Kategorier
Termikflyg

ÅRETS FÖRSTA “RIKTIGA” TERMIKDAG.

 

 

Solsken och termik…

 

 

 

…triggar min lust att termikflyga.

Efter en lång , i modellflygutövarens tycke, bedrövlig väderperiod tycktes denna dag kunna utvecklas, så vi suktande termikflygare kunde kunde få en flygdag.

Jag tog med min “Introduction”,  eftersom det är en ytterst lätt 3-m elseglare.

Min nya FrSky Tandem 20X skulle invigas. I modellen satt en “Archer” mottagare med telemetri.

Nu är det ju så, att ibland är tingen emot mig…

Då jag kom till mitt flygställe och efter att otåligt ha monterat, så testade jag…Motorn gick inte. Riva isär modellen och kolla. Aha, tänkte jag, det är trottelsladden från reglaget som lossat från mottagaren…Stoppade tillbaka sladden i mottagaren, skruvade på vingen och testade. Det enda propellern gjorde var ett sakta hackande.

Av med luckan och då såg jag, att en av sladdarna från motor till reglage lossat.

Aldrig får man vara glad eller ?

Tillbaka med sladden och nu funkade det, som det skulle.

Himmeln var vackert blå utan ett enda Cumulusmoln.

Alltså torrtermik, men med tanke på instrålning och ingen vind, var jag övertygad om,  att att det var adiabatiskt i luften

Jo det var det, men min nya radio var tyst. Inte ett pip från telemetrin. Däremot såg jag på displayen varion och höjdmätaren. Den senare pinnade på bra uppåt.

Nåväl, jag fattade att det var något i min inställning av sändaren vad gäller telemetriljud , som var fel. Men jag beslöt, att det får jag fixa, då jag kommit hem.

Hade jag inte pip från variometern,  så fick jag i alla fall höra intensivt kvitter från vårens budbärare, sånglärkan.

Runt mig hade jag ett tiotal lärkor, som spelade intensivt och hävdade revir inför häckningen. Vet du att spelande lärkor i regel håller ganska exakt 80 m höjd ?

Lärkornas spel är för mig evigt kopplat till flyg i min hjärna. När jag fullskalaflög, hörde vi lärkspelet över flygfältet.

Det lättar upp sinnet.

Jag hade startat kl 1000, så jag hade gott om tid.

1430 landade jag för dagen och kände mig otroligt nöjd.

Denna tid i luften kändes som obetalbar.

Hemkommen löste jag  ljudproblemet med min sändare genom att googla på YouTube.

Så nu funkar allt.

En härlig dag och fin start på termikåret.

Jag plåtade med min lilla Mobius som vanligt och klippte stillbilder ur videon.

Inte superbilder utan bara mina ögonblick.

Lärkorna fotograferade jag på 100 m avstånd,  då jag skulle fara hem.

Det är inte lätt att plåta lärkor fulla av flygglädje…

Häng med mig !

Då jag trodde det var ok att starta…

Till slut…

Som Ikaros

Konstig  kulör på skyn…

Ut i naturen termikburen.

Jag hade glömt min flygstol…

Sånglärka

Kategorier
Termikflyg

JAG TRILLADE NER MED MIN AVA …

 

 

 

…och jag gjorde allt
för att rädda den.

 

 

I fredags var jag ute i det  vackra termikvädret för att ge min fina Ava Pro luft under vingarna.

Min vanliga plats för termikflyg var grön och inbjudande, där den ligger på toppen av en ås, som reser sig över det Halländska kustlandskapet.

Allt såg bra ut, så jag var förväntansfull.

På modellen hade jag fäst en GoPro,  som tog ett par stillbilder i sekunden. Jag hade med kameran,  eftersom jag ville få ett par  fina, förhoppningsvis, bilder på de laddade  Cumulusmolnen.

Alltså montering, koll av roder att de går på rätt håll och fulla roderrörelser. Allt klart.

Nu återstod bara att starta min GoPro.

Start och just som jag släppte modellen kom en tanke:
Kom jag åt wifi-knappen på kameran, då jag slog på den ?

Jag vet, att om jag har wifi påslaget på min GoPro, kommer den att störa min mottagare, då fältstyrkan från min sändare sjunker med ökat avstånd.

Mitt beslut, vilket  var felaktigt, blev att fortsätta stigningen. Jag var ju så sugen att flyga.

På 50 m höjd blev det fullt sidoroder åt vänster…

Modellen i störspiral nedåt. Jag drog aerodynamisk broms och stängde motorn.

Jag gjorde allt vad 52 års radioflygande lärt mig för att komma ur detta okontrollerade läge.

Inget hjälpte,  utan modellen försvann med ett glatt visslande ner i vallen 100 m från mig.

Det var som en spann kallt vatten över mig. Dels för att modellen flyger så väldigt bra och dels så kostar en Ava Pro lite kulor idag…dessutom på grund av gangstern Putins angreppskrig på Ukraina, är det omöjligt…att handla av Wladimir Models.

Jag kunde inte se modellen,  då den låg bakom en liten vall, men hoppet hos mig fanns, att den skulle vara hyfsat hel.

DÅ jag kom fram,  hade vingen separerat från kroppen. Jag använder alltid polyamidskruvar till vingen, vilket ger vingen möjlighet att lossna, vilket förhindrar,  att  kroppen trasas sönder, vilket skulle skett,  om jag använt stålskruv.

Kroppen såg hel ut tack och lov, men ena ytterpanelen med vingörat var helt avbrutet och söndertrasat.

Som alltid vid en smäll är jag noga att samla ihop alla lösa delar. Som Pär Lundqvist sa till mig för 50 år sedan då vi började flyga tillsammans: Det går fortare att laga en modell än att bygga nytt.

Jag kände mig ganska vesen,  då jag gick till min pilotplats.

Då jag kollade radio så funkade den, men wifi på min GoPro var tillslaget !

Det kändes ok, att jag funnit orsaken till haveriet.

SÅ hem och upp med grejorna på byggbänken.

Det är inte som att laga en balsamodell då man ska fixa en modern segelmodell. Kolfiber, kevlar kräver sin speciella hantering.

Jag lade en hel dag på att få ihop vingpanelen. Det blev ok, men det stora problemet var,  där vingörat var fäst vid vingdelen; Här hade man använt en stående kolfiberbalk för att stärka konstruktionen. Den var ju nu avbruten och det gällde att fixa en ersättning till balken.

Efter mycket funderande borrade jag nya hål jämte den gamla balken i vinkel, så V-formen på örat skulle bli korrekt. Därefter tog jag en 4 mm fyrkants kolfiberbalk och limmade in.

Balken hjälpte mig också att fixera örat vid limningen.

Det blev mycket bra och förhoppningsvis så starkt, som det krävs.

Jag har aldrig gillat att “laga” Oralight, men nu var jag tvungen. Aldrig tycker jag det blir bra och snygg…

Men det blev halvbra och kommer att fungera.

Andra skador var att servoarmen till sidorodret hade gått av så det krävde en god stunds pyssel.

Kroppen som är  av kolfiber hade fått en skada som var sprickor i materialet. Jag funderade på att förstärka skadan med kolfiberväv, pensla på epoxiplast och vira runt tape och fixera. Detta fungerar bra,  det vet jag av erfarenhet. En sådan lagning väger nästan inget heller, eftersom då man virar tapen,  så pressar man överflödig plast mot änden, som jag sen kan torka bort.

Nu gjorde jag i stället en lättare lagning. Jag tog Biltemas CA-lim och lade i alla sprickor och drog på accelerator.

Det visade sig att lagningen blev mycket stark, så jag slipade och sprayade på klarlack.

Done deal.

Då allt var lagat,  monterade jag och testade,  att allt fungerade till belåtenhet, vilket det gjorde.

Nu blir det till att provflyga.

Jag kollade vad en vingspets kostade hos Wladimir… De säljs i par och betingar mer än 4500 kr i pris…

Det kostar att vara modellflygare.

Bilderna är inte från min Ava utan är då min Spirit Elite tappade strömmen på Hovs Hallar och blev pulveriserad då den for igenom ett träd…Så det är bara en illustration.

 

 

Kategorier
Termikflyg

VAD ÄR DET FÖR MENING MED ATT MODELLFLYGA…

 

 

 

…egentligen…

 

Tja, det beror vilka preferenser och värderamar man har.

För mig är modellflygning något som ger mig mycket upplevelser.

Både positiva och negativa. För mig har det varit mycket positiv input. Alla dessa goda saker lagras i min hjärna och hågkomsterna stimulerar mitt tänkande och fantasi, vilket gör livet härligt !

Alltså modellflyg medför så mycket mer än själva det mekaniska flygandet. Modellflyg är för mig porten till upplevelsernas förlovade land.

Dagens flygning med en termikmodell väckte många tankar, vilket jag i någon mån beskrivit i undertexterna på mina bilder.

Syftet med dagen förutom att flyga termik var att försöka fotografera migrerande ormvråkar, som nu samlas i stora mängder för färden mot Afrika och södra Europa, där de tillbringar vintern.

Därför hade jag monterat min trogna GoPro på kroppen av min modell och ställt in den på video. Det går ju alltid att klippa bilder ur en video, även om kvaliteten inte blir bra.

Termiken var av typen “Torrtermik” , vilket innebär att den stigande varmluften inte når sådan höjd, att dess fuktighet kondenserar och bilder de ulliga sommarmolnen, eller som det heter Cumulusmolnen.

Att fuktigheten inte kondenseras beror på ett spärrskikt, som kallas “Inversion”, vilket kan vara ett lager med varm luft, som spärrar den stigande luften, då energin i termiken inte räcker till att komma högre.

Jag hade tur med fåglarna, för det fanns gott om “Skruvar” med rovfåglar, vilka kurvade upp sig i termiken, för att de sedan skulle kunna glidflyga vidare söderut. Rovfåglar flyger energisnålt och utnyttjar termiska uppvindar mycket skickligt.

Att fotografera en fågel i luften från min modell… det är inte lätt, eftersom man hela tiden får chansa med riktning av kameran. Går det så går det…

Efter mer än 2,5 timma i termik var jag nöjd, packade hop och for hem nöjd.

Men allt har två sidor…då jag monterade minneskortet i datorn, så jag att acken i kameran gett upp andan i ett ganska tidigt stadium…Alltså Murphys Lag gäller…

Jag fick några bilder, men de som jag var säker på borde blivit bra, de blev bara en förhoppning.

Nu har  jag bytt acke i kameran och det kommer fler tillfällen.

Dock inte i dag då det ska bli relativt frisk vind, vilket är ett aber,  då man flyger termik. Exempelvis om det på 100 m höjd blåser 6 m/sek, betyder det att för varje termikvarv jag gör, så kommer modellen att driva i väg ca 25 m..

Alltså förstår du att 5 minuters termikflyg i frisk vind driver modellen åt lä en avsevärd sträcka.

På söndag blir det Hovs Hallar, där yr.no har lovat svag nordvästlig vind.
Det ser jag fram emot ! En söndag på Segeltorpshanget i svag vind…härligt.

Här kommer lite bilder som är klippta och kraftigt uppdragna från videon, därav kvaliteten.
Jag är ingen vän av knivskarpa bilder,  som visar ett statiskt objekt…hellre lite suddigt som fantasin stimuleras av…

Luta dig tillbaka…

 

En glada flyger rote med mig. Det finns en liten “Koloni” med glador,  just där jag flyger.

Gladan är en ganska risig termikflygare. Det är en piece of cake att stig ifrån den, om man ligger ihop i en blåsa.
Ormvråken är mycket skickligare.

En glada drar fram axlarna för att kunna öka hastigheten.

4 ormvråkar.

Gladan är en skoningslös predator.

Gladan med sitt typiska kännemärke; den kluvna stjärten.

Här reagerar gladan på min annalkande modell.

Min rote etta.

Avstånd till fågeln är mindre än två meter.
GoPron gör, att det ser ut som 10 m…

Förr hette traktorerna, Volvo, Bolinder Munktell och Fordson. Nu heter de Valmet och John Deere…

Dammet som harv/såmaskin drar upp fångas och stiger upp med termiken.

Kan inte bli bättre; Min modell, Biltemstol och fint flygväder med vacker natur.

Jag kräver inte mer.

Blåklocka under sen blomning…

En nöjd åldring…

Kategorier
Termikflyg

FLYGA TILLSAMMANS MED GLADOR

 

 

 

Glador tycker om att ligga i samma termikblåsa som modellflygaren.

 

 

 

Under  många av mina termikflygningar har jag haft sällskap av likaså termikflygande fåglar.

Främst glador, ormvråkar men även tranor.

Tranorna är de bästa termikflygarna följda av ormvråkar.

Glador är inte goda termikflygare. Om jag flyger med min modell och det är sjunkande luft, kommer gladorna till mig i tron det finns termik, även om jag kurvar i sjunket.

Kanske det är en betingad reflex, likt Pavlows hundar, som får gladorna att kurva ?

Eftersom jag ofta har min Gopro på modellen, har jag försökt, då tillfälle ges att fotografera fåglarna.

Det är inte lätt, då det är svårt att sikta. Men ibland lyckas det då jag videofilmar och sedan kan klippa bilder ur filmen.

Min bästa film är,  då jag flög i en fin termikblåsa med ca 50 tranor. Mäktig upplevelse.

Denna gången lyckades jag få lite bilder,  som beskriver en glada liggande i samma blåsa som min modell.

Finns det en glada nära där jag flyger termik,  så kommer fågeln och piggybackar. (Piggybacka =Åka snålsjuts)

Bilderna klippta ur min video därav lite dålig kvalitet.

Jump in and buckle up !

 

 

Frankie och Mats

Glada på termikjakt

I samma blåsa

“Nu gäller det att hänga med”, säger gladan.

Modellflyg

Vy med Cu-moln

Den jag flög rote med

Min rotetvåa

 

Vacker fågel och en utpräglad och anpassad predator

Ava Pro, ett utmärkt plan med goda egenskaper.

Kategorier
Termikflyg

HÄNDELSERIKT BLIR DET OM MAN MODELLFLYGER.

 

 

För mig händer för det mesta det oförutsedda…

 

 

 

 

 

…då jag är ute  med mina modeller.

De enda som kan sia om framtiden är nog politiker och journalister ?

Jag kan det inte. Måndagen bjöd på högtryck, eftersom jetströmmen på norra halvklotet har den bana den har nu, vilket har medfört torrt och relativt klart väder.

Vi hade  sol och kl 11 ca 20 grader. Det borde alltså finnas termikförutsättningar. Vinden var svag nordväst, som gjorde,  att sjöbrisen inte blev besvärande.

Frank hängde med med sin nyprintade elseglare för att provflyga.

Framkommen till termikflygställen möttes vi av 3-4 m/sek NV, klarblå himmel. I kanterna kunde man se Cumulus och vi hoppades det skulle blomma upp,  även där vi var.

Min modell var min Ava Pro, som med förlov sagt flyger  som en dröm, enligt mitt sätt att se det.

Först att flyga var Frank och efter montering kastade jag iväg modellen för honom. Den väger komplett 680 gram, vilket indikerar, att printade modeller är lätta.

Modellen hade V-stabbe, vilket jag är kritisk till på termikmodeller utan skevroder.

Hursomhelst,  modellen for i väg för motor och den var nostung. Men det löste sig. Vad som inte löste sig var, att modellen inte svängde…

Den gick i det höga gräset och den tunna nosen bröts.

Inga problem sa Frank, jag printar en ny kropp.

Hoppas han monterar skevroder sen.

Nästa modell var min Ava, som startade.

Småpluttrig torrtermik som inte var lätt att fånga. Jag vet, efter 50 års termikflygande med modeller, att tidigt på dagen nära kusten är det inte utbredd termik under de rådande förhållandena. Men jag gnetade på och kom upp, så högt jag önskade.

Under min flygning kom glador och piggybackade på min modell. Glador är jämfört med ormvråk usla temikflygare.

Jag ska redovisa mina möten i luften med gladorna sedan.

Senare blev det fart i termiken och det lyfte typiskt över stora ytor och lyftet var starkt.

Inga problem att hålla sig uppe. Jag satt i min Biltema-stol och njöt och trivdes med modellflyglivet,  då jag väcktes ur mitt flygande av att tyget i stolens sits, som var dåligt, plötsligt sprack och jag åkte ner…

Tur jag har en ny stol hemma…

Hursomhelst fick vi en bra dag med våra modeller och Frank flög min Ava eftersom hans modell hade fått en smäll på nosen.

Jag redovisar min närkontakt med fåglarna i kommande inlägg, så stay tuned, vi ses !

 

Ava Pro

Ett utomordentligt bra flygplan.

På väg att landa med aerodynamiska bromsar.

Frankie rattar min  modell.

Efter landning i högt gräs

En glada på väg att piggybacka.
(Piggybacka=Åka snålskjuts)

Den gamle i sin stol…som brakade ihop…

En skugga av sitt forna jag kanske…

Cumulus växer upp i kanterna.

Kolla molnens platta undersidor

Kategorier
Termikflyg

HOPPET OM TERMIK…

 

 

 

…väcktes i går.

 

 

En vacker förvårsdag med sol och nästan ingen vind fick igång den adiabatiska aktiviteten i luften.

Eller på svenska, det började blomma Cumulusmoln.

Ett tecken som hos mig triggar igång lusten att flyga termik med någon av mina modeller.

Första riktiga termikflygningen på våren är en för mig en nästan symbolisk upplevelse. Det är för mig en bekräftelse, att nu börjar segelflygsäsongen.

Fastän det bara var den 6 Mars, upplevde vi en överdådig dag med Cumulusbildning. Jag ångrade, att jag inte hade min modell med, så jag kunde utnyttja tillfället.

Men jag hade andra avsikter med min tripp.

Nu vet jag, att säsongen är på gång…

Det vackra vädret vi hade i måndags tog ett abrupt slut tidigt tisdag med en snöskvätt. Indikationen att något var på gång, såg vi redan sent i går eftermiddag, då höga moln från fronten dök upp från väster.

I dag hade vi klockan 0700 ca 5 cm snö i Halmstad.

…och jag som  i våryra satt på mina nya Michelin sommardäck på bilen…

Får väl montera snökedjor…om någon minns detta hjälpmedel ?

Här några bilder i alla fulla fall;

 

Cumulus Congestus

Härliga nybildningar med hög molnbas.

Redan på eftermiddagen dök de första tecknen upp på den annalkande fronten med sina höga moln.

Kategorier
Termikflyg

MINNS DU SOMMAREN…

 

 

 

…jag erinrar mig fina upplevelser.

 

 

 

 

Tiden rusar, som vanligt, då man är lite äldre
alltför fort.

Årstiderna växlar lika fort som veckorna gjorde
i unga dagar.

Ja, jag vet, det är perspektivet på hur vi ser på
begreppet tid. Förresten, om du är filosof,
vad är tid ?

Under min verksamhet som modellflygare har jag
som regel att dokumentera, vad jag gör.

Dels med ombordkamera och dels med min Mobius
fäst på mina solglasögon.

Varför jag dokumenterar ? För att kunna tänka tillbaka
och minnas min goda upplevelser. Bilder är ett sätt
att hjälpa hjärnan återskapa ögonblicken.

Platsen där jag flyger med min Ava Pro är utmärkt.
Den ligger högt, över omgivande terräng, vilket gör
att sikten blir god och det finns inga hinder.

Dessutom, det viktigaste då jag flyger termik, platsen
är relativt opåverkad av termikflygarens värste ovän,
vilket är sjöbrisen, vars relativt kalla luft spolierar
möjligheterna för termik.

Platsen ligger 8 km från kusten, vilket gör att sjöbrisen inte drar igång, om den gör det, förrän vid 14-15-tiden.

Sittande i min Biltema däcksstol sitter jag här och njuter
av mitt modellflygarliv.

Här några enkla bilder från sommaren som passerat.

Mobius på solglasögonen som tar 4 bilder/sekunden.
Ett enkelt sätt att fotografera sin modell.

 3/8 Cu. Precis vad jag önskar.

Som alltid…min gamla trogna GoPro 3+

Pilot och Ava
Min flygstol i skuggan av bagageluckan.

 

Start

Mot skyarna !

 

 

Kategorier
Termikflyg

BELLMAN SKREV OM ATT “FJÄRILN VINGAD SYNS PÅ HAGA…”

 

 

 

 

…må så vara, men vid Haga,
söder om Halmstad
där syntes segelplansvingar i dag.

 

 

 

 

Väderläget var 1-2 m/sek sydost och torradiabatik.

Som gjort för termikflyg med bra modeller.
Anders messade,  att vi skulle ses vid Haga och
jag var i luften 0915.

Det var varmt redan då och jag befarade att luften
skulle vara stabilt skiktad, vilket inte är bra för
termikbildningen. För bra termikbildning då vill vi
ha labil skiktning,  så vi får en bra hävningskurva.

Visserligen är luftmassan närmast marken nu i stort
genomvarm, men instrålningen var så stark, att
torradibatiken hade kommit igång.

Jag fick en blåsa väldigt lågt med min Ava Pro
och kurvade brant i tighta cirklar för att utnyttja
lyftet.

Det var inga problem,  att komma upp så långt
jag önskade. På höjd var termiken stark och utbredd.

Såg ut att kunna bli en bra flygdag.

Anders dök upp lite senare,  men några av sina Art-Hobby-
modeller. Inte helt avsedda för termikflyg,  men de är lätta,
varför termikflyg inte borde vara problem.

Det var det inte heller. Anders hade inga problem att ta
sig upp,  så högt han ville. Han påpekade,  att då modellen
låg i en stark blåsa, då fick han en orolig känsla i magen,
som påpekade: Tänk om jag inte kommer ner”?

Men det gjorde både han och jag. Då vi flög,  hade vi sällskap
av glador, som piggybackade på våra modeller. Vi steg ifrån
gladorna, så det visslade.

1300 packade vi ihop synnerligen nöjda och for hem efter
en fin dag på Haga !

 

 

Dagens sista termikflygning

En glada som fick känna sig förbiflugen i blåsan.

Två piloter i solskenet görande det de helst vill…

En av Anders termikmodeller.

Jag och en ormvråk slog följe i termiken.

 

 

 

Det gäller att harva efter brödsädskörden.
Den torra jorden far upp i termiken som brandrök…

  Ava Pro.

Koncentration inför start.

Anders nya FrSky

Två modeller

Lätt och elegant

“Scorpion” heter modellen

Vass motor skjuter på

.Start

Temikmodell

 

Mycket lätt V-stabbe.

Ser ut som en av Sigurd Isacsons gamla friflygande modeller eller…

Flög bra och okritiskt.

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

IGG ÅLLEBERG 2022

 

 

 

…bara starter och landningar.

 

 

 

 

Starter och landningar filmade med min lilla Mobiuskamera.

Bättre än inget eller …

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

NÄRKONTAKT AV FÖRSTA GRADEN…

 

 

 

 

…med en glada.

 

 

 

Vi hade fint termikväder i onsdags och jag for ut med
min Ava Pro för att få mig några varv i luften.

Platsen, där jag brukar flyga termik med mina modeller,
är vid Haga, Eldsberga,  eftersom det inte är är speciellt
hårt drabbat av sjöbrisen, som ju är kall luft vilken sugs in
från havet, då landet blivit uppvärmt. Sjöbrisen är en
effektiv spärr för konvektionen.

Första start utförde jag mot en nästan molnfri himmel
med små
tussar av nybildade Cumulusmoln här och var.

Lovade gott.

Klättrade med motor till 50 m där jag fick anslutning till
en trasig blåsa, som jag efter att ha kämpat en stund lyfte mig
så högt jag ville.

Min Ava har en GoPro monterad så den filmar parallellt
med vingen snett vänster. Man vet ju aldrig, vad som kan ske.

Jag lade märke till,  att vråkarna har börjat sträcka söderut
mot södra Europa och Nordafrika inför vintern.
För mig tycktes det vara en tidig migration.

Bland vråkarna dök det upp glador, vars förmåga att
flyga termik är långt underlägsen vråkarnas och för
att inte tala om min Avas förmåga.

Jag låg i en termikblåsa och kurvade och jag var väl
inmallad i termiken och steg med ca 3 m/sek enligt
min vario.

Över mig vinglade en glada och som tur var,
låg hon också i en högersväng. Eftersom min Ava flög
mycket effektivare, än vad gladan gjorde,  kom jag ifatt
och det som jag inte ville ske skedde.

Jag flög på gladan underifrån. Konstigt hon inte fick hjärtslag,
men hon vek ner åt sidan med ena vingen infälld.

Jag tänkte,  att hoppas jag inte skadade fågeln…
Efter några sekunders vingel i luften fick hon ordning på fjädrarna
och flög ner till en träddunge, där jag vet,  det häckar glador.

Så förhoppningsvis kom hon ur kollisionen med bara en
näradödenupplevelse i bagaget !

Dagen blev fin för mig modellflygare tills klockan blev 14,
då sjöbrisen kom.

Så jag landade och  packade ihop och åkte hem nöjd med
dagens upplevelser. För det är ju goda upplevelser,
som är meningen  med livet.

Tyvärr fick jag inga bilder då jag flög på gladan.
Men jag fick ett par andra.

Du ser,  att då man är ute och flyger med sina modeller,
då händer alltid något oväntat, som sätter krydda på
tillvaron !

Det sker aldrig,  då man ligger i dvala på en soffa framför  en tv…

Häng med !

 

Min nästan nya Ava Pro klar för start.
Tyvärr fick med mina vingspetsar från min gamla
Ava i morgonbrådskan. Men dessa funkade oxå !

Skyn vid Haga kl 1000 med begynnande Cu-bildning.

Vy mot Halmstad kl 1430 då sjöbrisen satt in.
Som du ser helt fritt från Cu-moln…

 

Kategorier
Termikflyg

HOPPAS DET LYFTER…

 

 

 

 

…är väl tanken de flesta termikflygare har då de ger sig ut…

 

 

 

 

 

Så även jag, eftersom yr.no lovade 3 m/sek sydost.

Alltså tog jag min lätta 3 m termikmodell med mig och hoppet
om fin termik och inte för mycket vind.

Vid ankomsten till mitt flygställe var det nästan stiltje, solsken
och sånglärkorna spridde sina intensiva drillar 80 m upp.

Klart jag som njutare blir på gott humör. Detta lovade gott,
vilket manifesterade sig genom,  att jag fick en blåsa på 25 m höjd.
Min modell är mycket lätt, den väger just  under 1000 gram,
lägg till spännvidden 305 och en bra profi,l så blir resultatet
en model,l som kan ta den trångaste blåsa.

Jag klättrade, utan att driva nästan någo, t så högt jag ville.

Just som jag kommit upp mig…hörde jag ett väldigt diskuterande
i skyn av grova röster…det var ca 200 tranor som flög termik.

Enligt Murphys Lag hade jag inte monterat min Mobius på modellen
och då jag var sugen att filma transkruven i luften, drog jag full klaff,
ställde modellen på nosen och landade så fort det gick.

På med kameran låst av gummiband och tejp på nosen och
inställd på video.

Men det sprack. Tranflocken hade kommit för högt och dragit
sig åt norr.

Men nästa gång.

Jag fick 75 minuter i skyn med modellen, landade och tog en paus.
Vid starten märkte jag direkt,  att det var helt annan luft nu,
jämfört med då jag kom.
Temperaturen sjönk 3 grader på 5 minuter, enligt biltermometern och
vinden ökade till ca 5 m/sek väst.

Alla som bor vid kusten och är termikflygare,  vet vad det är.
Det är den laminära relativt sett kalla sjöbrisen,  som startar vid 12-13-tiden.

All termik var bortblåst.

Nå, jag var nöjd med den tid jag fått i luften, men jag var ändå sugen på att
flyga. Eftersom det var västlig vind,  körde jag till Tönnersa Strand, där hanget
bär vid västlig vind.

Jag möttes av OSTLIG vind vid hangkanten. Alltså tvärtemot vad jag trodde.
Det var bara att avbryta och åka hem.

På hemvägen gick det ett äkta par på åkern och spankulerade med avmätta
steg. Det var herr och fru trana på väg norrut troligtvis.

Några bilder blev det, men de stod 150 m från kameran, så med min kameras
begränsningar blev det vad  det blev.

I morgon förmiddag ska jag åka till en klassisk rastplats för tranor och få
bättre pics.

Här är lite bilder från dagens äventyr.

 

 

Grågåsen tycker jag ser lite förnärmad ut

  De har flyttat långt. Ända ifrån Afrika.

 

 

 

Två laxfiskare i dimman vid Lagaoset…nä, de hade inte fått något.

Tranan är en vacker och högljudd fågel.

 

 

 

 

rätlinjerat…

Jag minns vad min morfar sa,  då han plöjde bakom hästen:
Första tiltan är viktig, sen sköter hästen det.

Flying Site

 

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

I FREDAGS FICK JAG MIG TVÅ TIMMAR I TIDIG VÅRTERMIK

 

 

 

Min “Inside” svingade sig upp i skyn

i frisk termik för första gången 2022.

 

 

 

 

 

 

 


I dag fredag såg vädret ut att bli lovande, så då klockan
var 1300 var jag ute med min modell, vilket var en “Inside”,
vid den plats söder om Halmstad, där jag brukar flyga termik. 

Jag möttes av sydostlig vind ca 3 knop och solsken.
Skyn var blå utan ett moln. 

Detta indikerar, att det var torrtermik, som innebär, att
ett inversionsskikt blockerar den uppåtstigande luften.
I och med att den stigande luften inte kommer högre,
så når den inte kondensations-nivån, där den skulle
bilda Cu-moln. 

Termiken var stark och turbulent, vilket ofta är fallet
under tidig vår. 

Efter start steg jag till 50 m, där jag stängde elmotorn
och fick en stark termikblåsa.

Jag kunde stiga så högt jag ville utan problem. 

Under flygningen får jag kontinuerligt telemetri från
min modell ner till mig med GPS-info, höjdangivelse
och hur mycket jag stiger eller sjunker via en variometer. 

Detta med telemetri är ett avgörande hjälpmedel för piloten.

Under dagen såg jag inga flyttfåglar. Den enda fågeln
som besökte mig var en glada som låg och kurvade i
samma termikblåsa som jag. 

Då klockan var 1500 landade jag för sista gången i dag.

Jag var mycket nöjd med mitt flygande och min modell
flyger extremt bra. 

Här är ett litet bildspel över dagens flygningar.

Alla bilder tagna med en Mobius Actioncam. 

Betänk att kameran är mindre än en tändsticksask.

I morgon lägger jag upp en video. Dels tagen från
marken och dels tagen från modellen, så häng på.

 

 

 

 

 

Liten videosnutt med min “Inside” som är det riktiga namnet på modellen…

 

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

TERMIKFLYG MED MIN AVA PRO …

 

 

 

 

 

…då det är som bäst.

 

 

 

 

 

 

 

Vi har haft osedvanligt mycket blåst här på Västkusten
senaste tiden, vilket har gjort det mindre lockande att
bege sig ut för att flyga  termik.

Alla termikflygare vet olägenheten, då modellen för varje 
termikvarv driver mot lä 50 meter.

Dock…i torsdags var det i stort vindstilla och det var
mycket labilt skiktat, som gynnade termikbildningen.

Så jag tog min modell och for iväg till en plats ca 10 km från
kusten. Detta för att i någon mån undvika sjöbrisen, vilken
förstör termikbildningen.

Klockan 10 startade jag mot en sky med 3/8 Cu.

På 50 m fick jag en bra blåsa och jag kunde klättra,  så
högt jag önskade.

Kom jag upp med modellen på “säker” höjd, kunde jag
utan bekymmer hålla mig uppe hela dagen.

Termiken var mycket stark och på lite höjd vitt utbredd.

Det var bara att sitta i min Biltemastol och njuta av den
egna flygningen och modellens goda egenskaper.

DÅ jag flög,  inträffade en överraskning. Det  släppte en
kraftig termikblåsa,  just där jag befann mig. 

En liten minitwister uppstod och i vortexen lyftes en av
mina vingfodral upp till 50 m höjd…

Jag tänkte,  det får jag aldrig tillbaka…men lyckligtvis
ramlade det ur virveln och landade 100 m bort.

Märklig upplevelse, men jag har sett det en gång
förut, det var vid SM i OT friflyg, då en virvel
tog i stort sett hela sekretariatets papperssamling
upp i skyn och fördelade det över den skånska jorden.

Jag flög i tre timmar, sen var jag nöjd med en utsökt
flygdag, då allt gick en modellflygares väg.

Jag fotograferade och videofilmade med min GoPro
och min kära Mobius.

Jag satte ihop en videosnutt, som beskriver en
del av min flygning och vilka hjälpmedel jag använder
för att höja kvaliteten på min flygning.

Häng med !

 

 

 

 

 

 

Kan du tänka dig en mer inbjudande sky ?

Mitt vingfodral efter landningen som fick sig en egen flygtur 100 meter upp
och 50 meter bort då en blåsa släppte och sög upp det.

Min allerstädes närvarande GoPro startas.

Start

Bilden klippt ur video från Mobius…

                        Fälten får en gul ton, då det är dags för skörd.

Piloten och hans plan

Det halländska jordbrukslandskapet nära Kattegatt.

                                         Mot Halmstad från 120 m höjd…

Pilotplats

Min Mobius monterad på skalmen till mina solglasögon.
Mycket enkelt och bra; Det du ser filmar du.

 

 

 

 

 

 

Jag är pilot i KSMFV.

KSMFV=Kungliga Svenska Mops Flyg Vapnet

Kategorier
Termikflyg

ÄNTLIGEN FICK JAG FLYGA MIN AVA PRO VID TJÄRBY.

 

 

 

 

 

 

Efter många om, for jag ut med min Ava till Tjärby.

 

 

 

 

 

Tjärby är den plats där jag gärna flyger termik. Där är vackert
och det finns gott om utrymme för landning.

Jag har hängt på låset för att komma dit och flyga länge,
men det har alltid varit något men.

Exempelvis för mycket vind, fel vindriktning, ingen sol,
nederbörd.

Jag menar, det är inte något vidare att ge sig ut,  om det
blåser
12 m/sek eller ?

Eller om det regnar ?

I dag kunde det bli hyfsat. Det var lovat 22 C och ganska
frisk
västlig vind 6-8 m/sek och upp   til 10 m i byarna.

Monterade modellen och hängde på en kamera. Skyn täckt av
6/8 Cu med ganska låg bas.

Jag startade och märkte det var turbulent. Det var gott om
termik,
det gällde bara att kunna ligga i blåsan.

En dag som denna med frisk vind visar sig Avans goda
egenskaper,
då man går mot vinden. Även om jag flyger
fort för att komma fram,
sjunker   inte min modell speciellt.

Profilen är synnerligen effektiv och har alltså en bra
polarkurva.

Det blev att flyga som du förstår lite delfinflyg i dag,
eftersom
blåsorna var små och sönderblåsta på låg höjd.

Jag tog en blåsa och kurvade med upp så högt jag vågade…
och jag lovar det var kry korkverkan.

Efter en timma i luften med modellen och jag själv sittande
i min flygstol, beslöt jag landa.

Landningen skedde i den friska sidvinden och gick nästan
bra,
som du kan se på bilderna. Det blev en liten groundloop
och stjärten med
sidorodret slog i gräset, då den svängde
runt i loopen.

OK, jag kollade  roderna och allt funkade. Ny start och
modellen gick inte att
styra….
Jag stängde motorn och lyckades få ner modellen ca 50 m
från mig.

Snabba tankar for genom skallen för jag ville veta,
vad som hänt.

Det visade sig att servot till sidorodret hade lossnat.

Tursamt nog hade jag med CA och accelerator,
så jag kunde få dit
servot.

Efter  en paus blev det ny start och ännu en timma i luften.

Sen var jag nöjd och landade, demonterade och for hem.

Där jag gick igenom Avan noga, knäckte bort mitt
CA-limmade
servo och fäste servot med det bästa att
fästa servo med, smältlim
av god kvalitet.
Nu lossnar det aldrig mer.

Jag tog lite bilder och min Mobius filmade då jag flög.

Det du hör som piper är min vario i modellen.

Häng med på en tur !

 

 

Klart för take-off

Utsikt mot Hovs Hallar

Hanget där vinden kammar gräset i mjuka vågor…

Kulturplats

Kultplats

Min fina Ava Pro.

Start och kameran indikerar filmning.

Reach for the sky…

En lovande himmel för segelflygare.

 

På väg att landa i stark sidvind.

..bromsarna ute

…lite okontrollerat…

jag försökte räta upp…

…men det blev en groundloop…

…som gjorde att sidoroderservot lossnade…

Felsök

servot löst…

…som synes.

bygden där jag flyger

Naturen imponerar.

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

TERMIKFLYGTEST AV MIN LEPRACHAUN…

 

 

 

 

 

 

…eller min “Pyssling”.

 

 

 

 

 

Efter att ha utfört lite justeringar var jag spänd
på, hur modellen skulle bete sig i termiken.

Jag körde tidigt,  eftersom yr.no lovat i stort vindstilla
fram till 12-tiden.

Solen sken och Cu-molnen blommade, då jag kom till
flygstället.

Där redan Anders stod och flög med sin senaste modell.
Jag monterade, kollade att allt funkade och startade.
Efter utflygning och trimning fann jag, den gled ok.

Men att flyga termik är en helt annan sak än att glida
runt med eller utan motor.

Jag märkte,  efter min justeringar,  att den betedde sig
i termiken som jag ville.
Modellen flög harmoniskt och kunde åstadkomma,
mycket snäva termiksvängar.

Nu är det så,  att denna modellen ska flygas noggrant.
När jag svänger,  initierar jag sväng med skev- och sidoroder.
I svängen balanserar jag nosen med sidoroder och håller emot
i svängen med skevroder.

Man måste flyga aktiv för att flyga effektivt.

Jag märkte,  då jag låg i en relativt stark blåsa, att det var
svårt att komma ner utan aerodynamiska bromsar.

Om jag klaffar ner vingarna och trycker bort höjd, är risken
att man inducerar fladder i vingar  eller stabbe.

Därför kommer jag att sätt i bromsar i vingarna, så är
problemet löst.

Jag tyckte, då jag  nu vant mig lite  vid modellen ,
att den är
utomordentlig bra att flyga termik med
i vindar som
är måttliga.

Blåser det mycket,  driver du med och eftersom
vingprofilen skapar mycket lyft, kostar det
höjd,
att öka farten.

Sen ser den ju ståtlig ut i luften oxå.

Lite bilder och en filmsnutt från min Mobius.
Häng med min Pyssling !

 

Biltemas stol kan används till mycket…

Klart för start med GoPron på sidan.

Off she goes…

Leprachaun eller som jag säger “Pysslingen”.

Final

Om du undrar varför luckan är borta bakom
nosen, så är det för att kyla ner reglaget.

Piloten med sin stol.

Min plats där jag flyger termik.

Bygden

Skuggan av en modell.

Modellen som kommit till ro 1110.

 

 

Kategorier
Termikflyg

ÄNNU ETT TILLSKOTT TILL SEGELFLYGGÄNGET…

 

 

 

 

 

…fick vi,  då Frankie kom med två nya modeller.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Frank, modellflygare sen 1980, men som haft en paus,
kom tillbaka rejält i dag med en nybyggd Blue Phoenix,
en nyprintad Foka och en ny fin Graupnerradio.

Frankie har alltid varit intresserad av innovationer, vad
gäller teknik och har skaffat en bättre printer, så han kan
printa ut sina egna modeller.

Fokan printade han ut och den blev lätt och fin (exakt).

Blue Phoenix är ett säkert kort, som rätt byggd ger mycket
glädje.

Klädd med oralight, transparent köpt hos HobbyKing för 110
kr /5 meter. I Sverige kostar det nog närmare 400 kr.

Vi åkte ut i värmen tidigt för att provflyga. Först ut var Fokan.

Flög exakt som förväntat men kräver lite förändrad tyngdpunkt
och justering av roderutslag.

Tyvärr gick reglaget sönder, så flygningen blev bara ett par minuter.
Frank fick landa i veteåkern utan skador.

Blue Phoenix var nästa modell. Flög precis som den skulle med en gång.
Tyvärr friskade vinden i och det var turbulent, men en lyckad
nypremiär.

Frnk har beställt en fin byggsats i England från Airflight,
vilket är en lätt segelmodell.

Hemma hos honom visade han mig sin printer, som printar ut
flygplan. Låt mig säga, en revolution väntar oss, vad gäller bygge.

Tekniken står aldrig stilla, utan den går hela  tiden framåt,
vilket ger oss
oanade möjligheter att uppnå det till synes omöjliga.

Frank hade printat ut en flygande vinge. Jag blev nästan mållös,
då jag såg den.

Jag tog lite bilder,  vilka dokumenterade dagen.

 

 

 

 

Montering av nyprintad Foka. Inga detaljer fattas. Franks nya Graupner. Skevroderna…passar exakt !   Dags för start…Koncentration vid provflygning. En ung modellflygpojk… Var gjorde du av magen, då jag plåtade Frank ? Allt utom pianotråden printat. Det saknas inget… Bäst sättet att transportera en modell…en sopsäck från BilTema Blue Phoenix Hur många ex av denna lyckade konstruktion är byggda ?

De e bara å åk…

I sitt element

2.4 antenn i skägget  eller ?

 

 

 

 

Franks cd-printer. Står i ett “tält” för att ha jämn temperatur. Göra skruvvingar…en baggis att printa ut. Display Frank med sin sist printade. En flygande vinge. Huskatten hos Frank. En modellflygare botaniser i terrängen efter en oplanerad utelandning. …och lärkan spelade i skyn.

Kategorier
Termikflyg

JAG FÖRBÄTTRAR MIN GRAFAS MAXI..

 

 

 

 

 

…bit för bit.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som du läst, hade jag problem med tyngdpunkten
på min modell, dålig höjdroderverkan och fel lateral-
centrum.

Tyngdpunkten har jag placerat, där min modell inte
stallar eller accelererar.

Om jag flyger och trimmar modellen i  planflykt, så
flyger den nu jämt och fint.

Den dåliga höjdroderverkan har jag kompenserat
genom att mixa in klaff på höjdrodret.
Detta gjorde modellen mycket mera välflygande.

Det som återstår, är att få till rätt mängd klaff till
höjdroderutslagen.

Lateralcentrum (sidoprojektionen) av modellen ligger
för långt fram.

Det tänker jag förbättra med ett 50% större sidoroder.
därigenom kommer den att flyga renare i svängarna.
Att flyga rent då man kurvar termik är viktigt,
därför då stiger du bäst.

Sen får vi se.

I dag var vi ute tidigt, jag och Lasse, för flyga termik.

Vi var drabbade av ganska stabilt skiktad luftmassa
med lite termik. Luften var antagligen ganska genomvarm,
varför hävningen var dålig.

Dock så kunde vi genom intensiv gnetning,  hålla oss uppe.

Vid 13-tiden blev vårt väder påverkat av sjöbrisen, som gjorde
att Cu-bildningen slutade just vid vår flygplats.

Så ville vi upp,  fick vi flyga lite österut och ta blåsorna.

Klockan 1515 lade vi av efter att ha fått ett par långa pass
i termiken.
Det var ju också varmt, men tursamt nog kunde vi sitta
i våra stolar i skuggan och flyga.

Nästa gång ska jag finjustera klaffinmixningen.

Vi tog lite bilder,  som kommer här.

Jovisst det var varmt. Men jag vet, hur det är i november
med 2 grader varmt, regn och blåst, så jag klagar inte.

 

 

 

Den gamle flygaren…ser han inte lite dimmig ut ?

Ja, där sitter jag i min stol och flyger. Det är tillåtet här.

Min Maxi på väg

Här ser du,  då jag drar höjd, att klaffen samtidigt
går ner för att öka lyftkraften på vingen.

Min Maxi med min GoPro på sidan för att dokumentera.

Lasse startar sin fina och superlätta modell.

Elefantastiskt

Just innan sättning

Lasses modell över den sydhalländska bygden.

Det är svårt att plåta en annan modell i luften från en egen modell.

Lasses modell glänser i kolfibervingarna.

Vy över fältet.

Två modellflygare med betoning på flygare.

Modernt jordbruk utmärks av rätlinjighet

Jag är närmare modellen än vad det tycks på bilden.

Min modell på final

Den gamle sitter och jäser…

Efter landning ligger Maxin och tar igen sig i gräset medan…

…en kvinnlig säsongsarbetare från Litauen visar upp sin bästa sida…

 

 

Kategorier
Termikflyg

DET ÄR INTE ALLTID MJÖLK OCH HONUNG…

 

 

 

 

 

…då jag är ute och ska termikflyga.

 

 

 

 

 

 

Dagen bjöd på frisk vind från VNV ca 6-8 m/sekund.

Men eftersom min Grafas Maxi penetrerar luften bra,
tvekade jag inte, att ge mig ut.

Himmelen var molnfri så när som små linsmoln, som
låg på samma ställe, innnan de föll ihop.

Linsmoln borde indikera, att atmosfären var stabilt
skiktad.

Då jag startade, märkte jag omedelbart, att det var ytterst
turbulent. Inte bara vid TJärbyhangets kant utan även på
höjd.

Förklaring på det var, att luftmassan som drev emot hanget
var mycket termisk.

Emellertid,  termiken var väldigt stark och min Maxi for
iväg uppåt ackonpanjerad av trudelutterna från min vario.

Jag kunde inte ligga och svänga i termiken, eftersom jag med
varje termikvarv drev 60 meter med vinden.

I stället blev det till att delfinflyga. Det vill säga, då jag flög in
i termik, drog jag klaff och flög transversalt med lägsta
sjunkhastighet.

Det var inga problem att hålla sig uppe.

Min Maxi är ett snyggt plan med förmodat  goda egenskaper.
Tillverkas av TopModels i Tjeckien.

Men det har svagheter. En svaghet är stabben. Den har på
min modell för små utslag uppåt och profilen på stabbens
framkant är för vass.

Jag ska först fixa, så jag får större utslag på stabben.

Så får vi se. Jag har testat med tyngdpunktsjusteringar
och erfarit att med acken, 2600 mA långt bak, flyger den
bäst utan tendens til stall, då den glider optimalt.

Sen får vi se.

Hur som helst så fick jag nästan 3 timmar i termik…
innan jag genomblåst och med ny solbränna drog
mot hemmet.

Förresten en sak till; jag tyckte jag hade dålig skevroder-
verkan och det visade sig, att skevroderhornen var lösa
i sina fästen…fixat nu.

Lite video blev det, men den visar inte fullt ut, hur
turbulent det var.

Kameror var Mobius i luften och Sony på marken.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3 bilder på trädpiplärkan…

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

SVÄVA I SKYN…

 

 

 

 

 

 

…kan ju vara föresatsen,  då man åker ut med sin modell…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…men det blir ju inte alltid så.

Jag menar, förutsättningarna kan tyckas vara perfekta,
men ändå funkar det inte.

Så var det häromdagen, då jag åkte till Kövlinge för att
få mig lite tid i termiken.

Det var solsken och ca 18 C. Vinden var då jag kom sydost
ca 2-3 m/sek.

Så jag monterade min Grafaz Maxi, 350 cm spv oc startade
fylld av förhoppningar om det perfekta termikflyget.

Men jag möttes av, trots vi hade 5/8 Cu, bara död luft i
stort sett. Det lyfte lite här och var, men det fanns ingen
blåsa, där jag kunde kura hela varvet med stig.

Genom att gneta gick det att hålla sig uppe men det
var inte det avspända termikflygandet jag tänkt mig.

Detta var vid lunchtid och boende vid kusten är jag ju väl
medveten om sjöbrisen.

Den brukar under sommartid dyka upp just vid 12-tiden
och förstör alla möjligheter till termikflyg från 250m och
ner till marknivå.

Sjöbrisen är ett resultat av landets uppvärmning och därav
orsakad stigande luft. Denna luft bildar ju Cumulusmoln
vilket är ett tecken på termik.

Nu är det så, att denna stigande luft över land måste ersättas
och den luften sugs in från havet, eftersom den luften är kallare.
Land och hav utgör en stor lunga,  som pumpar luft ut och in.

Du känner säkert till begreppet land- och sjöbris.

Den kalla havsluften kommer att sugas in över land  och
rulla in över land
som ett kallt täcke. Ovanför detta
har den kalla havsluften den
varmare landmassans luft.

Den kalla luften som strömmar in förhindrar effektivt all
termikbildning.

Så är det med detta.

Men trots dåliga förhållanden kämpade vi på och kunde
nöjda packa ihop och försvinna till respektive hem.

Som modellflygare har vi inte alltid tur…det är väl
därför vår hobby är så spännande…Fast,  man får
heller inte alltid ha otur !?

 

Lite bilder blev det. Så häng med om du har lust.

 

 

 

Grafaz Maxi

 

 

 

 

3.5 m spännvidd med goda flygegenskaper.

En artefakt och anakronism

 

En mycket lätt och välflygande modell,
som jag beskrivit tidigare på bloggen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Mot skyn ! …fastän sjöbrisen kommit in.

Sädesärlan …en favorit .
Den utstrålar begreppet FLIT OCH IDOGHET för mig.

Alltid på alerten…

 

Kategorier
Termikflyg

JOVISST VAR JAG UTE OCH FLÖG TERMIK I GÅR…

 

 

 

 

 

…eftersom vädret var perfekt.

 

 

 

 

 

 

 

 

1 m/sek, växlande vindar och 20 grader C…
Kan det bli bättre för termikflyg ?

Jag tror inte det, så jag var ute och fick mig 2 timmar
i termiken. Den var utbredd och kraftig. Ska jag 
klaga på något…så var det att sikten var inte bra,
då jag flög långt ifrån mig horisontellt och vertikalt.

Jag har publicerat så mycket bilder, då jag flyger termik,
så det blir inga modellbilder denna gången.

På Tjärbyhanget har vi två stationära glador och en stationär
tornfalk. Jag vet,  var de häckar.

Då jag satt i min stol och njöt naturen,  kom de två
gladorna
och lade sig på hanget, inväntande en termikblåsa.
Jag fick möjligheter att ta lite bilder. Avståndet var 75-125 meter.

Gladan är en märklig fågel, om man jämför med exempelvis
ormvråk.

Ormvråken är en mycket bättre termikflygare. Gladan däremot
flyger gärna ihop med min modell,  då jag kurvar termik.

Om jag flyger i en blåsa, en glada flyger förbi, så ändrar den kurs
målmedvetet till modellen, som den antagligen ser som en
artfrände.
Flyttar jag mig, följer gladan efter min modell,  som en hund
som ledsagar sin husse.

Det märkliga är och här kommer essensen i mitt resonemang,
det är,  att om jag lägger modellen att kurva i sjunk, då lägger
sig gladan i samma sjunk och kurvar…

Har inte evolutionen kommit ifatt gladan ?

En glada flyger mycket klumpigare än en ormvråk, som är
en verklig finlirare,  då det gäller att finna termik och utnyttja
en termikblåsa.

Men gladan är en vacker fågel och använder sin kluvna
stjärt intensivt,  då den flyger för att korrigera i luften.

Förutom gladorna kom tornfalken, som är en utomordentligt
vackert tecknad fågel med sin rostbruna och röda färg.

Tornfalken häckar i en lada ca 1 km från hanget och jag
har observerat den i minst 5 år nu.

Tornfalken en skicklig jägare av insekter, sork och andra
smådjur. Står i luften och
ryttlar (hovrar) spanande med
sin utomordentliga syn.

Tornfalken har stora ögon,  som sitter brett isär, vilket gör,
att den har ett bra stereoskopiskt seende,  som ger den
möjlighet
att upptäcka minsta rörelse på marken och
bedöma läget.

Som sagt,  i denna posten blir det bara befjädrade flygetyg…

Modellflyg är inte bara flyg för mig, det är också i allra
högsta grad en naturupplevelse. Eller skulle jag vilja 
säga, en naturmedlevelse !

 

 

 

Jetströmmar den 20 april 2020.

Här kan du se jetströmmen just nu. Den går i ett Omegamönster
över Skandinavien. Just väster om Norge det kraftiga
högtrycket som ger oss sol och ingen nederbörd.
Jetströmmen är den väg,  längs vilken lågtryckscentran vandrar.

Observera vingpennorna i spetsen, vilka reducerar det inducerade motståndet.

Jag tycker gladan ser aggressiv ut…

Se här hur den korrigerar i luften med vingar och stjärt.

Som sagt, jag hade fåglarna på 75-150 m avstånd.

 

En korp kom som ett bombplan,  vevande sig fram med kraftfulla vingslag i diset.

Tornfalken…alltid på spaning

Tornfalken är mycket skicklig på att ryttla.

Inget som sker på marken undgår dess skarpa blick.

En ensam sädesärla på en nyharvad åker. Visst ser den exponerad och  utsatt ut…

Gladan en ganska stor fågel.
Landskapsfågel på Österlen.

Här ser du dess aktiva kluvna stjärt som korrigerar.

Plåt i luften som ritar rakknivsvassa vita streck mot den intensivt blåa skyn.