Kategorier
Hangflyg modell

KONSTEN ATT MISSLYCKAS FEM GÅNGER.

 

 

 

 

5 gånger är mer än 1 gång…

 

 

…vilket jag gjorde,  då jag skulle flyga med min “Lilloo”.

Jag och Frank skulle försöka flyga min “Lilloo” på Tönnersahanget, eftersom det är 5 m/sek rakt på, vilket skulle garantera bra lyft.

Men jag misslyckades grundligt.

Varför ? Troligen en kombination av olika orsaker.

Tänkbara skäl, fel tyngdpunkt, för stora utslag på elevonen, dåligt lyft, how knows ?

Vi vidtog de åtgärder,  som var adekvata, men det hjälpte ej. Troligtvis kräver modellen bättre lyft.

Modellen har nu fått mindre utslag och utslagen  är mycket mer exponentiella, än vad de var vid detta flygtillfället.

Vi får se hur det går…som flickan sa.

Här en liten videosnutt som visar mina tillkortakommanden;

Kategorier
Old Timer flyg

ÄR DU UTLESS PÅ FRIFLYGANDE OT-MODELLER …

 

 

 

 

…då är detta inget för dig…

 

 

 

 

…därför jag tröttnar aldrig på att se hur byggares möda och arbete omvandlas till glädje och tillfredsställelse, då deras modeller flyger, som de önskar.

Detta lilla anspråkslösa bildspel är från Svenska Mästerskapen i OT-Skalaflyg för friflygande Ot-Modeller i Skånes-Fagerhult på dess flygfält vid Fedinge.

Håll tillgodo !

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

ÅTERKOMSTEN…

 

 

 

…av en bortflugen modell.

 

 

Då jag och David flög på Hovs Hallar senast, hade han lite otur…och landade sin “Weasel”, en flygande vinge , i den djungelaktiga växtligheten framför hanget vid Segeltorp.

Vi vet alla…att det är näst intill omöjligt att få tag i en modell där. Dels är växtligheten mycket tät, buskarna har otaliga vassa taggar och buskarna är höga.

Som grädde på moset är marken kraftigt lutande och mycket svår att ta sig fram över.

Vi beslöt, då modellen lagt sig till ro i buskarna, att vi skulle bärga den om några dagar. Beslutet grundades på, att vädret skulle bli torrt och ingen skulle kunna se modellen, så den borde ligga säkert.

För att se exakt var modellen fanns tog jag flygfoto , så vi hade en uppfattning , vilken väg vi skulle välja.

I onsdags for vi ner till platsen utrustade med kläder och utrustning för att bärga Davids modell.

För modellflygare känns det som en hederssak att bärga en modell, som ligger bortflugen i naturen. Det känns inte bra, att lämna den och det handlar inte här om pengar, utan det handlar om den egna modellflygstoltheten !

Nåväl, David utrustade sig och begav sig försiktigt in i det gröna okända.

Relativt snabbt kunde han rapportera,  att hans modell var inom synhåll. Den hade efter tisdagens hårda vind fallit från kronan av buskarna ner mot marken och hängde bara en meter upp.

Efter en stund knakade det i buskarna och en vit modell dök upp ur det gröna följt av ett glatt men svettigt ansikte.

David hade räddat sin modell.

Det fanns inga skador på modellen utan förhoppningsvis ska det räcka att ladda acken och sen flyga på nytt.

Dagen var mycket varm, men det avskräcker inte oss hängivna vår hobby,  utan vi flög ett par timmar.

Jag provade Davids “Ceres” som är en snabb F3F-modell.
Den är ganska tung och ska flygas med press genom svängarna för att hålla och om möjligt öka hastigheten.

Jag önskar,  man haft en sådan modell 1975…

Vi  lämnade platsen nöjda med flygning och räddningen av en “Weasel”.

Vi ses på Hovs Hallar !

Lite bilder blev det från vår återfinnandets dag.

 

Segeltorpshanget vid Hovs Hallar

Den mycket besvärliga terrängen..om man ska finna sin modell.

Så var det.

Endast modellflygarens hatt återstår…

En modell skymtar i det gröna…

…följt av en modellflygare…

…med sin åtråvärda modell i handen…

…det känns ok nu…

…så han lyfter på hatten !

Grejat !

Klart starta efter SAR-operationen. (SAR = Search-And-Rescue)

“Ceres”på Segeltorp.

Den gamle…men ung i sinnet !

Flygande en “Ceres”…fast han behöver nog gå till frisören…Landningssekvenser.

“Kråkbroms” aktiverad för landning.
Som innebär,  att skevrodren fälls upp och klaffen fälls ner, vilket ökar sjunkhastigheten avsevärt.

Här var det nära ögat med slickstenen…

 

Kategorier
Hangflyg modell

SOM VANLIGT DÅ VI FLYGER…

 

 

 

…något oväntat sker.

 

 

 

 

Häromdagen träffade jag David från Falköping vid Hovs Hallar, där han ville flyga hang.

David bor numera mellan Gislaved och Smålandsstenar, varför han ju har en bit att köra.

Vädret var perfekt med svag nordvästlig vind och behaglig försommartemperatur.

Förvånansvärt lite folk vid denna normalt välbesökta naturplats.

David flög med dels in flygande vinge, vilket jag ska berätta om senare och med sin fina “Ceres” fullkompositmodell.

Jag kanade runt med min “Introduction” alltid pålitlig i svag vind.

Vi hade en bra dag med näktergalar, gulsparvar, gökar och glador. Gladorna rövade ägg ur fiskmåsarnas bon vid stranden. Glador är rovdjur !

Då David flög med sin Multiplexvinge ? var han nog lite okoncentrerad, därför vi stod och pratade och var tvingad att göra en forcerad landning just framför hangkanten.

Alla som varit och flugit vid Segeltorp vet, att landar du i slyet framför kanten…då har du ordnat jobb åt dig, då du ska bärga modellen.

Modellen ligger ca 6 m in i slyet nere på kanten och vi beslöt,  att modellen ska vi bärga, då vi har bättre kläder och utrustning.

Ett långt glasfibermetspö, minst 8 meter är en god hjälp att fiska upp modeller med. Spöet försett med en snara i spetsen.

Jag själv några gånger fått bärga min modell från denna täta djungel av vildnypon, vresros och hagtorn. För att inte tala om,  då jag åkt ner där med min skärm…

Därför vet jag, vad som krävs för att komma helskinnad därifrån. Man ka ha en kraftig overall, rejäla skor och tjocka skyddshandskar. Allt för att vara skyddad mod de miljoner taggar,  som finns på växtligheten.

Jag har plockat taggar i en vecka från händer och armar efter att ha rotat efter en modell…

Bortsett från Davids bortflygning hade vi en fin dag och vi kunde åka hem trötta, solbrända och med fina upplevelser.

Modellen ska vi om nån dag åka ner och bärga. Som modellen ligger och med torrt väder närmsta tiden, så ligger den säkert där den ligger i sitt rede.

Jag ska redovisa bärgningen här senare.

Häng med !

Mina bilder tagna med min Sony och framför allt med min lilla eminenta Mobius actioncam.

Här kommer ett urval.

 

Hanget vid Segeltorp. Cirka 30 m högt och utmärkt lyft. Synd invasiva växtarter har brett ut sig. Då vi började flyga här under tidigt 70-tal, fanns här bara gräsbeväxta sluttningar.

Davids flygande vinge, som gick ett oväntat öde till mötes…

Ceres, en fin högpresterande modell.

Gladan som rövade ägg vid stranden bland fiskmåsarna.

Ständigt spanande efter möjligheter till mat…

Davids flygande vinge tar i under sväng…

En av de stadiga fåglarna vid HH är gulsparven med sitt typiska läte ” Fi-fi-fi-fi-fi fritt flyt”

Tjänare ! Kolla som han kniper om grenen,  han sitter på..

Ceres över Kattegatts fria horisont.

Tänk om haft en sådan modell 1975 ?

David koncentrerad

 

“Ceres”en snabb modell.

Modell och pilot Segeltorp Juni 2023

Tidigt på dagen kom dimmoln rullande in söderifrån.

Ja, du ser själv modellen…inte det enklaste att bärga, men vi kommer att göra det.

 

Kategorier
Termikflyg

FLYGA TILLSAMMANS MED GLADOR

 

 

 

Glador tycker om att ligga i samma termikblåsa som modellflygaren.

 

 

 

Under  många av mina termikflygningar har jag haft sällskap av likaså termikflygande fåglar.

Främst glador, ormvråkar men även tranor.

Tranorna är de bästa termikflygarna följda av ormvråkar.

Glador är inte goda termikflygare. Om jag flyger med min modell och det är sjunkande luft, kommer gladorna till mig i tron det finns termik, även om jag kurvar i sjunket.

Kanske det är en betingad reflex, likt Pavlows hundar, som får gladorna att kurva ?

Eftersom jag ofta har min Gopro på modellen, har jag försökt, då tillfälle ges att fotografera fåglarna.

Det är inte lätt, då det är svårt att sikta. Men ibland lyckas det då jag videofilmar och sedan kan klippa bilder ur filmen.

Min bästa film är,  då jag flög i en fin termikblåsa med ca 50 tranor. Mäktig upplevelse.

Denna gången lyckades jag få lite bilder,  som beskriver en glada liggande i samma blåsa som min modell.

Finns det en glada nära där jag flyger termik,  så kommer fågeln och piggybackar. (Piggybacka =Åka snålsjuts)

Bilderna klippta ur min video därav lite dålig kvalitet.

Jump in and buckle up !

 

 

Frankie och Mats

Glada på termikjakt

I samma blåsa

“Nu gäller det att hänga med”, säger gladan.

Modellflyg

Vy med Cu-moln

Den jag flög rote med

Min rotetvåa

 

Vacker fågel och en utpräglad och anpassad predator

Ava Pro, ett utmärkt plan med goda egenskaper.

Kategorier
Naturbilder

EN FÅGEL I SKYN…

 

 

 

…räcker för att glädja mig !

 

 

En fågel vars kvitter ständigt väcker minnen hos mig är sånglärkan.

Jag minns, då jag bodde i Skövde och vi låg ute vid flygklubbens fält vid Hasslum och väntade på bogserpiloten,  som skulle dra upp våra segelkärror, hur skyn var full av  sånglärkor,  som intensivt kvittrade och hävdade sitt revir.

Samma förhållanden i dag, då jag är ute med mina termikflygplan och sitter i min stol och flyger. Jag upplever naturen mycket starkt, då en lärka ryttlande spelar sitt intensiva spel för att tala om, att här är hon chef.

Sitter jag och koncentrerat flyger min modell i min egen bubbla, kommer en uppdykande spelande sånglärka in på min imaginära scen som ett intensivt vibrerande och drillande utropstecken.

Härligt.

En sånglärka flyger i regel på ca 80 meters höjd,  då de spelar. Varför de kvittrar ? Jo bland annat för att hävda sitt revir och tala om för inkräktare, att här bestämmer jag.

Eller kanske de kvittar av glädje…hur nu en liten sånglärka kan känna det…fast det är klart, om jag får en fin termikblåsa, som bär min modell så högt jag vill, så känner jag också lust att kvittra…

Då en sånglärka beslutar sig för att landa efter en kvittersejour i skyn, gör hon det genom att vinkla stjärten uppåt, vilket får henne att sjunka nästan vertikalt.

Exakt samma system använder modellflygare, vilka flyger friflygande modeller då de vill avbryta flygningen. Stabilisatorn fälls upp och modellen sjunker nästan rakt ner som förebilden lärkan.

Tyvärr har jag de senaste åren märkt, att antalet av sånglärkor minskat. Varför ? Only Heaven knows ?

Det är inte lätt att fotografera spelande lärkor. De är ju små objekt mot en blå sky. Kameran har svårt att fokusera och jag måste köra på 1/10000:dels sekund slutartid.

Det påverkar resultatet kvalitetsmässigt. Alla bilder är uppdragna till gränsen av det som är möjligt.

Tur min kamera har funktionen kontinuerlig tagning, då den rasslar iväg många bilder per sekund.

Mina bilder tog jag , då vi flög vid Haga en fin sommardag dagen innan Sveriges Nationaldag.

Jag fotograferade också andra fåglar och det kommer här på min blogg.

Här är några av mina ögonblick som jag fick erfara tack vare för jag var ut och flög och inte låg i dvala framför en tv och lapade i mig 20 avsnitt av “Ullared”…

 

Landande lärka med uppfälld stjärt.

Kategorier
Termikflyg

HÄNDELSERIKT BLIR DET OM MAN MODELLFLYGER.

 

 

För mig händer för det mesta det oförutsedda…

 

 

 

 

 

…då jag är ute  med mina modeller.

De enda som kan sia om framtiden är nog politiker och journalister ?

Jag kan det inte. Måndagen bjöd på högtryck, eftersom jetströmmen på norra halvklotet har den bana den har nu, vilket har medfört torrt och relativt klart väder.

Vi hade  sol och kl 11 ca 20 grader. Det borde alltså finnas termikförutsättningar. Vinden var svag nordväst, som gjorde,  att sjöbrisen inte blev besvärande.

Frank hängde med med sin nyprintade elseglare för att provflyga.

Framkommen till termikflygställen möttes vi av 3-4 m/sek NV, klarblå himmel. I kanterna kunde man se Cumulus och vi hoppades det skulle blomma upp,  även där vi var.

Min modell var min Ava Pro, som med förlov sagt flyger  som en dröm, enligt mitt sätt att se det.

Först att flyga var Frank och efter montering kastade jag iväg modellen för honom. Den väger komplett 680 gram, vilket indikerar, att printade modeller är lätta.

Modellen hade V-stabbe, vilket jag är kritisk till på termikmodeller utan skevroder.

Hursomhelst,  modellen for i väg för motor och den var nostung. Men det löste sig. Vad som inte löste sig var, att modellen inte svängde…

Den gick i det höga gräset och den tunna nosen bröts.

Inga problem sa Frank, jag printar en ny kropp.

Hoppas han monterar skevroder sen.

Nästa modell var min Ava, som startade.

Småpluttrig torrtermik som inte var lätt att fånga. Jag vet, efter 50 års termikflygande med modeller, att tidigt på dagen nära kusten är det inte utbredd termik under de rådande förhållandena. Men jag gnetade på och kom upp, så högt jag önskade.

Under min flygning kom glador och piggybackade på min modell. Glador är jämfört med ormvråk usla temikflygare.

Jag ska redovisa mina möten i luften med gladorna sedan.

Senare blev det fart i termiken och det lyfte typiskt över stora ytor och lyftet var starkt.

Inga problem att hålla sig uppe. Jag satt i min Biltema-stol och njöt och trivdes med modellflyglivet,  då jag väcktes ur mitt flygande av att tyget i stolens sits, som var dåligt, plötsligt sprack och jag åkte ner…

Tur jag har en ny stol hemma…

Hursomhelst fick vi en bra dag med våra modeller och Frank flög min Ava eftersom hans modell hade fått en smäll på nosen.

Jag redovisar min närkontakt med fåglarna i kommande inlägg, så stay tuned, vi ses !

 

Ava Pro

Ett utomordentligt bra flygplan.

På väg att landa med aerodynamiska bromsar.

Frankie rattar min  modell.

Efter landning i högt gräs

En glada på väg att piggybacka.
(Piggybacka=Åka snålskjuts)

Den gamle i sin stol…som brakade ihop…

En skugga av sitt forna jag kanske…

Cumulus växer upp i kanterna.

Kolla molnens platta undersidor

Kategorier
Naturbilder

BARA EN SÄDESÄRLA ?

 

 

 

Är det någon mer än jag…

 

 

 

 

…som tycker att antalet av fåglar har minskat ?

Tendensen märkte jag tydligt förra sommaren, då antalet tofsvipor tycktes ha kraftigt gått ner.

Vi,  som var vana att se tofsvipornas tumlande flygning över ängarna nära havet och deras genomskärande varningsskrik, vi möttes av nästan total tystnad.

Även de mindre fåglarna har minskat i antal. Orsakerna kan inte jag sia om, men ska jag gissa, kanske fågelinfluensa, virus eller det som jag mest tro på, lantbrukets odlingssätt och monokulturer.

Biotoperna för fåglar försvinner i förfärande takt, även om man försöka restaurera marker,  så de passar våra fåglar.

Kan du tänka dig en natur utan en drillande lärka i skyn, eller kan du tänka dig en försommarkväll utan en näktergals gränslösa spelande och knäppande  ?

Jag var ute och strövade häromdagen och träffade på en sädesärla, som nervöst trippande runt på sina otroligt spinkiga ben bland grus och stenar.

Att dessa tunna ben kan åstadkomma så mycket ?

Här några bilder.

 

Kategorier
Hangflyg modell

ÄVENTYR PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

 

Hangflygningar vid Hovs Hallar i dag innebar glädje, svett och blod…

 

 

 

Väderinstitutet yr.no lovade nordväst ca 5 m/sek för vårt  hang vid Segeltorp.

Alltså beslöt jag att åka dit med några modeller. Dels min lätta modell “Introduction” med vikt 900 gram och spännvidd 3 meter. En lätt modell som så gott som alltid är flygbar.

Dels hade jag med en ny modell, “Lilloo”, vilken är printad ut. Spännvidd 70 cm och vikt 270 gram. Jag hade endast handkastat den och var osäker  på dess trimning.

En annan som ville utnyttja vinden var en skärmflygare från Eslöv som heter Jan. En duktig pilot som alltid tycks kunna flyga, även om förhållandena tycks marginella.

Kan skärmar flyga, då kan mina modeller flyga, så jag startade för att omedelbart hamna i en buske…

Nåväl, ingen skada skedd, utan jag gick gjorde ett nytt försök och det gick bra. Lyftet starkt och jämnt och en piece of cake att flyga.

Dock var jag nyfiken på min “Lilloo” hur den skulle flyga på ett hang.

Startade  i den kanske just då lite avtagande vinden.

Problem direkt. Den var alldeles för nostung. Lyckades hålla den i luften 10 sekunder, varefter jag landade mitt i buskkaoset. Buskarna är vresros, vildnypon och hagtorn. Samtlig försedda med långa taggar.

Jag var tvungen att landa eftersom det på grund av den felaktiga tyngdpunkten inte gick att få upp nosen. Men under den korta tid jag flög, kände jag att modellen hade potential och kommer att flyga ok då tyngdpunkten är ok.

Problemet nu var att bärga modellen. Jag gick ner till stranden för att försöka nå modellen den vägen. Men det var omöjligt på grund av växtligheten. Dessutom hade jag inte lämplig klädsel för att skydda mig mot alla taggar och törnen.

Janne kom till min hjälp, eftersom han hade rejäla skor och handskar. Det var inte lätt att  ta sig fram, men efter ett frenetiskt jobb kom vi fram till min modell och fick den bärgad.

Stor glädje och tacksamhet.

Låt mig säga att jag var blodig efter eskapaden ! Höll på hemma i en god stund och pillade ut törnetaggar ur min späkta kropp med en synål…

Trots detta återvände jag till hemmet med rika upplevelser, nya erfarenheter och lite mindre rik på mitt blod…

Min modell klar för start.

En art av Blåvingefjäril

Jan från Eslöv

Det vi har vid havet, den obrutna horisonten,

Skärm över Bjärebygd.

Start för min modell.

Start för min “Lilloo”.

Ingen rolig terräng att ge sig ini.

Bara taggar

Janne har fått grepp om modellen.

Vassego !

Du ser själv hur det såg ut…

 

Jo jag var något ledbruten oxå…

Här lite bilder och en hastigt hopkommen video.