Drömmen om att kunna flyga…lika stark i dag för en
modellflygare, som det var för pionjärerna Bröderna Wright och Weisskopf.
Det handlar om, tanken, idén att betvinga skyarna, med
något man byggt själv.
Det handlar om fokusering, energi och en förmåga att
visualisera slutmålet; flykten av sitt objekt.
Klar du det…då har du nått målet !
Jag önskar dig ett Gott Nytt Modellflygår 2022 !
Se på mitt bildspel och skapa dina drömmar….
Bilderna tycks aldrig ta slut eller ?
Det är inga märkvärdigheter…bara några fångade
ögonblick från tävlingen…
Ja…nu är det genomfört, SM i OT-friflyg i Bollerup 2022.
Här kommer mina tankar och mina intryck.
För mig, som varande en icke speciellt friflygande utan mestadels radioflygande person, är SM i Bollerup en av årets höjdpunkter, då det gäller modellflygupplevelser.
Jag åker alltid dit, som alla tror jag, full av förväntan.
Att vi kan flyga på marker tillhörigt Bollerups
Lantbruksgymnasium är helt Bo-Eskils förtjänst.
All heder till honom för detta !
Inkvarteringen skedde huvudsakligen på Österlens Gästhärbärge, under många år drivet av vår vän Henry.
Nu har han dragit sig tillbaka för att göra annat och den nya ägarinnan, Lena, har kavlat upp ärmarna.
Vi hoppas hon kan dra runt hjulen så hennes verksamhet går bra och att det för oss gäster fortfarande blir lika trivsamt att bo hos henne, som det var, då Henry var
“Le petit patron”.
Lycka till Lena !
Mitt första intryck inför briefingen var: Det är ganska få deltagare…och tanken som slog mig var ju varför ?
Tja, den bistra sanningen är, att vår medelålder är mycket hög och Karon kommer och ror sina resor över Styx med tidens oundvikliga regelbundenhet.
VI dör bort helt enkelt. Samtidigt som nyrekrytering är ett svårt kapitel. Jag tror, det är gjort, vad som kan praktiskt göras och vad vår energi orkar med.
Vi lever i en annan värld i dag, jämfört med den
verklighet som fanns då våra OT-modeller konstruerades för 70-80 år sedan.
Då fanns inte tv-, dator- eller Iphonevärlden.
Då fanns ett program i radion, matiné, cykel och
vindtygsjacka och Karlsson Klister.
I dag ska allt vara omedelbart tillgängligt och klart
att bruka.
Det fungerar inte så med att vara oldtimerfriflygare…
Där har allt sin tid.
Tiden i dag kräver inte fysiskt arbete, utan i nu krävs det omedelbar tillgänglighet och uppdateringar !
Kanske dags att backa lite…kanske allt inte var bättre förr men…
Vi modellflygare kanske måste bli mera öppna och utåtriktade.
Inte vara ett litet skrå…Låt mig förklara lite.
Då jag är ute och flyger med mina radiostyrda segelmodeller på hang eller termik, passar jag på att att göra ohöljd propaganda för vår hobby genom att sprida info om modellflyget.
Människor jag möter på Hovs Hallar, då jag flyger hang, de är ofta intresserade och vill ha förklaringar.
Men de säger…jag kan inte bygga. Jag frågar…hur många friflygande OT-modeller ligger i garderoberna outnyttjade, som det inte flygs med ?
Kanske en outnyttjad resurs, som kan styras över med lite mentorassistans till presumtiva friflygare ?
För som sagt, vad har vi att konkurrera med ?
Vår hobby har totalt förändrat sig med tiden naturligtvis.
Om du vill bli världsmästare i F1C, köper du 4 färdigbyggda och intrimmade modeller i Ukraina för 200000 kr.
Sen har du bara att flyga…lite hårddraget kanske.
Vi som är kvar, vi håller flaggan högt och halar den inte ens då vi sjunker !
Nåväl, jag anlände fredag på morgonen och väderläget var bra med sol och instrålning med aningen lite för frisk vind, men det påverkade inte tävlingen, mer än att hämtarna fick långa promenader efter modellerna.
Termiken var regelbunden och stark och tävlingen malde på.
Naturligtvis flögs det bort modeller…Det är oundvikligt, då man flyger exempelvis 5 minuter i 8 sekundmeters vind på ca 120 m höjd.
Under dessa 5 minuter flyttar sig en modell ca 2.5 km !
Vi var i det lyckliga läget, att åkrarna vara nyskördade,varför modellerna syntes väl mot den skånska myllan.
Men ändå…Jag hade med min drönare och avspanade kvadratkilometer av jordbruksmark i sökandet efter bortflugna plan. Drönaren tar högupplösta bilder och finns modellen på marken, då ser jag den.
Så en drönare är ett ypperligt hjälpmedel. Fast sitter modellen i ett träd, kan det vara kört.
Jag menar, att har man lagt ner sin själ på att bygga en modell, då skulle jag minimera risken för bortflygning.
Alltså i första hand se till att lita 100 % på timern så modellen fusar i rätt tid.
I andra hand skulle jag förse modellen med en radiobeacon som jag kan pejla.
I tredje hand, vilket är det bästa;
förse modellen med en GPS-tracker, som används via en app i telefonen. Enligt uppgift väger en sådan idag 2-3 gram.
Jag förutsätter att alla har försett sina modeller med en adress och telefonnummer för en eventuell upphittare.
Samt att denna information är korrekt.
Att flyga bort en modell, det är ju en stor besvikelse.
På lördagen blev vädret fantastiskt. Lite frisk vind på förmiddagen, men fram emot 11-tiden stillnade vinden helt.
Det hela blev mycket njutningsfyllt.
Dessutom tillkom 4-5 nya piloter på lördagen. Roligt.
Hur det gick tävlingsmässigt, kan du läsa på SMOS
hemsida så småningom.
Än en gång, det jag skrivit ovan är mina reflexioner och tankar.
Jag tog 3500 bilder och har editerat fram 500…
Av dessa kommer jag att publicera ca 300.
Dessutom tog jag 25 videosnuttar med min lilla
Mobiuskamera, som jag ska editera, när jag har tid och publicera på min blogg och på YouTube.
Så häng i, det kommer bilder !
Bilderna kommer i tidsföljd och är en blandning av bilder klippta ur video, bilder från Mobiuskamera och bilder från mina systemkameror.
Så kvaliteten kan variera.
I dag fredag såg vädret ut att bli lovande, så då klockan
var 1300 var jag ute med min modell, vilket var en “Inside”,
vid den plats söder om Halmstad, där jag brukar flyga termik.
Jag möttes av sydostlig vind ca 3 knop och solsken.
Skyn var blå utan ett moln.
Detta indikerar, att det var torrtermik, som innebär, att
ett inversionsskikt blockerar den uppåtstigande luften.
I och med att den stigande luften inte kommer högre,
så når den inte kondensations-nivån, där den skulle
bilda Cu-moln.
Termiken var stark och turbulent, vilket ofta är fallet
under tidig vår.
Efter start steg jag till 50 m, där jag stängde elmotorn
och fick en stark termikblåsa.
Jag kunde stiga så högt jag ville utan problem.
Under flygningen får jag kontinuerligt telemetri från
min modell ner till mig med GPS-info, höjdangivelse
och hur mycket jag stiger eller sjunker via en variometer.
Detta med telemetri är ett avgörande hjälpmedel för piloten.
Under dagen såg jag inga flyttfåglar. Den enda fågeln
som besökte mig var en glada som låg och kurvade i
samma termikblåsa som jag.
Då klockan var 1500 landade jag för sista gången i dag.
Jag var mycket nöjd med mitt flygande och min modell
flyger extremt bra.
Här är ett litet bildspel över dagens flygningar.
Alla bilder tagna med en Mobius Actioncam.
Betänk att kameran är mindre än en tändsticksask.
I morgon lägger jag upp en video. Dels tagen från
marken och dels tagen från modellen, så häng på.
Liten videosnutt med min “Inside” som är det riktiga namnet på modellen…
Nu ramlar det på dig mera bilder från olika meetings,
innan kineserna släppte lös något som heter Covid…
Jag letade upp lite bilder om OT-Friflyg såsom det var före pandemin.
Hoppas läget går tillbaka, till i alla fall något som liknar det normala,
så vi kan flyga och umgås.
Tills dess får du hålla tillgodo med mina enkla bildspel…
Fast det är klart, lite bilder kan jag alltid bjuda på.
Här kommer några bilder och ett bildspel före Covid_
oket lade sig över oss.
En tid då vi kunde samlas utan hinder.
Jag undrar, om allt kan bli som förr ?
Men hur som helst, gläd dig åt hur vi kunde umgås
med våra modeller.
…troligtvis inspirerad av John Woodfields bygge.
Christer är en flitig byggare som alltid har projekt
på gång.
Med jämna mellanrum kommer en modell av från
byggbandet i Christers modellplansfabrik
Han senaste modell är en Lazy Be, som är en
ganska osannolik modell, vad gäller utseendet.
Frågan man ställer sig är ju: “Kan den flyga och
om den gör det, flyger en bra”?
Jo den flyger bra. Det kan du se på filmen längst
ner, där John flyger sin modell vid kusten av
Cornwall.
Hoppas Christer modell flyger lika bra !
Det ska bli spännande att få se den i luften !
Här kommer lite bilder på Christers modell.
Vingkonstruktionen på Christers modell.
Träfärdig
Klädd
Ser lite osannolik ut…
Nosen med bogserkopplingen
Hålet i kroppen för bogserlinan och mekaniken.
Jag tror en Lazy Bee skulle passa mig…
eftersom jag tillhör MopsFlygVapnet …
Så här ser John Woodfields modell ut i luften:
Det är just vad det är. Modeller som flyger fritt
i luften utan mänsklig påverkan.
Mänsklig påverkan har det varit under byggnationen
av modellerna och trimflygningarna.
Men väl avkopplade från linan lever de sitt eget liv.
Sådant ställer krav på kunskap och erfarenhet.
Här kommer lite bilder att drömma tillbaka på.
Minns och låt fantasin spela, så blir livet i virusets
värld drägligare !
Frisk vind, eller liten kuling som det heter i Norge,
regnskurar och dimma, inte höjer det min lust
att ge mig ut med någon modell.
Att åka till ett hang vid stranden om det blåser
10 m/sek och duggregnar…nä, jag är för
bekväm.
Har lyckligtvis varit en vända på secondhand
och bunkrat 20 böcker. 10 kr styck för böcker
som för ett år sen betingade 250 kr /styck…
inte dåligt.
Men från min stora låda med friflygbilder
skrapade jag upp några, som kanske kan få
tankarna att flyga…
Inget märkvärdigt, det är bara 10 minuters
verklighetsflykt.
Häng med om du har lust !
Sten Perssons utomordentligt välbyggda och vackra Bücker Jungmann
Det var utlovat av yr.no 2- 3 m/sek ostlig vind och solsken.
Borde vara fina indikatorer på bra termikförutsättningar.
Så jag packade in min gamla HyperAva från dess plats
i mitt förråd, där den hängt sen i höstas, in i bilen och
for söderut.
Framkommen möttes jag av fint termikväder. Visserligen
torrtermik men som jag bedömde det, borde det vara en
piece of cake att kurva upp sig.
Monterade modellen, vilket är snabbt gjort, hängde på
en GoPro för att dokumentera lite av min flygning och
sedan start mot sydost, eftersom vinden kom därifrån.
Märkte under stiget att det var mycket vertikala rörelser
i luften. Redan på 60 m stängde jag motorn och började
kurva.
Termiken var stark, men det var turbulent. Tidigt på
våren är termiken starkast, vilket märktes.
Snabbt klättrade jag ackompanjerad av variometerns
glada pipande till X20 meter.
Det var en härlig känsla att sitta i min termikstol och
njuta av mitt flygande i det vackra vädret.
Jag begär inte mer av livet faktiskt.
För att göra en lång historia kort, så flög jag 2 timmar
uppdelat på två pass. Jag fick i 468 mA i min acke då
jag laddade den vid hemkomsten.
Så jag flyger energiekonomiskt. Det är en segelmodell
jag flyger, inte en motorkärra…
Min HyperAva har loggat 927 timmar i termik nu.
Jag har kollat min logg för att få rätt sifffra.
Kanske det blir 1000 timmar i termik under 2020 ?
Nöjd for jag hem. Bättre att flyga än att ligga i dvala
framför en tv.
Bilderna tagna med min Mobius och min GoPro.
Tjärbyhanget flygbart på västlig vind
Den numera enarmade eken.
Brottplatsen
Mitt flygställe fotograferat från en osannolikt välväxt tall.
Plöjt och harvat.
Min trogna HyperAva färdig för start.
…ska bara slå på kameran.
Iväg !
Landning
Där sitter den !
Där jag förstod, att ska man kunna få en mindre modellflygklubb
att fungera, så gäller det, att ha det enkelt.
I dag är det så, att människor inte har så mycket tid att lägga på
bredvidarbetet i ideella föreningar.
Då krävs det, att allt hålls enkelt och att energin satsas på
kärnverksamheten: Flygning.
Inte på att bygga campingar, fina toaletter osv.
Söder om Laholm har modellflygarna ett fint fält i trakten
av Kövlinge, placerat vid sidan av vägen Laholm-Vallberga.
Håll koll på skylt “Modellflygfält”.
Här finns allt, man behöver som modellflygare. En bra gräsbana
som är lättskött och ett enkelt klubbhus.
Jag var bjuden dit i söndags för att få bese det och träffa
några av modellflygarna.
Vädret var solsken och ostlig vind ca 3-4 m/sek.
På plats var Johnny och Lasse.
Johnny med en depronelseglare och Lasse med en fin F3B-modell
från Tjeckien.
Jag tog bilder, för att i någon mån visa verksamheten vid fältet
tidigt en söndagsmorgon.
Klubben har haft en positiv utveckling med tillströmning av
nya aktiva medlemmar.
Johnny förbereder
Nu ska den iväg…
Koncentration.
Take off
Modellen i sitt rätta element.
Skev, sida, höjd och klaff.
Lasse pilot på Asperatus.
Tänk om man haft en sådan modell
med sig till en tävling 1975 ?
Så här ser ett effektivt höjdstyrverk, fena och sidoroder ut i dag.
Långa och smala ger ett högt Re-tal, vilket gör, att de är effektivare.
När jag ska förklara, varför höga Re-tal är bra, brukar jag säga,
att en lång smal kniv skär mer tårta än en kort och bred…
Du ser…öppna fält, inga hinder.
Denna typ av elseglare är otroligt högpresterande
tack vare mycket effektiva vingprofiler.
Denna konfiguration på en modell har nu börjat slå igenom även på full-size flygplan.
Dags att planera landning.
Modellen har ett högt glidtal, som tas bort genom effektiv klaff inför landningen.
“Asperatus”
Kommer antagligen från namnet på en
typ av moln som heter “Asperitas”
Stugan
Det har varit dåligt modellflygväder på sistone.
Det har varit dåligt med sol, det har varit dålig
hangvind. Mest sydväst och sydost.
Jag vill ha N-NV, så jag kan åka till Hovs Hallar.
I måndags regnade det inte i alla fall, men det
var klent med instrålning. Vinden var ca 1 m/sek,
som naturligtvis triggade min lust för termikflyg.
Jag for iväg till mitt vanliga flygställe, monterade
och startade.
Tog upp Avan på 150 meter och kollade termikläget.
Som du kan se på bilderna var det 7/8 Cumulus och
då naturligtvis lite instrålning.
Termiken fanns, men blåsorna var klena och oregelbundna.
Men icke förty, genom att flyga väl och försiktigt
kunde jag sakta gnaga mig upp.
Uppskattar jag steg med 0.2 m per varv…men håller
man på länge, då tar man sig upp.
Det är ju spännande att flyga under marginella
förhållanden.
Därför då sätt den personliga skickligheten och
erfarenheten på prov.
Just att flyga “väl” är viktigt. Flyger du för sakta, kan
din modell vika sig, då du svänger med vinden och då
tappar du 2-4 meter, som du sedan mödosamt får
gneta ihop.
Då jag ligger i en svag blåsa använder jag mina roder
så lite som möjligt. Det finns ingen anledning att veva
med roderna under sådana omständigheter.
Jag försöker trimma modellen, så den flyger just
ovanför vikningshastigheten och sen med trimmen
ställa in kurvradien, så modellen i stort flyger själv.
Flyger du så har du bäst möjlighet att lyckas.
Min start var 1000 och klockan 1130 landade jag framför
mina fötter.
Nöjd.
Jag gick en runda och tog lite naturbilder.
För du vet ju nu hur min Ava ser ut i luften.
Jag skulle egentligen haft min Mobius på kroppsbommen
för att dokumentera sidoroder och höjdrodrets rörelser.
Men enligt Murphys Lag hade kameran ett mjukvarufel
så jag fick inte igång den. Sådant händer och sker.
Turligt kunde jag rätta till det hemma, där jag installerade
om programvaran.
Min Mobius jag skulle använt är ju 6 år gammal nu, så
kanske dags att köpa en ny ?
Lite bilder blev .
Termikflygare beredd
Du ser…nästan 8/8 Cu…
Utsikten är befriande och upplyftande.
Ekarna blir krokigare och krokigare i ryggen,
efter hand som åren går och vinden trycker på
Blåklocka en av biotopens vanligaste och flitigaste örter.
Spindelns lilla nät fångar morgondimman och gör den synlig.
Du ser att dimman och fuktigheten kondenserar på växtligheten.
Jo, en av mina favoriter.
En modellflygares plats. Flygstol, vindriktningsvisare…
Efter senaste tidens regn har gruset spolats
bort från vägen och blottat större stenar.
Brottet som var ett resultat av stormen “Gudrun” 2005.
Minns du, för tiden går fort.
Som ett rengnagt skelett…
Översikt där jag flyger termik.
Foto från Google Maps.
Det är svårt att redovisa bilder från ett meeting. Man tar
så många, att det sen kan vara svårt att sovra i materialet.
För detta meetinget delar jag upp det lite efter kategori.
Därför blir det ett fåtal plan i varje post.
Jag börjar med P-51 Mustang och Curtis P-40 Warhawk.
Robbans Mustang fångade mitt intresse på grund av dess härliga
motoljud. Det lät som en illusion av en Allison – Merlin V-12.
dessutom var den inte övermotoriserad, utan den flög
skalenligt. Det kan var en styggelse att se en skalamodell
föreställande en WWII kärra flyga som en vass F3B modell.
Mustangen flög relativt skalenligt.
P-40 Warhawk var ett plan som bland annat användes av
den frivilliga flygstyrkan “The Flying Tigres” i Kina under
Andra Världskriget. Ett enligt min mening underskattat
plan, som utförde sitt jobb bättre än förväntat.
Planet byggdes av Curtisfabriken i USA.
Det finns en film om de flygande tigrarna med den störste
filmhjälten, John Wayne, som anföraren. Filmen kan vara
värd att se, inte på grund av John Wayne utan för flygplanen
och flygscenerna.
I, tror jag, den egyptiska delen av Sahara fann en polsk oljearbetare
vraket av en P-40 Warhawk i fin kondition ca 2012.
Planet bärgades, då lokala invånare hade börjat slås sönder det
för att komma åt metaller och säljbara souvenirer.
Här kommer okommenterade bilder av flygplanen.
Häng på låset för det kommer mycket mera från Shoot-outen på Ålleberg.
Traditionsenligt avhålls ovanstående tävling i morgon lördag.
Inbjudan med lite fakta här:
Min, nu till perfektion trimmade Hyperava,
är den ultimativa flygupplevelsen för mig.
Efter lite motorstrul och servobyten är den nu så bra,
den kan bli i stort sett.
Jag ställer inte några högre, vidare krav på min modell,
för den är i alla avseenden mycket flygbar.
Det betyder, den flyger, som jag förväntar mig,
den är agil och producerar rätt output, då jag ger ett kommando
via mina roder.
En vältrimmad modell är en förutsättning, för att jag ska kunna
njuta av flygningen.
Om den är i bra flygtrim, då kan jag utnyttja modellens inneboende
potential fullt ut.
En Hyperava är normalt sett mycket lätt.
Om jag är tvungen att lägga i 100 gram bly i nosen för att få CG,
där jag vill ha den, tvekar jag inte i valet, utan gör det.
En modell som är alldeles för baktung, kommer du aldrig att bli nöjd med,
då du inte kan få fram och utnyttja de fina egenskaperna,
som ger din Ava sin unika flygkaraktär.
Jag var tvungen att lägga bly i nosen, på grund av att jag bytt mina
servo i fenan.
De gamla servona vägde 8 gram styck, de nya väger 22.5 gram styck.
Det är ytterligare 29 gram, jag måste kompensera för genom mer tyngd i nosen.
Kroppen är ju en tvåarmad hävstång och att väga upp 29 gram i fenan
kostar på i nosen av lättförståeliga skäl.
Vad jag kan göra ytterligare, är till exempel att pröva med olika trimning
på höjdrodret i olika hastigheter för att kunna observera
hur planet reagerar i olika avseenden.
En Ava ska inte flygas för sakta, då flyger den inte effektivt,
eftersom dess fina profil inte kan utnyttjas fullt ut.
Avan kan flyga sakta, men den har en hastighetspolar,
som är mycket gynnsam, om du flyger med högre hastighet.
Alltså om du ökar hastigheten behöver du inte betala det med
en kraftig höjdförlust.
Således flyger vingen effektivt även i högre hastighet tack vare en utmärkt profil.
Nåväl, i fredags var det utomordentligt goda betingelser för att flyga termik.
Lagom temperatur, solsken och så gott som ingen vind var förutsättningarna.
Start klockan 0955 och sedan termikflyg, tills jag utförde sista
landningen 1405.
Det blev minst 3 timmar i termiken sittande i min goa Biltemastol.
För dig som söker en bekväm stol, om du har något fysiskt handikapp,
som gör det svårt för dig att stå och flyga, rekommenderar jag den varmt.
Under min flygning kunde jag njuta av kontinuerliga cu-nybildningar,
som gav mig en rask skjuts uppåt.
När vädret är med segelflygaren, blir det en storartad flygupplevelse.
Inga problem att hålla sig uppe och med hjälp av de aerodynamiska
bromsarna kunde jag reducera höjd, då jag så önskade.
När jag flyger under en längre stund, är det en nästan en meditativ situation
jag upplever.
Flygandet av min modell blir mitt mantra.
Tiden går för mig mycket fort, då begreppet tid mister sin vikt och
jag går helt upp i flygandet av mitt plan.
Härligt !
Efter en flygning upplever jag, att jag är uppladdad på nytt med
psykisk energi, som möjliggör och initierar andra aktiviteter
genom att verka som en katalysator.
Bättre att lyckligt få flyga en timma, än gå omkring förgrämd och
bitter tänkande om jag hade…
I de korta pauserna mellan flygpassen flanerade jag omkring
med min allestädes närvarande kamera.
Det kan ju dyka upp något…fast gör det inte det, kan jag ju försöka
ta några naturbilder.
Det blev några hastiga snapshots.
Kallas det impressionism, om jag och min kamera tecknar
en känslomässig bild av min verklighet ?
Min flygning i fredags och naturupplevelser, det gjorde mig
glad och på gott humör !
Nybildningar som hela tiden poppade upp vid mitt flygställe.
Platsen där jag landar. Vaktad av vältor och en trädridå…
…att landa i sidvind kräver planering och vaksamhet.
Min trogna…i väntan på start.
Jag tycker hägern är en ful fågel !
Lite blomsterbilder illustrerande begreppet… överflöd .
The evil eye… på Tjärbyhanget
“Jag vann”, sa han som svettig kom i mål och sträckte upp armarna…
Se på frönas aerodynamiska bihangs utformning, så de ska spridas för vinden…genialiskt !
Kallas evolution.
Detta var en dag i mitt modellflygliv.
För mig innebär begreppet “Modellflygare” just vad det säger.
Att jag flyger mina modeller !
Fast jag ser med förväntan fram emot SM i OT-friflyg nästa vecka.
En friflygande modell som kurvar upp sig till ett par hundra meters höjd utan radio…det är imponerande !