Kategorier
Hangflyg modell

MIN TROGNA SPIRIT ELITE…

 

 

 

 

 

 

 

…har mött sitt öde på Hovs Hallar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min Spirit,  som berett mig så mycket flygglädje i mer än
500 timmar,
slutade sin existens som flygplan i går på
Hovs Hallar med en
genuint ordentlig smäll.

Jag ska redogöra för historien i korta drag så småningom.

Då det var fina förhållanden för hangflyg, stod jag startberedd
på Platån kl 1000. Vindstyrka ca 3 m/sek med nordlig vind
kanske  lite dragning mot ost.

Topprotorn snurrade på stadigt, så stod du längst upp och
skådade
ut mot Kattegatt, så blåste det stadigt i nacken på dig…

Kantrotorn fanns också på plats, men den var inte så starkt.

Väl ute i lyftet var det perfekta omständigheter och jag kunde
bara njuta åt en välflygande modell i laminär luft.

Som vanligt fotograferade och videofilmade jag.

Vid 11-tiden kom Ronny från Halmstad med sin segelkärra.
Han fick också en fin flygupplevelse.

Man kan säga,  att allt var perfekt. Men….säg den glädje
som varar.

Ronny och jag flög rote och vi var på väg åt vänster just
passerande
en av de klippspetsar, som sticker ut mot
Kattegatt då….
min Spirit plötsligt dök i ca 45 graders
vinkel snett ner riktning
kanten.

Det lustiga var, att jag just hade berättat för Ronny,
hur man skulle
agera, om man tappade sin modell
under kanten…
Vidare beskrev
jag, hur svårt det kan vara att finna
sin bortflugna modell framför och nedanför kanten.

När den första överraskningen lagt sig,  började jag
med att kolla,  om
jag hade låsning på min mottagare,
då jag stod framme vid kanten.

Nix,  jag hade ingen kontakt med mottagaren, då det
var  ett streck
där det borde stått 7.8 Volt.

Jag förstod,  att mottagaren inte hade någon ström,
eftersom det inte funkade,
eller att min modell låg
helt skärmad för radiovågor.

Jag fick redan då en misstanke att kontakterna mellan
mottagaren och acken hade separerat, eftersom jag
rotat där efter min första landning. Jag visste att
kontakterna gick väldigt “lätt”…

Alltså,  nu blev det  till att  leta. På ett förnuftigt sätt
hoppades jag.

Först slog jag fast, så gott det lät sig göras, var modellen
borde slagit ner, med hänsyn
taget till modellens
riktning och hastighet, då den dök.

Min slutsats var,  att den borde finnas max 50 m
bortanför
den utskjutande klippan.

Så det blev till att att hänga på sig sina grejor,
vilka bestod av min flygväska, väska till modellen,
min kameraväska med två kameror och min
sändare i handen för att kunna lokalisera
eventuellt servoljud och underlätta riktningsangivelsen.

Jag beslöt, att gå ner en stig,  jag visste omsom
finns i början på Platån, vilken leder ner till en mindre
platå ca 20 m lägre,  för att kunna göra en första
scanning av området.

Du ska veta det,  att stigarna vid  kanten på HH är
mycket branta och svårforcerade.

Alltnog,  jag tog mig ner till en mellanplatå, gömde
mina prylar i en buske
och började spana. Jag snubblande
runt, svettades, ramlade i enebuskar då jag
halkade
på det luriga underlaget och svor.

3-4 olika platser spanade jag ifrån, men intet plan var
att se.
Den sista platsen
jag stod på  var ca 100 m från den plats,
jag lagt mina prylar. Efter 40 minuter avbröt jag aningen
besviken. Jag tycker,  att jag borde sett min modell här…

Att gå och hämta mina saker från denna plats var mycket
svårt, eftersom det var så brant och igenväxt med enebuskar
och vildnypon.

Jag beslöt,  att göra det enkelt genom att gå till parkeringen
längs en lägre enklare  stig, sedan tillbaka upp på Platån
den normala turistvägen, för att åter gå nerför stigen  jag
börjat med, leta upp mina saker
och vända om och upp
till Platån, sen ner till parkeringen och lägg prylarna
i bilen…

Låter det enkelt ? Det var  det inte !

Jag var rent blöt av svett, då jag kom till min bil.
Det var varmt ute.

Efter jag lämnat grejorna och fått lite vätska,  gick jag
stigen ner mot havet för att gå turiststigen
längs
stranden vid HH bort mot den plats, där modellen
enligt  min mening borde finnas.

Första biten på stigen var enkel, men sen…det  var svårt
att gå med lågskor
på stenarna,  som inte ligger stilla.
Dessutom är här mycket brant.

Så småningom kom jag ner vid stranden och jag
traverserade mig mot platsen, 
där min modell
borde finnas.
Avstånd dit ca 300 m i besvärlig terräng.

Då jag kommit så långt, att jag hade ögonkontakt med
den utstickande klippan
började jag, för att inte missa
något, att leta systematiskt.

Alltså jag stannade, lugnade nerver och andning  och
spanade
metodiskt av terrängen.
Sen gick jag åter 20 m, stannade och spanade.

Dock inget, som skulle emanera från en Spirit Elite,
syntes till.

Efter mycken möda och besvär stod jag till slut med
klippspetsen till vänster om
mig och följaktligen borde
min Spirit Elite ligga till höger om den sett mot kanten.

Jag hade vissa förhoppningar om att få syn på den,
eftersom det  troliga
nedslagsområdet var här.
Men icke. Inte den minsta balsabit eller Oralightklädsel.

Eftersom jag var relativt övertygad om, att modellen
skulle ligga här,  fanns det
bara en sak att göra.

Det var att undersöka de buskage, som växte på olika
platser i den mycket branta kanten.

Kanten, som du kan se på bilderna nedan, är mycket
brant, ca 60 grader, dessutom garnerad med mindre
stenar, som är instabila
och hela tiden rör sig, då man
trampar på de.

Se framför dig en pensionär i lågskor med en väska över
axeln och en sändare i handen som försöker bestiga branten…

Det var akrobatik i högre skolan. Utomordentligt lätt
att ramla.

Inget projekt jag såg fram emot, på grund av att
buskarna var mycket täta och risiga.
Men jag hade inget val, om jag skulle hitta den
förlorade modellen.
Därför tog jag mig upp, 
så försiktigt jag kunde.

Upp 10 m och sen vilopaus. Vid varje paus scannade
jag av omgivningen på jakt, efter vad som kunde vara
en Spirit. När jag letar, scannar jag området två gånger
alltså både “baklänges” och “framlänges”.

Jag rotade igenom 3 buskage, vilket med den lutning
som fanns inte var lätt. Att ta sig igenom slyiga buskar
och samtidigt effektivt söka av terrängen i en sluttning
med så brant lutning med en sändare i ena handen är
ingen sinekur. Jo, jag svor inombords under min exkursion !

Sanningen är,  att jag var helt fysiskt slut.
Men ge mig…aldrig.

Halvvägs uppför branten satte jag mig i stenöknen
och spanade, efter att jag  just tragglat mig igenom
ett buskage.

Uppe i ett buskage, ytterligare 20 m högre upp, tyckte
jag mig ana något vitt. Jag medger,  att hjärtat började
ticka på. Kunde det vara en del av min modell ?

Jag spottade i händerna, svor och fortsatte min darriga
klättring, så jag kunde be- eller avkräfta
min observation.

Efter 10 meters klättring satte jag mig igen och kollade
det vita.
Nu såg jag, det borde vara
min modell.

Denna bekräftelse pumpade ut mer adrenalin,
så de sista 10
meterna forcerade jag,  så stenarna
tycktes yra runt en bergsbetvingande pensionär.

Jo, det var min modell. Den låg under förväxta buskar
i små delar.
Att modellen gått i bitar,
det kan jag leva med, men jag
skulle aldrig stått ut med att förlora mottagare, telemetri,
kamera
och servon.

Min modell var sönder i så många delar, som om den
passerat en matberedare, eftersom den passerat
genom en y-formad klyka.
Detta hade dock det goda med sig,  att delar av själva
kroppen, jämfört med vingarna,  inte var så sönderslagna,
så innehållet skadats.

Min acke låg 2 m från modellen och min kamera hittade
jag 5 m nedanför nedslagsplatsen.

Så där satt en modellflygare på den branta kanten och
slaktade sin modell , på det som skulle
med hem.

Det som återstod var en plast- och balsahög, som jag
under solenna former bisatte under stenarna.

Jag erkänner, det kändes som om jag vunnit på lotto,
då jag fann min modell. Oddsen
hade inte varit
gynnsamma.
Hade modellen slagit ner i enebuskarna,  betvivlar jag,
att jag funnit
den igen.

Synd,  att min välflygande Spirit gjorde sin sista landning
med en smäll och slutade
sitt aktiva  liv.
Men eftersom jag flugit den minst 500 timmar på
Hovs Hallar,
blev det ju en lämplig plats att gå hädan på.

Då jag klättrade ner, höll det på att gå illa. Jag gick
ner jämte en grus/gräsyta i tron,
att det skulle vara lättare.

Det var det inte. Under gräset fanns mindre stenar,
som låg och red och jag halkade
på de rangliga stenarna.
En fot åkte ner mellan två större stenar och jag var
tvungen att snabbt dra upp den för att den inte skulle
brytas.
Eftersom jag ryckte upp den, tappade jag balansen och
föll ut från kanten och nedåt. Jag var i ett dåligt läge.

Resultatet blev, att jag föll neråt/ utåt utan kontroll.

Men som tur var, växte det en rönn, där jag föll och jag
lyckades få tag i en av de sega
grenarna, som inte
bromsade mitt fall, men fick mig att räta kroppen,
så jag
kunde ta emot då jag föll.
Fast med ena handen var jag tvungen att skydda min
väska med min sändare, så den inte krossades
mot  marken då jag slog i.

Hade inte rönnen varit där, hade jag inte skrivit detta.

Jag skulle aldrig kunna göra om det, om jag så försökt
1000 gånger !

Nu fick jag bara en bra smäll i skallen, härliga blåmärken
på rygg och ben.
Det går över.

När jag hämtat mig efter flygturen, fortsatte jag en
mödosam färd nedåt på stela ben och värkande rygg
och anlände slutligen ner till botten.

Där jag, just på gränsen mellan växtlighet och klippor,
hittade resterna av  en flygande
vinge i  delar.
Den hade troligtvis legat där flera år.
Modellen hade varit välförsedd med Silvertejp, om
det  säger någon modellflygare något ?

Det enda elektroniska som jag hittade,  var bottendelen
av ett servo och sladd.

Så jag var inte den ende,  som landat på kanten…
Modellen jag fann, var  helt omöjlig att se, om man
kom nerifrån.
Kom man uppifrån, röjde den sig med sina frigolitbitar
och silvertejp.

Nedkommen till botten gällde det  att ta sig till bilen
på parkeringen.

Jag borde gått till bilen på lätta ben efter att jag bärgat
det viktigaste. Men det  var inte utan möda, då jag var
mycket trött.
Benen var lika rörliga som telefonstolpar
och
varenda sten kändes genom mina sommarskors sulor.

Det tog mig 35 minuter upp till parkeringen.
Jag var fysiskt trött, så har jag inte överdrivit.
Denna promenad tar normalt 10 minuter.

Där jag slutligen ramlade in i min bil och kunde hämta
andan och så
småningom fara hemåt funderande på
mina äventyr på Hovs Hallar.

Det var andra gången under 45 års modellflygande
på HH, som jag förlorat en modell under kanten.

Hemkommen kollade jag utrustningen och allt
fungerade inklusive min kamera.

Felet som orsakade haveriet var, som jag tidigare
misstänkt, att hane/honkontakten mellan acke och
mottagare hade glidit isär. Jag kollade hemma och det
fanns nästan ingen friktion mellan hane/hona.

Fast det är klart, jag borde haft koll på det efter 1500
starter och ihop- och losskopplingar. Jag har upplysnings-
vis inte använt strömbrytare på mina modeller sen
minst 30 år  tillbaka. De var ständigt till bekymmer.

Jag har en 3.2 A mottagaracke LiPo och då jag
kontrolladdade den fick jag i 860 mA,
så det fanns
gott om power kvar.

Nu blir det till att skaffa en modell likvärdig min Spirit.
Synd att en Spirit
inte går att få tag i från Great Planes.
Man har slutat tillverka den.

Alla bilder tagna med GoPro utom bilderna på Ronny,
som är Sonytagna.

Häng med, om du vill !

Ovanstående äventyr  får du aldrig den sanslösa lyckan
att uppleva, om du tillbringar ditt liv  liggande i  dvala
i en soffa framför en tv.

Ronny, ny hangflygare från Halmstad förbereder.

Start…

…och Multiplexmodellen sticker iväg.

Jovisst är hangflygning roligt !

Ronnys modell ur olika vinklar.

Pilotstället på Platån.

Sista bilden på min Spirit innan den sista flygningen…

                                                                                                          En stor del av stranden i naturreservatet vandaliserad av
                                                                                              passerandes vilja att resa monument över sin egen förträfflighet

..och här en  ytterligare bild.

                                                   Klippväggen som var utgångspunkten för letandet                                                                       

           Här har jag kommit fram till branten och är på väg upp

                                                                                                Denna bild visar höjden och de buskage jag dammsög i jakten  

         Denna bild tog jag 5 sekunder efter jag upptäckt något vitt 

                                                                                                                                  Höjden där jag kravlade

                                                      Ser du det vita ?

Här pausar jag 10 meter från min modell, som finns under buskarna ovan.

          Tror du det kändes som en befrielse att se min Spirit igen
                       Smällen var  hård, det ser du på splittret.
                            Min Mobius låg på marken 5 m nedanför.
Här har jag hasat mig in under buskarna. Det var fysiskt svårt att hålla sig kvar på kanten utan att kasa ner
När jag kommit fram, tog jag en överblick för att se, var de viktigaste sakerna fanns.

Man ska inte ha för brått utan ta det lugnt, så gott det nu går.

       Efter att jag bärgat det som ska bärgas. Klart för gravsättning…

                                                                       Krysset utmärker platsen där modellen fanns. Till höger rönnträden som räddade mig.

                       Här ser du högt upp i branten jag var. Cirka 40 meter upp…
                           Efter utförd bärgning blev det en paus innan nedstigningen.
                                                     Här kan du se ytan jag slogs med.

Flygbild på platsen för smällen med klippan rakt fram och
den steniga branten
vid vars övre del min modell slagit ned.

Omedelbart till vänster, klippspetsen och längst upp branten platsen för  haveriet.

                                                        Äntligen nere vid stranden.
                        Här kommer lite bilder under mitt stapplande till parkeringen…
                                                     Naturen är säregen och vacker…

 

                                             Här kan du se en del av det vilda hanget på HH.
                 Ser du så sprucket berget är ? Synd inte tunnelbyggarna visste detta också.
                                                                4-7 m/sek
                                        Om det är lätt att gå med lågskor här ….Sure…
                                                             Nu skimrar mitt mål…

                                                                                                 …och det sprids ett skimmer över flygaren oxå…trots allt.

     Mina ben och fötter var ömma och trötta efter fredagens extra träning…
                                                        Målet; Parkeringen framför värdshuset.

 

 

Kategorier
Flyghistoria Segelflyg

CANARD MADE IN CORNWALL

 

 

 

 

 

 

Flyga “baklänges”med John Woodfield.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

John Woodfield är en byggare av extraordinär klass.
Han presenterar sina byggen på YouTube, där han har
lagt upp mer än 130 videos.

Filmerna är mycket väl filmade och det är en njutning
att se då han flyger på ett kusthang i sydöstra England
i grevskapet Cornwall.

Kollar du hans filmer,  ser du snabbt hans kännetecken.

Jag rekommenderar verkligen, att du ser hans filmer
och ser hans hantverks- och flygskicklighet.

Alltså att flyga mjukt, skalenligt och att ha modellen
nära sig.

Sen ska vi vara medvetna om,  att han har ett perfekt hang
att flyga på. Laminära vindar och ett hang som är mjukt
utformat, vilket ger turbulensfritt lyft.

Här är en inbäddad video från John med en välflygande
Canard.
Canard betyder anka på franska, vilket relaterar
till hur
en modell ser ut i luften,  där den tycks flyga baklänges.

Stillbilderna har jag klippt ur Johns film.

Luta dig bakåt och dröm drömmen…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

HAR KORPAR ETT KÄNSLOLIV…?

 

 

 

 

 

…för kan det vara ett uttryck för glädje,

då de flyger hang ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tanken slog mig i måndags, då jag tidigt  på dagen
stod beredd att starta på Hovs Hallar.

Meteorologen hade förutsett nordliga vindar med styrkan
6-10 m/sek. Dock mellan 06 – 12 var förutsett ca 5 m/sek.

Alltså gällde det att utnyttja tillfället med lite svagare vindar,
så jag  stod startberedd strax efter 8 i det vackra vädret.

På hanget flög ett 15-tal korpar,  i vad som tycktes en
tumlande glädjevirvel.
Har du sett ibland då korparna flyger sin
aerobatik,
hur de snabbt halvrollar och rollar tillbaka.

Korpluftcirkusen fortgick under  ett konstant kluckande
ljud från korparna interfolierat av deras grova kraxande,
som är lätt att känna igen.

Är detta sättet att flyga ett uttryck för korpflygglädje ?

Kanske…eller är det bara ett nedärvt beteende under
vissa förutsättningar, som sen tusentals år finns i
deras gener…

Jag hade apterat min Mobiuskamera på kroppen på
min
Spirit.
Kameran riktad framåt och lite nedåt, för min avsikt

var att få med vingarna. Fast det visade sig,  att jag
riktat ner
kameran för lite. Nu vet jag till nästa gång
hur kameran bör sitta.

Min start skedde vid betongfortet och kantrotorn var stark.
Det blev det vanliga galopperandet, innan jag kom upp i den
laminära vinden. Lyftet var gigantiskt i den halvfriska
vinden.

Efter starten och då jag flög på en säker höjd gick jag upp
på toppen av platån och där var
lyftet mycket starkt.

Att transportera sig själv med modellen i luften är inte
enkelt…Eftersom marken på HH är svårt söndertrampad
av klövdjur, gäller det att ha split vision, så man ser var
man sätter fötterna…Jag har stått på öronen förut och letat
och försökt få syn och kontroll på en modell, som flög egen
akrobatik, eftersom jag kommit åt spakarna då jag fallit.

Att flyga långt ifrån sig mot morgonsolen kan vara svårt,
då modellen tenderar att försvinna i ljuset
och med en
grå molnskärm som bakgrund.
Så inte släppte
jag modellen med blicken, för då kan
det vara kört.

När jag flög och jag låg ca 50 över klippkanten, passerade
en MD-80 passagerarkärra på väg under lång final till
Ängelholm.
Det som var märkligt,  var hans höjd.
Eller vill jag säga
brist på höjd. Min bedömda höjd då han kom
över näsan
på HH var maximalt 750 fot.

Hur kan jag veta det ?
44 års flygerfarenhet på HH har gett mig viss rutin att

bedöma höjder relativt omgivningen.

2 timmar fick jag i luften, innan jag beslöt att gå tillbaka till
fortet för att landa bakom detsamma på den någotsånär
fria gräsytan.
Jag hade gärna flugit vidare, men jag hade ett avtal med
min tandläkare, som jag inte kunde missa.

Landning kan var problematiskt på HH på grund av turbulens,
hinder i form av stenar och träd och framför allt en stark
lärotor, som slänger vilket plan som helst som en vante.

Dock så gick landningen perfekt och inga skador.

Under hemfärden hade jag en seg näradöden upplevelse
på E6 klämd mellan 2 trailerdragare. Han låg 1,5 m bakom mig.
Framför mig hade jag på 50 m avstånd ännu en trailerdragare.

Lastbilschaufförer vägens riddare ? Glöm det !
De försvann då Cabotagetrafiken tilläts inom EU.
Där finns
människor som är utan vett och sans där oxå !

Jag tog bilder och stillbilderna är klippta från min video
från min Mobius.

Hoppa in om du vill och se på min  hangflygförmiddag
på Hovs Hallar. Hanget som ger bäst lyft i Sverige !

 

Min Spirit med kameran på kroppen riktad framåt.
Min trogna Spirit har loggat 503 timmar nu.
Still going efter många skavanker. Flyger du så mycket
som jag gör, då blir det skador. Den som aldrig flyger
har alltid blankast modell !

Kraftig nederbörd över Kattegatt.
Kom dock aldrig hit.

En av korpekvilibristerna…

Just efter start…

Stranden där getterna brukar vistas.

65 m hög klippkant. Jag har  landat in i kanten…
halvvägs upp. Efter ett klätteräventyr lyckades jag
bärga min Multiplexmodell från 1977 !

Havet var grönt i dag…

Stranden där vi kan landa, om vi flyger skärm och vi har
sjunkit under kanten i dåligt lyft.
En seg promenad
där man får bekänna färg, då vi ska åter upp till Platåns topp.

Kilen du ser här kan ställa till besvär för hangflygare  under vissa betingelser.

Möte med korpar

Skygga, men de vill gärna stilla sin nyfikenhet…

Detta är platsen där delar av Ingemar Bergmans film “Det sjunde inseglet”
spelades in.
Vidare spelades starten för Andrés nordpolsballong
“Örnen” in här i Troells film ” Ingenjör Andrées luftfärd”.

Segeltorpshanget och längst bort Norrehamn där vindmätaren finns. 

Final med bra fart.

Nu full klaff.

Här gäller det att styra i turbulensen.

…och att linjera upp modellen.

…för att kunna…

…sätta den rak på vingarna…

…samt dra in klaffen på 5 cm höjd så de inte skadas vid landningen.

Återigen startberedd vid fortet.

Ser du mot Hovs Hallar med en kikare syns dessa träd tydligt även från Halmstad.

En Horst bildar raukliknande pelare eller torn.

Du kan se här på bilden tagen nära havsytan, att jorden är faktiskt rund.
En del av bakgrunden har backat ner under horisonten och skyms av havet.

Vägens riddare (rätteligen skitstövel) som låg bakom mig på 1.5 – 2.5 m avstånd.

Utan känsla för säkerhet är föraren av den polska Scanian.
Jag höll enligt min
navigator 90 km timmen. Undrar om
chauffören i den
polska trailerdragaren tagit bort fuse
nummer 16 som disablar
farthållaren och 89 km/timman
spärren på sin Scania ?

 

 

video

Kategorier
Naturbilder

“KNUT”…ETT STORMLÅGTRYCK SOM LURADE METEOROLOGERNA ELLER…

 

 

 

 

 

 

Vi kunde förvänta oss, att apokalypsens ryttare

skulle komma på löddriga hästar i fredags…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…eftersom SMHI, SVT och kvällstabloiderna hade
utlovat STORM. Lokala radiokanaler,  som inte är
kända  för nyanser  direkt, rekommenderade folk
att stanna inomhus…kanske bättre de som kallar
sig journalister hade tagit på sig foliehattarna…

SMHI, kända för sin dåliga förmåga att göra prognoser,
endast
överträffade av något institut som
heter “Storm”,
hade gått ut med klass 2 varning.

Nu blev det inte, vad man förväntade, vilket vi
såg i tidningarnas
reportage i lördags, om den blåst,
som aldrig kom.

yr.no gick redan ut  vid 12-tiden på fredagen
med en prognos,
som sa,  att lågtrycket tagit en
nordligare bana och inte skulle drabba
oss så hårt.

Nåväl, jag tog mig ner till Laholmsbukten vid Lagans
mynning kl 0830 lördag morgon
för att få lite bilder
och kunna dokumentera förändringen av stranden
efter den förmodat starka vinden.

Jag behövde inte trängas, då jag var ensam med
naturen.

Vattnet i Laholmsbukten hade stigit på grund av
lågtrycket
och den sydvästliga vinden, som pressade
in vattnet.

Så havet hade transporterat upp sand på stranden,
vilket sedan vinden tar med sig och lämnar
vid kanten på dynerna på grund av den turbulens,
som finns vid dynkanten.

Sandtransporten är ett evigt Pater-Nosterverk,
vilket öser sanden från havet och bygger upp dynerna.
Sedan kommer havet vid kraftig vind och eroderar
dynkanten och tar med sig sanden.

Vindhastigheten var kl 0900, mätt med min Silvia
vindmätare,  ca 10 m/sek SV i medelvind.

Jag fick en promenad på 1.5 timma och hittade lite
motiv för kameran.

Det var ju inte direkt läge, att flyga med en modell
i dag i den friska vinden.

 

Vill du hänga med så hoppa upp.

 

 

 

 

 

Lagans mynning. Som synes är sandreveln vid södra sidan
borta. Det är bevis på hur snabbt föränderlig naturen är.

Så här såg det  ut i torsdags.

Kattegatt hade vita mustascher i den styva brisen.

Sommarstugebygget får väl påbörjas igen…

Denna strandvarelsen, han blev så deppad, han körde nosen i sanden.

Strandvegetationen har spridit sig från dynlandskapet ner på den platta stranden.
Stiger havet och vinden ökar,  gäller det,  att växtligheten spänner klorna i Terra Firma
för att bevara sin växtplats…

…ty havet är oförtröttligt i sin påverkan.

Där Lagans utströmmande vatten möter Kattegatt uppstår något som liknar Hongkong-sjö
då vågorna bryter. Googla begreppet “Hongkongsjö” för att få reda på vad det är.
Men det är enkelt uttryckt motsatta strömförhållanden, som ger en
toppig “skvättig” sjö. Förekom i Hongkongs hamn förr och var ökänt.

Lite mörk bild men wtf….

Vågen bryter. Det gör den, då en våg är en roterande massa av vatten.
Då det grundar  upp, reser vågen sig och till slut tappar den balansen
för att ramla framlänges. Så funkar det.

Den spetsnosade bränningsgrisen ligger och njuter  i solen…

“Här bestämmer jag” !

En av mina favoritfåglar; Kustpiparen en ganska stor fågel.

Ungfåglarna drog fördel av situationen och provianterade inför flytten.

Alla bilderna på fåglarna har jag tagit på långt håll. Ca 50 m,
varför skärpan inte är så bra, som petimätrar
skulle önska,
men för mig får det duga.
Jag hämtade ut så bra resultat det gick
ur min enkla
utrustning.

 

 

 

 

 

 

Ett litet snedsteg i blåsten…

De har en vackert tecknad översida.

 

 

Strandrågen ligger slätkammad som håret på en raggare
med Brylcreme från 1959  i brisen.

Är detta en meteorolog som gör vindprognoser hos SMHI…?

Nä..det är en medlem i fårskocken som håller borta slyet i det nyrestaurerade
områdena inom naturvårdsområdet Tönnersa. Mycket effektiv maskin.

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

LITE STRANDSTRÖVERIER…

 

 

 

 

…och några djur som jag inte trodde

  existerade i sinnevärlden…

 

 

 

 

 

 

Ingen termik sista dagarna och ingen vind som
passar mina hang.

Ibland känns det veset…Fast promenera i naturen
går bra, om
man vill få lite vederkvickelse.

Jag åkte till havet för att se, om det skett något,
som kunde väcka mitt intresse.

Jag längtar verkligen, efter en rejäl västlig
höststorm, som kan avslöja intressanta saker,
vilka  dolts i havet  och göra abrupta förändringar
i strandnaturen.

Färd ner till Lagaoset och sedan blev den promenad
till andra parkeringen
på stranden och genom
skogen åter till bilen vid Lagaoset. 8 km.

Jag har, under flera månader, närt ett tanke,
att få lite bilder
på en av de vita älgarna, vilka
rör sig i naturvårdsområdet.
Men resultat har varit noll.

Promenera längs havet är ett utmärkt sätt att
ladda de inre
batterierna. Man får lite nya intryck,
frisk luft och du hör
havets brus och frasande
mot stranden vilket ger ditt sinne en viss ro
och skapar förutsättningar för eftertanke.

För att förhindra att den något  poetiska stämningen
inte ska växa sig till en eufori, får vi inte glömma det
eviga höga
bruset från den vanvettiga trafiken
på E6,  som går jämte
stranden på 200 m avstånd.

Lite ovanligheter fann jag. Bland annat lyckades
jag fotografera
den mycket sällsynta cellulosalärkan.
Hon satt på en ilandfluten trädstam
och pillade upp
en larv, som satt under barken.

Annars var det diverse fynd längs mitt strövtåg,
som attraherade mitt öga och fantasi,vilket mina
bilder visar.

Klart är,  att växtligheten har tagit ett sista tag nu,
efter regnet,
som kommit.
Strandrågen blommar kraftigt och strändernas
blommor är  små öar av intensivt klarblått   i
sanden.

Tycker du färgen varierar på sanden, beror det på
olika ljusförhållanden.
Jag orkade inte korrigera verkligheten till en
konformistisk standardiserad bildkavalkad.

 

Häng med om du har lust.

Själva Lagaoset. Sandreveln till vänster bildad de sista 10 dagarna.
Ett bevis på hur snabbt utseendet skiftar på grund av vind och ström.

En strandodjur på marsch med sina två barn…

Jag finner bara trädets former…behagliga och mjuka.
Den överst grenen ser ut som stjärten på en fisk, eller som
mynningen på en ljuddämpare på en motor
cykel från 40-, 50-talet.

En fjäder som flaggar kanske för Saltarven till höger.

Här hade jag tur, som kunde plåta den mycket sällsynta och
skygga Cellulosalärkan.
Detta var min första observation
över huvudtaget. Latinskt namn: Alauda Positos Cellulose

Något som ser  ut som Tina Turners peruk från 1986…

Ett märklig mönster på växtligheten. Växer lika rakt
som leden av mänskliga robotar på en militärparad i Nordkorea.

Vinden raspar mönster i sanden. Om det tar tid ?
Självklart, men vem har brått mer än människorna …

Strandvegetationen i överväldigande blom.

Tänk vad lite  regn kan göra…

Livskraften är obändig tycks det…

Den enarmade strandfnasen vinkar till oss: Häng med !

Tick-Tack

Tro inte, att detta djur är snällt !

Den nya sommarstugan på gång…ljus och luftig byggnad.

Vid Lagaoset bildas ofta…ska vi kalla det laguner ?

Han pratade och bjäbbade så mycket  att käken flög ur led…
ibland kanske jag önskar,
det drabbat vissa politiker,
så de tystnar för tillfället och förmår sig själva att tänka efter,
vad de sagt egentligen….

Jag vet inte vad det är för djur…en blandning av dromedar, sfinx och get…?

Blåmärkt sensommarglädje.

Ta fram din Flora och examinera örten.
Det ger stor tillfredsställelse.
För dig som inte  har energin…Strandsenap

Annan inställning på kameran. Samt annan tidpunkt

Här har vi den gamle (6år) gårdvaren vid Lagaoset.
Han ser barskare än  vanligt, kanske beroende på
att en barnfamilj med gemensamma krafter försökte
vrida näsan av honom…tursamt nog utan att lyckas.

Den ständigt gapande sandsväljaren låg och pockade på uppmärksamhet…

…medan den trubbnosade Huvudsaken bara låg
och filosoferade…njutande en tillfällig indiansommar.

Slutligen paraden med Storskarvar. De förökar sig,
kan det
för betraktaren tyckas, exponentiellt.
Kanske de borde decimeras…
om jag vågar säga det.

 

Kategorier
Flyghistoria

FLYGTIDNINGAR FRÅN 40-TALET SPRANG JAG PÅ…

 

 

 

 

…av en händelse, då jag köpte böcker.

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter att har varit ute en sväng och flugit termik i blåsten,
körde jag inom en second-handaffär på hemvägen.

Jag är en utpräglad bokmal,  som ständigt vill ha mitt
nattduksbord laddat med oläst litteratur.

Alltså gick jag till bokhyllorna och spanade efter skönlitteratur
och historiska böcker. Tyvärr, för oss som inte är intresserade
av deckarfloden, finner man mest just deckare på hyllorna.

Men jag fann två ganska nyutgivna böcker tryckta för knappt
ett år sen. Då kostade de mellan 2-300 kronor.
I dag betalade jag 20 kr för båda. Således en god affär.

Då jag skulle ifrån böckerna såg ett bord med tidskrifter.
Det var som en gåva från himmeln, för det var facktidningar
från 1940-talet om flyg !

De var i gott skick och jag la vantarna på alla. Det var mer än
50 stycken omfattande tiden  1940-1947.

Ett kap !

Vad jag betalade ? Vågar jag inte säga. Det ska bli spännande
att frossa från tidsdokument, som beskriver ämnet flyg för
75 år sen.

Kommer lite bilder sen kanske.

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Okategoriserade

ÅLLEBERG MODELLFLYGKLUBBS HÖSTMARKNAD 2018

 

 

 

Nu närmar sig hobbymarknaden i Falköping…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

       Förra årets marknad: KLICKA

 

 

 

 

     Vill du boka bord ? KLICKA

Kategorier
Naturbilder

BARA EN LITEN NATURRESA ÖSTER OM HALMSTAD

 

 

 

 

Jag skulle egentligen plocka svamp…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sista tidens nederbörd, inbillade jag mig, borde kunnat
få fart på svamparna i våra skogar.

Alltså gav jag mig iväg till mina, vad jag brukar säga,
säkra svampställen.

Men nej, inga trattkantareller syntes tyvärr. Det fanns
stensopp,  eller som det kallas Karl Johan i överflöd,
men de var förväxta nu och bostäder för olika larver
och annat oknytt.

Mycket av andra svampar fanns det på marken, så då
jag inte kunde plocka, då kunde jag ta lite bilder på
ditt och datt.

Öster om Halmstad finns ett naturreservat som heter
Danska Fall.

Namnet är kommet av att enligt folksägen skulle
Karl XI ha jagat delar av den danska hären, i så fall
under
Christian IV över ån Assman 1676.

Vid övergången av ån ska stora delar av soldaterna
ha drunknat eller nedgjorts.

Allt enligt sägnen.

Då jag var ung, för många år sen,  och vi söndagsåkte
förbi, det som kallades
Danska Fall, fick vi alltid
reda på av de äldre, att det var
den danska hären,
som gick under här tack vare de
svenska knektarnas
slughet och  list…

Denna sägnen var väldigt väl förankrad hos de flesta
av de  tillhörande äldre generationerna.
Varför ? Tja, kanske man inte var så källkritisk  för
50 år sen? Sen var det ju spännande med lite lokal
historisk dramatik.

Om du går nere vid fallet, så ser du, att påståendet
är befängt. Varför skulle delar av en här ta sig över
mitt i ett brant fall, då  det finns 50 m därifrån goda
möjligheter att vada över ån i blott halvmeterdjupt vatten.

Jag tror inte en sekund på historien, men det har det
goda
med sig, att platsen är välkänd.

Naturreservatet är det mest besökta i Halland och
rymmer
andra minnen från förr förutom den
påstådda ödesplatsen
för delar av den danska hären.
Det skulle ha varit delar av den här,  som överlevt
från Slaget vid Lund, vilket var det blodigaste slaget
någonsin på svensk jord.

Har du vägarna förbi så parkera bilen, ta  en
promenad på 1.5 km till fallen. Allt är väl skyltat
och utmärkt.

Det är en upplevelse, speciellt om du kommer i Maj,
då bokarna står i sin ljusgröna grönska.

Här kommer lite hastiga bilder från mitt irrande
i svampskogen och från mitt besök vid Danska Fall.

Häng med om du har lust…

 

 

 

 

 

 

 

 

Platsen där jag plockat oräkneliga trattkantareller.
Men nu kammade jag noll.

Jag fotograferade lite av de svamparna jag såg.
Vad det är för sort ? Googla !

Våra växter är anpassade till sin plats i naturen.

Jag får lite associationer till några kvinnor i vidbrättade hattar…

HiTechSvampar med kretskort och IC-kretsar på ovansidan eller ?

Du ser att blåbären har skjutit fart igen efter regnet.
Bli inte förvånad om det kan bli bär om en månad eller så.

Sopparnas vaktparad i mossan.

När jag ser denna hög av stubbar vid ett kalhygge, tänker jag, med tanke på datum i dag
11. September
eller som det också heter 9/11, på de förvridna metallbitarna då
Twin Towers på Manhattan kollapsade
efter att terrorister flugit in i tornen och dödat
3000 människor och orsakat oändligt lidande.

Detta kallas föryngringsyta.

Marken här ägs av Sveaskog,  som har en försökspark här.
Skogen är ytterst välskött. Här står en frögran,  som ser till,
att det blir mycket nya plantor. Jag har planterat många
sådana egensådda granar i mitt liv. Billigare än att köpa
på plantskola.

 

Är det ett rop på hjälp  från de som bor i underjorden…

Björkticka

Ett  gäng som står och kurar ihop sig…

 

 

Har du sett att denna sopp har fått ett litet barn ?

Skivling…är den stolt oxå…eller vit flugsvamp….?

Detta belätet vaktade vägen till Danska Fall med sitt spö…

En skiva gråberg som är röd/rostfärgat. Kanske magnetit  ?

Vid Danska Fall finns lämningar efter gärdsgårdar som inramat fornåkrar.

Vy mot fallet från åskådarplats

Tyvärr lite fattigt på vatten i dag.

Ser du stenen upp till vänster. Där ska den danske kungen
suttit och tagit igen sig
enligt sägnen. Tro det om du vill…

Skulle jag tagit mig över ån, hade jag gjort det här.
Platsen är 50 m från fallen…

Här hade också knektarna enkelt kunnat ta sig över.

Danska Fall i dag.

De överallt förekommande vildsvinen sätter sin spår.

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

NYTT HÖJDREKORD MED FULLSIZE SEGELPLAN – 19439 METER

 

 

 

 

Respektingivande klättring utan motor…

 

 

 

Uppdatering 11/9

Nytt rekord är 23202 meter !

 

 

 

 

                     Artikeln från “Daily Mail” med flera tidningar.

 

 

                                                                                                                 Läs här om projektet

 

 

 

Japp det är skillnad på 120 m…med min Ava i termik
och 19439 m med en Airbus Perlan i lävåg över Anderna…                                                                                                        

 

 

Kategorier
Termikflyg

LITE HANG- OCH LITE TERMIKFLYG

 

 

 

 

 

 

Jag är modellflygare…

därför tar jag…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…de chanser som ges att komma ut och utöva min hobby.

På  Hovs Hallar har jag nyligen fått några fina
flygningar på hanget.

Den senaste tiden har  jag inte uppdaterat bloggen så ofta
av olika skäl. Vi får se, om jag kan bättra mig.
Jag vet,  att en blogg eller hemsida  som inte uppdateras
är en fullständigt  död anka.

Min blogg vill jag hålla levande för dig som är besökare…
så gott det går.

Alltnog, vi har haft en högtrycksrygg med solsken och
passerande
kallfronter.
Detta ger möjligheter för sjöbris och därmed
startar
hangmotorn vid kusten.

Vinden har mestadels legat på nord eller med en aning
dragning åt nordost.  Vindhastigheten har varit låg.
I genomsnitt mellan 1-3 m/sek, vilken är mer än tillräckligt
för exempelvis min ärrade Spirit.

Då det är svagt lyft riktning nord, ska man se upp med
topprotor och kantrotor. Det gäller att starta i rätt ögonblick
och dra iväg modellen med all kraft du har.

Detta, då det  är en fördel att ladda in rörelseenergi i
modellen, för att ha lite valfrihet att manövrera vid kanten,
om det krisar.

Att åka nedanför  kanten, 70 m lodrätt, är inget önskeläge,
hur duktig och van du än är som modellflygare på hang.

Jag kom upp i lyftet efter lite akrobatik över kanten och
väl i den laminära havsvinden var det en barnlek att flyga.

Ok, nu är jag på 100 m höjd, vad gör jag sen då ?

Jag flyger min utomordentligt vältrimmade Spirit och
njuter av dess rörelser. Ibland njuter jag åt min egen
flygning oxå…

Jag menar,  då jag verkligen försöker flyga rent och
effektivt genom att använda samtliga roder på rätt sätt.

Det är inte nödvändigt  att flyga som en galning på
ett hang.

Man kan bara njuta av flyg och natur.

Genom högtrycksryggen och att kallfronter passerat,
fick vi en labil skiktning i luftmassan, som möjliggjorde
termikflygning.

Sjöbrisen indikerar på sitt sätt termikförekomst inne
över land, då Cu-moln bildas. Den stigande luften,
som bildar molnen ska ju ersättas och då sugs luft från
havet in och sjöbrisen drar igång.

Jag har varit ute och flugit termik under just dess
förhållandena de sista dagarna. Vindstyrkan har varit låg,
varför jag kunde kurva utan att driva iväg en kilometer.

Ofta har jag startat vid 9-10-tiden och då har termiken
varit svag.
Termiken må vara svag,  men min HyperAva tar minsta
blåsa genom modellens utomordentliga egenskaper.

Blåsorna tidigt på dagen, där jag flyger, är svaga och
glesa, så det gäller att utnyttja modellens förmåga.

Efter hand som instrålningen ökar, blir termiken bättre
och mer utbredd. Vid 12-tiden är det gott om  vidsträckta
områden, där  det lyfter. Problemet är inte att komma
upp, utan att komma ner.

Lite hjälp med flygandet har jag av migrerande ormvråkar,
vilka nu beger sig till Sydeuropa och Afrika för en behaglig
vinter.

Vi kan förvänta en ökning de närmaste 14 dagarna av
flyttfåglarna.

På förmiddagen flyger jag torrtermik, men vid 13-tiden
börjar det blomma av Cu-moln. I torsdags var det sådant
väder.
Vinden var i torsdags O-SO ca 1-3 m/sek.

Ett problem hade vi med konvektionsdimma.  Som du vet,
sätter dimma ner sikten och gör modellen svårare att se.

Så det blev till att hålla modellen nära sig.

I torsdags startade jag 0930, mellanlandade för att byta
kamerabatteri efter lite mer än en timma, för att definitivt
landa kl 1300.

Så mer än 3 timmar i luften.

Under mina flygningar förbrukade min gamla Mega-motor
och mottagare med servo och telemetri
2070 mA,
vilket var, vad jag fick i, då jag laddade efter hemkomsten.

Vi är ju bara i början av September, varför jag hoppas på flera
möjligheter till termikflyg.

Vi modellflygare  är som loppan…vi lever på hoppet…

Här kommer diverse bilder…som är tagna med min Mobius,
där jag klippt stillbilder ur videomaterial.

 

 

Min Spirit på HH

Klart för start.

Så här såg det ut, där jag flyger termik för 14 dagar sen…inte ett grönt strå på vallen.

Så här ser det  ut i dag…

Då var gräset gult och björkarna släppte sina löv.

Nu har växtligheten kommit igång efter regn.

Då…

Nu grönskar det  igen.

Start med Mobiusen på bommen videofilmande.

Du ser ingen Cumulusbildning kl 0930

Men termik det flyger vi…

Ja, skyn är blå.

Jag gnetade mycket mellan 50-100 meter…

Dag för landning så ut med aerodynamiska bromsarna

4 m Ava…ser du molnen till höger ?? Små Lenticularis från Hallandsåsen.

Du ser det var disigt, vilket satte ner sikten.

Enstaka grågäss på väg till sina betesplatser.

Naturen har startat om och blåklockan prunkar.

Skyn klockan 12 där jag flyger.

Vallen växer så det knakar nu.

Undrar hur lång tid människorna för 1200 år sen tog på sig
för att transportera hit och  resa denna monolit ?

Kategorier
Teknik, allmän

TÅGDAGARNA I LANDERYD 2018

 

 

 

 

 

 

 

Några snabba bilder från min mellanlandning i Landeryd.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1-2 september anordnades Tågdagarna i Landeryd. Arrangör bör
ha varit tågentusiasterna och kommunen.

Landeryd är en järnvägsknutpunkt som blev en uppställningsplats
för lokomotiv, att använda under ett läge då vårt elektrifierade
järnvägsnät inte fungerade…ungefär så tror jag.

Denna uppgiften är numera struken och anläggningen har blivit
ett museum, vilket vårdas av ideella krafter.

Det är stora och tunga prylar, så det är definitivt lättare att
samla frimärken.

Jag hade vägarna förbi upp till Västergötland och beslöt att
besöka tillställningen, då jag aldrig nånsin varit i trakten.

På mig tycks Landeryd vara ett något förtvinat före detta bruks-
samhälle. Mycket av den gamla infrastrukturen var borta.
ICA-handlaren hade slagit igen, eftersom människorna
hellre åker till de groteska köpladorna i korrugerad plåt.
Finns det nåt fulare är svenska köpcentrum med sina
plåtkyrkor ägnade åt Mammon ?

Relativt mycket människor hade dykt upp, trots ett svagt
strilande regn. Förutom svenskar fanns det danskar, tyskar
och holländare, enligt vad registreringsskyltarna sa.

Parkering 40 spänn vilket är inget att säga om. Bara
pengarna går till ett vettigt ändamål.

Inträdet till museiområdet, så vitt jag såg, var fritt.
Vid och i lokstallarna stod uppställda lok  av olika
sorter, just som vi förväntade.

Det vi, som kallar oss moderna människor, kunde lägga
märke till, var hur oerhört arbetsintensivt vad gäller
metallbearbetning ett ånglok var.

Betänk att 1915 hade vi inte CAD. eller CAM !

Men,  man hade duktiga ritare och människor som behärskade
tekniken att svarva, fräsa och slipa.

Yrkesskickligheten var stor vid denna tid. Det är därför,
vi i dag 2018, fortfarande
kan köra ett lok tillverkat 1912.

Intressantast tyckte jag att Halmstad-Nessiö-Järnvägs
direktionsvagn var. Ett litet smycke som ledningen i
företaget använde, då de gav sig ut på inspektion av
bansträckorna, eller kanske mera rätt, då de ville ta
sig en tur spårbunden.

Denna mekaniska tingest kom ljudlöst glidande på spåren
i max hastighet 40 km/timman, medförande passagerare
som fick en 10 minuters åktur för 20 kronor.

Maskinen var i väldigt gott skick och åldern ca 120 år…

Vid lunch anlände ett större ånglok med tre passagerarvagnar
för ett besök. Tåget var fullsatt av järnvägsentusiaster.

Man stannade till för att fylla på vatten till ångmaskineriet.

Förutom tåg fanns en marknad där det vanliga såldes.
Alltså T-shirts och lösgodis.

För de yngre arrangerades turer med häst och vagn dragen
av nordsvenska hästar.

För mig var besöket en möjlighet att bekanta mig med Landeryd
och dess järnvägsmuseum.

Önskvärt hade varit,  att eftersom det var många medlemmar i
föreningen tillstädes, att det funnits en man vid varje lok,
som kunde gett info om loket, för folk var nyfikna.

Kanske nästa år ?

Här kommer ett fåtal av de bilderna jag tog.
Jag kommenterar sparsamt, ity jag vet,
du förstår,  vad det föreställer.

 

 

 

 

 

Här står det…

Ser du att ortsnamnen ofta slutar på  -ryd ? “Ryd” kommer från ordet “Röjning”,
alltså
en plats där exempelvis skogen röjts bort för att bereda plats för människor.

  

Här kommer “Whispering Willie” smygande…

20 kronor ToR.

Högsta tillåtna hastighet 40 km/timman

Halmstad-Nessiö- Järnväg. Kolla landskapsvapnet.

 

Ser ut som en dockvagn…

Inte fly-by-wire direkt…snarare TBYH. Turn By Your Hand…

   Fotogenlyktor Jag undrar hur mycket ljus de skapade egentligen ?

Dieselelektriskt växellok.

En ångloks fightingface

 

Lokstallarna med skorstenar för ångloken och utanför en vändskiva.

Rälsbussar av välkänd modell…i alla fall för oss som har åldern inne.

SJ:s klassiska logotype.

Betänk hur mycket energi som ska absorberas av bromsklossarna
vid en inbromsning av 50 ton från 90 km/timman…

Arbetsplats för en lokförare 1915

Är det bromsreglaget till vänster ?

Tänk om ett lok med ovanstående träsits hade satts i trafik idag ?
Arbetsmiljö ? Fast det finns ju fjädring på pallen…

Renoveringsobjekt

Är det en ångdriven luftkompressor till vänster ?

Det var noga med skyltningen för 100 år sedan.

Undrar hur ljuset från den stora strålkastaren lyste, då tåget körde i dimma ?

Ordning och reda.

en mässingsskylt som talar om då pannan (?) provtryckts.

Undrar hur det lät här, då loket dundrar på i 90 km/timman ?
Likaså undrar jag hur mycket lokföraren kunde se framåt under
mörker eller eljest då sikten är skymd ? Det ar ju små fönstergluggar…

Fakta

Mekanik

Vevstakar

Mycket vatten. Jag antar man inte hade kondensor på ett lok,
till skillnad mot ett fartyg som kondenserade använd ånga, så man
inte förbrukade färskvatten i onödan.

Lok med tender innehållande kol och vatten. 

Dieselelektriskt lok från 50-talet.

 

Landeryds station.

Nostalgi drar alltid folk. Vilket bevisar att det var bättre förr !

 

 

Persontåget drar igång.

Måste kännas som att flyga en Super Constellation att få ratta ett ånglok…

Vet du varför ett ånglok låter “Tuff-tuff” då det kör ?

Påfyllning av pannvatten.

 

Handlaren har slagit igen och köper väl nu in på Lidl…

Inget kan vara så ödsligt som en gata i ett brukssamhälle, som nu bara är ett samhälle utan bruk…