Nu svingade den sig åter upp…
…min gamla HyperAva med loggat 724 timmar i termik.
Ovanligt sent, beroende på den sega vintern, begick vi termik
premiären med Avan i går.
Väderläget var vindstilla, max 1 m/sek ost, solsken lätta
Cirrusmoln och därunder Cumulus.
Såg alltså bra ut.
Ner till ett av mina flygställen för termik och en otålig montering,
då jag var så sugen att få kolla, hur min trogna modell betedde sig
efter vinterns renovering och översyn.
Den hade ju fått ny klädsel bitvis och bakkanten på mittdelen av
den tredelade vingen, hade jag riktat upp.
Avan flög exakt, som jag förväntat. Alla trimmar neutrala och
efter att ha stängt motorn på 75 m höjd, kunde jag njuta av
den nästan överjordiska musiken från den laminära strömningen
över vingen.
Instrålningen bromsades av höga Cirrus, men det kom så mycket
värme från solen, att svag men utbredd termik fanns.
Eftersom det inte fanns vind, var det bara att sitta i flygstolen
och låta modellen flyga sina flata termikvarv i stort sett själv.
En vältrimmad Ava är en dröm för termikflygaren. Är den bra
trimmad, ligger den kvar i blåsan utan korrigeringar.
Jag hängde med upp till lagom höjd och väl uppe där, var det
enkelt att stanna kvar. Det var inget kämpande att hålla höjden,
utan termiken var, som jag skrev, svag men utbredd.
Efter 50 minuter landade jag och hängde på min Mobius, för
jag skulle kunna få video på mina roder, vilket jag ville dokumentera
för att visa, hur mycket små utslag som behövs, för att flyga
planet kontrollerat.
Andra starten gick lika bra som första. Skillnaden var, att stora
flockar av ormvråkar drog förbi norrut och piggybackade på min
Ava.
Ormvråkarna kurvade upp sig högt, innan de sträckte vidare.
Vi kan nog förvänta den första riktiga ruschen med flyttfåglar nu,
då vädret är lovat bli varmt med sydvästliga vindar.
Dagens flygningar, vilka var två starter, gjorde jag utan min vario.
Orsaken var, att jag glömt ladda monitorn. Men det går utmärkt
att flyga utan telemetri.
Efter nästan 3 timmar i luften landade jag kl 1500 synnerligen nöjd
med detta årets premiär med Old Faithful…
Jag har två andra fina högpresterande RES-modeller, men jag
är mycket förtjust i min 8 – 9 år gamla HyperAva, så de andra
modellerna får pryda sin plats på väggen i hangaren hemma.
Jag tog lite bilder och alla bilderna är från min Mobius, som ju
ger en ganska liten bildstorlek. Men det handlar inte alltid om
superkvalitet, det handlar om för mig att förmedla en känsla till
betraktaren.
Det tycker jag, min Mobius gör.
Hoppa in och häng med du också !
Beredd för första termikstarten 2018 vid Tjärby.
Undrar hur länge min Ava hänger med ?
Men så länge allt är mekaniskt och aerodynamiskt korrekt,
fungerar den bättre, än då den kom ur kartongen.
Ännu en hitech väderstation för modellflygaren.
Örnen och bocken ser lika barska ut som vi är vana att se dem.
“Oooo..”, utbrister bocken.
” Nu kommer modellflygarna igen och stör stillheten hos oss…”
Södra Sveriges mest stabila mekbord, vågar jag påstå…
Roll on !
Min acke är 5 år gammal…inte dåligt.
Inköpt hos Thomas HAB i Ljungby.
Jag har en drivlina, som inte drar som en pylonkärra.
Därför jag flyger en segelmodell, inte en motorkärra…
Det gör, jag vågar påstå, att jag aldrig behöver byta acke under en dags flygande.
Acken jag kör med är 3-celler 3200 mAh.
Reaching for the skies
Här får du en uppfattning om vädersituationen under min flygning.
Ser du pricken ?
HyperAva Wladimir Models årsmodell 2009.
Final
De aerodynamiska bromsarna är effektiva och väl anpassade.
Med det menar jag, att om jag ställer modellen på nosen, så
kommer jag inte att överskrida den hastigheten, då strukturella
skador kan uppstå, om bromsarna är fullt aktiverade.
Känns tryggt i vissa lägen.
Hur många gånger har jag inte landat här…
Avan har ett imponerande glidtal och en mycket effektiv polar.
Den gamles plats.
Kan jag ha det bättre som modellflygare ?
Knappast ! För det handlar om att njuta och få goda upplevelser !
Done deal !