Kategorier
Old Timer flyg

BENGT STIBNERS MEMORIAL 2017

 

 

 

 

 

Mästerskap för friflygande

OldTimer skalamodeller avklarat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Traditionsrikt avhölls skalatävlingen för friflygande OT-modeller
på Fedingshults Flygfält vid Skånes Fagerhult.

Friflyg är, liksom allt modellflyg, väderberoende. Just friflyg är
speciellt känsligt för regn och kraftigare vind.

Fukten gör, att klädseln slaknar och blir rynkig, vinden och mark-
turbulensen påverkar modellen på ett negativt sätt.

Väderläget var inte bra inför tävlingen, men det fanns ett hopp,
att en tillfällig stabilisering kunde ske på lördagen omkring kl 1200.

Jag anlände själv vid 0930-tiden för att kunna dokumentera modellerna
vid den statiska bedömningen. Då kom det lätta regnskurar då och då.

Fram emot 13-tiden stabiliserades vädret och vi hade vindstilla och
uppehåll.

Alltså perfekt flygväder.

Då tog man ett lunchuppehåll på 2 timmar kl 1330…

Det fanns säkert många som var hungriga, men två timmars lunch…?

När det var perfekta förhållanden…

Under lunchuppehållet fick vi,  de fåtaliga ickeflygarna/åskådarna,
ägna oss åt annat.

Kanske man  först skulle genomfört  tävlingen och sen haft
gemensam måltid ?

Det som storligen  förvånar mig, är att man har med modeller,
som är totalt otrimmade…

Jag förutsatte man hade modeller inför en tävling, som i alla fall hade
tyngdpunkten
och  anfallsvinkel på vinge och stabbe korrekt ?

Eftersom jag var tvungen att åka hem kl 1700,  fick jag inte med
så mycket
bilder på modeller i luften.

För dig som inte är OT-flygare av friflygande modeller,
vill jag informera, att en sådan tävling är avslappnad och går

i lugnets tecken.

Ingen stress här inte, vilket i slutänden innebär, att dessa
tävlingar blir utdragna. Nu har jag ingen aning om, när tävlingen
var avslutad
på lördagen.

Vädret var, som jag erfor, bra under sen lördageftermiddag och kväll,
så jag hoppas,  allt gick planenligt att genomföra.

Här kommer jag att presentera bilder i mängd i ett par poster.
Jag börjar med den statiska bedömningen och lite allmänt.

Ni ser,  vad det föreställer, så mina okunniga kommentarer
lämnar jag därhän.

Flyg med oss till Fedingshults Flygfält i den intensiva
försommargrönskan, där man skulle haft ögon känsliga för grönt,
som
Barbro Hörberg sjöng om !

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

BENGT STIBNER MEMORIAL

 

 

 

 

 

Skalatävling för friflygande OT-modeller

på Fedingshults flygfält vid Skånes Fagerhult.

 

 

 

 

 

Traditionsenligt avhålls ovanstående tävling i morgon lördag.

Inbjudan med lite fakta här:

 

Inbjudan till Bengt Stibner Memorial,
tävling för friflygande skalamodeller.
Aeroklubben i Malmö, modellflygsektionen,
Svenska Modellflygares Oldtimer Sällskap (SMOS)
Inbjuder till
tävling för friflygande skalamodeller.
 
Plats
Fedingshults flygfält, Skånes Fagerhult
När
Lördag 1:a juli 2017. Samling kl 10-11 på fältet.
Reservflygdag söndag 2:e juli.
Klasser
gummimotor klass(er), annan framdrivningskälla
(IC, el, CO2,
raket) , skalasegel.
Vi ser gärna semiskalamodeller typ Isacson-
Truedsson- Vilén m.fl. Dessa flyger i särskild klass.
Har Du möjlighet tag gärna med en ½ skala Wake. (ingen avgift).
Samma gummimotor, preliminärt 5 starter).
Sådan modell kan också delta i den ordinarie skalatävlingen.
Alla med eller utan modell
är hjärtligt välkomna !

Info:

Anders Sellman, 046-995 65

 

Kategorier
Teknik, allmän

CONTRAILS OCH SPETSVIRVLAR

 

 

 

 

Här ett perfekt åskådningsexempel

på strömningen efter en vinge.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna fina video med contrails  illustrerar hur luften strömmar efter en vinge.

Åskådliggjort genom den kondenserade vattenångan från motorernas
avgaser.

Man kan se den kraftiga nedåtriktade luftströmmen, som uppstår
efter vingen har ändrat riktning och hastighet på den luft, som
passerar vingen.

Vad som också är lätt att se, är hur luft transporteras från undersidans
högre tryck till ovansidans lågtryck över vingspetsen.

 



Vid denna strömning uppstår en vortex (virvel) i spetsen, vilken man
försöker minska  genom att använda winglets. Du kan se, hur
vortexen roterar inåt kroppen på respektive sida.

Alla virvlar kostar energi och att alstra lyftkraft kräver något,
som drar eller skjuter planet framåt.
Att skapa lyftkraft kostar motstånd.

Samma sak med spetsvirvlar, de kostar energi.

Kolla videon och begrunda.

Dessa virvlar uppstår, antingen du rattar en fullsize Airbus 380
eller en friflygande A1 modell.

Kategorier
Modellflyg teknik

VI GJORDE SÅ GOTT VI KUNDE…

 

 

 

 

 

 

…men det räckte inte  riktigt till

 

 

 

 

 

 

Om jag ska vara elak… så lade jag märke till  bland annat detta:

…man försöker att  flyga ner modellerna i marken, istället för att landa
genom att hålla upp och låta planet sjunka igenom.


Observera att då du sjunker igenom, gör du inte det,
för du viker dig, du gör det,  för att dina vingar inte generar
tillräcklig lyftkraft.
Du har fullständig kontroll, om du gör rätt, tills hjulen
tar i marken.

…det gäller att ha koll på sin motors tomgång,
annars kommer du aldrig ner.

…en B-25 visar upp  skevroderbroms och brist på
sidoroderanvändning i en stigande sväng.
Modellen går åt ett håll trots piloten svänger

åt ett annat håll. Resultatet blir så småningom en
överstegring, vikning och haveri.

…man tycks ofta glömma att behålla spaken i magen
efter landning.
Alltså reser sig stjärten och modellen
ställer sig på nosen.

…två  fina WWI. dubbeldäckare smäller på grund av  pilotfel.

…ibland slutar allt fungera på en flygande FW-190
och den återförpassas till byggsatsstadiet.    

…det går inte bra att skörda majs med en Corsair,
även om motorn är borttagbar.                                               

                                  

Kategorier
Linflyg

SMOS LINFLYG KUNGSBACKA

 

 

 

 

 

Här kommer det sista inlägget från Kungsbacka 2017.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag kollade igenom min bildskörd från SMOS linflyg-
och motormeeting i Kungsbacka den 10. Juni.

Några bilder fann jag värda att publicera tillsammans
med två små videosnuttar.

Kanske inte alla hört, en gammal bensinmotor med
tändstift köras förut…

Om du är linflygare, utsätts du mycket sällan för
radioproblem…
kanske ett skäl att förenas med de,
som snurrar runt då de flyger…

Här kommer lite bildmaterial och vi ses nästa år igen !

 

  

Ovanstående bilder från en landning.
Kolla ställets något spagatliknande  position på ingressbilden ovan.

Från Kungsbackaklubben stuga

Ingvar Nilsson utfärdar diplom och sammanställer prislistan

Radionostalgi. O.S Cougar, ett närmast desperat försök
att ta igen marknadsandelar
från Futaba som kommit med
sin nya servoförstärkare i mitten 70-talet.
Det hjälpte inte.
O.S servona knirrade lika mycket som förut.

Sanwa fick ett  genombrott i Sverige tack vare Bertil Beckman.
Försvann ganska snabbt efter kvalitetsbrister bl. a.

Logon Kungsbacka.

Egenbyggd tändstiftsmotor.

Det gäller att ha ordentligt skärmade tändkablar. Viktigt att skärmen
är helt ansluten runt om i ändarna, annars går skärmen som en antenn, vilken
sprider RF som Grimetonsändaren.

Hembyggd Mills diesel av Hannes i Kungsbacka.
Jag tänkte på en sak…om man hade glasblästrat vevhuset ?

Vi har ju bara 10 fingrar…

Heron Diesel som tillverkades på Isle of man 60-talet.

Anordningen bakom propellern är mekatroniken
som styr tändimpulsen till stiftet.

Antar att impulsen styrs av ett Hall-element.

Ove Anderssons modell. Motor en Webra.
Beteckningen på främre lagerhylsan “R”
torde väl betyda” Rear intake”.

Kungsbackafältet.

Klubbstugan

 

Nedan två små videosnuttar.

 

 

 

Hembyggt, tvåtakt, tändstift och bensin.

En Heron som varvar bra. Häftigt portad.

Kategorier
Linflyg

LINFLYG I KUNGSBACKA

 

 

 

 

 

Allmänna aktiviteter som pågick

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här ytterligare en samling bilder från linflygmeetinget i
Kungsbacka den 10 Juni.

Det är lite blandad kompott, men jag vet mina besökare
på bloggen vill ha bilder. Kanske jag haft med någon bild
förut men det bjuder jag på….

Hellre tio bilder för mycket än en för lite !

Ett meeting är inte bara flygande, utan den sociala samvaron
är minst lika viktig.

Som på alla meeting där modellflygare träffas,  utbyter man
erfarenheter och hälsningar. Jag tror, att en av de mest
förekommande frågorna på ett OT-meeting är:
“Du, minns du när…” ?

Kanske man också tänker,  då man träffar gamla kamrater,
man inte sett på
länge: “Han har blivit äldre”….Fast jag
själv åldras ju naturligtvis inte…
Jag känner
igen mig varje dag i badrumsspegeln och jag
ser ju likadan ut som
för 50 år sen…eller hur ?

Men det är inte utseendet, som bestämmer åldern,
det är,  att man har ett levande och brinnande  intresse,
som håller dig som modellflygare ung !

Luta dig bakåt och dröm dig till linflygandets frihet och ekvilibrism.

 

 

Ove Andersson – mästaren.

 

 

 

Oves King Cobra startberedd

 

 

 

 

Full kontroll.

Några kärror som slagit ut i solen.

 

Undrar hur många avbrutna blad från 10 x 6 propellrar, som sitter planterade
i en svenska jorden ? 10 x 6 var ju den vanligaste snurran som flögs med på 70-90-talet

En Navy-Nobler

Skydd för bränslenålen.

 

 

Denna kärras vingpatina påminner om Grunau Babyns vinge på Ållebergs Segelflygmuseum.

SE-ADP en Grunau Baby ESG-31.
Stående på Segelflygmuseet Ålleberg/Falköping.

 

Alla som flugit diesel minns väl denna dunken…och den
lilla aluminiumpipen som placerades i skruvkorken…

 

 

 

En stilren och vacker modell.

Nobel kärra…

 

Kan man kanske konvertera till RC ?

Kajs ? Nobler.

 

 

 

Jag byggde en Auster Autocrat bestyckad med en Taifunmotor.
Taifun Hurricane var en superfin motor. Jag monterade en rc-förgasare
där jag trängde ihop insugningsröret för att bättre anpassa till en diesels
respiration. Ljuddämparen svarvade jag ur en mässingsbit med fin
passning runt fodret. Från avgassamlaren gick två mässingsrör ut.
Fint ljud och den gick tyst.

Kolla tanklocket…

 

1 styck linflygbil…

Snyggt från Anderstorp.
Än en gång…kolla det fjäderbelastade tanklocket.

 

Kraftig flektion på sidorodret.

 

 

 

Du ser, vi hade fint väder.

 

Fredde från Alingsås. En glad ung pojke.

 

Kategorier
Linflyg

WEATHERMAN VINTAGE SPEED

 

 

 

 

Tävlingen i OT Speed Kungsbacka

 

 

 

 

 

 

 

Som Ingvar redan beskrivit genomfördes en tävling vid träffen.
Dessa modellerna är små och flyger snabbt, varför de är mycket
svåra att fotografera.

Jag fick koncentrera mig på lite “runtomkringhändelserbilder)…

Här kommer en laddning från tävlingen.

 

 

“En gång fick jag en så stor gädda”, säger Ingvar Nilsson.

 

 

 

Kategorier
Linflyg

LINFLYG OCH MOTORER I KUNGSBACKA (2/?)

 

 

 

Här ett inlägg och ett bidrag från Ingvar Nilsson.

 

 

 

 

Detta är del 2  av min rapport från SMOS linflygträff i Kungsbacka.

Bilderna är allmänt hållna och eftersom jag har många bilder,
får jag dela upp de i två poster.
Bilderna tarvar inte speciella kommentarer, utan ni ser säkert,
vad det föreställer. Jag vill  med bilderna bara försöka skapa en
uppfattning hos betraktaren, vad linflyg innebär.

Bilder säger mer än till och med en politikers ordsvada…

Ursäkta den något virriga formateringen på brödtexten…

Ingvar Nilssons inlägg har jag kursiverat.

Ok, snurra med !

Först Ingvars bidrag.

Hej,

Under lördagen avhölls den 12:e i rak ordning OldTimer
och Motorträffen
på det fina fältet “Inlanda” i södra
Kungsbacka.
Vi håller detta ihop med SMOS,
Svenska Modellflygares Oldtimersällskap.

Vädret såg darrigt ut in i det sista, men vi slapp regn,
fast vi  fickdet  lite blåsigt.

Samtidigt som den vanliga träffen löpte, hade vi även
en Weatherman 
Vintage Speed tävling.

Som tur är, har vi genom icke Palms försorg en
bra startramp, som är 5 m lång och det är startrampen
samt ett i övrigt
välskött fält som lockade hit såväl
Ingemar Larsson som Luis Petersen
från Danmark.

Fältet är i blötaste laget för att starta små modeller
från marken, vilket man
gör just i Weatherman.
Modellen är densamma men kan variera i storlek

beroende på vald motorstorlek. Tävlingen tillgår som så,
att varje klass
ska flyga ett visst antal varv med en viss linlängd.
Resultatet räknas om till % av gällande rekord.
Alltså den som slår ett rekord har god chans att vinna.

Såväl Sven-Eric som Luis hade typiska tävlingsproblem.
Allt funkar perfekt tills det blir tävlingsstart, då tjurar motorn
för att sedan åter i epån starta och gå perfekt…

Vi hade långväga gäster på träffen: Ove Andersson, välkänd
svensk mästare i F2B, (storstunt) under många år.
Vi hade Jan Wold från Norge – lincombat och Wakefield-
flygare, Ingemar Larsson från Vänersborg som är linflygeldsjäl
tillika internationell domare i lincobat.

Den övre cirkeln beflögs flitigt av våra egna Alf Eskilsson och Ola
Lindqvist, givetvis även Ove Andersson. Underslutet av träffen
gjoren kaukko Kainulainen även en flygning.

I depån köres motorer och en del grunkor bytte ägare.
i depån kunde man stöta på kända namn som Hyvelbengt,
(Bengt Lundström) och malte Blomqvist. Även Lars-Erik
Fridström och Göte Andersson från Gislaved, som är
välkända motorspecialister, vilka flyger friflygande förbrännings-
motormodeller. Flera medlemmar från Sländan i Sollebrunn
Nossebro syntes också.

Enligt resultattavlan blev inga nya rekord satta.

 Ingemar Larsson vann med sin modell som tuffade runt med mer än 140 km/tim.
 
 Nu kommer mina bilder.
 Det kommer mycket mer !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

SMOS LINFLYG OCH MOTORTRÄFF I KUNGSBACKA

 

 

 

 

 

Fint väder, bra stämning och fina flygningar.

 

 

 

 

 

 

 

 

Det upplevde vi som tagit oss till Kungsbacka Modellflygklubbs fält
döpt till “Inlanda”.

Som vid alla tillställningar utomhus är modellflygmeetings beroende
av vädret.

Vi hade tur. Det var växlande molnighet, inget regn och ca 20 grader varmt.
Det kan man inte klaga på.

Jag tog massor (2500) pics av träffen och jag kommer att redovisa efter hand
jag editerat.

Först tänkte jag redovisat allmänt från träffen, men för att i någon mån
belysa vad som symboliserar
  själva grundidén med att vara just
modellflygare och byggare vill jag börja med ett annat inlägg.

Den som  personifierade detta på ett bra sätt,  var Hannes Illepe
från Kungsbacka.
Han hade förutom sin modell, en Weatherman också byggt sin motor.

Motorn var en kopia på en Mills 1.3 cc  diesel byggt efter originalspecifikation.
Hannes hade använt moderna maskiner som 3D-skrivare för att printa ut förlagan
för gjutformen till vevhuset. Vevhuset var av aluminium och var sandgjutet.

Det måste innebära en särskilt känsla att bära ut en modell med en hembyggd
motor, som i sin konstruktion är mer än 70 år gammal till den första tävlingen i
speed.

Jag tog lite bilder,  som inte tarvar så mycket kommentarer, utan
Hannes ger uttryck
för vad han upplever.

Hoppa ombord och flyg med !

Häng på låset, det kommer mycket mer bilder från Kungsbacka !

 

 

 

 

Stolt motorbyggare, Hannes.

Den svarta detaljen är  3D-printad, den blanka är det först gjutna vevhuset.

3D printing kommer att revolutionera vår hobby.

Så här ser en egentillverkad Mills 1.3 cc diesel ut, när Hannes är fabrikören.

Fördelen med en diesel är,  att man kan dra upp den ur fickan och starta med en flipp.

På väg ut till första starten.

Motorn inte rätt maxad…

Nytt försök…

Men nu kan Hannes utbrista “Fly baby, fly !”

Efter premiären och en 5. placering i Weatherman Vintage Speed.

 

Kategorier
Old Timer flyg

SVERIGES BÄSTA MODELLFLYGTIDSKRIFT …

 

 

 

 

…har just anlänt till glädje för oss modellflygare.

 

 

 

 

Omslagsflicka: Fru Lundqvist

 

 

 

Tidskriften OLDTIMER,  som ges ut av Svenska Modellflygares OldTimerSällskap
har  ramlat ner i brevlådan  med sitt läsvärda och för modellflygare väsentliga innehåll.

Som alltid välskriven och faktafylld.

Vill du läsa den ? Klart du vill !  Bliv medlem i SMOS !

Reportage om Motorbyggarträffen och SMOS Linflygträff i Kungsbacka den 10 Juni kommer.

 

 

 

Kategorier
Airshows

OLD TIMER FRIFLYG VID THE OLD WARDEN AERODROME I ENGLAND

 

 

 

 

 

Jag tycker,  du ska ta dig 10 minuter

och kolla filmerna !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

England, brukar det ju sägas, är ett land av traditioner och
konservatism
i dess positiva bemärkelse.

Det gäller även modellflyg. Själv är jag helt fångad av
friflygande
OT-modeller, som är konstruerade före 1960.

Helst modeller från eran 1935-1950.

I England, som i flera andra länder, har man meetings
för just OT-modell
flygare.

I Bedforshire  en bit från Biggleswade ligger
The Old Warden Aerodrome 
i anslutning till
The Shuttleworth Collection.

Jag har besökt denna plats ett flertal gånger för att beskåda
den stora
uppvisningen man har för full size plan varje sommar.

Planeringskalendern ger besked och dessutom min länk till
vänster på bloggen “Airshows and Displays 2017”

Om du har möjlighet och vill, så åk dit och se en fantastisk
uppvisning
med fina plan och fina flygningar.

Museet är mycket välordnat och flygplanen är i så bra skick,
de kan vara.

Piloterna flyger planen på intet sätt mjäkigt med tanke på ålder,
utan
de nästan 100 år gamla planen får bekänna färg.

Hur man tar sig dit ? Ta Ryan-Air och ha en bil bokad i England,
så du kan
köra upp till flygplatsen. Att ha med sig en bil,
dvs köra från Sverige till
England är meningslöst.

Det brukar gå lätt att ordna boende B&B i London.
Skulle tro,  man kan kolla
på nätet om boende i Biggleswade
eller i trakterna för en hyfsad penning.

Inte långt från Old Warden ligger Imperial War Museum
vid en fd RAF
flygbas. Kanske ett av världens finaste museum
för militärt flyg.

Det tar en dag att gå igenom inklusive lunch.

Ok, så är det med det. Nu har jag gjort reklam och nu kommer
två små videosnuttar
som beskriver verksamheten vid OT
friflygträffar vid Old Warden i England.

Veva upp gummimotorn, kompa upp dieseln och häng med !

Kategorier
Old Timer flyg

NATURLIGTVIS LÄNGTAR JAG EFTER OT-SM TILL SOMMAREN…

 

 

 

 

 

 

 

…så jag än en gång får uppleva

de fantastiska friflygande modellerna !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att  vara friflygare i Sverige och i andra länder också förresten, det är inte lätt.
Som du vet,  kräver en friflygande modell ytor, då den lever sitt eget liv i luften.

Du vet aldrig,  hur en modell flyger med hänsyn taget till termik och vind.
Den kan hamna var som helst, speciellt om fusen inte funkar.

Att finna platser lämpliga för friflyg i Sverige, det  är med förlov sagt svårt.

Det senaste dråpslaget var,  då någon sorts korpral  inom Fortifikationsverket
 i sin allsmäktighet beslöt,  att Rinkabyfältet inte fick användas för modellflyg.

Jag vet att intensiva försök har pågått för att få häva förbudet. Men en korpral
är ju trots allt en korpral…med makt.

Fast Allemansrätten råder väl också på Rinkabyfältet…?

Därför får friflygarna improvisera. SM  för friflygande OT-modeller kommer
att avhållas vid Bollerup. Vi har varit där förut, tack vare vår ordförande
i SMOS, Bo-Eskils goda kontakter
med markägarna.

Fram till dess får vi nöja oss med bilder från förr, då vi kunde utöva hobbyn
på Rinkaby-fältet.

Bilderna visar Matti Pyykkö,  som släpper mästerbyggarens Markku Tähkäpääs
modell på Rinkabyfältet. Kommentarer behövs inte.

Håll tillgodo, dröm dig bort  och beundra finskt modellbyggande och flygande.

 

Kategorier
Segelflyg

OMBYTLIG VIND…

 

 

 

 

 

 

Hur vinden kan vända 180 grader på 30 sekunder.

 

 

 

 

 

 

 

Lördagens morgon började med fint väder, vilket innebar  23 graders värme
svag sydostlig vind.
Alltså iväg till min plats för termikflyg för en rejäl sväng med min ärriga Ava.

Jag monterade och startade min modell upp emot en sky som var beströdd
med nybildade Cumulusmoln, som sakta drev från sydost.
Vinden var ca 2-3 m/sek vilket gjorde det lätt att hålla modellen inom
rimligt avstånd. Termiken under nybildningarna var stark och turbulent,
så det for iväg upp snabb,t så variometern nästan fick hicka.

Eftersom jag är en morgonpigg människa, innebar det, att jag startade
omkring kl 0900.

Efter 45 minuter i termik landade jag för att byta acke i min GoPro.

Sen ny start, ny termikblåsa och uppkurvning till 300 m, där en flock
tranor låg och svängde. Jag flög rote med tranorna för att få lite fina bilder.

Just då det var klart, märkte jag att modellen stod och stångade mot västlig (!)
vind. Det var inte en svag pust utan vinden kom med 7-8 m/sek, som om man
tryckt på en knapp.

Detta var ett inte helt vanligt väderfenomen, då en liten kallfronts kalla luftmassa
ramlar ner mot marken och skjuter upp och bort den marknära varma luften.

Jag vet ju väl, hur sjöbrisen vänder vinden, men detta var något mera absolut.
Förutom att vinden blev stark, sjönk temperaturen från 23-24 grader till 16-17.

Efter vindskiftet kom markdimman vältrande. Inte så det hindrade flygning,
men inget jag önskar, då jag flyger.

Det värsta var ju, att jag lockat ut Pär Lundqvist med hans ombyggda ASW
utlovande fint termikväder.

När Pär monterat,  hade vi 10 m/sek och klokt nog beslöt Pär att stanna på
marken med sin modell.

Jag var nöjd med den 1.5 timma jag fått i luften och att jag fått ner min Ava
i helt skick.

Vid sista landningen visade det sig, att främre vingbulten var skadad i gängorna,
så den inte greppade riktigt, utan den hade glidit upp. Alltså satt vingen med en
enda plastbult. Inte konstigt att den flög lite som galopping ghost under final
och landning.

Jag bytte så klart bulten, så vingen satt säkert. Ibland har jag tur…

Alltnog, kan jag inte flyga, så kan jag gå en promenad med kameran i den täta
lövskogen och i snåren.

Det blev ju lite bilder. Tyvärr blev ju inte bilden på ärtsångaren bra, men det
handlade om långt avstånd och snabba ryck vid fototillfället.

I dungen fanns två näktergalar, som bankade iväg sina ibland hårda drillar.

På marken har örterna börjat komma.

Så dagen blev trots vindskifte lyckad, för sen eftermiddag åkte jag till stranden
och flög hang med min nylagade Gillette.

Om den flög ? You bet !

 

Nybildningarna blommar över det Sydhalländska  slättlandskapet.

Det kan inte bli mycket bättre…termik, vacker natur, en bra modell och min
bekväma flygstol från Biltema. (290 spänn)
Det är ju drömmen om ovanstående,  som har gjort,
att vintern med mörker och uselt väder gått att överleva

Pär monterar inför den flygning, som inte blev…

 Vingfastsättning M/Lundqvist: I Underkant på vingen två krokar som träs i två öglor i kroppen.
Vingen styrs med två stift. Överkanten av vingen en ögla som träs över en elliptisk skruv, som drar
fast och spänner öglan mot kroppen. Enkelt förklarat.

Det modifierade klaffsystemet på ASW:n.

Kontemplation

Näktergal…ganska oansenlig fågel med stark stämma.

Ärtsångare (tror jag)

En vresig invånare vid ekarna som vaktar fornminnet
vid Örelidgravfälter nära Tjärby Kyrka.

Det börjar spira. Detta är mycket små örter.

 

Kategorier
Teknik, allmän Termikflyg

DET ÄR JU KLART ATT ALLT SLITS…

 

 

 

 

 

…eller hur en modell kan se ut …

efter 700 timmar i termik.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag är en mycket aktiv modellflygare, som tar till vara varje chans
för flygning.

Eftersom jag till 90% är segelflygare, vill jag ha N-NV vind för hangflyg
eller svag vind och solsken för mina termikmodeller.

Den modell jag flugit absolut mest, det är min gamla HyperAva från
Wladimir Models i Ukraina. Det är en modell, om rätt intrimmad,
som flyger sagolikt bra med absoluta topprestanda.

Jag inköpte den för 8 år sen hos Lennart/RC-Teknik och den är
still going stronger…efter 700 timmar i termik !

En modell man använder till den är avsedd för, det vill säga flygning,
kommer ju att slitas. Lite barskt vill jag säga,  att de som har de blankaste
modellerna, det är de med minsta flugna modellerna…

Min erfarenhet är, att mycket av skadorna uppstår, då man på
marken förflyttar modellen. Exempelvis man kör fena och sidoroder
i garagedörrstolpen, man kan skada modellen under transporten i
bilen.
De flesta skador jag fått är vid landningar ute i naturen. Vid oplanerade
landningar i okänd terräng är det lätt att hamna i en spretig buske med
vassa taggar, som perforerar klädseln. Vad gör jag då ? Små hål tejpar
jag med klar tejp, större hål klär jag om med en bit Oralight.

Jag klär inte om en hel vinge för ett enda hål. Om jag tejpar ett hål i
vingen, påverkar det på intet sätt flygegenskaperna.

Annat som slits på min Ava efter 700 timmar i  termiken är fastsättningen
av huven i kolfiberlaminat. Den åker ju av och på och efter ett par tusen
gånger, blir den sliten. Där har jag fått lägga på kolfiber, för att den

ska snäppa fast ordentligt. Dessutom har jag säkrat huven med en bit
persiennlina, så jag inte förlorar den, om den lossar.

Min motor, en gammal Mega har hängt med alla år. Jag bytte lager i den,
men det var troligtvis inte nödvändigt.

Vingfastsättningen med två M4 skruv slits också.
Skruvarna,
jag använder, Polyamidskruvar från Staufenbiel/Horizon,
byter jag med jämna
mellanrum.

Experter påstod,  att plastskruvar inte håller…Ja, de har hållit för mig i mer än 8 år
utan att gå sönder.

Baldakinen som håller stabben, har jag slågit  sönder, då jag stött emot min verkstadsdörr
och den har jag lappat ihop med kevlartråd och CA.

Sidoroder/höjdroderservo byter jag vid behov. Jag använder HK platta vingservo
med metallvxllåda. Lite tyngre, men de håller.

Bromsarna är fästa med speciell tejp med suverän vidhäftning, som jag fått tag i.
Dessutom har jag förspänt bromsarna med 0,3 mm pianotråd, så de hela
tiden strävar efter att hålla sig stängda. Servon för med sin arm upp bromsklaffarna,
vilket är ett mycket enkelt sätt att operera klaffen. Alltså servoarmen påverkar klaffens
insida direkt utan komplicerade linkage.

Alla de skador jag beskrivit, är inget, såvitt jag kan bedöma, vilket har negativt påverkat
de fina flygegenskaperna. Min HyperAva flyger precis så bra, som jag vill.

När mina vingar ser ut, som om det fått ett hagelskott och är fulltejpade, river jag av
klädseln, vilket är ett pillerijobb, då klädseln sitt riktigt hårt fast mot kolfibern
på spryglar och annat. Men med hjälp av ett blad till en mattkniv löser det sig med
hjälp av tålamod.

Då klädseln är väck,  passar jag på att räta ut bakkanten och reparera dellaminerade spryglar.

Sen efter omklädsel blir Avan som ny och redo för nästa 700 timmar i termiken.

Skulle min kära HyperAva gå till de sälla jaktmarkerna har jag en helt ny Ava Pro,
som bara är provflugen
och en annan fin 4-metersmodell som oxå är flygklar hängande
i min hangar.

Tja ovanstående lite av mina erfarenheter.

Ni ser, att D-boxen har varit i småsmulor och ny bit blivit inskarvad.
Klädseln säkrad med tejp mot D-boxen.

Här var det ett större hål i kläseln och då satte jag dit en ny bit Oralight.

Kolfiberbaldakinen som håller stabben har gått av. Lagades med kevlartråd och CA.

Biltemas tejp en räddare i nöden för modellflygaren.

Ibland kan bakkanten se ut som ett stormande hav.

Denna vingspets var i småsmulor, som ett krossat kexchoklad,
efter att modellen ramlade ner från en 15 hög gran

och naturligtvis landat på vingspetsen.

Bakkanten som är en bergochdalbana, rättar jag till,  då jag har av klädseln.

Vingfastsättningen med sina två M4 plastskruvar. Jag har satt på skydd i mitten
för enligt lagen
om allts dj-het slinter jag med skruvmejseln då jag spänner skruvarna
och då kör jag mejseln
genom klädseln…Nu blir det inga skador.

Undersidan vingen efter ett otal landningar på gräs och i stubbåkrar.
Det värsta att landa i ? Det är nyss slagna ärtåkrar. Ser ut som piggsvin
och går igenom vilken vinge som helst.

En skadad och tillfälligt stabiliserad bakkant.

Den reparerade D-boxen. D-box kevlar/kolfiber finns hos
Wladimir i längder du önskar. Även RC-Teknik kan fixa D-boxar.

Har du smällt en Ava,  kan du beställa i Ukraina precis den del,
eller den del av en del  du behöver.

Kategorier
Hangflyg modell

SKÅNE HANGRESAN 2017 MED ÅMFK

 

 

 

 

 

Lite överblivna bilder som speglar aktiviteterna.

 

 

Trippen till Skåne är över  för mig och mina modellflygkompisar 
för denna gången .

För 15. gången träffades vi,  för att utöva det vi vill mest, vilket är att flyga
våra modeller på något av hangen vid Österlen.

Inte hade vi de bästa väderutsikterna inför avresan, men det stoppar inte
oss, ty vi är entusiaster och hängivna.

Vi kunde förvänta vind,  som i princip var 180 grader från fel håll…alltså
det hade varit bäst med sydväst, men vi kunde förvänta nordost.

Till all lycka finns det bra hang även för  vindar från öster och det är
vid Ravlunda/Haväng och Kivik vid marknadsplatsen.

Flyga fick vi vårt lystmäte av alla dagarna. Ska vi klaga…det kunde varit
20 grader i stället för 13.

Förutom att flyga njöt vi intrycken  av vacker natur och ett besök vid
Autoseum i Simrishamn satte lite guldkant på vår tillvaro.

En viktig sak då vi träffas,  är ju den sociala samvaron, som befäster vår
samhörighet och vårt intresse för modellflyg.

Samvaron underlättas ju av, att vi bor samtliga hos Henry
Österlens Gästhärbärge, vilket
är,  med förlov sagt,  en anakronism
av 1960-talet på ett mycket trivsamt sätt.

Så redan nu ser vi, som betraktar oss som hängivna ridgerunners,
framåt
mot 2018, då vi ånyo ska träffas för vår 16.  årliga resa till
Skånehangen.

Här fladdrar  lite av våra ögonblick från resan förbi. Flyg med  !

Österlens Gästhärbärge

Boendet ett ombyggt ålderdomshem.


Lite makabert kan ju tyckas, att man byggde ett äldreboende
med kyrkogården som närmaste granne…
Priset för övernattning inklusive en fin fin frukostbuffé 350 kr.

Några av hangflygarnas bilar.

Rolf Maier, ordförande i Ållebergs ModellFlygKlubb har tagit bästa WIFI-platsen.

Det fina museet i Simrishamn. Kolla länken i min brödtext.

SMOS

Bilarna i mycket fint skick.

Modellflygavdelningen.

Förr i tiden…

 

Instruktiva montrar som beskriver modellflyg under pionjärtiden.

Sigurd Isacssons produkter.

Röd flagg….stopp och belägg ! Vi hade gärna sett vi kunde flugit på skjutfältet, som vi brukar.
Men ibland har vi otur och fältet är avlyst för övningar

Stopp och belägg även för Karsten…
Han gjorde den något överraskande upptäckten,
att han glöm vingskruvarna
hemma i lådan…
Så det blev till att improvisera och använda gummiband i stället.

Grabbarna börjar anlända till marknadsplatsen i Kivik.

Skärmflygaren som fattade tre felaktiga beslut denna dagen enligt
klippet från Ystad Allehanda:
Flög i hård vind. Landade på något olämplig plats. Tog fram en motorsåg.
Hoppas han fick till en uppgörelse med markägaren. Om det kom något gott ur detta ?

Tja lokalblaskan fick något  att frossa i. En icke nyhet som lokalt blir en riktig newsflash.

En vy av hanget vid Kivik. Till höger syns hamnen och byn Kivik.

Några av våra bilar där vi flög.

Utsikt åt norr mot Ravlunda / Haväng.

Så här ser hanget ut vid Marknadsplatsen. Inte pjåkigt.
Dessutom goda landningsytor.

Hangets höjd ungefär 20-30 meter, vilket genererar plenty av power för hangflygaren.

En bäck har som kommer från grusåsen har skurit en Wadi-liknande skåra i  den Österlenska myllan.
Eller varför inte en mini Great Canyon ?

Jag tröttnar aldrig på en vacker segelmodell.

En bra allroundmodell både för termik- och hangflyg

Vy mot norr med Haväng och Ravlunda.

Kategorier
Naturbilder

DET RÄCKER INTE BARA MED, ATT MAN VILL UT OCH FLYGA…

 

 

 

 

 

…det måste ju också vara hyfsat väder !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Personligen tycker jag , att det som kallas vår har i väderhänseende
varit alldeles för kall och framför allt blåsig.
Jag brukar inte backa för lite lite blåst eller en regnskur, då jag
ska ut med mina modeller, men denna vår med sin blåst och kyla
har ju ingen ände !

Eftersom jag inte är en självplågare,  håller jag mig hemma.

De som nu upplever en överdrifternas boogie-woogie,  tycks vara
rubriksättarna
på kvällstabloiderna. Där har man fullständigt
förlorat vett och sans i jakten
på svikande läsare.
Om det är förutsett vind mer än frisk bris, heter det:
Här slår kaosvinden till…

Om det blir vind och lite regn heter det: Kaosvädret slår till…

Det finns ingen saklighet mer i rubriksättningen. Allt offras
på upplagealtaret.

Om det regnar mer än 5mm heter det “Extremregnet”…

SMHI utfärdar sina varningar i tid och otid. Hur ofta får SMHI
backa på sina varningar ?

Förra året tillkom en varning, “Varmt väder”. Jo det blir varmt,
då solen skiner, det kan
inte vara en världsnyhet.

Jag mailade SMHI,  om de inte kunde utfärda varningar för
“Tråkigt väder “.

Så det skulle kunna låta så här vid en klass 3 varning:

“Extremt tråkigt väder väntas i Götaland nästa dygn. Befolkningen
uppmanas hålla sig inomhus, sätta
på en Åsa-nisse-film på tv och
lyssna på Lindemans monologer hela dygnet. Vidare bör man dra
ner rullgardinerna , dra för persiennerna .”

Eller varför inte en varning för “Extremt vått regn” ?

“Extremt våt nederbörd förväntas närmsta dygnet över Götaland.
SMHI har utfärdat
en klass 2 varning som innebär relativt stor risk
för att bli blöt vid vistelse utomhus”…

Eller varför inte detta från Socialstyrelsen, som vi alla minns var den myndighet
som yrkade på, att vi skulle äta 6-8 skivor bröd om dagen..:

“Socialstyrelsen vill,  att ni bär regnkappa och sydväst under kommande dygn
för att undvika farlig väta” !

Jaja vi får se. I dagens Sverige är allt möjligt.

Jag har inte kunnat flyga, mer än i onsdags, då jag flög hang nere
vid Tönnersa/Laholmsbukten.

Men jag klämde lite naturbilder i samband med promenader
och cykelturer.

I ett kärr jämte cykelvägen hördes grodornas kärlekskväkande.

Blomställningar då fröna spridits

I ett dike gick de förfrusna tofsviporna på skråe i den vassa vinden.

Mannen i familjen.

Tofsvipan har vackra färger i sin fjäderdräkt.

Två tranor gick på sitt avmätta, patrullerande sätt och åt av läckerheterna.

Smakar nog gott !

Pricken över i:et, är ju den röda hjässan.

Kaveldunen är lite medfarna nu…

 

Kategorier
Flyghistoria

ATOMKRAFT

 

 

 

 

 

 

För mer än 80 år sedan…

 

 

…hade modellflygarna tillgång till denna motor för sina friflygande modeller.

Motorn fanns i olika versioner,  men denna var ansedd, som  varande den bästa.

Motorer tillverkade utan CNC eller CAD. Endast yrkesskicklighet vid
fräs, svarv och borrmaskin.

Det går att förstå, vilken uppmärksamhet en flygmaskin utrustad
med en sådan motor väckte.

Du kan ju lägga märke till speakerns entusiasm och hur djupt
imponerad han är.

Filmen fann jag efter lite googling och den är värd att kolla
som ett dokument över modellflygpionjärer för mer än 80 år sedan !

Kategorier
Flyghistoria

CAPRONI CA 313 AV LARS HELMBRO

 

 

 

 

 

 

En bild som ger betraktaren en uppfattning,

hur mycket arbete som krävs

att bygga en skalamodell från scratch.

 

 

 

 

 

 

 

Lars Helmbro  sitter stolt framför sin  Caproni Ca 313 , som ju hette S16, Tp16 och B16
under sin tjänstgöring i Svenska Flygvapnet.

Att se denna bilden med modellen är en mycket estetisk upplevelse.
Även en maskin avsedd för krig kan vara vacker.

Hur många timmar Lars lagt ner på modellen vet jag inte, men det är många.

Jag fick bilden via Pär Lundqvist och tillstånd att publicera den på
min blogg till glädje för många.

Capronin var ett sorgebarn i Flygvapnet med många haverier.
Varför kan man ju fråga sig…

Användes som störtbombplan…var det avsett för det i grundkonstruktionen ?
Kördes motorn på rätt  smörjolja ?

Här kan du läsa om Capronin.

Lite bilder från Flygvapenmuseum.

Kategorier
Modellflyg teknik

PROVFLYGNING AV ASW-15

 

 

 

 

 

Pär Lundqvist provflyger sin  ASW-15 vid Tjärbyhanget.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter idogt byggande, experimenterande och funderande skulle
Pär provflyga sin ASW-15.

Spännvidd cirka 3.5 m, byggd skalenligt i balsa och ply,
klädd med
nylonväv.

Pär framhäver att modellen är ett experiment, då han försett
den med
en utskjutande klaff. Originalet, som är ett flygplan i
den internationella
standardklassen med 15 m spännvidd,
har ingen klaff.

Platsen för provflygningen var vårt inlandshang vid Tjärby Kyrka,
där resterna av en Litorinavall utgör själva hanget.
Hanget är ca 20 m högt över den omgivande slätten och med goda
landningsmöjligheter.

Vädret var typiskt provflygningsväder: Byig vind 5-7 m/sek
och kallt.

Vinden låg något snett på hanget från norr eller höger.

Efter montering, som sker ganska snabbt eftersom modellen
är försedd
med vingfastsättning Modell Lundqvist med
krokar och hakar.

Servo kontakterna fast monterade i vingsadeln i kroppen
respektive 
i vingroten, vilka kopplas då vingen sitter på plats.

Pär handkastade två gånger för att kolla framför allt stabbens
anfallsvinkel.

Det är en all flying stab på modellen, vilket underlättar trimning.

Första kastet visade att upptrim  behövdes, varför stabben justerades.
Andra handkastet visade att modellen gled bra.

Jag hade varit aningen tveksam till att provflyga under rådande
omständigheter
på ett inlandshang.

Ett inlandshang är turbulent. Kanske jag skulle kört ner till
Tönnersastranden och gjort testet. Där är ju luften helt laminär.

Men Pär sa att nu kör vi, tog modellen och kastade ut på hanget.
Om du kollar filmen, kan du se hur den flög på sin första flygning
på hanget.

Modellen visar inte några uppenbara negativa egenskaper, utan efter
ordentlig trimning kommer den säkert att ge mycket tillbaka till piloten.

Det är ju det som är meningen med alla timmar,  som är nedlagda
på modellen !

Vi ser fram emot, att se den glida på hanget på Platån på Hovs Hallar,
i perfekt
trim och snyggt målad !

Här kommer bilderna och längst ner en liten video som dokumenterar premiär-
flygningen vid Tjärby en kall och blåsig söndag i April.

Dags att montera

Men först en pipa…

Cockpit
Längst fram hjulet för linorna till sidorodret.

Helt rörlig stabbe

“Modellen sönderfaller i tre delar”…

Längst bak ett styrstift, sen legoaxeln förr klaffen,  kroken=övre fästet för vingen, servokontakten hane, styrstift

Taranis Single Stick, Lundqvist Edition

Luckan för åtkomst till vingfastsättning

Ihakning av vinge. Kroken nedtill i vingroten iträdd i kroppens ögla.
Nu ska vingen sättas emot kroppen så haken kan spännas och servokontakten
aktiveras liksom klaffaxeln ansluta till axeln i kroppen.

Låsloopen för den övre kroken lyfts, så den kan snäppa i.

Observera kuggremmen som driver klaffens axel.

Här kan du se hur den övre haken har kommit på plats.
Loopen låser nu vingen  tillsammans med den undre haken.

That´s it, säger Pär efter snabb montering.

Första handkastet på åkern.

Kolla pilotens koncentration, då han ska försöka få upp nosen…

…då stabben inte var rätt trimmad…

Det var kyttigt…kolla vänster skev…

Efter justering stabbe nytt handkast.

Full power och full fokusering.

Nu eller aldrig Pär…

Pär tar i om inte för kung och fosterland så i alla fall så bra det går…

Han kastar så hårt så serviceluckan öppnar sig…

Modellen gled fint.

En klassisk vy med rötter 1000 år tillbaka…

Dags för landning…

Landning lite på vänster vingspets.

Dags för den “Riktiga” provflygningen.

Ihopsamling av nerver …

Hur många hundra timmars arbete ligger bakom modellen ?

 

 

 

 

Här ligger den efter första riktiga landningen.

Vi är inte rädda att röra på oss, för  vi tillhör ju  pensionärernas pigga glada skara

Vi som är flygare av segelmodeller, får i regel hyfsad kondition…

Lite klaff ansatt.

En som jag tror belåten modellflygare efter provflygningen av sin ASW-15

Jag fick en kommentar från Ingvar Nilsson,  som beskriver
dilemmat piprökning
och den tyckte jag var värd sin plats
under slutbilden med Pär…

“Ack ja dessa piprökare…
Inom vissa tävlingsgrenar inom modellflyg är pipa inte tillåtet!
Detta gäller t.ex. i Weatherman Vintage Speed (hastighetstävling med linstyrd
enhetsmodell).

I min ungdom var jag hängiven beundrare av Agaton Sax, den fantastiska
redaktören för Byköpings tidning som löste svåra mysterier litet varstans.
Varje gång jag ser Pär ta fram sin snugga så tänker jag på episoden där
Agaton åker tåg i landet Brosnien.

Agaton satte sig sig i en tom kupé och njöt av landskapet som susade
förbi kupéfönstret, så plötsligt kommer det in två brosnier och sätter
sig i kupén. De pratar oavbrutet och tar fram var sin vitlöksfläta och
börjar tugga vitlök med frenesi.

Nu tyckte Agaton att måttet var rågat, så han tog fram sin största pipa
och stoppade den med hektogram SLUBB – Slubb var världens
sämsta tobak som var så dålig att man fick betalt för att ta den – och
tände sin pipa.

Efter bara något bloss så var luften nu kupeluften utbytt
från vitlöks-stank till ogentränglig Slubbrök.
De båda brosnierna flydde snabbt ut från kupén.

Undrar om Pär rökt Slubb…

Ja det är roligt med äkta entusiaster!

Bästa hälsningar // Ingvar, Borås ”

Kategorier
Naturbilder

ÄR DET INTE LITE AV EN PARADOX…

 

 

 

 

 

 

 

…att vi såg årets första sädesärlor…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…just efter att vi hade pratat om, att vi inte sett några sädesärlor än i år…

Jag och Pär hade varit och modellflugit vid Tjärbyhanget i söndags och
stått och frusit i snålblåsten.
Vi undrade om sädesärlorna anlänt, men varken han eller jag hade sett
en enda denna kyliga vår.
Nedanför hanget hade  markägaren plöjt sin åker och då vi var på väg hem,
såg vi att en flock just sädesärlor hade landat och tog för sig, av det
marken kunde erbjuda i form av larver och maskar.

Ganska märkligt vi fick ett omedelbart och  handfast svar på frågan om
sädesärlans ankomst.

Jag fotograferade lite och fick några bilder på budbärarna om vår…
Min erfarenhet är, att sädesärlan kommer till Halland första veckan i April,
så de var en vecka knappt sena.

Roligt att de anlänt i alla fall !

Lite bilder tagna i all hast.