Hade du varit där hade du fått uppleva ett makalöst
fint flygväder med svag nordlig vind och du hade fått se
stimmet av tonfiskar vaka i ytan utanför Hovs Hallar.
Så var det !
Jo, jag startade strax före 12 och gjorde senaste landningen 1515…
Min modell var Spirit Elite och den flög som vanligt utmärkt, även om…det vänstra skevrodret stod stilla.
Ett stillastående skevroder hindrar inte mig från att flyga.
Ett skevroder och sidoroder räcker för att kontrollera denna
välflygande modell .
Vi har haft dåligt modellflygväder sista 10 dagarna, med få undantag.
Torsdagen kunde bli bra, då jetströmmen nu flyttat på sig, så lågtrycken inte påverkar oss så direkt.
Alltså en väderstabilisering på gång och det kunde bli fina förhållanden för hangflyg på Hovs Hallar.
yr.no lovade 2-4 m/sek NordOst på förmiddagen vridande mot NNV efter 12.
Alltså lastade jag bilen och kom till HH kl 1230.
Hängde på mig det jag behöver för flygningen och tog mig upp på Platån. Problemet är, att den branta stigen nu är svårforcerad. Förut fanns där en trappa, men den är i småbitar.
Uppe på Platån parkerade jag mig vid min vanliga tuva, monterade och tänkte flyga.
Men vinden var svag. Dessutom kom den något
från NO.
Då vet jag, efter min erfarenhet, att lyftet vid kanten blir väldigt turbulent.
Men efter att ha gått och vankat fram och tillbaka
i en halvtimma, beslöt jag mig för att prova att
starta.
Jag gick till högsta delen av Platån, där jag vet från tidigare flygningar, att där är fördelaktigast att
starta och kastade ut, om inte för kung och fosterland,
så i alla fall så hårt jag kunde.
Jag hamnade i svårigheter direkt. Inget lyft och
turbulent. Här gällde det att rädda modellen in över kanten,
så den inte hamnar i bergskanten, för då kan vara
förlorad.
Modellen flög på stallgränsen och den vacklade
just in över kanten och landade relativt kontrollerat.
Inga skador på modellen, men då jag gick upp till pilotplatsen igen, insåg jag , vilken tur jag haft.
Du kan se förloppet på videon.
Så jag fick avvakta, tills vinden vred eller ökade.
Precis som yr.no lovat, vred vinden vid 13-tiden till Nord.
Nytt startförsök. Om det gick som på räls, det vill jag inte säga, men ut kom jag, som du ser på videon.
Väl ute i laminära havsvinden var det en baggis att flyga.
Jag landade och hängde på min Mobius i nosen,
så du kan flyga med och se, hur fint denna plats är.
Att köra till Hovs Hallar för att flyga hang, det är ett vågspel.
Låt mig säga så här: Tack vare vindmätaren vid
Norrehamn får jag en indikation på vindens
huvudriktning och ofta är det vindmätaren som
avgör, om jag ska åka eller inte.
I 80 % av mina besök på HH kan jag flyga omedelbart.
Men det är ju de andra 20 % som är problemet.
Jag hamnar ofta i valsituationer mellan att flyga eller fara hem.
Då fattar jag mina beslut grundat på min snart 50-åriga erfarenhet av hangflyg på HH och med vilken modell jag har med.
Jag har lärt mig hur hanget fungerar under olika
betingelser och det kan tyckas, ibland då jag startar,
att detta borde inte gå.
Men det gör det i de flesta fall.
Under sommartid har vi sjöbris, som medför
hangvind vid det lägre hanget vid Segeltorp nästa
alltid.
Jag flyger mera vid Segeltorp än uppe på Platån än förr i tiden.
Med erfarenhet lär man sig, var svårigheterna finns, var jag kan landa någorlunda under kontroll och var man absolut aldrig ska landa.
Det värsta som kan ske är att flyga in i bergskanten.
Jag har gjort det två gånger. En gång för många år sedan och en gång för 3 år sedan, vilket jag beskrivit på min blogg.
Det är väldigt svårt och framför allt farligt att klättra upp för bergskanten och rädda en modell.
Första gången jag drog i bergskanten var det en slutkörd mottagaracke. Andra gången hade skarvdonen mellan acke och mottagare glidit isär…
Hur som helst så startade jag 1313 och landade 1538.
Det blev mer än två timmar i luften. Då var jag nöjd.
Jag skulle inte flyga så länge, men det kom två trevliga människor, som var verkligen intresserade av hangflyg.
Vi pratade nästan en timma, därför blev det längre tid i luften, än vad jag förutsett.
Men nöjd och glad åkte jag hem, rik på nya upplevelser.
Bilderna klippta ur video från min Mobius.
CB-molnen följer kusten och avlevererar sin nederbörd.
Du ser…havet stormar inte speciellt…
Blåbärsodling. Första steget i exploatering av åtråvärd mark…?
Landa in i bergkanten…inge vidare !
Tur inte detta kom till HH
Ut mot ovisst…
Landning med klaff. Klaff är nödvändigt, om du ska komma ner med full kontroll.
De som flög, då jag gick…Hovs Hallars herrar, korparna.
I torsdags ville jag som vanligt flyga, vilket jag gör varje dag, det är hyfsat väder.
For till Hovs Hallar därför det var lovat Nord, som skulle vrida till NV.
Allt bra för hangflyg på Segeltorpshanget.
Möttes av NNV, men jag gick ner till det låga i alla fall.
Vinden ca 5-6 m/sek lite snett på från norr.
Dock lyftet mycket bra.
Jag lade märke till, att vinden var termisk, det vill säga det kom blåsor med varm luft från havet och störde hangets funktion. Detta är inte ovanligt.
Då det kom varmluft försvann lyftet, eftersom den laminära havsvinden stördes av varmluften.
Det kom två pensionärer, som var inresserade av vad jag gjorde och jag utlovade en demonstration.
Stående på pilotplatsen var det bra vind, så jag startade min modell rakt ut.
Bara för att erfara att det fanns inget lyft !
En varmluftsbubbla hade parkerat och stängt av lyftet…
Kvinnan stod nedanför och min modell for emot henne.
Med tur lyckades jag undvika damen och fick ner min modell i diket.
Jo damen var lite skakad, men hon frågade: Gör det alltid så ?
Tja vad säger man ?
Men det är sådant som händer, då man ska visa sig på styva linan…
5 minuter senare var jag åter luften med min kameraförsedda model.
..synd inte kameran fungerade bara…
Två skärmflygare anlände fulla av förväntan. Men de fick erfara, hur hanget beter sig, då det är termiskt.
De packade ihop efter en kort stund.
Även för min lätta modell var det svårt att hålla sig uppe.
Men trots allt blev det en fin dag på Hovs Hallar.
…även om modellflygaregot fick sig en törn…
Men käre besökare, du ser att det händer alltid något
oväntat, då jag är ute med mina modeller.
Det gör det aldrig framför en tv i dvala eller om man
knappar frenetiskt på en Iphåne…
Här ser du, 4-6 m/sek lite från Nord.
Släppet första starten utan kamera i modellen…
…sen skulle jag visa mig på styva linan för pensionärerna…
Inget lyft…
Rakt mot damen…
Jag lyckades svänga bort…
…och landa lite kontrollerat i diket..
…modellen var oskadad.
En pilots uppgivenhets gest efter fiaskot.
Men fem minuter senare var jag i luften igen.
Nu med GoPro i nosen.
Skärmflygarna kämpade på i dåligt lyft. Ser ut som verklig piggy-backing här…
Landningssekvens…
…ser du slyet…
…här glider jag bakom…
..nu är jag nere bland kvistarna och studsar…
…men det gick bra med landningen.
Jag åkte för att få mig några vändor i luften i går.
Vindutsikt för Hovs Hallar var på morgonen ONO och under dagen vridande till VNV med styrkan 5-7 m/sek.
Den prognosen stämde på pricken från bästa vädersiten yr.no. Jag kom ner till Segeltorp kl 14 och då hade vi NV til NNV 5 m/sek. Alltså perfekt vind.
På väg till hanget såg jag en modell i luften, vilket är ovanligt och det visade sig vara en bekant från Västergötland, Stefan med hustru Elisabeth.
De hade tagit en liten semester och bodde i Hallavara över helgen. Alltid roligt om man slipper flyga ensam, vilket jag är van vid, men flera är bättre.
Vi fick fina flygningar och kunde inte klaga på något. Jo… det kunde varit varmare, för vi hade bara 11 grader.
Vid 1530-tiden gick Stefan med fru, men i gengäld kom två skärmflygare.
De fick oxå fina flygningar och då jag gick hem vid 16-tiden, såg jag en av dem hängande under sin trasa högt över Platån på Hovs Hallar.
Jag är säker på att han njöt…som jag, då jag flög min modell.
Bilder klippta ur video tagen med min Mobius.
Såvardetmede !
Stefan och Elisabeth
Start av min Spirit
Den börjar bli lite ärrad nu, min Spirit Elite…
Start
Kroppsspråket…
Klart man är glad, när modellen är i luften på ett fint hang.
Landningssekvens av Stefans modell.
…det går lite för fort…
…landning i buske…
allt ok
Stefans lilla Taranissändare
Dags att åka hem...
…sen kom skärmflygare…
…som fick luft under vingarna…eller i alla fall fick fyllda skärmar.
När det är lovat bra förhållanden för hangflygning, sticker vi iväg förväntansfulla.
Tisdagen var en sådan dag, då allt skulle stämma.
Men…visserligen möttes vi av solsken och värme, men vinden vid hanget var i stort noll.
Anders startade sin lätta modell, eftersom det är en elseglare och fann att 20 meter upp och 30 m ut från hanget, bar det perfekt.
Det berodde på, att vid hanget stannade varmluft upp från klippor och strand, vilket gjorde, att den laminära svala havsvinden inte kom in till kanten.
Anders kunde njuta sin flygning, men vi andra vi fick avvakta.
Jag försökte två gånger, men båda starterna resulterade bara i 20 sekunders flygtid och landning bland buskarna.
Skärmflyg var inte att tänka på, utan det blev att beundra utsikten och sträckande ejder.
Vid 15-tiden avbröt modellflygarna och åkte hem. Dock utan besvikelse eftersom det varit en avkopplande dag med fina intryck.
Här lite bilder tagna med Mobius och bilderna är som vanligt klippta ur en video.
We will be back !
Nu fattas bara lite vind…
…även för modellflygare…
Anders startar.
Kom man ut och upp funkade allt bra.
På väg att landa
Lasse från Mellbystrand hälsade på motorcykelburen.
Försök nummer 1.
…det går vingligt…
…och landning vid stigen…mer eller mindre kontrollerat och överstegrat…
…depå…
Anders med sina modeller…från ArtHobby i Polen.
Vi borde ha en bronsstaty på Hovs Hallar som manifesterar 50 års hangflyg där…
Jag vill inte trötta ut mina kära besökare, men med hänsyn till väderläget har jag inte så många options just nu.
Alternativet att ligga i dvala framför en tv och se på “Ullared” föresvävar mig inte en sekund.
Då packar jag hellre mina flygattiraljer och far till ett hang,
även om jag varit där 1000 gånger under årens lopp.
Jag måste ju göra något i dessa Covid-tider eller ?
Lyckligtvis fick jag min första vaccination för
12 dagar sen, vilken kommer att följas av ytterligare en
om 2 veckor.
På radion meddelade en “forskare” att hyfsad immunitet uppnås 14 dagar efter första sprutan.
Jaha, då kan ju livet börja igen lite smått…kan man ju säga.
Förresten, har du sett så mycket “Forskare” som plötsligt blivit immunologer nu ? Vad krävs för att kalla sig “Forskare” ?
Om jag skickar upp en raket på nyårsafton…är jag då en rymdforskare ?
Jaja, det löser väl sig med tiden…
Väderläget var ca 5 m/sek VNV, vilket sade , att nu gäller Segeltorpshanget.
Så promenad 1.2 km med modell och tillbehör ner till kanten.
Ja…sen var det bara att flyga. Jag tog lite video med min Mobius och kom på att kolfiberstaven och furustaven som jag laminerat, de räckte inte att hålla kameran stabilt.
Men bättring är på gång. Hav tålmod…
Ett par från Torekovs som är skärmflygare anlände senare och de fick en fin flygning i den för skärmflyg perfekta vinden.
Tyvärr glömde jag namnen. Mannen hette han…Niklas ? Men om han läser detta, kan han be- eller avkräfta namnen.
Min första start skedde kl 1200 och jag gjorde dagens sista landning 1500.
Förresten, det enda som bröt mönstret för min dag vid Segeltorp var, då jag skulle landa.
För att slippa bära modellen beslöt jag att hänga på mig min flygväska, mitt modellplan fodral och starta modellen för att sen kunna gå upp till parkeringen och landa där.
Jovisst, jag startade nere vid hanget och modellen for upp och iväg helt problemlöst.
Sen började jag min promenad uppför backen till parkeringen. En promenad som avbröts av promenerande, vilka var intresserade av”Hur det funkar egentligen med hangflyg”.
Ok allt gott och väl. Jag landade just söder om parkeringen bara för att märka att mitt fodral till modellen saknades…
Det var bara att gå fram och tillbaka ännu en gång. Ca 2.5 km på ganska styva ben, eftersom jag gått omkring halva dagen.
Jovisst, fodralet låg vid min startplats, där det fallit ur min väska utan min vetskap.
Det man inte har i skallen, det får jag ha i benen.
Hur som helst ännu en härlig dag på Hovs Hallar med en ytterligt välflygande modell !
Alla bilder är från min Mobius. Stillbilderna är klippta ur videosnuttarna.
Häng med !
Skärmflygare från Torekov.
Bitvis sandbotten som nästan har en fluorescerande grön färg.
Parkering och värdshus och i bakgrunden Platån.
Den gamle…
Startplatsen
Modell och skärm.
Tänk vad mycket goda upplevelser denna kant har
skapat för olika flygare under de senaste 50 åren…
Att jag hade ställt in Fail-Safe på min Spirit noga, räddade min modell från haveri i går.
Jag var nere vid Segeltorp för att flyga hang,
då vädret tycktes kunna bli, enligt yr.no, mycket
bra. Det norska väderinstitutet lovade nordligt till kl 12 och sedan vridning till nordväst sakta ökande till
ca 5 m/sek.
När jag anlände 1030, var det mycket svag nordväst,
men jag vet, efter 50 års erfarenhet från HH, att
sjöbrisen tar sig runt 12-tiden.
Med modellen monterad, svassade jag runt på
hanget som en äggasjuk höna och överlade med mig
själv, om den svaga vinden skulle bära min modell.
Till slut klarade jag inte väntan mer, så jag startade i en vindstyrka på ca 1.5 m/sek.
Jag vet, min Spirit klarar mycket svagt lyft och
det finns möjligheter till en forcerad landning,
om så krävs.
Vilket jag fick erfara lite brutalt senare…
Hanget fungerade och det lyfte svagt.
Under marginella förhållanden är det viktigt att
flyga rent.
Alltsåinte kana eller glida i svängarna,
använda i huvudsak sidoroder därför om du
flyger enbart med skevroder i svängarna,
då modellen ligger just över viknngsgränsen i hastighet,
då är risken att det nedfällda skevrodret överstegrar
vingen och du får en snaproll…
Du ska inte heller veva med spakarna i onödan.
Om du flyger med spakarna så de går som
gräddvispar skapar du motstånd, som naturligtvis
du få betala med din flyghastighet.
Ja, du förstår säkert mitt resonemang.
När modellen var perfekt intrimmad, var det en
njutning att flyga.
Jag tröttnar aldrig på att hangflyga. Hangflyg är
för mig essensen av det magiska begreppet
” att kunna flyga”.
Efter en timme i luften landade jag, då vi skulle
intaga fika.
Eter pausen monerade jag på en ombordkamera
som filmar snett nedåt, bakåt.
Vinden hade tagit sig lite, så det blåste ca 3 m/sek.
Så start med mycket förväntan och laddad Mobius
i hopp om fina bilder…
Sekunder efter starten märkte jag, att roderna
“frusit”.
Jag kunde inte svänga in på kanten, som jag ville,
utan modellen flög sin egen bana.
Inget gick att röra, utan jag såg som passagerare på, hur min Spirit följde kanten och sakta svängde
över kanten in till vänster mot en nysatt potatisåker.
Ingenting kunde jag göra, men nödläget löste ut en gammal betingad reflex hos mig. Just
som hos Pavlows hundar…
Jag lyfte upp sändaren och vred den, så antennen kom i annan polarisation.
Det var ju så vi gjorde, då vi körde AM på 27 mHz.
Dock inget hjälpte, utan modellen försvann i ett mindre rökmoln av jord från potatisåkern.
Landningen…såg bra ut…inga delar som flög i luften, utan modellen låg snyggt i potatisåkerns tiltor.
Problemet är snarast att ta sig över gärdsgården och elstaketen.
Men det lyckades utan benbrott, modellen hämtades och jag felsökte.
Felet som orsakade FailSafen, var att kopplingen
mellan rx och satellit-rx var glapp.
Jag fixade problemet, provade att failsafen var ok
och startade på nytt.
Allt fungerade, som det skulle. Jag kollade om allt , då jag kom hem och nu är allt ok.
Jag startade kl 1055, landade två gånger varvid den sista kl 1433.
Då kan du räkna ut ungefär, hur mycket jag flög.
Hemkommen laddade jag min mottagaracke, vilket är 5 celler av BilTemas Mh-batterier av nya sorten.
Jag fick i 1255 mA.
Vilket ger mig en tanke då vi flög på 70-talet med Deac-DKZ-celler på 350 mA….
Nu flyger vi med Mh 2700 mA!
Japp, jag tog bilder endast med min Mobius.
Stillbilderna är klippta ur videon från Mobiuskameran.
Denna lilla eminenta kamera har tagit större del
av mitt fotoliv, då den levererar bilder av hög kvalitet
, enligt mitt sätt att se det.
Jag använder min Mobius ofta som en “Fångare av ögonblick”
om jag är ute på något. Enkel och bekvämt.
Med minneskort på 64 Gb kan jag låta kameran
tugga på med 4 bilder/sek en halv dag
Allt hänger på ackens kapacitet i kameran.
Så här kommer resultatet av min dag på Segeltorp,
vilket blev en av de finaste flygdagar, jag någonsin haft
å Hovs Hallar.
Börja med hangflyg, du kommer att få ett rikare liv !
Start med kamera på nosen
Nu har mottagaren gått i FailSafeläget.
Modellen svänger sakta åt vänster…hur mycket jag än håller emot…
Obönhörligt mot åkern..
Du ser att sidorodret står stilla…
…nära…
Här kör vi, så det ryker i den skånska potatisåkern…
…det gick nog bra…
Potatisåker som är nysådd = skitiga fötter om man har lågskor
Inte lätta hoppa över en gärdsgård…
Bärgat och klart.
Du ser att havets yta är nästan blank…se den knivskarpa horisonten !
Första starten…med funderingen; Ska det bära ?
Det bär…härligt !
Lyftet var som sakta stigande grädde i en gryta…
En man som njuter av modellflyglivet !
Det är ett privilegium att vara förunnad att
bo vid kusten och ha tillgång till de fina hangen.
Förbi Segeltorp går en mycket utnyttjad promenadväg.
Fortsätter man söderut kommer man till
den lilla “Norrehamn”, där oxå vindmätaren sitter.
“I am Chief Inspector at The Royal Pugs Airforce” !
Förutsättningar för hangflyg i dess olika former var enligt yr.no goda i torsdags.
Nordväst 2-5 m/sek, under dagen ökande.
Alltså packning av bil med min moderniserade Spirit. Jag har bytt alla 6 servona till servo med kraftigare drag och starkare växellådor.
Servo är ju i dag relativt billiga jämfört med då vi flög 1972…I dag lagar man inte servo…de åker i skroten, om man är osäker på funktionen.
Jag vill inte riskera en modell, därför ett servo som kostar 200 kr krånglar.
Nere vid Hovs Hallars parkering träffade jag en skärmflygare, Jan från Eslöv, som är en flitig besökare här.
Vinden var ca 2 m sekund NV varierande.
Vi gick ner till Segeltorpshanget och jag monterade modellen och efter lite övervägande, startade jag.
Vinden var svag, bara ca 1.5 m/sek och varierande.
Det var inga problem att flyga emellertid, utan jag kunde glida lugnt och majestätiskt med min Spirit på hanget.
Solen sken och det kunde inte bli bättre. Mer än att skärmflygare Jan ville ha mer vind.
Efter 30 minuter ökade vinden ganska snabbt upp till ca 5/7 m/sek, vilket man kunde se på havet, eftersom vågorna började bryta och skapa vita små mustascher.
Jan drog upp skärmen och startade och märkte genast att lyftet var bra.
Själv fortsatte jag att flyga med olika kameraalternativ på modellen.
Jag tog några bilder, då jag i stort flög bland bärlinorna i Jannes skärm. Tur jag inte trasslade i mig.
Det blev en härlig dag och jag fick ett par timmar i luften i det vackra vädret.
Senare kom ännu en skärmflygare, men jag vet inte, om han fick flyga, eftersom vinden ökat. Mer än 8-9 m/sek ska det inte blåsa för skärmflyg på Segeltorp, om det ska vara behagligt i luften och bekvämt att landa.
Runt Hovs Hallar var jordbrukarna i full fart med att sätta potatis att odla under plast.
På Bjärehalvön brukar man vara först med att skörda nypotatis i Sverige.
Kl 15 vände jag bilen hemåt mycket nöjd med dagens upplevelser.
Trots Covid-19 restriktioner, vill jag uppleva så mycket som möjligt, vilket inspirerar mig i mitt liv.
Jag vill inte ligga i dvala framför en tv och vänta på något, som aldrig kommer att hända.
Det blev en liten video och ett bildspel…om du orkar.
Jag var väldigt laddad för hangflyg på Hovs Hallar tisdag.
Väderutsikterna, yr.no, lovade NNO 3-5 m/sek vridande till NNV.
Det kunde inte vara bättre.
Klockan 0900 anlände jag till HH, tog mitt pick och pack och monterade modellen vid min flygtuva längst upp på Platån.
Det var helt tomt på turister…de enda som gjorde mig sällskap var korparna, som tumlade omkring på hanget kraxande med hög röst.
Vinden var vid framkomsten NNO ca 1.5 m/sek.
Inte helt bra. Min modell, min Spirit Elite, var en som klarar svaga vindar och som har åtskilliga
timmar i luften.
Jag gick fram och tillbaka och samlade mod och kollade vinden och slutligen provade jag.
Men jag fick avbryta, då jag var väldigt lågt just i kantrotorn. Det är ett läge, man inte vill vara i, då modellen då man gnetar riskerar att hamna i oflygbart läge i turbulensen.
Så jag avbröt och lyckades landa kontrollerat på kanten.
Ånyo väntan på vind. Vinden kom i pustar och jag förstod, att det gällde att utnyttja dessa pustar för att kunna starta, komma igenom kantturbulensen och komma in i den laminära havsvinden.
Jag gjorde så. Då vinden tillfälligtvis friskade i, väntade jag tills lyftet byggts ut för att kunna kasta ut.
Det gick vägen och jag kom upp i det riktiga lyftet.
Är man väl förbi turbulensen vid kanten, är det enkelt att flyga.
Trots den svaga medelvinden, inte över 2 m/sek NNO, kunde jag klättra, så högt jag ville.
Det var solsken, men det var kallt och som vanligt… låg mina flygvantar i bilen…det var 1.5 C bara.
Efter två flygningar på 1.5 timma var jag nöjd och landade på en fri yta.
Kändes härligt att premiärflyga på Platån. Efter att ha gått suktat en vinter med dåligt väder, var detta en befrielse.
Då jag gick till bilen, såg jag en man med en spade ute i området, där man banat av jorden. Jag hade ju undrat ,
vad som var på gång.
Mannen förklarade, att han ägde jordbruksmarken och han höll på att plantera blåbärsbuskar på de ca 7 tunnlanden,
för att utnyttja resurserna.
Så inget ska byggas där, eftersom det är klassat som jordbruksmark.
Då vet vi det.
Nu hoppas jag på vidare bra hangväder, så jag kan få mig lite flygtid på mitt favorithang. Där jag modellflugit i 49 år…
Du ser att havet ligger i stort blankt.
Här ska det bli blåbärsskog…
Skörden sker med tröskor som skiljer ut bären.
Min pilotplats på toppen av Platån.
Landningsstrippen som vi håller tillgodo med.
Tuvan där jag suttit under många säsonger och flugit.
Här kan du se hur jag fäster en Mobiuskamera för få lite annorlunda bildvinkel.
Kameran sitter på ett kolfiberrör och fästs på vingen med två gummiband.
Ett virus som förändrat verkligheten för de flesta på ett avgörande sätt.
Jag menar kraven som viruset ställer på individen drabbar olika människor olika hårt.
Har man vankat hemma i bostaden innanför dess väggar i stort i 10 månader, då kryper det i individen
Vi har kört ut och besökt platser vi sällan eller aldrig varit vid. Men vi längtar att åka längre bort.
Nu ? Det är en omöjlighet, då risken för smitta är stor.
Vi som är äldre, är en riskgrupp och jag vill inte chansa.
Verklighetsflykt nummer ett för mig har alltid varit mitt modellflygande. Varje dag det är flygbart, har jag praktiserat min hobby.
Men nu…Mycket blåst och för hangflyg från fel riktning. Regn eller dimma. Jag kollade yr.no:s långtidsprognos och finner icke en dag med nordlig eller nordvästlig vind !
Det sägs, att alla talar om vädret, men att man icke kan göra något åt det…Synd, för det hade jag velat kunna just nu.
Kan jag inte modellflyga, kan jag bygga. Men vad gör jag, då jag byggt färdigt mina modeller ?
Ja, då kör jag en batteriseans. Jag kör igenom alla ackar, av vilket slag det än må vara, laddar ur och laddar upp för att förvissa mig om, de har den kapacitet, som krävs och för att skaffa mig meningsfull sysselsättning med någon association till modellflygeriet.
Vi får bida vår tid och hoppas det parkerar sig ett högtryck på lämplig plats norr om Skandinavien, vilket kan ge nordliga vindar, så jag kan dra till Hovs Hallar.
Skam till sägandes…jag har inte inte modellfluget på en månad nu…Det har aldrig hänt mig förut.
Jag lovar jag ska ta igen den förlorade flygtiden, så fort omständigheterna medger det !
Eftersom jag inte varit ute på så lång tid, så har jag ju inte nya bilder att redovisa.
Men vi kan kör en film i repris, som jag tog på Hovs Hallar för nästan 2 år sedan.
Jag höll min lilla goda Mobius i vänsterhanden, då jag flög med min vackra Gillette. Detta är en av de elegantaste F3F- modellerna jag sett.
Synd, att FVK inte tillverkar den längre. Jag kontaktade firman och frågade om de hade fler, men fick svaret att deras form för kroppen gått sönder…
Den är snabb och vändbar, men inte helt enkel att flyga. Då man tar ut max ur modellen, alltså då jag flyger med max belastning, (många G) känns den lite som att balansera något på en knivspets.
Men det är en erfarenhetssak, som löser sig, då flygtiden av modellen växer.
Vinden var västlig med dragning på nord, vilket kunde resultera i fint väder vid vårt kusthang vid Tönnersa Strand.
Normalt sett hade jag åkt till Hovs Hallar med en prognos, som lovar nordväst.
Men jag vet, att nu i Covid-19 tider kommer HH att vara packat med människor. Är det något jag försöker undvika, så är det folk…med tanke på smittorisken.
Jo, det är tråkigt, men vad är alternativet ? Köra på som om vi inte hade en pandemi ? Detta kommer vi att få dras med länge ! Oavsett om vi får vaccin.
Så jag drog till Laholmsbukten med min Arrow. Min Arrow som jag ägt i 12 år och är i skick som ny. Därför jag har inte flugit den speciellt mycket, då den kräver rätta förutsättningar.
Spännvidden 150 cm och vikten under kilot. Den har kort kropp, vilket är negativt på ett litet hang som Tönnersa. Min Arrow behöver ett relativt stort hang, där man kan använda modellens fartresurser som en stabiliserande faktor.
Men min Arrow fick åka med.
Framkommen möttes jag av ca 6 m/sek med vind som kom från NV. Alltså låg vinden snett i förhållande till kanten ca 30 grader.
Min bedömning var, att det skulle nog gå att flyga, med det jag hade med.
Iväg och jag märkte omedelbart, att lyftet trots snedanblåsningen var bra.
Jag fick bra höjd i lovartssvängen och fick bra hastighet på den följande rakan.
Sträckan i motvind var seg. Jag hade något hastigt programmerat min sändare till modellen och hade inte finjusterat utslag, differentieringar osv.
Mina utslag på skeven var alldeles för kraftiga, vilket gjorde det svårt att ligga rätt på vingarna på rakan.
Men alla justeringarna kan jag göra nu hemma, då jag vet, vad som krävs.
Sen kommer min Arrow åter att bli harmonisk och agil i luften för piloten. På Hovs Hallar har jag haft mycket fina flygningar med modellen.
Den är snabb och kan matcha modeller som är 10 gånger dyrare. Allt under rätt omständigheter.
Om den är lättflugen ? Nä, eftersom den är byggd för att prestera, är gränserna tänjda, vilket gör att du måste ha styr på dina fingrar, då du styr…
Landningen funderade jag över…Skulle jag landa på toppen, eller skulle jag ta det säkra före det osäkra och landa på stranden ?
Jag landade på stranden,vilket var knepigt,
då vi hade högvatten och stranden hade krympt.
Det tvingade mig att flyga finalen nära kanten och då fick jag lyft, jag inte ville ha.
Andra försöket lyckades och jag kom lyckligt ner.
Förutom jag och min modell var jag totalt ensam på den långa sandstranden…
Här brukar var fullt med folk.
Här kommer lite bilder och en videosnutt.
Allt gjort i hast…
Kameran är en Mobius. Bilderna klippta ur video.
Hoppa in och häng med...
Sista minutenprogrammering.
Härligt sommarväder.
Knölen på nosen är min Mobius onboardcam.
Mycket vita mustascher på Laholmsbukten i dag.
Hanget är lång…
Ser du piloten till höger ?
Inga badgäster.
Här är riktning söderut…och du ser att vinden ruskar om växtligheten på kanten.
Efter landningen
Skuggspel
Sista dynbestigningen innan stigen till parkeringen.
Torsdagen grydde med nordlig vind på HH. Styrkan
kl 0900 var ca 3-4 m/sek och yr.no hade lovat ökande
till 6-7 under dagen och vridande mot väst.
Detta lovade gott, så jag troppade iväg till mitt
favoritflygställe. Med i bagaget min något bedagade Spirit Elite.
Inte konstigt min Spirit bär spår av flygning och
hantering…så mycket som jag flyger.
Som jag alltid hävdat, de med blankast modeller
flyger minst….
Jag möttes av en parkering vid värdshuset, vilken
var nästan fullpackad kl 1000.
Upp till Platåns högsta punkt med modell och de
saker, jag jag brukar behöva.
Uppe på Platån möttes jag av nordlig vind
ca 2-3 m/sek.
Dessutom, var vi förunnade med en stark och
stabil topprotor, som kan göra livet surt för en
modellflygare.
Rotorn roterar medsols på toppen, vilket innebär,
att står du med näsan mot havet, känner du,
hur det blåser i nacken…
Just under vindstyrkor mellan 3-7 m/sek snurrar
rotorn stadigt på som en tivolikarusell , om vinden
ligger rakt på kanten.
Om vinden vrider mot väst, försvinner rotorn.
Jag startade, med viss vånda med tanke jag hade
nackvind, men jag vet, att kommer jag bara ut
över kanten, kommer jag att möta lyftet i den
laminära havsvinden.
Att du plötsligt träffar påkraftigt laminärt lyft
är en risk, om du flyger skärm. Det plötsliga lyftet träffar ju skärmen med mycket hög anfallsvinkel, vilken kan vara en risk för stall
och inslag.Då gäller det, man har en plan i
förlängda märgen, hur man ska reagera för att
lösa problemet.
Jag fick fint lyft och det var starkt och turbulensfritt
ute i den laminära tryckvinden.
Flyga det fick jag, så mycket jag ville.
Vid lunchdags kom en karavan med glada
Fenix skärmflygare från vår huvudstad på besök.
De var fulla av förväntan och uppfyllda av förväntan om det perfekta flyget…
Vi talades vid en stund och jag berättade om de
erfarenheter jag fått under min 47 år som pilot av
modell- och skärmflygning på Hovs Hallar.
Efter diverse turer kom skärmflygarna i luften
och fick uppleva den vilda och ibland brutala
naturen vid Hovs Hallar.
Jag är övertygad, de fick sina önskningar uppfyllda.
Mina önskningar uppfylldes i alla fall.
Fredagen skulle bjuda på NordVästlig vind 5-7 m/sek,
vilket skulle gör flygning på det låga hanget vid Segeltorp
möjlig.
Hoppas ni kommer fler gånger från Stockholm !
Här kommer lite bilder med kommentarer.
Mer eller mindre vettiga…
Kamera är GoPro och Mobius. Bilderna är i regel kraftigt uppdragna, vilket påverkar kvaliteten.
Fly low and slow…
Vill du kommentera något gå längst ner på sidan,
där det står “Leave a comment”.
…detta är inget idealiskt läge för en skärmflygare…
…chansen för frontinslag är relativt hög här…
eftersom skärmen möter laminärt lyft plötsligt
med tillhörande ökning av alfa och risk för stall.
Se hur mycket broms piloten försiktigtvis flyget med.
Up up and away…
Startplats rekas.
Vi har redan flugit säger kvigorna…så vi parawaitar…
Ånyo vill topprotorn bestämma…
…och den vinner ofta…
Treenighet
I bakgrunden Hallands Väderö
Nordosthanget vid Platån. Nödlandningsyta nere vid stranden rakt fram. Men bered dig på en jobbig promenad.
Platån Hovs Hallar.
Hur det är att landa i buskarna med skärm ? Fråga mig…
Stockholmarna kommer ! Den gamle modellflygaren sitter på sin tuva…och flyger.
Jag började flyga mina modeller här 1973…det är 47 år sen…
så tuvan bör vara insutten nu…
Uppdragning vid fortet och beundrande åskådarskara.
Alltid roligt att ha en fanclub…
Snart nog…
Spendid isolation.
Hoppas det bär…
En sextett över Platån.
Jaha, då återstår bara flygningen…
Min depåplats på Platån och den väl insuttna tuvan…
Anders från Halmstad ringde mig i dag och frågade, om jag ville hänga med, då han skulle testflyga sin
nya modell, Tigra, vilken är en flygande vinge tillverkad
i Polen.
Jag märkte, att Anders var mycket sugen att komma
ut och flyga och den känslan känner jag av egen erfarenhet
väl till, så jag hängde med.
Vinden var västlig och framme vid hanget, vilket var
Tönnersa vid Laholmsbukten, märket vi, att vinden
var ca 4 m/sek rakt på.
Inte var vinden bara rakt på, den var också helt laminär,
vilket innebar turbulensfritt lyft.
Modellen är en flygande vinge med attraktivt utseende
och snygga linjer. Det finns en dimunitiv stjärt med
en fena för stabilitetens skull.
Kroppen i glasfiber snyggt gjuten och vingarna utskurna
kärnor plankade med 0.4 poppelfanér.
Poppelfaner är ett klassiskt material för flygplansbygge
och det användes mycket vid bygget av fullskalaplan
före, under och efter Världskriget.
Även för modellflyg var poppelfaner ett viktigt material,
eftesom modellflygarna under kriget var avhända från
balsan och fick använda det som fanns till hands.
Första starten gick perfekt, men efter en stunds flygning konstaterade Anders, att tyngdpunkten låg aningen för
långt fram, varför det blev landning och tillbakaflyttning
av acken.
Sen flög den mer harmoniskt. Inga konstigheter och
framför allt svängarna fungerade bra.
Modellen lagom snabb för den inte så väldigt erfarne, men efter vidare trimning och försedd med ballast i tyngdpunkten, tror jag att den blir riktigt snabb.
dessutom väldigt agil, följsam i luften. Ska den flyga
bra så kräver modellen hastighet. Alltså inte en modell
som du ska ligga och gneta med.
Naturligtvis inte så snabb som en riktig F3F-modell, men tillräckligt bra ändå.
Skevroder/höjdroder finurligt upphängda i inbyggda gångjärn.
Jag fick tillfälle att flyga modellen och ska jag jämföra med exempelvis en Gryphone från 1970, var detta 10
gånger bättre.
Modellen hade ett fint glid, vilket Anders märkte,
då han skulle landa på stranden.
Den ville inte ner…
Men han kom ner och modellen var efter dagens
flygning hel. Jag tror Anders ska vara nöjd med det Tigran presterade.
Ska jag vara kritisk…så hade jag minskat kordan
på vingen med 20% och ökat spännvidden från 140 till
175 cm för att få upp Re-talet.
Den hade blivit snabbare. En flygande vinge bör ha
en tryckcentrumstabil profil och stabilitet kostar motstånd.
Det är bara att acceptera. Det är därför, en flygande vinge inte har en chans i
en F3F-tävling.
Värt att veta om flygande vingar är, att föregångsmännen
bak flygande fullskalalvingar, bröderna Horten från
Tyskland, redan 1942 konstruerade en flygande vinge
med mycket goda flygegenskaper ,som hade glidtalet (fluget) 1:34.
Dessa glidtal blev allmänna inom fullskalasegelflyget först
i början under 60-talet.
1945 konstruerade och byggde bröderna sin Horten VI,
vilken hade beräknat glidtal av 1:43. Man byggde
två prototyper, som togs som någon form av krigsbyte
av amerikanarna och transporterades till USA.
Tigra 1.4 en vacker och bra flygande modell, som attraherar ögat och lusten att flyga.
Här lite bilder och en videosnutt i all hast.
Stolt ägare av en ny “Tigra 1.4”.
Bäst ta en bild på modellen före provflygning…
På väg till hanget i längs den efter regnet intensivt gröna lövsalen.
Trångt. Mottagare med telemetri väger 2.4 gram…
kolla säkringen av huven med en bit persiennlina.
En kolfiberhuv ligger på ett par hundra kronor med frakt.
Första starten.
Gick rakt och fint.
I bakgrunden Hovs Hallar…vad annars.
Vid vingspetsen strandens enda badgäster.
Som alla flygplan…den gör sig bäst i luften.
Kanske om jag ägt modellen, skulle jag målat ett mörkt band på en vingen.
Tigra 1.4
Det går inte åt många servon. Två styck.
Anders djupt fokuserad på att flyga sin modell.
Under ett av landningsförsöken.
Jag fick testflyga Anders modell…
Den gamle hangflygarens baksida…
Landning på gång.
Tigran med bakgrunden Halmstad och dess silos.
Terrängen bakom hanget. Det går att landa här, om man är rutinerad.
Anders med modell efter fullgjord testflite.
Esteteiskt tilltalande modell.
En belåten pilot…tror jag.
På väg till parkeringen.
…där Anders bil kan hysa Tigran i monterat skick utan problem.
…och landa lite kontrollerat i diket..
