Mellan lågtrycken med regn, hårda vindar från sydväst
dök det helt osannolikt upp en dag, som innebar möjligheter att få flyga hang med en av mina modeller på Hovs Hallar.
Det var utlovat 3-5 m nordlig vind med dragning på väst
under dagens lopp. Dessutom, som grädde på moset, kunde vi förvänta solsken.
Inga dåliga förutsättningar, vilka naturligtvis triggade mig att förbereda min gamla Spirit Elite för flygning.
Vi for iväg ordentligt påklädda vid 1300-tiden och möttes
av ett Hovs Hallar med NNV vind.
Dock var inte vinden 3-5 utan 6-10 m/sek…
Det lovade, det kunde bli en kylig upplevelse.
Montering och utkast vid ”Fortet”. Jag var för lat
att gå upp till toppen av Platån. Med tanke på vinden
var jag övertygad om, att lyftet skulle vara monumentalt,
även där jag startade.
Starten problemfri då jag kommit förbi kantrotorn
och kommit ut i den laminära havsvinden.
Här steg min modell som en raket, precis så högt som jag ville och som det kändes bekvämt.
Jag hade glömt min sele för sändare och jag hade fel vantar. Temperaturen var minus 1 grad, så du kan förstå, att det var aningen kylslaget att flyga under de omständigheterna med bara fingrar…
Själva flygningen var problemlös, men som alltid här så är det vid landningen, då agnarna sållas från vetet…
Men det menar jag, att det krävs en del erfarenhet att få ner en modell vid denna vindstyrka, allt med tanke på topprotorns kraft.
Jag gjorde två landningar och båda gick mycket bra med full kontroll trots en infernalisk turbulens. Kanske i någon mån beroende på mina 50 års erfarenhet av modellflyg på Hovs Hallar…
En tid på hanget hade jag sällskap av en ganska närgången ormvråk, vilket är ovanligt. Vråkar brukar vara skygga och hålla sig borta från mina modeller.
Ska jag flyga under dessa kyliga betingelser, drar jag mig efter starten bakåt och ställer mig i lä bakom enebuskarna. Där var det behagligare.
Så behagligt så jag fick sammanlagt 1.5 timma i luften.
Att jag stod ut så länge i kylan…? berodde på att modellflyg är den bästa sysselsättning jag vet och speciellt på Hovs Hallar.
Ett besök på detta hanget ger mig alltid goda upplevelser, vilket gör livet värt att leva.
Alla bilderna är tagna med min lilla Mobiuskamera, där jag också klippt bilder ur videofilmen.
Videon från mitt flygande tog jag med kameran monterad på min glasögonskalm. Jag har funnit, att detta är bästa sättet att dokumentera min verksamhet med.
När det är lovat bra förhållanden för hangflygning, sticker vi iväg förväntansfulla.
Tisdagen var en sådan dag, då allt skulle stämma.
Men…visserligen möttes vi av solsken och värme, men vinden vid hanget var i stort noll.
Anders startade sin lätta modell, eftersom det är en elseglare och fann att 20 meter upp och 30 m ut från hanget, bar det perfekt.
Det berodde på, att vid hanget stannade varmluft upp från klippor och strand, vilket gjorde, att den laminära svala havsvinden inte kom in till kanten.
Anders kunde njuta sin flygning, men vi andra vi fick avvakta.
Jag försökte två gånger, men båda starterna resulterade bara i 20 sekunders flygtid och landning bland buskarna.
Skärmflyg var inte att tänka på, utan det blev att beundra utsikten och sträckande ejder.
Vid 15-tiden avbröt modellflygarna och åkte hem. Dock utan besvikelse eftersom det varit en avkopplande dag med fina intryck.
Här lite bilder tagna med Mobius och bilderna är som vanligt klippta ur en video.
We will be back !
Nu fattas bara lite vind…
…även för modellflygare…
Anders startar.
Kom man ut och upp funkade allt bra.
På väg att landa
Lasse från Mellbystrand hälsade på motorcykelburen.
Försök nummer 1.
…det går vingligt…
…och landning vid stigen…mer eller mindre kontrollerat och överstegrat…
…depå…
Anders med sina modeller…från ArtHobby i Polen.
Vi borde ha en bronsstaty på Hovs Hallar som manifesterar 50 års hangflyg där…
Måndagen såg ut att bli en dag med svag vind och ca 23
grader varmt.
Som modellflygare har jag ständig koll på väderläget,
för att kunna vara beredd om tillfälle ges till flygning.
Du vet ju att chanserna kommer aldrig tillbaka…
Jag kollade vindmätaren vid Hovs Hallar vid 10-tiden.
Den visade 3.6 m/sek Nord.
Nu vet jag, att om mätaren visar ett värde, är det inte
säkert det har giltighet på HH.
Men jag gav mig iväg med två modeller i bilen.
Dels en ordinär hangkärra och dels en mycket lätt
modell om utifall vinden skulle visa sig svag.
Kl 1045 hade jag klättrat upp på Platån och stod
pustande vid min pilotplats vid grästuvan. Jag konstaterade att det var noll vind…som jag befarat.
Men jag bedömde sannolikheten för sjöbris som stor,
varför jag monterade min Little Queenie och var beredd.
Under tiden fick jag sitta och njuta av naturen.
En tornfalk flög på hanget och spanade efter byte.
Detta indikerade för mig att det fanns laminär vind en
bit upp över kanten, eftersom fågeln kunde flyta på.
I det vackra vädret kom en ständig ström av turister
förbi mig och ställde frågor.
Jag försökte övertyga de passerande, att de skulle bli modellflygare med kanske tveksamt resultat.
Redan nu i slutet av Juni kan vi se, hur slitet gräset
blir på Platån av alla passerande strövares fötter.
Detta trots vi fått relativt gott om regn.
Dessutom fördärvas grässvålen av kreaturen, som går på HH och betar.
Efter att ha suttit och suktat i en timma, kunde jag
inte hålla mig längre. Min modell åkte ut över kanten i startförsök.
3 gånger var jag tvungen att rädda mig in på kanten,
eftersom lyftet var för dåligt.
Jag avvaktade ytterligare en halv timma, innan jag
försökte på nytt. Innan start såg jag, att löven i björkarna vid kanten
rörde sig en aning, vilket jag tolkade som ett tecken,
att vinden tagit sig.
Fram med vindmätaren och den visade imponerande 0.8 m/sek…
Nåväl, jag startade kameran i nosen på min modell
och tog i ordentligt i utkastet för att få överskottsfart,
vilket ger mig viss frihetm att manövrera min modell.
Modellen har bara sida/höjd-roder.
Jag märkte det lyfte, men lyftet stördes av den kraftiga
turbulens, som finns just vid och över kanten.
Men jag gnetade på och då jag nått 30 m över kanten, flög
jag in i den laminära havsvinden, som naturligtvis
skapade ett bra lyft.
Efter att jag nått säker höjd, kunde jag slå mig ner
på min tuva och njuta av natur och modell.
Lyftet var svagt, men det lyfte över stora områden,
så jag behövde inte anstränga mig.
Att flyga avkopplat, vara i vacker natur och prata
med intresserade passerande, kan det bli bättre ?
Varje sekund i luften njöt jag och tanken for genom
huvudet, att tänk vad jag är privilegierad, som kan
sitta vid denna vackra plats och få ha en välflygande
modell i luften, som gör exakt det jag vill ?
Livet kan för mig inte vara bättre. För för mig är
livet att få positiva upplevelser. Tids nog kommer
kanske problem, som gör att man inte fysiskt kan
ta sig ut.
Därför gäller det att leva nu. Inte ligga i dvala framför en tv.
Min radio, som är en JR GX8,vilken jag köpte för
5 år sen i USA fungerar som vanligt perfekt.
Det har inte uppträtt det minsta problem med den.
Med tanke på hur mycket jag flyger och hur jag
tänjer gränserna med min utrustning, kan jag inte
kräva mer. Jag har under alla flygningarna inte haft en enda
felfunktion på radion.
Endast en felfunktion som inte kan härledas till min JR, utan det var en kontakt som gled isär,
så min Spirit flög i 125 km/tim genom ett träd,
som förpassade modellen till konfetti på branten
framför hanget… eftersom strömmen var väck
från mottagare och servon.
Efter 1.5 timma landade jag för att byta kamerabatteri… som jag naturligtvis glömt hemma…
Men jag fyllde på med vätska, tog en liten promenad och plåtade lite växtlighet och var sen beredd att starta igen.
Modellen har två miniservo och en kinesmottagare. Acken är 2 celler LiPO på 1200 mA, vilket borgar för många flygtimmar.
Hur som helst så landade jag min modell nere vid
fortet, där det finns fria ytor och då var klockan 1545.
Jag hade, trots ingen vind vid ankomst fått nästan
4 timmar i luften. Dessa 4 timmar hade dragit mindre
än 250 mA ur acken då jag laddade upp den hemma.
Vevar du inte för mycket med spakarna, då spar du ström.
Naturligtvis ska din modell därför alltid vara vältrimmad.
Det viktigaste är rätt tyngdpunkt, rätt anfallsvinkel på
vinge och stabbe och linkage som funkar lätt och utan
glapp.
Det är mina modeller.
Jag tog bilder med min Mobius, vilket då det gäller
stillbild naturligtvis inte kan jämföras med bilder
från nån av mina systemkameror, men med tanke
på Mobius storlek och pris är det ok.
Vad gäller videofilm från Mobiuskameran,
har jag inget att klaga på. Det finns en film längre ner. Inget avancerat utan bara filmat rätt upp och ner från nosen på modellen.
Jag har ägt 3 Arrows, eller som den heter hos Valenta, Fredy.
Det första som attraherade mig, var modellens utseende. Den såg ut att kunna flyga bra ! Sen var den lackerad snitsigt, vilket skapade en känsla av Vitesse, som vi säger på franska…
Så jag köpte två stycken på en gång och efter en månad ytterligare en.
Spännvidd 155 cm, profil en Rg 14, V-stabbe och helbakad
kropp och bärytor. Vikt knappt 1000 gram.
Gissa om jag var sugen att provflyga…som skedde vid Tönnersa Strand
söder Halmstad vid Laholmsbukten.
Starten förstod jag kunde bli knepig, då modellen är kompakt. Jag menar
kasta iväg och få ner handen till sändaren snabbt nog för att fånga modellen
…kan vara knepigt.
Ok, det gick, flög några vändor för att kolla trim, inget behövde ändras.
Av princip flyger jag alltid med kopplat skevroder och sidoroder på hang.
Men jag har programmerat, så jag har full frihet med sidorodret ändå,
för att kunna vrida modellen om sidvindskomposanten är för stark vid
kanten.
Efter ett par rundor kunde jag inte hålla mig utan ökade trycket. Vinden
var väst 5-6 m/sek, vilket är perfekt vind. Om den är snabb ? Det är bara
förnamnet. Den var en dröm att flyga med sin acceleration ut ur svängarna !
Men det är inget man flyger avslappnat med. Man måste flyga absolut hela tiden och vara observant.
Svängarna fungerade inte 100 % med min mixning, så efter landning på
stranden minskade jag inmixningen av sidoroder till skeven. Därefter ny
flygning och nu svängde den, som jag ville.
Både skevroder och höjdroder har jag, som på den enda modelltyp jag
använder det på, differentierat utslagen kraftigt. Detta för att modellen
är mycket känslig på speciellt skevroderna och jag vill ha en effektiv
flygning på kanten utan att flaxa, eftersom det kostar hastighet/energi.
Jag kan tänka mig, att förhållandena vid provflygningen var optimala för
min Arrow.
Vid senare flygningar på Platån på Hovs Hallar eller i Ystad på Hammar
eller Sinushanget märkte jag, att den tjänade inte så mycket hastighet vid
kraftig vind. Bäst vind på stort hang är 6 m/sek, då piper maskinen på.
Jag göt blyballast till modellen, 300, 500 och 650 gram att läggas i tyngdpunkten
i kroppen. Min ballast vill jag ha centrerad så mycket det går, för att bevara
agiliteten hos modellen.
Problemet med en snabbare modell där jag flyger, är landningen.
På Hovs Hallar är det svårt att komma ner bland stenar och buskar.
Jag har ingen klaff på modellen, utan jag fäller upp skevroderna som en
halv kråkbroms för att öka motståndet och minska lyftkraften.
Jag har sålt en modell, men har de andra två kvar.
Här nedan kommer två gamla filmer, så ni kan kolla modellen.
Köp en Arrow och kittla nerverna !
Mina två kärror. Den till vänster lite ärrig efter trogen och
mycken tjänst. Ni ser den är omlackerad både kropp och vinge.
En bild från 2012 efter ett mindre haveri. Kroppen av bakom vingen. Lagades med kolfiber och epoxiplast.
Videon nedan är från Segeltorpshanget vid Hovs Hallar. 30 m högt. Jag flyger en illa trimmad Arrow och Pär en Banana.
Efter att ha kommit hem från Spanien, var jag väldigt sugen
på att få flyga skärm igen, varför jag tog min gigantiska 🙂
husvagn och drog söderut. Meningen var att vi skulle bo
på campingen i Kåseberga då EL skulle rida sina hästar
i Vollsjö.¨
Planera är en sak, men verkligheten är en annan………
När jag kom till Hallandsåsen, var mitt ena däck på
husvagnen punkerat. Roligt…….en söndag klockan 1600.
Om nån verkstad är öppen ???? Nä. Husvagnen satte
jag vid en mack och sen körde jag hem igen.
Dan efter, försedd med domkraft, tog jag av hjulet
och åkte in till Däckia i Ängelholm, som fixade felet
på 5 minuter.
Således kom jag till campingen kl 0930, där jag
träffade vaktmästaren, förhandlade fram ett bra pris för
5 dagar med ström och sen drog jag till Hammar för
att flyga min skärm.
Svag SV vind men det tog sig och jag fick en timma i
luften tillsammans med gladorna. Sedan tog vinden
i och eftersom jag fortfarande är något vingklippt i
armen efter Spanien avbröt jag.
Budbäraren om vår…
Landskapsfågeln för Österlen, gladan. När man flyger skärm har man ofta dessa 1-2 m från sig.
Det sträcks friskt längs kusterna nu.
Inte har gräset i södra Sverige någon grön färg än….
Ett av vårens första Cumulusmoln över Kabusa Skjutfältet.
En stor bit av kanten har genom erosion fallit ner i östersjön.
Min enorma husvagn.
Dock, den kostade nästan inget och där finns allt,
vi behöver, så varför ska man överdriva…..?
Jo, jag vet, vad som gäller, om man ska imponera
med sitt ekipage.
Då ska man ha en Lexus Suv för 890 000 spänn
och en Tabbert med 4 hjul, alltså boggieupphängning.
Helst ska man ha hängt två motorcyklar där bak på
husvagnen oxå för att helt platsa i de vackras gemenskap.
Således kan inte jag vara med i den föreningen med
min Adria, 3.3 m lång och årsmodell 1980, endast
försedd med två hjul.
Å andra sidan sett, är mitt hus på hjul betalt,
inklusive dragbilen……….
Det är intressant att kolla, vem som står som ägare
av stora husvagnar och husbilar.
Ni skulle bli förvånade, när ni ser, hur många av
dessa som har en bank eller husvagns/husbilsfirma
som ägare. Alltså inte han som kör den.
Men som sagt, det kostar att ligga på topp !
Ägare kan man kolla på Vägverkets hemsida, om man
inte kan stilla sin nyfikenhet.
