Den kategori modellflygare som flyger OldTimermodeller inom friflygeriet, det är de, som samlar flest…deltagare i Sverige vid träffar och tävlingar.
Vi kan väl säga, att OT-friflyget vilar på unga och breda axlar.
Jag har samlat lite porträtt/actionscener, som inbegriper dessa pojkars och flickors aktiviteter ur mitt ganska enorma arkiv av OT-bilder från och med 2009.
Kanske det kan stimulera någon att om inte börja med OT-friflyg, så i alla fall åka och titta på en tävling.
Du kommer inte att bli besviken. Ja, jag vet…det ska vara jetmodeller för 150000 spänn eller konstflygmodeller för lika mycket.
Här är det ju bara lite balsa och furupinnar som flyger fritt…
…och det är ju det som är meningen.
Vill du veta, när OT-friflygarna träffas och tävlar, rekommenderar jag ett besök HÄR.
För 3 veckor sen såg jag två små flockar av tofsvipor på åkrarna närmast kusten vid Kattegatt.
Det var ca 25 individer totalt. Eftersom förra året för mig inte hade varit ett bra år för observationer av tofsvipor, tänkte jag, att i år blir det bättre.
Tofsvipornas tumlande, nervösa flygningar över markerna skrikande med sitt intensiva läte hör till
våren för mig.
Men senare år har jag sett färre och färre tofsvipor.
Vad det nu beror på.
Sen jag såg de små grupperna, som jag beskrev ovan, har jag inte sett en enda tofsvipa förrän i dag.
En ensam individ gick och plockade mat på en vall och jag tänkte, att jag får väl dokumentera den…
Kan nån tala om, varthän tofsviporna försvunnit ?
Hade varit intressant att få veta av er, som är kunniga.
Här är en bild på den enda? vipan i södra Halland…
Med sig i dag hade han sin Tigra, med 1.4 m spännvidd. Jag hade åkt till hanget vid 10-tiden då det var västlig vind utlovad till ca 5-7 m/sek.
Det tillfället vill jag inte missa.
Förhållandena vid hangkanten var som förväntat. Kanske lite dragning på Syd, men det påverkade inte flygningen.
Jag hade…som vanligt min Spirit, som jag försett med min mobius på ett stag i nosen, så jag filmade bakåt.
Det gäller att variera vinklarna. Kameran som vanligt och genom hela berättelsen är min Mobius.
Alla bilder är klippta ur videofilmen kameran tog. Jag arbetade med två Mobiuskameror. En lös som jag kunde placera på modellen och en Mobius fäst vid min högra solglasögonskalm, vilken filmar det jag ser på. Mycket enkelt och praktiskt.
Efter att ha kanat på hanget i en halvtimma kom Anders med sin Tigra. Han kunde som jag inte hålla sig från möjligheten att få en stunds flygning.
Jag fick möjligheten att prova hans Tigra och den har goda flygegenskaper, därfär den är ju så lätt.
Dessutom sitter det en effektiv vingprofil som kan hantera både hög och låg hastighet. Modellen har högt glidtal och god förmåga att penetrera motvind.
Sen är det ju inte två modellflygare som vill ha samma inställning och trim på modellen. Anders hade programmerat in mycket exponentiella utslag på roderna.
På modellen har man två skevroder, ganska små, som också funkar som höjdroder via mixer. Jag hade velat ha större roderytor.
Efter 2 timmar under mycket goda flygförhållanden
var vi nöjda och genomblåsta och pallrade oss till
parkeringen med våra modeller och våra flygningar.
Jag har gjort, lite hastigt, ett bildspel, men ska sätta ihop
videosnuttarna till en redigerad film. Den laddar jag upp
inom 24 timmar så keep looking.
Jag var väldigt laddad för hangflyg på Hovs Hallar tisdag.
Väderutsikterna, yr.no, lovade NNO 3-5 m/sek vridande till NNV.
Det kunde inte vara bättre.
Klockan 0900 anlände jag till HH, tog mitt pick och pack och monterade modellen vid min flygtuva längst upp på Platån.
Det var helt tomt på turister…de enda som gjorde mig sällskap var korparna, som tumlade omkring på hanget kraxande med hög röst.
Vinden var vid framkomsten NNO ca 1.5 m/sek.
Inte helt bra. Min modell, min Spirit Elite, var en som klarar svaga vindar och som har åtskilliga
timmar i luften.
Jag gick fram och tillbaka och samlade mod och kollade vinden och slutligen provade jag.
Men jag fick avbryta, då jag var väldigt lågt just i kantrotorn. Det är ett läge, man inte vill vara i, då modellen då man gnetar riskerar att hamna i oflygbart läge i turbulensen.
Så jag avbröt och lyckades landa kontrollerat på kanten.
Ånyo väntan på vind. Vinden kom i pustar och jag förstod, att det gällde att utnyttja dessa pustar för att kunna starta, komma igenom kantturbulensen och komma in i den laminära havsvinden.
Jag gjorde så. Då vinden tillfälligtvis friskade i, väntade jag tills lyftet byggts ut för att kunna kasta ut.
Det gick vägen och jag kom upp i det riktiga lyftet.
Är man väl förbi turbulensen vid kanten, är det enkelt att flyga.
Trots den svaga medelvinden, inte över 2 m/sek NNO, kunde jag klättra, så högt jag ville.
Det var solsken, men det var kallt och som vanligt… låg mina flygvantar i bilen…det var 1.5 C bara.
Efter två flygningar på 1.5 timma var jag nöjd och landade på en fri yta.
Kändes härligt att premiärflyga på Platån. Efter att ha gått suktat en vinter med dåligt väder, var detta en befrielse.
Då jag gick till bilen, såg jag en man med en spade ute i området, där man banat av jorden. Jag hade ju undrat ,
vad som var på gång.
Mannen förklarade, att han ägde jordbruksmarken och han höll på att plantera blåbärsbuskar på de ca 7 tunnlanden,
för att utnyttja resurserna.
Så inget ska byggas där, eftersom det är klassat som jordbruksmark.
Då vet vi det.
Nu hoppas jag på vidare bra hangväder, så jag kan få mig lite flygtid på mitt favorithang. Där jag modellflugit i 49 år…
Du ser att havet ligger i stort blankt.
Här ska det bli blåbärsskog…
Skörden sker med tröskor som skiljer ut bären.
Min pilotplats på toppen av Platån.
Landningsstrippen som vi håller tillgodo med.
Tuvan där jag suttit under många säsonger och flugit.
Här kan du se hur jag fäster en Mobiuskamera för få lite annorlunda bildvinkel.
Kameran sitter på ett kolfiberrör och fästs på vingen med två gummiband.
Modellen flög bra. Det vill säga den var agil, den penetrerade vinden bra och hade förutom en bra polar också ett högt glidtal. Lätt att landa därför den är lätt och man kan klaffa ner skevroderna och öka luftmotståndet.
En positiv upplevelse från Polen igen. Anders har byggt ett flertal modeller från firman och den han nu har på byggbordet, ärdenna.
Intressant konstruktion, Scorpion, som har lite 40-tals
modellflyglinjer över sig.
Efter 1.5 timma var vi något frusna, varför vi packade ihop. Dessutom vältrade konvektionsdimman in som ett enormt dundäcke…
Men nöjda var vi i all fall !
Här kommer ett enkelt bildspel på flygeriet och några ögonblick från vår lördag.
Min nya kärra för flygbogsering.
Levererad av Tomas hos HAB i Ljungby.
Multiplex FunCub.
Kolla denna fina film utan fjantig pålagd musik
och få en känsla för, hur det kan kännas att flyga
detta utomordentliga plan.
J35 och dess olika varianter var ett mycket bättre
plan än dess rykte och löste sin uppgift att dels
kunna stiga snabbt och bekämpa sovjetiska
bombförband och dels kunna fungera som en
ren interceptor mot fientlig jakt och attack.
Ni ser på filmen från YouTube, vem som har copyrighten.
Inte ser det ut att bli modellflygeri i dag. Jag brukar inte backa för skitväder, då jag ska modellflyga, men jag är ingen självplågare. Det ska ju , för mig i alla fall, var njutbart att komma ut med modellen för att kunna utöva min hobby.
For iväg till stranden för att promenera…men återvände snabbt till den varma bilen, eftersom 12 minusgrader och 5 m/sek fick mig att frysa och känna mig stel som en djupfryst kyckling.
Jag lättade min sinne, efter att ha tinat och återfått rörelseförmågan, genom att kolla lite friflygfilmer på tuben.
Denna filmen jag bäddar in, återför mig 8 månader i tid, då det var behagligt väder även för en modellflygare.
Se på denna fina Pilatus Porter och kolla hur länge den flög.
Allting går inte med elektricitet !
All upphovsrätt på film och bilder tillhör uppladdaren på YouTube.
Det var 9 veckor sen jag flög…då kan du gode besökare förstå, att jag är flygsugen.
Men omständigheterna under dessa 9 veckor har i stort sett gjort modellflygning, som jag utövar det, omöjlig.
Etersom jag bara segelflyger, är jag beroende av två saker;
Termik eller hang. Du har säkert märkt, att solen har lyst med sin frånvaro de två senaste månaderna, så någon termik är inte att hoppas på.
Vind har vi haft, men ständigt från fel håll. Har vi haft nordligt, då jag kan flyga på Hovs Hallar, har det blåst 7-12 m/sek.
Jag ställer mig inte på HH i 12 m/sek i -8 C.
I går hade vi ett högtrycksbetonat väder med molnfri himmel och noll vind.
Nu skulle jag ut, för jag var tvungen att ratta en modell. Tänk om jag glömt, hur man gör ?
En modell som kan flyga under de flesta omständigeter, är en av mina Blue Phoenixar.
Således tog jag med en eldriven sådan, monterade en Mobius på nosen och for ut på bygden till ett av mina flygställen.
Det var vidunderligt fint väder och snön hade mjukat upp allt.
Det var oxå ca 6 grader kallt…och jag hade inga vantar med.
Men det fick gå i alla fall. Ljuset var oerhört starkt från solen, då det reflekterades i snön. Jag har skaffat glasögon efter att ha gått med linser i 40 år. Glasen är fina med antireflexbehandling, uv-skydd och med kromatiska egenskaper.
Men det var ändå svårt att se modellen, så jag landade och hängde på mig ett par av mina termiksolglasögon.
Nu gick det bättre, även om modellen inte var lika skarp, som jag upplevde den med solglasögon.
I 45 minuter stod jag och njöt av flygandet och fick min modell intrimmad perfekt. Det fanns även lite termik, men efter nästan en timma i luften utan vantar, hade min fingrar blivit av med lite av sin känsel.
Alltså beslöt jag att landa.
Allt hade funkat och en känsla av tillfredsställese bredde ut sig i mitt sinne.
Jag hade modellflugit den 2. Februari.
Kameran, min Mobius, satt på nosen och plåtade snett framåt vänster stillbilder.
Här kommer några flygögonblick från min utflykt.
Nu ska jag sätta på skidor på en motorkärra och ge mig ut och flyga från en av sjöarnas isar.
Alltid kul, då man har nästan obegränsade ytor att starta och landa på. Samtidigt som isen har samma höjd överallt och är jämn.
Vi ses !
Min trogna Blå Fenix efter dagens landning. Tack gode Gud för elmotorerna ! Tänk att stå och slå på en 1.5 – 2.5 cc glödstiftsmotor i minus 6 grader…
Här ser du en av mina favoritkameror; Mobius, sittande på huven.
Så ser det ut…
Snön förändrar uppfattningen av landskapet.
Ljuset var mycket starkt.
Där jag normalt flyger termik. Du ser inga hinder och en mil från kusten. Ett av mina termikflygställen.
Vy mot Halmstad.
Den gamle njuter sin hobby.
Gott om viltspår i snön. Rådjur, hare, vildsvin och räv.
Vy mot SSV
Slutet av en lång final.
Efter landning tar jag en bild för att dokumentera dagens flygning.
Hoppa jag snart kan sitta i min flygstol här och njuta av min ny fina termikmodell snart…
Att få flyga min Leprachaun på ett större hang under bra förhållanden, det var något, jag sett fram emot.
I onsdags var det lovat nordlig vind 4 m/sek på Hovs Hallar. Alltså packade jag och drog dit.
Solsken och ca 5 m/sek nord mötte oss. Uppe på Platån fanns redan 5 skärmflygare, som väntade på rätt ögonblick att starta.
Själv höll jag till i södra änden av Platån, där jag kastade ut min modell.
Lyftet mycket bra och laminärt, vilket borgade för att jag kunde trimma in modellen och komma
underfund med eventuella egenskaper, som jag
skulle rätta till.
Jag märker, då jag flyger en konverterad
friflygmodell, att den beter sig som…en friflygmodell.
Dess tjocka vingprofil är gjord för att skapa lyft,
vilket naturligtvis kostar motstånd.
All lyftkraft måste betalas i form av motstånd.
Jag trimmade min modell framtung och fick den att flyga, så bra det gick. Men, jag märkte då jag flög fort, att modellen ville öka dykningen.
Detta trots jag hade tagit bort den kraftiga
anfallsvinkeln på stabben, som gjorde den mycket
bärande.
Jag landade och pallade under bakre delen på
stabben med 2 mm, vilket medförde att stabbens
medellinje var parallell med kroppens centrallinje.
Således är min stabbe helt neutral.
Ny start och test i högre fart. Nu flög den utan dyktendens i loopingplanet. Helt perfekt och
neutral.
Efter hand som jag flög, jag startade kl 0930, märkte jag, att vinden vred mot väster.
Det betyder att vinden låg snett på Platån. Lyftet var dock fortfarande ok, både för modellflyg och för skärmflyg.
Skärmflygare landade upp på Platån. Mycket
djärvt gjort med tanke på eventuell topprotor.
Men tydligen var inte rotorn aktiv just i dag.
Efter 2.5 timma sammanlagt i luften avbröt
jag och landade på gräset bakom kanten.
Med en modell som Leprachaun gäller det
att lägga baslinjen tillräckligt långt fram,
eftersom modellen penetrerar dåligt i
motvinden.
Då jag kollade min ombordfilm som visar
stabben, förstod jag att den var skev, vilket
kan ha inducerat högersväng.
Nu har jag rätat den och det blir spännande att testflyga och se, huruvida detta nu är fixat.
Förvånansvärt mycket folk vid parkeringen.
Mest tyska husbilar. Det är ju gratis att stå där…
Jag filmade med min Mobius från marken och
från modellen.
Så det blev en massa klipp från videosnuttarna.
Häng med om du tyar…
Klar för start.
Pilot och hans skugga
Min vingspets balanserar en skärmflygare…
Leprachaun majestätisk på hanget.
Halmstad på 25 km avstånd.
En Hallberg Rassybåt passerar.
Triplets
En djärv pilot som topplandar på Platån.
Till vänster en SAR-båt till höger en mer än hundra år gammal segelbåt.
Kan segelfartyget vara en “Skonert” ?
Just innan sättning då jag skulle justera stabben.
Start ovanför fortet.
Naturen fortfarande väldig grön
Ser du min skeva stabbe ? Som den är vriden kommer den att vilja svänga modellen åt höger.
Nu har jag fixat skevheten och det blir spännande att provflyga.
På väg att landa...
Det krävs relativt stora roderrörelser för att
kontrollera modellen i turbulensen bakom hanget.
…tisdagen den 15 September upplevde vi Sydsverige en verklig indiansommar.
Får jag skriva “Indiansommar”, jag menar är det
politiskt korrekt i dagens samhälle ?
Jag hade planerat att få en härlig termikflygning med min “Leprachaun” efter att ha utfört lite justeringar med dess setup.
Kl 0915 anlände jag till flygstället, som är utmärkt för termikflygning. Det ligger högt, fritt, med goda landnings- möjligheter och tillräckligt långt från kusten så inte sjöbrisen direkt förstör möjligheterna för termik.
Vid framkomsten såg jag en liten gul bil och förstod, att det var fler än jag, som var flugsugna.
Anders var tidigt ute och uppe i luften med sin Fidelity.
Vädret var redan nu 23 C och praktiskt taget ingen vind. Ska jag klaga…det var disigt.
Men efter montering startade jag min modell, som på ett majestätiskt sätt vann höjd.
På 125 m stannade jag motorn, trimmade ut modellen och letade termik.
Inget fanns, det var absolut noll vertikala rörelser i luften.
Ett par gånger försökte både Anders och jag men noll.
Orsaken till det var inversion, vilken förhindrade all termik. Inversion är ett spärrskikt med varm luft, som förhindrar adiabatiken att utvecklas.
Har man tur, försvinner inversionen, då instrålningen från solen fått verka ett par timmar. Efter någon timma märkte vi, att vi kunnde förnimma svag och trasig termik.
Vi kunde, om vi gnetade idogt, hålla höjden något sånär. Men som sagt, vi fick inget drömväder för termik, men vi fick ändå en fin upplevelse och det är det, vi är ute efter.
Ett väder perfekt att trimma modellen i.
Jag är nu nöjd med flygegenskaperna på min Leprachaun
efter de förändringar jag gjort.
Vad jag gjort, är i princip att jag förändrat en friflygande modell till en RC-modell, vilket gett modellen de
egenskaper, som jag eftersträvar.
Klockan 14 packade jag nöjd ihop efter 2.5 timma i luften.
Bilderna kommer från min Mobius, som vanligt och från min Sony.
Efter att ha utfört lite justeringar var jag spänd på, hur modellen skulle bete sig i termiken.
Jag körde tidigt, eftersom yr.no lovat i stort vindstilla fram till 12-tiden.
Solen sken och Cu-molnen blommade, då jag kom till flygstället.
Där redan Anders stod och flög med sin senaste modell. Jag monterade, kollade att allt funkade och startade. Efter utflygning och trimning fann jag, den gled ok.
Men att flyga termik är en helt annan sak än att glida runt med eller utan motor.
Jag märkte, efter min justeringar, att den betedde sig i termiken som jag ville. Modellen flög harmoniskt och kunde åstadkomma, mycket snäva termiksvängar.
Nu är det så, att denna modellen ska flygas noggrant. När jag svänger, initierar jag sväng med skev- och sidoroder. I svängen balanserar jag nosen med sidoroder och håller emot i svängen med skevroder.
Man måste flyga aktiv för att flyga effektivt.
Jag märkte, då jag låg i en relativt stark blåsa, att det var svårt att komma ner utan aerodynamiska bromsar.
Om jag klaffar ner vingarna och trycker bort höjd, är risken att man inducerar fladder i vingar eller stabbe.
Därför kommer jag att sätt i bromsar i vingarna, så är problemet löst.
Jag tyckte, då jag nu vant mig lite vid modellen ,
att den är utomordentlig bra att flyga termik med
i vindar som är måttliga.
Blåser det mycket, driver du med och eftersom
vingprofilen skapar mycket lyft, kostar det höjd,
att öka farten.
Sen ser den ju ståtlig ut i luften oxå.
Lite bilder och en filmsnutt från min Mobius. Häng med min Pyssling !
Biltemas stol kan används till mycket…
Klart för start med GoPron på sidan.
Off she goes…
Leprachaun eller som jag säger “Pysslingen”.
Final
Om du undrar varför luckan är borta bakom nosen, så är det för att kyla ner reglaget.
Anders skulle provflyga sin nya modell och jag inbjöds. Platsen var nere vid Haga, söder om Halmstad, som är ett utmärkt ställe att flyga termikmodeller på.
Det är fritt med goda landningsmöjligheter och det ligger tillräckligt långt från havet för att inte omedebart bi påverkat av sjöbrisen, som vi vet förstör förutsättningarna för termik.
Modellen han hade med heter Fidelity E 2 M och är en 2 m elseglare.
Vikt med allt 540 gram…Modellen i hög kvalitet och tillverkad av Art-Hobby i Polen.
Väderläget var svag vind från ost och kvällssol. Alltså utmärkta förutsättningar för modellflyg.
Hur det gick ? Alldeles perfekt. Efter lite småjusteringar kommer modellen att bereda piloten mycket flygglädje.
Modellen hade ett imponerande glid, vilket gör den lämplig för att flyga hang med. Den kan flyga fort utan att betala för det med mycket höjdförlust, tack vare den effektiva profilen.
Du kan läsa om den på tillverkarens hemsida. Pris ca 1900 kr och frakt 200.
Min Ava Pro har hängt på väggen nästan två år, efter att jag just provfluget den.
Normalt flyger jag med min gamla HyperAva,
men den har nu loggat 967 timmar i termiken
och är pensionerad och utsliten till viss del.
Min nya Ava är vacker med sin slanka allflying stab. Som är mycket effektivare än den gamla.
Eftersom modellen inte varit i luften på länge, ville jag få bekräftat, att den betedde sig, som jag vill i luften.
Så klockan 0900 for jag iväg till mitt flygställe söder om Halmstad vid Haga.
Vädret indikerade inte termik, eftersom det var 8/8 Cumulus eller heltäckande molntäcke. Det var ingen solinstrålning, som kunde bryta molntäcket ,vare sig då jag kom eller for därifrån.
Bland Cu-molnen fanns ett och annat Cirrusmoln.
0945 startae jag efter att ha noggrant kollat modellen. Bränd av erfarenheten kollar jag alltid alla roder med fulla roderrörelser och att de går på rätt håll.
Jag hade en ny Mega-motor i och mycket välbalanserad spinner och propeller, så allt såg ok ut.
Naturligtvis har jag en vario i modellen. Fabrikatet är Renschler och typen heter Picolario.
Start och modellen ville dyka kraftigt.
Jag förstod, att stabben satt felinställd. Så det blev till att svänga runt, landa och justera stabbinställningen.
Sedan ny start och stig till 50 meter. Utflygning och trim av stabbe. Jag märkte, modellen hade tendens att stalla, varför 30 gram i nosen skulle behövas…men…jag ska flyga den lite mer, för att se om jag dynamiskt kan balansera modellen först.
Det fanns lite termik här och där. Dock kunde jag inte flyga ett helt varv i termik, utan det var plottrigt.
Fast med gnet kunde jag hålla mig runt 100 m.
Sammanlagt fick jag 1.5 timma i luften där vindstyrkan ökade något efterhand.
Jag var nöjd, med vad modellen presterade, vilket var, vad jag hade väntat mig.
Det blev lite bilder och en videosnutt.
Bilderna klippta ur en video, som min Mobius monterad på mina solglasögons skalm tog.
Jag är klart imponerad av denna lilla kamera.
Ibland hörs på videon något som piper och det är telemetri från sensorerna i modellen.
Häng med om du har lust…och jag såg inte en enda
migrerande rovfågel i dag…
Förresten att flyga förbi sig på låg höjd och höra det
laminära suset i vingarna på Avan, det är,
som att höra en orgel långt bort, där alla register är
utdragna och alla tangenter är nertryckta…
Vädret såg hyfsat ut då jag for hemifrån och vid framkomsten monterade jag.
Just som skulle ta min radiosele, såg jag en blixt och hörde jag en knall söderut.
Där stora Cb-moln tornade upp sig och började ladda ur sin energi.
Eftersom det ofta kommer en mindre Gustfront innan åskan, där vindarna är starka beslöt jag, trots det sved i flygtarmen, att demontera och lägga in allt i bilen.
I stället kollade jag lite, på snart flyttande rovfåglar. Ovanför mig passerade ormvråkar söderut och på en åker i närheten rastade en antal ormvråkar och enstaka bruna kärrhökar.
I luften fanns det ett par glador, som är allmänt förekommande och häckar varje år i närheten av mitt flygställe.
Jag tog lite bilder från min bil, vilket innebär 2-300 m avstånd från kameran.
När fåglarna dragit vidare, drog jag hem.
Till min besvikelse blev det ingen åska.
Men man kan aldrig sia om framtiden. Det kan bara journalister i kvällstidningträsket.
Men det kommer fler tillfällen, dock icke i morgon då SMHI lovat skyfall och nästan världen undergång.
Vi får väl se vad det blir. Jag hänger på flyglåset i alla fall !
Här några bilder, som blev som de blev…
Du ser ovädret vid horisonten
Till höger brun kärrhök, en ung hane med ljust huvud.
Till vänster ormvråk som flög över i stort antal.
Anders från Halmstad ringde mig i dag och frågade, om jag ville hänga med, då han skulle testflyga sin
nya modell, Tigra, vilken är en flygande vinge tillverkad
i Polen.
Jag märkte, att Anders var mycket sugen att komma
ut och flyga och den känslan känner jag av egen erfarenhet
väl till, så jag hängde med.
Vinden var västlig och framme vid hanget, vilket var
Tönnersa vid Laholmsbukten, märket vi, att vinden
var ca 4 m/sek rakt på.
Inte var vinden bara rakt på, den var också helt laminär,
vilket innebar turbulensfritt lyft.
Modellen är en flygande vinge med attraktivt utseende
och snygga linjer. Det finns en dimunitiv stjärt med
en fena för stabilitetens skull.
Kroppen i glasfiber snyggt gjuten och vingarna utskurna
kärnor plankade med 0.4 poppelfanér.
Poppelfaner är ett klassiskt material för flygplansbygge
och det användes mycket vid bygget av fullskalaplan
före, under och efter Världskriget.
Även för modellflyg var poppelfaner ett viktigt material,
eftesom modellflygarna under kriget var avhända från
balsan och fick använda det som fanns till hands.
Första starten gick perfekt, men efter en stunds flygning konstaterade Anders, att tyngdpunkten låg aningen för
långt fram, varför det blev landning och tillbakaflyttning
av acken.
Sen flög den mer harmoniskt. Inga konstigheter och
framför allt svängarna fungerade bra.
Modellen lagom snabb för den inte så väldigt erfarne, men efter vidare trimning och försedd med ballast i tyngdpunkten, tror jag att den blir riktigt snabb.
dessutom väldigt agil, följsam i luften. Ska den flyga
bra så kräver modellen hastighet. Alltså inte en modell
som du ska ligga och gneta med.
Naturligtvis inte så snabb som en riktig F3F-modell, men tillräckligt bra ändå.
Skevroder/höjdroder finurligt upphängda i inbyggda gångjärn.
Jag fick tillfälle att flyga modellen och ska jag jämföra med exempelvis en Gryphone från 1970, var detta 10
gånger bättre.
Modellen hade ett fint glid, vilket Anders märkte,
då han skulle landa på stranden.
Den ville inte ner…
Men han kom ner och modellen var efter dagens
flygning hel. Jag tror Anders ska vara nöjd med det Tigran presterade.
Ska jag vara kritisk…så hade jag minskat kordan
på vingen med 20% och ökat spännvidden från 140 till
175 cm för att få upp Re-talet.
Den hade blivit snabbare. En flygande vinge bör ha
en tryckcentrumstabil profil och stabilitet kostar motstånd.
Det är bara att acceptera. Det är därför, en flygande vinge inte har en chans i
en F3F-tävling.
Värt att veta om flygande vingar är, att föregångsmännen
bak flygande fullskalalvingar, bröderna Horten från
Tyskland, redan 1942 konstruerade en flygande vinge
med mycket goda flygegenskaper ,som hade glidtalet (fluget) 1:34.
Dessa glidtal blev allmänna inom fullskalasegelflyget först
i början under 60-talet.
1945 konstruerade och byggde bröderna sin Horten VI,
vilken hade beräknat glidtal av 1:43. Man byggde
två prototyper, som togs som någon form av krigsbyte
av amerikanarna och transporterades till USA.
Tigra 1.4 en vacker och bra flygande modell, som attraherar ögat och lusten att flyga.
Här lite bilder och en videosnutt i all hast.
Stolt ägare av en ny “Tigra 1.4”.
Bäst ta en bild på modellen före provflygning…
På väg till hanget i längs den efter regnet intensivt gröna lövsalen.
Trångt. Mottagare med telemetri väger 2.4 gram…
kolla säkringen av huven med en bit persiennlina.
En kolfiberhuv ligger på ett par hundra kronor med frakt.
Första starten.
Gick rakt och fint.
I bakgrunden Hovs Hallar…vad annars.
Vid vingspetsen strandens enda badgäster.
Som alla flygplan…den gör sig bäst i luften.
Kanske om jag ägt modellen, skulle jag målat ett mörkt band på en vingen.
Tigra 1.4
Det går inte åt många servon. Två styck.
Anders djupt fokuserad på att flyga sin modell.
Under ett av landningsförsöken.
Jag fick testflyga Anders modell…
Den gamle hangflygarens baksida…
Landning på gång.
Tigran med bakgrunden Halmstad och dess silos.
Terrängen bakom hanget. Det går att landa här, om man är rutinerad.
Anders med modell efter fullgjord testflite.
Esteteiskt tilltalande modell.
En belåten pilot…tror jag.
På väg till parkeringen.
…där Anders bil kan hysa Tigran i monterat skick utan problem.