Anders är en modellflygare som efter 30 års uppehåll har återupptagit modellflyghobbyn.
Han är främst intresserad av segelflyg och jag träffade honom för första gången vid Tjärby-hanget.
Nu har han skaffat fler modeller och ville prova på att flyga vid Hovs Hallar.
Vilket naturligtvis gläder en gammal hanguv som mig.
I söndags var det utlovat 2-4 m/sek nordväst, varför vi bestämde attvi ses vid parkeringen på HH.
Förhållandena då vi kom var ca 1 m/sek nordvästlig vind, varför vi gick till Segeltorpshanget.
Vinden var svag, men eftersom Anders modell var lätt och försedd med motor startade han.
Om man flög noga och försiktigt gick det att hålla sig uppe.
Det var mycket människor ute och promenerade och till min förvåning fanns det fullt med folk i restaurangen…
Med tanke på Covid-19 viruset är det något, som jag aldrig skulle ge mig in på.
Under eftermiddagen kom ett stort gäng skärmflygare från Göteborg som fick konstatera att man eventuellt kört 36 mil i onödan…
Men vid 14-tiden kom det lite sjöbris och en av skärmflygarna startade, kanade ett par vändor innan han i brist på vind var tvungen att landa.
Anders drog fördel av den ökande vinden och kunde, tror jag , riktigt njuta av sin premiärdag på Hovs Hallar.
Så småningom var vi nöjda och gick upp på Platån, där jag visade, vad man ska ta hänsyn till, om man flyger där.
Sen gick färden i skilda bilar tillbaka till Halmstad och med som jag hoppas positiva och ljusa minnen av den första flygningen för Anders på Hovs Hallar.
Här en liten fotostory och en snutt från en ombordkamera på Anders kärra.
Ett influensavirus som spridit sig från Kina ut över världen. Nästan, för Cook Islands är fritt
från viruset.
Lite långt att åka dit förstås.
Är man som jag fyllda 70, är man automatiskt hänförd till en riskgrupp.
För mig har det inneburit en i stort sett självvald isolation från andra personer.
Jag vill inte riskera något, om jag kan undvika det. Således har vi bunkrat upp mat, så svälten ska kunna undvaras i 30 dagar.
Jag handlar en gång i veckan på Lidl, där man har öppet för riskgrupper från 0700 onsdagar.
De få gånger jag varit där kl 0700, har jag varit ensam kund.
Efter inköp spritar jag händer, MasterCard och plånbok. Allt för att minska risken för infektion.
Tack och lov att jag är modellflygare, eftersom det inte kräver andra människor.
Den som har noll intressen, tror jag har svårt att stå ut med att göra ingenting.
Jag märker vid samtal med andra att bristen på sociala kontakter börjar påverka människorna. Många, i alla fall äldre, saknar de dagliga kontakterna med vänner och grannar. Tala i telefon, javisst, men det är inte samma ska som att träffas personligen.
Vi kan hoppas att vetenskapen kan ta fram ett vaccin inom ett år i alla fall. Ett vaccin eller fullständig karantän är enda sättet att få bort viruset i samhället.
Till min förskräckelse läser jag i en ansedd tidning, att kroppen inte i alla fall bygger upp antikroppar mot viruset , efter att man drabbats och överlevt.
Låter skrämmande.
FHM har ju inte rosat marknaden eller förmått lugna allmänheten genom sin virrige talesman Tegnell.
Varför inte låta en talesman med en naturligt auktoritet framträda inför allmänheten ?
Vem ? jag skulle föreslå fd chefen för FHM, Giesecke som en utmärkt talesman.
Nä, nu ska jag se till, att min Spirit är laddad, för i morgon söndag är det lovat 3 m/sek rakt på på Hovs Hallar.
Inspirerad av något så när västlig vind, enligt flaggorna där jag bor, drog jag till stranden för att njuta lite solsken och flygning.
Framkommen visade det sig att vinden var ca 1.5 m/sek… Jag hade förväntat mer.
Min Spirit brukar att gå att flyga på de svagaste vindar, så jag slängde ut. Nu var jag inte där strandhanget är högst, utan tvärtom jag var, där det var lågt.
Det sket sig.
Jg kunde inte hålla mig uppe utan insåg realiteterna och packade ihop, för att i stället ta min vanliga 8 km promenad.
Det är lika belönande.
Men jag vill inte undanhålla dig min 1-minuts flygning !
Alla bilder Mobius.
Tur jag fick rätat upp något så när efter vikningen…
Vi sprätte lite sand vid landningen.
Här ligger hon och glor på hanget som inte ville riktigt i dag…
Fint väder på gång på HH, så jag packade och drog.
Kom till ett tomt HH och var klar att kasta ut kl 1000.
Vinden 1-2 m/sek NV och solsken. Om det var varmt ? Nä, inte direkt, men jag var bra påbyltad av erfarenhet.
Först ut min Blue Phoenix. Den är alltid flygbar. Modellen utrustad med elmotor, om jag måste rädda den från ett dåligt läge.
Startade vid fortet på Platån. Lyftet dåligt, men jag flög i alla fall…
Så småningom, då jag gnetat upp mig, var det problemlöst att flyga i den laminära vinden.
Yr.no hade lovat ett vindomslag vid lunchdags och det stämde precis. Kl 1130 vände vinden till NNO och ökade till 4-8 sekundmeter.
Därför beväpnade jag om till min Spirit. Efter att ha farit igenom en mycket aggressiv kantrotor, for jag upp som en hiss i i den laminära vinden och möttes av ett
jämnt och starkt lyft.
Sen var allt en baggis.
Fick en timma i luften och som tur var, kunde jag stå i lä bakom ett buskage för vinden.
Nöjd, glad och belåten hoppade jag in i min bil, för att efter min verklighetsflykt mötas av dagens realiteter med en pandemi.
Vilket jag försöker undvika genom att ytterligt begränsa mina mänskliga kontakter oavsett.
Hemma är det välförsett i frysar, kylar och skafferier.
Vi hoppas på det bästa och får vara glada, att man kan bege sig ut på hangen, där det inte är trängsel.
Häng med !
Samtliga bilder klippta ur en Mobiusvideo.
Pilot och Blue Phoenix på väg till hangkanten.
Blue Phoenix rules the skies !
Höjd 59.9 meter och stig med 0.2 m/sek.
Efter landning.
Skuggspel
Som du ser hoppar det bra vid starten
Men bara jag kommit upp i den laminära havsvinden så…
En modellflygare och hans modell på Hovs Hallar
Spirit Elite
Piloten sitter på sin pilottuva…
Mycket blått…
Hoppsan…
Koll av planén inför landningen
Dags för landning. Full klaff för att komma ner under ordnade former…
Ser du vildnyponbusken till vänster…
Jepp, just i den landade jag. Turligt nog utan några skador.
Jag tog med denna bild för att visa det fina låset på grinden.
…då jag var och flög på Segeltorpshanget vid Hovs Hallar.
Då jag körde förbi den plöjda åkern, som ligger innanför hanget, såg jag två lärkor flyga upp.
Att se årets första lärka är för mig ett förebud om vår.
Vädret på måndagen var VNVvind ca 5 m/sek och växlande molnighet. Det var alltså flygläge på Segeltorp.
Jag ställde bilen på parkeringen, gick uppför den branta stigen till Fortet för att för säkerhets skull kolla vinden på Platån. Den var då stadigt nordväst, varför jag beslöt att gå ner till Segeltorpshanget.
PÅ modellen hängde jag min Mobius framför vingen, så jag fick en bild av min modell i luften.
Själv hade jag mina solglasögon med vidhängande Mobiuskamera på mig. Detta är ett utmärkt sätt, att dokumentera vad man gör. Kameran tar 4 bilder i sekunden och gör det i mer än två timmar.
Bilderna tycker jag, med hänsyn till kameran, blir bra.
Således start rakt ut mot vinden och det var ett underbart turbulensfritt lyft. Således var det helt avkopplande att flyga.
Hanget lyfte till ca 50 m över havet, vilket gav stor frihet för piloten.
Då jag stod vid min pilotplats jämte gärdsgården, hörde jag lärkans något tveksamma försök till drillar.
Men lärkor var det och deras tidiga spelande väckte livsandarna hos piloten.
Efter hand som jag flög, märkte jag att vinden snabbt drog sig mot väst. Då jag flög söderut på hanget upplevde jag det som nästan rak motvind och jag väcktes ur mitt slöflygande då jag vid svängen i norra änden vek modellen, eftersom jag flög sakta och svängde i medvind.
Så jag beslöt att avbryta och jag landade ganska belåten på grusvägen, som går från parkering ner till hanget.
Då jag körde hem, stannade jag till vid åkern, där jag sett lärkorna i hopp om att få en bild.
Men det blev intet med det.
Fast jag var nöjd med dagen i alla fall !
Det var på åkrarna bakom hanget jag observerade och hörde lärkan.
I torsdags var det en av de sällsynta dagarna, under denna
årstiden, som bjöd på västlig eller nordvästlig vind.
Det borde alltså vara lite upplagt för hangflyg vid
Tönnersa Strand.
Solen sken och vindens styrka var 3-5 m /sek, vilket
kunde skapa goda förhållanden dels för flygandet och
dels att kunna stå ute i det vackra vädret utan att bli
genomblåst och genomfrusen.
Nåväl, jag var på plats 1230 och beredd att starta med min, nästan under alla omständigheter, flygbara Blue Phoenix.
Varför jag inte skulle flyga någon av mina snabba F3F
modeller ?
Jo för en Blue Phoenix klara de flesta väder. Från mycket
svaga till starkare vindar.
Jag har ju modifierat profilen för att på en bättre polarkurva, varför den penetrerar hyfsat. Dessutom är en Blue Phoenix en enkel modell, som man monterar snabbt. Fyra gummiband,
sen är den flygklar.
Jag är främst ute efter en flygupplevelse, inte att jag ska flyga
som en skållad råtta 10 cm över kanten.
Flygglädjen är det väsentliga för mig.
Med var också dels min nya Mobiuskamera, dels min gamla Mobius nu försedd med nytt pc-board.
Jag ville se, att båda fungerade. En kamera hade jag tejpat på min glasögonskalm som vanligt. Detta är ett mycket fint sätt att filma/fotografera, om du vill dokumentera skeendet.
Det du ser, det är det du fotograferar. Det bästa av allt är,
att Mobiusen tar så bra bilder, med hänsyn till pris och storlek.
Då jag kom fram till min vanliga pilotplats, såg jag att länsstyrelsen gjort ett hack i den främre dynkanten.
Varför ?
Bra fråga. Kanske för att underlätta för eventuell häckning av fältpiplärkan.
Dock kan jag garantera att naturen med vindens hjälp inom ett par år har återuppbyggt dynkanten igen.
De som planerat detta borde gå en kurs i grundläggande (sand)dynamik.
Ok nog klagat. Jag var absolut ensam på stranden, så
när som på en Golden Retriever, vilken vallade sin
husse långt borta på den öde sandstranden.
Start och ut med min Blue Phoenix i det laminära härliga lyftet. Det bar perfekt och det var mycket goda förhållanden.
Hanget har ju blivit högre, vilket inte minst skärmflygarna erfarit, då de nu kan flyga på Sveriges längsta kusthang.
Med den vinden vi hade i dag, bar det upp till ca 50 meter just över strandkanten.
En tjusning med att flyga vid detta kusthang är att jag har
min modell mycket nära mig. Det skapar en speciell känsla.
Att landa kan var besvärligt, eftersom det bakom hanget är
turbulent, vilket ställer krav på reaktionsförmåga och och förmågan att förutse skeenden, men som du kan se på
videon, så gick det att komma ner under relativt
kontrollerade former.
Två timmar i luften fick jag med min kära Blå Fenix
och jag njöt varje sekund.
Sedan var mina inre batterier laddade och jag var
beredd att möta världen med öppna ögon och friska
tag igen.
Än en gång; Tack gode Gud att jag är förunnad att få
bo vid en kust och där kunna fånga en fri horisont med
min blick !
Innan jag gick till bilen, tog jag en promenad på stranden för att kolla, om jag kunde hitta lite bärnsten.
Det blev noll i dag, men jag har förhoppningar, att på måndag finna strandfynd, då vi kommer att få 10 – 13 m/sek
vind på söndag, vilket kan föra iland gods från havets botten.
Kvällstidningsträsket utlovar som vanligt världens
undergång på söndag då de säger det blir orkanvindar med
det annalkande lågtrycket.
Vi får väl se, om boulevardpressen eller yr.nohar rätt.
Den norska vädertjänsten har förutsett 12-14 m/sek
på söndag kväll.
SÅ var min dag på hanget och jag dokumenterade mitt görande med mina Mobiuskameror.
Stillbilderna klippta ur videon.
Jump into the seat, buckle up and hitch a ride with me !
Undrar du, varför jag är ute och flyger, så fort tillfälle ges ? Mycket enkelt: Det är det roligaste jag vet och det ger mig
oändligt med upplevelser !
Sådant du aldrig får framför din tv.
Sanden pudrad med frost. Det närmaste
vi varit vintern i Halland hittills i år.
Den fula stövelknekten låg och tjurade
Vintern 2020 Tönnersa. Härligt !
Naturen där jag flyger. Härligt ljus.
Kattegatt med sin horisont. Inga granar här…
En Blue Phoenix gör det den ska…flyger.
Enda nackdelen vintertid vid 13-tiden är att solen står lågt.
Snart start. Vingen sitter med 4 gummiband.
Enkelt. Varför klabba med skruvar ?
Man måste använda sidorodret ordentligt på en Blå Fenix…
En klassisk modell
En jetkärra ritar sitt skarpa spår i skyn och min modell glider på…
Efter landningen. Allt under kontroll.
Kanske det som kan dra lika mycket som hangflygning...
Vi har haft envisa vindar från den 3. och 4. kvadranten under
två månader, vilket effektivt släckte hoppet om hangflygning
på Hovs Hallar.
HH kräver NV-NO vind.
Dock visade långtidsprognosen hos yr.no, att onsdagen kunde
bli en klämdag med bra hangvindar.
Meteorologen förutsåg ca 5 m/sek NNV. Perfekt för mig och
en hangmodell.
Klockan 1030 anlände jag till parkeringen på HH och konstaterade,
att vinden nu var NNV.
Alltså tog jag mitt pick och pack och stretade uppför kanten till Platån, eftersom vid NV vind vinden ligger på den södra delen
av Platån.
Uppkommen mätte jag vinden och den var 7 m/sek och byig
från NNV. Det var lovat, att vinden kunde dra mot nordväst, så jag beslöt,
med hänsyn till den friska vinden, att knalla ner till Segeltorpshanget,
vars kant passar nordvästliga vindar.
En ny promenad ner Segeltorpskanten till min pilotplats.
Ny vindmätning och den sa 7-8 m/sek rakt på och byigt.
Nedanför på gräset höll Jan från Eslöv på att förbereda start med
sin skärm i den något besvärliga vinden.
Han drog upp skärmen nedanför hanget, backade upp i kanten
och startade. Sen försvann han i riktning Norrehamn, där vindmätaren sitter.
Jag satte ihop min Spirit satte fast min Mobiuskamera på mina
solglasögon och startade videon…bara för att komma på,
då jag landat, att kameran inte funkat…
Försökte fixa det, då jag kom hem, genom att vidta de åtgärder
som kunde behövas, men kameran vägrar videofilma.
Den tar stillbilder men ingen video.
Jag fann nya kameror på nätet till hyfsat pris i England och
beställde två nya.
Lyftet var i den friska vinden kraftigt och det bar både högt
och långt framför kanten.
Så att flyga var enkelt.
Jag hade startat kl 11 och med ett par avbrott, landade jag
slutligen kl 1430.
Landningarna mycket underlättade av min effektiva klaff
, som möjliggör i stort sett helikopterlandningar.
Jag märker, det är den kalla årstiden, eftersom strömmen
av turister har nästan sinat.
Men nästan som vanligt, de som kom förbi stannade och var nyfikna, varför jag gjorde skamlöst propaganda för modellflyg och då i synnerhet i konsten att flyga på ett
hang.
Efter landningen kände jag, att jag var jag genomblåst
försiktigt uttryckt.
Jag borde haft min overall, men jag felbedömde väderläget
hemma.
Nu vet jag.
Ytterligare skärmflygare kom i form av Anders, som startade
nere på Segeltorp och omedelbart gled iväg mot Platån,
där jag, då jag var på väg till bilen, såg honom hänga på bra
höjd över Hovs Hallar njutande sin flykt.
Jag tog stillbilder med min lilla Mobius och jag publicerar
några här, så du ser, vad jag sysslat med.
Men det kändes härligt att ha fått ett par timmar i luften igen efter ett så långt uppehåll. Hoppas jetströmmen flyttar på sig, så vi får lite nordliga vindar !
Som sagt alla bilder min lilla Mobius.
Startberett.
Havet bröt med ovanligt kraftiga vågor…
Segeltorpshanget med en skärmflygare i bakgrunden.
Så lite som jag modellflugit sista 6 veckorna, har jag aldrig upplevt förr.
Väderläget har varit helt låst och jetströmmarna har inte varit på vår sida.
Jag är för bekväm att ge mig mig ut till ett hang i 12 m/sek sned vind och i duggregn.
Jag får avvakta. Men som lite plåster på såren kan vi ju kolla en video från sommarens flygningar.
Den är inget speciellt, men visar kanske, varför jag så gärna far till,
HH , då förutsättningarna är goda för att uppleva flyg och natur.
Hoppa ombord så flyger vi !
Kanske jag publicerat videon förut, men det får vi stå ut med…
PS. Om ni undrar över varför en skevrodret står ner, beror det på,
att jag hjälpligt trimmat bort snedbelastningen, orsakad av ombordkamera
och kolfiberstav.
…nu är O-serien byggd av båda versionerna av Leprachaun.
Johnny Johansson, en modellflygkamrat från Laholm, som jag har känt i mer än 40 år, har just byggt färdigt den första batchen av Leprachaun. Både den stora och den lilla.
Johnny bygger noga, rationellt och han är en skolad yrkesman.
Denna modell har jag fallit för och den lämpar sig både
för termik och hang. Hang på Hovs Hallar i 4 m/sek vind…det är perfekt för
Leprachaunen.
Modellen ursprungligen byggd sida/höjdroder, men
kommande versioner kan bli med sida, skev, höjdroder
och aerodynamisk broms. Nosen är löstagbar, så du kan flyga modellen
som ren segelmodell eller som elseglare.
Om du är intresserad av en Leprachaun, stor eller liten, träfärdig eller helt färdig så hör av dig. Du finner min e-post under rubriken
“My humble blog”
Nyss tillverkat träfärdigt.
Listerna laminerade med kolfiber för högre styrka oc vridstyvhet.
…då vi var i Skåne för att flyga hang vid Löderup.
I 20 år har vi, medlemmar i olika modellflygklubbar,
träffats under några dagar i början av maj, nere vid Ystad,
för att flyga och ha trevlig social samvaro.
Under åren har vi bott på Österlens Gästhärbärge med sin värd Henry.
Därifrån är det kort väg till Löderup, Kåseberga och Hammar, där vi utövar vår hobby.
Vårt “hushang” är vid Löderup, vilket är lättillgängligt och där vi inte interfererar med skärmflygare.
Problemet med att flyga i början av maj är vädret. Vi kan
aldrig säkert förutsäga vädret, utan vi har att anpassa oss.
Med de hang vi har tillgängliga har vi täckt upp de flesta
riktningarna. Blir det ostliga vindar kör vi till Ravlunda/Kivik.
De bilder jag visar här, är ett bevis på vädrets ombytlighet. Ena dagen solsken och god sikt, nästa dag dimma med sikt 50 m…
Men flög, det gjorde vi. Så här kommer lite bilder från Skåne med natur och modeller. Något att pigga upp oss med i det gråa väder vi har just nu.
Vädret är just nu låst med envisa ostliga vindar och ganska
varmt. Jag hade föredragit nord- till nordväst, klar luft så jag kunde
flugit hang på Hovs Hallar.
Men det kommer. Enligt långtidsprognosen för Skandinavien
kommer ett omslag om ca 10 dagar förhoppningsvis.
Men här lite minnen från maj 2019 då vi njöt av vår
hobby i Ystad !
Alla bilder i luften tagna med Mobius. Bilderna på marken
tagna med min Sony.
Platsen där vi flyger: Löderup. Inga dåliga hang !
Rolf-Erik startar Roffes Grafaz Maxi.
Vingar över Östersjön.
Lagom lyft nu. Ca 3 m/sekund och god sikt.
Du ser det finns vågformer både i havet och på kanten. Kantvågorna är kreaturens stigar.
Här gäller det att hänga med…
Kent tar sitt pick och pack…
Vi ska njuta av modellflyglivet !
Vår depå. Som du ser kan vi köra ända upp.
De tre musketörerna…
Kråkbroms aktiverad.
Tucano, en ganska snabb modell. Tucano är en långnäbbad sydamerikansk djungelfågel.
Landning
Jo, det gick bra.
En rote segelmodeller på hanget.
Här ser du dagens annalkande dimma…
…men det avhöll inte Rolf-Erik eller…
…Kent från att montera och flyga.
Kent satsar in i dimman…
Ibland var lyftet knapert, men det gick.
Kalle kollar sin programmering…tror jag ?
Det skånska staketet försvinner sakta in i dimman.
De något spöklika träden på hangkanten…
…får en speciell karaktär nu.
Solen kämpar på för att lysa igenom och lyfta dimman som rullar in från havet.
Vi har haft, milt sagt, omväxlande väder sista tiden. Regnigt och friska vindar. Solen har lyst, men mest med sin frånvaro…
Torsdagen kunde bli flygbar…visserligen frisk vind, men chans för lite sol.
Naturligtvis triggade detta min lust att flyga. Jag ringde en flygkompis Johnny i Laholm och vi skulle träffas vid den södra delen av Tjärbyhanget. Den södra delen av hanget är bättre på det sättet, att terrängen framför är relativt hinderfri. Det gör, att lyftet borde vara mindre turbulent.
Jag hade dagen förut provflugit min “Raven” från HobbyKing,
vilket till en början var en förskräcklig upplevelse.
Ok, cg var rätt, men utslagen påskev och höjd alldeles för stora.
Så att flyga denna HobbyKing-produkt var, som om jag red en
häst med eld i svansen…
Innan vi skulle flyga, hade jag åtgärdat det jag behövde och den borde vara flygbar. Jag hade minskat och diffat skeven, minskat utslaget på höjdroder och lagt in positiv och negativ flaperonklaff.
Modellen har fint utformat vinge, slarvigt ditsatta skevservo av dålig kvalitet. Servona följer med modellen. Roderhornen till skeven var utförda utan vett och sans. Jag bytte ut hornen till riktiga, så
vridcentrum satt på rätt plats. Vidare flyttade jag stötstången in
på servot och max ut på roderhornet för att utnyttja de små
servonas kraft bäst.
Innan Johnny dök upp, provflög jag “Raven” i den friska vinden, som peakade 8 m/sek. Nu flög modellen helt ok…så vitt jag bedömde.
Vad som var intressant, var att det var termisk vind, vilket möjliggjorde att stiga till 100 m enkelt.
Men, det var mycket turbulent i luften. Modellen flög bitvis som ett höstlöv, men den visade en god egenskap. Den penetrerade mot vinden väldigt bra.
Profilen på vingen vet jag inget om, mer än att den naturligtvis
var tunn. Profilen hade en gynnsam polarkurva, vilket innebar,
att den tålde fartökning utan att jag behövde betala för mycket
med höjd.
Johnny hade med sig sin lilla version av sin Leprechaun,
som är en fantastisk modell med synnerligen goda egenskaper.
Leprachaun uttalas ( l´eprakå:n).
Jag fick ett påpekande av en läsare, att det inte var en sann
Leprechaun…
Kanske den borde heta “Pysslingen” i stället ? Ur Wikipedia har
jag tagit följande citat:
Leprechaun är inom irländsk folktro en sorts pyssling,
ofta avbildad som en gammal gubbe i gröna kläder, inte större än ett barn, som uppskattar att ställa till med
otyg. Leprechauner framställs ofta som skomakare och sägs
varamycket rika och ha stora skatter undangömda,
ofta vaktadeav en elak dvärghund.
Såedemede.
Vi trodde, att kanske hans modell skulle få det svårt i den friska vinden och flyga som en stillastående drake… Men hans Leprechaun visade kvaliteten och flög utan problem.
Att landa modeller på den södra delen av hanget är lätt
som en plätt. Där finns en stor vall utan inflygningsmask.
Efter 2 timmar var vi genomblåsta och nöjda med vår flygdag, packade ihop och åkte hem rika på erfarenheter och frisk luft !
Alla bilderna är skärmdumpar från en video från min lilla Mobiuskamera. Därav följer, att kvaliteten blir därefter.
En liten video blev det dagen förut, då jag provflög för första gången. En video på Johnnys Leprechaun klämde jag oxå in.
Häng med i blåsten !
Höstetid..Tröstetid…
Min “Raven” från HK och min trogna JR.
Johnny anländer med sin “Leprechaun” modell mindre. Han bygger både denna storleken
och en större. Allt byggs i giggar, så allt är enligt ritning. De finns att köpa träfärdiga eller
flygfärdiga och de är klädda med Oralight. Kontakta mig för info.
Klicka på “About myself” på första sidan på bloggen.
Klart man är glad, om det är flygdags…
Det är fult att peka !
“Nu känner jag det lyfter” !
Montering av Leprechaun
Här ser du storleksförhållandet mellan modellerna Och du ser hur relativt liten “Raven” är.
Klart för start i den nu friska vinden.
Som du kan se är sidorodret relativt litet, vilket ställer krav på piloten då han flyger
i turbulent luft. Man måste som pilot “Ligga lite före” i rörelserna, annars kan det bli
kärvt. Johnny funderar på en utökning av fena och sidoroder för att göra den en aning
mera agil i luften.
Leprechaunen är vacker i luften
Fånga ögonblicket…
Jonny startar min Raven
Japp, där flyger hon !
En ung pojk, glad efter fin flygning, vid Litorinavallen Tjärby, just norr om Laholm.
Vår hangar…du ser Johnny har förankrat sin modell i väskan, så den inte ska blåsa bort.
Så här ser det ut. Ganska inbjudande för en modellflygare.
Förberedelser för start. Som inskränker sig till att ansluta batteriet. Batteriet är ett Lilo på 3.6 V
och med kapaciteten 400 mA. Ett sådant batteri räcker för långa flygningar. Jag tycker, det är
fantastiskt, man kan köra mottagarna på 3.6 V i dag. Som mottagare till min JR använder jag
på segelmodeller av enklare slag HobbyKings Orange R8DM/DMSSS, vilka är billiga.
De kostar 220 kr momsade och förtullade, dock tillkommer Post Nords befängda “avgift”
på försändelser från Kina, 80 spänn inklusive moms…Så beställ rejält så det belastar fler saker.
Här syns linkaget för skevroderna. Nu mycket bättre än fabriksmonteringen.
Jag vet att proffsen diffar skevroderna åt “fel” håll på en DLG. Jag har diffat mina som vanligt, det vill säga upp 70 % och ner 30 % av rörelsen. Modellen svänger perfekt och håller nosen i horisonten.
“Like a candle in the wind”…
Blir spännande att kasta ut modellen på HH då det blåser 0.5 m/sek !
Skulle jag ändra modellen, hade jag gjort en stabbe smalare och längre.
Samma sak med fenan. Den skulle jag oxå gjort smalare och längre för
att få ett högre Re-tal och därmed mindre motstånd.
Landning på gång…
…vilket inte är helt enkelt bland turbulens och rotorer.
…men ner kommer du alltid…
Vy från hangkanten. Fri ytor framför. Bra för att ge laminära vindar mot kanten.
I onsdags for jag till HH för att få mig några rundor i luften med antingen min Gillette eller min Spirit.
Vädermannen hade lovat 4-6 m/sek NNV för att sedermera öka till 5-7 NV.
Men vind och dess riktningar på Hovs Hallar är ett kapitel för sig. Vädret är ofta, vad gäller vindar, avvikande från prognoser.
Då jag anlände 0900, hade vi N 5-7 sekundmeter.
Alltså var det läge, att bära upp vad som behövs till
Platån.
Där jag möttes av relativt frisk vind rakt på.
Ute över Kattegatt åt syd en molngata med höga och
välutvecklade Cu-moln. Det var bara att hoppas, de inte
drog sig norröver med sin eventuella nederbörd.
Bra, tänkte jag, det är till att montera min Gillette och
kasta ut.
Jag gick bort till bortre delen av Platån för att kolla vinden. Då märkte jag, att vi hade en topprotor av osedvanlig styrka och utbredning. Stod jag på toppen, blåste det 5-6 sekundmeter i nacken på mig. Alltså det blåste ut från hanget på toppen.
Detta komplicerar det hela, då det gäller starten. Inte
bara topprotorn är besvärlig, det innebär ju start i
medvind och att även kantrotorn snurrar energiskt på,
just under de omständigheter som rådde .
Eftersom topprotorn var kraftig, pressade den kantrotorn ut från hanget. Det skulle medföra för en modell dåligt lyft, dels då jag kastar ut på toppen, dels att jag inte skulle vara hjälpt av kantrotorn vid starten.
Så jag monterade min Spirit, eftersom den är snällare att flyga jämfört med min Gillette, som kan vara en elaking.
Att kasta ut Gilletten i detta läget hade varit ett renodlat kamikazeuppdrag. Det var ingen “Gudomlig Vind” som ju ordet Kamikaze betyder.
Startar jag på Platån, finns det två möjligheter . Antingen i östra eller västra delen. Vid dessa två platser är påverkan från rotorer minst.
Så jag fick vackert vänta i startläge, tills omständigheterna var gynnsamma.
Alltså startade jag, då jag kände topprotorn tillfälligtvis
tappat andan. Det sket sig. Modellen kastades åt höger, utan att jag kunde hålla emot med skev och sida.
Tursamt nog landade modellen i en enebuske, varför inga skador uppstod. Mer tur än skicklighet.
Nåväl, nytt försök och nu gick det med ett nödrop. Min Spirit for som ett torrt löv, då jag startade, men då jag kommit ut 20 m från kanten, fick jag den laminära vinden, som skapade ett starkt lyft.
Sen var det enkelt att flyga, så jag kunde avslappnat sitta på min flygtuva och njuta.
Som vanligt på Hovs Hallar var det mycket flanörer,
vilka kom förbi, vilka stannade och frågade hur det
fungerar. Alltid lika roligt att försöka omvända flanörer till
modellflygare !
I modellen satt min GoPro i nosen. Vilken fick fotografera en ung gråtrut, som ville flyga rote med mig.
Efter 45 minuter i luften landade jag, vilket du kan se
på mina bilder. Inte helt enkelt att ta sig ner, men gör du som jag,
brukar det lösa sig.
Flyg rejäla banor, så får du tid att bedöma din höjd och kan komma in rätt. Att ha klaff är nästan ett måste,
då du flyger här. Det ger dig möjlighet att säkert reducera din höjd och kontrollerat landa bland diverse taggiga buskar.
För nästa start monterade jag min Mobius på en pinne vid ena vingspetsen. Allt för att få en annorlunda bild av min Spirit. Kameran väger 25 gram och pinnen 50 gram. Pinnen som håller kameran är en furulist laminerad med ett kolfiber fyrkantrör.
Detta innebär en vikt på ena vinghalvan, vilket jag måste kompensera med skevrodret, som du kan se på bilderna.
För övrigt påverkade det inte flygningen, utan jag fick de bilder jag önskade. Bilderna från min Mobius är klippta ur en videofilm. Jag kan inte nog uppskatta min Mobius goda egenskaper. Då jag kommit hem beställde jag en till, om den nuvarande skulle lägga av.
Varför en Mobius slutar funka ? Det är vid flitigt användande
utsatt för ett mekaniskt slitage. Det går inte att undvika.
Men den tar lika bra bilder, som då den var ny. Vad som man ska vara uppmärksam på med en Mobius är två saker: Laddaren till batteriet ska helst vara enligt modellen Ifåneladdare som ger bra med ström
Du ska ha ett bra SD-kort med bra prestanda. Låg
kvalitetkort ställer till besvär. Vilka kort du ska använda,
kan du se i RC-Groupsmycket omfångsrika tråd om
Mobius.
Efter hand som timmarna gick, minskade vinden och
vid ett tillfälle kom det termisk vind, som effektivt spärrade hanget för den laminära vinden.
Det fick jag erfara, då jag flög, eftersom lyftet markant minskade, men det var inget problem att hålla sig upp.
Vilket däremot en skärmflygare fick erfara. Han kom smygande under kanten, vilket är sämsta platsen vid detta väderläge. Han skulle gått längre ut från kanten för att få lyft.
Skärmflygaren flög riktning Kattvik utan att få lyft, men vände och flög västerut.
Hoppas han kom säkert ner framför värdshuset eller nere vid Segeltorp.
Jag såg honom inte mer sedan, så antagligen hade han packat ihop och åkt hem.
Efter en kort stund kom en laminära vinden igång igen och jag kunde klättra så högt jag ville.
Jag hade startat 0945 och klockan 1435 landade min modell på gräset bakom fortet.
En härlig dag lade jag till handlingarna.
Man upplever mycket, då man modellflyger !
Hemkommen lade jag märke till, då jag laddade, att jag
förbrukat 826 mA ström. 6 servo +telemetri krävde det.
Sammanlagd tid i luften ca 3.5 timma.
Foto är klipp ur video tagen av min Mobius, stillbilder från min goda GoPro och några bilder från min Sony systemkamera.
Om du vill, häng med !
Min Spirit utrustad med två kameror. En GoPro i nosen och en Mobius på ett spröt vid höger vingspets.
Ett mäktigt Cu Congestus.
Ser du elefanten med sin saluterande snabel ?
Som du ser regnar det ur molnet. Min bror befann sig i Helsingborg och han hade samma moln framför sig. Då får man en aning om den stota utbredningen av ett Cumulusmoln som växt på.
Min Spirit på väg ut. Kolla höger skev, som kompenserar för vikten av min Mobius.
Modellen landade utan kontroll i en enebuske sedan rotorn tagit befälet.
Här ser du hur turbulent det kan var i vid start genom en rotor. Dessutom kan jag informera att mitt sidoroder låg maxat åt vänster.
Nåväl, efter att ha kommit ut i den laminära vinden var allt bara en njutning !
Landning med utnyttjande av full klaff.
Piloten mycket fokuserad på att landa modellen ok.
Allt under kontroll hittills…
Ser du buskarna…kan skada Oracovern om man har otur.
Men allt gick utan problem.
Vildnyponen perfekta att plocka nu. Smakar mycket bättre än odlade.
Björnbären behöver 10 dagar till. Hoppas det inte blir frost bara. På Hovs Hallar finns ett överflöd av dessa bär.
Om man brygger själv finns här enebär för kryddning av ginet.
En skärmflygare kommer kanande under kanten…
…det är ett dåligt läge…
…dessutom är faran för frontalt inslag stor, om man inte är uppmärksam.
En duvhök ? kom förbi…
eller sparvhök..tror jag
Truten som ville flyga rote…
Vem kunde tro, vi skulle kunna ta dessa bilder för 20 år sen ?
Här sitter piloten på sin tuva och flyger och njuter av livet. Här har vi
inga fjantiga depåordningsvakter, som går och blänger i marken och
letar fel, utan vi som är riktiga modellflygare använder sunt förnuft !
Landning bakom fortet.
Ser du stenen ? Den har kostat några modeller under 45 års flygning här.
Det hade gått relativt lång tid, sedan jag varit nere
vid Tönnersa Strand och flugit mina modeller.
Eftersom det i onsdags var till synes västlig frisk vind, beslöt jag dra dit ner.
Det är lite märkligt att komma till Sveriges längsta(?) sandstrand och se, att den var helt tom på människor… Jag menar för 3 veckor sen, var den full med badgäster och nu…jag kollade vattentemperaturen och det var ännu behagligt för bad.
Nåväl, jag åkte ner för att flyga, varför jag parkerade där jag brukar och tog en promenad på 6-700 m söderut, där hanget är bäst.
Jag möttes av frisk bris, ca 6-8 m/sek, som kom lite från norr med 15-20 grader. Lite snedanblåsning här brukar inte ha stor betydelse, mer än att det går fortare i medvinden.
Jag ville prova lite olika platser, att ha min kamera på modellen för att kunna variera mina bilder. Min Mobius är en alldeles förträfflig kamera.
Stillbilderna från flygningen är klippta ur en video, men ändå tycker jag, kvaliteten är helt ok.
1.5 timma i luften blev det och tre landningar just
bakom hanget.
Att landa bakom hanget…inte lätt utan det kräver rutin. Jag rekommenderar, att man landar på stranden. Då har du en oskadad modell. Fast du får kravla dig
uppför hangkanten med modellen. Du vet i sanden,
två steg upp ett tillbaka…
Här kommer lite bilder, som i någon mån visar miljön
vid stranden och hur hanget ser ut.
Alla bilder Mobius.
Om jag upplevde mycket och var nöjd med dagen och dess flygningar ? Självklart !
Sådana upplevelser får du aldrig, då du ligger i dvala framför en tv, maniskt fipplar på IFånen eller surfar meningslöst på nätet. Nej, för mig gäller; Ut i naturen modellplansburen !
Hoppa in och spänn fast dig för en tur vid Kattegatts strand !
Så här är vyn du möts av
Min Spirit pinnar på…
Med klaff kunde jag komma till ca 60 m höjd idag.
I bakgrunden ser du Hovs Hallar sticka ut sin näsa i Kattegatt.
Pilot och modell.
Du kan se det är frisk vind då strandrågen viker sig, som den vore kammad.
Just där jag flyger nu, där är lyftet bäst på kantrotorn.
Som synes…hanget är lååångt !
Nu blir det landning…
…på kanten…
…som synes…
…kommer jag ner hyfsat…du ser mitt sidoroder höger, klaff full, höjdroder fullt.
Allt för att komma ner säkert.
…trots mycket kraftig turbulens.
Färdigfluget för i dag. En sekund efter bilden tog vinden vingen
och slängde modellen 3 m bakåt…
Dynerna från landsidan.
Dyn just vid parkeringen.
Denna växt har jag aldrig förr sett här. Nu uppträdde den i några exemplar.
Den heter BORSTTÅTEL.
…då vi besökte Hovs Hallar. Det var i prognosen utlovat 5 m/sek nordväst och under dagen ökande till 7 m/sekund.
Det är en perfekt prognos både för modellflygare och skärmflygare.
Jag var på plats kl 13 och då hängde redan en skärmflygare över Segeltorpshanget, vilket är det lägre hanget vid HH.
Kommer du till parkeringen vid värdshuset, går du genom grinden till vänster och följer stigen.
Då jag kom, var parkeringen full av bilar och speciellt många tyska turister, eftersom deras semestrar just har börjat i norra Tyskland.
Jag tog mig ner till hanget, med allt som behövs och det jag hade medfört i dag, var utrustning, så jag kunde videofilma min modell från en punkt framför min vinge.
Efter montering av modell och min Mobius framför vingen,
kastade jag ut och möttes av suveränt lyft.
Det var starkt och jämnt och lättfluget, då vinden var komplett laminär.
Ibland kom turbulens då det var termiskt, men det varade inte speciellt länge.
Vetskapen om att jag hade kamera ombord, gjorde att jag flög lite noggrannare än vanligt och att jag försökte få med skärmarna på bild, då jag flög.
Efter 45 minuter i luften landade på den fria gräsytan, som förresten är turbulensfri.
Där jag efter landningen möttes av en icke blinkande kamera … Det visade sig, att ett av gummibandens om håller kameran på utliggaren, det hade glidit och aktiverat avstängsningsknappen !!!
Så det var bara, att efter en vätskepaus åter starta.
Denna gång blev det en film på min modell. Jag tog videon utan stabilisering, men det får duga, för att ge dig en känsla för, hur man upplever sin dag med en modell på Hovs Hallar.
SKärmflygarna hade sin fina dag med ett problemfritt lyft, som gjorde, de kunde njuta av sina flyg.
Vinden var nordväst och det var inte rekommendabelt att försöka kana upp på stora hanget vid Platån.
Men det gick ändå att klättra högt. Jag tror, det var Jan från Eslöv, som kom högst.
Det var som vanligt mycket människor ute i naturen och promenerade, vilket är förståeligt. Man märker, hur marken slits, nu då det är torrt. Men gräset återhämtar sig, då regnet kommer.
Klockan 1630 packade jag ihop nöjd och belåten.
Bilderna är tagna med systemkamera, Mobius och GoPro.
Bilder från luften klippta ur video.
Häng med på lite hangflyg och se hur det är !
start
De människoätande kalvarna på HH.
Hanget bar högt idag.
Bra aktivitet vid Segeltorp.
På denna och följande bilder kan ni lära er konsten
av Johan att dra upp en skärm och starta.
…eftersom det är lite varmt nu… SMHI varnar för fint väder… Hade det inte varit bättre, om SMHI varnat för tråkigt väder ?
Tänk att få höra följande från SMHI uppläst i radion:
SMHI har i dag utfärdat en Klass 3 Varning gällande för
hela landet. Från eftermiddagen kommer det att råda
extremt tråkigt väder.
Allmänheten varnas för att se upp mot skyn . Om utevistelse
är ett måste, bör ni förse er med en röd clownnäsa för
att lätta på molokenheten hos er själv och medmänniskor.
Allmänheten uppmanas att dra ner persienner och
rullgardiner
Trots domedagsbasunerna åkte jag till Hovs Hallar i dag fredag för att få mig en hangrunda och enligt skräpmedia
riskera att möta Apokalypsens fyra ryttare…
Varför jag åkte ? Jo vindmätaren på HH visade 2.9 m/sek nord. Om den är rättvisande, borde det vara perfekt på Platån.
För säkerhets skull tog jag med två modeller om utifall att…
En Spirit och en Blue Phoenix. Antingen kan jag flyga med
den ena eller den andra.
Så det var att hänga på sig utrustningen vid parkeringen
och ta sitt pick och pack och sträva uppför den hala
grusbranten.
Flaggan vid värdshuset visade N, så jag hade visst hopp
om flyg. Uppkommen på Platån gick jag till pilotplats Fortet och
vinden blåste ca 3 m/sek rakt på med dragning på NNO.
Men jag fortsatte upp till höga krönet på Platån, lade
ner mina prylar och möttes av 1 m/sek….
Som vanligt är förhållandena minst sagt omväxlande
på HH.
Frågan var, om jag skulle gå tillbaka till Fortet och
flyga där, eller jag skulle bli där jag var.
Mitt beslut var att stanna på toppen, då jag hade
förhoppning om sjöbris.
Varför jag hade hopp om sjöbris ? Jo, då jag spanade
in över land, såg jag att Cumulus började blomma
kraftigt, vilket tyder på termik.
Stiger varm luft, ska den ersättas och därviduppstår
sjöbrisen, då kall luft sugs in , för att ersätta den luft
som stigit och bildat Cu.
Eftersom det var mycket svag vind, monterade jag
min Blå Fenix och hängde på en kamera. Sen var det
bara att vänta sittande på min tuva och vätskekompensera.
Jag hade med 1.5 kylt vatten och det gick åt under
de 4 timmar, jag befann mig på HH.
När jag märkte, att vinden började öka, jag kunde
se vindkårar komma från Kattegatt, kastade jag ut.
Jag fick kasta 5 gånger, innan jag hittade lyft.
Jovisst, jag kunde hålla mig uppe, men det var
på håret. Flyger jag under marginella förhållanden på Platån,
får jag inte riskera att modellen sjunker under kanten,
för då kan jag inte rädda mig in på kanten och landa.
För att hålla mig uppe fick jag använda 45 års
hangflygerfarenhet.
Annars hade det aldrig gått. Det gällde att flyga
ekonomiskt, veta var det bästa lyftet är och inte vifta
med roderna.
Det gäller, att modellen får flyga själv, så mycket det
går i sin egen trimfart.
Ibland släppte en blåsa vid kanten och då steg jag
in i den och hängde med den upp.
Men det var lite termik, eftersom luften troligtvis
var genomvarm och inte var adiabatisk.
Tusan vet vad jag flög på…troligtvis ett svagt hanglyft
parat med en och annan svag blåsa. Ingen varmluft
som steg från klippor, för där hade solen inte värmt på.
Jag hattade mig fram, tills klockan var 1530, då jag
packade ihop. Klockan 1100 exakt kastade jag ut.
Därefter hemfärd. Då jag hamnade i bilköer till en
hantverksmässa i Norrvikens Trädgårdar.
Jag vände och körde en annan väg.
Man märker man sitter i en bilköpå sommaren,
hur blöt vägen är från alla ac-aggregat. Att ha AC är ju ett måste i dag… Jag hade 18 grader
i min bil. Yttertempen var 26.5.
Jag tog lite bilder från kanten med min GoPro.
Om du orkar i värmen så häng med !
Om jag ska ut och flyga i morgon ?
Självklart, för då är det läge för fin termik, då det
finns utsikter för en passerande åskfront, som kyler
ner luften.
Då kan det bli adiabatiskt.
Den gamle hangflygaren…men han har gnistan kvar !
Oralight släpper igenom ljuset.
På väg ut mot kanten
Inte roligt att landa i denna brant !
Här ser du, att det börjar blomma över land.
Denna sluttning har jag besegrat tre gånger, när jag bärgat en modell eller resterna därav !
Denna näsa skapar turbulens vid nordostlig vind.
Miljöpartistens hemliga blöta dröm; att äga en sådan bränsleslukande farkost…
Inte mycket vågor eller vind…
Mot eftermiddagen växte Cu-molnen till sig.
En sädesärla pinnade på med de tunna benen och letade mat till sina ungar. Jag tyckte hon lyfte fötterna högt över den varma marken…?
Bilden togs med en GoPro därav kvaliteten, då fågeln var
10 meter från mig.
Tisdagen lovades 3-5 m/sekund nordväst på HH av norska vädertjänsten yr.no.
Alltså kanske det kan bli hangflyg. Jag kontaktade Johnny och vi beslöt att åka ner. Jag tog inte med någon modell, eftersom jag skulle ta bilder på hans modeller.
Johnnys modell är en Leprachaun, som uttalas
fonetiskt: /ˈleprəkɔːn/, eller på svenska
fonetiskt: (leprakåån).
Det är antagligen första gången på 45 år jag inte haft med en modell till HH om det varit flygbart där.
Nerkomna till Segeltorpshanget, vilket ligger söder om HH, möttes vi av frisk vind. Havet bröt vilket sa oss att vinden ligger på mellan 5-8 sekundmeter.
Jag mätte med min vindmätare och den bekräftade vindstyrkan. Denna vindstyrka kan tyckas för hög för modeller som en Leprachaun, som har ett relativt i förhållande till modellen litet sidoroder.
Men vi kastade ut och modellen flög efter lite trimning förvånansvärt bra. Vi kunde konstatera att denna modell kommer till sin rätt bäst, om man flyger den uppe på Platån i 2-3 sekundmeters vind.
Men som sagt, uppe i den laminära vinden flög den bra. Jag skulle landa modellen, eftersom Johnny inte har så stor erfarenhet just här vid Segeltorp.
Att landa här med en modell med så låg vingbelastning utrustad med ett ganska litet sidoroder, det är inte enkelt.
Man får gå in från kanten och stånga mot vinden, eftersom modellen inte har bromsar, för att reducera höjden.
Allt tycktes dock gå bra och jag tänkte, att nu är det värsta gjort, då jag hade den på en meters höjd i ett stabilt läge.
Då kom det turbulens, som rollade modellen 90 grader. Jo jag höll emot med fullt sidoroder, utan större verkan.
Modellen gick i marken med ena vingspetsen och groundloopade.
Jag bad en bön att inga skador uppstått. Det hade det inte.
Ena vingen hade lossnat från kroppen och genom Johnnys konstruktion av kroppen, som är 210 cm lång, hade kroppen delat sig där den var ihopsatt. Att Johnny gjort kroppen delbar, var för att modellen skulle bli lättare att transportera.
Så inga skador överhuvudtaget.
Är det något som behöver ändras på modellen ?
Jo, en sak. Modellen är ju från början en friflygande modell och försedd med en bärande stabbe.
Nu är den radiostyrd och stabben bör ha en symmetrisk profil.
Om man står på med modellen, kommer den tack vare den bärande stabben att öka hastigheten mer och mer efter hand som stabben lyfts upp och minskar anfallsvinkeln.
Den kommer avgjort att bli mer harmonisk med en symmetrisk stabbe. Framför allt blir den mera lättrimmad.
Efter Leprachaunen var det dags för Johnnys Ka-8B att provas.
Den var aldrig flugen. Det visade sig att modellen var extremt känslig på höjdrodret. Så vi differentierade utslaget för att lugna ner modellen. Denna modellen väger bara 800 gram och flyger bäst i vindar omkring 2-5 m/sekund.
Jag blev överraskad av att Leprachaunen penetrerade vinden bättre än Ka-8:an. Det borde varit tvärtom…
Leprachaunen väger strax under 2000 gram. Det är ju en stor modell.
Men som avslutning vill vi säga, att vi som vanligt fick en fin eftermiddag vid Segeltorp.
Det tyckte säkert hängflygarna oxå, som fick ett par timmar i luften.
Vi kom på med Leprachaunen att Johnny ska montera servona till sida/höjd bak vid stabben för att eliminera allt glapp.
Nu hade han linor från servona i nosen, genom hela kroppen och bak till roderna. Det är upplagt för glapp. Med servona direktkopplade blir det bättre.
Jag fotograferade med min Mobius och min systemkamera.
Så här kommer bilder och video.
Kraftiga Cb drog förbi och skapade en mörk bakgrund.
Montering av vingar på Leprachaunen.
Ingen dålig stabbe…och bärande profil har den också !
Den vackra platsen där vi flyger.
Stabben sitter på fyra stift i kroppen och säkras med gummiband.
Modellens kropp är 210 cm lång…det är mer än spännvidden…
Där är lyftet, säger Johnny.
Dags att starta ut i frisk vind.
Planet är imponerande !
Start !
Modellen flög bra redan efter start, endast lite justering på höjdrodertrimmen.
Formen på modellen är ur alla synpunkter harmonisk…
Allt har anknytning till kurvor och ellipser.
Ser du att bakkanten reser sig, då man trycker på lite…
Gott om plats i kroppen för att montera tillbehör.
Nu ska jag försöka landa i ett stycke…
Inte lätt då jag fick använda maximala utslag på sidorodret för att parera kytten…
Här tar vinden tag i högervingen…
…jag hade ingen chans att hålla emot med sidorodret…
..utan den gick i backen…
…förhoppningsvis utan skador…
…eftersom hastigheten var relativt låg…
Väl framme konstaterade vi att det var inga skador. En vingen hade lossnat från kroppen och kroppen hade delat sig där den skulle dela sig. Så allt under kontroll.
Sen tog Johnny fram sin Ka-8B, vilket är ett plan som byggs i full size av Schleicher i Gersfeld.
Snart…
Beredd att starta…
Nu !
Modellen flög ok, men mycket höjdroderkänslig.
Johnny räcker sin Ka-8 till mig efter en landning i potatisåkern.
Hängflygarna fick fin flygning i den friska vinden.
En mycket aktiv byggare och flygare, som jag beundrar, är John Woodfield boende i Cornwall England.
Han bygger modeller av äldre konstruktion företrädesvis i balsa. Han har en YouTubekanal, som är sannerligen värd att besöka.
Platsen där han flyger hang, är ett utomordentligt bra flygställe. Så det underlättar.
Inte bara bygger John bra och flyger bra, han har en fotograf som editerar ihop fina korta filmer. Enkel editerat och inga krångligheter. Man ser vad det föreställer och objektet presenteras bra.
Denna modellen “Bird Of Time” är en av hans senaste projekt.
Bird Of Time en klassisk segelplanskonstruktion med till synes goda egenskaper.
Jag klippte några stillbilder ur Johns video på YouTube.