Kategori: Segelflyg

Blandade bilder på hang- och termikmodeller

Kategorier
Segelflyg

DET KÄNDES SOM EN BEFRIELSE…

 

 

 

 

 

…att kunna bege sig ut i vackert väder…

 

 

 

 

 

 

 

 

…och få njuta  vindstilla, sol och härlig flygning.

Efter att ha upplevt OT FriFlyg SM i Bollerup med
regn, blåst och 15 C, kändes det mycket förväntansfullt
att få ge sig ut med en segelmodell i fint termikväder
bara en vecka senare.

Om inte annat är det en bekräftelse på vårt omväxlande
skandinaviska väder.

I fredags var det vindstilla…Förutom den lilla vind,
som uppstår då en termikblåsa släpper och luft sugs in
för att ersätta den stigande luftmassan.

Det var 24 grader och i skyn hade vi 3/8 Cumulsmoln
med mycket nybildningar.

Kombinerat med i stort sett obefintlig vind startade jag
min Ava Pro 1045 precis.

På 50 m fick jag en anslutning till en stark blåsa.
Den var inte så stor till en början, men sedan…
Det blev hiss rakt upp !

Det  enda jag gjorde,  efter att min variometer glatt
tutade under hela termikvarvet, var att sätta mig i
min flygstol och njuta av mitt flygande och naturen.

Jag har sagt det förut, något  som alla termikflygare
vet; Det är inte svårt att komma upp, det kan vara 
svårt att komma ner,  då termiken är stark. 

Man måste ha aerodynamiska bromsar.

I dag var termiken över 100 m mycket stark och
framför allt utbredd över stora områden.

Kunde inte vara bättre. Vilken tur man är 
modellflygare, så man får njuta av tillfällena
till flygning.

För det är så med mig, att jag flyger eftersom
det är  så roligt i dubbel bemärkelse.

“Rolig” betyder ju på danska “Lugn” och det är
just vad det är.

Mina inre batterier är i regel fulladdade efter
en dags flygning.

Märkligt nog observerade jag inga migrerande
ormvråkar…Det är ju dags nu för de att flytta
till Spanien eller Nordafrika.

Då klockan var 1400 inträffade något märkligt,
då vinden på 30 sekunder vände 120 grader.

Efter att vinden varit NO drog den snabbt över på
väst. Den ökade till 5-6 m/sek verkligt snabbt och
temperaturen sjönk ett par grader.

Naturligtvis förstod jag som segelflygare,  vad det var.
Det var sjöbrisen, som började pumpa in sval laminär
luft från havet. 

En vanlig process då inlandet värmts upp och där
luften stiger.
Då sugs sval luft in från Kattegatt för att jämna ut
förhållandet mellan kall respektive varm luft.

Så det var bara att avbryta försöken att flyga termik.
Det fanns ingen adiabatik under  250 m !

Men jag fick flyga från 1045 till 1410 ! Inte dåligt  !

Så en nöjd och glad modellflygare drog sin kosa
hemåt efter en dag med det han helst gör: Flyger  !

 

 

 

 

 

Jag har mer än 1200 timmar i luften sammanlagt på mina Avor nu…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Landningsplats för UFOS vid Haga.

 

 

 

 

“Hinner inte flyga. Plockar svamp”…

 

Kategorier
Segelflyg

EN TERMIKDAG MED MIN AVA PRO…

 

 

 

 

…som inte blev, vad jag förväntade mig.

 

 

 

 

 

 

 

 

Söndagen tycktes bli en verkligt fin dag för termikflyg.
Ett högtryck växte in, vilket garanterade solinstrålning,
som borde generera mycket  termik.

Det blev solsken och vinden höll sig på 2-3 m/sek från väst.

Alltså iväg till ett flygställe, montera modell, kolla att allt fungerar
och iväg.

Det här blir lätt som en plätt tänkte jag, då jag såg alla Cu-moln
och alla snabbt växande nybildningar.

Trodde jag ja…Efter en stunds flygning förstod jag att alla
segelflygares gissel, sjöbrisen pumpade på.

Klockan var ca 12,  vilket är just den tid,  då vi möts av sjöbris
på Västkusten .

Det fanns ingen flygbar termik under 120 meter. Jag försökte
verkligen och jag höll på  i 2.5 timma, innan jag packade ihop.

Termiken under 120 m var svag, trasig och turbulent.
Jag tror inte,  jag flög mer än 5 fulla termikvarv.

Med det menar jag,  att varion pep stig under hela varvet.

Men jag deppade inte för detta, därför jag kom ut i naturen
och om inte annat,  fick jag  se migrerande omrvråkar och vimsiga…
glador flyga termik.

Jag tog lite bilder med min Mobius och GoPro för att dokumentera
min flygning.

Det finns en skiss,  som förklarar de termiska förhållandena
i dag.

 

 

Den svarta linjen markerar marken. Då solen skiner,
kan det uppstå sjöbris vid kusten.

Marken värms upp snabbare än havet. Luften över
land stiger och den ersätts med kylig havsluft,  som sugs in.

Eftersom havsluften är relativt kall,  kommer den att
glida in närmast marken.

Efter en tid har den kalla havsvinden värmts upp av
markens absorberade värme och fått samma egenskaper
som den “vanliga” luften, dvs den blir labilt skiktad
och det märker du,  genom att Cumulusmolnen växer
upp i inlandet.

Här vid södra Västkusten brukar sjöbrisen nå ca 20-25 km
in över land.

Luften ovanför havsluften är labilt skiktad och
termiken löses ut som vanligt.

Det är därför man måste komma över den laminära,
kalla sjöbrisen för att kunna få anslutning till termiken.

Sjöbrisen är en gigantisk pump, som på dagen skickar
in kall havsluft över land och som under natten vänder
riktning,  då marken svalnar fortare än havet.

Det märks ofta efter soliga dagar på Västkusten, 
att det på kvällen blåser frånlandsvind,  eller som det
heter landbris.

Såedemede !

 

Som sagt…det jag gillar bäst; sitta i min pilotstol med en modell i skyn

Håll med om att det ser lovande ut…4/8 Cu !

Start. På sidan av kroppen som vanligt…min GoPro.

I detta ögonblicket var jag naturligtvis full av termikförväntan…

Efter skörd av brödsäd ändrar odlingslandskapet färg till gult.

På finalen

Med de aerodynamiska bromsarna anpassar jag höjden,
så jag kan landa där jag vill.

Full kontroll !

Vet du att fullskalaflygplanen mer och mer liknar våra
moderna modeller ?
Som vanligt,  modellflyget har föregångsmännen,
vad gäller nya idéer och innovationer.

Skruven som håller stabben är gjord av en elektronlegering. Allt för att spara vikt.

 

Kategorier
Segelflyg

EN NY SEGELFLYGARE…

 

 

 

 

 

…hoppas jag att Gustav blir !

 

 

 

 

 

 

 

 

Gustav kontaktade mig, då han var intresserad av segelflyg
med modeller.

Efter lite väntan passade vädret oss och vi begav oss ut
till ett av mina flygställen.

Med hade jag min Ava Pro, eftersom jag var flygsugen och
även en ovan pilot hjälpligt kan flyga den.

Det borde vara en bra introduktionsmodell för den
predestinerade modellflygaren.

Väderläget var 3/8 Cu och västlig vind ca 3-4 m/sek.

Min Ava flög bra, så när som den var aningen baktung.
Efter lite instruktion tog Gustav över modellen.

Gustas flygerfarenhet är skärmflyg, vilket borde ge honom
en intuitiv  känsla även för modellflygandet.

Det var precis det som skedde. Efer en stund behärskade
min Ava hyggligt. Gustav flög ca 30 minuter själv.

Termikläget var efter en stund bra med kry korkverkan.

Med en högpresterande modell är inte det svåra att
komma upp, utan att ta ner modellen från höjd.

Avan har mycket effektiva aerodynamiska bromsar,
viket gör jag kommer ner säkert även ur stark termik.

Gustav var synbarligen nöjd med dagen och termikflyg
 och jag hoppas få se honom med en egen modell,
så snart det är möjligt för honom.

Vi ses Gustav !

 

 

 

Gustav flyger min Ava Pro.

Start

 

Piloterna

                                                                        Där vi flög
                                         Min Ava på väg att landa i blomsterprakten.

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

IBLAND ÄR TINGEN EMOT MIG…

 

 

 

…låter kryptiskt, men detta hände mig i dag.

 

 

 

 

 

Då väderläget på Hovs Hallar var perfekt i dag,
lastade jag min modell och åkte dit med stora
förhoppningar.

Jag hade just sett över min trogna Spirit och bytt
höjdroderservot,  som hade en smälld växellåda.

Så i med ett nytt servo…men jag minns, då jag
skruvade dit oket, att låsskruven såg lite lång ut…?

Jag provade funktionen och allt funkade perfekt
hemma…naturligtvis.

Nere vid HH monterade jag och gjorde allt klart
i solskenet. Jag var mycket förväntansfull, då
vädret var perfekt både för människor och modell,
så vad kunde gå fel…
Innan jag gick fram till hangkanten,  kollade jag
alla roder och dess funktioner.

Då märkte jag,  att vid stora höjdroderutslag så
gjorde mitt höjdroder ett “extra fullt utslag” både
upp och ner.

Mycket märkligt. Jag har varit med om detta för
45 år sen med min Skyleader och då berodde
felfunktionen på, att låsskruven till servooket var
för lång och påverkade återkopplingspotentiometern.

Hur som helst beslöt jag att besviken avbryta
flygeriförsöket och gick en runda med min Mobius
för att knäppa lite bilder.

Därför det är ju inte direkt läge att lägga sig och laga ett
servo vid hangkanten i blåst och +2 grader…

Jag lade märke till,  att man bakom kanten där
det förr hade varit öppna åkrar, där vi kunde landa
, men som med tiden  växt igen, där hade man banat
av allt sly och tagit bort alla träd.

Marken var avbanad för något syfte…

Det enda jag kan tänka,  det ska anläggas, är en
camping för husvagnar och husbilar ?

Vi får väl se, vad det blir av det.

Men en genuin överraskning var det att se
förändringen. Därför att aförändringar i naturen
är på platsen nästan en omöjlighet.

De som har  ett hus jämte får knappt slå i en spik
för byggnadsnämnden i Ängelholm, men det hänger
väl på vem, som skriver ansökan…

Här kommer lite bilder tagna med min lilla Mobius,
som ger dig en idé,  hur där ser ut nu.

Hemkommen plockade jag isär min modell och
tog ut det trilskande servot.

Det var som jag trodde. Jag hade förväxlat låsskruven
och satt ditt en skruv 5 mm för lång. Byte av skruv,
sen fungerade allt,  som det skulle.

Man lär av misstagen så småningom, även om det
är 45 år emellan misstagen…

 

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

THE SKY IS NO LIMIT…

 

 

 

 

…för Anders och mig…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lördagen artade sig till fint flygväder.

Ganska behaglig temperatur och solsken. Vinden utovades
att bli nordväst till väst. Hastighet 2-3 m/sek.

Jag hade vissa förhoppningar,  att det kunde bli flygbart på
Hovs Hallar, men det blev intet med det.

Det kom in varmluft och vinden drog mot VSV.

Vi beslöt att flyga vid Haga, efterom Anders skulle testflyga
sin nya modell från ArtHobby i Polen.

Här kan du läsa om hans modell.

Modellen flög bra. Det vill säga den var agil, den penetrerade
vinden bra och hade förutom  en bra polar också ett
högt glidtal. Lätt att landa därför den är lätt och man kan
klaffa ner skevroderna och öka luftmotståndet.

En positiv upplevelse från Polen igen. Anders har byggt
ett flertal modeller från firman och den han nu har på
byggbordet,  är denna.

Intressant konstruktion, Scorpion, som har lite 40-tals
modellflyglinjer över sig.

Efter 1.5 timma var vi något frusna, varför vi packade ihop.
Dessutom vältrade konvektionsdimman in som ett enormt
dundäcke…

Men nöjda var vi i all fall !

Här kommer ett enkelt bildspel på flygeriet och några
ögonblick från vår lördag.

Min nya kärra för flygbogsering.
Levererad av Tomas hos HAB i Ljungby.
Multiplex FunCub.

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

JAG BARA UNDRAR…

 

 

 

 

…hur hinner John Woodfield med…

 

 

 

 

…att bygga så många modeller ?

Det måste kosta ganska mycket pengar oxå.
Tänk på vad det i dag kostar att klä en segelmodell
med Oralight …

Men han är en beundransvärd byggare och flygare.

Vi har bara att luta oss tillbaka och njuta hans
modeller i luften.

Här nedan en alldeles nybyggd kärra.

 

                                                                                                                   Cliffhanger

 

 

 

 

 

 

Klicka HÄR, så kommer du till Johns YouTubekanal.

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

TERMIKFLYG…

 

 

…förhoppningsvis…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…tisdagen den 15 September upplevde vi Sydsverige
en verklig indiansommar.

Får jag skriva “Indiansommar”, jag menar är det
politiskt korrekt i dagens samhälle ?

Jag hade planerat att få en härlig termikflygning med min
“Leprachaun” efter att ha utfört lite justeringar med dess
setup.

Kl 0915 anlände jag till flygstället,  som är utmärkt för
termikflygning. Det ligger högt, fritt, med goda landnings-
möjligheter och tillräckligt långt från kusten så inte
sjöbrisen direkt förstör möjligheterna för termik.

Vid framkomsten såg jag en liten gul bil och förstod,
att det var fler än jag,  som var flugsugna.

Anders var tidigt ute och uppe i luften med sin Fidelity.

Vädret var redan nu 23 C och praktiskt taget ingen vind.
Ska jag klaga…det var  disigt.

Men efter montering startade jag min modell,  som på
ett majestätiskt sätt vann höjd.

På 125 m stannade jag motorn, trimmade ut modellen
och letade termik.

Inget fanns, det var absolut noll vertikala rörelser i luften.

Ett par gånger försökte både Anders och jag men noll.

Orsaken till det var inversion,  vilken  förhindrade all termik.
Inversion är ett spärrskikt med varm luft,  som förhindrar
adiabatiken att utvecklas.

Har man tur,  försvinner inversionen, då instrålningen från
solen fått verka ett par timmar. Efter någon timma märkte
vi,  att vi kunnde förnimma svag och trasig termik.

Vi kunde, om vi gnetade idogt, hålla höjden något sånär.
Men som sagt, vi fick inget drömväder för termik, men vi
fick ändå en fin upplevelse och det är det,  vi är ute efter.

Ett väder perfekt  att trimma modellen i.
Jag är nu nöjd med flygegenskaperna på min Leprachaun
efter de förändringar jag gjort.

Vad jag gjort,  är i princip  att jag förändrat en friflygande
modell till en RC-modell, vilket gett modellen de
egenskaper, som jag eftersträvar.

Klockan 14 packade jag nöjd ihop efter 2.5 timma i luften.

Bilderna kommer från min Mobius, som vanligt och från min
Sony.

Häng med om du vill.

 

 

 

 

Fidelity 2M-E

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

PROVFLYGNING AV ANDERS MED SIN NYA “FIDELITY E 2 M” ELSEGLARE.

 

 

 

 

 

 

Från Polen kommer denna läckra modell.

 

 

 

 

 

Anders skulle provflyga sin nya modell och jag inbjöds.
Platsen var nere vid Haga, söder om Halmstad, som är
ett utmärkt ställe att flyga termikmodeller på.

Det är fritt med goda landningsmöjligheter och det
ligger tillräckligt långt från havet för att inte omedebart
bi påverkat av sjöbrisen, som vi vet förstör förutsättningarna
för termik.

Modellen han hade med heter Fidelity E 2 M och är en 2 m
elseglare.

Vikt med allt 540 gram…Modellen i hög kvalitet och tillverkad
av Art-Hobby i Polen.

Väderläget var svag vind från ost och kvällssol.
Alltså utmärkta förutsättningar för modellflyg.

Hur det gick ? Alldeles perfekt. Efter lite småjusteringar
kommer modellen att bereda piloten mycket flygglädje.

Modellen hade ett imponerande glid, vilket gör den
lämplig för att flyga hang med. Den kan flyga fort
utan att betala för det med mycket höjdförlust, tack
vare den effektiva profilen.

Du kan läsa om den på tillverkarens hemsida.
Pris ca 1900 kr och frakt 200.

Jag blev sugen på en likadan…

Här kommer lite bilder.

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

JAG FICK TILL EN TESTFLYGNING MED…

 

 

 

 

…min nygamla Ava Pro i dag.

 

 

 

 

 

 

 

 

Min Ava Pro har hängt på väggen nästan två år,
efter att jag just provfluget den.
Normalt flyger jag med min gamla HyperAva,
men den har nu loggat 967 timmar i termiken
och är pensionerad och utsliten till viss del.

Min nya Ava är vacker med sin slanka allflying stab.
Som är mycket effektivare än den gamla.

Eftersom modellen inte varit i luften på länge,  ville
jag få bekräftat,  att den betedde sig,  som jag vill i luften.

Så klockan 0900 for jag iväg till mitt flygställe söder om
Halmstad vid Haga.

Vädret indikerade inte termik,  eftersom det var 8/8 Cumulus
eller heltäckande molntäcke. Det var ingen solinstrålning,
som kunde bryta molntäcket ,vare sig då jag kom eller
for därifrån.

Bland Cu-molnen fanns ett och annat Cirrusmoln.

0945 startae jag efter att ha noggrant kollat modellen.
Bränd av erfarenheten kollar jag alltid alla roder med
fulla roderrörelser och att  de går på rätt håll.

Jag hade en ny Mega-motor i och mycket välbalanserad
spinner och propeller, så allt såg ok ut.

Naturligtvis har jag en vario i modellen. Fabrikatet är
Renschler och typen heter Picolario.

Start och modellen ville dyka kraftigt.

Jag förstod,  att stabben satt felinställd. Så det blev till
att svänga runt, landa och justera stabbinställningen.

Sedan ny start och stig till 50 meter. Utflygning och trim
av stabbe. Jag märkte,  modellen hade tendens att stalla,
varför 30 gram i nosen skulle behövas…men…jag ska
flyga den lite mer, för  att se om jag dynamiskt kan balansera
modellen först.

Det fanns lite termik här och där. Dock kunde jag inte flyga
ett helt varv i termik, utan det var plottrigt.

Fast med gnet kunde jag hålla mig runt 100 m.

Sammanlagt fick jag 1.5 timma i luften där vindstyrkan
ökade något efterhand.

Jag var nöjd,  med vad modellen presterade, vilket var,
vad jag hade väntat mig.

Det blev lite bilder och en videosnutt.

Bilderna klippta ur en video, som min Mobius monterad
på mina solglasögons skalm tog.

Jag är klart imponerad av denna lilla kamera.

Ibland hörs på videon något som piper och det
är telemetri från sensorerna i modellen.

Häng med om du har lust…och jag såg inte en enda
migrerande rovfågel i dag…

Förresten att flyga förbi sig på låg höjd och höra det
laminära suset i vingarna på Avan, det  är,
som att höra en orgel långt bort,  där alla register är
utdragna och alla tangenter är nertryckta…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

DET SKULLE BLIVIT EN TESTFLYGNING AV…

 

 

 

 

 

…min Ava Pro…

 

 

 

 

 

…men av det blev intet.

Vädret såg hyfsat ut då jag for hemifrån och vid
framkomsten monterade jag.

Just som skulle ta min radiosele, såg jag en blixt och
hörde jag en knall söderut.

Där stora Cb-moln tornade upp sig och började
ladda ur sin energi.

Eftersom det ofta kommer en mindre Gustfront innan
åskan, där vindarna är starka beslöt jag, trots det sved
i flygtarmen, att demontera och lägga in allt i bilen.

I stället kollade jag lite,  på snart flyttande rovfåglar.
Ovanför mig passerade ormvråkar söderut och på
en åker i närheten rastade en antal ormvråkar och
enstaka bruna kärrhökar.

I luften fanns det ett par glador, som är allmänt
förekommande och häckar varje år i närheten av
mitt flygställe.

Jag tog  lite bilder från min bil, vilket innebär
2-300 m avstånd från kameran.

När fåglarna dragit vidare, drog jag hem.

Till min besvikelse blev det ingen åska.

Men man kan aldrig sia om framtiden.
Det kan bara journalister i kvällstidningträsket.

Men det kommer fler tillfällen, dock icke i morgon
då SMHI lovat skyfall och nästan världen undergång.

Vi får väl se vad det blir. Jag hänger på flyglåset
i alla fall !

Här några bilder, som blev som de blev…

 

Du ser ovädret vid horisonten

 

 

 

Till höger brun kärrhök, en ung hane med ljust huvud.
Till vänster ormvråk som flög över i stort antal.

 

 

 

 

 

glada

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

GRAFAS MAXI

 

 

 

 

Testflugen i 3 timmar efter justeringar.

 

 

 

 

Jag är den lycklige… ägaren till en Grafas Maxi,
som är  en elseglare med 3.5 m spv.
Den tillverkas av TopModels i Tjeckien.

Glafiberkropp och sprygelvingar med klaff.

Mitt första problem var tyngdpunkten. För att
kolla tyngdpunkten låter jag modellen glida och
kollar om den har tendens att pitcha upp
eller tappa nosen.

Modellen måste vara både statiskt  och dynamiskt
balanserad.
Statiskt balanserar jag genom att hänga upp
modellen i snöre.
Dynamiskt balansering innebär jag flyger modellen
och ser hur luftkrafterna påverkar min modell.

För att få den att glida utan stall,  fick jag placera
tyngdpunkten mycket långt fram. Det medförde,
att modellen fick flyga med lite nosupp moment.

Jag kan tänka,  att anfallsvinkeln på vingen borde
ökats med 1.0 –  1,5 grad. Profilen är en Martin Hepperle
32, vilket är en utmärkt profil för F3F…(snabba hangmodeller)

Problem två var,  att stabbens rörelser begränsades
av balsastaven,  som sitter limmad i bakkanten
av fenan och håller sidorodret.

Jag fick ta isär, ta ur oket för den rörliga stabben
och kapa det,  så det gick fritt.  Allt för att förändra
roderverkan, som var  mycket dålig på höjdrodret.

Detta gjorde mig misstänksam mot konstruktören
av modellen, vad gäller profilvalet.

Efter modifieringen av oket,  fick jag bättre
höjdroderverkan.

Ett klassiskt sätt att förbättra höjdroderfunktionen,
är att flytta tyngdpunkten bakåt.
Jag provade det, men det medförde en i luften mycket
oharmonisk flygning.

Vidare har stabben en mycket vass framkant…
jag hade valt en mjukt rundad framkant,  för att
underlätta en laminär strömning vid större rörelser
av stabben. Med en vass framkant kan du överstegra
din stabbe vid kraftiga förändringar av anfallsvinkeln
på stabben.

Ett tredje problem är,  att trots mycket
differentierade skevroderutslag, att  Maxin vill “tappa”
stjärten i svängarna. Det kompenserar jag normalt
med sidorodret. På Maxin är, enligt min synpunkt,
fena och sidoroder för små.

Så nästa åtgärd blir att bygga nytt sidoroder 50 % större.

Jovisst går det att flyga termik med den.
Allt med vingar kan flyga…
I går fick jag 3 timmar i fin termik och det gav ju mig
erfarenheter av modellen.

Jag ska ge modellen en chans att komma tillbaka
efter ombyggnad av sidoroder, för att se om modellen
blir mer harmonisk.

Med tanke på profilen Mh32,  måste modellen flygas
med relativ hög hastighet, för att man ska ha full kontroll.

Jag ifrågasätter valet av profil på modellen.
Det finns andra mycket bättre profiler för en elseglare.
Som exempelvis en profil ur serien AG24/25/26…

Därför Mh 32 ställer vissa krav.

Men som sagt, modellen är snygg och jag ska inte
ge mig, utan jag hoppas jag kan få den att flyga,
som jag vill.

Under min googling på nätet har jag läst och sett,
att de problemen jag beskrivit är kända. Det visar
sig också på de videor,  man kan se.

Lite start- och landningsbilder från min glasögonskalmMobius.

Det kommer mera om Grafas Maxi.

Kanske någon har erfarenheter av modellen ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

UPPSKATTA NJUTNINGEN OCH ESTETIKEN…

 

 

 

 

 

…i ditt modellflygande !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

För trettio år sedan var vi hangflygare helt fokuserade
på,  att det skulle gå fort, då vi flög våra hangmodeller.

Vi skydde inga medel för att kunna uppnå maximal
hastighet.

För 15 år sedan blev snabba F3F-modeller tillgängliga
på marknaden. De var byggda av kevlar, kolfiber och
epoxiplast.

Jovisst de var snabba…och dyra.

Jag har själv snabba F3F-modeller, men jag flyger
de sällan.

Varför ? Främsta orsaken är att vårahang, Hovs Hallar
och andra, gör det fysiskt svårt, inte att flyga, utan
att kunna landa säkert, eftersom växtligheten tagit
över vår landningsytor.

Detta som jag beskrivit ovan har ändrat mitt modellval.
Jag flyger hellre en av mina Blue Phoenixar på ett
avslappnat sätt, än jag rasar över kanten med en
supersnabb modell och då adrenalinet står på topp
hela tiden med en peak,  då jag ska försöka komma
ner hel…

Flygning ska vara, i alla fall för mig, en lustfylld
upplevelse, som gör att jag längtar tillbaka för att
göra det igen.

Därför har jag ändrat inriktning till enklare mera
lätthanterliga modeller, som man på ett säkert
sätt kan komma ner med.

Jag tror att John Woodfield har inspirerat många
modellflygare att ändra sitt fokus till enklare och
framför allt välflygande modeller.

John tillverkar sina modeller i en aldrig sinande ström
och presenterar de på sin YouTubekanal.

Den senaste jag såg var en stor modell, cirka 3.5 m spv
byggd i balsa. Modellen heter “Thermalist” och är 11 fot.

Den flyger majestätiskt och suveränt utan den
sedvanliga gungigheten, som denna konfiguration
kan ha.

Jag har klippt lite bilder ur hans film, för att ge dig
en känsla,  för hans sätt att utöva modellflyghobbyn.

Blir du inspirerad ? Jag blir det !

Jag undrar hur mycket balsa och Oralight John
förbrukar på ett år ??

Lyssna på Johns kommentar då han talar om
modellens korta nosmoment och hur det balanseras
av en stabbe med bärande profil.
Gammal friflygkunskap.

 

All copyright bilder och video tillhör John Woodfield.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

INTE KAN JAG HÅLLA MIG HEMMA OM DET ÄR FLYGBART…

 

 

 

 

…för det vore för mig en förlorad dag.

 

 

 

 

 

 

 

 

Måndagen kom med fint flygväder. Ska jag  klaga,
vilket man får, så var vinden i friskaste laget.

Sjöbrisen fick upp den till 5-6 m/sek.

Jag drog till  Tjärby monterade och startade.

Termiken var stark, turbulent och ojämn.
Trots det klättrade jag så högt jag ville komma.

Jag fick 3 timmar i termiken. Anlände kl 0930
och for hem 1330.

Förutom att flyga tog jag lite bilder.

Vad jag upplever just nu är grönskan. Naturen
har samlat kraft under vintern och den frigörs nu
när allt sätts i grönt.

Jag lade märke till att det är fattigt på blommande
örter  nu, kanske beroende på en kylig maj.

Men det kommer. Körsbärssträden var överfyllda
med kart, vilket borgar för en fin säsong.

Samma sak med fågelbären, som växer här en masse.

Kan jag önska mig mer ? Flyga och vacker natur som
jag personligen starkt upplever.

Har du tänkt på en sak ? Tänk om du kunde få alla dina
önskningar uppfyllda ?

Om du stod vid valet att stå i den kanske grå vardagen
eller få dina önskningar uppfyllda ?

Vad väljer du ?

Jag tror  jag valde vardagen, för om mina önskningar
är uppfyllda, var tar mina drömmar vägen ?

Tål att tänka på.

Ursäkta om jag tröttar er med flyg från Tjärby.

Bättre än att ligga i dvala framför tv-apparaten.

Livet är för dyrbart för att hällas bort framför en tv.

Man måste  göra något, uppleva något för att få
stimulans och kraft för…vardagslivet.

Jag passade på att hälsa på Johnny i hans modellplansfabrik,
där produktionen av Leprachaun i dess olika storlekar
nu löper på.

Han visade en just färdigbyggd och färdiginstallerad
helt färdig modell,  som en kund kommer och hämtar.

Jag blir oändligt sugen på en sådan modell och jag
avundas han,  som har sin modell stående färdig.

Johnny har byggt in många finesser på modellen
som ger piloten oanade möjligheter för elmotordrift,
ren segelmodell och utrustad för bogsering med en
proffskrok i nosen.

Skevsystemet tillsammans med en modern radio
ger möjligheter,  som hade varit utopiska för 20 år sedan.

Här kommer en hastig ihopsatt Photo Story.

Om du orkar häng med mig…

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

HIMMELSFÄRDSDAGEN…

 

 

 

 

 

…fick vi en som hette duga.

 

 

 

 

 

 

 

Solsken, 4/8 Cu, 20 grader varmt och västlig laminär vind.

Det var flygförutsättningarna i torsdags.

Naturligtvis ville jag flyga med någon av mina termikmodeller.
Med i bilen var en av mina Avor, gissa vilken… och en DLG av
fabrikatet “Raven”.

Då jag skulle starta och jag  kollade roder fria och fulla
roderrörelser, märkte jag,  att mitt sidoroder stod stilla…

Roligt om servot lagt av, då man står i begrepp att just starta !

Men det var en enkel sak att fixa. Den korta stötstången mellan 
servot i fenan och sidorodret hade hoppat isär,  eftersom en av
skruvarna som håller servot i fenan lossat.  Det var  enkelt lagat
genom att plocka fram asken med småskruv och sätta dit en ny.

Kl 1000 skickade jag iväg min 4 m Ava mot skyn. En sky som 
var azurblå och då utan ett moln.

Att det inte finns Cu-moln, betyder inte,  att det inte finns termik.
(Det var många negationer.)
Termik finns, men det är torrtermik. Alltså termik där fuktigheten
inte kondenseras och bildar Cu-moln.

Det gör det lite svårare att leta termik, men varför ska allt vara
så lätt ?

PÅ 50 m höjd träffade jag den första blåsan,  vilken var stark
som en höfläkt och turbulent.

Det blev en snabb klättring till xxx m höjd,   ackompanjerad
av det  glada spelandet av höga toner från min variometer.

En timma fick jag i luften,  innan jag avbröt för att landa och
montera min kamera på modellen.

Då jag monterade,  kom en gul sportbil uppför grusvägen och
det var  Anders, som liksom jag var flygsugen.

Han hade med sig 3 modeller, samtliga elseglare av det lätta slaget.

Jag fotograferade hans modeller och startade därefter min Ava igen.

Oturligt nog upplevde vi ett avbrott i termiken,  varför vi hade
att landa tidigare,  än vi förväntat.

Ett inlandshang under termikpåverkan fungerar som hang
på ett pustande sätt. 

Efter en stund kom lyftet i gång igen,  efter att ett antal blåsor 
släppt från kanten på hanget. Det kallas “Orografisk utlösning”,
då blåsorna släpper vid ett hinder i terrängen.

Anders och jag fick en härlig dag med våra modeller i luften
tillsammans med ormvråkar, glador och tornfalkar.

För övriga fåglar var det klent med antalet.

Märklig årstid denna vår. Vi har haft osedvanligt svalt en tid
och man ser,  hur ekarna tagit en paus i lövsättningen.

Min käpphäst, avsaknaden av tofsvipor som flyger skrikande
och tumlande över åkrarna,  manifesterade sig ånyo.

Undrar vad som hänt vissa flyttfågelarter ? Storspov ?

kl 1400 avbröt vi och packade ihop. Anders kom iväg snabbare
än mig,  varför jag gick kvar en stund och fotograferade.

Under min fotografering kom en kvinna i min ålder fram och 
började ett intressant samtal. Hon hann på 5 minuter berätta
sitt livs fängslande  historia.

Så du ser, det händer alltid något oväntat,  då jag är ute och flyger.

Jag satte ihop en liten FotoStory med bilderna för att få lite
dynamik i inlägget.

Hoppa ombord,  om du vill hänga med oss upp genom skyarna !

 

Anders flyger min “Raven” från HobbyKing.
En liten DLG kärra. Radion är min JR GX8.

“Raven” högteknologi från Kinalandet.

Tornfalken som är stationär vid Tjärbyhanget.
Mycket vackert tecknad fågel.

En modell med lite släktskap till “Alula”.

U-glider, en mycket lätt modell.

Flyger bra då den är lätt.

Pilot på väg tillbaka efter en utelandning

 

 

 

…Ett litet bildspel…

 

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

EN RUNDTUR BLAND JOHN WOODFIELDS SEGELMODELLER…

 

 

 

 

 

Kolla och det är tillåtet att bli imponerad !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

John Woodfield byggare och modellflygare bosatt
i Cornwall har tagit oss med på en rundtur i hans trädgård
och modellflygfabrik.

Det som väl slår oss mest är hans höga produktivitet, hans
goda hantverk och hans förmåga att bygga ovanliga modeller.

Jag har sen jag först såg hans alster varit mycket imponerad.

Sen ska vi veta att han har fina hangmöjligheter, där han
bor vid kusten.

Undrar om han har tid att ha ett vanligt 7-17-jobb ?

Som han säger på videon, har han byggt mer än 300
segelmodeller och han har mer än 50 flygfärdiga.

Måste   ha kostat lite klöver…

Här kommer några bilder som jag klippt ur Johns video
och själva videon.

Luta dig bakåt och dröm !

 

 

Fillon Champion 40

…som Christer i Lund just har byggt en färdig.

En fin estetisk upplevelse redan på marken.

En konstruktion från 30-talet av Ettore Bugatti…

…originalet försett med skjutande motor i stjärten. 
Det finns en nybyggd replika som flyger.

Lite av Johns verkstad.

 

 

 

Kategorier
Segelflyg Teknik, allmän Termikflyg

MIN PICOLARIO NUMMER 5 HAR JUST ANLÄNT…

 

 

 

 

 

 

 

…för att monteras i min Grafaz Maxi elseglare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sedan 15 år tillbaka använder jag Picolario variometrar
i mina segelmodeller.

De har aldrig krånglat och gör allt,  vad jag kräver av en vario
och logger.

En variometer av typ 1 har jag smällt i småbitar, då drivacken
vid ett stopp vid landningen flög fram och manglade min
variometer. Men jag skickade resterna till Uwe Renschler och
han lagade den, trots den var i bedrövligt skick.

Picolario 2 består av två delar. Dels en sensordel och dels en
sändardel, som skickar datan till marken.

Telemetrin tas emot med en 430 mHz mottagare.
En sådan mottagare köper du billigast på E-Bay hos
kinesen.

Varioljudet är en varierad ton, beroende på om jag stiger eller
sjunker.

Känsligheten på varion kan du ställa in efter önskemål, men
den kommer inställd i den mest optimala moden .

Så det fungerar perfekt rakt ur kartongen. Det du får ställa
in,  är sändardelens frekvens. Jag har samma frekvens på alla
mina varios, för att allt ska vara enkelt.

Förutom variofunktionen finns det naturligtvis höjdmätare,
som kommer fabriksinställd att anmäla var 50 m höjdvinst.

Men eftersom du kopplar din Picolario över en trevägs brytare,
så är läge 1 avstängt, läge 2 driftläge och läge 3 höjd exakt nu.

Häjdmätaren mäter med 5 cm precision.

Picolarion kopplas till mottagaren på en ledig kanal, så inga
extra batterier behövs.
Då du går till driftläge 3 fär du förutom exakt höjdangivelse
också din aktuella mottagarspänning. Då du är i normalt läge,
position 2 på trevägsbrytaren, får du angivetspänning i
mottagaren,  så fort den ändras upp eller ner.

Räckvidden för sändaren till Picolarion är mer än tillräckligt.
Jag har aldrig upplevt någon interferens mellan Picolarions
sändardel och min mottagare.

Att flyga med vario tar ditt termikflygande till en högre nivå.

Googla Picolario så kan du få all info du kan behöva och 
adressen till tillverkaren Uwe Renschler i Tyskland.

Jag har inget annat än lovord för Picolarion och servicen
du får hos Uwe Renschler.’

Mina Picolarios har tusentals timmar i termiken utan
någon felfunktion.

Högkvalitativa tillbehör kostar.
Priset på Picolario 2, beroende på valutakursen, är ca 3000 kr.

 

 

 

Sensordelen

Alla nödvändiga anslutning finns på sensorn.

 

 

10 gram cirka…

 

 

HF-delen

Switcharna du använder för att ställa in frekvensen.

 

 

 

 

 

Kategorier
Modeller värda att se på Segelflyg

FILLON CHAMPION 46

 

 

 

 

 

Här kommer del 2 av Christers projekt

att bygga en Fillon Champion 46.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag talade med Christer Jönsson i går och han berättade,
att han just börjat bygga på vingarna.

Att bygga dessa vingar, som har en mycket speciell
utformning, är inget byggaren snyter ur näsan på
10 minuter.

Byggandet kräver förberedelser och noggrannhet.
För byggandet har Christer byggt två giggar så allt
ska bli som han vill.

Christer berättade att han hoppas ha modellen klar till
tidig vår 2020 för provflygning.

Det ska bli spännanade att se den i luften och få bekräftat,
att den flyger lika bra,  som modellen John Woodfield har
byggt och som du kan se flyga i en YouTubefilm i mitt
förra inlägg om modellen.

Här kommer lite mer bilder från Christers bygge och eftersom
jag vet,  att du som besökare på min blogg har stora kunskaper
om byggandet av en balsamodell, så avstår jag från egna
okunniga kommentarer.

Enjoy !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det kommer mera !

Kategorier
Segelflyg

PROVFLYGNING AV MIN GRAFAS MAXI

 

Lite regn…det står vi ut med eller…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I måndags hade jag visst hopp om,  att vädret skulle vara
så stabilt, så jag äntligen kunde provflyga min Grafas Maxi…

Jag har gått runt hemma som en äggsjuk höna ivrig att
komma ut med modellen.

Den borde flyga bra, om den är rätt trimmad, så jag hade
stora förväntningar.

I uppehållsväder for jag söderut till vårt fält, där jag skulle
träffa Johnny, som oxå ville ha sig en tur med någon av
sina modeller.

Johnny har byggt 4 + 4 Leprachaun segelmodeller.
4 stora och 4 mindre. Jag har presenterat båda på bloggen.
Om du vill ha tag i en fin segelmodell enligt 40-talsstuk,
kan du kontakta mig.

Vid framkomst blev det montering av modellen. Drivacken
var en LiPo 3600 3 s-acke. Batteriet placerades, där jag
förutsatte det skulle sitta.

Ok, dags att starta. Johnny släppte Maxin och den flög ut
perfekt.

Johnnys första kommentar var .”Den flyger ju makalöst bra” !

Min åsikt då, var att den flög som förväntat.

Men då jag svängde,  såg jag den svängde orent…alltså
beslöt jag att landa för att kolla alla roder och då speciellt
mixningen för sida/skev.

Jag flyger med mina termikmodeller,  där jag mixat sido- och
skevroder. Allt för att flyga rent och eliminera eventuell
skevroderbroms, som kostar motstånd och höjd.

Vid landningen märkte jag , modellen hade högt glidtal,
så jag drog 70 grader klaff, vilket sänkte farten.

Dock märkte jag,  att då jag skulle hålla upp nosen innan
sättning hur det innebar svårigheter…jag kunde inte få upp
nosen som förväntat.

När jag efter landning kollade sidorodret,  då det var inmixat
till skeven, gick det åt fel håll…?

Generalfel av mig så klart.

Jag skämdes för lapsusen, men rättade till det. Ny start.
Nu testade jag svängarna och nu svängde den ok,  utan
att flyga med släpande stjärt i svängarna.

Som lök på laxen kom naturligtvis regnet, vilket till en
början jag ignorerade, men slutligen landade jag.
Då smattrade regnet glatt mot Oralighten på Maxin.

Jag är extremt försiktig med regn på min sändare. Därför jag
har dålig erfarenhet av det.

Johnny flög med sin lilla ASW,  som han lackerat om,  så den
var riktigt snygg.

Därefter packade vi ihop och åkte hem. I bilen hade jag
emellertid en gnagande tanke i min hjärna att:

Tyngdpunkten kan inte vara ok. Detta med tanke på att
det var svårt att få upp nosen vid landning. Dessutom
märkte jag på glidet att något inte stämde.

Hemkommen hängde jag upp modellen med allt  i och
jag noterade att tyngdpunkten var fullständigt galet
placerad…

Alltså kollade hos HAB, som säljer modellen, var  CG ska
ligga. Såg det var angivet, att  den ska ligga 40 mm från
vingens framkant.

Jag tycker det är långt fram men ok.
På ritningen som följde med modellen är angivit 60 mm
från framkanten. Jag har justerat så jag valde ett värde på
55 mm.

Vi får se hur det flyger

Det betyder oxå , att jag får ändra om lite i inredning i
modellen, så jag kan få batteriet,  där jag vill ha det,
alltså mycket längre bak. Jag lyckades flytta acken
bakåt så tyngdpunkten hamnade där den ska vara.
Skulle det visa sig att jag måste flytta tillbaka cg längre
fram,  då är detta lätt gjort genom att flytta fram
acken igen.

Nu var min acke onödigt stor 3600 mA. Den ska jag byta
mot en 3-cells 2200 acke, för det är en segelmodell och
inte en motorkärra. Det borde hjälpa justeringen av
tyngdpunkten.

Proppen var för stor,  så den ska jag byta mot en 12 x 6.

När detta är gjort, jag övertygad om,  att modellen
kommer att flyga mycket bättre och ge mig många fina
stunder i luften.

De korta  flygningarna jag gjorde, visade för mig att modellen
har potential och ett högt glidtal, vilket spännvidden 353 cm
och profilen  en Martin Heppele 32 borde borga för och en
bra polar.

Det kommer en ny rapport om förnyade testflygningar.

Jag tog lite bilder med min Mobius sittande på solglasögonen,
vilket är ett fantastiskt bra sätt att dokumentera sina flygningar.
4 bilder i sekunden utan bekymmer. Du plåtar det du ser på !

Vi ses !

 

 

 

Biltemas stol, segelflygarens bästa vän. Både att lägga modellen på
och att sitta i,  då man har dålig rygg och flyger långa pass.

Inget dåligt fält eller vad säger du ?

Första starten.

Fly baby fly !

Alltid spännande med första starten…

  En low pass…

Johnny tog bilden med min Sony

30 grader klaff

Jag tycker man kan se på modellen, att den vill flyga…

Den gamle snubblar iväg modellen…

En passering sakta med klaff.

Ungdomen är ute med sina modeller i duggregnet..
We are the gutsy people !

Några bilder på Johnnys kärra. Det var mycket dåligt ljus, därför den lite dåliga kvaliteten.

Fullskalasegelkärror har i dag ungefär ovanstående utseende.
De har härmat F3B flygarna…

Det är ju snart något som kallas Halloween. Som jag tycker inte har den ringaste
anknytning till vår svenska kultur. Men bilden kanske associerar till begreppet…

Man kan knappt se färgerna på modellen i det gråa vädret..

En tryckare.

Min Grafas Maxi ligger till ro i gräset efter testerna.

 

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

IGG-TRÄFFEN 2019 ÅLLEBERG DEL IV

 

 

 

 

 

“Gå upp och pröva din vingar…”

 

 

 

 

 

…som den på 40-talet kände artisten Lasse Dahlqvist
sjöng i  det gigantiska pekoralet “Örnungar”.

Om du klickar på länken i ingresstexten ovanför
bilden ,  så får du se den gamle idolen sjunga och
låtsas spela dragspel.

Vad är väl Melodifestivalen mot detta ?

Har du sett filmen ? Inte för skådespelarprestationerna,
utan därför filmen innehåller mycket flygscener med
segelkärror,  som de såg ut 1943-1944.

Mycket av filmen spelades  in just på Ålleberg.
Om du googlar på min blogg “Örnungar”, så kan du
läsa och se  bilder från Ålleberg vid denna tid.

Filmen går att få tag i om man vill köpa den. Vill du inte
betala,  så kan du faktiskt, tror jag, dra ner den på
Pirate Bay, om ditt samvete klarar det…

Om du köper videon, snabbspola fram till 50% av
videon, så slipper du hör moralpredikningarna,
om hur ungdomen bör uppträda. (Alltså under
40-talet).

Tillbaka till denna posten som innehåller bilder,
jag tagit på modellerna i luften.
Ofta på 2-300 m höjd i motljus, vilket naturligtvis
medför komplikationer för fotograferandet.

Men flygbilder blev det och de blev vad de blev
med hänsyn till mina tekniska förutsättningar på
min fotoutrustning.

Man gör så gött en kan…

Ihop med flygbilder kommer det några bilder av
naturen vid Ålleberg och i närheten.
Det är ett vackert landskap Västergötland.
Speciellt nu , då allt är intensivt grönt i naturen.

Nästa post kommer att innehålla bilder på YAK-55,
som flög en liten display för oss.

Häng på låset tills sista? posten kommer !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lite Västgötanatur i under högsommaren.

 

Jag trivs också bra i naturen…

 

 

 

Osthanget som är restaurerat…

Hur många hangvarv tror du är gjorda här med dåtidens plan; Baby, Olympia,
Kranich och kanske SG-38 ? Tänk så många plan som blev uppvinschade för branten,
efter att piloten landat i bondens åker…Dessutom…undrar hur många torsionsnäsor
som smälldes här vid elevlandningar ? Kolla på museets plan så lär du dig,
hur man laskar plywood.

 

                                                                                                                                      Jag satt och plåtade mitt i härlig grönska !

 

 

 

Det kommer mera !

Kategorier
Segelflyg

IGG-TRÄFFEN ÅLLEBERG 2019 DEL III

 

 

 

 

Här blir det starter,  landningar och…

 

 

 

 

 

                                                                                               …lite annat av mina bilder. Du ser naturligtvis vad det föreställer                                                                                                                så jag låter bli att avslöja min okunnighet.

Det kommer två poster till minst om IGG-Ålleberg.
Så häng med !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag flyger också..då jag springer !

 

Så här flygs det på Wasserkuppe…