Tiden rusar, som vanligt, då man är lite äldre
alltför fort.
Årstiderna växlar lika fort som veckorna gjorde
i unga dagar.
Ja, jag vet, det är perspektivet på hur vi ser på
begreppet tid. Förresten, om du är filosof,
vad är tid ?
Under min verksamhet som modellflygare har jag
som regel att dokumentera, vad jag gör.
Dels med ombordkamera och dels med min Mobius
fäst på mina solglasögon.
Varför jag dokumenterar ? För att kunna tänka tillbaka
och minnas min goda upplevelser. Bilder är ett sätt
att hjälpa hjärnan återskapa ögonblicken.
Platsen där jag flyger med min Ava Pro är utmärkt.
Den ligger högt, över omgivande terräng, vilket gör
att sikten blir god och det finns inga hinder.
Dessutom, det viktigaste då jag flyger termik, platsen
är relativt opåverkad av termikflygarens värste ovän,
vilket är sjöbrisen, vars relativt kalla luft spolierar
möjligheterna för termik.
Platsen ligger 8 km från kusten, vilket gör att sjöbrisen inte drar igång, om den gör det, förrän vid 14-15-tiden.
Sittande i min Biltema däcksstol sitter jag här och njuter
av mitt modellflygarliv.
Här några enkla bilder från sommaren som passerat.
Mobius på solglasögonen som tar 4 bilder/sekunden. Ett enkelt sätt att fotografera sin modell.
3/8 Cu. Precis vad jag önskar.
Som alltid…min gamla trogna GoPro 3+
Pilot och AvaMin flygstol i skuggan av bagageluckan.
…om man inte iakttar lagar, förordningar och bestämmelser…
Jag besökte stranden i Tönnersa vid Laholmsbukten i akt och mening för att få mig några vändor med min “Arrow”, vilken är en av mina favoritmodeller.
Den har 15 år på nacken nu !
Som vanligt parkerade jag på parkeringen, som rymmer ca 200 bilar. Jag var den enda besökaren, så man behövde inte trängas.
Utan att tänka mig för, satte jag min bil en liten bit från bordet och bänkarna, för jag bekvämt skulle kunna utföra preflightkontroller.
Därefter promenad till hanget där jag fick mitt lystmäte tillgodosett av flygning och efter sista landningen gick jag med glatt humör tillbaka till parkeringen.
Där fanns fortfarande bara en bil och det var min.
På väg mot bilen såg jag en illavarslande gul lapp under vindrutetorkaren.
Jag fick en, kan vi säga, motsatt känsla som man kan få,
om man vunnit 1000 spänn på lotto…
Måtte det inte vara sant var min tanke…
Men det var sant. 700 kronor skulle det kosta mig för jag inte ställt bilen i rutan…
Allmänpreventivt bötfällning ?
Jag vet att det inte lönar sig att argumentera mot de som lappat bilen, men kunde han eller hon inte satt en påminnelselapp på rutan, som säger att parkering
tillåts endast i rutorna ?
Jag vet att Halmstad Kommun har tagit i med
hårdhandskar, då det gäller parkering längs stränderna.
Tönnersa var en plats där tyska husbilsturister ställde upp sin fordon utan kostnad under hela sin semester och det blev under åren fler och fler.
Så jag förstår myndighetens agerande.
Om jag betalat ? Naturligtvis betalade jag, vilket var surt.
Men vad är alternativet ? Jag satte in pengarna på deras bankgiro för att få detta debacle ur världen snarast möjligt.
Nästa gång jag var där, parkerade jag i rutan och fotograferade min bil på rätt plats.
Tur det inte kostat 700 kr varje gång jag varit och hangflugit, då hade jag varit en fattig man just nu, med tanke på hur
mycket jag flyger !
…men någonstans måste man ju vara för att kunna utöva sin hobby, modellflyg. Om man nu inte vill falla i dvala framför passiviseraren nummer ett, dumburken.
Nej, jag föredrar att säga:
Ut i naturen hangburen !
Vilket jag gjorde i fredags.
Det var västlig vind ca 3-5 m/sek och då borde det vara goda förhållanden på Tönnersahanget vid stranden.
Alltså iväg med två modeller och lite kameror.
Parkeringen nästan tom på bilar och då jag kollade
träden, bedömde jag vinden, såsom varande helt ok
för min Spirit. Som förresten dagen till ära fått sin
kropp nylackerad med Gekås fina och billiga akryllack.
Montering och sen bort, ca 500 m, till min pilotplats. Tog en spaning på kanten och på stranden de första badarna. De badade faktiskt oxå trots knappa 17 grader
i vattnet. Det sa de i all fall, då jag träffade badarna vid parkeringen.
Nåväl, iväg med Spiriten laddad med en GoPro i
nosen och själv hade jag min Mobius på glasögonskalmen.
Alltid roligt att dokumentera sin flygning.
Jag förväntade mig vid utkastet, att det skulle vara a piece of cake att flyga..
Men nej, det var uruselt lyft. Jag inser, att min GoPro i nosen gjorde modellen
framtung och orsakade skadligt motstånd och turbulens
över stabben, men jag har flugit så många gånger förut
med samma setup utan att uppleva problem.
Hur som helst så kämpade jag på, i det att jag tycktes studsa framåt längs kanten…
Det blev så småningom landning och jag monterade
bort min ombordkamera.
Utkast och jag märkte att vinden ökat och att det var annan
karaktär på den.
Första flygningen skedde i vindar, som var termiska
, medan den senare flygningen skedde i laminär havsvind.
Således var det enkelt att flyga under dessa förhållanden.
Då jag flög, observerade jag en annan hangflygare ca 500 m norrut, som flög, tyckte jag, dynamiskt, då modellen hade en bana, som tydde på det och modellen gick snabbt.
Modellen var vit och piloten var skicklig.
Jag tänkte, att det var kul med ännu en entusiast här. Planerade att gå till honom och prata, efter jag landat.
Att landa på stranden är att rekommendera för att hålla modellen hel. Men vi som flugit här i 50 år, vi frestas att drabbas av högmod och landar just bakom
hanget av bekvämlighetsskäl.
Det kan straffa sig. Det är mycket turbulent bakom kanten och virvlarna kastar din modell helt slumpmässigt i luften.
Jag gjorde två landningar i dag. En som var dålig, då turbulensen virvlade runt med den stackars Spiriten som ett löv och jag kunde med knapp nöd komma ner i ett stycke. Ren tur var det.
Andra landningen valde jag annan inflygning och då blev landningen kontrollerad.
Då jag skulle gå till parkeringen, avsåg jag att besöka den duktige hangflygaren, som idogt höll på med sin
flygning norrut.
Det blev lite av en antiklimax, då jag klättrat uppför sista kullen, så jag fick fri sikt till honom.
Det var fiskmåsar som upptäckt tjusningen med Dynamic Soaring !
Såedemede !
2 timmar i luften blev det i alla fall, så jag blev nöjd.
Alla bilder klippta ur Mobiusvideon. Videosnuttarna från min GoPro i nosen och min Mobius på mina solglasögon.
Häng med om du orkar och glöm inte ticka för HD 1080 i spelarens inställningar.
Pilotplatsen Tönnersa Strand, ca 500 m söder om parkeringen.
Ser du nybildningen av dynkanten framför den stora?
De som påstår att dynerna på grund av klimatförändringarna
orsakar en borterodering pratar i nattmössan.
Transporten av sand är ett Pater Noster verk.
Hur kan jag vara tvärsäker ? Jo jag har studerat sandens dynamik
här under 50 år. Därför kan jag dra slutsatserna.
Min Spirit vinglar fram.
Då den laminära vinden, återställdes det goda lyftet.
Great Planes, Spirit ELite är ett synnerligen välflygande plan. Synd att företaget lagt av att tillverka dessa. Trots många påstötningar från modellflygare.
Jag och min rotetvåa…
Min Spirit utrustad med ombordcam i nosen.
Detta är mitt FYRTIONIONDE år som hangflygare på Tönnersa Strand. …
Som jag ett flertal gånger sagt, har inte vädret varit med oss hangflygare på Västkusten.
Vi har haft låsta tryckfördelningar vilket skapat mycket ostliga vindar, vilket du förstår inte är gynnsamt om du är hangflygare på Västkusten.
Nu har jetströmmen ändrat sig och därmed förändrat lågtrycksbanorna över Atlanten. Har vi tur…kan det växa in en högtrycksrygg över Skandinavien och ge oss väst till nordvindar.
I måndags fick vi en föraning. 9 grader varmt och västlig vind 6-8 m/sek från väst med dragning på nord.
Alltså in med modellen i bilen och iväg runt lunchtid till hanget vid Laholmsbukten.
Modellen, “Inside” en RES-model 305 cm spännvidd.
Vikten ca 900 gram…
Jag var rädd den inte skulle klara den friska vinden, men tack vare modellens moderna vingprofil var det inga problem för den att penetrera vinden vid havet.
Där jag flög i dag, var inte den vanliga stället. Jag var på en sämre plats, för jag var för lat för att knalla bort, 600 m till min vanliga plats.
Lyftet ar ungefär hälften så bra, där jag var i dag.
Men oavsett lyft, jag fick nästan 2 timmar i luften i dag med min modell.
Jag var mycket nöjd och hade velat flyga mer, men jag var totalt genomblåst av den friska laminära havsvinden och dessutom blästrad av sanden, som blåste förbi, där jag stod vid kanten.
En lyckad dag som gav mersmak och även i dag tisdag, ser det ut att bli flygbart antingen vid Tönnersa eller på det låga vid Hovs Hallar. Vi får se…
Här några bilder och en hastigt ihopsatt video utan finesser…
Jump in and buckle up !
Alla bilder tagna med mina Mobius.
Stillbilder klippa ur videon.
…det är en estetisk upplevelse. Betänk, att efter piloten släppt modellen, då hänger det på förarbetet och trimningen, hur modellen ska bete sig i luften.
Den får klara sig själv med dess egna egenskaper.
Att använda en drönare vid dokumentation av friflyg ger en ny dimension åt upplevelsen.
Denna film fanns på YouTube och jag vill delge den till mina bildtörstande gäster på bloggen.
Som jetströmmarna ligger nu på norra halvklotet, kommer lågtrycken på löpande band över oss.
Naturligtvis medförande kraftiga vindar och nederbörd. Inte så där roligt, om man är en flygsugen modellpilot.
Jag vet, vädret kan jag inte påverka, men jag får gnälla.
Det vore roligt, om vi kunde få ett läge med arktikluft med nordliga vindar i ett högtrycksläge, som kunde ge oss lugna hangvindar på Hovs Hallar…som förr i tiden.
Kan jag inte flyga, får jag gräva i mitt lager av bilder, på sådant som redan timat.
Så här kommer lite bilder, från den tid vi träffades och flög.
Hoppas det ger dig en känsla, av hur det kan vara…
…sker det något positivt, då man är ute och strövar.
Då jag gick en promenad vid stranden, Tönnersa, såg jag, att vind och vågor påverkat dynkanten , så att det skulle vara möjligt att flyga där med en modell.
Höjden på kanten är mellan 6 – 3 meter och
vindriktningen ska var sydväst, om hanget ska
bära.
Blir spännande att testflyga. En annan fördel
med hanget är, att det ligger bara 200 m från
bilparkeringen. För oss pensionärer är det utmärkt.
Jag menar, vi som knarr i knäna…
Det var inte önskeväder, då vi vi var där.
Vinden från nordväst 12-20 m/sek…
Men vi traskade på i vind och duggregn.
Lite bilder, som i alla fall inspirerade min fantasi…
Häng med om du orkar…
Foppa-Toffelträdet bär frukt nu i Januari…
Finns det inte krokodiler vid Lagaoset ? Jo det gör det kolla själv bilden…
Denna gamla hannen har varit i kamp om reviret och fått stjärten avbiten, men han reder sig trots det.
Tjänare !
Ett alträds kvistar har ställt sig i givakt.
Här är hangkanten för sydvästlig vind. Vind och vågor; Ett Pater Nosterverk in finitum.
Alkottarna dinglar och pinglar för en snäcka…
Nordlig vind innebär ofta en stilla Laholmsbukt. I fjärran anar du Hovs Hallar i diset.
Nu fick jag greppet !
Miljön skapar märkvärdiga former hos en tall vid havet.
Vet du att denna ek lagrar lika mycket koldioxid, som en bil släpper ut under sin livstid ? Därför borde varje bilägare varje år plantera en ek !
Jag vill inte trötta ut mina kära besökare, men med hänsyn till väderläget har jag inte så många options just nu.
Alternativet att ligga i dvala framför en tv och se på “Ullared” föresvävar mig inte en sekund.
Då packar jag hellre mina flygattiraljer och far till ett hang,
även om jag varit där 1000 gånger under årens lopp.
Jag måste ju göra något i dessa Covid-tider eller ?
Lyckligtvis fick jag min första vaccination för
12 dagar sen, vilken kommer att följas av ytterligare en
om 2 veckor.
På radion meddelade en “forskare” att hyfsad immunitet uppnås 14 dagar efter första sprutan.
Jaha, då kan ju livet börja igen lite smått…kan man ju säga.
Förresten, har du sett så mycket “Forskare” som plötsligt blivit immunologer nu ? Vad krävs för att kalla sig “Forskare” ?
Om jag skickar upp en raket på nyårsafton…är jag då en rymdforskare ?
Jaja, det löser väl sig med tiden…
Väderläget var ca 5 m/sek VNV, vilket sade , att nu gäller Segeltorpshanget.
Så promenad 1.2 km med modell och tillbehör ner till kanten.
Ja…sen var det bara att flyga. Jag tog lite video med min Mobius och kom på att kolfiberstaven och furustaven som jag laminerat, de räckte inte att hålla kameran stabilt.
Men bättring är på gång. Hav tålmod…
Ett par från Torekovs som är skärmflygare anlände senare och de fick en fin flygning i den för skärmflyg perfekta vinden.
Tyvärr glömde jag namnen. Mannen hette han…Niklas ? Men om han läser detta, kan han be- eller avkräfta namnen.
Min första start skedde kl 1200 och jag gjorde dagens sista landning 1500.
Förresten, det enda som bröt mönstret för min dag vid Segeltorp var, då jag skulle landa.
För att slippa bära modellen beslöt jag att hänga på mig min flygväska, mitt modellplan fodral och starta modellen för att sen kunna gå upp till parkeringen och landa där.
Jovisst, jag startade nere vid hanget och modellen for upp och iväg helt problemlöst.
Sen började jag min promenad uppför backen till parkeringen. En promenad som avbröts av promenerande, vilka var intresserade av”Hur det funkar egentligen med hangflyg”.
Ok allt gott och väl. Jag landade just söder om parkeringen bara för att märka att mitt fodral till modellen saknades…
Det var bara att gå fram och tillbaka ännu en gång. Ca 2.5 km på ganska styva ben, eftersom jag gått omkring halva dagen.
Jovisst, fodralet låg vid min startplats, där det fallit ur min väska utan min vetskap.
Det man inte har i skallen, det får jag ha i benen.
Hur som helst ännu en härlig dag på Hovs Hallar med en ytterligt välflygande modell !
Alla bilder är från min Mobius. Stillbilderna är klippta ur videosnuttarna.
Häng med !
Skärmflygare från Torekov.
Bitvis sandbotten som nästan har en fluorescerande grön färg.
Parkering och värdshus och i bakgrunden Platån.
Den gamle…
Startplatsen
Modell och skärm.
Tänk vad mycket goda upplevelser denna kant har
skapat för olika flygare under de senaste 50 åren…
Till exempel längtan efter god hälsa, rikedom, lyckade modellflygningar. Det är ju detta som driver oss framåt.
Tänk om alla drömmar blev sanna…då hade vi ju inget att drömma om. Vårt liv hade varit fattigt i sådana fall.
Därför drömmer jag om den perfekta dagen på något av mina hangflygställen.
En vårdag på Hovs Hallar, då det bjuds på 15 graders värme, solsken och nordlig vind 3 m/sek, då har mina drömmar om den perfekta flygdagen infriats.
Jag har varit med om många sådana dagar på Hovs Hallar och jag får en upplyftande glädjekänsla, då jag kommit fram
till hanget.
Min modell kan inte fort nog monteras och göras klar för
flygning, för jag vill upp och njuta av min välflygande modell.
Mina modeller är välflygande, eftersom de har så goda egenskaper. Men framför allt, därför jag flyger modellerna så mycket.
All erfarenhet ger mig möjligheter att utnyttja mina modellers kapacitet optimalt.
Kom ihåg att ska du bli en bra flygare, så krävs ovanstående.
Jag hade sett fram emot denna helgen, men möts jag av 10-14 m/sek vind från väst, då håller jag mig hemma.
Att stå i gråväder på Tönnersahanget i mer än 10 m/sek är ingen njutning. Flygsanden kommer farande genom kantrotorn och blästrar mitt rynkiga ansikte…och det är kallt.
Nej, då tar jag mig en stund med min blogg och fixar upp lite bilder som väcker goda minnen från 2020.
Tyvärr drabbades ju vår meetingverksamhet hårt av restriktionerna för pandemin, men nu borde det lossna.
Vi som är de aktivaste inom hangflyg och OT-flyg är ju mogna pojkar i som det heter övre medelålder och det betyder, vi borde vara vaccinerade nu.
Jag fick min första Phizer Biontech för 4 dagar sen.
Låt oss behålla våra drömmar och låt oss förverkliga våra drömmar om den där fina modellflygdagen !
Det gör livet lättare att leva.
Nedanstående text, som ofta framfördes av Marlene Dietrich, inspirerade mig i mitt resonemang
om begreppet drömmar.
Man hat uns nicht gefragt, als wir noch kein Gesicht ob wir leben wollten oder lieber nicht. Jetzt gehe ich allein, durch eine große Stadt und ich weiß nicht, ob sie mich lieb hat. Ich schaue in die Stuben durch Tür und
Fensterglas und ich warte und ich warte auf etwas.
Wenn ich mir was wünschen dürfte käm ich in Verlegenheit. Was ich mir denn wünschen sollte eine schlimme oder gute Zeit.
Wenn ich mir was wünschen dürfte möchte ich etwas glücklich sein. Denn wenn ich gar zu glücklich wär’ hätt’ ich Heimweh nach dem Traurigsein.
Wenn ich mir was wünschen dürfte käm ich in Verlegenheit. Was ich mir denn wünschen sollte eine schlimme oder gute Zeit
Wenn ich mir was wünschen dürfte möchte ich etwas glücklich sein. Denn wenn ich gar zu glücklich wär’ hätt’ ich Heimweh nach dem Traurigsein.
Det tål att läsas mer än en gång.
Häng med och kolla lite bilder från SM i FriFlyg för OldTimermodeller i Bollerup utanför Ystad 2020 i
bildspelet.
De andra bilderna är från SM i friflygande skalamodeller
vid Skånes Fagerhult
Den kategori modellflygare som flyger OldTimermodeller inom friflygeriet, det är de, som samlar flest…deltagare i Sverige vid träffar och tävlingar.
Vi kan väl säga, att OT-friflyget vilar på unga och breda axlar.
Jag har samlat lite porträtt/actionscener, som inbegriper dessa pojkars och flickors aktiviteter ur mitt ganska enorma arkiv av OT-bilder från och med 2009.
Kanske det kan stimulera någon att om inte börja med OT-friflyg, så i alla fall åka och titta på en tävling.
Du kommer inte att bli besviken. Ja, jag vet…det ska vara jetmodeller för 150000 spänn eller konstflygmodeller för lika mycket.
Här är det ju bara lite balsa och furupinnar som flyger fritt…
…och det är ju det som är meningen.
Vill du veta, när OT-friflygarna träffas och tävlar, rekommenderar jag ett besök HÄR.
…tisdagen den 15 September upplevde vi Sydsverige en verklig indiansommar.
Får jag skriva “Indiansommar”, jag menar är det
politiskt korrekt i dagens samhälle ?
Jag hade planerat att få en härlig termikflygning med min “Leprachaun” efter att ha utfört lite justeringar med dess setup.
Kl 0915 anlände jag till flygstället, som är utmärkt för termikflygning. Det ligger högt, fritt, med goda landnings- möjligheter och tillräckligt långt från kusten så inte sjöbrisen direkt förstör möjligheterna för termik.
Vid framkomsten såg jag en liten gul bil och förstod, att det var fler än jag, som var flugsugna.
Anders var tidigt ute och uppe i luften med sin Fidelity.
Vädret var redan nu 23 C och praktiskt taget ingen vind. Ska jag klaga…det var disigt.
Men efter montering startade jag min modell, som på ett majestätiskt sätt vann höjd.
På 125 m stannade jag motorn, trimmade ut modellen och letade termik.
Inget fanns, det var absolut noll vertikala rörelser i luften.
Ett par gånger försökte både Anders och jag men noll.
Orsaken till det var inversion, vilken förhindrade all termik. Inversion är ett spärrskikt med varm luft, som förhindrar adiabatiken att utvecklas.
Har man tur, försvinner inversionen, då instrålningen från solen fått verka ett par timmar. Efter någon timma märkte vi, att vi kunnde förnimma svag och trasig termik.
Vi kunde, om vi gnetade idogt, hålla höjden något sånär. Men som sagt, vi fick inget drömväder för termik, men vi fick ändå en fin upplevelse och det är det, vi är ute efter.
Ett väder perfekt att trimma modellen i.
Jag är nu nöjd med flygegenskaperna på min Leprachaun
efter de förändringar jag gjort.
Vad jag gjort, är i princip att jag förändrat en friflygande modell till en RC-modell, vilket gett modellen de
egenskaper, som jag eftersträvar.
Klockan 14 packade jag nöjd ihop efter 2.5 timma i luften.
Bilderna kommer från min Mobius, som vanligt och från min Sony.
Vädret såg hyfsat ut då jag for hemifrån och vid framkomsten monterade jag.
Just som skulle ta min radiosele, såg jag en blixt och hörde jag en knall söderut.
Där stora Cb-moln tornade upp sig och började ladda ur sin energi.
Eftersom det ofta kommer en mindre Gustfront innan åskan, där vindarna är starka beslöt jag, trots det sved i flygtarmen, att demontera och lägga in allt i bilen.
I stället kollade jag lite, på snart flyttande rovfåglar. Ovanför mig passerade ormvråkar söderut och på en åker i närheten rastade en antal ormvråkar och enstaka bruna kärrhökar.
I luften fanns det ett par glador, som är allmänt förekommande och häckar varje år i närheten av mitt flygställe.
Jag tog lite bilder från min bil, vilket innebär 2-300 m avstånd från kameran.
När fåglarna dragit vidare, drog jag hem.
Till min besvikelse blev det ingen åska.
Men man kan aldrig sia om framtiden. Det kan bara journalister i kvällstidningträsket.
Men det kommer fler tillfällen, dock icke i morgon då SMHI lovat skyfall och nästan världen undergång.
Vi får väl se vad det blir. Jag hänger på flyglåset i alla fall !
Här några bilder, som blev som de blev…
Du ser ovädret vid horisonten
Till höger brun kärrhök, en ung hane med ljust huvud.
Till vänster ormvråk som flög över i stort antal.
Vinden var västlig med dragning på nord, vilket kunde resultera i fint väder vid vårt kusthang vid Tönnersa Strand.
Normalt sett hade jag åkt till Hovs Hallar med en prognos, som lovar nordväst.
Men jag vet, att nu i Covid-19 tider kommer HH att vara packat med människor. Är det något jag försöker undvika, så är det folk…med tanke på smittorisken.
Jo, det är tråkigt, men vad är alternativet ? Köra på som om vi inte hade en pandemi ? Detta kommer vi att få dras med länge ! Oavsett om vi får vaccin.
Så jag drog till Laholmsbukten med min Arrow. Min Arrow som jag ägt i 12 år och är i skick som ny. Därför jag har inte flugit den speciellt mycket, då den kräver rätta förutsättningar.
Spännvidden 150 cm och vikten under kilot. Den har kort kropp, vilket är negativt på ett litet hang som Tönnersa. Min Arrow behöver ett relativt stort hang, där man kan använda modellens fartresurser som en stabiliserande faktor.
Men min Arrow fick åka med.
Framkommen möttes jag av ca 6 m/sek med vind som kom från NV. Alltså låg vinden snett i förhållande till kanten ca 30 grader.
Min bedömning var, att det skulle nog gå att flyga, med det jag hade med.
Iväg och jag märkte omedelbart, att lyftet trots snedanblåsningen var bra.
Jag fick bra höjd i lovartssvängen och fick bra hastighet på den följande rakan.
Sträckan i motvind var seg. Jag hade något hastigt programmerat min sändare till modellen och hade inte finjusterat utslag, differentieringar osv.
Mina utslag på skeven var alldeles för kraftiga, vilket gjorde det svårt att ligga rätt på vingarna på rakan.
Men alla justeringarna kan jag göra nu hemma, då jag vet, vad som krävs.
Sen kommer min Arrow åter att bli harmonisk och agil i luften för piloten. På Hovs Hallar har jag haft mycket fina flygningar med modellen.
Den är snabb och kan matcha modeller som är 10 gånger dyrare. Allt under rätt omständigheter.
Om den är lättflugen ? Nä, eftersom den är byggd för att prestera, är gränserna tänjda, vilket gör att du måste ha styr på dina fingrar, då du styr…
Landningen funderade jag över…Skulle jag landa på toppen, eller skulle jag ta det säkra före det osäkra och landa på stranden ?
Jag landade på stranden,vilket var knepigt,
då vi hade högvatten och stranden hade krympt.
Det tvingade mig att flyga finalen nära kanten och då fick jag lyft, jag inte ville ha.
Andra försöket lyckades och jag kom lyckligt ner.
Förutom jag och min modell var jag totalt ensam på den långa sandstranden…
Här brukar var fullt med folk.
Här kommer lite bilder och en videosnutt.
Allt gjort i hast…
Kameran är en Mobius. Bilderna klippta ur video.
Hoppa in och häng med...
Sista minutenprogrammering.
Härligt sommarväder.
Knölen på nosen är min Mobius onboardcam.
Mycket vita mustascher på Laholmsbukten i dag.
Hanget är lång…
Ser du piloten till höger ?
Inga badgäster.
Här är riktning söderut…och du ser att vinden ruskar om växtligheten på kanten.
Efter landningen
Skuggspel
Sista dynbestigningen innan stigen till parkeringen.
Anders från Halmstad ringde mig i dag och frågade, om jag ville hänga med, då han skulle testflyga sin
nya modell, Tigra, vilken är en flygande vinge tillverkad
i Polen.
Jag märkte, att Anders var mycket sugen att komma
ut och flyga och den känslan känner jag av egen erfarenhet
väl till, så jag hängde med.
Vinden var västlig och framme vid hanget, vilket var
Tönnersa vid Laholmsbukten, märket vi, att vinden
var ca 4 m/sek rakt på.
Inte var vinden bara rakt på, den var också helt laminär,
vilket innebar turbulensfritt lyft.
Modellen är en flygande vinge med attraktivt utseende
och snygga linjer. Det finns en dimunitiv stjärt med
en fena för stabilitetens skull.
Kroppen i glasfiber snyggt gjuten och vingarna utskurna
kärnor plankade med 0.4 poppelfanér.
Poppelfaner är ett klassiskt material för flygplansbygge
och det användes mycket vid bygget av fullskalaplan
före, under och efter Världskriget.
Även för modellflyg var poppelfaner ett viktigt material,
eftesom modellflygarna under kriget var avhända från
balsan och fick använda det som fanns till hands.
Första starten gick perfekt, men efter en stunds flygning konstaterade Anders, att tyngdpunkten låg aningen för
långt fram, varför det blev landning och tillbakaflyttning
av acken.
Sen flög den mer harmoniskt. Inga konstigheter och
framför allt svängarna fungerade bra.
Modellen lagom snabb för den inte så väldigt erfarne, men efter vidare trimning och försedd med ballast i tyngdpunkten, tror jag att den blir riktigt snabb.
dessutom väldigt agil, följsam i luften. Ska den flyga
bra så kräver modellen hastighet. Alltså inte en modell
som du ska ligga och gneta med.
Naturligtvis inte så snabb som en riktig F3F-modell, men tillräckligt bra ändå.
Skevroder/höjdroder finurligt upphängda i inbyggda gångjärn.
Jag fick tillfälle att flyga modellen och ska jag jämföra med exempelvis en Gryphone från 1970, var detta 10
gånger bättre.
Modellen hade ett fint glid, vilket Anders märkte,
då han skulle landa på stranden.
Den ville inte ner…
Men han kom ner och modellen var efter dagens
flygning hel. Jag tror Anders ska vara nöjd med det Tigran presterade.
Ska jag vara kritisk…så hade jag minskat kordan
på vingen med 20% och ökat spännvidden från 140 till
175 cm för att få upp Re-talet.
Den hade blivit snabbare. En flygande vinge bör ha
en tryckcentrumstabil profil och stabilitet kostar motstånd.
Det är bara att acceptera. Det är därför, en flygande vinge inte har en chans i
en F3F-tävling.
Värt att veta om flygande vingar är, att föregångsmännen
bak flygande fullskalalvingar, bröderna Horten från
Tyskland, redan 1942 konstruerade en flygande vinge
med mycket goda flygegenskaper ,som hade glidtalet (fluget) 1:34.
Dessa glidtal blev allmänna inom fullskalasegelflyget först
i början under 60-talet.
1945 konstruerade och byggde bröderna sin Horten VI,
vilken hade beräknat glidtal av 1:43. Man byggde
två prototyper, som togs som någon form av krigsbyte
av amerikanarna och transporterades till USA.
Tigra 1.4 en vacker och bra flygande modell, som attraherar ögat och lusten att flyga.
Här lite bilder och en videosnutt i all hast.
Stolt ägare av en ny “Tigra 1.4”.
Bäst ta en bild på modellen före provflygning…
På väg till hanget i längs den efter regnet intensivt gröna lövsalen.
Trångt. Mottagare med telemetri väger 2.4 gram…
kolla säkringen av huven med en bit persiennlina.
En kolfiberhuv ligger på ett par hundra kronor med frakt.
Första starten.
Gick rakt och fint.
I bakgrunden Hovs Hallar…vad annars.
Vid vingspetsen strandens enda badgäster.
Som alla flygplan…den gör sig bäst i luften.
Kanske om jag ägt modellen, skulle jag målat ett mörkt band på en vingen.
Tigra 1.4
Det går inte åt många servon. Två styck.
Anders djupt fokuserad på att flyga sin modell.
Under ett av landningsförsöken.
Jag fick testflyga Anders modell…
Den gamle hangflygarens baksida…
Landning på gång.
Tigran med bakgrunden Halmstad och dess silos.
Terrängen bakom hanget. Det går att landa här, om man är rutinerad.
Anders med modell efter fullgjord testflite.
Esteteiskt tilltalande modell.
En belåten pilot…tror jag.
På väg till parkeringen.
…där Anders bil kan hysa Tigran i monterat skick utan problem.
Mobius på solglasögonen som tar 4 bilder/sekunden.
Den vackra gröna lövsalen till parkeringen.
