Vädret såg hyfsat ut då jag for hemifrån och vid framkomsten monterade jag.
Just som skulle ta min radiosele, såg jag en blixt och hörde jag en knall söderut.
Där stora Cb-moln tornade upp sig och började ladda ur sin energi.
Eftersom det ofta kommer en mindre Gustfront innan åskan, där vindarna är starka beslöt jag, trots det sved i flygtarmen, att demontera och lägga in allt i bilen.
I stället kollade jag lite, på snart flyttande rovfåglar. Ovanför mig passerade ormvråkar söderut och på en åker i närheten rastade en antal ormvråkar och enstaka bruna kärrhökar.
I luften fanns det ett par glador, som är allmänt förekommande och häckar varje år i närheten av mitt flygställe.
Jag tog lite bilder från min bil, vilket innebär 2-300 m avstånd från kameran.
När fåglarna dragit vidare, drog jag hem.
Till min besvikelse blev det ingen åska.
Men man kan aldrig sia om framtiden. Det kan bara journalister i kvällstidningträsket.
Men det kommer fler tillfällen, dock icke i morgon då SMHI lovat skyfall och nästan världen undergång.
Vi får väl se vad det blir. Jag hänger på flyglåset i alla fall !
Här några bilder, som blev som de blev…
Du ser ovädret vid horisonten
Till höger brun kärrhök, en ung hane med ljust huvud.
Till vänster ormvråk som flög över i stort antal.
Anders från Halmstad ringde mig i dag och frågade, om jag ville hänga med, då han skulle testflyga sin
nya modell, Tigra, vilken är en flygande vinge tillverkad
i Polen.
Jag märkte, att Anders var mycket sugen att komma
ut och flyga och den känslan känner jag av egen erfarenhet
väl till, så jag hängde med.
Vinden var västlig och framme vid hanget, vilket var
Tönnersa vid Laholmsbukten, märket vi, att vinden
var ca 4 m/sek rakt på.
Inte var vinden bara rakt på, den var också helt laminär,
vilket innebar turbulensfritt lyft.
Modellen är en flygande vinge med attraktivt utseende
och snygga linjer. Det finns en dimunitiv stjärt med
en fena för stabilitetens skull.
Kroppen i glasfiber snyggt gjuten och vingarna utskurna
kärnor plankade med 0.4 poppelfanér.
Poppelfaner är ett klassiskt material för flygplansbygge
och det användes mycket vid bygget av fullskalaplan
före, under och efter Världskriget.
Även för modellflyg var poppelfaner ett viktigt material,
eftesom modellflygarna under kriget var avhända från
balsan och fick använda det som fanns till hands.
Första starten gick perfekt, men efter en stunds flygning konstaterade Anders, att tyngdpunkten låg aningen för
långt fram, varför det blev landning och tillbakaflyttning
av acken.
Sen flög den mer harmoniskt. Inga konstigheter och
framför allt svängarna fungerade bra.
Modellen lagom snabb för den inte så väldigt erfarne, men efter vidare trimning och försedd med ballast i tyngdpunkten, tror jag att den blir riktigt snabb.
dessutom väldigt agil, följsam i luften. Ska den flyga
bra så kräver modellen hastighet. Alltså inte en modell
som du ska ligga och gneta med.
Naturligtvis inte så snabb som en riktig F3F-modell, men tillräckligt bra ändå.
Skevroder/höjdroder finurligt upphängda i inbyggda gångjärn.
Jag fick tillfälle att flyga modellen och ska jag jämföra med exempelvis en Gryphone från 1970, var detta 10
gånger bättre.
Modellen hade ett fint glid, vilket Anders märkte,
då han skulle landa på stranden.
Den ville inte ner…
Men han kom ner och modellen var efter dagens
flygning hel. Jag tror Anders ska vara nöjd med det Tigran presterade.
Ska jag vara kritisk…så hade jag minskat kordan
på vingen med 20% och ökat spännvidden från 140 till
175 cm för att få upp Re-talet.
Den hade blivit snabbare. En flygande vinge bör ha
en tryckcentrumstabil profil och stabilitet kostar motstånd.
Det är bara att acceptera. Det är därför, en flygande vinge inte har en chans i
en F3F-tävling.
Värt att veta om flygande vingar är, att föregångsmännen
bak flygande fullskalalvingar, bröderna Horten från
Tyskland, redan 1942 konstruerade en flygande vinge
med mycket goda flygegenskaper ,som hade glidtalet (fluget) 1:34.
Dessa glidtal blev allmänna inom fullskalasegelflyget först
i början under 60-talet.
1945 konstruerade och byggde bröderna sin Horten VI,
vilken hade beräknat glidtal av 1:43. Man byggde
två prototyper, som togs som någon form av krigsbyte
av amerikanarna och transporterades till USA.
Tigra 1.4 en vacker och bra flygande modell, som attraherar ögat och lusten att flyga.
Här lite bilder och en videosnutt i all hast.
Stolt ägare av en ny “Tigra 1.4”.
Bäst ta en bild på modellen före provflygning…
På väg till hanget i längs den efter regnet intensivt gröna lövsalen.
Trångt. Mottagare med telemetri väger 2.4 gram…
kolla säkringen av huven med en bit persiennlina.
En kolfiberhuv ligger på ett par hundra kronor med frakt.
Första starten.
Gick rakt och fint.
I bakgrunden Hovs Hallar…vad annars.
Vid vingspetsen strandens enda badgäster.
Som alla flygplan…den gör sig bäst i luften.
Kanske om jag ägt modellen, skulle jag målat ett mörkt band på en vingen.
Tigra 1.4
Det går inte åt många servon. Två styck.
Anders djupt fokuserad på att flyga sin modell.
Under ett av landningsförsöken.
Jag fick testflyga Anders modell…
Den gamle hangflygarens baksida…
Landning på gång.
Tigran med bakgrunden Halmstad och dess silos.
Terrängen bakom hanget. Det går att landa här, om man är rutinerad.
Anders med modell efter fullgjord testflite.
Esteteiskt tilltalande modell.
En belåten pilot…tror jag.
På väg till parkeringen.
…där Anders bil kan hysa Tigran i monterat skick utan problem.
Som du läst, hade jag problem med tyngdpunkten på min modell, dålig höjdroderverkan och fel lateral- centrum.
Tyngdpunkten har jag placerat, där min modell inte stallar eller accelererar.
Om jag flyger och trimmar modellen i planflykt, så flyger den nu jämt och fint.
Den dåliga höjdroderverkan har jag kompenserat genom att mixa in klaff på höjdrodret. Detta gjorde modellen mycket mera välflygande.
Det som återstår, är att få till rätt mängd klaff till höjdroderutslagen.
Lateralcentrum (sidoprojektionen) av modellen ligger för långt fram.
Det tänker jag förbättra med ett 50% större sidoroder.
därigenom kommer den att flyga renare i svängarna.
Att flyga rent då man kurvar termik är viktigt,
därför då stiger du bäst.
Sen får vi se.
I dag var vi ute tidigt, jag och Lasse, för flyga termik.
Vi var drabbade av ganska stabilt skiktad luftmassa med lite termik. Luften var antagligen ganska genomvarm, varför hävningen var dålig.
Dock så kunde vi genom intensiv gnetning, hålla oss uppe.
Vid 13-tiden blev vårt väder påverkat av sjöbrisen, som gjorde att Cu-bildningen slutade just vid vår flygplats.
Så ville vi upp, fick vi flyga lite österut och ta blåsorna.
Klockan 1515 lade vi av efter att ha fått ett par långa pass i termiken. Det var ju också varmt, men tursamt nog kunde vi sitta i våra stolar i skuggan och flyga.
Nästa gång ska jag finjustera klaffinmixningen.
Vi tog lite bilder, som kommer här.
Jovisst det var varmt. Men jag vet, hur det är i november med 2 grader varmt, regn och blåst, så jag klagar inte.
Den gamle flygaren…ser han inte lite dimmig ut ?
Ja, där sitter jag i min stol och flyger. Det är tillåtet här.
Min Maxi på väg…
Här ser du, då jag drar höjd, att klaffen samtidigt
går ner för att öka lyftkraften på vingen.
Min Maxi med min GoPro på sidan för att dokumentera.
Lasse startar sin fina och superlätta modell.
Elefantastiskt
Just innan sättning
Lasses modell över den sydhalländska bygden.
Det är svårt att plåta en annan modell i luften från en egen modell.
Lasses modell glänser i kolfibervingarna.
Vy över fältet.
Två modellflygare med betoning på flygare.
Modernt jordbruk utmärks av rätlinjighet
Jag är närmare modellen än vad det tycks på bilden.
Min modell på final
Den gamle sitter och jäser…
Efter landning ligger Maxin och tar igen sig i gräset medan…
…en kvinnlig säsongsarbetare från Litauen visar upp sin bästa sida…
Dagen bjöd på frisk vind från VNV ca 6-8 m/sekund.
Men eftersom min Grafas Maxi penetrerar luften bra, tvekade jag inte, att ge mig ut.
Himmelen var molnfri så när som små linsmoln, som låg på samma ställe, innnan de föll ihop.
Linsmoln borde indikera, att atmosfären var stabilt skiktad.
Då jag startade, märkte jag omedelbart, att det var ytterst turbulent. Inte bara vid TJärbyhangets kant utan även på höjd.
Förklaring på det var, att luftmassan som drev emot hanget var mycket termisk.
Emellertid, termiken var väldigt stark och min Maxi for iväg uppåt ackonpanjerad av trudelutterna från min vario.
Jag kunde inte ligga och svänga i termiken, eftersom jag med varje termikvarv drev 60 meter med vinden.
I stället blev det till att delfinflyga. Det vill säga, då jag flög in i termik, drog jag klaff och flög transversalt med lägsta
sjunkhastighet.
Det var inga problem att hålla sig uppe.
Min Maxi är ett snyggt plan med förmodat goda egenskaper. Tillverkas av TopModels i Tjeckien.
Men det har svagheter. En svaghet är stabben. Den har på min modell för små utslag uppåt och profilen på stabbens framkant är för vass.
Jag ska först fixa, så jag får större utslag på stabben.
Så får vi se. Jag har testat med tyngdpunktsjusteringar och erfarit att med acken, 2600 mA långt bak, flyger den bäst utan tendens til stall, då den glider optimalt.
Sen får vi se.
Hur som helst så fick jag nästan 3 timmar i termik… innan jag genomblåst och med ny solbränna drog mot hemmet.
Förresten en sak till; jag tyckte jag hade dålig skevroder- verkan och det visade sig, att skevroderhornen var lösa i sina fästen…fixat nu.
Lite video blev det, men den visar inte fullt ut, hur turbulent det var.
Kärt barn har många namn, så ock våra moln i skyn. Lenticularismoln uppstår vid de tillfällen, då
atmosfären är stabilt skiktad.
Det innebär, att förutsättningar för adiabatik inte föreligger. Termik vill ha förhållande, som
innebär att temperaturen avtar med höjden, vi säger,
att det är labilt skiktat.
I onsdags rådde det förhållanden som kunde skapa
lävågmoln.
Vi hade sydostlig vind. Det var stabilt skiktat. Vi har två hinder i terrängen, som kan skapa vågrörelser i luften. Det är Hallandsåsen och höjderna vid Veinge.
Dessa specifika moln kallas också lävågmoln, vilket förklarar lite, om hur det fungerar.
Jag var som vanligt flygsugen i solskenet och kuskade iväg till en pilotplats söder om metropolen Halmstad.
Det såg bra ut med solsken, lagom vind från sydost och en lång smal molngata med altocumulus.
Det borde vara möjligheter att få fin termikflygning… men det sket sig. Ingen termik, helt fritt från veretikala rörelser i lufthavet.
Ett flertal gånger prövade jag men ingen anslutning till eventuell termik. Till och med ormvråkarna kastade in handduken och hängde upp sina fallskärmar…
Ok, jag parkerade mig i min flygstol och studerade den vackra omgivningen.
Efter en stund dök det upp snabbt bildande linsformade moln rakt över mig. De låg i flera skikt.
En klocka ringde…kan det var lävåg ?
Efter en stunds funderade förstod jag att detta var fallet. Vi hade rätt vind, vi fick en våg inducerad av Hallandsås med en andra studs på höjden vid Veinge. Därför bildades molnen rakt över mitt huvud. Molnen tycktes, trots vind,
var helt stationära.
Lävåg är ett användbart instrument, om man vill skaffa
sig en bekväm höjdvinst i turbulensfritt lyft.
Kanske inte för modellflygare eftersom du måste klättra i rotorn för att komma upp i lävågen.
Men det är ett fascinernade naturfenomen.
Efter en halvtimma såg jag, att molnen hastigt började
falla ihop och jag förstod, att det kanske kommit in ny
labil luft, som förhindrade lävågen.
Så jag startade min modell eftersom det började komma nybildningar av Cu där jag flög.
Jag drog motor till 120 m och omdelbart anslutning till stark men aningen turbulent termik. Min modell klättrade så högt jag ville och det kändes, att vi nu hade ett helt annat termikläge. Nu var det finfina betingelser för en termikmodell.
2 timmar fick min ärrade HyperAva i luften, innan jag landade i den jungfrueliga grönskan i försommaren.
Nöjd och glad packade jag ihop och for hem mätt på
upplevelser, som tåldes att fundera över.
Jag upplever, som jag tidigare påpekat, alltid något oväntat, då jag är ute och luftar mina modeller.
Det gör man aldrig i dvala framför en tv…
Här några bilder.
Jaha, allt klart för start…
Här ser du hur skyn tedde sig vid min ankomst
med en smal gata av AltoCu-moln.
Jag tror min gamla HyperAva med 946 flygtimmar närmar sig slutet på aktiv tjänst nu…
Den är sliten och ärrad…
Här de linsformade molnen som låg i stort sett stationärt trots vinden.
De löses upp
Principskiss lävågmoln
Här ser du väderläget ändrats med begynnande Cu-bildning.
Måndagen kom med fint flygväder. Ska jag klaga, vilket man får, så var vinden i friskaste laget.
Sjöbrisen fick upp den till 5-6 m/sek.
Jag drog till Tjärby monterade och startade.
Termiken var stark, turbulent och ojämn. Trots det klättrade jag så högt jag ville komma.
Jag fick 3 timmar i termiken. Anlände kl 0930 och for hem 1330.
Förutom att flyga tog jag lite bilder.
Vad jag upplever just nu är grönskan. Naturen har samlat kraft under vintern och den frigörs nu när allt sätts i grönt.
Jag lade märke till att det är fattigt på blommande örter nu, kanske beroende på en kylig maj.
Men det kommer. Körsbärssträden var överfyllda med kart, vilket borgar för en fin säsong.
Samma sak med fågelbären, som växer här en masse.
Kan jag önska mig mer ? Flyga och vacker natur som jag personligen starkt upplever.
Har du tänkt på en sak ? Tänk om du kunde få alla dina önskningar uppfyllda ?
Om du stod vid valet att stå i den kanske grå vardagen eller få dina önskningar uppfyllda ?
Vad väljer du ?
Jag tror jag valde vardagen, för om mina önskningar är uppfyllda, var tar mina drömmar vägen ?
Tål att tänka på.
Ursäkta om jag tröttar er med flyg från Tjärby.
Bättre än att ligga i dvala framför tv-apparaten.
Livet är för dyrbart för att hällas bort framför en tv.
Man måste göra något, uppleva något för att få stimulans och kraft för…vardagslivet.
Jag passade på att hälsa på Johnny i hans modellplansfabrik, där produktionen av Leprachaun i dess olika storlekar nu löper på.
Han visade en just färdigbyggd och färdiginstallerad helt färdig modell, som en kund kommer och hämtar.
Jag blir oändligt sugen på en sådan modell och jag avundas han, som har sin modell stående färdig.
Johnny har byggt in många finesser på modellen som ger piloten oanade möjligheter för elmotordrift, ren segelmodell och utrustad för bogsering med en
proffskrok i nosen.
Skevsystemet tillsammans med en modern radio ger möjligheter, som hade varit utopiska för 20 år sedan.
…begav jag mig till den södra delen av Segeltorpshanget vid Hovs Hallar.
Orsaken var, förutom nostalgiska känslor också, att jag ville komma bort för skärmflygarna, vilka höll till vid norra delen.
Platsen där jag ville återuppleva lite flygning var där vi flög mycket förr i tiden.
Vi körde Sveriges största hangtävling där 1977. Vi var, om jag minns rätt, 47 anmälda deltagare.
Hur många modellflygtävlingar, förutom OT-friflyg, samlar detta antal i dag ??? Hur många meetings samlar lika mycket folk ??
Nä, tiderna har förändrats. På sent 70-tal flög vi mer än vi snackade.
Nåväl, jag körde ner till Norrehamns Hamn och parkerade bilen på en lämplig plats, tog mitt pick och pack och knatade iväg.
Då jag närmade mig hanget, såg jag, hur kanten nästan är totalt igenväxt med sly…Om 10 år är kanten totalt ogenomtränglig, om inte de som förvaltar marken gör något.
Jag krånglade mig upp och letade upp en plats, där jag kunde kasta ut. Inte var det gott om plats. Efter start gällde det att klättra, så jag kunde se modellen, då den skyldes av träd och sly.
Vinden var 3-5 m/sek nästan rakt på. Vinden kom lite från norr.
Ok, jag kastade ut, så hårt jag kunde för att ha lite överskotts- energi i modellen, vilket skulle mig frihet att manövrera.
Efter start flög jag en lång mjuk sväng åt höger och lyckades klättra 20 meter.
Sen var det enkelt att flyga trots begränsad sikt.
Efter 40 minuter i luften landade jag, vilket gick bra tack vare mina klaffar. Sedan montering av min Mobius i nosen för att dokumentera.
Ny start och jag märkte omedelbart, att vinden börjat lägga sig. Det gick att flyta, om jag flög noga.
Slutligen landade jag upp i branten utan skador på modellen.
Monterade isär och packade ner allt och gick nerför hangkanten till den flacka ytan framför hanget.
På nervägen hade jag att passera en bäck. Jo, det hände det du tror… jag trampade ner i gyttjan med mina nya Echo-sandaler…
Typiskt. Fördelen med sandaler är fötterna torkar fort…
Sen promenad till bilen följd av mina kritiskt beundrande kvigor…
Det var troligtvis sista gången jag flög hang på denna södra delen av Segeltorpshanget. Det var för bökigt att flyga där.
Som sagt tiden går…för alla.
Hemfärd och under färden tillfälle att analysera dagens flygningar.
Jag fotograferade med min Mobius från glasögonskalmarna och med en kamera i nosen på min modell.
Så här kommer lite enskilda ögonblick och en del samlade i
en videosnutt från flygningarna.
1 m/sek, växlande vindar och 20 grader C… Kan det bli bättre för termikflyg ?
Jag tror inte det, så jag var ute och fick mig 2 timmar i termiken. Den var utbredd och kraftig. Ska jag klaga på något…så var det att sikten var inte bra, då jag flög långt ifrån mig horisontellt och vertikalt.
Jag har publicerat så mycket bilder, då jag flyger termik, så det blir inga modellbilder denna gången.
På Tjärbyhanget har vi två stationära glador och en stationär tornfalk. Jag vet, var de häckar.
Då jag satt i min stol och njöt naturen, kom de två
gladorna och lade sig på hanget, inväntande en termikblåsa. Jag fick möjligheter att ta lite bilder. Avståndet var 75-125 meter.
Gladan är en märklig fågel, om man jämför med exempelvis ormvråk.
Ormvråken är en mycket bättre termikflygare. Gladan däremot flyger gärna ihop med min modell, då jag kurvar termik.
Om jag flyger i en blåsa, en glada flyger förbi, så ändrar den kurs målmedvetet till modellen, som den antagligen ser som en artfrände. Flyttar jag mig, följer gladan efter min modell, som en hund som ledsagar sin husse.
Det märkliga är och här kommer essensen i mitt resonemang, det är, att om jag lägger modellen att kurva i sjunk, då lägger sig gladan i samma sjunk och kurvar…
Har inte evolutionen kommit ifatt gladan ?
En glada flyger mycket klumpigare än en ormvråk, som är en verklig finlirare, då det gäller att finna termik och utnyttja en termikblåsa.
Men gladan är en vacker fågel och använder sin kluvna stjärt intensivt, då den flyger för att korrigera i luften.
Förutom gladorna kom tornfalken, som är en utomordentligt vackert tecknad fågel med sin rostbruna och röda färg.
Tornfalken häckar i en lada ca 1 km från hanget och jag har observerat den i minst 5 år nu.
Tornfalken en skicklig jägare av insekter, sork och andra
smådjur. Står i luften och ryttlar (hovrar) spanande med
sin utomordentliga syn.
Tornfalken har stora ögon, som sitter brett isär, vilket gör, att den har ett bra stereoskopiskt seende, som ger den
möjlighet att upptäcka minsta rörelse på marken och
bedöma läget.
Som sagt, i denna posten blir det bara befjädrade flygetyg…
Modellflyg är inte bara flyg för mig, det är också i allra högsta grad en naturupplevelse. Eller skulle jag vilja säga, en naturmedlevelse !
Här kan du se jetströmmen just nu. Den går i ett Omegamönster över Skandinavien. Just väster om Norge det kraftiga högtrycket som ger oss sol och ingen nederbörd.
Jetströmmen är den väg, längs vilken lågtryckscentran vandrar.
Observera vingpennorna i spetsen, vilka reducerar det inducerade motståndet.
Jag tycker gladan ser aggressiv ut…
Se här hur den korrigerar i luften med vingar och stjärt.
Som sagt, jag hade fåglarna på 75-150 m avstånd.
En korp kom som ett bombplan, vevande sig fram med kraftfulla vingslag i diset.
Tornfalken…alltid på spaning
Tornfalken är mycket skicklig på att ryttla.
Inget som sker på marken undgår dess skarpa blick.
En ensam sädesärla på en nyharvad åker. Visst ser den exponerad och utsatt ut…
Gladan en ganska stor fågel.
Landskapsfågel på Österlen.
Här ser du dess aktiva kluvna stjärt som korrigerar.
Plåt i luften som ritar rakknivsvassa vita streck mot den intensivt blåa skyn.
Anders är en modellflygare som efter 30 års uppehåll har återupptagit modellflyghobbyn.
Han är främst intresserad av segelflyg och jag träffade honom för första gången vid Tjärby-hanget.
Nu har han skaffat fler modeller och ville prova på att flyga vid Hovs Hallar.
Vilket naturligtvis gläder en gammal hanguv som mig.
I söndags var det utlovat 2-4 m/sek nordväst, varför vi bestämde attvi ses vid parkeringen på HH.
Förhållandena då vi kom var ca 1 m/sek nordvästlig vind, varför vi gick till Segeltorpshanget.
Vinden var svag, men eftersom Anders modell var lätt och försedd med motor startade han.
Om man flög noga och försiktigt gick det att hålla sig uppe.
Det var mycket människor ute och promenerade och till min förvåning fanns det fullt med folk i restaurangen…
Med tanke på Covid-19 viruset är det något, som jag aldrig skulle ge mig in på.
Under eftermiddagen kom ett stort gäng skärmflygare från Göteborg som fick konstatera att man eventuellt kört 36 mil i onödan…
Men vid 14-tiden kom det lite sjöbris och en av skärmflygarna startade, kanade ett par vändor innan han i brist på vind var tvungen att landa.
Anders drog fördel av den ökande vinden och kunde, tror jag , riktigt njuta av sin premiärdag på Hovs Hallar.
Så småningom var vi nöjda och gick upp på Platån, där jag visade, vad man ska ta hänsyn till, om man flyger där.
Sen gick färden i skilda bilar tillbaka till Halmstad och med som jag hoppas positiva och ljusa minnen av den första flygningen för Anders på Hovs Hallar.
Här en liten fotostory och en snutt från en ombordkamera på Anders kärra.
I år har jag observerat 2 + 3 tofsvipor =5 tofsvipor totalt…
Jag undrar varthän de har flugit ?
Aldrig har jag vid denna tid under våren sett så få av
arten. Men det har sin naturliga förklaring antar jag.
Vi får väl göra som lopporna…leva på hoppet.
Min bror med fru körde ner till Skanör-Falsterbo för
att spana på flyttfåglar. Jag ser fram emot en rapport
Eftersom vinden i dag låg på nordväst 8-13 m/sek
var modellflyg uteslutet.
Även en flygentusiast som jag har vett att säga stopp, då förhållandena är alltför barska.
Över de nysådda fälten flög jorden i stora moln över
till grannarnas marker.
Ett evigt fram och tillbakagående maskineri.
En fågel jag tycker har ökat i förekomst är gravanden.
(Om det nu är en and)? Bygger sitt bo på åkrarna därav namnet; Gravand-grävande
and.
Några bilder blev det från Hovs Hallar, där jag skulle
träffa 2 presumtiva nya hangflygare, vilka ville ha
lite info om begreppet hangflyg och vad som är att tänka på vid flygning på HH.
Jag tog lite bilder, eftersom jag köpt nytt zoomobjektiv.
Hoppas det är bättre än mitt gamla för det var 5 gånger
dyrare…
Så hoppa in och åk med !
Över de lätta jordarna skiftas jorden mellan goda grannar…
En ensam sädesärla förgyllde min eftermiddag…
Utan spaning – ingen aning…
Hej, jag heter Ärling....
Mycket färg för att tilldra sig insekter för pollinering.
Gravandshane med sin knöl vid näbbroten.
“Mira”, ensamkommande flykting från Rumänen, men som inte omfattas av den så kallade gymnasieamnestin.
Det var utlovat av yr.no 2- 3 m/sek ostlig vind och solsken.
Borde vara fina indikatorer på bra termikförutsättningar.
Så jag packade in min gamla HyperAva från dess plats i mitt förråd, där den hängt sen i höstas, in i bilen och for söderut.
Framkommen möttes jag av fint termikväder. Visserligen torrtermik men som jag bedömde det, borde det vara en piece of cake att kurva upp sig.
Monterade modellen, vilket är snabbt gjort, hängde på en GoPro för att dokumentera lite av min flygning och
sedan start mot sydost, eftersom vinden kom därifrån.
Märkte under stiget att det var mycket vertikala rörelser i luften. Redan på 60 m stängde jag motorn och började kurva.
Termiken var stark, men det var turbulent. Tidigt på våren är termiken starkast, vilket märktes.
Snabbt klättrade jag ackompanjerad av variometerns glada pipande till X20 meter.
Det var en härlig känsla att sitta i min termikstol och njuta av mitt flygande i det vackra vädret. Jag begär inte mer av livet faktiskt.
För att göra en lång historia kort, så flög jag 2 timmar uppdelat på två pass. Jag fick i 468 mA i min acke då jag laddade den vid hemkomsten.
Så jag flyger energiekonomiskt. Det är en segelmodell jag flyger, inte en motorkärra…
Min HyperAva har loggat 927 timmar i termik nu. Jag har kollat min logg för att få rätt sifffra.
Kanske det blir 1000 timmar i termik under 2020 ?
Nöjd for jag hem. Bättre att flyga än att ligga i dvala framför en tv.
Bilderna tagna med min Mobius och min GoPro.
Tjärbyhanget flygbart på västlig vind
Den numera enarmade eken.
Brottplatsen
Mitt flygställe fotograferat från en osannolikt välväxt tall.
En av mina äldsta modellflygande kamrater är Johnny från goda staden Laholm.
Jag kom i kontakt med Johnny 1973, vilket var det året jag började med rc-flyg.
Johnny hade troligtvis börjat med radioflyg 2 år tidigare.
Han hade en bra bas att vila sitt byggande mot. Om jag minns rätt är han utbildad möbelsnickare och med det följer att han har god kännedom om material, verktyg och deras möjligheter.
Jag har alltid beundrat hans förmåga att utöva olika hantverk, inte bara modellbygge av olika sorter utan också andra hantverk. För Johnny bara flyter det på.
I och med hans erfarenheter och kunskap om det han arbetar med, har han förmågan att bygga effektivt och rätt.
Om man är förunnad dessa förmågor och man dessutom är noggrann, ger det en bra produkt i slutändan.
Han har förutom att syssla med modellflyg tagit motorcert och
köpt en fullskala Emeraude, aerobatisk kärra, som han gjorde
grundöversyn på, vilket är ett mycket stort arbete.
Resultatet blev som förväntat, lysande.
Efter att ha sålt sitt företag och kvalificerat sig för pensionärslivet
har han åter etablerat sig i Laholm, där han tagit upp sin hobby
modellflyg på nytt.
Han har en mycket fin bygglokal, med allt man kan behöva för bygget av modeller. Senaste nyanskaffningen är en Luna-såg.
Johnny blev intresserad av en ursprungligen friflygande modell, som heter “Leprachaun”, vilket är ett irländskt ord, vilket kan fritt översättas med “Pyssling”. En liten grön figur som bruka
hitta på hyss…
När Johnny gör nåt , gör han det grundligt. Efter att ha byggt
en större, ca 310 cm spv byggde han en mindre likadan.
Modellen visade sig ha härliga flygegenskaper.
Han beslöt tillverka ett antal av varje sort, om någon skulle vara intresserad av att köpa.
För att rationalisera tillverkningen, satte Johnny ihop jiggar
för alla delarna. Detta gjorde att bygget blev enklare och rättare.
Inget krokigt eller skevt.
Han har hittills byggt 5 av den större och 5 av den mindre modellen.
Om du är intresserad av att köpa en modell kan du kontakta Johnny via min blogg. Min mailadress finner du på bloggen under adressen “Welcome to my humble blog”.
Du kan få modellen helt färdig, klädd och flygklar eller träfärdig. Det går att få den med aerodynamiska bromsar monterade.
Under byggandet tillkommer modifieringar till grundkonstruktionen vilka förbättrar flygegenskaperna.
Du kan också ringa Johnny för ytterligare info : 07014133 33
Häromdagen besökte jag honom och jag tog lite bilder, som i någon mån visar hans verksamhet.
Jag har skrivit och fotograferat Leprachaunen förut, så klicka HÄR
så kan du läsa och se en video.
Ok, här kommer lite bilder…
Johnny med jiggen för kroppen. Du ser att det är stora grejor…
Jigg till vingen. Johnny har tagit fram en vinge med ca 30 cm större spv.
Stabbjigg. I storlek som en normal vinge till en elkärra…
Kroppskonstruktionen på Leprachaun # 5.
Sadeln för stabben
Modellen är mycket lätt. ca 1200 gram allt som allt.
I väntan på leverans.
Här ser du vingarna med större spännvidd till vänster. Kommer att ge bättre flygegenskaper tack vare förbättrat Re-tal.
Balsa + Ca +lite kolfiber = Starkt och lätt.
Fena och sidoroder.
De två pinnarna till höger är inget ekivokt, utan ett hjälpmedel för att kontrollera tyngdpunkten. Man kan flytta pinnarna för anpassa instrumentet till kroppsbredden. En typisk Johnny gadget.
Att ha goda utrymmen är en fördel, då man bygger större modeller.
Storebror och Lillebror på parad.
Både den större som den mindre versionen har en löstagbar nos, som gör
monteringen av drivlinan enkel, så det blir en elseglare på 30 sekunder.
Modellen är mäktig. Du ska se den i luften ! Majestätiskt glidande. Kräver ytterst lite korrigeringar i luften med roder för den ska flyga.
Löstagbar nos på den mindre modellen.
Detta visar hur Johnny tillverkade formen till nosen, som ligger på bordet. Gjutet i epoxieplast och glasfiber.
Noskåpan då elmotorn är monterad.
Trävirke till 4 av den mindre versionen.
9 grams servo monterat nära rodret ger glappfri förbindelse och därmed renare flygning.
“Nu ska vi se”, säger byggmästaren…
Här kan du se ett sätt att eliminera glapp. Gummiband drar servot framåt
hela tiden och tar bort glappet. Servot glider i en liten släde.
Vingen fästs enkelt med gummiband på den mindre versionen av Leprachaun.
Vill du kan du få kroppen delbar för att underlätta transport.
Flätade kolfiberrör håller vingarna.
Sidoroderservots montering
Nä, nu ska vi ha lite kaffe och mors hembakta kakor !
…då jag var och flög på Segeltorpshanget vid Hovs Hallar.
Då jag körde förbi den plöjda åkern, som ligger innanför hanget, såg jag två lärkor flyga upp.
Att se årets första lärka är för mig ett förebud om vår.
Vädret på måndagen var VNVvind ca 5 m/sek och växlande molnighet. Det var alltså flygläge på Segeltorp.
Jag ställde bilen på parkeringen, gick uppför den branta stigen till Fortet för att för säkerhets skull kolla vinden på Platån. Den var då stadigt nordväst, varför jag beslöt att gå ner till Segeltorpshanget.
PÅ modellen hängde jag min Mobius framför vingen, så jag fick en bild av min modell i luften.
Själv hade jag mina solglasögon med vidhängande Mobiuskamera på mig. Detta är ett utmärkt sätt, att dokumentera vad man gör. Kameran tar 4 bilder i sekunden och gör det i mer än två timmar.
Bilderna tycker jag, med hänsyn till kameran, blir bra.
Således start rakt ut mot vinden och det var ett underbart turbulensfritt lyft. Således var det helt avkopplande att flyga.
Hanget lyfte till ca 50 m över havet, vilket gav stor frihet för piloten.
Då jag stod vid min pilotplats jämte gärdsgården, hörde jag lärkans något tveksamma försök till drillar.
Men lärkor var det och deras tidiga spelande väckte livsandarna hos piloten.
Efter hand som jag flög, märkte jag att vinden snabbt drog sig mot väst. Då jag flög söderut på hanget upplevde jag det som nästan rak motvind och jag väcktes ur mitt slöflygande då jag vid svängen i norra änden vek modellen, eftersom jag flög sakta och svängde i medvind.
Så jag beslöt att avbryta och jag landade ganska belåten på grusvägen, som går från parkering ner till hanget.
Då jag körde hem, stannade jag till vid åkern, där jag sett lärkorna i hopp om att få en bild.
Men det blev intet med det.
Fast jag var nöjd med dagen i alla fall !
Det var på åkrarna bakom hanget jag observerade och hörde lärkan.
I torsdags var det en av de sällsynta dagarna, under denna
årstiden, som bjöd på västlig eller nordvästlig vind.
Det borde alltså vara lite upplagt för hangflyg vid
Tönnersa Strand.
Solen sken och vindens styrka var 3-5 m /sek, vilket
kunde skapa goda förhållanden dels för flygandet och
dels att kunna stå ute i det vackra vädret utan att bli
genomblåst och genomfrusen.
Nåväl, jag var på plats 1230 och beredd att starta med min, nästan under alla omständigheter, flygbara Blue Phoenix.
Varför jag inte skulle flyga någon av mina snabba F3F
modeller ?
Jo för en Blue Phoenix klara de flesta väder. Från mycket
svaga till starkare vindar.
Jag har ju modifierat profilen för att på en bättre polarkurva, varför den penetrerar hyfsat. Dessutom är en Blue Phoenix en enkel modell, som man monterar snabbt. Fyra gummiband,
sen är den flygklar.
Jag är främst ute efter en flygupplevelse, inte att jag ska flyga
som en skållad råtta 10 cm över kanten.
Flygglädjen är det väsentliga för mig.
Med var också dels min nya Mobiuskamera, dels min gamla Mobius nu försedd med nytt pc-board.
Jag ville se, att båda fungerade. En kamera hade jag tejpat på min glasögonskalm som vanligt. Detta är ett mycket fint sätt att filma/fotografera, om du vill dokumentera skeendet.
Det du ser, det är det du fotograferar. Det bästa av allt är,
att Mobiusen tar så bra bilder, med hänsyn till pris och storlek.
Då jag kom fram till min vanliga pilotplats, såg jag att länsstyrelsen gjort ett hack i den främre dynkanten.
Varför ?
Bra fråga. Kanske för att underlätta för eventuell häckning av fältpiplärkan.
Dock kan jag garantera att naturen med vindens hjälp inom ett par år har återuppbyggt dynkanten igen.
De som planerat detta borde gå en kurs i grundläggande (sand)dynamik.
Ok nog klagat. Jag var absolut ensam på stranden, så
när som på en Golden Retriever, vilken vallade sin
husse långt borta på den öde sandstranden.
Start och ut med min Blue Phoenix i det laminära härliga lyftet. Det bar perfekt och det var mycket goda förhållanden.
Hanget har ju blivit högre, vilket inte minst skärmflygarna erfarit, då de nu kan flyga på Sveriges längsta kusthang.
Med den vinden vi hade i dag, bar det upp till ca 50 meter just över strandkanten.
En tjusning med att flyga vid detta kusthang är att jag har
min modell mycket nära mig. Det skapar en speciell känsla.
Att landa kan var besvärligt, eftersom det bakom hanget är
turbulent, vilket ställer krav på reaktionsförmåga och och förmågan att förutse skeenden, men som du kan se på
videon, så gick det att komma ner under relativt
kontrollerade former.
Två timmar i luften fick jag med min kära Blå Fenix
och jag njöt varje sekund.
Sedan var mina inre batterier laddade och jag var
beredd att möta världen med öppna ögon och friska
tag igen.
Än en gång; Tack gode Gud att jag är förunnad att få
bo vid en kust och där kunna fånga en fri horisont med
min blick !
Innan jag gick till bilen, tog jag en promenad på stranden för att kolla, om jag kunde hitta lite bärnsten.
Det blev noll i dag, men jag har förhoppningar, att på måndag finna strandfynd, då vi kommer att få 10 – 13 m/sek
vind på söndag, vilket kan föra iland gods från havets botten.
Kvällstidningsträsket utlovar som vanligt världens
undergång på söndag då de säger det blir orkanvindar med
det annalkande lågtrycket.
Vi får väl se, om boulevardpressen eller yr.nohar rätt.
Den norska vädertjänsten har förutsett 12-14 m/sek
på söndag kväll.
SÅ var min dag på hanget och jag dokumenterade mitt görande med mina Mobiuskameror.
Stillbilderna klippta ur videon.
Jump into the seat, buckle up and hitch a ride with me !
Undrar du, varför jag är ute och flyger, så fort tillfälle ges ? Mycket enkelt: Det är det roligaste jag vet och det ger mig
oändligt med upplevelser !
Sådant du aldrig får framför din tv.
Sanden pudrad med frost. Det närmaste
vi varit vintern i Halland hittills i år.
Den fula stövelknekten låg och tjurade
Vintern 2020 Tönnersa. Härligt !
Naturen där jag flyger. Härligt ljus.
Kattegatt med sin horisont. Inga granar här…
En Blue Phoenix gör det den ska…flyger.
Enda nackdelen vintertid vid 13-tiden är att solen står lågt.
Snart start. Vingen sitter med 4 gummiband.
Enkelt. Varför klabba med skruvar ?
Man måste använda sidorodret ordentligt på en Blå Fenix…
En klassisk modell
En jetkärra ritar sitt skarpa spår i skyn och min modell glider på…
Efter landningen. Allt under kontroll.
Kanske det som kan dra lika mycket som hangflygning...
Vi har haft envisa vindar från den 3. och 4. kvadranten under
två månader, vilket effektivt släckte hoppet om hangflygning
på Hovs Hallar.
HH kräver NV-NO vind.
Dock visade långtidsprognosen hos yr.no, att onsdagen kunde
bli en klämdag med bra hangvindar.
Meteorologen förutsåg ca 5 m/sek NNV. Perfekt för mig och
en hangmodell.
Klockan 1030 anlände jag till parkeringen på HH och konstaterade,
att vinden nu var NNV.
Alltså tog jag mitt pick och pack och stretade uppför kanten till Platån, eftersom vid NV vind vinden ligger på den södra delen
av Platån.
Uppkommen mätte jag vinden och den var 7 m/sek och byig
från NNV. Det var lovat, att vinden kunde dra mot nordväst, så jag beslöt,
med hänsyn till den friska vinden, att knalla ner till Segeltorpshanget,
vars kant passar nordvästliga vindar.
En ny promenad ner Segeltorpskanten till min pilotplats.
Ny vindmätning och den sa 7-8 m/sek rakt på och byigt.
Nedanför på gräset höll Jan från Eslöv på att förbereda start med
sin skärm i den något besvärliga vinden.
Han drog upp skärmen nedanför hanget, backade upp i kanten
och startade. Sen försvann han i riktning Norrehamn, där vindmätaren sitter.
Jag satte ihop min Spirit satte fast min Mobiuskamera på mina
solglasögon och startade videon…bara för att komma på,
då jag landat, att kameran inte funkat…
Försökte fixa det, då jag kom hem, genom att vidta de åtgärder
som kunde behövas, men kameran vägrar videofilma.
Den tar stillbilder men ingen video.
Jag fann nya kameror på nätet till hyfsat pris i England och
beställde två nya.
Lyftet var i den friska vinden kraftigt och det bar både högt
och långt framför kanten.
Så att flyga var enkelt.
Jag hade startat kl 11 och med ett par avbrott, landade jag
slutligen kl 1430.
Landningarna mycket underlättade av min effektiva klaff
, som möjliggör i stort sett helikopterlandningar.
Jag märker, det är den kalla årstiden, eftersom strömmen
av turister har nästan sinat.
Men nästan som vanligt, de som kom förbi stannade och var nyfikna, varför jag gjorde skamlöst propaganda för modellflyg och då i synnerhet i konsten att flyga på ett
hang.
Efter landningen kände jag, att jag var jag genomblåst
försiktigt uttryckt.
Jag borde haft min overall, men jag felbedömde väderläget
hemma.
Nu vet jag.
Ytterligare skärmflygare kom i form av Anders, som startade
nere på Segeltorp och omedelbart gled iväg mot Platån,
där jag, då jag var på väg till bilen, såg honom hänga på bra
höjd över Hovs Hallar njutande sin flykt.
Jag tog stillbilder med min lilla Mobius och jag publicerar
några här, så du ser, vad jag sysslat med.
Men det kändes härligt att ha fått ett par timmar i luften igen efter ett så långt uppehåll. Hoppas jetströmmen flyttar på sig, så vi får lite nordliga vindar !
Som sagt alla bilder min lilla Mobius.
Startberett.
Havet bröt med ovanligt kraftiga vågor…
Segeltorpshanget med en skärmflygare i bakgrunden.
…jag blir aldrig trött på att se bilder på vackra modeller !
Vissa bilder väljer jag att ofta återkomna till. De ger mig möjligheten att återuppliva positiva minnen och upplevelser och att än en gång förstå hur inspirerande modellflyg är.
Modellflyg för mig kan jag aldrig uppleva som någon sorts tvång. Däremot, är det något, jag alltid har lust att syssla med, då det berikar mitt liv både själsligt och fysiskt.
Ibland funderar jag, vad det är som präglat mitt livsintresse
för just begreppet “Flyg” ?
Jag tror för min del, att det helt enkelt är begreppet “Flygning”.
Alltså, att något kan färdas genom luften på ett kontrollerbart sätt.
Jag antar, att riktigt hängivna utövare av modellflygets olika delar inte har problemet att hålla intresset vid liv, utan deras problem är kanske att begränsa tiden och resurserna man lägger på hobbyn.
Det finns människor, som är helt hängivna sin hobby och som modellbyggare kan ägna tusentals timmar åt att färdigställa ett projekt.
Belöningen kommer tusenfalt, efter man fullbordat det man försatt sig. Då kan byggaren säga:
Det är jag, som har rott detta projekt i land !
Skrämmande många lyckas sitta vid sidan av vägen och se livet passera som en lång kö av bilar, vilken kan tyckas oändlig, tills de plötsligt ser sista bilens bakljus försvinna i fjärran och plötsligt förstå att, detta är vad jag inte
gjorde med mitt liv…för det går inte att backa en till
synes oändlig bilkö…
Därför kära besökare, ut i naturen modellflygburen !
Här är lite bilder på människor, som aldrig tröttnar…
Jag lägger inga kommentarer ihop med bilderna,
eftersom det skulle avslöja min djupa okunnighet,
vad gäller friflyg…
