidrag i försöket att skapa en positiv illusion eller bild av
mina upplevelser, som skulle kunna inspirera andra att börja med vår hobby.

Undrar hur många nya modellflygare som ältandet om SMFF, dess tidning
och avgifter på Svenskt Modellflygs fora har genererat ?

Jag har naturligtvis varit ute och flugit både termik och hang sista veckan.

I torsdags fick jag en fin termikflygning vid en hästgård öster om
Halmstad, som avslutades klockan 2000 och då var det fortfarande termik.
Termiken var ca 1 m/sek
och den var utbredd. Jag kunde lägga min Ava
i kurv,  trimma in den perfekt och den låg kvar i förhållande
till marken på
samma plats, tack vare det var noll vind.

Alltså Avan flög sig själv. En av årets bästa flygupplevelser i det mjuka
kvällsljuset.
Min flygning blev ljudsatt av en västergök = bästergöks hoande och det
laminära
suset från min modells vingar.
En orkester med dragbasun  och viola.

Allt var perfekt. Min Hyperavas tid i termik nu 680 timmar…

Här kommer lite naturbilder…

Häng med i din fantasi och återupplev mina ögonblick !

Alla bilderna tagna med en av mina Sony med 400 mm zoom. 1/4000 dels sekund.

 

 

 

 

_DSC7705

Mycket jobb nu för föräldrarna i naturen.

_DSC7736

Sädesärlan…vaksam.

_DSC7738

Även koll uppåt efter farorna i skyn…

_DSC7752

Insekter i näbben.

_DSC7764

Hur kan dessa spinkiga ben pinna på så fort ?

_DSC7769

Det gäller att synas för att locka till sig pollinerande insekter.

_DSC7819

Halländsk slättbygd nära kusten.
Sen eftermiddagsbild med 400 mm zoom.

_DSC7854

 

Kanske man skulle varit en häst…Detta fotot var bara ett av många jag tog,
men hemkommen såg jag,  att i alla fall kompositionen av bilden nog är ok…

_DSC7906

 

_DSC7909

 

_DSC7914

Ingen blomma är för liten…

_DSC7926

 

 

_DSC8042

 

_DSC8045

 

_DSC7944

Storskrakens hona …

_DSC8079

…dyker…

_DSC8080

…därför det…

_DSC8078

…är en…

_DSC8081

…dykand.

_DSC8103

Fråga mig inte vad örten heter…

_DSC8184

En knipa av årets kull

_DSC8214

Här kniper det på sjön…

_DSC8224

 

_DSC8233

Ser ut som något,  tecknat av Elsa Beskow.

Metafor, ja du förstår naturligtvis,  vad jag menar…

DSC07833

Min depå på en av mina termikflygställen

DSC07837

Ni ser att vädret var perfekt här. Närmare kusten helt blått = Sjöbris.

DSC07847

Ja, det blev en Avabild trots allt…

DSC07882

Min Ava susar/viner förbi.
680 timmar i luften = 680 x 50  km/tim = 3400 mil i lufthavet.
Min Ava bör vara influgen nu eller ?

DSC07892

Min Ava med självklart vidhängande GoProkamera.

DSC07915

Dessa blommor är ca 10 mm stora.

DSC07924

Smultronen blommar tidigt i år.

DSC07928

Så här vill jag skyn ska se ut,  såsom varande aktiv  termikflygare.

DSC07954

 

DSC07962

Minsta ört gör sig så attraktiv som möjligt för att locka insekter.

DSC07979

Teveronika,

kan vid en hastig blick likna Förgätmigej,  men Teveronikan
har 4 kronblad medan Förgätmigej har 5 .

DSC08003

 

_DSC7669

En kråka har en hotfull silhuett helt i klass med storskarvens..

DSC08011

Ett sydosthang söder om Halmstad.

DSC08015

Här är det utmärkt att hangflyga med en lättare modell.
Sen tar man uppoppande termikblåsor vid kanten och kurvar med.

DSC08083

Strandkål. Den är nu i bästa läget för skörd.
Läs här vad man kan göra.

DSC08090

Strandkålens blad samlar upp daggen.

DSC08111

En sinnlig bild…varför jag tycker det ? Tja, vad tycker du själv ?

DSC08116

Ser ut som min morfars slitna rakborste…

DSC08130

 

DSC08143

Tja…ser ut som någon som har sprutat Botox, undergått läppförstoring
…ank-näbbar kallas det visst eller …
Ank- läppar

DSC08168

Dags att veckla ut sig…

DSC08199

Vackra färger. Blomman ca 10 mm.

Kategorier
Skärmflygeri

JAG FLÖG INTE I LÖRDAGS…

 

 

 

 

 

 

…i alla fall inte i sinnevärlden.

 

 

 

 

 

 

_DSC7626

 

 

 

Därför jag var för bekväm.

Jag tyckte,  det var för kallt. Vi fick in en kallfront,  som innebar 10 grader mitt på dagen,
dessutom en vind som låg runt 5-7  m /sek gjorde sitt till, att det kändes kyligt.
Dock var jag nere vid Hovs Hallar, eftersom jag hade ett hästärende söderut.

Då vinden låg perfekt mot  Segeltorpshanget, tog jag min kamera och gick ner,
där jag såg skärmflygare pyssla och var på väg att starta.

Men den förste i luften var en hängglidare, som om jag såg rätt startade  uppe
på Platån.
En hängglidare tål mer vind än en paraglider, varför förutsättningar, man hade lovat
ökat vind under eftermiddagen, var bra för just slika farkoster.
Nu visade det sig emellertid,  att vinden avtog sakta i stället senare.
Under eftermiddagen gick vinden upp och ner mellan 6-9 sekundmeter.

För skärmflygarna innebar det,  att det gällde att ha ordning på speedpedalen,
så man kunde öka farten,  för att förhindra man drev bakom hangkanten.

Den tid jag var där,  tog jag lite bilder. Min blogg heter ju hangflygning.se och då
gäller det ju att stå upp till det eller hur ?

 

 

_DSC7162

Hängglidaren smyger förbi lågt…

_DSC7181

En relaxad start vid Segeltorpshanget.

_DSC7202

Vänstersväng = Vänster handtag dras ner

_DSC7253

Flygmaskiner stackade

 

_DSC7281

Snygg skärmexteriör.

_DSC7302

Så här ser ett ekipage ut.

_DSC7346

Undrar om det finns nån ATC ?

_DSC7354

Fast sunt förnuft löser det mesta !

_DSC7366

Selen man sitter i är inte en bara en sittplats. Det är också en säkerhetsanordning,
då den utgör en impact protection, om man gör en hård landning.
Den är i regel förstärkt med kevlar och kolfiberskivor för att skydda piloten.
Desutom rymmer den nödskärmen.

_DSC7417

4 våningar

_DSC7448

En hängglidare har ett förvånansvärt högt glidtal i dag.
De bästa ligger på 1:20.

_DSC7461

Så här är piloten upphängd. I en sele i tyngdpunkten, så han kan styra sin vinge
genom att förflytta handtaget ….och tyngdpunkten, förutom att vingens vinklar ändras.

_DSC7477En skärmflygare går iväg med sin trasa…
Ser ut som han bär en aftonklänning med vita volanger…

_DSC7505

Först trodde vi det var sälar vi såg, innan vi observerade kanoterna…
Hoppa de inte blev sjösjuka…

_DSC7531

Just efter start svänger piloten vänster
genom att dra i vänster handtag och luta sig till vänster
och viktsyra med kroppen.

_DSC7556

Ikarus broder på Platån Hovs Hallar.
Högt gick det att flyga i dag.

DSC07443

Takeoff. Kolla hur piloten drar broms, vilket generar mer lyftkraft.
Låter det konstigt ? Det är det inte, för då du drar broms, fälls
bakkanten ner på skärmen som en klaff.

DSC07490

Uppdragning av skärmen inför starten.

DSC07498

En skärm är ett stort vindfång,  varför man vill den ska flyga framåt så snart som möjligt.

_DSC7603

Klart piloten är förväntansfull inför den kommande flygningen nu…

DSC07423

 

På hemvägen mellanlandade jag i  metropolen Laholm. Staden är känd
för att hysa mycket offentliga skulpturer. Denna gruppen, “Badande barn”
tycker jag inte,  är det bästa jag sett.
Kolla proportionerna på den främste
ynglingens båda ben…
Jag tycker figurerna är spindelliknande och i alla fall
den främste
figuren har ett groteskt utseende. Men det är min åsikt och ni
behöver ju inte bry er om,  vad jag tycker.Kanske konstnären ville skildra
ung glädje och rörelse…

 

 

Kategorier
Termikflyg

GLES TERMIK…

 

 

 

 

 

Småtjurigt med termikflyg i torsdags.

 

_DSC7143

Trots goda förutsättningar upplever jag,  som mycket aktiv termikflygare,
att det ibland, inte blir den utvecklingen på termiken, jag förväntat.

Det kan vara god solinstrålning, labilt skiktat och lagom vind, men ändå
är det glest mellan blåsorna….

I torsdags hade vi ett sådant väderläge vid Halmstad. Temp ca 24 grader,
vinden var på förmiddagen sydostlig ca 2-3 m/sek. Väderläget dominerades
av en högtrycksrygg, visserligen på väg att bli passerad av först en kallfront
och sen ett lågtryck, men detta påverkade inte torsdagens allmänna  väderläge.

Så bilen laddades med en HyperAva och en annan av mina favoriter en av
mina Blå Fenixar.
Platsen jag flyger på ligger ca 10 km från kusten, vilket gör,  jag blir ganska
förskonad från termikflygarens gissel, sjöbrisen.
På plats och startberedd med Fenixen var jag kl 1030. Inte ett moln i skyn
mer än höga slöjmoln i nordväst. En annalkande avisering av en nedsmygande
kallfront. Men jag räknade bergfast med att det skulle finnas torrtermik.
Det fanns det oxå, men det var svag termik i söndriga blåsor. Inget man
njuter av direkt. Men nu är det ju så att en vältrimmad och välflugen Blue
Phoenix är inom sin klass, 2-meters uppbyggda balsaseglare, ganska svår
att slå i svag termik, så jovisst, jag fick en timma i luften under flitigt
spakande och korrigerande.

Förresten min Blue Phoenix, den flög inte riktigt bra vid första starten.
Den var mycket
svår att trimma,  så den gled bra. Jag var aningen konfunderad,
då den alltid flugit
perfekt. Tyngdpunkten var ok, men den ville stalla och
var allmänt inagil.

Då jag kollade,  hade en list i framkanten,  som vingen vilar på fallit av i
hanteringen,
vilket betydde,  att vingens anfallsvinkel var helt felaktig.
Det var orsaken till, 
att dess glid var oroligt och svårtrimmat.
Jag satte dit en balsabit med CA och därefter provflög jag.
Nu var min Blue Phoenix åter i det trimmet,  som jag var van vid.

Så rätt anfallsvinkel på en segelmodell är mycket viktigt,  för man ska kunna
trimma dess glid. Fel anfallsvinkel skapar en dynamisk konflikt i modellen,
som gör,  att
den inte flyger stabilt.

Såedemede !

På min Blue Phoenix har jag monterat in telemetri för vario och höjdmätare.
Min radio är en JR, som tyvärr har en
fullständigt värdelöst teknisk lösning,
vad gäller exponeringen av telemetridata
från sändaren till piloten.

Displayen,  som visar informationen,  går inte att läsa i solljuset och  audioinformation
man får från en dålig piexohögtalare är ohörbar,  utom för den som sitter med
grejorna i en i  en djup jordkällare…

Jo, jag skrev till JR i japan,  att jag hade en av deras DMSS utrustningar,  men att
jag kände mig blåst på konfekten,  då jag köpt sensorer, vilkas data man inte kan
tillgodogöra sig.

Svaret var ett beklagande,  att det inte fungerade och att man inte tänkte göra
något åt det… Som kompensation fick jag en plastdekal… gällande ett VM,
som JR sponsrade för ett par år sen….Kan jag vrida ihop dekalen till en tratt
och sätta den i örat, så jag kan höra telemetrin ?

Vid 12-tiden hade jag monterat min trogna HyperAva, som i termik nu sen
2007 har loggat 680 timmar. Alltså enbart termikflyg.

Iväg mot en blå sky, där man kunde ana cu-bildning på gång.
Jag fick en blåsa på ca 50 m,  som var trång, ojämn i stiget, men det bar uppåt.
Till ca 300 m, sen var det finito. Ok tänkte jag,  nemas problemas,  jag letar väl lite
så löser det sig….Trodde jag. Det fanns enbart små kytt. Alltså inget att kurva runt i.

För en gångs skull körde jag ut min LiPo, som har kapaciteten 3200 mA.
Hjälpte inte, utan jag hamnade på marken efter en halvtimmas försök.

Kanske jag skulle avvakta,  tills cu-bildningen tagit sig, då det borde vara möjligt
att få anslutning. Så jag plåtade runt lite annat och bara njöt av natur och lärkornas
spel,  då de hävdade revir vid sina bon.

Molnbildningen ökade och jag slängde in en ny LiPo kokam i Avan och startade.
Vinden var just då kl 1330 absolut noll,  vilket gynnar modellsegelflygaren, eftersom jag
inte driver iväg så långt,  om jag kurvar i en blåsa.

Drog upp modellen till 125 m, stängde motorn och mallade in mig i en blåsa,  som
kändes stark och stabil. Hängde med upp igen till 400 m, jag ville inte gå högre.
Flög runt och sjönk till 200 m. Tänkte,  nu får jag snurra upp mig igen i en blåsa…

Trodde jag ja…Trots livaktig cu-bildning fanns det inget att tala om inom begreppet
termik!
Hade det hänt något ? Det första man kollar som termikflygare med närhet till havet
är vinden. Jo den hade vänt till väst, vilket sa mig,  att sjöbrisens obevekliga pump
dragit igång.

Luft, relativt kall kommande från havet, strömmade in över det varma landet och kröp
fram över marken som ett kallt våtvärmande omslag, tvingande upp den varma luften.

Så omedelbart kändes det,  som allt var kört i termikväg för dagen.
Men jag vet,  att sjöbrisen brukar på detta avståndet till kusten nå ca 200-250 m höjd,
så om jag drog på motor upp till 250 m,  skulle jag kunna få anslutning till adiabatiken.
Det var just det,  som skedde. Jag fick en blåsa på den höjden, kurvade upp mig och kunde
hålla min höjd genom att hoppa från den ena nybildningen till den andra.

Vinden vid marken var nu ca 4-5 m/sek  från väst och temperaturen hade sjunkit
3-4 grader.

Emellertid, vinden på 300 m var som förut mycket svag. Molnen låg i princip helt
stationärt, görande termikflygandet enkelt.

Kl 1500,  efter en kortare paus,  landade jag min Ava i gräset framför fötterna efter en
omväxlande dag,  som bjudit på ett skolexempel,  hur sjöbrisen påverkar termiken.

Jag kunde lägga till 2.5 timma i flygdagboken för min gamla HyperAva.

Som jag brukar säga, jag lär mig alltid något nytt och får mer erfarenhet varje
gång jag är ute med mina modeller.

Nu ska jag trötta er med lite bilder…

DSC07307

Laddat och klart med modeller och min stol på andra sidan bilen.
Det är ju detta,  jag längtat efter hela vintern och det är därför,
jag är ute och flyger så mycket,  som jag gör,  för jag är flygare !

DSC07319

Blue Phoenix, som är en mästerlig konstruktion i sin klass och prismässigt.

DCIM199GOPRO

Den gamle hangflygaren…..dock här termikflygare.

DCIM199GOPRO

Jag monterade min Gopro på taket till min bil för att få lite bilder på flygaren själv.

DCIM199GOPRO

Jag ska till att starta just då Cu-bildningen började och piloten var förväntansfull…

DCIM199GOPRO

Klart …

DCIM199GOPRO

Släpp !

DCIM199GOPRO

There she goes !

DSC07322

Ja du ser…nybildningar poppar upp…

DSC07364

Min blågula modell mot blå sky

DSC07366

Jag tog bilden med min Sony med 400 mm Zoom hållen i höger hand,
med vänster hand styrde jag modellen. Om det var lätt att plåta ? Nä…

DSC07408

Precis framför vingens framkant på sidan av kroppen, min allestädes närvarande  GoPro …

DSC07411

Nä ingen krasch, jag har monterat isär för hemfärd.

DSC07414

Så här ser det ut på platsen, där  jag idkade  modellflyg i torsdags.

DSC07419

Rapsen signalerar GULT så det nästan gör ont i ögonen.

_DSC7084

Jaha och detta måste var en….eftersom stjärten är kluven…

_DSC7099

…eller kan det rent av vara en…..som fått sig en ör(n)fil i de bakre regionerna ?

DCIM196GOPRO

Detta ser ut som vardagsrumstapet från 1933…

DCIM199GOPRO

…och är detta ett golv med list och tapet med liggande mönster…?

DCIM198GOPRO

Är detta en gammal kökstrasmatta från 1963 ?

DCIM202GOPRO

Min Ava just efter senaste landningen i låt oss säga försommargrönskan.

 

Kategorier
Termikflyg

EN KÄNSLA AV ATT NU ÄR DET KÖRT…

 

 

 

 

…för min Ava,

då den inte var att finna i skyn…

 

 

 

 

 

DSC07142

I lördags var det sagolikt termikväder med sol, 24 grader varmt och 4/8 Cu.
Naturligtvis var jag ute och flög. Jag missar inte sådana chanser.
Så iväg med grejorna upp till våra marker öster om staden 25 km.
Vinden var ca 3-4 m/sek sydost. Någon sjöbris fanns inte här , utan allt
såg mycket positivt ut.

Jag startade och fick en blåsa på ca 75 m höjd. Stängde motorn och mallade
in mig. Det steg med uppskattningsvis 4 m/sek, vilket inte är kattskit.

Hängde med upp till 450 m för i det starka solskenet är modellen svår att
se på högre höjd mot blå himmel.
Efter en 30 minuter i luften landade jag, för jag behövde nåt att dricka i värmen.
Under nedstigningen märkte jag,  det var dåligt med termik…Men jag vet ju,
att termiken släpper med viss rytm.

Klockan var vid min start 1300, vilket är sent för mig, men med tanke på hur
det såg ut med väder och moln, kunde jag förvänta,  att det blir flygbart till 1900.

Jag inmundigade en halv liter vatten, applicerade min nya GoPro på Avan och startade.
Under stiget märkte jag ingen indikation på termik, vare sig från min Picolario eller
på min modells uppförande. Det var helt finito med vertikala rörelser. Små kytt, javisst,
men inget som man kurvar i med reda.

Så det var till att klättra upp till 150 m ca, där jag fick en svag och trång blåsa.
Genom att finflyga mallade jag in mig i centrum och hade stig under hela varvet.

Det är vid dessa tillfällena en Picolario visar sin styrka som ett hjälpmedel att
flyga effektivt. Förresten,  min Picolario har jag inte förändrat något i
inställningarna, 
som kommer som default. Det funkar bäst för mig.
När jag passerat 250 m,  märkte jag,  att den vertikala rörelsen i luften ökat betydligt.
Nu steg jag med 4 m/sek igen, vilket höjdmätaren bekräftade, genom att varje varv
gav mig  20 m i höjdvinst.

Ok, jag fortsatte flyga i den härliga termiken i en timma till, innan det var dags att
göra en mellanlandning för att inta vätska. Det var mycket varmt att sitta i solen !
Jag har en mindre parasoll,  som jag kan fästa på min stol, men naturligtvis hade jag
inte den med…

Klockan var nu ca 1445 och jag bytte acke i Avan. Inte för jag behövde, men jag ville
testa en ny Kokam-acke jag köpt. Fortfarande var vädret precis så bra,  det kunde vara,
varför jag startade. I stiget märkte jag,  att Kokam-lipon levererade mer Ampere än den
andra “vanliga” Lipo-acken.

Förhållandena var lika som under förra starten. Dålig termik upp till 125 m.
Blåsan jag tog på denna höjden var liten och turbulent. Men jag visste av erfarenhet,
att den skulle bli större och starkare,  ju högre vi steg.

Så skedde också. Picolarien knattrade som en kulspruta och höjdangivelserna,
var 50 m, kom tätare och tätare.
På 475 m avbröt jag stiget, flög ut i stilla luft och njöt. Allt var,  precis som jag ville ha det.

Alltså en fin vältrimmad modell, härligt väder och vackra omgivningar, så inte kunde jag
klaga på något.

Men….snart skulle det bli bekymmer, stora sådana !

En passerande cyklist stannade och frågade något och då gjorde jag något,  man aldrig ska göra,
om man har sin modell på 4-500 m höjd.
Jag kastade ett öga på mannen och sen….
kunde jag inte hitta min Ava i skyn !

En Ava på 450 m i skarpt solsken är inte stor för ögat. Jag spanade,  där jag släppt den
med blicken
5 sekunder tidigare, men intet syntes. Sen spanade jag till vänster och sen
till höger. Inget.

Nu fick jag den där typiska känslan i magen, som när man står inför ett obehagligt faktum,
vilket
tycks oundvikligt: Bortflygning.

Eftersom det blåste sydost,  kollade jag med vindriktningen ca 200 m,  men inget.
Min tanke var, nu flyger mina Ava bort och det innebär med all elektronik, ombyggd kamera
23000 spänn upp i rök.
Jag måste medge,  att tanken var svår att förtränga, så jag kunde
agera logiskt.

Jag hörde Picolarion tuta idogt och modellen steg högre och högre. Man känner sig väldigt
hjälplös
i detta läget, då man inte kan se sin modell. För att få en chans att få syn på modellen,
drog jag  ca 30 sekunder
efter jag förlorat den ur sikte full aerodynamisk broms och detta
kombinerat med full sida och full höjd.

Då visste jag,  den skulle spirala ner snabbt utan att överskrida den hastighet, då strukturella skador
skulle kunna uppstå.

Trots broms och korsade roder steg Avan bitvis till en början. Men efter 10 sekunder hörde jag
den sjönk snabbt.

Min blick var riktad mot en plats med vinden 300 m, där jag bedömde modellen borde dyka upp.
En modell som spiralar är lättare att se,  än en som ligger rätt på vingarna, då ett plan som spiralar
skapar mer rörelse för ögat.
Jag hörde höjdmätarangivelserna från 500 – 250 m. Nu borde jag snart få syn på modellen.

Samtidigt som modellen sjönk, snurrade tankarna i hjärnan,  om hur terrängen såg ut,
där den kunde komma ner.

Det var ganska öppet, med det fanns gammal granskog också, som lätt maskerar en modell.

Precis då Picolarion anmälde 200 m,  fick jag syn på min Ava. Den spiralade ner ungefär
300 m mot lä.

En mycket stor sten föll från hjärtat ! Det kändes,  som om jag vunnit en miljon !

Så jag stabiliserade modellen och flög mot mig, samtidigt som jag drog in bromsen.
Efter en minut var Avan rakt över mitt huvud och jag kunde planera och landa.

Det kändes utomordentligt skönt,  att se min kära Ava med vidhängande kamera ligga
på marken 5 m från mig !

Efter en kortare paus och efter att ha demonterat GoPron,  startade jag igen,
eftersom jag
ville konstatera,  hur mycket min modell drev i vinden.

Likaså ville jag se,  hur den flög,  om jag släppte spakarna. På egen hand efter jag släppt
spaken,  flög den först med bibehållen kurs
och gick sedan in i en svag och stabil sväng.
Det är ju bra,  att den är i stort självstabil utan
att gå in i en självinducerad dykning.

Efter detta drog jag full broms, vilket medförde , den gick in i en 25-gradig dykning,
dock utan
att maxfarten överskreds. Efter ca 10 sekunder började den svänga svagt,
men fortfarande
under kontroll.
Det sista jag kollade,  var vad som skedde,  då jag korsade sida och höjd.

Modellen gick in i grävande spiral under kraftig höjdförlust,  utan att hastigheten skenade.
Detta är precis, som jag vill ha det.

Som sista punkt i mitt testprogram, slog jag av sändaren,  för att kolla failsafens inställningar.
Efter någon eller några sekunder slog failsafen till, vilket innebar full broms, lite sidoroder
och höjdroder. Modellen flög i stora cirkla under kraftigt sjunk, så failsafen var ok.

Nu kom det spännande. Jag slog på sändaren, vad hände ? Jo sändare och mottagare
band omedelbart och jag kunde landa. Failsafen hade jag ju prövat förut, så jag visste,
det
skulle fungera.

Sen var det att packa ihop och jag kan säga,  jag kände glädje,  då min Ava med tillbehör
ånyo låg i bilen !

Kanske en lösning på problemet om man flyger långt bort ifrån sig kanske skulle vara
att använda RPV-glasögon…

Sen åkte jag till en granne där upp och fikade.

Vad är moralen i historien ?

 Släpp aldrig din modell med blicken,  då du är över 250 m.

Var 100 % fokuserad på din modell.

Låt dig aldrig distraheras av något ovidkommande.

Ha ett begrepp om,  hur långt din modell kan driva med vinden under en minut.

Om du förlorar modellen ur sikte. Drabbas inte av panik, utan försök agera logiskt.

Det första måste vara,  att aktivera dina bromsar,  så du kommer ur termiken och
förlorar höjd.

Bedöm hur långt modellen kan ha drivit och koncentrera dig på den delen av skyn.

Spana av skyn systematiskt. Inget irrande med blicken, utan dela in sökområdet i
segment
och scanna dessa.

Tänk på att chansen att se modellen säkert, uppstår på ca 250-200 m, så sänk din
blick till den höjden.

Min Ava hörs i luften,  då jag drar broms och spiralar,  så lyssna efter din modell.

Om du inte får tag i din modell…beroende på inställningar,  lägg den i Fail-Safe,
så den har
möjlighet att göra en landning med så lite skador som möjligt.

När du ska ge dig ut och leta,  så märk ut på marken vindriktningen, vilken du
kan lägga
in på kartan och minska sökytan.

Tänk på att man bedömer i regel avståndet till modellen varande för långt.
Bedömer du avståndet till 500 m, börja leta vid 250 m.

Ha alltid namn och telefon på modellen. Både på vingen och kroppen.

I min andra Ava Pro har jag en gps-tracker. Men det hade ju inte hjälpt idag…

Så tänk på detta, bli ingen modern Ikarus och flyg för nära solen. Dina vingar lossar
inte,  men kontakten med modellen kan gå förlorad !

 

 DSC07147

Perfekta betingelser. Termik och fält.

DSC07153

Efter flygningarna på väg att plocka ihop

DCIM196GOPRO

Ramla ner i en sjö ??

DCIM197GOPRO

Här är en bild på Avan vid landningen efter att jag fått syn på det igen.
Ni kan se på skuggan att min GoPro sitter på vänster sida av kroppen.

 

Kategorier
Hangflyg modell

KAN MAN FLYGA HANG MED EN FRIFLYGANDE A-2 FRÅN 1950 ?

 

 

 

 

 

Jo, på Kristi Himmelsfärds Dag på Hovs Hallar gick det bra.

 

 

 

 

_DSC6506

 

 

 

Pär flög med sin A-2 nyss utrustad med en ny Taranis radio på Segeltorpshanget
vid Hovs Hallar i fredags.
Det var perfekt väder för en lätt modell. Vi hade en högtrycksrygg,  som växt in
och som spärrade för lågtrycken till viss del, varför vädret var stabilt.
Med stabilt menar jag ca 2-4 m sk och vid lunchdags sjöbris.
Jag kom ner kl 1100 och då var det 1 m/sek. Så det blev att avvakta.

Klockan 1230 kom sjöbrisen som på beställning med 2-4 m/sek rakt på hanget.

Så ut med min Spirit och njut av flygandet. Vädret var vackert med 15 grader,
mycket fåglar och överallt spirade det. Kunde inte vara bättre, vilket också
många flanörer märkte, då det var mycket människor ute och promenerade
i den vackra naturen.

Pär hade varit och testflugit på en plats söderut mot Norrehamn,  innan han
anlände,  där jag flög.

Han kastade ut sin A-2 , beundrad av en stor skara åskådare…då är det ju
ännu roligare att flyga, då man kan göra propaganda för vår härliga
utomhushobby !

Nåväl, sent på eftermiddagen plockade vi ihop,  bruna i ansikten efter att
ha stått med solen i ansiktet hela dagen och drog oss hemåt

mycket nöjda än en gång med en härlig dag med hangflygning vid
Hovs Hallars låga hang vid Segeltorp !

Prova du också !

Naturligtvis tog jag bilder och jag lyckades åstadkomma en liten videosnutt
på Pärs A-2 i luften.

_DSC6112

Vildäppelträden på Hovs Hallar var helt enkelt tvungna att slå ut  i den plötsliga värmen.

_DSC6103

Så humlorna kunde pollinera…

_DSC6126

Så här såg det ut kl 1200,  med sjöbrisen som smygande  tog sats för att landa vid Segeltorpsstranden.

_DSC6176

Det är märkligt…

_DSC6192

…att denna lilla varelse …

_DSC6206

…lövsångaren,  kan åstadkomma så stark sång

_DSC6226

En för biotopen här typisk fågel…

_DSC6261

…gulsparvhannen.

_DSC6295

Om denna fågeln häckar vid Hovs Hallar
det vet jag inte,  men den flög över i alla fall …

_DSC6340

Det är mycket torrt i markerna nu, vilket syntes,  då man harvade och ringvältade i ett moln.

DSC07097

Pär anländer med pipa och modell.

DSC07104

Klart för start !

DSC07109

Nu !

DSC07110

Start

DSC07120

Pär Lundqvist 5. Maj 2016 Segeltorpshanget vid Hovs Hallar.

_DSC6352

Pärs A-2.

_DSC6362

Konstruerad 1950

_DSC6372

Snygg i luften

_DSC6420

The young man himself…

_DSC6464

En modell som denna kräver stora…ja, du ser själv,  vad som menas eller …

_DSC6467

Här passerar den Mach 1…?

_DSC6591

Cruisin´

_DSC6610

På väg att landa…

_DSC6634

…nånstans…

_DSC6659

…och det blev i kanten…

_DSC6668

…inga skador…

_DSC6696

…vingen sitter med gummiband.

DSC07084

Vår pilotplats. Man kan ha det  sämre eller ?

IMAG0274

Segeltorpshanget

IMAG1387

Jag ska landa…

IMAG1400

 

IMAG1401

 

IMAG1402

Där satt den !

 

                                                                Glöm inte att klicka på “HD” för bästa kvalitet !

Kategorier
Termikflyg

TERMIKFLYG ÄR ETT ENERGISNÅLARE ALTERNATIV…

 

 

 

 

 

…än att ligga  i dvala framför en tv .

 

 

 

 

 

 

 

DSC06655

 

Det är nu på våren, som termiken är som bäst. Jag vill säga från
början av Maj till slutet av Juni, då råder bäst förhållande för
termikflyg i Sverige.

Termiken är vid denna tid normalt stark och utbredd. Om man önskar
hög molnbas, är det då du finner den.
Häromdagen var det fint väder med sol och nästan ingen vind. Så det bar iväg
till ett av mina flygställen. Min modell var min HyperAva, som närmar sig
700 timmar i termik !

Klart den är ärrad och sliten. Det blir en modell, man flyger mycket med.
Men den
är i perfekt flygande skick. All mekanik är 100% och framför allt,
så är den
precis så vältrimmad, som jag önskar. Enda avvikelsen är,
att jag vill ha den
något aningen baktung.
Men det handlar om 4 mm förflyttning av Tp.

Framkommen möttes jag klockan 0930 av blåa  skyar och 14 grader.
Utsikten jag hade kan du se på bilden överst mot Hovs Hallar över
Laholmsbukten.
Kan ju inte bli
bättre. Så montering, påslag av variometer och preflightkontroll.

Allt ok,  så jag startade i den obefintliga vinden. Under stiget tutar ju min nya
Picolario
glatt, men redan på 50 m märkte jag en ökning i variometerns frekvens,
varför jag stängde motorn. Jovisst,  efter lite justering låg jag mitt i en redan på
låg höjd stark blåsa.
Så det blev att hänga med upp till 450 m. Jag provade
trimmet på modellen,
genom att låta den glida lite i planflykt. Jovisst, tack vare
att jag har tyngdpunkten
lite bakåt, så finns det ju en tendens till ett  mjukt och
långsamt stalliknande glid.
Men det är lätt att kontrollera.

Min erfarenhet med mina olika Avor är,  att de inte ska flygas för sakta.
Det är bara
ineffektivt,  då man betalar sin ökade anfallsvinkel med ökat
lyftkraftsmotstånd.

Bättre låta den glida, för som jag sagt,   har Avans profil en mycket fördelaktig polar.
Det betyder att ökad hastighet behöver inte betyda,  man måste betala det med mycket
ökad höjdförlust.

Det blir alltid en avvägning mellan hastighet och höjdförlust. För det är med höjdförlust
du betalar ökad hastighet.

Efter nästan en timma i min flygstol landade jag för en paus, där jag passade på tillfället
att gå runt och fotografera lite.

Omkring klockan 1300 kom kustens förbannelse för termikflygaren:

                                                       Sjöbrisen.

Jag märkte,  att sjöbrisen kom,  som om man tryckt på en knapp. Den gick snabbt upp
till ca 5 m/sek väst och vinden var kall, eftersom den kom från havet.

SJöbrisen betydde,  att termiken var just gone with the wind !

Så jag plockade ihop min modell och lyckades naturligtvis  köra en vingspets igenom
klädseln
på ena yttervingen då jag lade vingspetsarna i sitt fodral.  Ok,  det betydde,
jag fick
lite sysselsättning i min verkstad att reparera. Jag tycker aldrig,  det  är
tråkigt att
laga modeller och jag vill alltid göra det omedelbart, så det blir klart.

För jag är en doer. Inte en follower.

Jag fick 2.5 timma i luften och min acke för motor och mottagare med servo hade
förbrukat 788 mA under dagens övningar.

Undrar hur länge min gamla Mega-motor håller ? Den är 9 år gammal nu. Visserligen
har jag bytt lager men ändå.

Låt mig säga bara: Tack gode Gud för elmotorerna för vårt modellflygande !

Här kommer lite diversebilder från min flygdag och som ni förstår,  det är svårt
att plåta den egna modellen, då man flyger samtidigt.

 

DSC06679

En Airbus Airbus A319-132   från SAS på väg plocka upp turister .
9000 fot enligt Flightradar.

DSC06594

Kanske den modell som givit mig mest under längst tid.
En HyperAva från Wladimir Models i Ukraina. Inköpt 2008.

DSC06597

Björkarna är nu ljusgrönt skira.  Ett löfte om sommar…

DSC06608

Överallt har växtligheten triggats av ljuset och värmen.

DSC06622

Dessa vitsipporna var nästan utblommade, men trots det…

DSC06636

De fint paketerade knopparna på ett vildäppelträd.

DSC06626

Min landningsbana då jag är på ett av mina termikflygställen.
Kan vara sämre eller ?

DSC06630

Denna bondens lada fick ge upp kampen mot en av stormarna.
Blev plockepinn…

DSC06650

Vildnyponen har kört igång. Landa i en sådan buske och
din vingklädsel kommer att se ut som konfetti…

DSC06666

Ekens knoppar är senare…men eken  har ju tiden för sig…

DSC06668

Jag tycker ibland att bocken på Tjärbyhanget ser lite frågande och virrig  ut…
Säger han “Håhåjaja” ?

DSC06683

Här ligger min Ava efter dagens sista landning. Jag kunde aldrig tro, då jag köpte den,
att denna modellen skulle leva under så lång tid och få  så många flygtimmar i luften.

DSC06686

Gulsipporna växer,  som om någon strösslat fröerna…
men det är naturen…överflöd.

Kategorier
Hangflyg modell Skärmflygeri

GODA NYHETER FÖR HANGFLYGARE

 

 

 

 

Det blir perfekt hangväder onsdag på Hovs Hallar.

 

 

 

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2016-05-03 083641

 

 

Jag var just inne och kollade yr.no utsikten för Hovs Hallar.
Det ska bli ca 5-6 m/sek rakt på det låga.

Ska jag döma efter min erfarenhet, kan det via sjöbrisen dra
över mot norr och kanske öka upp mot 7 m.

Så packa skärmen och ladda modellerna så syns vi vid 10-tiden
för en fin flygdag i solskenet !

Kategorier
Skärmflygeri

TAPPA HUVUDET….

 

 

 

 

…det räcker man tappar flyghjälmen,

fråga Kennerth !

 

 

 

 

 

 

 

DSC06577

 

VIll ni veta mera så fråga Kenta,  för han  var och flög skärm på Hovs Hallar 1. Maj.

Han hade startat på det låga hanget vid Segeltorp och sedan glidit upp på
Platåhanget  för att i den den goda vinden flyga åt Kattvikshållet,  då han märkte att

lyftet lade av kanske beroende på ett vindskifte.
Alltså var det till att landa
på stranden bland småstenen till höger om
Platån på Hovs Hallar.
Att landa där är inga problem,  problemet är att komma tillbaka dit, varifrån
man startade. Flyger du skärm har du med dig en ryggsäck,  där all din
utrustning får plats, så man kan bära med sig allt på ryggen.
Kenta packade ihop allt och hängde sin fina hjälm, värd ett par tusen
med kommunikation och annat i, på säcken utsida, axlade lasten och gav sig
iväg uppför Hovs Hallars branta vägg.

Efter en hårresande och svettig  klättring uppför kanten och ett irrande
bland de många
stigarna, hade Kenta kommit åter till parkeringen med sin
skärmsäck. Vi såg ju han varit ute för äventyr för han var svettig och blodig
om fingrarna…

Fast….när han kom ner till Segeltorp och skulle starta igen, märkte
han till sin oförställda  fasa,  att han hade tappat sin flyghjälm under
promenaden genom den svåra
terrängen tillbaka…En hjälm är inte billig !

Det gjorde,  att han inte kunde flyga med sin skärm just nu, vilket säkerligen sved.
Som ytterligare lök på laxen kom han på,  att han blivit av med sin overall som
bonus !
Jaja, en olycka kommer sällan ensam.

Jag hade kommit till Hovs Hallar kl 1300 och nu var klockan 1500, så jag sa till
Kenta,  att jag hjälper dig leta efter hjälmen. Han hade redan varit uppe en vända
på Platån
och då hittat sin overall med telefonen i,  som en annan strövande
turist hittat
vid stigen och burit med sig. Men hans hjälm förblev försvunnen.

Nåväl,  vi gick upp på det höga och slog in på stigen,  som går från HH till Kattvik.
Tyvärr, hade jag lågskor med lädersula, som inte var det rätta på den knöliga
stigen. Lätt  att vricka sig om man halkar på rötterna på marken.
Det finns ett otal stigar vid kanten och det gäller att välja rätt. Vi kämpade oss
fram till stranden,  där han landat och jag fick efter lite spaning syn på något,
som blänkte. Kanske,  det var visiret på hjälmen ?
Två turister gick förbi där nere och vi bad de kolla,  det som blänkte.
Men , men det var en flaska…

Vi försökte hitta platsen,  där Kenta hade gått av stigen för att komma upp på
huvudstigen, som leder till Platån. Inte enkelt. Det var mycket jobbigt, att
ta sig fram på de små övervuxna stigarna med stor nivåskillnad.

Till slut, efter att vi hade funnit  var Kenta kom upp från stranden, kunde vi
rekonstruera,  var han gått förhoppningsvis.
Vi kom till en brant yta,  som inte var beväxt och här kände  han igen sig.
Jobbigt att klättra upp, men det lönade sig. Ett glatt utrop tillkännagav
att han hittat sin hjälm !

Den låg, där den borde legat, vilket betyder,  att den rivits av sin upphängning i
säcken av buskarnas grenar, utan att han märkt det.

Nu var i alla fall jag trött ! Så det gällde att finna enklaste stigen tillbaka till
Hovs Hallar, vilket inte är enkelt på grund av mångfalden av spontana stigar.
Det tog sin tid,  men fram kom vi. Jag märkte,  att går man på en usel stig, så är
det besvärligt att gå med solen i ögonen, som vi hade, då man inte ser,  hur man
sätter fötterna. Så jag körde näsan marken en gång, då jag trampade fel.

Kenta var nöjd,  att hjälmen var räddad och jag hade fått nog med motion för
denna dagen i alla fulla fall !

Sedan återfärd till Halmstad och jag lovar…det var en stelbent människa, som
stultade in från garaget efter hemkomsten.

Jo jag somnade på kvällen på ca 10 sekunder !

Där ser du , det oväntade händer mig för det mesta , när jag hangflyger !

Här kommer lite snapshots,  under jakten på den försvunna hjälmen !

PS

Jag har personligen lärt mig,  att om jag flyger bort en modell och efter
idogt letande hittar den,  så märker jag ut fyndplatsen och den väg jag
gått i terrängen från en stig eller väg.

Varför ? Jo,  för skulle jag ha glömt någon del av modellen, så kan jag
omedelbart hitta fyndplatsen, utan att behöva irra omkring som en
blind höna…
Jag har alltid med mig, vis av erfarenheten, en rulle gul tape från Biltema,
så jag kan märka upp.

DSC06382

Vi har knegat oss upp på Platån från Segeltorpshanget…

DSC06398

…än så länge fulla av energi…

DSC06406

..då det här är enkelt att ta sig fram…

DSC06563

…men här snubblade jag…

DSC06555

…om inte annat, här är vackert.

DSC06542

I Laholmsbukten vid Halmstad Angöringsboj låg två fartyg på svaj i väntan på att anlöpa.

DSC06540

Här håller får naturen öppen.

DSC06437Vi frågade fåret,  om hon sett någon hjälm, men hon skakade på huvudet.

DSC06429

På väg till platsen där Kennerth kom upp från stranden.

DSC06449

Kennerth  tar en kortare paus.

DSC06459

Här kände Kenta igen sig och begav sig uppför den svåra kanten…

DSC06469

…där han omedelbart hittade sin hjälm !

DSC06479

…och då blir man ju glad eller …

DSC06500

..så här lägger han upp filmstjärneleendet mot fotograf med hjälmen i handen.

DSC06530

Ett styck skärmflygarhjälm.

DSC06527

 Sen var det att ta oss till Platån, på det minst krävande sättet.

DSC06566

Då vi kom upp på Platån kändes det ganska skönt, dels för vi hittat hjälmen och dels för här var lättare att gå.
Man ser hur ljuset blir mjukare vid 1830-tiden.

DSC06505

Klart man är sliten efter att ha gått mer än 10 km på smala stigar och ständigt upp och ner,
då höjdskillnaderna vara stora. Allt mätt med en app i Iphånen.

DSC06589

Här åker både hjälm och pilot tillbaka till Malmö
efter äventyret på Hovs Hallar den 1. Maj 2016 !

Kategorier
Hangflyg modell

FÖR ATT TRAVESTERA SCHLAGERSÅNGAREN ULF LUNDELL…

 

 

 

 

 

…slår vi fast,  att en inställd flygning är också en flygning…

 

 

 

 

 

 

DSC06266

 

 

 

Som varande konstant flygsugna,  skulle vi ut och flyga på ett litet inlandshang i går.
Väderläget var mycket labilt med upptornande Cumulusmoln och risk för åska.

Men söder om Halmstad sken solen och det var termik,  så det dånade, om man
skulle döma efter molnen.

Vi åkte till Haga, då vinden var ostlig och då där finns ett hang just mot ost
i ena kanten av den stora Litorinavallen.

Vi kom fram och började plocka ur,  men över oss hade vi ett väldigt Nimbusmoln,
som det regnade och haglade från. Således blev det att vänta. Nederbörden
ackompanjerades av rejäla åskknallar, vilket gjorde,  att vi hukade i bilarna.

Tyvärr blev förhållanden sämre och sämre,  varför vi avbröt. Då jag körde hem,
mötte jag nederbörden och temperaturen sjönk från 8 till 2 grader,  på grund av
de kalla nedsvepen från åskmolnet.

Ok,  vi fick inte flyga, men vi fick en fin naturupplevelse, vilket man aldrig får
framför en tv eller dator. Detta är The Real Stuff !

Men nästa gång…då flyger vi !

Så här såg det ut:

 

 

 

 

 

 

R:301,G:256,B:384

Pär spanar på min mobius och ser snäll ut  nere i sin modellplansfabrik.
I bakgrunden  vingarna till den nya scratchbyggda ASW:n.

R:301,G:256,B:384

Sen dök Sten Persson upp,  då han och Pär skulle göra
ett nytt nummer av Sveriges bästa modellflygtidning “Oldtimer”
Klart man är glad då .

DSC06229

“Så här stor var laxen jag tog i Lagan”….
“mellan ögonen” säger Pär…

DSC06234

Ser inte hoppfullt ut eller …?

DSC06237

Detta var ett kraftfullt Nimbusmoln med mycket inneboende blixt och dunder

DSC06238

…så det var till att packa ihop…

DSC06242

Vår hangkant, som är fullt tillräcklig.
Man ligger och glider på kanten och tar de blåsor, som poppar upp vid hindret.
Kallas orografisk utlösning….

DSC06250

På vindkraftverket till höger stod ett par modiga personer
och utförde underhåll i åskvädret. Hoppas de var jordade…
annars kanske de är det nu ?

 

 

                      Ja, så kan det gå,  för naturen bestämmer.

 

Kategorier
Hangflyg modell

VI DROG TILL HOVS HALLAR…

 

 

 

 

…då vinden i Ystad var nordväst,

vilket omöjliggjorde flygning där.

 

 

 

 

 

 

 

DSC05758

 

 

 

 

 

Vi hade inget annat alternativ, än att flytta på oss lite norrut
eftersom det blåste nord till nordväst på Hovs Hallar.

Jag har redan beskrivit, hur det förlöpte på HH,  därför  kommer jag
bara att presentera bilder utan yvigare kommentarer.

Bilderna är tagna av mig, Rolf och Dick.

Här kommer de:

 

DSC05690

Utsikt mot Kullaberg över Skälderviken.

å5

Ålleberg Modell Flygklubb på parkeringen Hovs Hallar.

å6

Vandring upp emot Platån.

å7

Rolf-Erik från Herrljunga med en av sina fina seglare.

å8

En gammal hangpilot

å9

Någon har landat i ett träd…inga skador.

å11

På väg till parkeringen från Segeltorpshanget.

åmfk 1

Ett glatt gäng av goa gubbs !

åmfk 2

Ingen sommarvärme direkt…

å 3

…så därför passar lunchen bra på Värdshuset Hovs Hallar.

DSC05705

Karl-Henrik Thorsell på gång.

DSC05714

Åke Junander startar sin Blue Phoenix.

DSC05716

Rolf-Erik förbereder sin modell…

DSC05724

…inför flygning…

DSC05728

…här kastar Rolf-Erik ut…

DSC05729

…allt ser nu ok ut…

DSC05730

…men modell drar till höger…

DSC05731

…kan tänka Rolf-Erik har spaken till vänster så långt det går…

DSC05733

…vilket nästan syns på kroppsspråket…

DSC05734

…för modellen svängde in över kanten, utan kontroll och landade lyckligtvis hel.
Felfunktionen var något med programmeringen sa Rolf-Erik.

DSC05716

Rolf-Erik med sin modell inför ännu en ödesdiger start…

DSC05752

Kalle startar Rolf-Eriks kärra.

DSC05757

DSC05759

DSC05769

Rolf-Erik Blomdahl.

Fullskärmsinfångning 2016-04-25 101544

Vid nästa flygning landade hans modell i kanten och det krävdes mycket möda att få ner den.
Den fick lite mindre skador och han  har nog lagat den redan. Här en bil på Rolf-Erik längst ner
vid havet på väg till parkeringen.

DSC05771

 

DSC05777

 

DSC05788

 

DSC05790

 

DSC05791

 

DSC05792

Kolla höjdrodret…

DSC05793

Ser nästan ut som en Cub,  PA-18…?

DSC05798

Patenterat vind och regnskydd för sändaren….en diskbalja.

DSC05802

Kalle förbereder

DSC05805

Dessa enkla elseglare flyger förvånansvärt bra.
Lätta att ha med sig och alltid flygbara.

DSC05806

 

DSC05809

 

 

DSC05815

Koncentration

DSC05821

Pilotplatsen vid fortet.

DSC05827

Tänk om du haft en sådan modell på F3B-SM 1972 ?

DSC05835

 

DSC05836

Modellsegelflyg är en estetisk upplevelse på ett hang.

DSC05840Här syns funktionen av diskbaljan…

DSC05843

Rolf-Erik in spendid isolation på fortets tak.

DSC05854

Landning 1.

DSC05855

Landning 2.

DSC05890

Rolf Maier ordförande för ÅMFK.

DSC05893

Här startar han en lätt modell.

DSC05895

 

DSC05896

 

DSC05906

Åke Junander,  the lonely rider från Skånes prärier, startar sin Blue Phoenix på Hovs Hallar.

DSC05921

Rolf kör MC-24.

DSC05925

Ögon mot skyn.

DSC05934

En lyckad landning. Det är inte enkelt att landa här.

DSC05939

 

DSC05945

 

DSC05946

 

DSC05947

…jo, det gick…men kolla höjdrodret…Rolf på väg
att hämta en modell nedanför .

DSC05953

Konferens

DSC05957

Rolf har hittat sin modell…

DSC05965

…vilket synes här.

DSC05975

 

DSC05981

The magic touch…

DSC05995

Vid Segeltorp, HH.

DSC06015

Flyg åt det hållet jag pekar !

DSC06020

 

DSC06050

 

DSC06053Höjd på hanget ca 30 meter.

DSC06057

Lyftet är bra och turbulensfritt,  eftersom det ligger vid havet.

DSC06062

 

DSC06075

 

DSC06090

Start. Modellen från Kina. Pris 1500 kr och kanske servon ingår ?

DSC06094

På denna gröna öppna ytan…

DSC06102

…där landar…

DSC06106

…vi våra…

DSC06108

…modeller.

DSC06121

Ordföranden startar.

DSC06122

 

DSC06132

 

DSC06142

Ja, nu gäller et bara att packa in modeller och annat innan hemfärden.

 

Kategorier
Hangflyg modell

HANGFLYGNINGEN PÅ HOVS HALLAR SOM…

 

 

 

 

 

som blev en sorts kompensation för de oturliga vindarna i Ystad.

 

 

 

 

 

 

DSC06175

 

 

 

 

 

Jag kollade väderutsikterna för Hovs Hallar i går kväll och fann,
att
det fanns goda möjligheter för hangflyg på HH i dag lördag.

Man lovade, enligt yr.no, att dagens skulle börja med NNO ca 2 m/sek
för att så småningom dra över på N och vid 15-tiden gå till NV.

Klockan 1000 stod jag på Platån med min modell monterad och kollad
liggande på marken vid den grästuvan,  på vilken jag brukar sitta och flyga.

Väderläget var något märkligt, som ni kommer att se på bilderna längre ned.
Vid Hovs Hallar var det blå himmel och solsken, temperatur ca 12 grader.
Men söderut, i riktning Danmark fanns höga Cumulus i långa gator.

Redan kl 1000 hade dessa övergått till Cu Congestus,  vilket tydde på,
att den
nordliga vinden dragit ner kall arktik/polarluft, som vid
kollisionen med
den varma luften skjutit varmluften i höjden,
då den kalla luftmassan glider
in under varmluften.
Det blir labilt skiktat således och adiabatiskt.

Ungefär som då vi får ett kalluftinflöde i slutet av sommaren, vilket orsakar
kraftiga
åskväder.

I riktning norr mot Halmstad fanns 2 stora Cumulus med dragning på Nimbus,
som betyder
höga moln med risk för nederbörd. Det märkliga var,  att molnen
låg i princip stilla.

Jag såg, att det kom nederbörd ur molnen, men om den föll över land eller
hav, 
kunde jag inte avgöra.
Enligt yr.no kunde vi väntat åska och det bekräftades av de höga molnen.

Då jag kl 1530 var tillbaka i Halmstad, regnade det bitvis. Men hur mycket
man fått
i form av nederbörd,  har jag ingen aning om.

Nåväl, detta var en liten redogörelse för väderläget. Vi kan säga,  jag var
klämd mellan två
Cu-fronter med nederbörd, men inget regn på HH.

Eftersom jag kommit för att flyga,  kunde jag trots vinden bara var ca 1 m/sek
inte hålla mig,
utan jag gick med modellen så långt åt öster på Platån det gick,
kollade om löven
rörde sig i växtligheten på kanten, vilket sa,  att det troligen
skulle fungera med
min lätta Spirit.

Jag kastade iväg så hårt,  jag mäktade med, gick över kanten och ut i en
mycket stark
kantrotor. Med nöd och näppe kunde jag kontrollera min
modell i rotorn, vilket
jag fick betala med förlorad höjd och jag fick rädda
mig in över kanten och göra en oplanerad
landning i en lågt krypande enebuske.

Det var så,  att turbulensen berövade mig på min modells rörelseenergi  och
höjd, det var därför, 
jag var tvungen att landa lite oplanerat.

Så jag fick sätta mig på min tuva och filosofera för att invänta något
starkare vindar.. Träffade glada och trötta vandrare
som gick Skåneleden.
Det kom två unga kvinnor och de såg verkligen medtagna ut.
Men det är
friskt och sunt att vara ute i naturen.

Efter 15 minuter märkte jag på havet,  att det mörknade en aning, vilket
kunde vara ett
tecken,  på ökande vind. Dessutom rörde det sig  i löven
på en nästan utslagen björk, som står just vid kanten, där det vertikala
hanget övergår till 45 graders lutning.

Med den erfarenheten jag har av HH,  tog jag beslutet att pröva igen,
för det borde gå att hålla en lätt Spirit i luften  nu.

Så jag gick upp på det högsta mot NO,  kollade av roder, fulla rörelser och rätt håll.
Dessutom, 
genom en ödets försyn kollade jag vingfastsättningen, som består av
två 5 mm polyamidbultar.

Tur jag gjorde det, för en av skruvarna hade tappat huvudet…..troligtvis då
jag oplanerat
landade i enebusken. Så åter till min depå, upp med väskan
där jag har mina reservbultar.
Bara för att finna att inga M5 fanns kvar….
Bittert. Vad gör man ? Ja,  jag hade bara att
bära mitt pick och pack upp emot
ett hus som ligger vid skogen, där jag nödtorftigt gömde
mina grejor,
ty jag var tvungen att gå ner till bilen och hämta en skruv…

Inget att be för, för vill jag flyga,  var detta enda optionen.

Ner, där jag  fyllde min vattenflaska, rotade fram ett par M5 skruv och
begick den mödosamma vandringen
från parkeringen upp på Platån igen.
(Tur jag har hyfsat flås tack vare flitig cykling).

Åter uppkommen  hämtade jag grejorna och bar fram de till min depåplats,
där jag skiftade ut
den huvudlöse skruven,  till en som var hel.
Nu var det klart för start.

Jag kastar ut min modell,  så hårt jag förmår nästan parallellt med hangkanten,
för att jag skulle få handlingsfrihet
att manövrera, om utifall jag skulle behöva
avbryta på grund av kraftig turbulens.

Jag gick en bit innanför hangkanten,  där den övergår från att var helt
vertikal till sista 20 meternas
45-gradiga lutning. Jag fick nästan omedelbart
30 m höjd i turbulensfri luft,  vilken  jag
hade kvar då jag svängde höger och
tillbaka. Efter svängen, hade jag god fart och jag gick ut från hanget.

Fick omedelbart en rejäl  smäll av kantrotorn, som jag dock tack vare min
högre fart kunde bemästra.

Flyger jag denna min Spirit, behöver jag aldrig tänka på att fippla med
trimrarna efter start,
för jag vet,  att med alla trimrar neutralt, så flyger
modellen perfekt. Det gör allt lättare vid
kärva startförhållanden.

Sen var det bara att glida. Vinden var ca 2 m/sek rakt på 85 m hang.
Laminär vind som kommer från havet, 
gör att lyftet en bit ut från hanget
och en bit upp är absolut kyttfritt. En njutning att bara glida!

Naturligtvis satte jag mig ner på min tuva och bara njöt av flygningen,
naturen och modellen.

Jag tänkte, att sitta här och flyga under dessa avkopplande förhållanden,
det är ungefär
samma känsla jag får,  när jag flyger skärm i perfekt vind vid
Hammars Backar.

Bättre kan jag inte ha det. Regnet ramlade ner i Halmstadtrakten från de
i stort sett
stillastående molnen. Molnen söderut såg inte ut att ge regn,
men de var höga och då kan,  vad som helst
hända.

I bilen hade jag med en snabb F3F-modell, men jag brydde mig inte om att
hämta den. Jag var så nöjd, 
med det jag flög med. Ok, det är
adrenalinframkallande att flyga en snabb modell på HH, men det som är
viktigt
för mig, flygupplevelsen, den är för mig lika intensiv med en väl
influgen Spirit Elite. 

Flyger jag min Spirit, så vet jag,  den modellen gör exakt,  det säger till den.
Jag känner dess gränser och vet,  vad den kan. I och med jag känner min

modell,  som jag gör, kan jag flyga totalt avslappnad.
Själv upplever jag miraklet med flygning lika intensivt nu med min Spirit bara
glidande i den svaga vinden, 
som då jag utförde min första EK-start 1968,
då jag tog mitt flygcert.

En del kanske tycker,  det här med flygning, det är inget konstigt…Tänk efter,
så ändrar du uppfattning,  om vad
som gör det möjligt för oss att sitta på en grästuva
och styra en maskin, som till synes utan motor glider förbi.

Efter en timma i luften landade jag för att hänga på en GoPro i nosen, så jag
kunde dokumentera min flygning.

Visserligen har jag dokumenterat mina flygningar förut, men dagens väder
var så exceptionell bra, så en video
hade säkert gjort sig i den absolut
turbulensfria luften.

Det var bara det,  att batteriet i kameran var slut av någon okänd anledning.
Jag vet,  vad den okända  anledningen var, det var operatören som
hade glömt
stänga av den, då han åkte hemifrån…..
Man lär sig förhoppningsvis. Jo,  jag hade extrabatterier i bilen,
men jag orkade
inte gå ner en gång till parkeringen. Kalla det lathet.

Efter hand drog vinden mot NV och efter min start märkte jag,  hur mycket
sämre lyftet blev på Platån jämfört med
förra starten. Trots vinden nu
var 5 m/sek,  hade jag bättre lyft med 2 m/sek, då vinden låg vinkelrätt
mot kanten.

Inga skärmar syntes nere vid Segeltorp. Kanske man inte fick rätt indikation
av vindmätaren i Norrehamn ?

Vinden kan variera 40 grader mellan Norrehamn och Hovs Hallar,  beroende
på sjöbris.

Jag stod nu vid Fortet och flög för att kunna gå ner över Segeltorp,
där lyftet på det låga hanget var bra.
Efter ett antal flygpass beslöt jag kl 1445
att avbryta, svänga in,
dra aerodynamisk broms och landa lätt som en fjäder på gräset.

Detta var min dag på HH och jag har inga bilder på min modell i luften bara
lite runtomkringbilder,  som jag
vill ska beskriva miljön,  jag flyger i !

Vill du uppleva din modell och naturen, då ska du värva dig i Hangflygvapnet !

Att flyga hang, det är mera än  bara flygning !

Här lite bilder sen lördagsflygningen:

 DSC06169

Depå med Spirit och kameror

DSC06172

                                                                                                                   Riktning söder med Cu Congestus  DSC06187

Tuvan som är mitt mekbord…

DSC06194

Hallands Väderö.
Observera iskristallerna vid CU-molnen.

DSC06199

Regnet ? över Halmstad. Molnet låg nästan stilla.

DSC06207

Till höger nederbörd i centrum ett nybildat Cu-moln som växer till på höjden

DSC06218

Upptornande Cumulus över Bjärehalvön ungefär.

_DSC6032

Silon i Falkenberg. Bilden tagen på ca 50 km avstånd från Hovs Hallar.

_DSC6035

Halmstad på 25 km avstånd

_DSC6059

Nu kommer snart skäggmesar och andra fåglar till dukat bord.

_DSC6073Kanske en knölsvan är lika svårstartad som en hangkärra i dålig vind…?

Kategorier
Hangflyg modell

HANGTRÄFF YSTAD 2016

 

 

 

 

Vi hade motvind i Ystad.

 

 

 

 

 

 

 

DSC05559

 

 

 

Att åka iväg och flyga hang på en förutbestämd tidpunkt, det har sina problem.
Den för verksamheten viktigaste parametern är vädret och vindriktningen.

För att flyga hang vid Ystad, Kåseberga ska det blåsa sydväst. Vid våra
föregående träffar har vi haft sagolik tur med vinden och vi har kunnat
flyga varje dag.
Men någon gång ska man ha otur, vilket vi hade i år. Vi visste,  att det skulle
bli kärvt, med utlovade västliga och nordvästliga vindar, men att det
var så tjurigt,  som det blev, det trodde vi inte.

Hur som helst,  på nedresan  bestämde vi oss för att träffas vi parkeringen
Hovs Hallar
. Jag gav en liten orientering,  om hur man flyger hang här
och vi
gick en runda och besåg dels hanget på Platån och Segeltorpshanget.

Jag vill säga,  att gästerna som aldrig varit här blev imponerade.
Vinden var västlig, så ingen flygning var tyvärr möjlig. För att utnyttja den
vinden som rådde vid Ystad, fortsatte vi söderut.

Resan gick  på vindlande vägar genom Skåne till Glemmingebro,
som ligger ett par km från Hammars Backar/Kåseberga.

Karavanen körde inte E6,  utan vi tog vägen, vilken är vackrare och kortare, 
förbi Klippan, Ljungbyhed, Hörby, Tomelilla till målet Glemmingebro.

Under flera år har vi bott hos Henry på Österlens Gästhärbärge, där
vi åtnjutit hans möjligheter att bo och äta till största belåtenhet.

Efter urlastning av bilarna,  så när som på flygande material, drog vi
till den plats,  där vi kunde flyga i den rådande västliga vinden, vilket
var snedkanten mot Kåseberga vid Löderup.
Om det var vind….13-16  m/sek….så det räckte till.
Att flyga i 15 m/sek är inte behagligt. Men eftersom vi kört långt,
skulle vi naturligtvis flyga !

Vilket vi gjorde,  tills vi var genomblåsta.
Sedan hem till där vi bodde för mat, vila och social samvaro.

Nästa dag var det nordlig till nordvästlig vind. Vilket är sämsta tänkbara
ur hangsynpunkt. I synnerhet nordväst. Hade det varit nordligt med dragning
mot ost, kunde vi flugit på bakkanten på hanget, men inte ens det gick nu.

Alltså åkte vi in på sightseeing till staden Ystad. Vi besökte hobbyaffären
i Ystad, som ligger i utkanten av staden vid ett köpcentrum med Öb och Rusta
till granne. Trevlig personal och trevlig affär. Ägaren berättade,  att stor del
av deras försäljning sker via nätet.

I övrigt var det vanlig social samvaro mellan modellflygare, vilket innebar,  att
diskussionsämne inte saknades.

Tredje dagen var det utlovat samma väder, det vill säga nordvästlig vind, varför vi
beslöt att bryta vistelsen i Ystad och flytta karavanen till Hovs Hallar, eftersom
den vinden är idealisk för flygning på det låga vid Segeltorp.

Jag kom fram först och tog mitt pick och pack upp på Platån. Vinden var ca 3-4 m/sek
lite snett från väst, men jag slängde ut och det lyfte bra.

De andra dök upp senare och alla flög. Emellertid drog vinden mer mot väst,
varför vi gick ner till Segeltorpshanget, där vinden då låg rakt på.
Lyftet var där perfekt och alla kärrorna åkte i luften.

Efter en dags flygning här, kändes det,  som om vi fått lite upprättelse för en bomdag
nere vid Ystad, men det är bara så,  att vädret det rår vi inte på !

Så trots en bommad dag åkte vi hem belåtna och nöjda med denna lilla
hangflygexpedition och jag vet,  att ingen ångrade sig !

Vi ses nästa år !

Bra väder förväntas…

Här kommer lite bilder tagna av mig och Rolf Maier. Jag delar upp bilderna
på 3 poster här på bloggen, så de kommer efter hand.

P1070323

Rolf- Erik packar in sina modeller i Rolfs bil…

P1070325

Japp, nu återstår bara två storseglare…

Fullskärmsinfångning 2016-04-21 145148

På parkeringen vid Hovs Hallar där en del av deltagarna samlades för
en liten guidning och för lunch på värdshuset.

P1070334

Lite information och guidning av mats strömberg.

P1070335

Uppe på Platån vid fortet med horisonten fri.

DSC05433

Roffe förmanar…

Fullskärmsinfångning 2016-04-19 185101

Synd det var västlig vind…

DSC05441

Rolf-Erik tar det långa benet före det korta…

DSC05451

Kalle Thorsell …han faller väl inte omkull ?

DSC05456

Ett glatt gäng västgötar

DSC05469

På väg ner till Segeltorpshanget.

DSC05478

“Dit ska vi”…

DSC05491

Framme vid Löderup, Ystad.
Tror ni det blåser ?

DSC05499

Ja, inte behövs det någon streamer i alla fall…

DSC05525

En tornfalk med sina vackra färger över Östersjön.

DSC05533

Löderupshanget. Något av ett hushang för oss medlemmar i Ålleberg Modell Flygklubb.

DSC05536Min numera slitna “Spirit”.
Men flyger gör den !

DSC05560

Vi som trotsar den hårda vinden !

DSC05563

En del av karavanen

DSC05565

Den perfekta modellflygbilen.

DSC05567

Skrämde vi dig Kalle ?

DSC05568

Två av mina modeller färdiga för flyg.

DSC05573

Social samvaro.

DSC05574

DSC05578

DSC05579

Till vänster Rolf-Erik Blomdahl,
till höger med prinskorven, Åke Junander.

DSC05583

Österlens Gästhärbärge. Ett fd ålderdomshem.
Ligger något makabert granne med kyrkogården…

DSC05597

Österlens Gästhärbärge.

Rekommenderas.

DSC05601

Skånsk vy jämte där vi bodde.

DSC05603

DSC05607

DSC05610

DSC05612

DSC05614

DSC05654

DSC05674

Bor det modellflygare står det inga paraplyer vid dörren utan kroppar till storseglare.

DSC05675

Avkopplande miljö. Man känner sig fri här. Inga måsten !

DSC05677

Frukost

DSC05678

Värden på Österlens Gästhärbärge, Henry.

DSC05681

En stadig frukost klar man sig hela dagen på

DSC05684

Den spruckna monoliten i utkanten av Glemmingebro

DSC05686

Ett flyttblock från inlandsisen.

Fullskärmsinfångning 2016-04-19 185205

Just ankomna  till Löderup.

Fullskärmsinfångning 2016-04-19 185213

Rolf-Erik knyter fast sig i stolpen,
så han inte blåser bort…

Fullskärmsinfångning 2016-04-19 185241

Mats har flugit och vid landningen i turbulensen slog modellen runt och fenan lossade…

Fullskärmsinfångning 2016-04-19 185303

Rolf-Erik monterar sin modell.
Inga billiga modeller detta…

IMG_0349

Hobbyaffären i Ystad dit vi gärna återvänder.
Trevligt och vänligt bemötande !

Här är en länk till fler bilder.

Det kommer mera om vårt hangflygande !