När det frasar i brevlådan, vet jag att SMOS tidning “OLDTIMER ” har dykt ner.
Alltid lika intressant och välskriven, fylld med fakta.
Om du vill bli lycklig prenumerant, så klickar du H Ä R för vidare info.
Nä, nu ska jag fortsätta läsa “Oldtimer”…
Kolla denna photostoryn och se vad vi gör:
Häromdagen var jag ute med min Ava för att få mig några termikvarv.
Som vanligt hade jag min lilla Mobius på modellen, för man vet ju aldrig…
Solen sken och det fanns termik. Dock hade vi sjöbris på lite höjd, så det fanns inga cumulusmoln. Men torrtermiken blommade…
Över den mörka nysådda åkern bildades en blåsa med luft, som var varmare än omgivningen och då blåsan kände det lämpligt, det vill säga, då temperaturskillnaden var tillräckligt stor, så släppte blåsan från marken och steg.
Då blåsan stiger ska ju luften som stiger ersättas och det gör, att färsk sval luft sugs in, så trycket utjämnas
Är blåsan tillräckligt stor och kraftig, kan det bli en roterande rörelse på luften. Det blir alltså en virvelbildning.
För det mesta ser man inte det, men man märker det, om man kurvar i blåsan. Då ser jag om jag flyger med- eller motvind i varvet.
Här syntes tydligt hur en blåsa utvecklas. Jag flög till blåsan för att försöka kurva upp mig. Jo, det var bra lyft och jag kom så högt jag önskade.
En Ava Pro fångar den minsta termikgnutta !
Såedemede !
Vi flyger helst linkontroll…
Det blir 30 mil om dagen i snitt. Mycket imponerande. Tänk så mycket energi dessa små fåglar förbrukar under sitt flygande.
Ute vid hamnområdet i Halmstad har vi stationärt ladusvalor hela häckningssäsongen. Dock är jag orolig då man röjt bort all beväxning i området. Deras habitat ser inte så bra ut nu.
Bilderna tog på ca 50 m avstånd, därav den inte helt perfekta skärpan.
Bilden på knölsvanen, betande sjögräs, visar att de fortfarande häckar hos oss, men min åsikt är att sångsvanen brett ut sig kraftigt på knölsvanens bekostnad. Varför ? Tja, säg det…
Av Martin Hurda fick jag en länk med bilder från ett meeting med gamla RC-modeller och med rc-fierade fri flygmodeller.
Man ser ur flera av konstruktionerna är tidlösa i sitt utseende och som lämnar bestående intryck.
Det var bättre förr…
Här kommer ett litet bildspel, så luta dig bakåt.
Om jag inte har något att göra, vilket tack och lov sällan händer, kan jag alltid ta min bil och fara en runda och uppleva lite av vår natur.
Ovan beskrivna väg ger en god uppfattning om naturen i gränslandet mellan skogs- och kustbygd i gränslandet mellan Småland och Halland.
Just nu ligger naturen i startgroparna inför våren.
Det pyser, bubblar och kryper otåligt överallt .
Denna väg är vacker och man finner lätt många motiv, om man har ögonen öppna.
Ett av mina favoritmotiv är tranor. Just nu går de och betar i våtmarker och vid andra lämpliga biotoper.
De är lätta att se och fotografera från vägen.
Tranor, tycker jag i alla fall, är vackrast att fotografera, då de flyger.
Här några reseögonblick…
Fjolårslöven dröjer sig kvar, så länge det går.
Förvånansvärt stora vallar i skogsbygden.
Vildsvin som lämnat sina spår efter sig, efter att frenetiskt ha letat efter larver i en stubbe.
Tänk så mycket liv som ligger och väntar i denna lilla sjö.
Grusåsar skapade av inlandsisens älvar under dess tillbakadragande för 20000 år sedan.
Det typiska landskapet vid gränsen till skogsbygden.
“Ingen fara, jag stöttar dig” !
Tur att skylten inte står i Danmark…
Vår ortsnamnsflora är en guldgruva av gamla ord.
Orddelen “ryd” kommer av “red” som kommer av “redning”, vilket kommer från “rydning” som kommer ur “röjning”. Alltså man har röjt undan för att kunna etablera sig.
Dikena vid mosskanterna porlar och är en indikation på att naturen tar sats.
Mestockaheden, eller vad som återstår av den.
Ursprungligen var hela området Enslöv- Mestocka – Tönnersjö – Eldsberga en hed. Den planterades under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Statliga Sveaskog äger stora marker här. Tönnersjöhedens Försökspark är en på alla sätt mycket välskött skog .
Nu blir det trantime…
Dovhjortar nu allmänt förekommande på Sveaskogs marker.
Revirbocken med sitt harem av getter. Hans horn är inte i sin fulla prakt förrän om 6-7 veckor,
…för hangflyg på Hovs Hallar. En tillfällig högtrycksrygg gav oss stabilt väder med varm luft. Temperaturen nådde 16 grader under dagen. Det är vi inte bortskämda med.
Enligt yr.no skulle det bli 2-4 m/sek nordlig vind, vilket lovade gott. Att flyga i svaga vindar med en lätt modell på HH är en lustfylld upplevelse. Med svag vind, som skapar ett stadigt lyft, är det en piece of cake att ge sig viiingar även utan Red Bulls sockerkaffe…
Vinden från havet är laminär, det vill säga fri från turbulens och därmed skapar den fint lyft på hanget.
Nåväl, vid ankomsten möttes jag av en fullsatt parkering eftersom besökarna var ute efter samma sak som jag, vilket var en fin naturupplevelse den första vårdagen.
Bestigandet av Platån, vilket inte är en sinekur, då stigen upp är fullständigt söndertrampad, vilket gör promenaden svår…för oss som lämnat tonåren och har att bära modell, väska och annat, som hör modellflyget till…
Väl uppe möttes jag av 1 m/sek nordlig vind.
Dock, efter lite vankande av och an monterade jag och kastade ut min mycket lätta modell med spv 3 m.
Jovisst, hanget bar och jag kunde njuta min flygning…i en halv timma, sen var det slut med vind. Klockan var 1200 och jag närde ett visst hopp, att vinden skulle ta sig, eftersom solen sken och borde skapa sjöbris.
För att förbereda mig transporterade jag mig upp till toppen av Platån eftersom jag misstänkte, vinden kunde komma med dragning på NO.
Efter en halvtimmas väntan kom vinden och det blev ny start. Lyften stadigt och starkt, vilket gav mig just en så avkopplad flygning, som jag önskat.
Eftersom det var mycket strövande turister kunde jag på deras frågor gör ohöljd reklam för vår hobby modellflyg.
Jag tycks alltid träffa trevliga människor här under deras promenader.
I går mötte jag en person, som arbetade vid SAAB och hade en ledande funktion vid utvecklingen av SAAB Gripen version E.
Han gav mig mycket intressant information om planet och hur SAAB besitter absolut spetsteknologi, vad gäller digital integration mellan olika system.
Jag hade förväntat mig att få se lite flyttfåglar, men det ar dåligt.
Men då jag gick till min bil hörde jag glädjande nog bofinkens sång. Du vet , den som låter i rytm, som då man startar en gammal bil…
Vitsipporna blommade lite försynt på marken som ett tecken på att vi går mot ljusare tider. Hoppfullt.
Klockan 1430 lade vinden av igen och jag packade ihop, lastade bilen och for hemåt.
En av mina flygkompisar, Stefan Tholin fanns i trakten, men då jag besökte HH, var han upptagen med annat.
Synd vi inte träffades. Men det blir fler gånger. Han skickade en bild på sin vackra Multiplexmodell, som jag bara hört gott om. Hans fru Elisabet är en alltid alert fotograf under Stefans flygsejourer.
Det blev lite bilder i alla fall. Så ha du inget att göra så häng med en tur…
Som synes…nästan vindstilla…på Platån.
En bit ut i Kattegatt stråk av vind.
En föraning av det som ska komma…
Stigen upp till Platån…inget gjort för stela åldringar som jag…
Stefans vackra flygande vinge från Multiplex.
Försiktigtvis försedd med elmotor, vilket är bra, om man
flyger under marginella förhållanden och behöver en
räddningsplanka.
Hovs Hallars vilda front mot Kattegatt.
Här ser du hur man rensat enbuskar och vresros, vilket om inget annat förbättrar förutsättningarna för hangflyg, då turbulensen minskar. 
Inte direkt styv kuling…
Näsan i kanten, som kan ställa till det för modell- och skärmflygare…
Här ser du, att Länsstyrelsen Kristianstad rensat sly.
Bil tagen från Platån.
Dagen såg lovande ut på yr.no med svag nordvästlig vind utlovad på Hovs Hallar. Dessutom var det förutsport solsken.
In med grejorna i bilen och iväg. Jo, jag var mycket förväntansfull, då jag var flygsugen, efter det som kallas vinter. Fast vintern för mig som modellflygare har i år varit ekvivalent med uselt flygväder…
Nåväl jag anlände till Hovs Hallar och möttes av solsken…och mycket svag vind.
Montering av som skulle monteras och bedömning av läget. Som alltid vankade jag som en äggasjuk höna på kanten och höll otåligt koll på vinden.
Vinden var svag och till slut kunde jag inte hålla mig…Jag kastade ut, det fick bära eller brista…Jo, det bar.
Med 50 års erfarenhet av modellflyg på Hovs Hallar i förlängda märgen kunde jag flyga.
Hanget bar i den svaga vinden, som naturligtvis var helt laminär havsvind. Som sagt min erfarenhet och min modell gjorde flygning möjlig. Fast det krävde sin man…
Inte speciellt mycket turister men dock träffade jag ett par från Tyskland, som jag fick en trevlig pratstund med.
Efter mer än 2 timmar i luften var jag nöjd, packade ihop och åkte hem med modell och en fin upplevelse.
Här några bilder klippta ur en video tagen med en av mina små Mobiuskameror.
Dessutom en liten Photostory från dagens äventyr, som jag editerade i all hast…
Min kamera som vanligt på glasögonskalmen…
Start Segeltorp.
Kameran på nosen.
Iväg !
Done deal !
Färdigfluget så av med min gamla Graupnersele från 2003…
Det finns en modellflygklass som heter F 1E, vilket innebär en segelmodell som flyger på ett hang.
Det vill säga modellen står mot vinden styrd av ett roder på nosen. Rodret styrs av i princip en kompass och magneter, vilka håller modellens roder i samma vinkel i förhållande till marken.
Ett genialiskt sätt att kontrollera en modell.
Kom ihåg att dessa modeller är högteknologiska mästerverk, som man inte svänger ihop på en kafferast.
Det kräver kunskap, hängivenhet och uthållighet att få konceptet att fungera.
Dessa bilder fick jag av en tjeckisk modellflygare, Martin Hurda, som bevistade en tävling för just magnetstyrda modeller.
Häng med och beundra de vackra modellerna.
Paul-Ivar Paulsen med den okända modellen, som
Martin söker namn och ritning på…
Han undrade, om jag visste, vad en speciell friflygande OT-modell heter och var man kan få tag i en ritning.
Modellen, A1 ? flögs av Paul Ivar Paulsen på SM i Bollerup 2022. Kanske han till och med flög bort den…
Jag bifogar bilden på flygaren och den okända modellen.
Att någon vet, vad det är för modell, är jag övertygad om.
Om den som vet, vad modellen heter och var man kan få tag i en ritning, då skulle jag och vår tjeckiske vän bli glada !
Martin Hurda skickade några bilder på sina mycket fina och vackra modeller. En stark estetisk upplevelse.
Som sagt all info om modell och var man kan få tag i ritning kommer att uppskattas.
Vi ses i termiken !
Nedanstående några av Martin Hurdas vackra modeller.
(C) bilder Martin Hurda.
Vårt väder just nu är inte inspirerande för modellflyg.
Det blåser för mycket och denna veckan kommer att ge oss massor av regn…
Det kunde varit bättre.
Vad återstår mer att göra, än att drömma tillbaka och erinra oss de fina sommardagarna…vi haft, då vi kunde utöva vår hobby utan att bli blöta eller bortblåsta.
I går var det vårdagjämning, vilket innebär dag och natt är lika långa. Vi går mot ljusare tider.
Här kommer lite bilder från då…vi flög.
Häng med och låt din fantasi köra igång !
Att bo vid ett hav är en gåva.
Det ger oss människor en möjlighet till nya upplevelser, vilka revitaliserar vårt inre.
Alltid sker något oväntat vid en promenad vid ett vatten, vars horisontlinje är obruten.
Att vi kan skåda en obruten horisont, det är något att vara tacksam för. Tänk om vi bott i en granskog…
Här promenerar jag flera gånger i veckan. Jag tröttnar aldrig på vyerna eller mina upplevelser.
Att havet betyder så mycket för oss, som är födda vid det, det kan tyckas märkligt, men det är bara så.
I lördags gick vi en runda och här några ögonblick i form av bilder och en liten video.
Häng med…
Två stridande i naturreservatet 
Sammanslingrade…
Den svaga gamla dyningen.
Havet
Havet har gått i vila… 
Laholmsbukten vid Tönnersa Strand i Mars 2023.
Jag hade ett ärende till en skogsfastighet och körde en tur i gränstrakterna mellan Halland och Småland.
Naturen är här ett typexempel på halländsk jordbruks/ skogsbygd.
De som levde här som jordbrukare fick slita för sitt dagliga bröd.
Marken var inte rik, men däremot var den frikostigt berikad med mycket sten. Stenar som isälvar lämnat kvar, då inlandsisen smälte av och drog sig norrut.
Jag tycker naturen här är vacker med aningen av något vilt anslag hos sig.
Kör från Halmstad mot Mestocka, ta av till vänster mot Vrå och kör mot Ljungbyvägen, så kommer du att se, det jag såg.
Landskapet omdanas genom att skog planteras på förut mödosamt röjd mark. Hagar växer igen, därför det är inte lönsamt att hålla betande djur där.
Den enahanda grankulturen breder ut sig med sitt förmörkande täcke.
Av politiker och marknadskrafter kallas det framåtskridande.
Längs vägen finns några naturskyddsområden, väl värda att besöka.
Hur som helst, jag sparade några ögonblick för dig.
Hoppa in så åker vi.
Vatten och dess dynamik har alltid fångat mitt intresse.
Inte bara tror jag, att det är mitt intresse, utan ligger inte detta intresset hos oss alla i våra gener ?
Ungefär som människans intresse för elden…
En författare som skrev mycket om vatten, var Vilhelm Moberg. Kom ihåg alla anspelningar på vatten han hade i sitt utvandrarepos och andra böcker…
Moberg drabbades av skrivkramp och rädsla för ålderdomen och fann livet vara en omöjlighet.
Han dränkte sig i havet vid Roslagen den 8 Augusti 1973, strax innan han skulle fylla 75 år.
Efterlämnande ett brev till sin hustru där han skrev: “…jag gå att söka i sjön, sömnen utan slut.”
En vacker avskedsmening från en stor författare.
Att se på och imponeras av vattnets frustande kraft, kan du gör då kraftbolaget släpper på vatten vid Karseforsen nära Laholm.
Imponerande kaskader om vattenmagasinet är fullt.
Fullt lika våldsamma urladdningar blev jag inte vittne till i dag, utan fastmer lugnt flytande vatten, av människan tämjt.
Inte märkvärdiga foto, men håll tillgodo.
Rörelse under 1/4 sekund
Kanten vid en damm Porsabyggets Kvarn.
Frost från växtligheten har blåst fram på isen i ett dike.
Nylagd is på Stora Skärsjön. Någon har låst in vattnet…
En välfylld porlande å. Populär plats för strömstaren.
Hydrodynamik på olika sätt…
Ständigt föränderligt.
Små nervösa forsar…
Solspel
En vålnad uppenbarade sig under bråkdelen av en sekund…
Iskristaller, skapade av naturen, likt de i en kristallampa.
Sakta, tycks det, väller vattnet över kanten.
…fast det kan ske snabbare…
Kristallkrona…
Isgardiner
SMOS, Svenska Modellflygares OldTimerSällskap, ger ut en tidskrift som heter “Oldtimer” .
Det är för mig alltid en högtidsstund, var gång den anländer, då den är synnerligen läsvärd.
Om du önskar att läsa den, kan du enklast göra det genom att bli medlem i vår sammanslutning och det gör du genom denna länk: Klicka här !
Några sidor ur senaste utgåvan av “Oldtimer” förtjänstfullt skriven och redigerad av Sten Persson och Pär Lundqvist.
En vacker förvårsdag med sol och nästan ingen vind fick igång den adiabatiska aktiviteten i luften.
Eller på svenska, det började blomma Cumulusmoln.
Ett tecken som hos mig triggar igång lusten att flyga termik med någon av mina modeller.
Första riktiga termikflygningen på våren är en för mig en nästan symbolisk upplevelse. Det är för mig en bekräftelse, att nu börjar segelflygsäsongen.
Fastän det bara var den 6 Mars, upplevde vi en överdådig dag med Cumulusbildning. Jag ångrade, att jag inte hade min modell med, så jag kunde utnyttja tillfället.
Men jag hade andra avsikter med min tripp.
Nu vet jag, att säsongen är på gång…
Det vackra vädret vi hade i måndags tog ett abrupt slut tidigt tisdag med en snöskvätt. Indikationen att något var på gång, såg vi redan sent i går eftermiddag, då höga moln från fronten dök upp från väster.
I dag hade vi klockan 0700 ca 5 cm snö i Halmstad.
…och jag som i våryra satt på mina nya Michelin sommardäck på bilen…
Får väl montera snökedjor…om någon minns detta hjälpmedel ?
Här några bilder i alla fulla fall;
Cumulus Congestus
Härliga nybildningar med hög molnbas.
Redan på eftermiddagen dök de första tecknen upp på den annalkande fronten med sina höga moln.
Med trycken över norr Europa ganska fast parkerade, räknade jag med stabila vindförhållanden. Ett lågtryck över Baltikum borde pumpa ner arktik/polaluft över södra Sverige. Trodde jag…
Väderutsikterna enligt yr.no förutsåg för måndagen 1-3 m/sek från norr. Låter för en hangflygare som ljuv musik, om man har en lätt modell.
Från mer än 50 års erfarenhet av hangflyg på Hovs Hallar så vet jag, att det är flygbart även vid näst intill noll vind…
Jag åkte dit och möttes förutom av solsken och ett folktomt Hovs Hallar även av ett totalt vindstilla väder…
Inget att göra åt utan bara att montera och förbereda sig.
Jag hade mina aningar, att vinden skulle ta sig ganska snart.
Stående på Platån kände jag att det började dra vid toppen. Mycket svagt men det var dock rörelser i luften.
Min modell har 3 m spv ch den väger mindre än ett kg.
Modellen försedd med elmotor. Bra att ha under marginella förhållanden vid starten.
Jag prövade vid “Fortet”, men det visade sig ogörligt. Det fanns inte lyft så min lätta modell kunde hålla sig flytande. Alltså gick jag upp till toppen av Platån för att pröva där.
Jag kastade ute och klarade av att flyta ett par vändor, innan min höjd var förbrukad och jag måste landa.
Flera försök gjorde jag med samma resultat.
Efter att ha spanat efter vind i 30 minuter såg jag hur havet fick mörka partier, vilket för mig betydde, att vinden håller på att vakna till liv.
Vindstyrkan stabiliserade sig runt 1 m/sekund, vilket inte direkt är styv kuling, men det räcker att kunna flyta på hanget.
Sammantaget fick jag 1.5 timma i luften denna fina solskensdag.
Jag kan inte vara annat än glad …
Lite bilder blev och en videosnutt.
Alla bilder är klippta ur videofilm tagen med min lilla Mobiuskamera. Som med förlov sagt är en makalös kamera. Att en så liten kamera kan åstadkomma så bra bilder, är om inte ofattbart så i alla fall imponerande !
Som du ser, havet ligger stilla…platsen är vid “Fortet”
Mitt Hovs Hallar, en av mina favoritflygställen. 
Min modell vid min vanliga tuva beredd att starta.
Start !
Up and away…
Loss … 
Nu är det upp till dig !
Utsikt mot Hallands Väderö från Platån.
Landning och inflygning.
Landning med full klaff och full kontroll.
Min trogna JR, 7 år gammal.
Fungerar perfekt och har alla funktioner jag behöver. Varför skulle jag byta ?
Jag har som regel; Ändra inte något, som fungerar !
En gammal hangflygare…fast ung i sinnet.
Jag längtar till sommaren,därför då är livet lättare att leva.
Det är behagligare att flyga. Inga frusna fingrar, inga droppande näsor och inga vantar impregnerade med dieselsoppa…
Men vi entusiaster vi gör som loppan, vi lever på hoppet.
Det går mot midsommar oundvikligt och då !
Här är ett litet enkelt bildspel av mina lagrade bilder.
Luta dig bakåt och tänk “Om”!
…men då vi passerat bron, stannade vi och vände, då bron verkade intressant och gammal.
Boberg, mellan Falkenberg och Halmstad, var för mig en fullständigt okänd plats. Jag hade hört, att man hade ett bra fiske i Bobergsån, men vad övrigt var, var okunskap.
Vid bron ligger numera en kraftstation senast ombyggd på 60-talet. Som vid alla kraftverk finns det en fångdamm för att leda in vattnet till turbinen.
Då vattnet strömmar över kanten på dammen, blir det ett mindre vattenfall.
Tidigare låg här en kvarn, som borde hetat Bobergs Kvarn, men av den återstår endast ett par kvarnstenar.
Bron är mycket vacker och byggd efter en 2000 år gammal romersk modell med ett självbärande valv av sten. Åldern på bron har jag ingen aning om, men Tant Google vet säkert.
Platsen är vacker och rofylld med en fin rastplats för den besökande.
Vad som skämmer allt, är den groteska betongklumpen som hyser kraftverket. En gigantisk stenmonolit paraderande jämte en bro, vilken blev anlagd för flera hundra år sedan…
Det hade aldrig gått att bygga så idag.
För syns skull har man anlagt en laxtrappa, vars effektivitet jag inte kan bedöma, men jag hoppas, den möjliggör lax och öringfiskars vandring, då de ska upp i ån till sina lekplatser.
Platsen är värd ett besök, om du är ute och irrar på den halländska landsbygden.
Då vi var där, vilket var en disig och regnig tidig förmiddag, skapade vädret en fin ram för att ta lite bilder från gränstrakterna i Halland mellan skogs- och kustbygd.
Jag kan föreställa mig, att bygden är vacker i slutet av maj, då grönskan är som skirast.
Häng med på vårt besök…
Den ytterligt fula kraftverksbyggnaden, som står som ett paradoxalt utropstecken i medeltidsmiljön.
Här ser du ett byggnadssätt 2000 år gammalt. Romarna byggde sådana självbärande broar. Genialt sätt att uppnå styrka. Kolla valvets kilformade stenar som självlåser och håller upp bron. Allt belastningskraft på bron flyttas till brons fäste vid fundamenten.
Bobergsån. Fångdammen och det lilla fallet.
Att lägga märke till är att bron har en kurvatur, vilket byggarna hade att bemästra, för att ge bron den styrka, den behövde.
…vattnet porlar muntert nedför…
Till vänster en laxtrappa, vilken förhoppningsvis möjliggör laxens vandring vid leken.
Jämför betongklumpen och den stensatta väggen…
Den vackra bron. Jämför den med våra tiders betongkonstruktioner…Vilken typ behagar ditt öga ?
En rejäl öring har fastnat vid intaget till turbinen…
jag medger min första tanke var, att jag måste fixa en håv…jo den levde, trots den låg på rygg.
En kvarnsten från den tid då ån producerade mjöl i stället för kilowatt…
Runt bron växte mycket gamla ekar.
Denna ek är fornminnesskyddad och planterades på
1400-talet. Alltså under Gustav Vasas tid. Det har respekt med sig.
Slog rot för ca 14 generationer sen…
Längs ån växer naturligtvis al. Dessa var fulla med kottar.
Halländskt kustlandskap i morgondimma och regn.
Gryningsbild…eller i alla fall kl 1000.
Jag bara undrar lite försynt…
Hur vet man när en höna är glad ?
Ser man, då den drar upp näbbet i ett glatt leende ?
Dansar kanske hönan en glad hönshambo ?
Eller gapskrattar en glad höna ?
Undrar hur det låter ?
Solen börjar anas…
Här dök den upp…
Hemåt på blöt asfalt…
Vi som äldre säger ofta, att nu för tiden är det inga vintrar.
Men jag undrar, om vi hade mer snö i Halland förr om åren ?
Hur som helst begav jag mig till stranden för min dagliga promenad, eller låt mig säga planlösa irrande, för jag vet aldrig, var jag hamnar till slut…
Åker jag till stranden, observerar jag alltid något, som fångar mitt öga.
Fast i dag hade inte mycket nytt skett på stranden. Jag hade önskat en rejäl vinterstorm från väst, vilken hade rört om ordentligt och presenterat nya strandfynd.
Att ströva längs stranden av Kattegatt är rofyllt och laddar mina inre batterier.
Hemkommen efter 8 km promenad känner jag alltid tillfredsställelse, med det jag upplevt lagrat i hjärnan.
Min väg i naturreservatet börjar vid parkeringen Tönnersa och om du parkerar där, då ska du vara noga att följa parkeringsreglerna. Parkeringsbolaget anställt av Länsstyrelsen kör omkring med sina sheriffer ivrigt spanande efter eventuella felparkerare.
Det kostar 700 kr att parkera fel…
De enda fåglar som syntes var kråkor, havstrut, gråtrut och fiskmås, så inget speciellt.
Jag tog som vanligt många bilder i det gråa disiga vädret, vilka kan ge en känsla för, vad jag upplevde.
Häng med mig !
Halländsk vinter…grått, disigt.
Den nya gårdvaren vid Lagaoset.
Lika bister som den hädangångne gamle.
Stridsropet…
Bockfoten vid stranden… 
“Kom och hjälp mig”…
Sandreveln som Lagan bygger upp vid mynningen.
En surpuppa.
tja…?
Vågorna bryter då Lagans strömmande vatten möter Kattegatt.
Träulken sätter nosen i vädret bara för han kan.
Den allerstädes närvarande kråkan.
Den ständige matoppertunisten
Ingen trängsel bland badgäster i dag…
En liten valp vilar sig i sanden…
Istäcket Laholmsbukten 2023 
En tall svänger om i en virvlande vals…
Man talar ibland om fina horn…detta är inte dåligt,
om man ser på djurets huvudstorlek…
Vinden vänder tallens grenar, som vore den nypermanentad.
Så här elegant blev länsstyrelsen av med alla tyska gratiscampare med sina husbilar.
Mellan lågtrycken med regn, hårda vindar från sydväst
dök det helt osannolikt upp en dag, som innebar möjligheter att få flyga hang med en av mina modeller på Hovs Hallar.
Det var utlovat 3-5 m nordlig vind med dragning på väst
under dagens lopp. Dessutom, som grädde på moset, kunde vi förvänta solsken.
Inga dåliga förutsättningar, vilka naturligtvis triggade mig att förbereda min gamla Spirit Elite för flygning.
Vi for iväg ordentligt påklädda vid 1300-tiden och möttes
av ett Hovs Hallar med NNV vind.
Dock var inte vinden 3-5 utan 6-10 m/sek…
Det lovade, det kunde bli en kylig upplevelse.
Montering och utkast vid “Fortet”. Jag var för lat
att gå upp till toppen av Platån. Med tanke på vinden
var jag övertygad om, att lyftet skulle vara monumentalt,
även där jag startade.
Starten problemfri då jag kommit förbi kantrotorn
och kommit ut i den laminära havsvinden.
Här steg min modell som en raket, precis så högt som jag ville och som det kändes bekvämt.
Jag hade glömt min sele för sändare och jag hade fel vantar. Temperaturen var minus 1 grad, så du kan förstå, att det var aningen kylslaget att flyga under de omständigheterna med bara fingrar…
Själva flygningen var problemlös, men som alltid här så är det vid landningen, då agnarna sållas från vetet…
Men det menar jag, att det krävs en del erfarenhet att få ner en modell vid denna vindstyrka, allt med tanke på topprotorns kraft.
Jag gjorde två landningar och båda gick mycket bra med full kontroll trots en infernalisk turbulens. Kanske i någon mån beroende på mina 50 års erfarenhet av modellflyg på Hovs Hallar…
En tid på hanget hade jag sällskap av en ganska närgången ormvråk, vilket är ovanligt. Vråkar brukar vara skygga och hålla sig borta från mina modeller.
Ska jag flyga under dessa kyliga betingelser, drar jag mig efter starten bakåt och ställer mig i lä bakom enebuskarna. Där var det behagligare.
Så behagligt så jag fick sammanlagt 1.5 timma i luften.
Att jag stod ut så länge i kylan…? berodde på att modellflyg är den bästa sysselsättning jag vet och speciellt på Hovs Hallar.
Ett besök på detta hanget ger mig alltid goda upplevelser, vilket gör livet värt att leva.
Alla bilderna är tagna med min lilla Mobiuskamera, där jag också klippt bilder ur videofilmen.
Videon från mitt flygande tog jag med kameran monterad på min glasögonskalm. Jag har funnit, att detta är bästa sättet att dokumentera min verksamhet med.
Det du ser, det filmar du.
Prova ska du se.
