…för allt i världen nu på lördag:
OLDTIMER LINFLYG OCH
MOTORTRÄFF I KUNGSBACKA
https://hangflygning.se/?p=55942
Kategorier
…tillhör du dem, som för med sig en doft av…
…den stora världen. Alltså förbränd fotogen och härsken ricinolja.
De är ju två av de tre (fyra) beståndsdelarna i bränslet till en
modelldieselmotor. Normalt kör man på eter, ricinolja,
fotogen och med en eventuell tillsats av amylnitrat.
Då jag växte upp, var det diesel som gällde till våra linkärror.
Vi som sysslade med modellflyg på läroverket i Halmstad, kunde
lätt urskiljas från andra elever, då vi spred den härliga doften
av fotogen och i kläderna intorkad ricinolja.
Min goda lärarinna i fysik och kemi vid läroverket, fru Hellner,
betraktade alltid oss dieselmaskinister med en anstrykning av
misstänksamhet, ungefär som hon befarade, att vi plötsligt
skulle kunna flyga i luften…på grund av dofterna vi spred.
Jag minns, min moder frågade, varför min skinnjacka luktade
så märkligt och mitt svar var ju, att det är ett impregnerings-
medel för skinnet…
På den tiden var det enkelt att få tag i eter på alla apotek,
men idag är det svårare, dock inget jätteproblem.
Ljudet av en underkompad modelldiesel är oslagbart
då den jobbar.
Antagligen kommer bruket av modelldieslar att försvinna,
som ett resultat av minskad kunskap och den tekniska
utvecklingen av elflygeriet.
För jag tror, många tycker, att varför ska man klabba
med fotogen, eter och ricinolja, då det räcker med två
hål i väggen och en strömbrytare ?
Men du, som är gammal dieselanvändare, du förstår,
vad jag menar:
“Det är känslan att höra ljudet, att känna lukten och
uppleva vridmomentet i en diesel, i stället för en “skrika”
med glödstift!”
Jag är fullständigt övertygad om , att dieslar för
modeller kommer att överleva och ett fint tillfälle
att få se dieslar i aktion, det får du, om du tar dig
till Kungsbacka på lördag den 10. Juni där man har
ett meeting på Kungsbackaklubbens fält.
Vi ses bland fotogen- och eterångorna på lördag !
Det blir fint väder på lördag enligt yr.no.
Videon nedan på mekanikerns händer visualiserar begreppet:
Oily Hands !
…och så lite dieselflyg…
Kategorier
KONTRASTER
Två exempel på stort och litet.
,
Motorer har nog fascinerat de flesta av min generation,
då det under vår uppväxt var den tid, då modellmotorerna
kunde bli var mans egendom.
Vi behövde inte vara högskoleingenjörer för att handskas med
dem, utan de fungerade rakt ur kartongen.
Då det gäller stora, långslagiga och lågvarviga motorer, minns
jag tändkulemotorerna på fiskebåtarna i hamnen i Halmstad.
Jag minns väsandet av blåslamporna, som värmde tändkulan,
så den glödde, vilket i sin tur gjorde, att motorn kunde startas.
Jag minns väsandet, då man släppte på tryckluften, som drog
igång motorn.
Ljudet på motorn när regulatorn sprutade in bränsle för
tomgångskörning minns alla som har hört en tändkulemotor gå.
Motorn fick extra bränsle, gick ett par kraftiga varv och åkte sen
i nerförsbacke en stund tills nästa insprutning skedde.
Vi som stod vi kajen såg, hur vibrationerna från motorn och dess
stora svänghjul via båtskrovet spred sig ringformigt i Nissans
svarta och platta vatten.
Då jag växte upp på en tvärgata i anslutning till kajen i Halmstad,
kommer jag ihåg, hur vi som bodde här kunde höra nästan alla
ljuden, som hörde till starten av en tvåtakts tändkulemotor typ
Skandia.
Det var så vid denna tiden, att vår miljö inte var belastad av
det vanvettiga trafikljudet vi har i dag, vi hade inte så mycket
fläktar som surrade konstant, utan vi hade en tyst miljö.
Tyvärr kommer den aldrig tillbaka i det heliga framåtskridandets
namn…
Ett par intressanta notiser kan jag förmedla, som de berättades
för mig av en skeppare på en av fiskebåtarna i Halmstad.
Under kriget rådde av förklarliga skäl brist på bränsle och smörjoljor.
Vad gäller smörjoljor, gjorde man så, att man tappad ur använd olja
på fat, så de tunga partiklarna sjönk till botten. Sedan hävde man
oljan och körde den genom diverse filter för återigen kunna använda
den.
Ett litet tillskott av ny smörjolja hade man, som tillsattes den
filtrerade oljan.
Skepparen berättade, att man kände på oljan mellan fingrarna.
Var det glatt och fingrarna gled lätt mot varandra, hade oljan
tillräckligt bra smörjande egenskaper. Men om det kändes strävt,
var det dags att kassera oljan eller skicka den på omdestillation.
Bränslet som användes normalt, var mer eller mindre lättflytande
brännolja, som eventuellt förvärmdes innan den sprutades in
i cylindern.
Under kriget försökte man använda i stort sett alla vätskor,
som kunde brinna under tryck.
Min sagesman berättade, att de körde på trätjära utvunnet
ur tall- och granstubbar i Småland…
Det kan tyckas märkligt, att man kunde köra på trätjära,
som ju är trögflytande, men genom att starta motorn på normalt
bränsle för att få upp temperaturen, kunde man sedan slå över
till trätjäran, som innan den sprutades in värmdes till 70 grader,
då den var lättflytande.
Han sa, att motorn gick bra på detta bränsle och det enda extra
arbetet, var att trätjäran avsatte avlagringar i bränslesystemet
och då speciellt i den mekaniska insprutningen, på kolven och
fodret.
Detta krävde kontinuerlig rengöring och underhåll för att
säkerställa funktionen.
Att motorn fungerade på bränslet och smörjmedlet som
återanvänts, berodde ju på bland annat, att motorerna var tillverkade
med mycket större toleranser än dagens supertäta motorer.
Undra hur man skulle lösa bränsleproblemet i dag med en Volvo
marinmotor ?
Kanske hade man kört på rapsolja.
Knappast på tjätjära från tallstubbar som har sina rötter nedgrävda
i gruset på Smålands moränåsar…
Här kommer två videosnuttar på stort och smått inom förbränningsmotorvärlden:
En gigantisk stationär 4-takts dieselmotor.
Men roligast att iakttaga är den synnerligen coola hunden.
…så kommer här en artefakt från förr.
Ingressbilden visar stabila doningar. Kanske behövs,
om man flyger en 4-motorig Boeing B-17 ?
Klippet är värt att se på, bara för att höra på speakern.
Här kommer en liten video till. Tyvärr utan ljud med med bild…?
Som sagt vi träffas i Kungsbacka den 10 juni för att linflyga,
kanske skaffa en OT-motor eller bara träffa kompisar.
222
Jag tycker, du ska ta dig 10 minuter
och kolla filmerna !
England, brukar det ju sägas, är ett land av traditioner och
konservatism i dess positiva bemärkelse.
Det gäller även modellflyg. Själv är jag helt fångad av
friflygande OT-modeller, som är konstruerade före 1960.
Helst modeller från eran 1935-1950.
I England, som i flera andra länder, har man meetings
för just OT-modellflygare.
I Bedforshire en bit från Biggleswade ligger
The Old Warden Aerodrome i anslutning till
The Shuttleworth Collection.
Jag har besökt denna plats ett flertal gånger för att beskåda
den stora uppvisningen man har för full size plan varje sommar.
Planeringskalendern ger besked och dessutom min länk till
vänster på bloggen “Airshows and Displays 2017”
Om du har möjlighet och vill, så åk dit och se en fantastisk
uppvisning med fina plan och fina flygningar.
Museet är mycket välordnat och flygplanen är i så bra skick,
de kan vara.
Piloterna flyger planen på intet sätt mjäkigt med tanke på ålder,
utan de nästan 100 år gamla planen får bekänna färg.
Hur man tar sig dit ? Ta Ryan-Air och ha en bil bokad i England,
så du kan köra upp till flygplatsen. Att ha med sig en bil,
dvs köra från Sverige till England är meningslöst.
Det brukar gå lätt att ordna boende B&B i London.
Skulle tro, man kan kolla på nätet om boende i Biggleswade
eller i trakterna för en hyfsad penning.
Inte långt från Old Warden ligger Imperial War Museum
vid en fd RAF flygbas. Kanske ett av världens finaste museum
för militärt flyg.
Det tar en dag att gå igenom inklusive lunch.
Ok, så är det med det. Nu har jag gjort reklam och nu kommer
två små videosnuttar som beskriver verksamheten vid OT
friflygträffar vid Old Warden i England.
Veva upp gummimotorn, kompa upp dieseln och häng med !
Kategorier
OM JAG INTE FLÖG I LÖRDAGS…
…så företog jag mig i alla fall
premiärdoppet i havet för 2017.
Ingen hangvind i lördags, i stort sett vindstilla och solsken.
Hann inte åka att flyga termik, men ett dopp i havet
kunde det ju bli.
Tänkte att temperaturen skulle ligga på 14 grader eller så.
Men till min överraskning var det ca 18 ! Alltså mycket varmare
än jag trodde.
De fåtalet som fanns vid stranden badade, eller hade alla badat
och samtliga sa, det var varmt vattnet.
Naturligtvis hoppade jag i och företog premiären i Kattegatts vatten.
Vilket är en sanning med modifikation, då vattnet var brunt, humusfärgat,
vilket indikerade att det var vatten från Lagan.
Men hur som helst jag var i en god stund och njöt varje ögonblick.
Så kan jag inte flyga kan jag ju bada eller ?
En sorts farkost for studsande omkring på Laholmsbuktens loja dyning
under kraftigt motorvrål. Nyttan av detta ? Tillfredsställa egot …
Något lugnare tog del av familjen skrake under sin passage med sina telningar.
Ser du den bruna färgen på vattnet ? Vatten från Lagan, som är ovilligt att
blanda sig med saltvatten från Laholmsbukten.
Inte behövde vi trängas…
Vad är det man säger på Flashback…ingen bild ingen händelse…
Horisonten glömde jag räta…men du ser, havet är som en spegel.
Klockan 2015 lördag. Ser du det ljusa bandet i horisonten ?
Vi som är kustboende har fördelen att kunna se en fri horisont.
Halland de fria horisonternas landskap !
…så jag än en gång får uppleva
de fantastiska friflygande modellerna !
Att vara friflygare i Sverige och i andra länder också förresten, det är inte lätt.
Som du vet, kräver en friflygande modell ytor, då den lever sitt eget liv i luften.
Du vet aldrig, hur en modell flyger med hänsyn taget till termik och vind.
Den kan hamna var som helst, speciellt om fusen inte funkar.
Att finna platser lämpliga för friflyg i Sverige, det är med förlov sagt svårt.
Det senaste dråpslaget var, då någon sorts korpral inom Fortifikationsverket
i sin allsmäktighet beslöt, att Rinkabyfältet inte fick användas för modellflyg.
Jag vet att intensiva försök har pågått för att få häva förbudet. Men en korpral
är ju trots allt en korpral…med makt.
Fast Allemansrätten råder väl också på Rinkabyfältet…?
Därför får friflygarna improvisera. SM för friflygande OT-modeller kommer
att avhållas vid Bollerup. Vi har varit där förut, tack vare vår ordförande
i SMOS, Bo-Eskils goda kontakter med markägarna.
Fram till dess får vi nöja oss med bilder från förr, då vi kunde utöva hobbyn
på Rinkaby-fältet.
Bilderna visar Matti Pyykkö, som släpper mästerbyggarens Markku Tähkäpääs
modell på Rinkabyfältet. Kommentarer behövs inte.
Håll tillgodo, dröm dig bort och beundra finskt modellbyggande och flygande.
Kategorier
OMBYTLIG VIND…
Hur vinden kan vända 180 grader på 30 sekunder.
Lördagens morgon började med fint väder, vilket innebar 23 graders värme
svag sydostlig vind.
Alltså iväg till min plats för termikflyg för en rejäl sväng med min ärriga Ava.
Jag monterade och startade min modell upp emot en sky som var beströdd
med nybildade Cumulusmoln, som sakta drev från sydost.
Vinden var ca 2-3 m/sek vilket gjorde det lätt att hålla modellen inom
rimligt avstånd. Termiken under nybildningarna var stark och turbulent,
så det for iväg upp snabb,t så variometern nästan fick hicka.
Eftersom jag är en morgonpigg människa, innebar det, att jag startade
omkring kl 0900.
Efter 45 minuter i termik landade jag för att byta acke i min GoPro.
Sen ny start, ny termikblåsa och uppkurvning till 300 m, där en flock
tranor låg och svängde. Jag flög rote med tranorna för att få lite fina bilder.
Just då det var klart, märkte jag att modellen stod och stångade mot västlig (!)
vind. Det var inte en svag pust utan vinden kom med 7-8 m/sek, som om man
tryckt på en knapp.
Detta var ett inte helt vanligt väderfenomen, då en liten kallfronts kalla luftmassa
ramlar ner mot marken och skjuter upp och bort den marknära varma luften.
Jag vet ju väl, hur sjöbrisen vänder vinden, men detta var något mera absolut.
Förutom att vinden blev stark, sjönk temperaturen från 23-24 grader till 16-17.
Efter vindskiftet kom markdimman vältrande. Inte så det hindrade flygning,
men inget jag önskar, då jag flyger.
Det värsta var ju, att jag lockat ut Pär Lundqvist med hans ombyggda ASW
utlovande fint termikväder.
När Pär monterat, hade vi 10 m/sek och klokt nog beslöt Pär att stanna på
marken med sin modell.
Jag var nöjd med den 1.5 timma jag fått i luften och att jag fått ner min Ava
i helt skick.
Vid sista landningen visade det sig, att främre vingbulten var skadad i gängorna,
så den inte greppade riktigt, utan den hade glidit upp. Alltså satt vingen med en
enda plastbult. Inte konstigt att den flög lite som galopping ghost under final
och landning.
Jag bytte så klart bulten, så vingen satt säkert. Ibland har jag tur…
Alltnog, kan jag inte flyga, så kan jag gå en promenad med kameran i den täta
lövskogen och i snåren.
Det blev ju lite bilder. Tyvärr blev ju inte bilden på ärtsångaren bra, men det
handlade om långt avstånd och snabba ryck vid fototillfället.
I dungen fanns två näktergalar, som bankade iväg sina ibland hårda drillar.
På marken har örterna börjat komma.
Så dagen blev trots vindskifte lyckad, för sen eftermiddag åkte jag till stranden
och flög hang med min nylagade Gillette.
Om den flög ? You bet !
Nybildningarna blommar över det Sydhalländska slättlandskapet.
Det kan inte bli mycket bättre…termik, vacker natur, en bra modell och min
bekväma flygstol från Biltema. (290 spänn)
Det är ju drömmen om ovanstående, som har gjort,
att vintern med mörker och uselt väder gått att överleva
Pär monterar inför den flygning, som inte blev…
Vingfastsättning M/Lundqvist: I Underkant på vingen två krokar som träs i två öglor i kroppen.
Vingen styrs med två stift. Överkanten av vingen en ögla som träs över en elliptisk skruv, som drar
fast och spänner öglan mot kroppen. Enkelt förklarat.
Det modifierade klaffsystemet på ASW:n.
Kontemplation 
Näktergal…ganska oansenlig fågel med stark stämma.
Ärtsångare (tror jag)
En vresig invånare vid ekarna som vaktar fornminnet
vid Örelidgravfälter nära Tjärby Kyrka.
Det börjar spira. Detta är mycket små örter. 
…eller hur en modell kan se ut …
efter 700 timmar i termik.
Jag är en mycket aktiv modellflygare, som tar till vara varje chans
för flygning.
Eftersom jag till 90% är segelflygare, vill jag ha N-NV vind för hangflyg
eller svag vind och solsken för mina termikmodeller.
Den modell jag flugit absolut mest, det är min gamla HyperAva från
Wladimir Models i Ukraina. Det är en modell, om rätt intrimmad,
som flyger sagolikt bra med absoluta topprestanda.
Jag inköpte den för 8 år sen hos Lennart/RC-Teknik och den är
still going stronger…efter 700 timmar i termik !
En modell man använder till den är avsedd för, det vill säga flygning,
kommer ju att slitas. Lite barskt vill jag säga, att de som har de blankaste
modellerna, det är de med minsta flugna modellerna…
Min erfarenhet är, att mycket av skadorna uppstår, då man på
marken förflyttar modellen. Exempelvis man kör fena och sidoroder
i garagedörrstolpen, man kan skada modellen under transporten i
bilen.
De flesta skador jag fått är vid landningar ute i naturen. Vid oplanerade
landningar i okänd terräng är det lätt att hamna i en spretig buske med
vassa taggar, som perforerar klädseln. Vad gör jag då ? Små hål tejpar
jag med klar tejp, större hål klär jag om med en bit Oralight.
Jag klär inte om en hel vinge för ett enda hål. Om jag tejpar ett hål i
vingen, påverkar det på intet sätt flygegenskaperna.
Annat som slits på min Ava efter 700 timmar i termiken är fastsättningen
av huven i kolfiberlaminat. Den åker ju av och på och efter ett par tusen
gånger, blir den sliten. Där har jag fått lägga på kolfiber, för att den
ska snäppa fast ordentligt. Dessutom har jag säkrat huven med en bit
persiennlina, så jag inte förlorar den, om den lossar.
Min motor, en gammal Mega har hängt med alla år. Jag bytte lager i den,
men det var troligtvis inte nödvändigt.
Vingfastsättningen med två M4 skruv slits också.
Skruvarna, jag använder, Polyamidskruvar från Staufenbiel/Horizon,
byter jag med jämna mellanrum.
Experter påstod, att plastskruvar inte håller…Ja, de har hållit för mig i mer än 8 år
utan att gå sönder.
Baldakinen som håller stabben, har jag slågit sönder, då jag stött emot min verkstadsdörr
och den har jag lappat ihop med kevlartråd och CA.
Sidoroder/höjdroderservo byter jag vid behov. Jag använder HK platta vingservo
med metallvxllåda. Lite tyngre, men de håller.
Bromsarna är fästa med speciell tejp med suverän vidhäftning, som jag fått tag i.
Dessutom har jag förspänt bromsarna med 0,3 mm pianotråd, så de hela
tiden strävar efter att hålla sig stängda. Servon för med sin arm upp bromsklaffarna,
vilket är ett mycket enkelt sätt att operera klaffen. Alltså servoarmen påverkar klaffens
insida direkt utan komplicerade linkage.
Alla de skador jag beskrivit, är inget, såvitt jag kan bedöma, vilket har negativt påverkat
de fina flygegenskaperna. Min HyperAva flyger precis så bra, som jag vill.
När mina vingar ser ut, som om det fått ett hagelskott och är fulltejpade, river jag av
klädseln, vilket är ett pillerijobb, då klädseln sitt riktigt hårt fast mot kolfibern
på spryglar och annat. Men med hjälp av ett blad till en mattkniv löser det sig med
hjälp av tålamod.
Då klädseln är väck, passar jag på att räta ut bakkanten och reparera dellaminerade spryglar.
Sen efter omklädsel blir Avan som ny och redo för nästa 700 timmar i termiken.
Skulle min kära HyperAva gå till de sälla jaktmarkerna har jag en helt ny Ava Pro,
som bara är provflugen och en annan fin 4-metersmodell som oxå är flygklar hängande
i min hangar.
Tja ovanstående lite av mina erfarenheter.
Ni ser, att D-boxen har varit i småsmulor och ny bit blivit inskarvad.
Klädseln säkrad med tejp mot D-boxen.
Här var det ett större hål i kläseln och då satte jag dit en ny bit Oralight.
Kolfiberbaldakinen som håller stabben har gått av. Lagades med kevlartråd och CA.
Biltemas tejp en räddare i nöden för modellflygaren.
Ibland kan bakkanten se ut som ett stormande hav.
Denna vingspets var i småsmulor, som ett krossat kexchoklad,
efter att modellen ramlade ner från en 15 hög gran
och naturligtvis landat på vingspetsen.
Bakkanten som är en bergochdalbana, rättar jag till, då jag har av klädseln.
Vingfastsättningen med sina två M4 plastskruvar. Jag har satt på skydd i mitten
för enligt lagen om allts dj-het slinter jag med skruvmejseln då jag spänner skruvarna
och då kör jag mejseln genom klädseln…Nu blir det inga skador.
Undersidan vingen efter ett otal landningar på gräs och i stubbåkrar.
Det värsta att landa i ? Det är nyss slagna ärtåkrar. Ser ut som piggsvin
och går igenom vilken vinge som helst.
En skadad och tillfälligt stabiliserad bakkant.
Den reparerade D-boxen. D-box kevlar/kolfiber finns hos
Wladimir i längder du önskar. Även RC-Teknik kan fixa D-boxar.
Har du smällt en Ava, kan du beställa i Ukraina precis den del,
eller den del av en del du behöver.
Kategorier
KNÄCKT KROPPEN…
…hur löser jag det ?
Ja, jag menar inte den egna fysiska kroppen, utan en glasfiberkropp
till en segelmodell.
Min Gillette hjulade på kanten nere vid Haväng vid Ravlunda och kroppen
knäcktes bakom vingen.
Brukar ju inte vara svårigheter att fixa till en bruten kropp, men i detta fall
var det svårt, då det var i stort sett omöjligt att komma åt insidan på
grund av modellens konstruktion.
Brotten var hyfsat snyggt, det vill säga inte alltför söndertrasat.
Detta faktum gjorde, att jag hade goda förhoppningar att lösa problemet.
Alltså blev det till att fundera, ty kruxet var: Hur får jag in kolfiber på insidan ?
Jag funderade på att göra en plugg i frigolit, använda en ballong och pressa väven mot
kroppens insida, eller använda en modifierad cykelslang för samma ändamål.
Jag förkastade allt ovanstående, för så här gjorde jag.
Först slipade jag insidan och tvättade med Biltemas aceton för att få bort eventuellt
släppmedel, så plasten skulle hugga ok.
Sen tog jag 10 mm breda kolfiberlister och klippte i ca 15 cm långa bitar.
Slipade listerna för att få bra yta och limmade listerna med CA på insidan
av den främre kroppshalvan. Det syns på bilden, hur det blev.
Listerna sticker ut som en bunt tulpaner ur den främre kroppshalvan, vilket
gjorde, att listerna kom att pressa mot insidan i den bakre kroppshalvan, då de skulle
sammanfogas
.Jag blandade till långsamthärdande, 24-timmars, epoxi och förtjockade
det en aning med microballonger. Sen penslade jag dels framdelen som redan var limmad
med plasten och jag blötte ner bakdelens insida med plasten. Dessutom la jag på epoxiplast
på kolfiberlisternas utsida, som skulle skjutas i bakkroppen. Det garanterade, att listerna
förankrades bra.
Alltnog, jag förde ihop kroppsdelarna och fixerade positionen, så det blev rakt.
En koll in kroppen visade, att kolfiberlisterna var väl inlimmade.
Allt fick stå i ett dygn och jag körde en slipning vid brottet, för att därefter spackla med
epoxispackel . Ny väntan och ny slipning. När det såg bra ut, lade jag på
två bitar kolfiberväv runt kroppens utsida, som jag blött med plast.
Kolfiberväven penslades fast och sen kom det viktigaste och det är att linda plast
runt skarven. Jag hade inga plastband, utan jag använde Biltemas eltejp.
Man börjar linda i ena ändan och man lindar hårt. Det som sker då, är att överflödig
epoxiplast flyttas framåt och kryper ut, då man kommer till andra änden.
Epoxiplast som sådant ger ingen styrka, utan det är laminatet, som ger styrkan.
Efter ett dygns härdning, av med tejpen och fram med våtslippappret.
Efter ett par slipningar och spacklingar var kroppen som ny. Man kan inte se
att den varit av efter målning med porfyllare, våtslipning och sen målning med
Biltemas hobbyfärg.
Japp, så här löste jag det och jag vet, det finns nog 1000 andra sätt att göra det,
men för mig var detta enkelt och det blev starkt.
Här kommer lite bilder hur jag gjorde:
Kolfiberlister inlimmade.
Limmade med Biltemas CA-lim + accelerator.
Delarna hopskjutna
…och fixerad i skarven med ett par droppa CA.
Efter 24 timmar slipning
Spackling med epoxispackel i skarv.
Slipning skarv och kropp före laminering med kolfiberväv.
Kolfiberväv lagd runt och lindat hårt med tejp för att fixera allt och få bort överflödig plast.
Resultatet efter avklädning av tejp.
Sedan ett antal spacklingar med epoxispackel och våtslipningar.
Det tycks ha…
…blivit till belåtenhet.
Efter sprutning med porfyllare och slipning…
…var det dags för ett par lager av Biltemas Hobbylack.
Så fin som nytt !
Kategorier
KAMEROR VID HÄCKANDE FÅGLAR
Här är chansen att studera häckande
havsörn och fiskgjuse via live cam.
I min länklista till vänster har du länk till havsörn och fiskgjuse.
Om du ska kolla så använd helskärm och dra på ljudvolymen så
du hör alla fågellätena vid boet.
Det är värt att kolla en stund, speciellt på kvällen.
Bilderna har jag klippt från den strömmande videon.
En av föräldrarna lyfter hos fiskgjusarna i skärgården.
Havsörnshonan, som är en gammal fågel, vilket syns på det gula näbbet,
håller koll på sin relativt stora unge.
Fiskgjuseföräldrarna i boet som hyser två ägg.
Kategorier
ÄNTLIGEN…
…kravlade sig värmen över kanten till oss.
Denna våren, i likhet med förra, har varit osedvanligt kall
och framför allt torr.
Så kall att växtsäsongen är ca 20 dagar försenad. Vi har haft torka
i 2 år nu med stora nederbördsunderskott.
Jag kan erinra mig, vad en professor sa i tv för några år sen:
Vi kan förvänta oss massiva regn i Sverige och vi måste fysiskt
förbereda oss på det.
Vi ser ännu en gång…lita inte på de som kallar sig experter,
för framtiden är något, som bara kvällstidningsjournalister och
politiker kan förutsäga.
Nåväl, värme fick vi och jag tog mig till Slottsmöllan i Halmstad för att
förhoppningsvis kunna fotografera en forsärla.
Det lyckades inte, men jag hade glädjen att skymta den i alla fall på lite håll.
Annars kan ni se, hur lite vatten det finns i Nissan, som ju avvattnar ända
uppe från Småländska Höglandet och ner genom den halländska skogsbygden.
Det är torrt.
Såg jag fåglar ? Nej inget speciellt förutom en kungsfiskare, som flög över ån
och försvann upp i ett snår där den satt ofotograferbar.
Kungsfiskare finns lättfotograferade nere vid Lagan i Laholm.. Den allestädes
närvarande lilla flitiga sädesärlan trippade runt i sitt sökande efter föda till
sina ungar bland stenarna.
Även om jag inte fick plåtat det jag skulle, blev det en fin naturupplevelse.
Det är vackert att gå från centrum motströms Nissan. Alltid träffar man på något
oväntat, som förgyller tillvaron.
Häng med på min lilla expedition.
Jag hoppas nu bara på fint termik- eller hangflygväder och helgen ser ok ut.
Ganska tomt…
En fläkt av vår.
Dubbelärla
Kategorier
LINFLYG I KUNGSBACKA
…vi har aldrig några radioproblem…
…linflygare är alltid …bundna.
Jag såg att det anordnas en linflygträff i Kungsbacka enligt nedanstående
inbjudan.
Har du inget för dig, rekommenderar jag ett besök för att se i dag lite
annorlunda modellflyg.
Förutom duktiga flygare, fina gamla modeller brukar det alltid finnas
gott om motorer att se på och köpa.
Vi ses.
Kategorier
VINGAR
Denna lilla video visar, varför jag är modellflygare
Jag har publicerat denna videosnutten tidigare, men den är
värd att se på igen.
Det ger dig en möjlighet att uppleva känslan att kunna flyga
sin modell under bra förhållande och förstå varför jag
aldrig tröttnar eller kan få nog av min hobby.
Hoppa ombord !
Kategorier
SKÅNE HANGRESAN 2017 MED ÅMFK
Lite överblivna bilder som speglar aktiviteterna.
Trippen till Skåne är över för mig och mina modellflygkompisar
för denna gången .
För 15. gången träffades vi, för att utöva det vi vill mest, vilket är att flyga
våra modeller på något av hangen vid Österlen.
Inte hade vi de bästa väderutsikterna inför avresan, men det stoppar inte
oss, ty vi är entusiaster och hängivna.
Vi kunde förvänta vind, som i princip var 180 grader från fel håll…alltså
det hade varit bäst med sydväst, men vi kunde förvänta nordost.
Till all lycka finns det bra hang även för vindar från öster och det är
vid Ravlunda/Haväng och Kivik vid marknadsplatsen.
Flyga fick vi vårt lystmäte av alla dagarna. Ska vi klaga…det kunde varit
20 grader i stället för 13.
Förutom att flyga njöt vi intrycken av vacker natur och ett besök vid
Autoseum i Simrishamn satte lite guldkant på vår tillvaro.
En viktig sak då vi träffas, är ju den sociala samvaron, som befäster vår
samhörighet och vårt intresse för modellflyg.
Samvaron underlättas ju av, att vi bor samtliga hos Henry
på Österlens Gästhärbärge, vilket är, med förlov sagt, en anakronism
av 1960-talet på ett mycket trivsamt sätt.
Så redan nu ser vi, som betraktar oss som hängivna ridgerunners,
framåt mot 2018, då vi ånyo ska träffas för vår 16. årliga resa till
Skånehangen.
Här fladdrar lite av våra ögonblick från resan förbi. Flyg med !
Österlens Gästhärbärge
Boendet ett ombyggt ålderdomshem.
Lite makabert kan ju tyckas, att man byggde ett äldreboende
med kyrkogården som närmaste granne…
Priset för övernattning inklusive en fin fin frukostbuffé 350 kr.
Några av hangflygarnas bilar.
Rolf Maier, ordförande i Ållebergs ModellFlygKlubb har tagit bästa WIFI-platsen.
Det fina museet i Simrishamn. Kolla länken i min brödtext.
Bilarna i mycket fint skick.
Modellflygavdelningen.
Förr i tiden…
Instruktiva montrar som beskriver modellflyg under pionjärtiden.
Sigurd Isacssons produkter.
Röd flagg….stopp och belägg ! Vi hade gärna sett vi kunde flugit på skjutfältet, som vi brukar.
Men ibland har vi otur och fältet är avlyst för övningar
Stopp och belägg även för Karsten…
Han gjorde den något överraskande upptäckten,
att han glöm vingskruvarna hemma i lådan…
Så det blev till att improvisera och använda gummiband i stället.
Grabbarna börjar anlända till marknadsplatsen i Kivik.
Skärmflygaren som fattade tre felaktiga beslut denna dagen enligt
klippet från Ystad Allehanda:
Flög i hård vind. Landade på något olämplig plats. Tog fram en motorsåg.
Hoppas han fick till en uppgörelse med markägaren. Om det kom något gott ur detta ?
Tja lokalblaskan fick något att frossa i. En icke nyhet som lokalt blir en riktig newsflash.
En vy av hanget vid Kivik. Till höger syns hamnen och byn Kivik.
Några av våra bilar där vi flög.
Utsikt åt norr mot Ravlunda / Haväng.
Så här ser hanget ut vid Marknadsplatsen. Inte pjåkigt.
Dessutom goda landningsytor.
Hangets höjd ungefär 20-30 meter, vilket genererar plenty av power för hangflygaren.
En bäck har som kommer från grusåsen har skurit en Wadi-liknande skåra i den Österlenska myllan.
Eller varför inte en mini Great Canyon ?
Jag tröttnar aldrig på en vacker segelmodell.
En bra allroundmodell både för termik- och hangflyg
Vy mot norr med Haväng och Ravlunda.
Kategorier
ÅMFK HANGFLYGNING VID KIVIK 2017
Hangflygarna besöker Kiviks Marknad i Maj…
…inte för att skåda kanske kvarglömda strip-tease dansöser,
utan därför vinden var ONO och därmed skapades möjligheter
för flygning vid marknadsplatsen norr om Kivik.
Hanget är 25-30 m högt och flygbart på ca 500 m längd.
Terrängen bakom, marknadsplatsen, gör det lätt att landa.
Inga hinder finns i stort sett på hanget. Till vänster en träddunge
med några hus, som under vissa läge skapar turbulens, men som vi
upplevde det inga större problem.
Vi körde våra bilar ända fram till hangkanten, vilket var perfekt.
Om det är tillåtet att köra dit med bil ? Ingen aning och ingen
kom och påpekade något annat. Jag frågade en modellflygkompis,
som bor i Kivik och han sa, att det är inga problem med bilarna,
så länge man kör försiktigt.
Vi hade första dagen hård vind, ca 8-10 sekundmeter rakt på.
Andra dagen var vinden svagare, 4-7 sekundmeter och på
fredagen gick vinden från 5 m/sek kl 1000 till 0 m/sek kl 1400.
Här fick vi vårt lystmäte av hangflygning kombinerat med en vacker utsikt.
Glädjande dök Andreas Zuch från Bjärred upp med sina fina modeller
och flög. Alltid roligt med nytt blod till hanggänget. Vi har ju
hög medelålder nu. Fast vi är naturligtvis unga i sinnet, vilket
vi blir tack vare våra aktiviteter med våra modeller och alla vackra
miljöintryck våra flygningar ger .
Jag har massor med bilder och jag kommer i sinom tid publicera alla.
Här kommer de första bilderna så flyg med !
Utsikt mot hanget Ravlunda/Haväng från Kivik marknadsplatsen
Hangkanten vid Kivik där vi flög.
Utsikt mot Kivik och hamnen från hanget Marknaden.
Japp, rakt på 7-10 m/sek..
Roffe rasar runt…
Lite hotfull silhuett från Roffes F3F-modell.
Jag tror, det är en HobbyKingmodell…den flög bra i alla fulla fall.
En välkänd profil på hangen…
Kalle startar
Alula
Roffe landar
Där satt den !
Nu och då…
Ständigt 5-6 kärror i luften.
Blue Phoenix…en katt bland hermelinerna…som står sig bra också på hang.
Kalle lägger upp en fotosväng…
Roffe och REB förbereder. Observera Biltema stolarna.
Mycket praktiska då man monterar.
Åke Junander. Skånes siste cowboy på väg ut till start.
Här startar Åke sin klassiska kärra, en Flamingo från 70-talets slut.
En modell av hög kvalitet.
Här stack visst nosen upp lite Åke…
…men det löste sig ju.
Roffe med en liten lätt kärra.
För att förbättra polaren på sin Blue Phoenix i kraftig vind lastade Åke på vad han hade.
Insexnycklar från Biltema…
En modell som ser ut som originalet är vacker.
KHT ska landa med full klaff.
Kunde varit en näradödenupplevelse….om inte kameran ljugit med perspektivet.
Åke Junander ska landa så vi säger…Tripp…
…Trapp…
…T…rrrull…
En del av gänget fikar i lä.
En ny ung pojk i gänget. Andreas Zuch från Bjärred, som vi hälsar välkommen till oss !
Han hade med två fina modeller. I fina väskor så jag blev avundsjuk…
Inte mycket plats i kropparna i dag. Det var bättre förr eller…?
…men jag undrar, om den har mer kapacitet, än min väl influgna Arrow ?
Vacker i luften är “Tucan”. Tucan är en fågel från Sydamerikas djungler.
En väl rustad hangpilot. Varma kläder, solglasögon, varm mössa och vindskydd för radio och händer.
Andreas kärra står på…
A Blue Phoenix takes a dive…
Håhåjaja säger Roffe. Nu är det bara det här med programmeringen…
Kanske dags att köra med samma sändare till alla modellerna Roffe ?
REB startar Rolfs modell vid kanten
Up she goes…
Start av REB:s modell moment 1.
Starter Kalle. Bild 2.
Loss ! Bild 3
Nu flyger hon ! Bild 4
Till slut en snygg hangkärra som finns till överkomligt pris.
Kategorier
ÖGONBLICK UR NATUREN PÅ ÖSTERLEN
Jag har svårt att avskärma mig från naturintryck,
när jag är och flyger.
Det Österlenska landskapet är i en del av sina delar vackert.
Du kan läsa oändligt om det på nätet, om du är kunskapstörstande.
Här nedan kommer lite bilder, vad jag såg. Vet en sak, det blåste
hård vind då jag tog bilderna, vilket du ser på backsipporna, som
blir böjda med vinden.
Första dagen var relativt varm, men blåsig. Det var då jag plåtade fåglarna.
Andra bilder tog jag i snålblåsten 10-12 sekundmeter och 7 graders “värme”.
Om jag jämför våren på Österlen med våren i Halmstadtrakten, ligger man
i Skåne ca 14 dagar före oss.
Fåglar och växtlighet är typiska för biotopen och torde vara lätta att identifiera.
Den lite oansenligare fågeln landade på trädstammarna och klättrade bara nedåt.
Backsipporna kämpade som du ser med den starka vinden.
Här några bilder.
Jag hörde lite om det för ett år sen…
…att det kunde vara aktuellt med ett iståndsättande av en av våra
nerlagda flygbaser igen.
I lokaltidningen stod denna artikeln
I en annan tidning stod detta.
Om man blåser liv i systemet igen, kan det ses som ett svar på
Putins ökade aggressivitet i övningar mot Sverige med sitt flygvapen.
Intressant.
Kategorier
ÅMFK HANGTRÄFF YSTAD 2017 DEL 2.
Dag två av flygning vid Haväng.
Vår andra dag i Skåne bjöd på, som utlovat, ONO vind 5-7 m/sek.
Vårt alternativ var att åka från Glemmingebro över till Ravlunda/
Haväng. Här borde vinden ligga rakt på.
Tyvärr var Ravlunda Skjutfält åter avlyst, men kunde flyga på den
sträckan som finns mellan skjutfältsgränsen och Verkeån.
Där finns också goda landningsmöjligheter.
Alltnog, vi tillbringade dagen där och fick vårt behov av flygning
tillgodosett.
Det enda som föll utanför schemat, var att två modeller hade en
lätt kollision och att då en huv lossade, som senare kunde sättas
tillbaka igen utan skador.
Vidare landade en modell inne på det avlysta fältet, men
säkerhetsposten från skjutfältet gjorde en insats för hangflyget
och hämtade den.
Här kommer bilder, hur lite av vår aktivitet tedde sig.
Vad gäller bilderna, ser du vad det föreställer…så kommentarer
är onödiga.
Vår utsikt åt höger. Verkeåns mynning och vidare bort mo Kivik.
Stens Huvud Nationalpark.
För 15 gången genomfördes ÅMFK:s hangträff i Ystad.
Tiden går fort, när vi betänker dessa 15 som gått med vår flygning i Ystad.
Varför vi valde Ystad beror på i princip tre saker: Vi har bra hang inom
rimliga avstånd och vi har hittat ett bra och billigt boende hos Henry i
Glemmingebro, där han driver Österlens Gästhärbärge i en trivsam anda.
Det tredje man måste ta med i beräkningen är vädret. Den hittillsvarande
våren har varit usel, vad gäller hangvindar. Vi sköt fram hangträffen 14
dagar för att om möjligt få en bättre prognos. Men icke sa nicke.
Vi anlände på tisdagen med utsikter till nordostlig vind för hela veckan…
Vi kunde inte boka om boendet mer, utan det var bara att åka ner.
Då vi träffats, beslöt vi att åka till Ravlunda/Kivik, då det borde gå att
flyga på den vinden där. Framkomna till Ravlunda Skjutfält möttes
vi naturligtvis av skylten att fältet var avlyst för skjutning och det var
tillträdesförbud.
Men det stoppar inte modellflygarna, utan vi flög söder om fältet vid Haväng
och det fungerade bra med fina möjligheter att landa.
Vinden var ca 6-8 m/sek rakt på så flygningen var enkel. Första dagens
flygning var avklarad vid 1600-iden och vi åkte till boendet för att
installera oss.
Jag tog mycket bilder och kommer inte att kommentera de, om inte det finns
särskilda skäl. Troligtvis kommenterar jag senare, då jag får lite tid.
Här kommer några ögonblick från Haväng.
Det kommer mycket mer bilder så häng med !
Kalle glad…
Kolla Åke Junanders reservbil på taket…
Karsten och Rolf
Havängsdösen
Åke Junanders Apotekarnes Julmust Special.