Kategorier
Naturbilder

VARFÖR ALLA DESSA BILDER ?

 

 

 

Mina bilder vill jag…

 

 

 

…att de ska förmedla en känsla. En känsla för hur jag upplever naturen nära havet.

Alla intryck jag får,  formar min verklighetsuppfattning. Alltså mina intryck bestämmer vad jag är.

Att gå vid stranden är en del av min dag och det sker nästan alltid något oväntat. Denna strövtågsrutin kan vara svår att förklara, för den som inte har en personlig relation till strand och hav. Ofta säger jag , att jag är outsägligt tacksam,  jag inte bor i inlandet i granmörkret.

Att gå vid havet gör mig upplyft och vitaliserad !

Här kommer, om du orkar, bilder från min senaste vistelse vid stranden. Jag presenterar mycket bilder eftersom alla mina besökare inte har fysisk möjlighet att själva ta sig ut i naturen och se förändringar, därav mina publiceringar.

Alla bilder tagna med min IFåne.

Häng med !

 

Lagaosets egen Fafner.  Fafner var en drake ur en  del av den isländska Sagan som dräptes av hjälten Sigurd.
Sagan har inspirerat till Wagners opera ”Nibelungens ring”.

Beståndet av storskarv har minskat. Jag föredrar att kalla fågeln Cormoran som det heter i kontinentala Europa.

Det var ingen vind då jag passerade. Därför var dyningen svag.

En tall som har gett upp kampen mot salta och envisa vindar.

Någon sprang ifrån sina ben i brådskan…

Tönnersas mest, av mig fotograferade fågel.

Strandskogens extremt sällsynta långhalsade struts.

Ser du,  hur vinden med träget arbete  kan påverka en tall och vrida grenarna…

Så tycker jag min hjärna kan  kännas efter två timmars funderande på ett algebraproblem…

Vinterns sista pust…

Lugnet

Låt din fantasi tala om för dig,  vad du ser…

Lagan och Kattegatt formar ständigt stranden.

Ser du vad som saknas ?

En strandad öronmanet som förlorat sina färger.

Längs skogsstigen en aning om vår.

Hej då !

Kategorier
Naturbilder

VARFÖR BILDER FRÅN…

 

 

 

…mina strövtåg vid Kattegatts strand ?

 

 

 

Jo det beror på,  att jag vet,  efter feedback,  att mina besökare uppskattar det.

Alla besökare har inte möjlighet att ta sig ut i naturen av olika orsaker och ett sätt för dessa att uppleva det jag får uppleva är mina bilder och berättelser.

Jag tröttnar aldrig på mina dagliga promenader vid havet. Även om jag inte förväntar det, händer ofta det oväntade, vilket ger min verklighet dynamik och ger promenaden sitt värde.

Som jag brukar säga,  att upplevelser som stimulerar, de är värda mer än 50 miljoner på banken.

Så här kommer lite, av det jag upplevde  tidigt fredag förmiddag .

Då jag startade mitt strövtåg 0830 var det -7 grader och en lågt stående sol.

 

Sedimentering som resultat av skiftande vindar och luftfuktighet.

Jo, det var kyligt.

Den svaga dyningen föll ihop mot strandkanten.

Två alar slogs i strandkanten vid Lagaoset.

Qatar Airways rita sina streck i den intensivt blåa skyn.

Sydsvensk vinter. Lite tallriksis i Laholmsbukten.

Komplicerat benbrott…

Jag vill inte säga vårkänslor, men då jag gick längs skogsstigen,  lyfte sig livsandarna…

Tönnersa Naturvårdsområde med fritt utvecklande skog.

Kategorier
Naturbilder

MINA MÖTEN I LUFTEN MED…

 

 

 

…ormvråkar.

 

 

 

 

När jag är ute och flyger termik med mina segelmodeller, händer det ofta, att vi får sällskap av fåglar, som också utnyttjar termiken.

Oftast är det glador eller vråkar.  Men jag har flugit ihop med tranor, fiskmås, storspovar och andra arter.

Enligt mig,  de bästa termikflygarna är tranor och ormvråk. De är skickliga…men de har inte skuggan av en chans mot min Ava Pro i blåsan. Jag stiger ifrån utan problem.

Gladan är en snyltare, som piggybackar på min modell.  Gladorna kommer ofta och lägger sig samma blåsa som modellen, men de är inte speciellt duktiga flygare, jämfört med exempelvis ormvråk.

Jag har testat,  genom att lägga min modell i sväng i luft utan stig eller till och med sjunk. Ofta kommer glador och lägger sig kurvar med mig i den dåliga luften. Det skulle aldrig en vråk göra.

Hur som helst, på min modell har jag en GoPro med ett modifierat objektiv från Carl Zeiss,  då jag flyger. Kameran inställd, så den plåtar parallellt med vingen och tagande 4 bilder/sekunden.

Då är det lätt att sikta,  då man står på marken som pilot. Fast alla ska veta, att det är inte enkelt att träffa rätt uppe i luften !

Jag har flera hundra bilder,  jag har tagit i luften på företrädesvis rovfåglar.

Bilderna i inlägget är taget från en Leprachaun, en OldTimemodell från 40-talet. På den har jag monterat en liten Mobiuskamera, stor som en tändsticksask, vilken var riktad i flygriktningen.

Kameran var i videofilm-mode, varför mina bilder är klippta ur en videofilm, som naturligtvis påverkar kvaliteten. Jag har försökt förbättra kvaliteten så gott det lät sig göras, men jag tycker bilderna är värda att visa, då de visar ett lite ovanligt sätt att plåta fåglar från en modell…

Bilderna tagna söder Halmstad.

Häng med och flyhigh !

 

En ormvråk kanade in i min blåsa…

…bromsade in och justerade sitt läge som rote-tvåa…

…du ser nosen på min modell…

…han tyckte han kom för nära ibland…

…och glodde lite snett på mig…

…han fällde ut landningstället….

Här ser du min Ava, som fått en glada som rotetvåa. Min modells spännvidd är 4 meter.

Så här blev bilderna vid detta tillfället.

Kategorier
Naturbilder

EN ÄLG …

 

 

… gör alltid intryck på mig som betraktare.

 

 

 

Under min senaste promenad vid havet hade inte mycket skett i naturen, som gjorde,  jag höjde på ögonbrynen.

Allt som vanligt. Lagan byggde sina sandrevlar längs stranden, gråtrutar och kråkor flög sina övervakningsrundor över mig i sitt eviga letande efter mat. Trutar och kråkor är, enligt mitt sätt att se det, de mest utpräglade matoppertunisterna.

Men trots frånvaron av det oväntade malde jag pålängs den tomma stranden.

Framkommen till den plats där jag viker av mot skogsstigen, lade jag märke till älgspår, som var färska. Det var en ko med sina två årskalvar.

Jag stannade, spanade runt och upptäckte en vilande ko,  som låg på en liten kulle i ett sumpigt område. Hon hörde mig, men låg kvar och lyssnade. Det är så,  att älgar har dålig syn på långt håll.

De förlitar sig på hörsel och luktsinnet. Man säger att hörseln väcker  och lukten alarmerar.

Jag försökte hitta kalvarna men misslyckades. Lite bilder på kon blev det och då hon kände min vittring,  reste hon sig och gick iväg med avmätta steg i ett långsamt typiskt älgtrav med sin två kalvar.

Denna familj uppehåller sig i ett begränsat område och chansen att se djuren är relativt stor, om man har blicken med sig och går tyst.

Det är imponerande att se en älg på nära håll i naturen. Avståndet då jag fotograferade ca 100 m.

Att få se ”Skogarnas Konung” eller i alla fall ”Skogarnas Drottning” var det som satte krydda på min promenad och gav mig något att ta med hem.

Lite bilder tagna i uselt  ljus på 100 m avstånd, därav kvaliteten…

 

 

Enda nyheten på stranden, en ilandfluten al.

Som du kan se bygger Lagan hela tiden nya revlar längs stranden.

Här är vackert…eller vad säger du ? Dramatik även i en vanligbild…

Älgkons avtryck med sporravtryck.

En av kalvarnas klövar. Ser du skillnaden…

Kon reser sig lika långsamt som jag, då jag ska upp från en vilstol…

Öron och nos…två viktiga instrument att hämta information för älgen.

…går inte fort…

Hon hade koll på mig.

”Skogens Drottning” vid Lagaoset kl 0945 24/1 2025.

Kategorier
Naturbilder

STILLHETEN

 

 

Naturen hämtar andan…

 

 

 

Det händer inte så mycket i naturen vid denna tiden på året.

Allt…samlar och sparar på krafterna inför kommande vår.

Jag gick, som vanligt min runda vid stranden och genom skogen, därför det var härligt väder med solsken och i stort vindstilla.

Hade hopp om observation av havsörn, vilket också inträffade vid Lagaoset, där en havsörn just rott förbi i sakta mak med sina mäktiga vingar.

Jag kom en minut för sent, så det blev ingen bild…

Uppe i dynerna höll länsstyrelsen på att återställa sanden, så att fältpiplärkan ska kunna häcka. Bra initiativ.

”Min” större hackspett hördes inte till tyvärr, för i dag hade vi fint fotoljus.

Men det var ändå upplevelserikt att gå stigen genom skogen till parkeringen.

Lite bilder blev det om du orkar…

 

Klockan 0800

Den svaga dyningen bryter mot Lagans utströmmande vatten.

Kråkan tog ett snedsteg…

…och flög iväg.

En solitär knipa låg och guppade.

Frosten ligger kvar.

Det var minus 3 grader tidigt på morgonen.

En säck saneringspulver, som flutit iland…man förebygger kanske ?

Som en stor insekt jobbar grävmaskinen med sanden.

Man tar bort växtligheten …

…för att underlätta fältpiplärkans häckning.

Stigen som jag frekventerar och som bjuder på överraskningar…

…som ett rykande träd…

…efter att solen värmt upp barken.

 

Kategorier
Naturbilder

DU UPPLEVER MYCKET…

 

 

…bara du ger dig ut…

 

 

 

 

Inte för jag väntade att något speciellt skulle ske.

Men jag kan aldrig veta…

Kolla bilder från min dagliga strandrunda.

Ljuset var dåligt, varför det var problem att fotografera.

Men du ser vad det är.

Häng med mig bakåt stigen !

 

 

Ett almonster låg och lurade på rov med öppet gap i strandbrynet.

Denna slanka individ var  på väg till sitt morgondopp och blev  så rädd då jag kom,  att håret reste sig på hans huvud.

Lagans utflytande vatten formar med hjälp av strömmarna småöar,
vilka ständigt omskapas. Stranddynamik.

Jag har aldrig sett så mycket tallplantor i sankområdet mellan dyner och strandskog.

Den större hackspetten var fullt sysselsatt att hacka fram tallfröna ur kottarna.

Fågeln har mycket vackra färger och är vanligt förekommande där jag strövar. Vill du se en hackspett ? Lyssna efter hans hackande !

Hackspetten är inte speciellt skygg och just denna individ, tror jag, har haft sitt revir här nu för tredje året och är van vid promenerande människor.

Fågeln brukar klämma tallkotten i en sprick i en gren för att kunna hacka loss de energirika fröna.

En bild på honom från förra året.

Jag såg en stor fågel som  sakta vevade sig fram på tunga vingar över havet 100 m från stranden och jag tog några bilder i dimman därför…

…jag misstänkte,  att det kunde vara en…

…havsörn, vilket det också var. En ung individ som ännu inte utvecklat det vita bandet tvärs stjärten. Havsörn har gul näbb, kungsörn har mörk näbb.

Sveriges största fågel med en spännvidd på ca 2.5 meter.

 

Kategorier
Naturbilder

ATT PROMENERA VID HAVET

 

 

Ströva längs en strandkant

vid Laholmsbukten…

 

 

 

…det ger mig oändlig tillfredsställelse.

Ingen vind, inga människor, markdimma med genombrytande sol. Bara tystnad och egna tankar.

Klart jag känner mig återupplivad och vitaliserad i mitt sinne, då jag fullföljt min promenad.

Jag har bott vid ett hav hela mitt liv och kunnat njuta av en obruten horisont. Det är något speciellt med den obrutna horisonten, som väl vi som är förunnade med det upplever starkt. Den obrutna horisonten är en nyckel, som lyfter tanken till en högre dignitet.

För en boende i inlandet med sin granhorisont, kan tanken synas främmande… men det beror på,  att han aldrig upplevt,  det vi kan uppleva,  som bor vid en kust.

Fredagen bjöd dessutom på markdimma, som skapade en speciell stämning, eftersom solen bitvis sken igenom och skapade många små regnbågar, då solstrålarna bröts i dimmans vattendroppar.

Fågellivet längs stranden inskränkte sig till 6 knipor och sträckande kanadagäss.

Efter 8 km längs stranden och skogsstigen begav jag mig hem med mina batterier laddade och tro på framtiden !

Som vanligt kommer här lite bilder, som jag hoppas ger dig en känsla för, hur jag upplevde verkligheten.

Bilderna från min Ifåne.

 

Ett namnlöst beläte

Lagaoset med dimma klockan 0800

Den underbettade och aggressiva strandmurveln

Den gamle väktaren av Lagaoset börjar se medfaren ut nu…
…och lite förvånad att bli fotograferad…

Lagn transporterar ständigt alar som brutits loss från stränderna. Alarna hamnar i regel norr om Lagans mynning på stranden, där de bildar, så småningom, fantastiska djur.

Detta djuret hade otur. Han sprang in i en vägg, under sin jakt på byte…

Denna stillhet och horisont berikar mig.

Han var på väg mot havet,  men kom på han glömt sina badbyxor och tvärnitade i strandkanten…

Markdimma och sol skapar en drömbild…

Kanadagässen på väg till sina matbord, vilket innebär,  att de ska beta i det höstsådda, vilket kan ställa till stor skada för lantmännen.

Solen börjar lyfta dimmorna.

Den loja dyningen från havet bryter, då den träffar Lagans strömmande vatten.

Den märkliga alfotingen, som bara har ben på en sida och en arm…

Här ligger han på lur i vattenbrynet tålmodigt väntande på sitt byte.

Dimma och horisont smälter samman

Min verklighet.

Denna torrtall är märklig. Inte bara har den växt och bildat ett fågelliknande djur. Grenarna ändrar läge beroende på temperatur och fuktighet. Fågeln sträcker ömsom huvudet mot skyn och mot havet. Som en väderpinne…heter det så ?

Ständigt föränderlig strandkant och en diminutiv ”Dimbåge”.

Dimbåge i marknära dimma.

Foto mot lågt stående morgonsol på dynlandskapet mellan strand och skog.

Lite av en drömvärld som avslutning.

Kategorier
Naturbilder

SMAKPROV PÅ NATUREN…

 

 

 

 

…där jag plockar svamp.

 

 

 

Det börjar närma sig tiden, då vi kan skörda trattkantareller och Karl Johan, så jag gjorde ett besök på ett av mina goda ställen, som har levererat i många år.

Vi körde via allén mot Stjärnarp, som anlades för 300 år sedan och som kantas av gamla ekar. Träden är ärrade av tid, men skapar fortfarande ett intryck av styrka och uthållighet. Flera är stympade, men fortfarande grönskar delar av deras kronor.

Det är fantastiskt att se träd,  som kanske planterades i slutet av 1600-talet, fortfarande grönska. Tänk vad dessa ekar upplevt av passerande fordon och människor under 300 år ?

Under färden genom landskapet passerade jag öppna ytor, som vid denna tiden brukar vara besökta av flyttande tranor, men jag såg icke en fågel.

Det var med aningen av förväntan,  jag anlände till mitt svampställe, eftersom det varje år givit rik skörd.

Naturen är här,  som du kanske kan förnimma på bilderna, mycket vacker.

Det råder en stor stillhet i skogen. Inga trafikljud, inga stereoanläggningar som dånar, inga fläktljud, inga människor babblande i sina IFånar med högtalaren på högsta volym.
Bara skogen, tystnad och du själv som andas.

Under mitt strövande fann jag några torra gula kantareller och efter lite letande,  fann jag massor av små trattkantareller. Ge svamparna en vecka till och regn, så blir det möjligheter att bunkra upp vinterförrådet av svamp
Svamp, som jag nuförtiden alltid torkar och förvarar i stora glasburkar.

Det enda som störde tystnaden ,var passerande passagerarplan, som ritade sina vita kondensationsstrimmor i  den intensivt blåa skyn.

Nu laddar vi för premiärplock om 7-10 dagar, för då kommer det att poppa upp trattisar i mängder.

 

 

Medfaren…men han ger aldrig upp.

Mina härliga trattkantarellmarker.

Att slå på en Ifåne med högtalare här, skulle vara akut miljöförstöring !

Stubbarna har dragit på sig ylletröjan…

Marken ger ett mjukt intryck då björnmossan breder ut sitt täcke.

Tja, bilden fångade mitt fotoöga…

Här ska inte damer hoppa kråka eller…?

Ur stenen sträcker en rovfågel fram sitt mossklädda huvud.

Små trattkantareller…

…är inte större.

Kategorier
Naturbilder

EN UPPLEVELSE UNDER 3 MINUTER EN SENSOMMARDAG.

 

 

…lite vardagsdramatik under några ögonblick.

 

 

 

Som vanligt…var jag ute i naturen häromdan för att kolla ett av mina ställen för gula kantareller.

Efter svampäventyret, som gav magert resultat, körde jag en mindre väg mot hemmet.

Vid passagen av det halvöppna skogslandskapet passerade jag en inäga, där en ung rådjursget gick och nogsamt valde ut,  just de örter hon ville äta. Ett rådjur är mycket noga med, vad det äter. Dess matsmältning är ett förfinat instrument,  som kräver rätt sorts energi för att fungera.

Hon stod 200 m från vägen och jag tog fram kameran, för man kan ju aldrig veta vad som kunde ske.

Geten var retad av ett gäng fältkråkor, som ansåg rådjuret inkräktade på deras revir.

Var gång kråkorna sa till,  flyttade geten sig några meter, men betet för henne var lockande, så hon höll på sin rätt.

Dock så gav hon sig iväg och just då kom en svenskhare som blivit uppstött av kråkaktiviteten farande förbi på scenen.

Kråkorna riktade omedelbart uppmärksamheten på haren och körde bort den.

Kråkor är om man vill kalla det kloka djur, som har förmågan att samarbeta och skapa lösningar på problem. I synnerhet om de är kopplade till begreppet mat.

Längst ner i hagen gick ett par tranor i kvällsljuset och plockade godbitar.

I dikeskanten var det färgrika drivbänkar av sensommarblomster, som visar naturens överflöd.

Ingen dramatik så det skulle få rubrik i en kvällstidning, men för mig visade det naturens diversitet och hur allt hänger samman.

Inget är slumpmässigt.

Några ögonblick från en sensommaräng kommer här.

 

Den färgsprudlande dikeskanten.

Rådjursgeten i sin vackra rödbruna sommarpäls.

Kråkorna retar geten.

Ett rådjur är mycket vaksamt. Det har god syn på långt håll och mycket god hörsel.

Full koll.

Hon tar för sig av markens örter.

En fälthare hoppar upp…

.och blir stressad av kråkorna.

Herr och fru trana.

Kategorier
Naturbilder

ETT NYTT STÄLLE ATT BESÖKA…

 

 

…om du vill koppla av i lugn miljö.

 

 

 

Vi hade läst i lokalpressen att ett ungt par hade öppnat hotell, restaurant och caférörelse vid Toftasjön 10 km öster Halmstad vid väg 25.

På platsen låg för många år sedan något som kallades ”Turistgården”, vilket var ett pensionat sedan tidigt 30-tal.

Framför allt var det frekventerat,  under den  tid då det var skridskois på den intilliggande Toftasjön.

På 90-talet byggdes ett konferenshotell,  som dock lades ner.

Nu är det ny verksamhet i fräscha lokaler och drivet av unga människor med moderna idéer.

Min granne lovade mig att bjuda på kaffe där uppe, så det var med  förväntan, vi åkte dit.

Anläggningen är fräsch och modern. Vi blev mottagna på ett mycket vänligt sätt av en av ägarna, Petra och fick den servering vi önskade.

Det vi fick smakade utmärkt och till rimligt pris.

De nuvarande ägarna har mycket planer för verksamheten, så det är mycket på gång. Allt för att göra vistelsen där attraktiv både för boende,  restaurant- och cafégäster. Platsen har god utvecklingspotential  i framtiden. Mycket kan man arrangera på Toftalund.

Platsen ligger vackert vid Toftasjön med naturen inpå knutarna.

Nära till promenadstigar, nära till Fylleån med grillplats och badmöjlighet. Cykelleden passerar förbi Toftalund,  så det är enkelt att mellanlanda där och ta en fika.

Andra utflyktsmål till fots är Tolarpsfallet och Torvsjön.

Bra badplats finns vid västra delen av Toftasjön 10 minuters gångväg från Toftalund.

För oss var det en mycket positiv upplevelse att besöka nyöppnade Toftalund i den lugna miljön.

Åk dit och prova på, vi tror du kommer tillbaka !

Här lite bilder från min telefon.

Hotell Toftalund hemsida: https://hotelltoftalund.se/

Interiör restaurant och café.

Snygga möbler och luftigt. En ljus lokal med mycket fönster.

En av ägarna Petra  var så här glad,  då vi besökte Toftalund.

Det finns flera dammar utanför hotellet och de ska iordningställas.

I bakgrunden Toftasjön

Trädgårdsdäcket lätt åtkomligt från matsalen och andra våningen.

Första våningen publika lokaler. Andra våningen i huvudsak rum.

Härligt sitta här i solen med kaffet.

Toftasjön, där det finns en runtflytande ö…

Byggnaden som ny.

En promenad ner till Fylleån tar tio minuter.

Mycket vacker natur.

Vid den lilla bron går bra att bada.

Vitsipporna blommar nu i överflöd.

Fylleån är nu på grund av all nederbörd stinn av vatten.

För den som är modig.., finns ett vågspel…

Om du går över gångbron över ån fortsätter stigen och denna vägen ska du gå, om du vill besöka Tolarpsfallet.

För många år sedan var detta badplatsen för lokalbefolkningen.

Blått på marken, men inte blåsippa.

Sädesärlan som hälsade oss välkomna till Toftalund…

Kategorier
Naturbilder

EN TIDIG MORGON RUNT LAGANS MYNNING

 

 

 

Lagaoset

 

 

 

 

Som vanligt…mina eviga promenader och strövtåg.

Inte har det hänt mycket i naturen…det är ännu kallt, så antagligen ligger naturen fortfarande i startblocken beredd.

Men en promenad längs stranden blev det.

Jag tog lite bilder…som i en del fall satte igång min fantasi.

Häng med om du har lust.

Ser du ansiktsprofilen i Lagans vatten ?
Horisonten försvinner försiktigt in i skyn…
Fjärilar på Kattegatt…

Här står jag…ståndaktig.

En matoppertunist vid E6 Snapparp.

Blåsippigt…

Kategorier
Naturbilder

JULDAG…

 

 

…strandströvardag.

 

 

Efter för mycket julmat kändes det nästan som ett tvång att få ge sig ut på en promenad.

Som vanligt…blev det 8 km vid stranden och tillbaka via skogen nere vid Lagaoset.

Då jag går där, händer alltid något oväntat…och för den delen det förväntade.

Vi hade ett lågtryck och nordvästvindar av kulingstyrka häromdagen, vilket medförde högvatten i södra Kattegatt.

Det hade påverkat dynkanten så tillvida,  att den blivit som avhuggen av en kniv i framkanten.

Uppe på stranden hade havet transporterat upp sand, som så småningom kommer  att hamna på kanten av dynerna och bild en ny högre mjuk kant.

Alltså transporten av sand är en Perpetum Mobile, ett Pater Nosterverk av naturens eviga energi.

Inget speciellt hade spolats upp, som jag kunde se på min promenad. Jag hittade några små bärnstensbitar i strandkanten.

Annars var det mest danska mjölkförpackninger…fast jag trodde,   att man bara drack öl i vårt broderland…

Inte en människa syntes, men jag mötte en glad hund,  då jag lämnade stranden och gick upp mot skogen.

Det var lite spännande,  då jag passerade den plats ,där jag observerat en större hackspett flera gånger. Jag stannade till och till min glädje erfor jag ett försynt knackande uppe i en tall. Om nu en hackspett kan hacka försynt.

Hur som helst han var fullt sysselsatt med att plocka fram de feta fröerna ur tallkottar.

Har du märkt,  att man om du stannar upp i naturen och bara lyssnar, så kommer du att märka,  hur naturen och dess invånare talar med dig ?

Jag var på plats redan 0830,  så det var nog skälet till,  att det var folktomt. Eller så var människorna på väg hem från Julottan…

Jag fångade några ögonblick med min telefonkamera. Som med förlov sagt tar bra bilder…

God fortsättning på Dig !

Ser du randen med brytande vågor ? Det är där Lagans utgående vatten möter Laholmsbuktens saltvatten.

Här bryter vågorna.

De brytande vågorna går efter hand mot stranden, eftersom den nordgående strömmen i Laholmsbukten driver Lagans vatten längs stranden mot norr.

Mycket skum bildades i dag. Beror inte på förorening, utan det är en alg som bildar skummet.

Svårt att se skillnad på brytande vatten och skum…

Det jag tycker om, den obrutna horisonten.

Det närmaste vinter jag kom förbi.

Min hackspettskompis…

En vacker fågel…

Den är allmänt förekommande i våra marker nu.

Inte speciellt skygg. Bilderna tagna på 30 m avstånd lite hastigt.

God Fortsättning säger han åt betraktarna !

Kategorier
Naturbilder

…STILLHET…

 

 

 

…kan vara en lisa för själen.

 

 

Jag tycker denna årstiden, trots sina brinnande färger, kan var aningen tråkig…i brist på bättre ord.

Det känns ibland som en blöt yllefilt över både axlar och sinne, då det regnar, 5 grader varmt och blåser 9 m/sek…

Jag blir inte speciellt inspirerad att starta något nytt. Man sitter och vegeterar ut tiden…Inga böcker lockar i hyllorna och jag har mycket av den varan..

Det kan kännas lite,  som vore man vilse i pannkakan.

Men…ibland blänker det till i vädret. En högtrycksrygg kan poppa upp och ge oss stabilt väder.

Det skedde häromdagen,  som uppenbarade sig med molnfri himmel, solsken och i stort noll vind.

Livsandarna började krypa ur sina hålor och pockade på nya upplevelser. Alltså, jag tog mig till stranden vid Lagaoset, som är min favorit då det gäller strövtåg och utrustad med min telefon, som får tjänstgöra som kamera, gav jag mig åstad.

Jag möttes av en fullkomligt stilla Laholmsbukt, belyst av en något blek sol. Stranden enda invånare var en tysk turist som fiskade för the big catch.

Jag följde den något ringlande strandkanten i hopp om, att finna något att dokumentera. Trots,  att vi har haft hårda vindar,  hade inte mycket inträffad, som påverkat naturen vid stranden.

Det som jag märkte, var hur nya stranddyner byggts upp av sand, som deponerats av havets vågor och som vidareskickats av vinden till pånyttfödda dyner.

Jag läser ibland hur ”experter” säger,  att stranden ”försvinner” på grund klimatförändringar…jag är ingen expert men jag har 50 års erfarenhet av promenader i området och jag har relativt goda kunskaper i aerodynamik, vilket styr förflyttningen av sand.

Deras utsagor väger lätt för mig.

Efter att ha kommit till parkeringen vid Tönnersa Strand, gick jag upp i skogen, med viss möda,  eftersom det var väldigt blött efter regnandet, så jag kunde fortsätta gå genom skogen tillbaka till Lagaoset.

Inte var det mycket fågelliv, men det var rofyllt att i härligt väder spankulera längs stigen och bara leva.

En fågel såg och hörde jag och det var den större hackspetten. Det kommer ett senare inlägg med bilder om denna flitiga entreprenörs arbete bland tallarna.

Åter i bilen på parkeringen konstaterades att jag gått 7 km och fått laddat mina inre batterier fullt.

Nu var jag redo att ta mig an världen !

Här nedan lite av mina ögonblick, som är dokumenterade av min Ifånes kamera.

Häng med om du har lust !

 

Den trehornade träbocken stod och tjurade…

Lagaoset  som jag såg det.

En sådan vy slappnar vardagsmänniskans sinne.

Strandkanten beströdd med alträd som blivit amfibiska efter det myckna regnet.

Storkskarven har sitt eget hangarfartyg just i Lagans mynning.

En liten säl…nja, snarare en trädpinne…

Strandens högsta dyn, som sakta men säkert växer.

Vinden betvingar det starkaste träd…

Tallarnas grenar rättar in sig i vindens riktning.
Inte ens Yggdrasil hade kunnat stå emot…

Denna vy kan vi glädjas åt, vi som bor vid en kust…Hade vi bott i Gislaved, hade vi sett granar…

Även en stilla dag kan skyn bära med sig dramatik…

 

Kategorier
Naturbilder

VID ETT HAV.

 

 

 

Ett besök vid Hallandskust mot Kattegatt.

 

Av olika anledningar kunde jag inte modellflyga idag…

Men i stället for jag till stranden vid Påarp, där de slipade hällarna av inlandsisen möter Västerhavet.

Detta är en vacker och dramatisk strand. Kontrasten mellan hällarna och havet blir som ett utropstecken i naturen.

Jag brukar vara här,  då fåglarna sträcker på vår och höst, men jag hade inga stora förhoppningar att få se mycket fågel idag.

Längst ut på udden vid parkeringen finns en bänk där vandraren kan sitta och filosofera i splendid isolation.

Sitter man där en stund, kommer naturen inpå en utan att du märker det. Är du tyst uppfattas du inte som en fiende av insekter och fåglar.

Det är mycket rogivande att sitta utan att tänka på en massa måsten…Vi, som kallas moderna människor har ju ständigt tankar och hugskott som far runt i hjärnan och som kräver reaktion.

Sitter jag på en bänk vid havet kan jag stänga av dessa tankar. Alltså jag lyckas betrakta utan att ständigt överlägga med min hjärna.

Det är en befrielse. Mina inre batterier blir nyladdade.

Jag var där 2 timmar inberäknat den tid,  då jag också gick omkring och tog lite bilder. Utan några avsikter, mer än att jag ville fånga lite av det ögat ser…

Goda upplevelser alltså.

Häng med om du orkar…

 

Kategorier
Naturbilder

GRÖNT OCH EN FRI HORISONT

 

 

 

Försommarströvtåg

 

 

 

Vi har upplevt några härliga försommardagar vid kusten.

Solsken och  ca 20 grader varmt. Tyvärr, om man är modellflygare,  lite för stark vind från sydost.

Om vinden är ett hinder för mitt modellflygande, hindrar den mig  inte från den  dagliga promenaden längs strand och strandskog.

Är jag ute och strövar,  brukar alltid något nytt och spännande inträffa, som ger en god upplevelse .

Det är ju de positiva upplevelserna, som ger mening åt våra liv.

Vid Lagans utlopp i Laholmsbukten, Lagaoset, där stod en ensam fiskare , vars hopp om fångst hägrade i fjärran.

För övrigt var den långa stranden helt tom på mänskligt liv.

Som alltid hade jag med en kamera och då jag närde hopp om att kunna föreviga lite fåglar,  hade jag ett 300 mm zoomobjektiv apterat. Vilket naturligtvis inskränkte kamerans förmåga att ta bra närbilder.

Eftersom det var mycket varmt, vilket märktes  då jag satt och filosoferade vid havet, väcktes en tanke…Tänk om man skulle ta ett dopp…Tanken omsattes i handling så tillsvida,  att jag kunde väl blöta fötterna…

Till min förvåning var vattnet i den lilla nipan varmt.

Så av med kläder och en försiktig doppning. Jag överlevde och kände mig som en badpionjär…

Vägen genom den frodiga strandskogen var en orgie i grönt. Alar, björkar och bokar var utslagna och höljde vägen med försommargrönt. Härligt. Man blir lätt i sinnet, då man upplever denna grönskan.

Efter 7 km promenad åter till bilen, som var 40 grader varm och resa till hemmet vederbörligen vederkvickad till kropp och själ.

Här kommer några ögonblick från torsdagen.

 

 

En sothöna paddlar energiskt på i typisk stil.

De största matoppertunisterna; fiskmås, gråtrut och storskarv.

En strandskata ruvar sina ägg i gruset på en nyss anlagd yta.

Rapsen breder ut sin citronfärg och i horisonten Kyrktornet i Eldsberga.

Ett ensamt (O)djur på stranden

Inte speciellt mycket badgäster på stranden.

Japp, här doppade jag mig !

Vi som är kustbor, vi har till vår lycka en obruten fri havshorisont.

Ett förebud om sommar är blommande Cumulusmoln i skyn.

Djuret med strandens minsta hjärna i förhållande till sin ganska voluminösa kropp. Därmed inte sagt att han inte är intelligent…

Tjänis, jag är en fransk bulldog.

Hur klarar sig dessa örterna i den torra miljön ?

De ger aldrig upp.

Detta är en av mina favoritörter.

Den smartaste skylten Länsstyrelsen satt upp,  för att stävja gratiscamping med husbilar.

En liten snok med sina typiska gula märken bakom huvudet. Ofarlig orm men dess population är inte stor,
så vi ska vara rädd om den.

Jag trodde först den överkörd, men den rörde på sig…

Känn dig överväldigad av det gröna och gläds !

Barsk miljö formar växtligheten.

Detta motivet, en fågel, tröttnar jag aldrig på.

Hej då !

Kategorier
Naturbilder

LUGNET VID ETT HAV…

 

 

 

…gör att vi mår bra.

 

 

 

Att bo vid ett hav är en gåva.

Det ger oss människor en möjlighet till nya upplevelser, vilka revitaliserar vårt inre.

Alltid sker något oväntat vid en promenad vid ett vatten, vars horisontlinje är obruten.

Att vi kan skåda en obruten horisont, det är något att vara tacksam för. Tänk om vi bott i en granskog…

Här promenerar jag flera gånger i veckan. Jag tröttnar aldrig på vyerna eller mina upplevelser.

Att havet  betyder så mycket för oss, som är födda vid det, det kan tyckas märkligt, men det är bara så.

I lördags gick vi en runda och här några ögonblick i form av bilder och en liten video.

Häng med…

 

 

Två stridande i naturreservatet

Sammanslingrade…

Den svaga gamla dyningen.

Havet

Havet har gått i vila… 

Laholmsbukten vid Tönnersa Strand i Mars 2023.

 

 

Kategorier
Naturbilder

EN RESA I DEN…

 

 

 

…halländska gränsbygden .

 

 

 

 

Jag hade ett ärende till en skogsfastighet och körde en tur i gränstrakterna mellan Halland och Småland.

Naturen är här ett typexempel på halländsk jordbruks/ skogsbygd.

De som levde här som jordbrukare fick slita för sitt dagliga bröd.
Marken var inte rik, men däremot var den frikostigt berikad med mycket sten. Stenar som isälvar lämnat kvar, då inlandsisen smälte av och drog sig norrut.

Jag tycker naturen här är vacker med aningen av något  vilt anslag hos sig.

Kör från Halmstad mot Mestocka, ta av till vänster mot Vrå och kör mot Ljungbyvägen, så kommer du att se,  det jag såg.

Landskapet omdanas genom att skog planteras på förut mödosamt röjd mark. Hagar växer igen, därför det är inte lönsamt att hålla betande djur där.

Den enahanda grankulturen breder ut sig med sitt förmörkande täcke.

Av politiker och marknadskrafter kallas det framåtskridande.

Längs vägen finns några naturskyddsområden, väl värda att besöka.

Hur som helst, jag sparade några ögonblick för dig.

Hoppa in så åker vi.

Kategorier
Naturbilder

TIDEN SOM FÖRSVUNNIT…

 

 

…eller vad är tid egentligen ?

 

 

 

Vi kan argumentera vad ”Tid” är…
Har någon en bra definition ?

Är tid bara ett slumpmässigt skeende av disjunkta händelser ?

Eller är begreppet ”Tid” något, som kan liknas vid ett oändligt godståg med vagnar fyllda med händelser, vilket passerar en betraktare stående på perrongen ?

Om all rörelse, all dynamik, allt ifrån elektronens bana runt atomkärnan till Golfströmmens rörelse plötsligt upphörde i universum, som vi känner det…

Skulle då tiden upphöra ?  Vi får se vad kvantmekaniken och Den allmänna relativitetsteorin lär oss…

Kanske tiden är ingenting…

Ja, jag vet inte…

Men under det vi kan kalla ”Passerad tid”, tog jag lite bilder, som illustrerar olika perceptioner  i mitt enkla liv.

Häng på tidståget…

 

 

Kategorier
Naturbilder

VATTEN OCH RÖRELSE

 

Synpunkt

 

 

 

Vatten och dess dynamik har alltid fångat mitt intresse.

Inte bara tror jag,  att det är mitt intresse, utan ligger inte detta intresset hos oss alla i våra gener ?
Ungefär som människans intresse för elden…

En  författare som skrev mycket om vatten,  var Vilhelm Moberg. Kom ihåg alla anspelningar på vatten han hade i sitt utvandrarepos och andra böcker…

Moberg drabbades av skrivkramp och rädsla för ålderdomen och fann livet vara en omöjlighet.
Han dränkte sig i havet vid Roslagen den 8 Augusti 1973, strax innan han skulle fylla 75 år.

Efterlämnande ett brev till sin hustru där han skrev: ”…jag gå att söka i sjön, sömnen utan slut.”

En vacker avskedsmening från en stor författare.

Att se på och imponeras av vattnets frustande kraft, kan du gör då kraftbolaget släpper på vatten vid Karseforsen nära Laholm.
Imponerande kaskader  om vattenmagasinet är fullt.

Fullt lika våldsamma urladdningar blev jag inte vittne till i dag, utan fastmer lugnt flytande vatten, av människan tämjt.

Inte märkvärdiga foto, men håll tillgodo.

 

Rörelse under 1/4 sekund

Kanten vid en damm Porsabyggets Kvarn.

Frost från växtligheten har blåst fram på isen i ett dike.

Nylagd is på Stora Skärsjön. Någon har låst in vattnet…

En välfylld porlande å. Populär plats för strömstaren.

Hydrodynamik på olika sätt…

Ständigt föränderligt.

Små nervösa forsar…

Solspel

En vålnad uppenbarade sig under bråkdelen av en sekund…

Iskristaller, skapade av naturen, likt de i en kristallampa.

Sakta, tycks det, väller vattnet över kanten.

…fast det kan ske snabbare…

Kristallkrona…

Isgardiner

Kategorier
Naturbilder

ÄNNU EN SOMMAR HAR VISSLAT FÖRBI…

 

 

 

 

 

Några av mina ögonblick i sommartid.

 

 

 

 

 

 

 

 

Att var ute i naturen ger mig många intryck.

Även det minsta ögonblick stimulerar min fantasi
och väcker minnen.

Jag brukar säga att en bild är inte speciellt intressant
samma dag man tar den…men efter ett halvår, då kan den
ta mig tillbaka i tid till olika upplevelser.

Här är några av mina stunder.

Häng med !