Hade du varit där hade du fått uppleva ett makalöst
fint flygväder med svag nordlig vind och du hade fått se
stimmet av tonfiskar vaka i ytan utanför Hovs Hallar.
Så var det !
Jo, jag startade strax före 12 och gjorde senaste landningen 1515…
Min modell var Spirit Elite och den flög som vanligt utmärkt, även om…det vänstra skevrodret stod stilla.
Ett stillastående skevroder hindrar inte mig från att flyga.
Ett skevroder och sidoroder räcker för att kontrollera denna
välflygande modell .
Anders är en modellflygare som efter 30 års uppehåll har återupptagit modellflyghobbyn.
Han är främst intresserad av segelflyg och jag träffade honom för första gången vid Tjärby-hanget.
Nu har han skaffat fler modeller och ville prova på att flyga vid Hovs Hallar.
Vilket naturligtvis gläder en gammal hanguv som mig.
I söndags var det utlovat 2-4 m/sek nordväst, varför vi bestämde attvi ses vid parkeringen på HH.
Förhållandena då vi kom var ca 1 m/sek nordvästlig vind, varför vi gick till Segeltorpshanget.
Vinden var svag, men eftersom Anders modell var lätt och försedd med motor startade han.
Om man flög noga och försiktigt gick det att hålla sig uppe.
Det var mycket människor ute och promenerade och till min förvåning fanns det fullt med folk i restaurangen…
Med tanke på Covid-19 viruset är det något, som jag aldrig skulle ge mig in på.
Under eftermiddagen kom ett stort gäng skärmflygare från Göteborg som fick konstatera att man eventuellt kört 36 mil i onödan…
Men vid 14-tiden kom det lite sjöbris och en av skärmflygarna startade, kanade ett par vändor innan han i brist på vind var tvungen att landa.
Anders drog fördel av den ökande vinden och kunde, tror jag , riktigt njuta av sin premiärdag på Hovs Hallar.
Så småningom var vi nöjda och gick upp på Platån, där jag visade, vad man ska ta hänsyn till, om man flyger där.
Sen gick färden i skilda bilar tillbaka till Halmstad och med som jag hoppas positiva och ljusa minnen av den första flygningen för Anders på Hovs Hallar.
Här en liten fotostory och en snutt från en ombordkamera på Anders kärra.
Vi har haft, milt sagt, omväxlande väder sista tiden. Regnigt och friska vindar. Solen har lyst, men mest med sin frånvaro…
Torsdagen kunde bli flygbar…visserligen frisk vind, men chans för lite sol.
Naturligtvis triggade detta min lust att flyga. Jag ringde en flygkompis Johnny i Laholm och vi skulle träffas vid den södra delen av Tjärbyhanget. Den södra delen av hanget är bättre på det sättet, att terrängen framför är relativt hinderfri. Det gör, att lyftet borde vara mindre turbulent.
Jag hade dagen förut provflugit min “Raven” från HobbyKing,
vilket till en början var en förskräcklig upplevelse.
Ok, cg var rätt, men utslagen påskev och höjd alldeles för stora.
Så att flyga denna HobbyKing-produkt var, som om jag red en
häst med eld i svansen…
Innan vi skulle flyga, hade jag åtgärdat det jag behövde och den borde vara flygbar. Jag hade minskat och diffat skeven, minskat utslaget på höjdroder och lagt in positiv och negativ flaperonklaff.
Modellen har fint utformat vinge, slarvigt ditsatta skevservo av dålig kvalitet. Servona följer med modellen. Roderhornen till skeven var utförda utan vett och sans. Jag bytte ut hornen till riktiga, så
vridcentrum satt på rätt plats. Vidare flyttade jag stötstången in
på servot och max ut på roderhornet för att utnyttja de små
servonas kraft bäst.
Innan Johnny dök upp, provflög jag “Raven” i den friska vinden, som peakade 8 m/sek. Nu flög modellen helt ok…så vitt jag bedömde.
Vad som var intressant, var att det var termisk vind, vilket möjliggjorde att stiga till 100 m enkelt.
Men, det var mycket turbulent i luften. Modellen flög bitvis som ett höstlöv, men den visade en god egenskap. Den penetrerade mot vinden väldigt bra.
Profilen på vingen vet jag inget om, mer än att den naturligtvis
var tunn. Profilen hade en gynnsam polarkurva, vilket innebar,
att den tålde fartökning utan att jag behövde betala för mycket
med höjd.
Johnny hade med sig sin lilla version av sin Leprechaun,
som är en fantastisk modell med synnerligen goda egenskaper.
Leprachaun uttalas ( l´eprakå:n).
Jag fick ett påpekande av en läsare, att det inte var en sann
Leprechaun…
Kanske den borde heta “Pysslingen” i stället ? Ur Wikipedia har
jag tagit följande citat:
Leprechaun är inom irländsk folktro en sorts pyssling,
ofta avbildad som en gammal gubbe i gröna kläder, inte större än ett barn, som uppskattar att ställa till med
otyg. Leprechauner framställs ofta som skomakare och sägs
varamycket rika och ha stora skatter undangömda,
ofta vaktadeav en elak dvärghund.
Såedemede.
Vi trodde, att kanske hans modell skulle få det svårt i den friska vinden och flyga som en stillastående drake… Men hans Leprechaun visade kvaliteten och flög utan problem.
Att landa modeller på den södra delen av hanget är lätt
som en plätt. Där finns en stor vall utan inflygningsmask.
Efter 2 timmar var vi genomblåsta och nöjda med vår flygdag, packade ihop och åkte hem rika på erfarenheter och frisk luft !
Alla bilderna är skärmdumpar från en video från min lilla Mobiuskamera. Därav följer, att kvaliteten blir därefter.
En liten video blev det dagen förut, då jag provflög för första gången. En video på Johnnys Leprechaun klämde jag oxå in.
Häng med i blåsten !
Höstetid..Tröstetid…
Min “Raven” från HK och min trogna JR.
Johnny anländer med sin “Leprechaun” modell mindre. Han bygger både denna storleken
och en större. Allt byggs i giggar, så allt är enligt ritning. De finns att köpa träfärdiga eller
flygfärdiga och de är klädda med Oralight. Kontakta mig för info.
Klicka på “About myself” på första sidan på bloggen.
Klart man är glad, om det är flygdags…
Det är fult att peka !
“Nu känner jag det lyfter” !
Montering av Leprechaun
Här ser du storleksförhållandet mellan modellerna Och du ser hur relativt liten “Raven” är.
Klart för start i den nu friska vinden.
Som du kan se är sidorodret relativt litet, vilket ställer krav på piloten då han flyger
i turbulent luft. Man måste som pilot “Ligga lite före” i rörelserna, annars kan det bli
kärvt. Johnny funderar på en utökning av fena och sidoroder för att göra den en aning
mera agil i luften.
Leprechaunen är vacker i luften
Fånga ögonblicket…
Jonny startar min Raven
Japp, där flyger hon !
En ung pojk, glad efter fin flygning, vid Litorinavallen Tjärby, just norr om Laholm.
Vår hangar…du ser Johnny har förankrat sin modell i väskan, så den inte ska blåsa bort.
Så här ser det ut. Ganska inbjudande för en modellflygare.
Förberedelser för start. Som inskränker sig till att ansluta batteriet. Batteriet är ett Lilo på 3.6 V
och med kapaciteten 400 mA. Ett sådant batteri räcker för långa flygningar. Jag tycker, det är
fantastiskt, man kan köra mottagarna på 3.6 V i dag. Som mottagare till min JR använder jag
på segelmodeller av enklare slag HobbyKings Orange R8DM/DMSSS, vilka är billiga.
De kostar 220 kr momsade och förtullade, dock tillkommer Post Nords befängda “avgift”
på försändelser från Kina, 80 spänn inklusive moms…Så beställ rejält så det belastar fler saker.
Här syns linkaget för skevroderna. Nu mycket bättre än fabriksmonteringen.
Jag vet att proffsen diffar skevroderna åt “fel” håll på en DLG. Jag har diffat mina som vanligt, det vill säga upp 70 % och ner 30 % av rörelsen. Modellen svänger perfekt och håller nosen i horisonten.
“Like a candle in the wind”…
Blir spännande att kasta ut modellen på HH då det blåser 0.5 m/sek !
Skulle jag ändra modellen, hade jag gjort en stabbe smalare och längre.
Samma sak med fenan. Den skulle jag oxå gjort smalare och längre för
att få ett högre Re-tal och därmed mindre motstånd.
Landning på gång…
…vilket inte är helt enkelt bland turbulens och rotorer.
…men ner kommer du alltid…
Vy från hangkanten. Fri ytor framför. Bra för att ge laminära vindar mot kanten.
Måndagen såg ut att bli en dag med svag vind och ca 23
grader varmt.
Som modellflygare har jag ständig koll på väderläget,
för att kunna vara beredd om tillfälle ges till flygning.
Du vet ju att chanserna kommer aldrig tillbaka…
Jag kollade vindmätaren vid Hovs Hallar vid 10-tiden.
Den visade 3.6 m/sek Nord.
Nu vet jag, att om mätaren visar ett värde, är det inte
säkert det har giltighet på HH.
Men jag gav mig iväg med två modeller i bilen.
Dels en ordinär hangkärra och dels en mycket lätt
modell om utifall vinden skulle visa sig svag.
Kl 1045 hade jag klättrat upp på Platån och stod
pustande vid min pilotplats vid grästuvan. Jag konstaterade att det var noll vind…som jag befarat.
Men jag bedömde sannolikheten för sjöbris som stor,
varför jag monterade min Little Queenie och var beredd.
Under tiden fick jag sitta och njuta av naturen.
En tornfalk flög på hanget och spanade efter byte.
Detta indikerade för mig att det fanns laminär vind en
bit upp över kanten, eftersom fågeln kunde flyta på.
I det vackra vädret kom en ständig ström av turister
förbi mig och ställde frågor.
Jag försökte övertyga de passerande, att de skulle bli modellflygare med kanske tveksamt resultat.
Redan nu i slutet av Juni kan vi se, hur slitet gräset
blir på Platån av alla passerande strövares fötter.
Detta trots vi fått relativt gott om regn.
Dessutom fördärvas grässvålen av kreaturen, som går på HH och betar.
Efter att ha suttit och suktat i en timma, kunde jag
inte hålla mig längre. Min modell åkte ut över kanten i startförsök.
3 gånger var jag tvungen att rädda mig in på kanten,
eftersom lyftet var för dåligt.
Jag avvaktade ytterligare en halv timma, innan jag
försökte på nytt. Innan start såg jag, att löven i björkarna vid kanten
rörde sig en aning, vilket jag tolkade som ett tecken,
att vinden tagit sig.
Fram med vindmätaren och den visade imponerande 0.8 m/sek…
Nåväl, jag startade kameran i nosen på min modell
och tog i ordentligt i utkastet för att få överskottsfart,
vilket ger mig viss frihetm att manövrera min modell.
Modellen har bara sida/höjd-roder.
Jag märkte det lyfte, men lyftet stördes av den kraftiga
turbulens, som finns just vid och över kanten.
Men jag gnetade på och då jag nått 30 m över kanten, flög
jag in i den laminära havsvinden, som naturligtvis
skapade ett bra lyft.
Efter att jag nått säker höjd, kunde jag slå mig ner
på min tuva och njuta av natur och modell.
Lyftet var svagt, men det lyfte över stora områden,
så jag behövde inte anstränga mig.
Att flyga avkopplat, vara i vacker natur och prata
med intresserade passerande, kan det bli bättre ?
Varje sekund i luften njöt jag och tanken for genom
huvudet, att tänk vad jag är privilegierad, som kan
sitta vid denna vackra plats och få ha en välflygande
modell i luften, som gör exakt det jag vill ?
Livet kan för mig inte vara bättre. För för mig är
livet att få positiva upplevelser. Tids nog kommer
kanske problem, som gör att man inte fysiskt kan
ta sig ut.
Därför gäller det att leva nu. Inte ligga i dvala framför en tv.
Min radio, som är en JR GX8,vilken jag köpte för
5 år sen i USA fungerar som vanligt perfekt.
Det har inte uppträtt det minsta problem med den.
Med tanke på hur mycket jag flyger och hur jag
tänjer gränserna med min utrustning, kan jag inte
kräva mer. Jag har under alla flygningarna inte haft en enda
felfunktion på radion.
Endast en felfunktion som inte kan härledas till min JR, utan det var en kontakt som gled isär,
så min Spirit flög i 125 km/tim genom ett träd,
som förpassade modellen till konfetti på branten
framför hanget… eftersom strömmen var väck
från mottagare och servon.
Efter 1.5 timma landade jag för att byta kamerabatteri… som jag naturligtvis glömt hemma…
Men jag fyllde på med vätska, tog en liten promenad och plåtade lite växtlighet och var sen beredd att starta igen.
Modellen har två miniservo och en kinesmottagare. Acken är 2 celler LiPO på 1200 mA, vilket borgar för många flygtimmar.
Hur som helst så landade jag min modell nere vid
fortet, där det finns fria ytor och då var klockan 1545.
Jag hade, trots ingen vind vid ankomst fått nästan
4 timmar i luften. Dessa 4 timmar hade dragit mindre
än 250 mA ur acken då jag laddade upp den hemma.
Vevar du inte för mycket med spakarna, då spar du ström.
Naturligtvis ska din modell därför alltid vara vältrimmad.
Det viktigaste är rätt tyngdpunkt, rätt anfallsvinkel på
vinge och stabbe och linkage som funkar lätt och utan
glapp.
Det är mina modeller.
Jag tog bilder med min Mobius, vilket då det gäller
stillbild naturligtvis inte kan jämföras med bilder
från nån av mina systemkameror, men med tanke
på Mobius storlek och pris är det ok.
Vad gäller videofilm från Mobiuskameran,
har jag inget att klaga på. Det finns en film längre ner. Inget avancerat utan bara filmat rätt upp och ner från nosen på modellen.
…slår vi fast, att en inställd flygning är också en flygning…
Som varande konstant flygsugna, skulle vi ut och flyga på ett litet inlandshang i går. Väderläget var mycket labilt med upptornande Cumulusmoln och risk för åska.
Men söder om Halmstad sken solen och det var termik, så det dånade, om man skulle döma efter molnen.
Vi åkte till Haga, då vinden var ostlig och då där finns ett hang just mot ost i ena kanten av den stora Litorinavallen.
Vi kom fram och började plocka ur, men över oss hade vi ett väldigt Nimbusmoln, som det regnade och haglade från. Således blev det att vänta. Nederbörden ackompanjerades av rejäla åskknallar, vilket gjorde, att vi hukade i bilarna.
Tyvärr blev förhållanden sämre och sämre, varför vi avbröt. Då jag körde hem, mötte jag nederbörden och temperaturen sjönk från 8 till 2 grader, på grund av de kalla nedsvepen från åskmolnet.
Ok, vi fick inte flyga, men vi fick en fin naturupplevelse, vilket man aldrig får framför en tv eller dator. Detta är The Real Stuff !
Men nästa gång…då flyger vi !
Så här såg det ut:
Pär spanar på min mobius och ser snäll ut nere i sin modellplansfabrik.
I bakgrunden vingarna till den nya scratchbyggda ASW:n.
Sen dök Sten Persson upp, då han och Pär skulle göra ett nytt nummer av Sveriges bästa modellflygtidning “Oldtimer”
Klart man är glad då .
“Så här stor var laxen jag tog i Lagan”….
“mellan ögonen” säger Pär…
Ser inte hoppfullt ut eller …?
Detta var ett kraftfullt Nimbusmoln med mycket inneboende blixt och dunder
…så det var till att packa ihop…
Vår hangkant, som är fullt tillräcklig. Man ligger och glider på kanten och tar de blåsor, som poppar upp vid hindret.
Kallas orografisk utlösning….
På vindkraftverket till höger stod ett par modiga personer och utförde underhåll i åskvädret. Hoppas de var jordade…
annars kanske de är det nu ?
Vinden var utlovat att bli nordlig i dag tisdag med styrka 5-7 m/sek.
Det är ju en prognos, vilket triggar flyglusten hos oss,
som använder just vinden och ett hang, för att kunna
flyga obehindrat.
Jag medger, med den lätta Spiriten jag har, hade det räckt
med 2-4 m/sek.
Men jag klagar inte.
Vid ankomsten till HH såg jag, att vinden var som yr.no lovat
och jag körde upp med bilen till platån, eftersom jag är lat ibland.
Ut med modellen, montera och sätt på en GoPro i nosen.
Sen ut till fortet och kolla läget. Allt klart och inga hinder. Kolla av alla roder, fulla rörelser och koll att de går på rätt håll.
Så iväg och det var som vanligt vid lite hårdare vind, utomordentligt turbulent just vid kanten.
Men så fort jag klättrat 30 m var det som att flyga i grädde. Jag hade förväntat mig skärmflygare, men såg inga, vare sig på marken eller i luften då jag startade.
I luften i 45 minuter, sen landning och omställning av kameran till videofilmning. Kameran riktad bakåt som omväxling. Videon blev bra, får se om jag orkar editera den.
Efter andra starten kom en skärm glidande lågt framför mig på väg att klättra på platåhanget. Det brukar inte vara problem, inte heller denna gång hade piloten svårigheter att komma upp högt. I dag var det perfekt att flyga skärm uppe på platån. Vinden var lite dragen åt NNO och då kan man som skärmflygare flyga bort mot Kattvik.
De två jag såg flyga fick bra höjd…dock icke så bra som ett modellplan, som flög samtidigt…
Då jag hade tillfälle, försökte jag plåta skärmflygarna, men det är svårt.
Jag vill hålla ett säkert avstånd och det tillsammans med vidvinkelobjektivet gör, att man upplever avståndet till
objektet fel. Man ska mycket nära, för det ska bli bra. Men det blev lite bilder, som jag visar nedan.
Stillbilderna från marken har jag tagit med en enkel Canon. Stillbilder i luften på skärmar är GoPro.
Landning på HH är det omöjligas konst ibland. I synnerhet då vinden som i dag låg på 7 m/sek,
Med min mycket lätta och mycket spröda Spirit, gäller det att veta
vad man gör, för att inte riskera skador. Modellen är byggd av lätt
balsa och för att den ska bli billiga att tillverka, använder man till
exempel till den stående balken i vingarna en urusel kvalitet på
plywooden.
Allt hade blivit bättre, om balsan varit rejält lackad med klarlack
innan klädsel.
Ska jag bygga en ny Spirit, kommer jag att klarlacka vingen
och använda bättre material till balk och rotsprygeln, där
vingfastsättningen finns.
Vid en landning då vingspetsen tar i marken vill rotsprygeln
lossa i framkanten, där rundstavbiten som låser vingen
i kroppen finns.
Rundstaven bryts lätt av, så den har jag ersatt med en
bit kolfiberrör.
Flyger jag så mycket, som jag gör, då blir det småskador.
Det gör att modellen efter 100 timmar i luften ser sliten ut.
Men så är det. De som har blanka modeller, de flyger inte…
Det blir väldigt turbulent och det kräver rutin, att få ner
en lätt modell hel. Jag gör så, eftersom modellen har klaff,
att jag kommer in snävt med hög fart, svänger upp mot vinden
vid baslinjen samtidigt som jag drar full klaff.
Då kan jag ställa modellen på nosen, utan att hastigheten ökar och har jag bedömt rätt, är det bara att landa rakt fram. Sista biten på finalen är svår, för det är mycket turbulent och man måste korrigera med fulla roderutslag.
Jag kom ner hel alla tre gångerna jag landade. En skada fick jag. Klaffroderhornet på ena vingen drogs ur klaffen, eftersom jag var sen att dra in klaffen just vid sättningen. Klaffen tog ju då i marken och roderhornet lossade.
Men det är fixat nu med Biltemas Ca.
Vidare under efterflygningöversynen, bytte jag min Mh-acke till en LiPo tvåcells acke med 2200 mA kapacitet.
Varför, jo jag märkte under slutet av min flygning att mottagarackens spänning sjönk. En LiPo med 7.4 Volt blir perfekt.
Tur att de nya mottagarna funkar upp till 10 volt.
Jag flög sammanlagt 3 timmar och då jag laddade MH-acken, fick jag i 1400 mA. Varför så mycket förbrukning ?
För det första satt jag i ca en timma hemma och fipplade med
modellen, då jag hade mottagaren på. Min telemetri tar ström, mina nya mottagare är ju 2 i en. Alltså det sitter två mottagare i varje hölje. Sen hade jag en klaff som stod och stallade lite grann, ja ni vet hur digitala
servo låter, när de står och surrar och då försvann det ju lite power den vägen.
Det är ju bra med information om mottagarens arbetsspänning via telemetri till displayen.
Jag har förresten beställt lite andra telemetri tillbehör, som jag hittade hos en norsk firma. Det redovisar jag sen.
Men här kommer det en redogörelse, för vad jag gjorde i luften
ovanför Hovs Hallar mellan 1030- 1445.
Häng med !
Klart att starta !
Trots att jag flugit här tusentals timmar, är jag lika
full av förväntan före varje start !
För mig är det aldrig ett tvång att bege mig ut och modellflyga !
I dag lördag var det utsikt till en liten uppklarning i vädret.
Givetvis såg jag det som en möjlighet för solsken, svaga vindar och termik.
Eftersom jag är morgonpigg, jo jag går upp, som jag alltid gjort, klockan 0600. Oavsett när jag lagt mig.
Min sömn är mycket god, så jag somnar på 1 minut och sen vet jag inget förrän klockan är 0600…det är jag glad för.
Kan det bero på ett aktivt och stimulerande sätt att leva ?
Nåväl, jag tog med min Spirit, som så gott som alltid är möjlig att flyga med, även om förhållandena inte är perfekta.
Mitt mål var Tjärbyhanget, vilket kräver västlig vind.
Vid ankomsten konstaterade jag, att vinden var 3 m/sek och VNV.
Den var alltså svag, vilket inte är en nackdel, om jag vill flyga termik med utgångsläget på ett hang , men vinden var sned, som gör, att hanget blir avsevärt sämre i sin funktion.
Vinden kom från höger ca 20 grader. Detta gör att man tappar, enligt min bedömning efter 42 års hangflygande, ca 40% av lyftet.
Men, man får ju inte vika sig för petitesser, utan jag kastade ut.
Visst gick det att flyga. Men eftersom det var termiskt, störde termikblåsorna den laminära vinden på hanget, så att lyftet blev ojämnt och intermittent.
Men som jag brukar säga, varför ska allt vara lätt ? Det är under sådana omständigheter, jag hade idag, som man ökar sin personliga skicklighet.
Hur mycket du än har flugit, lär du dig nytt, varje gång du är ute med dina modeller och flyger.
Två timmar höll jag på, för klockan var 1400, när jag avbröt.
Tjärbyhanget är en utmärkt plats att flyga på med en lätt termikmodell. Man kanar fram och tillbaka på kanten och då en blåsa släpper orografiskt, tar man den och följer med upp så högt man vill.
Orografisk hävning = Då en luftmassa tvingas uppåt av ett hinder. Vid hävningen sjunker temperaturen i den stigande luftmassan och fuktigheten kondenseras. Det innebär att Cumulusmoln kan bildas.
Vid Tjärbyhanget ploppar cumulusmolnen upp just bakom och över kanten, som då man blåser såpbubblor.
Platsen har också en hänförande utsikt över den Sydhalländska kustslätten.
Åk dit och prova.
Jordbrukaren hade spridit och spred flytgödsel på åkrarna framför hanget.
Den lukten kopplar jag ihop med förnimmelsen, som heter vår.
Den starka ammoniaklukten gjorde, att man inte somnade, när man stod och flög i alla fulla fall !
I morgon blir det visst dåligt väder, så då får man sukta och minnas dagens flygning !
Jag tog lite bilder.
Vad flög du idag ?
Klart att starta med kameran på nosen. Gott om Cumulusmoln, vilket borde borga för termik.
Första starten använde jag ingen klaff.
Man behöver inte ta i speciellt med en Spirit. Den har mycket goda flygegenskaper.
Iväg…hoppas det bär nu…björken till vänster..
måtte blixten slå i den snarast !
Ekarna på vallen ser lite spöklika ut innan lövsättning.
Det finns ett stort antal stenar, som är från 1000-talet. Dock skulle de som fallit omkull behöva resas och andra behöver justeras. Att Riksantikvarieämbetet inte har pengar, det är det givna svaret, men finns det ingen hembygdsförening, som kan ta ett tag ?
Jo, man kan flyga in i stenarna, men under alla mina flygningar
har jag aldrig gjort det. Däremot har jag landat i samma tall 3 (tre) gånger.
Landning på kanten om 1 sekund…
Japp, då är det till att hämta modellen på kanten…
