På F 13 Bråvalla i Norrköping avhålls SM i OldTimer för
RC motor och segel den 26. Augusti .
Om du är OT-flygare så anmäl dig och din Blue Phoenix
eller Vagabond !
Har du ingen modell så är tävlingen ändå värd ett besök,
så du kan återuppliva de svunna tiderna och de gamla minnena !
Här kan du få information om inbjudan och anmälan
Varmt välkommen !
Vi vet ju alla, att det finns något, som heter magnetism.
Men att det fanns björkar, som drog åt sig segelmodeller,
det visste jag inte.
Själv har jag erfarit tallar, som attraherat
min modell 2 gånger, men björkar…detta var första gången.
Hur som helst så ringde Pär och talade om, att han landat
i toppen av en björk och att hans ASW-15 där hade rett
sig ett bo.
Ok, jag åkte med honom till platsen och jo, kärran låg kvar.
Den låg ca 10 m över marken i en smal björk, som inte
hade grenar, så man kunde klättra upp.
Pär hade med en 4 m aluminiumstege och ett 6-7 m långt
metspö.
Efter att ha surrat stegen mot trädet klättrade han upp
och förstod det skulle gå att lägga linan från spöet runt
stabbe och fena, för att därigenom möjliggöra ett dragande,
så modellen skulle lossa.
Problemet var, att nosen var kilad mellan två grenar och
ena vingen satt i spänn mot en annan gren.
Men genom att förändra draget mot marken, lyckades
han frigöra modellen, så den rasade ner.
Tursamt nog var det ymnig växtlighet på marken, varför
en mjuk landning var att förvänta.
Det blev det också. Ena skadan var att ett skevroder
lossnade redan uppe i trädet och en mindre skada
uppstod på ena klaffen.
Vad vi lär oss:
Planera landningen noga och se till du har tillräcklig höjd.
Ska du plocka ner en modell, är en stege, minst 4 meter
bra att ha och dessutom ett glasfiberspö med rulle minst
8 meter långt.
Då kommer du att ha en räckvidd på minst 10-12 meter.
Håller man i linan från toppen av spöet och
drar, kommer det att bli en ögla i toppen, som gör det ganska
enkelt att trä linan över någon del av planet.
Sen ska man ta det lugnt och tänka, innan man handlar.
Så löser det sig.
Skulle allt verka hopplöst och du inte under några omständigheter
får ner modellen så vänta.
Du kan ju inte annat. Det är förvånansvärt, hur vinden
kan skaka ner en modell, som kan tyckas sitta inkilad stenhårt !
Pär få väg att tränga in i vår Sydhalländska djungel.
Först 4 m stege.
Sen 6-8 m metspö.
Undrar om det nappar ?
Så här satt modellen. Kilad med nosen och spänd med vänstervingen.
Glad modellflygare.
Jag ville bara i dag, en tidig söndagsmorgon, visa dig lite natur
från SMOS tävling vid Fedingshult.
Men då jag satt och bläddrade framför datorn efter nyheter,
såg jag ett reportage i Hamburger MorgenPost, som kallas MoPo,
från vandalismen i Hamburgs gator vid Altona och SchanzenViertel
utfört och orkestrerat av “Det svarta blocket” i samband med G-20 Mötet.
Alltså extremisterna, “Der schwarze Block” svartklädda och med
de barnsliga huvjackorna och maskeringarna infiltrerade de förmodat
fredliga demonstrationerna.
Dessa kriminella bryr sig inte om G-20 mötet, de vill endast förstöra
och riva ner.
Hoppas de som greps får de straff de förtjänar.
Här en bild, där en av de svartklädda tar en, vad som kallas “Selfie”
på förstörelsen och sig själv.
Han ser stolt ut. Hoppas han får ett uppvaknande till verkligheten i dag,
när hans bild finns i alla media i Tyskland.
Bilden från Twitter
Texten under inlägget:
“Att protestera mot globaliseringen genom att bränna ner second-hand-
affärer för barnkläder och att sen fotografera med en Apple-produkt
och ta en “Selfie”. Arschgeigen ! ”
“Arschgeigen” behöver jag väl inte översätta. Men för dig som är
nyfiken riktigt…så är det ett typiskt tyskt uttryck som uttrycker,
att någon utfört en handling som inte har någon relevans.
“Arschgeigen” = Spela rövfiol…allegoriskt menat.
Nä, nu återvänder vi till den riktiga verkligheten och ser,
hur intensivt naturen exponerar sig.
Vid Fedingshult finns det en mycket artrik flora och under
lunchpausen hade jag gott om tid att ströva omkring och ta lite bilder.
Dessa bilderna hoppas jag kontrasterar mot besinningslös
förstörelse och våld, som det vi sett i Hamburg.
Luta dig tillbaka och följ med migut i naturen vid Skånes Fagerhult !
Du kan ju fundera på, hur länge evolutionen har arbetat på att skapa denna form ?
Kolla hålen i bladen…I den större droppen
kan du med lite god vilja se fotografens ansikte.
Käringtand och fibblor
Dödligt giftig på grund av olika glykosider som DIGOTOXIN och DIGITALIN.
Hela växten giftig även i torkat tillstånd.
Vid mina strövtåg runt fältet i Skånes Fagerhult vid E4,
då det var uppehåll i flygandet med modeller, träffade
jag på ett otal gamla entreprenadmaskiner.
Dessa var uppställda på ett sätt, som om man bara gått därifrån
under pågående arbete.
En del stod under tak och användes aktivt. Tydligen har ägaren
av maskiner och mark använt en del för att harpa grus till fältet.
Fedingshultfältet är numera privatägt och jag antar, att det är
samma ägare till maskinerna.
De stående maskinerna har jag delvis fotograferat och presenterat
förut, men här har jag lite nya bilder.
Maskinerna representerar tiden 1940-1980 i grova drag.
Man kan följa utvecklingen av mekanik och hydraulik
och hur dessa två parametrar påverkat varandra.
När jag ser på en grävmaskin från 50-talet, har jag
som pensionerad förare av olika tyngre maskiner svårt
att förstå, hur man kunde sitta och arbeta ett liv i denna miljö.
Med odugliga stolar, reglage som kräver mycket kraft
att hantera, fruktansvärt buller från motor och lindrivning var detta
en miljö, som absolut ingen skulle sätta sig i i dag.
Om du sitter i en modern grävmaskin eller lastmaskin från Volvo idag,
då kommer du att sitta i en bättre miljö än hemma i tv-fåtöljen !
Men vid tiden för dessa gamla maskiners drift var det bara att
gilla läget. Undrar hur hörseln funkar på gamla maskinister ?
Eller hur deras leder knakar ?
Jag har personligen kört entreprenadmaskiner och kranar i hela
mitt liv till min pension. Trots det hör jag bra och jag kommer
fortfarande ur sängen utan hjälp. Detta för att jag tillhör den första
generationen maskinister, som kom i åtnjutande av bättre förarmiljö.
Bara en sån sak som att jag alltid använde bra hörselskydd, har
gjort att jag inte använder det vanliga uttrycket mellan gamla
maskinister vilket är: “Va sa du”?
Här kommer lite förklarade bilder från min exkursion från
Fedingshultfältets maskinuppställning.
Ett elverk från 50-talet. Jag minns när de stod och skramlade
vid ett bygge där jag växte upp. Sidoplåtarna var lösa och
skramlade hemskt. Konstigt ingen iddes fästa de.
Problem med framvagnen…
Fabrikat: Elektroscandia
AMS…vad heter det nu ?
Även en Mercedes rostar. Tänk då dessa var nya…Imponerade säkert.
En grusharpa/sorterare står på bete ute på fältet…
Klart att skörda vallen…fast traktorn har inga bakhjul…
kanske ägaren tagit med sig hjulen hem för att förhindra
att traktorn stjäls.
Är du spekulant på en käck husvagn ? Här har du en med inbyggd uteplats.
Som det brukar stå i mäklarnas annonser: För den händige…
Fingeborgsblomma står som en dödens representant jämte en avliden maskin.
Fingerborgsblomman är en av våra mest toxiska blommor.
Blomman har använts i mer än tusen år som hjärtmedicin.
Ämnet digoxin utvinns vilket används inom hjärtbehandlingen.
Jag själv får det för arytmin i min pump.
Men konsumera inget från blomman och var försiktig vid hanterandet.
Kom inte närmare !
Åkerman grävmaskin. Ett klassiskt svenskt märke.
En av de första med hydraulik till skopan.
Denna maskin en hybrid med både lin- och hydrauldrift.
Inte direkt flybywire kontroller…
Volvo power
Linaggregatet
Motorn näst intill outslitlig.
Instrumentpanelen. Jag kunde inte låta bli att vrida på nyckeln…
Jo just precis, det var full ström. Kanske motorn startat om jag
tryckt på startknappen ?
Kolla strömbrytarna på spakarna. Kanske extrakablarna går till magnetpaketet
med hydraulventilerna för manövrering av den hydrauliska skopan ?
Inte direkt som cockpit på en Gripen…
En häftigt modifierad Scania lastbil.
Det var rejält byggt på tidigt 50-tal.
En bandmaskin med linmanövrerat blad.
Kanske troligare den är från senare hälften av 40-talet.
Luftig förarmiljö
Kolla förarstolen…sitt 8 timmar i den får du känna.
Samma stolsmodell som på en gammal hästräfsa.
Väghyvel från slutet av 40-talet. Jag minns dessa gråmålade maskiner från
min ungdoms grusvägar, som hyvlades före de blev belagda med lut från
pappersbruken. Minns du, hur en nylutad väg luktade i sommarsolen ?
Det var en sötaktig doft, som för mig symboliserade sommaren med sol och
boendet i sommarbostaden på landet. Fast jag undrar, var den bruna luten
kom från ? Var det från sulfitfabriker ? Jag minns i alla fall, att lastbilarna
hade tankar av trä, beslagna med järnband, på flaken. Tankarna var inte cirkulära
utan var som en något tillplattad nolla. Luten spreds via ett T-format rör med
ganska grova hål ut på vägbanan. Man lutade vägarna för att binda damm
och efter ett par timmar, hade vägbanan hårdnat till nästan betongstyrka.
Visst minns du ?
Numera nedlagd fabrik.
Cockpit på en väghyvel
En gammal lastmaskin, troligtvis ramstyrd.
Volvo 654 som i tid ligger som denna maskin var bakhjulssstyrd.
En 654 hade en motor som var mycket stark och till synes outslitlig.
Å andra sidan sett ylade den från konvertern, så man utan hörselskydd
skulle bli stendöv på 5 minuter…Tiltkolvarna kunde krökas, då man
tog i för mycket, om hydraulpumpen var uppskruvad.
Är detta han som sköter maskinerna ?
En sista fundering: Jag tror att häller man på bränsle och ansluter bra batteri,
skulle den absoluta majoriteten av de uppställda maskinerna starta utan problem.
Vid SM för friflygande OT-modeller vid flygfältet Fedingshult
nära Skånes Fagerhult talade Ingvar Nilsson om för mig:
“Det står en radar på kullen vid sidan av fältet”.
Naturligtvis väckte det min nyfikenhet och dessutom, då han
talade om, att det fanns sommarkantareller där, så var jag tvungen
att ta mig dit.
Ungefär 100 m från baracken upp i skogen finns en överväxt
kulle och där står resterna av “Radarn”
Jag vet, att man på tidigt 50-tal använde radaranläggningar, som
arbetade på relativt låga frekvenser. Alltså ner mot 150-400 mHz.
Så vad jag kunde hitta, kunde se ut som något annat, jag förväntat.
Det gjorde det också. Anordningen såg ut som ett stort liggande T,
vilket hade varit monterat på ett betongfundament. Anordningen
var lagrad i mitten, med något som såg ut som en växellåda.
Det var nog en av orsakerna, att det troddes vara en roterande radar.
Men då jag besiktigat mojängen noga, var jag övertygad om,
att detta var inte en radar. Det fanns ingen drivning på axeln,
som vred grejen och inga kraftkablar.
Det enda som fanns, var högspänning för lysrören, som sutti
t monterade under plåtarna. Spänningen överfördes av en
mångpolig svirvelkontakt till kopparbanor på pilen.
Anordningen var målad i röd/vita fält, vilket var den gängse färgen
på mekanik på ett flygfält.
Efter noggrann googling kan jag slå fast, att detta utan tvekan är en
vindriktningsvisare för luftfarten.
Det anlades sådan på tidigt 50-tal i Sverige, då man inte hade tillgång
till META-info på mindre flygplatser.
Fedingshultsfältet anlades på 30-talet för att vara en nödlandningsfält
för postflyget, som flög mellan Malmö och Stockholm. Det var säkerligen
behövligt då ventilerna la av på motorerna.
Postflygare var ju den tidens hjältar. Se på Antoine de Saint-Exupéry.
Posten skulle ju fram i ur och skur. Vägledd var man av ljusfyrar,
som var utplacerade med 20-40 km avstånd och som syntes långt.
Det var nog hårda grabbar, som flög denna rutten.
“Posten måste fram”…
Under kriget byggdes fältet ut och blev ett reservlandningsfält
för vårt Flygvapen och ett nödlandningsfält för utländska
militära luftfartyg.
Efter kriget är det ett privatägt fält, som utnyttjas för sportflyg av
olika slag samt inte minst av friflygare av OT-modeller, vilket
är en ynnest för modellflyget.
För att återgå till vårt vind-T, så var det helt drivet av vinden.
Det fanns ingen motor. Ett vind-T ansågs av piloter vara
lättare att se än en vindstrut.
Nu ligger resterna av denna konstruktion på marken.
Gå dit och kolla om du är i närheten och studera 60-talets hi-tech.
Vad man kan komma ihåg är att kullen nu är beväxt med björk.
Under fältets mera aktiva tid, 40-60-talet var den helt obeväxt.
Här kommer lite bilder jag tog. Bilden på det fungerande Vind-T
“lånade” jag skamlöst på ett forum hos Svensk Flyghistorisk Förening.
Vem som har copyrighten vet jag inte, men han får höra av sig,
om det kniper.
Övriga bilder (C) hangflygning.se
Här finner du vind-T manicken.
Här kan du fortfarande urskilja målningen i rött och vitt
Anordningen stod på ett betongfundament, men har nu av okänd orsak monteras/ramlat ner.
Här ser du fundamentet, som har glidit av axeln. Släpringarna från svirvelkontakten skymtar.
Här under satt lysrören monterade.
Elcentral med högspänningstrafo för lysrören
Undersidan med kablage för belysningen.
Undersidan
Man hade kraftiga lysrör på undersidan för att underlätta avläsning
vid mörker, dimma eller eljest när sikten är skymd…
Jo, AGA har spikat ihop elskåpet med innehåll.
När jag ser AGA-logon, får jag omedelbart
vibbar till General Electric loggan…
Bild från Svensk Flyghistorisk Förenings forum.
Jag har gått och suktat denna sommar efter några riktigt
fina dagar, så jag kunde åka ut med någon av mina
termikmodeller och få några timmar i luften.
Vädret har varit bedrövligt i år. Väldigt likt förra årets
sommarväder. Kallt och mycket nordostlig vind.
Nu blev det fint i veckan med temp runt 22 grader och lite
vind. Onsdags 3-4 m/sek och i torsdags 1-3 m/sek.
Det var upplagt, för att flyga till exempel nån av Avorna.
Jag åkte ut till min vanliga plats och mellanlandade på
turen hos Pär Lundqvist, då jag behövde en M2 skruv till
mitt sidoroder.
Han visade mig sin Eastbourne Monoplane i liten skala,
som han försett med elmotor. Sist han flög med modellen
var ca 1983 på en friflygträff på F10 Ängelholm.
Modellen var då bestyckad med en G-Mark tvåcylindrig
boxermotor.
Markägaren hade just klippt gräset, där vi flyger termik
och tagit vallen, så vi har nu oändliga landningsytor.
Det var cumulusbildning, varför jag spetsade på bra termik.
Första starten gav mig en blåsa på 50 m, där jag stängde
motorn och kurvade upp mig till 300 m.
Sen var det slut med termiken. Från 300 m och till marken
inte ett enda ryck. Märkligt, för det var ingen sjöbris,
så vitt jag kunde bedöma.
Efter landning och montering av kamera nytt försök
och jag lyckades gneta mig upp igen. Jag tog alla chanser
att kurva, hur lite stig jag än hade.
Är det klent med termik, får jag inte vara kräsen.
För att kunna kurva upp mig måste jag flyga
väldigt aktivt och anpassa kurvradien efter blåsan.
Således kurvade jag brant, för att hålla mig i kärnlyftet.
Var inte rädd att kurva brant, om du har en bra modell.
Korrigera bestämt om du ligger snett i blåsan.
Lita inte på att modellen själv centrerar.
Vid denna flygningen gnetade jag i 25 cm stig för
att komma upp.
Då jag väl kom upp på 250 m, tycktes detta vara den
magiska gränsen mellan dåligt lyft och bättre lyft.
Väl där var det nu inga svårigheter att hålla sig uppe.
Pär kom med sin Odenman A2:a modifierad med radio.
Den modellen kan flyga på myras fis, så han kom
naturligtvis upp.
Precis som i onsdags fick jag i dag 2.5 timma i luften
med min Ava.
Även i dag var det segt med termiken, så det gällde
att flyga lyfteffektivt.
Så två goa termikdagar fick jag sittande i min
termikstol från Biltema !
Det är, som jag sagt tidigare: Man får inte missa tillfällena,
för de kommer inte tillbaka !
Här kommer ett litet bildspel med modeller, piloter och natur.
Förresten, nu är naturen absolut som vackrast.
Överallt blommar det och dofterna är överväldigande,
om man har naturkänslig näsa.
Så ge dig ut i naturen termikmodellsburen !
;
Modellflygtidningen som ägnar sig åt för vad modellflygaren är väsentligheter.
Inte åt egocentriska navelskåderier som inte leder någonstans, eller som inte för vår hobby framåt.
Vill du också ha en positiv tidning ? Så här gör du.
Som jag beskrivit tidigare, började själva flygmomentet
efter en lunch sträckande sig över 2 timmar…
Innan lunch var det statisk bedömning och lite trimflyg.
Låt mig få säga , att jag lämnade platsen 1715, då jag egentligen skulle
varit hemma redan kl 1600.
Det betyder jag fick med mycket lite av bilder från flygandet.
Men de jag har, ska jag redogöra för, så gott det låter sig göras.
En tävling i klassen OldTimer för friflygande skalamodeller är
något som utspelar sig saaakta…
Ingen stress utan man flyger och diskuterar och diskuterar
och diskuterar och flyger.
Således tar det tid.
Vädret var utmärkt med uppehåll och nästan ingen vind. Det i alla fall
då jag var närvarande.
Förutom mina bilder är här en länk till det som jag missade.
Bilderna tagna av en duktig fotograf.
Resultatet av tävlingen kan så småningom läsas på SMOS hemsida.
Här kommer mina bilder i form av ett bildspel för att ge presentationen
lite liv:
Som Ingvar redan beskrivit genomfördes en tävling vid träffen.
Dessa modellerna är små och flyger snabbt, varför de är mycket
svåra att fotografera.
Jag fick koncentrera mig på lite “runtomkringhändelserbilder)…
Här kommer en laddning från tävlingen.
“En gång fick jag en så stor gädda”, säger Ingvar Nilsson.
Ingen hangvind i lördags, i stort sett vindstilla och solsken.
Hann inte åka att flyga termik, men ett dopp i havet
kunde det ju bli.
Tänkte att temperaturen skulle ligga på 14 grader eller så.
Men till min överraskning var det ca 18 ! Alltså mycket varmare
än jag trodde.
De fåtalet som fanns vid stranden badade, eller hade alla badat
och samtliga sa, det var varmt vattnet.
Naturligtvis hoppade jag i och företog premiären i Kattegatts vatten.
Vilket är en sanning med modifikation, då vattnet var brunt, humusfärgat,
vilket indikerade att det var vatten från Lagan.
Men hur som helst jag var i en god stund och njöt varje ögonblick.
Så kan jag inte flyga kan jag ju bada eller ?
En sorts farkost for studsande omkring på Laholmsbuktens loja dyning
under kraftigt motorvrål. Nyttan av detta ? Tillfredsställa egot …
Något lugnare tog del av familjen skrake under sin passage med sina telningar.
Ser du den bruna färgen på vattnet ? Vatten från Lagan, som är ovilligt att
blanda sig med saltvatten från Laholmsbukten.
Inte behövde vi trängas…
Vad är det man säger på Flashback…ingen bild ingen händelse…
Horisonten glömde jag räta…men du ser, havet är som en spegel.
Klockan 2015 lördag. Ser du det ljusa bandet i horisonten ?
Vi som är kustboende har fördelen att kunna se en fri horisont.
Halland de fria horisonternas landskap !
Lördagens morgon började med fint väder, vilket innebar 23 graders värme
svag sydostlig vind.
Alltså iväg till min plats för termikflyg för en rejäl sväng med min ärriga Ava.
Jag monterade och startade min modell upp emot en sky som var beströdd
med nybildade Cumulusmoln, som sakta drev från sydost.
Vinden var ca 2-3 m/sek vilket gjorde det lätt att hålla modellen inom
rimligt avstånd. Termiken under nybildningarna var stark och turbulent,
så det for iväg upp snabb,t så variometern nästan fick hicka.
Eftersom jag är en morgonpigg människa, innebar det, att jag startade
omkring kl 0900.
Efter 45 minuter i termik landade jag för att byta acke i min GoPro.
Sen ny start, ny termikblåsa och uppkurvning till 300 m, där en flock
tranor låg och svängde. Jag flög rote med tranorna för att få lite fina bilder.
Just då det var klart, märkte jag att modellen stod och stångade mot västlig (!)
vind. Det var inte en svag pust utan vinden kom med 7-8 m/sek, som om man
tryckt på en knapp.
Detta var ett inte helt vanligt väderfenomen, då en liten kallfronts kalla luftmassa
ramlar ner mot marken och skjuter upp och bort den marknära varma luften.
Jag vet ju väl, hur sjöbrisen vänder vinden, men detta var något mera absolut.
Förutom att vinden blev stark, sjönk temperaturen från 23-24 grader till 16-17.
Efter vindskiftet kom markdimman vältrande. Inte så det hindrade flygning,
men inget jag önskar, då jag flyger.
Det värsta var ju, att jag lockat ut Pär Lundqvist med hans ombyggda ASW
utlovande fint termikväder.
När Pär monterat, hade vi 10 m/sek och klokt nog beslöt Pär att stanna på
marken med sin modell.
Jag var nöjd med den 1.5 timma jag fått i luften och att jag fått ner min Ava
i helt skick.
Vid sista landningen visade det sig, att främre vingbulten var skadad i gängorna,
så den inte greppade riktigt, utan den hade glidit upp. Alltså satt vingen med en
enda plastbult. Inte konstigt att den flög lite som galopping ghost under final
och landning.
Jag bytte så klart bulten, så vingen satt säkert. Ibland har jag tur…
Alltnog, kan jag inte flyga, så kan jag gå en promenad med kameran i den täta
lövskogen och i snåren.
Det blev ju lite bilder. Tyvärr blev ju inte bilden på ärtsångaren bra, men det
handlade om långt avstånd och snabba ryck vid fototillfället.
I dungen fanns två näktergalar, som bankade iväg sina ibland hårda drillar.
På marken har örterna börjat komma.
Så dagen blev trots vindskifte lyckad, för sen eftermiddag åkte jag till stranden
och flög hang med min nylagade Gillette.
Om den flög ? You bet !
Nybildningarna blommar över det Sydhalländska slättlandskapet.
Det kan inte bli mycket bättre…termik, vacker natur, en bra modell och min
bekväma flygstol från Biltema. (290 spänn)
Det är ju drömmen om ovanstående, som har gjort,
att vintern med mörker och uselt väder gått att överleva
Pär monterar inför den flygning, som inte blev…
Vingfastsättning M/Lundqvist: I Underkant på vingen två krokar som träs i två öglor i kroppen.
Vingen styrs med två stift. Överkanten av vingen en ögla som träs över en elliptisk skruv, som drar
fast och spänner öglan mot kroppen. Enkelt förklarat.
Det modifierade klaffsystemet på ASW:n.
Kontemplation 
Näktergal…ganska oansenlig fågel med stark stämma.
Ärtsångare (tror jag)
En vresig invånare vid ekarna som vaktar fornminnet
vid Örelidgravfälter nära Tjärby Kyrka.
Det börjar spira. Detta är mycket små örter. 
Denna våren, i likhet med förra, har varit osedvanligt kall
och framför allt torr.
Så kall att växtsäsongen är ca 20 dagar försenad. Vi har haft torka
i 2 år nu med stora nederbördsunderskott.
Jag kan erinra mig, vad en professor sa i tv för några år sen:
Vi kan förvänta oss massiva regn i Sverige och vi måste fysiskt
förbereda oss på det.
Vi ser ännu en gång…lita inte på de som kallar sig experter,
för framtiden är något, som bara kvällstidningsjournalister och
politiker kan förutsäga.
Nåväl, värme fick vi och jag tog mig till Slottsmöllan i Halmstad för att
förhoppningsvis kunna fotografera en forsärla.
Det lyckades inte, men jag hade glädjen att skymta den i alla fall på lite håll.
Annars kan ni se, hur lite vatten det finns i Nissan, som ju avvattnar ända
uppe från Småländska Höglandet och ner genom den halländska skogsbygden.
Det är torrt.
Såg jag fåglar ? Nej inget speciellt förutom en kungsfiskare, som flög över ån
och försvann upp i ett snår där den satt ofotograferbar.
Kungsfiskare finns lättfotograferade nere vid Lagan i Laholm.. Den allestädes
närvarande lilla flitiga sädesärlan trippade runt i sitt sökande efter föda till
sina ungar bland stenarna.
Även om jag inte fick plåtat det jag skulle, blev det en fin naturupplevelse.
Det är vackert att gå från centrum motströms Nissan. Alltid träffar man på något
oväntat, som förgyller tillvaron.
Häng med på min lilla expedition.
Jag hoppas nu bara på fint termik- eller hangflygväder och helgen ser ok ut.
Ganska tomt…
En fläkt av vår.
Dubbelärla
Jag har publicerat denna videosnutten tidigare, men den är
värd att se på igen.
Det ger dig en möjlighet att uppleva känslan att kunna flyga
sin modell under bra förhållande och förstå varför jag
aldrig tröttnar eller kan få nog av min hobby.
Hoppa ombord !
Trippen till Skåne är över för mig och mina modellflygkompisar
för denna gången .
För 15. gången träffades vi, för att utöva det vi vill mest, vilket är att flyga
våra modeller på något av hangen vid Österlen.
Inte hade vi de bästa väderutsikterna inför avresan, men det stoppar inte
oss, ty vi är entusiaster och hängivna.
Vi kunde förvänta vind, som i princip var 180 grader från fel håll…alltså
det hade varit bäst med sydväst, men vi kunde förvänta nordost.
Till all lycka finns det bra hang även för vindar från öster och det är
vid Ravlunda/Haväng och Kivik vid marknadsplatsen.
Flyga fick vi vårt lystmäte av alla dagarna. Ska vi klaga…det kunde varit
20 grader i stället för 13.
Förutom att flyga njöt vi intrycken av vacker natur och ett besök vid
Autoseum i Simrishamn satte lite guldkant på vår tillvaro.
En viktig sak då vi träffas, är ju den sociala samvaron, som befäster vår
samhörighet och vårt intresse för modellflyg.
Samvaron underlättas ju av, att vi bor samtliga hos Henry
på Österlens Gästhärbärge, vilket är, med förlov sagt, en anakronism
av 1960-talet på ett mycket trivsamt sätt.
Så redan nu ser vi, som betraktar oss som hängivna ridgerunners,
framåt mot 2018, då vi ånyo ska träffas för vår 16. årliga resa till
Skånehangen.
Här fladdrar lite av våra ögonblick från resan förbi. Flyg med !
Österlens Gästhärbärge
Boendet ett ombyggt ålderdomshem.
Lite makabert kan ju tyckas, att man byggde ett äldreboende
med kyrkogården som närmaste granne…
Priset för övernattning inklusive en fin fin frukostbuffé 350 kr.
Några av hangflygarnas bilar.
Rolf Maier, ordförande i Ållebergs ModellFlygKlubb har tagit bästa WIFI-platsen.
Det fina museet i Simrishamn. Kolla länken i min brödtext.
Bilarna i mycket fint skick.
Modellflygavdelningen.
Förr i tiden…
Instruktiva montrar som beskriver modellflyg under pionjärtiden.
Sigurd Isacssons produkter.
Röd flagg….stopp och belägg ! Vi hade gärna sett vi kunde flugit på skjutfältet, som vi brukar.
Men ibland har vi otur och fältet är avlyst för övningar
Stopp och belägg även för Karsten…
Han gjorde den något överraskande upptäckten,
att han glöm vingskruvarna hemma i lådan…
Så det blev till att improvisera och använda gummiband i stället.
Grabbarna börjar anlända till marknadsplatsen i Kivik.
Skärmflygaren som fattade tre felaktiga beslut denna dagen enligt
klippet från Ystad Allehanda:
Flög i hård vind. Landade på något olämplig plats. Tog fram en motorsåg.
Hoppas han fick till en uppgörelse med markägaren. Om det kom något gott ur detta ?
Tja lokalblaskan fick något att frossa i. En icke nyhet som lokalt blir en riktig newsflash.
En vy av hanget vid Kivik. Till höger syns hamnen och byn Kivik.
Några av våra bilar där vi flög.
Utsikt åt norr mot Ravlunda / Haväng.
Så här ser hanget ut vid Marknadsplatsen. Inte pjåkigt.
Dessutom goda landningsytor.
Hangets höjd ungefär 20-30 meter, vilket genererar plenty av power för hangflygaren.
En bäck har som kommer från grusåsen har skurit en Wadi-liknande skåra i den Österlenska myllan.
Eller varför inte en mini Great Canyon ?
Jag tröttnar aldrig på en vacker segelmodell.
En bra allroundmodell både för termik- och hangflyg
Vy mot norr med Haväng och Ravlunda.
Det Österlenska landskapet är i en del av sina delar vackert.
Du kan läsa oändligt om det på nätet, om du är kunskapstörstande.
Här nedan kommer lite bilder, vad jag såg. Vet en sak, det blåste
hård vind då jag tog bilderna, vilket du ser på backsipporna, som
blir böjda med vinden.
Första dagen var relativt varm, men blåsig. Det var då jag plåtade fåglarna.
Andra bilder tog jag i snålblåsten 10-12 sekundmeter och 7 graders “värme”.
Om jag jämför våren på Österlen med våren i Halmstadtrakten, ligger man
i Skåne ca 14 dagar före oss.
Fåglar och växtlighet är typiska för biotopen och torde vara lätta att identifiera.
Den lite oansenligare fågeln landade på trädstammarna och klättrade bara nedåt.
Backsipporna kämpade som du ser med den starka vinden.
Här några bilder.
Vår andra dag i Skåne bjöd på, som utlovat, ONO vind 5-7 m/sek.
Vårt alternativ var att åka från Glemmingebro över till Ravlunda/
Haväng. Här borde vinden ligga rakt på.
Tyvärr var Ravlunda Skjutfält åter avlyst, men kunde flyga på den
sträckan som finns mellan skjutfältsgränsen och Verkeån.
Där finns också goda landningsmöjligheter.
Alltnog, vi tillbringade dagen där och fick vårt behov av flygning
tillgodosett.
Det enda som föll utanför schemat, var att två modeller hade en
lätt kollision och att då en huv lossade, som senare kunde sättas
tillbaka igen utan skador.
Vidare landade en modell inne på det avlysta fältet, men
säkerhetsposten från skjutfältet gjorde en insats för hangflyget
och hämtade den.
Här kommer bilder, hur lite av vår aktivitet tedde sig.
Vad gäller bilderna, ser du vad det föreställer…så kommentarer
är onödiga.
Vår utsikt åt höger. Verkeåns mynning och vidare bort mo Kivik.
Stens Huvud Nationalpark.
Tiden går fort, när vi betänker dessa 15 som gått med vår flygning i Ystad.
Varför vi valde Ystad beror på i princip tre saker: Vi har bra hang inom
rimliga avstånd och vi har hittat ett bra och billigt boende hos Henry i
Glemmingebro, där han driver Österlens Gästhärbärge i en trivsam anda.
Det tredje man måste ta med i beräkningen är vädret. Den hittillsvarande
våren har varit usel, vad gäller hangvindar. Vi sköt fram hangträffen 14
dagar för att om möjligt få en bättre prognos. Men icke sa nicke.
Vi anlände på tisdagen med utsikter till nordostlig vind för hela veckan…
Vi kunde inte boka om boendet mer, utan det var bara att åka ner.
Då vi träffats, beslöt vi att åka till Ravlunda/Kivik, då det borde gå att
flyga på den vinden där. Framkomna till Ravlunda Skjutfält möttes
vi naturligtvis av skylten att fältet var avlyst för skjutning och det var
tillträdesförbud.
Men det stoppar inte modellflygarna, utan vi flög söder om fältet vid Haväng
och det fungerade bra med fina möjligheter att landa.
Vinden var ca 6-8 m/sek rakt på så flygningen var enkel. Första dagens
flygning var avklarad vid 1600-iden och vi åkte till boendet för att
installera oss.
Jag tog mycket bilder och kommer inte att kommentera de, om inte det finns
särskilda skäl. Troligtvis kommenterar jag senare, då jag får lite tid.
Här kommer några ögonblick från Haväng.
Det kommer mycket mer bilder så häng med !
Kalle glad…
Kolla Åke Junanders reservbil på taket…
Karsten och Rolf
Havängsdösen
Åke Junanders Apotekarnes Julmust Special.
Jag sade till min kompisar för 14 dagar sen, att jag vet inte,
då jag var förkyld senast.
Det fick jag äta upp på Påskdagen med besked.
Du vet hur man känner sig, när influensan laddar upp för
att anfalla ditt immunförsvar..
För er som aldrig upplevt det så kändes det som så:
Frossa, feber, värk i all leder, huvudvärk och ett humör
som var mycket dämpat.
Men det är ju inget att gnälla över, för det drar förbi ganska fort.
Själv hade jag bara en önskan de senaste 4 dagarna och det var
att få försvinna ner under täcket och försöka få sängen varm.
Problemet var att jag vaknade på natten genomsvett.
Jag höll mig inne till onsdag eftermiddag, då jag var tvungen att
gå ut för att få lite frisk luft med eller utan feber..
Resan med bil gick till Lagans mynning. Kameran var med och
lite bilder tog jag.
Ett par saker lade jag märke till, vilket var att Lagan gjort
om sitt utlopp i Laholmsbukten kraftigt, att det var mycket
vatten i Lagan och att kanterna på dynerna närmast havet
som för två månader sen var knivskarp nu hade börjat
formas av vinden till ett mera normalt utseende.
Jag förstod också att de mest tålmodiga människorna i världen,
det måste vara de fritidsfiskare, som prövar lyckan vid Lagaoset.
Häng med på en liten promenad vid stranden !
Vyerna vid havet är rogivande alltså en lisa för själen.
Laholmsbukten vid Lagans utlopp och med Hovs Hallar
som sticker ut sin näsa i bakgrunden.
Här kan du se hur Lagan har ändrat sitt utlopp på bara 14 dagar.
Vidare kan du se, hur långt ut Lagans humusvatten påverkar vågbildningen i havet.
Gränsen mellan åvatten och saltvatten är skarp.
Ibland stannar vattnet i små laguner, som blir matställe för småvadare.
En Cessna, OY-BYZ. En gammal maskin tillverkad av Cessna i Rheims i Frankrike 1971.
Alltså 46 år gammal. Ett problemplan, med motorerna i push/pull i tandem, som aldrig blev en riktig hit.
Man hade problem med aktermotorns kylning med skärning som resultat.
“Ground handling requires certain attention and procedures. The rear engine tends
to overheat and can quit while taxiing on very hot days.[6] Accidents have
occurred when pilots, unaware of the shutdown, have attempted take-off on the nose
engine alone, though the single-engine take-off roll exceeded the particular runway length
.[7] Federal Aviation Administration Airworthiness Directive 77-08-05 prohibits single-engine
take-offs and requires the installation of a placard marked “DO NOT INITIATE SINGLE
ENGINE TAKEOFF”.[8]”
Används här i dag för flyttfågelinventering ? Tror jag.
Här ser du att det sträckte mycket ejder i dag. Hoppas de kunde räkna fåglarna…
I bakgrunden Hovs Hallars bistra front mot havet.
Efter en storm som har gjort kanten skarp börjar vinden sitt envetna arbete med att runda kanten,
Du ser hur sanden transporters upp från stranden, lägger sig just bakom kanten då där finns en kantvirvel
och efter relativt kort tid är dynkanten som den alltid varit.
Vinden arbetar oförtröttligt med sitt transportarbete.
Vildnypon och vresros med sina djupa rötter har överlevt försöken
att utrota dessa invasiva växter med grävmaskin.
“Vi ger oss”, säger de vindpinade tallarna efter en heroisk kamp mot elementen.
Visst, en bit av en stam kan ge många associationer.
Arten ? Din gissning är så god som min.
Han har ett något återhållet leende i all fall.
Här ser du Lagans bruna vatten
Om man är sportfiskare, då är man entusiast och optimist…
…men ibland nappar det…
…och en öring blir vevad in efter att ha gapat stort över en tubfluga…
Synd, den inte höll måttet utan måste återsättas. Man använder en tång,
då man tar bort kroken, för att inte fisken ska skadas.
När jag ser på metoden att rigga en tubfluga, så hade jag gjort enligt ovan i stället,
därför då får du bättre kontakt med betet och det blir lättare att hantera vid utkast.
Om vi förutsätter, det ska var 2.5 m mellan sänke och fluga, så slår man en knop
på linans mitt, i öglan fäster du rullinan så att tubflugan kommer i invevat
läge hänga ca 3 dm nedanför sänket. När man vevar in får man alltså en dubbel
lina till spöet, vilket som jag skrev gör redskapet lättare att hantera och du bättre
kontakt med betet genom den centrala upphängningen.
En representant för traktens naturfolk klädd i traditionell dansutrustning uppträder för turisterna…
eller är det en sorts hummer, som hoppat ur sjön..?
Storkäftad tvestjärt lurar på sitt byte…
En barmhärtig människa som glädjer sin omgivning med lite påskliljor..
Jovisst, man blir glad, då man ser det.
Sandflytten på gång…
Som sagt, denna kanten var knivvass för 2 månader sen, men nu…
Länsstyrelsen har gjort ett gott jobb i reservatet, som förbättrar biotopen avsevärt.
Här var förut tätt ogallrad blandskog.
En träaktig moder med sitt barn på ryggen…eller ?
Barnet ser ganska glatt ut i alla fall…
…men det är resterna av en tall, som fått ge upp.
Ett märkligt djur som ligger i strandkanten väntande på sitt byte.
Men jag tycker, han har korta ben…fast å andra sidan sett
har han gott om tår på bakfötterna…
Gränsen mellan Lagan och Kattegatt.
Blåstång med lite blåsor.
…det handlar dessutom om, att man ska få en upplevelse man minns !
Det handlar om, att jag som pilot ska kunna njuta av min
flygupplevelse, så jag minns den med glädje.
Se denna video och förstå vad jag menar.
Piloten flyger sina OldTimer modeller i svag vind och med vacker
natur runt sig.
Jag blir självklart avundsjuk i den usla för modellflygare svenska
våren med +4 grader och 12 sekundmeters vind.
Njut av John Woodfields flygningar vid Cornwalls kust.
…just efter att vi hade pratat om, att vi inte sett några sädesärlor än i år…
Jag och Pär hade varit och modellflugit vid Tjärbyhanget i söndags och
stått och frusit i snålblåsten.
Vi undrade om sädesärlorna anlänt, men varken han eller jag hade sett
en enda denna kyliga vår.
Nedanför hanget hade markägaren plöjt sin åker och då vi var på väg hem,
såg vi att en flock just sädesärlor hade landat och tog för sig, av det
marken kunde erbjuda i form av larver och maskar.
Ganska märkligt vi fick ett omedelbart och handfast svar på frågan om
sädesärlans ankomst.
Jag fotograferade lite och fick några bilder på budbärarna om vår…
Min erfarenhet är, att sädesärlan kommer till Halland första veckan i April,
så de var en vecka knappt sena.
Roligt att de anlänt i alla fall !
Lite bilder tagna i all hast.
