Kategorier
Termikflyg

4/ 8 CU OCH NOLL (0) VIND…

 

 

 

 

 

…det väcker flyglusten hos mig !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag är inte nödbedd, då det gäller att hänga med ut och flyga,
då vi har så goda förhållande, vilka rådde i måndags,
i alla fall i södra Halland.

Kl 12 hade vi uppskattningsvis 3/8 Cu och ingen vind. Det såg ut,
att kunna bli en utmärkt termikdag.

3/8 Cu betyder att himmeln är täckt till 3/8 med Cumulusmoln,
vilket är en indikator på termisk aktivitet i atmosfären.

Var vi åkte ?  Jo, med tanke på eventuell sjöbris drog vi oss ca 10
km bort från kusten. Nu blev inte sjöbrisen något problem,
eftersom den inte kom igång förrän vid 15-tiden.

Min modell…ja,  det var min HyperAva, som jag  utrustade
med en
GoPro,  som fotograferade parallellt med vingen och
en Mobius, 
som jag monterat på en hållare på kroppsbommen
som filmade
framåt.

Alltså monterat och klart för start kl 1300. Variometern påkopplad
och min flygstol på plats med en vattenflaska i hållaren på stolsbordet.

Så iväg med modellen i den stilla luften och 23-gradiga värmen.

Luften var full av fjärilar över gräsytan,  där jag startar och landar,
som ett tecken att sommaren kanske inte är slut än.

Vi klättrade till 75 m, där variometerns frekvens på pipandet
steg snabbt.

Således stängde jag motorn och i samma ögonblick
lossade huven i kolfiber på modellen. Som jag vis av erfarenheten
har säkrat med en bit persiennsnöre.
Jag har tappat en huv tidigare
i åkern nedanför hanget,
som Pär Lundqvist lyckades hitta för mig.

Med huven hängande som ett  aerodynamiskt påhäng,
fortsatte min
Ava att tryggt kurva högre i termiken.

Jag klättrade verkligen snabbt till 550 m och väl uppe på höjd
behövdes inga termikvarv för att behålla höjden.

Det var bara att flyga delfinflygning. Delfinflygning innebär.
att jag i normal luft
flyger med normal trim, men då jag flyger
i stigande luft, försöker jag
flyga med lägsta sjunkhastighet
och så sakta det är effektivt,  för att kunna plocka så mycket
höjdvinst
jag kan i stigande luft.

Flyger man under ovanstående betingelser,  så känner jag
mig i alla
fall helt avslappnad i mitt flygande.
Dock beredd på åtgärder, om
de skulle behövas av någon
anledning.

Då det gäller radiostyrt modellflyg, vet jag,  visare  av 45 års
erfarenhet,  att allt kan hända !

Ingen oförutsett skedde. Det enda som dök upp i skyn var, skulle
jag vilja säga, en glada som med glatt.. hjärta piggybackade på
min HyperAva
i  termikblåsorna.

Jag anser gladorna, jämfört med ormvråkar, är sämre flygare.
Speciellt märks det i termik. Om jag flyger termik
med en
glada och jag flyger ut i sjunket och börjar kurva, då hänger gladan

på i mitt kurvande,  som endast leder till höjdförlust.
Under termikflygning har inte gladan  skuggan av en chans
att hänga med min Ava i stiget.

Snart kommer de migrerande vråkarna i stora flockar på sin
väg mot
södra Europa eller Afrika. Då kommer vi att få se
på termikflygning !

Kl 1530 landade min Ava i gräset efter nästan 3 timmar i
termiken.

Min strömförbrukning för motor och rx+vario = 885 mA
för hela tiden.

Så du förstår, det var goda förhållanden.

Jag fotograferade med två ombordkameror och hade en
GoPro monterad
på en höbal.
Den ville jag skulle plåta min verksamhet och som du kommer

att se, blev det en hel del bilder.

Det är för mig lite förvånande,  att mina besökare på bloggen
ständigt efterfrågar
bilder…så jag tänker låta det komma
sådana  även i framtiden.

Bilderna är, med få undantag,  klippta ur videofilmer från
GoPro och Mobius.

Hoppa in, knäpp fast dig och njut av mina ögonblick med
min kära Ava !

 

Koll av allt innan start.

Efter start lossade huven som du kan se.
Till vänster sitter min ständigt närvarande GoPro.

Den fick hänga och dingla i 1.5 timma…
Sladden, som sticker ut vid kameran,  är
en antenn för min Picolario variometer.

Den löst hängande huven tycktes inte påverka  flygegenskaperna negativt.

Vyerna får ni på köpet…

Dags för landning…bromsa bort höjden.

Ut med bromsen. Jag ser alltid till att ha god höjd vid planering för landning.
Du ser min vita bil till vänster. Precis jämte den landade jag.

Jag kommer in snett beroende på några ryttare med hästar,  som jag inte ville störa.

Efter ett par tusen landningar med min Ava,
sätter jag den exakt där jag vill utan problem.

Klart

Denna skyn vill jag bli mött av, då jag ska termikflyga med mina modeller !

Min trogna Ava. Nu försedd med kamera på kroppsbommen.
Min flygstol uppsatt och laddad med vattenflaska.

Ett fibbligt  bidrag till glädje för de botaniskt intresserade.
Kolla så vackert kronbladen är ordnade.

Kan man säga att skyn lockar ?
Eller använda ett slitet uttryck: The sky is the limit…

De gamla ekarna skapar varje år tusentals frö.
Kanske ett frö om året gror och slår rot,
ett sådant kan du se här i förgrunden.

På väg ut för start.
Förväntansfull…jomenvisst !

Inget orda om, du se vad jag gör på sekvensen av bilder..

 

 

 

 

 

Low pass genom turbulensen med bra fart.

Landning på gång.

Full broms.

Mycket anfallsvinkel för öka luftmotståndet och korta landningssträckan.

Fenan släpar i marken, men vingen flyger fortfarande
trots den höga anfallsvinkeln.

Man hör sägas, att då du landar,  ska du flyga så sakta,
tills modellen viker sig just över marken…Nonsens.
Vingen viker sig inte, då  du gör en normal landning,
eftersom cirkulationen bibehålls tills hastigheten är noll.

Genom att du flyger saktare, så kommer
helt enkelt vingen till slut inte att
kunna skapa
den lyftkraft som krävs för att hålla planet
i luften.


Visst kan du vika ett plan vid landningen, resultatet har vi
sett åtskilliga gånger i form av ett haveri, som med en
travestering av Procol Harems text kan sägas: Att modellen
“turned cartwheels cross the tarmac”…med känt resultat.

cul !

 

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.