Min Ava Pro har hängt på väggen nästan två år, efter att jag just provfluget den.
Normalt flyger jag med min gamla HyperAva,
men den har nu loggat 967 timmar i termiken
och är pensionerad och utsliten till viss del.
Min nya Ava är vacker med sin slanka allflying stab. Som är mycket effektivare än den gamla.
Eftersom modellen inte varit i luften på länge, ville jag få bekräftat, att den betedde sig, som jag vill i luften.
Så klockan 0900 for jag iväg till mitt flygställe söder om Halmstad vid Haga.
Vädret indikerade inte termik, eftersom det var 8/8 Cumulus eller heltäckande molntäcke. Det var ingen solinstrålning, som kunde bryta molntäcket ,vare sig då jag kom eller for därifrån.
Bland Cu-molnen fanns ett och annat Cirrusmoln.
0945 startae jag efter att ha noggrant kollat modellen. Bränd av erfarenheten kollar jag alltid alla roder med fulla roderrörelser och att de går på rätt håll.
Jag hade en ny Mega-motor i och mycket välbalanserad spinner och propeller, så allt såg ok ut.
Naturligtvis har jag en vario i modellen. Fabrikatet är Renschler och typen heter Picolario.
Start och modellen ville dyka kraftigt.
Jag förstod, att stabben satt felinställd. Så det blev till att svänga runt, landa och justera stabbinställningen.
Sedan ny start och stig till 50 meter. Utflygning och trim av stabbe. Jag märkte, modellen hade tendens att stalla, varför 30 gram i nosen skulle behövas…men…jag ska flyga den lite mer, för att se om jag dynamiskt kan balansera modellen först.
Det fanns lite termik här och där. Dock kunde jag inte flyga ett helt varv i termik, utan det var plottrigt.
Fast med gnet kunde jag hålla mig runt 100 m.
Sammanlagt fick jag 1.5 timma i luften där vindstyrkan ökade något efterhand.
Jag var nöjd, med vad modellen presterade, vilket var, vad jag hade väntat mig.
Det blev lite bilder och en videosnutt.
Bilderna klippta ur en video, som min Mobius monterad på mina solglasögons skalm tog.
Jag är klart imponerad av denna lilla kamera.
Ibland hörs på videon något som piper och det är telemetri från sensorerna i modellen.
Häng med om du har lust…och jag såg inte en enda
migrerande rovfågel i dag…
Förresten att flyga förbi sig på låg höjd och höra det
laminära suset i vingarna på Avan, det är,
som att höra en orgel långt bort, där alla register är
utdragna och alla tangenter är nertryckta…
Solsken, 4/8 Cu, 20 grader varmt och västlig laminär vind.
Det var flygförutsättningarna i torsdags.
Naturligtvis ville jag flyga med någon av mina termikmodeller. Med i bilen var en av mina Avor, gissa vilken… och en DLG av fabrikatet “Raven”.
Då jag skulle starta och jag kollade roder fria och fulla
roderrörelser, märkte jag, att mitt sidoroder stod stilla…
Roligt om servot lagt av, då man står i begrepp att just starta !
Men det var en enkel sak att fixa. Den korta stötstången mellan servot i fenan och sidorodret hade hoppat isär, eftersom en av skruvarna som håller servot i fenan lossat. Det var enkelt lagat genom att plocka fram asken med småskruv och sätta dit en ny.
Kl 1000 skickade jag iväg min 4 m Ava mot skyn. En sky som var azurblå och då utan ett moln.
Att det inte finns Cu-moln, betyder inte, att det inte finns termik. (Det var många negationer.) Termik finns, men det är torrtermik. Alltså termik där fuktigheten inte kondenseras och bildar Cu-moln.
Det gör det lite svårare att leta termik, men varför ska allt vara så lätt ?
PÅ 50 m höjd träffade jag den första blåsan, vilken var stark
som en höfläkt och turbulent.
Det blev en snabb klättring till xxx m höjd, ackompanjerad av det glada spelandet av höga toner från min variometer.
En timma fick jag i luften, innan jag avbröt för att landa och
montera min kamera på modellen.
Då jag monterade, kom en gul sportbil uppför grusvägen och det var Anders, som liksom jag var flygsugen.
Han hade med sig 3 modeller, samtliga elseglare av det lätta slaget.
Jag fotograferade hans modeller och startade därefter min Ava igen.
Oturligt nog upplevde vi ett avbrott i termiken, varför vi hade
att landa tidigare, än vi förväntat.
Ett inlandshang under termikpåverkan fungerar som hang
på ett pustande sätt.
Efter en stund kom lyftet i gång igen, efter att ett antal blåsor släppt från kanten på hanget. Det kallas “Orografisk utlösning”,
då blåsorna släpper vid ett hinder i terrängen.
Anders och jag fick en härlig dag med våra modeller i luften tillsammans med ormvråkar, glador och tornfalkar.
För övriga fåglar var det klent med antalet.
Märklig årstid denna vår. Vi har haft osedvanligt svalt en tid och man ser, hur ekarna tagit en paus i lövsättningen.
Min käpphäst, avsaknaden av tofsvipor som flyger skrikande och tumlande över åkrarna, manifesterade sig ånyo.
Undrar vad som hänt vissa flyttfågelarter ? Storspov ?
kl 1400 avbröt vi och packade ihop. Anders kom iväg snabbare än mig, varför jag gick kvar en stund och fotograferade.
Under min fotografering kom en kvinna i min ålder fram och började ett intressant samtal. Hon hann på 5 minuter berätta sitt livs fängslande historia.
Så du ser, det händer alltid något oväntat, då jag är ute och flyger.
Jag satte ihop en liten FotoStory med bilderna för att få lite dynamik i inlägget.
Hoppa ombord, om du vill hänga med oss upp genom skyarna !
Anders flyger min “Raven” från HobbyKing. En liten DLG kärra. Radion är min JR GX8.
“Raven” högteknologi från Kinalandet.
Tornfalken som är stationär vid Tjärbyhanget. Mycket vackert tecknad fågel.
I torsdags var det en av de sällsynta dagarna, under denna
årstiden, som bjöd på västlig eller nordvästlig vind.
Det borde alltså vara lite upplagt för hangflyg vid
Tönnersa Strand.
Solen sken och vindens styrka var 3-5 m /sek, vilket
kunde skapa goda förhållanden dels för flygandet och
dels att kunna stå ute i det vackra vädret utan att bli
genomblåst och genomfrusen.
Nåväl, jag var på plats 1230 och beredd att starta med min, nästan under alla omständigheter, flygbara Blue Phoenix.
Varför jag inte skulle flyga någon av mina snabba F3F
modeller ?
Jo för en Blue Phoenix klara de flesta väder. Från mycket
svaga till starkare vindar.
Jag har ju modifierat profilen för att på en bättre polarkurva, varför den penetrerar hyfsat. Dessutom är en Blue Phoenix en enkel modell, som man monterar snabbt. Fyra gummiband,
sen är den flygklar.
Jag är främst ute efter en flygupplevelse, inte att jag ska flyga
som en skållad råtta 10 cm över kanten.
Flygglädjen är det väsentliga för mig.
Med var också dels min nya Mobiuskamera, dels min gamla Mobius nu försedd med nytt pc-board.
Jag ville se, att båda fungerade. En kamera hade jag tejpat på min glasögonskalm som vanligt. Detta är ett mycket fint sätt att filma/fotografera, om du vill dokumentera skeendet.
Det du ser, det är det du fotograferar. Det bästa av allt är,
att Mobiusen tar så bra bilder, med hänsyn till pris och storlek.
Då jag kom fram till min vanliga pilotplats, såg jag att länsstyrelsen gjort ett hack i den främre dynkanten.
Varför ?
Bra fråga. Kanske för att underlätta för eventuell häckning av fältpiplärkan.
Dock kan jag garantera att naturen med vindens hjälp inom ett par år har återuppbyggt dynkanten igen.
De som planerat detta borde gå en kurs i grundläggande (sand)dynamik.
Ok nog klagat. Jag var absolut ensam på stranden, så
när som på en Golden Retriever, vilken vallade sin
husse långt borta på den öde sandstranden.
Start och ut med min Blue Phoenix i det laminära härliga lyftet. Det bar perfekt och det var mycket goda förhållanden.
Hanget har ju blivit högre, vilket inte minst skärmflygarna erfarit, då de nu kan flyga på Sveriges längsta kusthang.
Med den vinden vi hade i dag, bar det upp till ca 50 meter just över strandkanten.
En tjusning med att flyga vid detta kusthang är att jag har
min modell mycket nära mig. Det skapar en speciell känsla.
Att landa kan var besvärligt, eftersom det bakom hanget är
turbulent, vilket ställer krav på reaktionsförmåga och och förmågan att förutse skeenden, men som du kan se på
videon, så gick det att komma ner under relativt
kontrollerade former.
Två timmar i luften fick jag med min kära Blå Fenix
och jag njöt varje sekund.
Sedan var mina inre batterier laddade och jag var
beredd att möta världen med öppna ögon och friska
tag igen.
Än en gång; Tack gode Gud att jag är förunnad att få
bo vid en kust och där kunna fånga en fri horisont med
min blick !
Innan jag gick till bilen, tog jag en promenad på stranden för att kolla, om jag kunde hitta lite bärnsten.
Det blev noll i dag, men jag har förhoppningar, att på måndag finna strandfynd, då vi kommer att få 10 – 13 m/sek
vind på söndag, vilket kan föra iland gods från havets botten.
Kvällstidningsträsket utlovar som vanligt världens
undergång på söndag då de säger det blir orkanvindar med
det annalkande lågtrycket.
Vi får väl se, om boulevardpressen eller yr.nohar rätt.
Den norska vädertjänsten har förutsett 12-14 m/sek
på söndag kväll.
SÅ var min dag på hanget och jag dokumenterade mitt görande med mina Mobiuskameror.
Stillbilderna klippta ur videon.
Jump into the seat, buckle up and hitch a ride with me !
Undrar du, varför jag är ute och flyger, så fort tillfälle ges ? Mycket enkelt: Det är det roligaste jag vet och det ger mig
oändligt med upplevelser !
Sådant du aldrig får framför din tv.
Sanden pudrad med frost. Det närmaste
vi varit vintern i Halland hittills i år.
Den fula stövelknekten låg och tjurade
Vintern 2020 Tönnersa. Härligt !
Naturen där jag flyger. Härligt ljus.
Kattegatt med sin horisont. Inga granar här…
En Blue Phoenix gör det den ska…flyger.
Enda nackdelen vintertid vid 13-tiden är att solen står lågt.
Snart start. Vingen sitter med 4 gummiband.
Enkelt. Varför klabba med skruvar ?
Man måste använda sidorodret ordentligt på en Blå Fenix…
En klassisk modell
En jetkärra ritar sitt skarpa spår i skyn och min modell glider på…
Efter landningen. Allt under kontroll.
Kanske det som kan dra lika mycket som hangflygning...
Det tycks som om varje gång jag ser ut genom fönster vara ett ett måste, att jag möts av grått väder, regn och frisk sydlig eller sydostlig vind…
Vintern, om vi kallar det vi har nu vinter, då förväntar jag mig att i alla fall få uppleva någon högtrycksdag med -5 grader och solsken med nordlig vind…
Men i år…noll.
Jag såg att i morgon är det utlovad västlig frisk vind och vad som än sker ska jag då åka till Tönnersa Strand för att få mig några timmars hangflyg.
Jag hoppas jag slipper regn.
Jo jag blir frustrerad då vädret är så emot oss.
Naturligtvis längtar jag till sommar eller i alla fall vår, då vi har termik och hyggliga temperaturer.
Då vi slipper lite av känslan vi har nu, att en blöt yllefilt ligger över landskapet och våra sinnen.
Så vad gör jag ? Jag tänker tillbaka hur fint modellflyg kan vara. Detta med hjälp av lite bilder.
Vi är nu i Januari. Jag kan nästan inte ge mig till tåls inför vi hangflygares årliga träff i Ystad i Maj !
Att ta årets första termikblåsa är för mig en storartad upplevelse. Ungefär som då jag knäppte min första vildsvinsgalt 1990. Eller då jag skärmflög vid Hammar första gången.
Käre besökare, här kommer lite bilder hur jag upplever att modellflyg ska vara…
Grått och dystert…
Vi hade liten kuling i natt…
Vem minns torkan vi haft ?
Koll av modell innan start.
Iväg !
Final
Är det inte härligt med det gröna i naturen…
…jämfört med det vi har i dag ?
Glad gammal man på HH förra våren.
Ållebergs Västhang får en inspektion av den gamle flygaren.
Ålleberg Modellflygklubbs Hangträff i Ystad genomfördes
för, rätta mig om jag ha fel, 17. gången.
Jag kan gott erinra mig, hur det såg ut de första
gångerna, då vi kunde vara 25 deltagare.
Årets hangträff var de sista entusiasternas möte och
vi var 7 stycken.
Ganska tråkigt tycker vi och naturligtvis undrar vi
varför.
Träffen är känd och praktiska problem som inkvartering är inget problem.
Problemet har varit som nummer ett, vädret.
Vi som hangflyger vet, att vi måste ha vind och vind från rätt riktning, för att vi ska kunna flyga våra modeller.
I trakten av Ystad-Ravlunda finns ett flertal hang som passar någon riktning.
Vi kan inte påverka vårt väder, utan vad vi kan göra är att kolla prognoserna på olika fora.
Det institut som jag (vi) litar mest på är yr.no.
Deras prognos sade, att vi kunde räkna med flygbart 2 av 4 dagar. Att blåsa av träffen är svårt med tanke på bokat boende, hänsyn till arbete, familj, så det var bara att köra.
På lördagen förstod vi att vinden på söndagen -måndagen skulle bli Nord till NordVäst vilket i stort omöjliggör vettigt hangflyg och vi tog beslutet att vi drar hem på söndagen.
Att det blev nord till nordväst passade mig, för jag
var på Hovs Hallar både måndag och tisdag i perfekt
hangväder !
Alltså vädret bestämmer verksamheten. Har vi gjort
nog reklam för träffen ? Ja, allt kan göras bättre,
men de som är intresserade vet om vad som sker.
Kanske den beska sanningen är, att modellflygare
inte tycker att hangflyg är intressant ?
Det kanske upplevs som alltför besvärligt ?
Man måste ju trava iväg uppför kullar och kanter, innan man kan flyga.
Hangflyg är kanske ett passerat kapitelför yngre
modellflygare.
Det ligger inte i tidens anda, då allt ska vara lätt och
färdigt ??
Nu ska man flyga drönare och turbinmodeller,
om vi kollar i MFN och det som finns i tidningen är
väl…det som representerar modellflyget i Sverige.
Vi som hänger oss klamrande kvar på hangen,
vi är fornminnen från en tid som varit..
Vi är artefakter eller ?
Jag har hangflugit i 46 år, har jag verkligen blivit så gammal och flugit så mycket utan att tycka det är tråkigt ?
Mot alla besvärligheter med hangflyg kan du ställa
upplevelsern, då du kan flyga din modell utan gränser.
Du kan flyga plan, som har världsrekord i hastighet
för modeller, vilket är mer än 800 km/timmen i
dynamic soaring.
Du flyger modeller, som ligger i spetsen av teknik
och innovationer.
Men du kan också flyga det enklaste enkla på ett hang.
Om vi ser, hur många som deltar i exempelvis F4C på SM… Kan man räkna deltagarna på ena handens fingrar ?
Men ger deltagarna upp ? Nej och det gör inte vi hangflygare
heller.
Glöm inte heller alla naturupplevelser du får.
Vi kommer att köra på tills vi tar slut på barrikaderna !
Vi tänker inte ge upp och sluta. Att tänka på är den sociala
samvaron, då man utbyter ideer och tankar, som kan främja
vars och ens modellflyg.
Att träffas är viktigt. Mycket viktigare än att ligga i dvala framför en tv eller fippla fingrarna krulliga på en IFåne.
Så vi kommer att ses på hangen i framtiden också.
Var övertygade om det !
Vi fick uppleva så mycket positivt i Ystad, som vi bär
med hos hem i våra minnen !
Här kommer en laddning avslutande bilder, som beskriver våra flygningar under de 2 dagar vi kunde flyga av planerade 4.
Vi ses nästa år ! Välkommen du oxå !
Boendet hos Henry på Österlens Gästhärbärge.
Vårt boende är ett före detta ålderdomshem, som väl är ett passande ställe
för oss gamlingar, som dock inte vill lägga oss ner att dö och som vägrar
sluta flyga. Dessutom ligger det granne med kyrkogården…
Tumflygare
Fast jag föredrar detta sättet. Mer stabilitet, lugnare rörelser.
REB
Löderupshanget – Ålleberg Modellflygklubbs hushang vid Ystad.
Pilotplatsen från min selfie-stick.
Mot Kåseberga. Kåsebergas affärer och restaurangers policy är att skinna turister på så mycket pengar som möjligt. En stekt strömming med en klick potatismos 130 kronor…Dessutom, parkeringen kostar 14 spänn/timman.
Hur många vänder, då de ser parkeringsavgiften ? Troligtvis hade det för handlarna varit
bättre med fri parkering. Jag träffade en tysk, som skakade på huvudet åt parkeringsavgiften.
Men det är klart, kan Ystad Kommun tjäna ett par spänn så…
Vågornas mönster återspeglas på sluttningarna, på vilka
kreaturen betat och skapat de terrasserande stigarna.
Det är detta vi gör då vi flyger…Främst Andreas och bakom en åldring…
En kärra ger horisonten ett nålstick
Östersjön, med en yta som smält bly i solskenet.
Roffes Grafas över Fredens Hav som Sovjetunionen kallade det…
... comme un mirage
Svårt att ta denna bild med en selfiestick…
Här ser du förutom en modell, de terrasser som kreaturen
, får och kvigor åstadkommit då de betar sluttningarna.
På baksidan av kanten mot den skånska slätten kan du flyga vid nordlig vind.
Hangflyg den bästa upplevelsen !
Japp, det blåser på hanget.
Rolf planerar…
Taggtrådsstaketet…jodå, det hade påhälsning av en modell i år oxå !
Väderprognosen från yr.no lovade sydväst på lördagen med styrka 4-7 m/sek.
Lät ju för bra för att vara sant i våra öron. Men alltnog, vi for iväg till Löderup i solsken utan dimma.
Framkomna möts vi av strålande väder…och västlig vind.
Det betydde att vinden låg snett på hanget, men vi vet att kanten vrider upp vinden och då första modellen åkte ut över kanten, såg vi att med noggrann flygning kan man få sig en tur.
Alla startade och vi märkte att det var skärmflygare vid Ales Stenar, vilket indikerade väst.
Vi höll oss emellertid vi Löderup, som blivit ÅMFK hushang. Genom att flyga på kanten mot Kåseberga fick vi finfint lyft och kunde göra det vi avsett med vår resa söderut och det är att kunna flyga våra modeler på hanget utan att tänka på att hålla oss i lyftet, eftersom på denna västkant var lyftet mycket starkt.
Alltså inget att klaga på, bara att flyga, fika och njuta av naturen och vyerna.
Vid lunchdags kom Andreas med sina fina modeller och anslöt.
Andreas en ambitiös och hängiven hangflygare med en positiv inställning till sin hobby. Här hans YouTubeadress.
Dagen fortgick och då det gick mot kväll drog vi till vårt boende, genomblåsta och solbrända, med flera timmar i luften för våra modeller.
Skåneleden passerar vår pilotplats och de flesta som passerade ville ha en förklaring hur detta med hang- och modellflyg fungerar. Det är alltid positivt att fä göra ohöljd propaganda för vår hobby !
På kvällen kollade vi cruising som jag beskrev i tidigare post.
Nu hoppades vi på bra prognos för söndag-måndag.
Men det var en annan historia…
Här kommer lördagsbilder utan kommentarer, för du ser vad det är. Bilderna tagna från den höga västkanten vid Löderup.
På grund av min höga ålder ?? hade jag glömt mina
systemkameror på boendet i morgonstressen.
Så bilderna tog jag med en enkel compact kamera,
vilket naturligtvis sänker kvaliteten och bildmöjligheterna.
Det kommer en drös bilder snart igen.
Just ankomna till Löderup.
En startbild säger mycket i sin expressivitet och man
kan nästan se pilotens förväntningar på flygningen.
Modellhangflyg hävdar jag är en estetisk upplevelse.
Intresserade flanörer vilka var hos oss en god stund.
Blivande hangflygare kanske ?
Sångsvanar sträckte ljudlöst förbi i fjärran.
En av mina favoriter, alltid flygbar, Blue Phoenix konstruerad av Leif Eriksson.
Kan jag inte flyga med något annat kan jag alltid flyga med min Blue Phoenix.
Roffe, Andreas och Karl Henrik djupt koncentrerade på sin flygning.
I bakgrunden Ales Stenar.
Häng med i bankningen !
Ett utomordentligt hang för modellflyg.
Ser du att vågornas mönster fortsätter på sluttningarna ??
Några av de sista entusiasterna…
Andreas kärra. Tror jag ?
Gött i solen !
Vingar över Östersjön.
Kalle smyger ner sin modell. Här är lätt att landa…dock se upp för taggtrådsstaketet.
F3 modell. Betänk utvecklingen från låt oss säga 1975 fram till i dag. Att man inte använde fenor/sidoroder/stabbe/höjdroder med stort sidoförhållande redan för 40 år sen märkligt. Det är ju gammal känd fakta att ett stort sidoförhållande ger ett högre Re-tal och en effektivare bär- eller roderyta.
Andreas och Kalle njuter av sin flygning.
Andreas lätta polska modell 775 gram mellan staketbräderna.
Ytterligt agil och rörlig.
Här är Andreas lågt inför en förbiflygning. Men genom
att glida in mot kanten kunde han hämta hem höjd.
Klaff och lite uppfällda skevroder för att få ner hastigheten så jag kunde plåta med min enkla kamera.
En modell som är väl optimerad. Fast jag tror den är ganska spröd, så man måste vara försiktig vid landningarna…
En av de stora vattendelarna inom modellfluyget är elmotorn och ackarnas utveckling. Det har givit modellflygarna nästan oändliga möjligheter. Tänk att slippa gummirep eller vinschar då man idkar allmän flygträning.
De andra nya innovationerna som revolutionerat modellflyget är CA-limmet,
nya radioapparater med obegränsade, nästan, programmeringsmöjligheter och
tillgången till kompositmaterial.
Naturen hälsade oss med de vårtidiga örternas blom. Klart vi blir på gott humör !
…som var tät som vid Lützen 1632 under 30-åriga kriget.
Att åka för att flyga hang, det är ett vågspel. Vi är utlämnade till vädrets makter och har bara att anpassa oss.
Egentligen skulle vi inte bestämma exakt datum, utan vi skulle haft en period, där vi kunde hållit träffen. Men det är svårt, för du ska lösa det med ledighet, transport och boende. Man måste boka i god tid.
Så inte lätt att få ihop det. Men vi skulle försöka. Vinden var under 5 dagar lovad att bli sydväst under två och annan riktning under tre. Inga lysande utsikter, men vi är vana vid det och brukar alltid finna en plats att flyga på.
På torsdagen hade vi V vind, vilket skickade oss till Löderup där kanten svänger och ger lite olika möjligheter.
Vad som inte var bra, var att det var dimmigt. Lite dimma gnäller vi inte över, men i dag var det tätt.
Jag kom till platsen vid 12-tiden och efter viss tvekan hivade jag ut min Spirit. Jo, det lyfte i den bitvis friska vinden, men det gällde att hålla modellen inom synhåll.
Efter hand som eftermiddagen gick, anlände de andra som aviserat ankomst. De möttes i alla fall av en flygande pilot med modellen på hanget.
Efter hand kom de andra i luften och vi flög till kvällningen.
Vårt boende var hos Henry på Österlens Gästhärbärge
, vilket är ett trivsamt ställe i Glemmingebro ca 5 km från
hangen.
Dag 2, fredag var dimman ännu tätare och vi ställde in
flygeriet trots många flygförsök. Det var alltför osäkert.
I stället blev det sightseeing i trakten.
Lördagen hade dimman lättat och möjliggjorde flygning
på Löderupshanget.
Vi hade kunnat flyga vid Kåseberga, men där var det
skärmaktivitet så vi stannade vid vårt hushang.
Vinden var sned med dt var flygbart och gick vi till
kanten riktning Kåseberga, fick vi starkt lyft och vi kunde
flyga som vi ville.
Andreas kom med sina fina modeller och speciellt hans
polska lätta modell imponerade. Utbudet av hangmodeller
är stort och de presterar oxå !
På kvällen kollade vi Cruisingen i Ystad med amerikanska bilar. Jag beundrar de som håller dessa bilar i så fint skick. Det var en familjeföreställning så epitetet ” Raggare” hade inte stor relevans här. Alla var glada och vinkade åt fotografen.
Söndagen och måndagen var utlovad med nordlig till
nordvästlig vind, varför vi på söndagen tog beslutet att
vi bryter här. Vi hade fått två flygdagar och vi hade att vara nöjda med det.
Så vi kvistade hemåt, var och en på sitt håll. Nöjda och glada… ja om vi hade kunnat flyga i 4 dagar, då hade allt varit ok, men vi var ändå tillfreds, för hangflyg är inte bara flyg, det är också social samvaro.
Frågan som väcktes hos mig är varför inte fler är intresserade av hangflygning ? Är det för obekvämt ? Vi har gemensamt försökt göra så mycket positiv reklam vi kan för hangflyg, men det tycks inte ha påverkat modellflygare.
Men skit samma, det viktiga är, att vi som håller på,
tycker det är roligt och berikande.
Därför ses vi här nästa år igen !
Här kommer bilder med och utan kommentarer.
Bilderna är från torsdagen, första dagen.
Bilderna tagna med olika sorters kameror så håll tillgodo !
Rolf-Erik
Du kan själv se, hur Rolf-Erik står i dimman…
Wings over Löderup…
Kent startar…
Kalle Thorsell programmerar.
RE startar Rolf Maiers Grafas
En mycket välflygande modell.
Fighting face…Roffe.
I dimman…
Löderup kan vi kalla ÅMFK:s hushang vid Ystad.
Tucano…som är namnet på en sydamerikansk fågel med lång näbb.
Jag har funderat på en sådan modell.
F3B eller F3J-modeller funkar bra på ett hang.
Klaff, skev sida och höjd…det tar en stund att programmera upp allt.
Landning underlättas med klaff.
Så här var väderläget på torsdagen.
En matpaus sitter bra säger Kalle, Kent, Roffe och RE Blomdahl.
Man behöver en del…
Solen sken igenom under korta minuter på torsdagen.
Det kommer mycket mer bilder i kommande poster så häng på !
Egentligen hade vi annat att göra, men med yr.no
rapporten att det kunde förväntas finfint väder på
Hovs Hallar för hangflygning, gjorde att jag kastade
om mitt dagsschema.
Fram med min Spirit, kameror och annat jag behöver
för min flygning och iväg.
Där jag vid framkomsten togs emot av solsken,
11 grader och nordlig vind med dragning mot ost.
Dragningen mot ost hade stor påverkan på hangets funktion, vilken förklaras av en av mina bilder.
Eftersom jag fått min kära GoPro tillbaka efter service, satte jag den på nosen på Spiriten, där den tog bilder framåt. På min glasögonskalm satt min Mobius och tog sina vanliga 4 bilder i sekunden.
Alltså jag var uppe på Platån och skulle lura ut, var jag skulle kasta ut.
Längst upp blåste vinden mig i nacken, då jag såg
ut mot havshorisonten. Flyttade jag mig framåt 5 meter,
var det vindstilla !
Alltså förstod jag, att topprotor och kantrotor var starka i dagens vind.
Jag beslöt, eftersom vinden var dragen lite åt ost, att starta vid den högra delen av platån.
Att starta där brukar vid vind rakt på, vara ett av de
bättre alternativen och vara relativt säkert.
Alltså check av funktioner, fulla roderrörelser på rätt
håll och koll av klaff och aerodynamiska bromsar.
Allt var ok och jag satsade ordentligt vid utkastet. Jag hade trimmat upp nosen en aning innan utkastet, så jag skulle knipa åt mig lite extra höjd med hjälp av rörelseenergin från mitt utkast.
Tur var det ! För jag har aldrig…upplevt så kraftig
turbulens vid kanten någon gång förut !
Min modell kom ut över kanten på 3 m höjd liggande
helt på sidan, för att sedan fångas av kantrotorn och
där modellen kastades runt i en virvlande malström !
Vet du, jag fick använda alla mina 45 års erfarenhet
som varande aktiv hangflygare för att kunna stabilisera
min modell….
Det var inte lätt, trots jag tog mig upp och ut från
kanten.
Jag har som modellflygare ett Damoklessvärd över
mig , om jag är tvungen att landa vid stranden,
vilket det är små möjligheter att lyckas med.
Oftast vill jag säga att flygningen slutar med en krasch
in i bergskanten, på en plats där det nästan är omöjligt
att hämta modellen.
Således försökte jag ta mig till laminär luft, så modellen blev stabil i sin flygning. Tursamt nog är min Spirit ytterst agil, vilket underlättar flygning i turbulens.
Så småningom hade jag tagit mig åt höger, alltså riktning Båstad och kom ut i det goda lyftet.
Nu var det en barnlek att flyga. Trimma ner nosen rejält och låt modellen flyga sin egen bana med bra hastighet.
Härligt !
Jag kunde idag troligtvis slå mitt rekord i höjdvinst på HH.
Det lyfte mycket högt och lyftet var starkt.
Efter 45 minuter i luften var det dags att förbereda
landningen. Att landa på HH-Platån är inte helt enkelt eftersom
enligt vad jag tidigare beskrivit, rotorerna ställer till
det.
Dessutom är landningsplatsen full av vresrosbuskar
och mindre stenar som sticker upp sina huvuden ur
jorden, där de är beredda att utgöra ett stabilt stopp
för en klen glasfiberkropp eller vingframkant.
Normalt sett bruka jag landa längs med gångstigen och använda klaffen för att reducera hastighet och höjd. Men med tanke på topprotorn beslöt jag att landa rakt
mot vinden.
Så det det blev en vanlig 2 x 90 landning och en kort
klaffad final.
Mina bromsar är synnerligen effektiva och jag kunde efter den korta finalen göra en perfekt landning.
Problemet med stora klaffar vi landningen är, att jag
som pilot vid landningen måste dra in klaffen 10 cm
innan sättning, för att inte skada servo eller klaffar
vid markkontakten. Precis som då man landar en Pa-18.
Dags för en paus och se sig om i naturen. Det var nästan
inga fåglar i luften mer än de sedvanliga kluckande
korparna, som bjöd på akrobatisk flygning med sina
snabba halvrollar. Växtligheten började spira på skyddade ytor, där vit- och
gulsippor slagit ut lite försynt.
Väderutsikterna sa att vi kunde förvänta en vridning
av vinden mot NV, vilket skulle kräva en omgruppering
till Segeltorpshanget, vilket jag ville undvika.
Så jag förberedde nästa flygning med min modell och
tillbehör.
Denna gången startade jag till vänster, just jämte fåran
som finns i Platån till vänster.
Det var bättre, men ändå svårt. Jag tänkte, att det är
tur att jag har 2 kameror som dokumenterat problemen
vid starten, så andra kan få se den kraftiga turbulensens
påverkan på modellen…
Ännu en timma i luften där jag flög så långt mot Båstad
jag kunde, med hänsyn taget till att jag flög utan glasögon
eller kontaktlinser. Det gjorde att min ögonskärpa inte var 100 %.
Men långt bort var jag i riktning mot Knösen och ju
längre bort jag flög, desto starkare blev lyftet tack vare
vinden var dragen mot ost.
Förr flög vi ibland vid NO vind uppe på knösen, men sista gången jag var där, det var 1996…
Nåväl, landningen efter sista rundan i luften på HH utförde jag exakt som min första och det gick picobello.
Sen marsch till bilen, demontera och transport hem efter två fina flygningar.
Jag startade exakt kl 1000 och landade 1237. Två timmar
i luften inberäknat en kort paus.
Om jag var nöjd ? Tror jag det !
Hemkommen kollade jag mina bilder vilka var stillbilder
Mobius, video Mobius, stillbilder GoPro och min
Sonykamera och video från min GoPro.
Jag hade förväntat fina bilder, men det sket sig…. Batterierna i både GoPron och Mobiusen var urladdade…..
vilket förklarades av att båda kamerorna var påslagna då
jag anlände till HH.
Troligtvis påslagna av misstag då jag hanterade dem
och packa ner de. Det är inte första gången det händer.
Så nu vet jag det…
Så det var en besvikelse, då jag ville illustrera den
kraftig turbulensen filmat med 2 kameror.
Jag tar den nästa gång i stället!
Lite mesiga bilder, i brist på action, blev det,
så hoppa ombord och spänn fast dig för några ögonblick
med den gamle hangflygarens äventyr på Hovs Hallars Platå.
Alla översiktsbilder naturligtvis tagna med hjälp av min
väldigt långa selfiepinne…
Lokala skrönor sägs att smugglare utnyttjade denna naturliga grotta. Men det finns inga historiska belägg för det.
Här se du den utstickande kilen, som skapar den infernaliska
turbulensen, då vinden kommer lite från höger eller ost.
Så här ser det ut uppifrån kanten
Ser du hur havet ordnar stenarna på stranden ? Detta är en
landningsplats för skärmflygare, då de har brist på lyft och höjd.
Gångstigen vilken är min normala landningsplats. Observera hur de talrika turisterna sliter på grässvålen…
Här är det virvlar i luften…
Det gäller att ligga rätt på vingarna.
Landningen skedde mot kanten. Du ser att det finns inga brytande vågor.
Härligt att landa i dessa buskar med en balsamodell klädd med Oralite… Modellen skulle se ut som klädd med konfetti efteråt !
Spirit Elite
Jag fick inte flyga, eftersom jag busflög förra veckan…
Vitsipporna har slagit ut där det finns bra betingelser.
Många örter är nu på gång.
Gulsippor är talrika och allmänt förekommande på Platån.
En gulsippa tycker jag trumpetar ut begreppet Vår och Nu är det maj !
Uppe i bygden, en skogsbrand…trodde jag, men
det var militären som brände av skjutfältet.
Jag är tacksam, att jag är förunnad att bo vid havet !
I söndags var vi välsignade med ett perfekt flygväder i mina trakter.
Det var 15 grader varmt, vindstilla och cumulusbildning. Således utmärkta förhållanden för termikflyg.
Självklart åkte vi ut för att flyga termik, Johnny och jag.
Vi drog till inlandshanget vid Tjärby kyrka just norr om metropolen Laholm, där vi brukar flyga.
Jag startade min HyperAva, vad annars, med vilken jag nöp en blåsa på 70 m knappt och hjälpt av termiken,
ca 1 m/sek klättrade jag, till den höjden jag ville ha.
Vi hade lite dis i luften som ett resultat av varmlufts- inträngningen från sydväst, men det hindrade inte
instrålningen, som drev på termiken.
Det var riktigt adiabatiskt i dag.
Min Ava gled som vanligt…majestätiskt, trots det
finns en hel del wear and tear på den efter 823 timmar
i termik.
Eftersom jag medförde min Blue Phoenix med ny
drivacke, ville jag testa den oxå. Den nya acken
gjorde att modellen steg som en raket och en
Blå Fenix är ju alltid en Blå Fenix, vilket står som
en garanti för en välflygande modell.
Johnny hade med en av sina nybyggda “Leprachaun” segelmodeller. Leprachaun betyder “Troll” eller “Pyssling”och
begreppet härstammar från Irland, därav deras
gröna färg. Irland, Den Gröna Ön.
“leprachaun” uttalas; (leprakån med långty “å”)
Inte för jag tycker modellen ser ut som ett troll i sin oldtimerstuk…kanske som en pyssling…
Modellen var aldrig flugen och dess vikt var 300 gram. Han handkastade modellen ett par gånger för att kolla trimmen och slog fast, att 15 gram bly i nosen skulle göra den bättre.
Leprachaunen kastade jag ut för Johnnys första start
på hanget.
Det blåste vid 14-tiden ca 1.5 m/sek, då vi bedömde vinden tillräcklig, för att lyftet skulle hålla en sådan
modell i luften.
Det var också tillräcklig vind, för det var inga problem att hålla sig uppe, om man flög noga och utan att veva med spakarna.
Ju mindre utslag du gör, desto mindreskadligt motstånd
och ju bättre glidtal.
Modellen flög oväntat bra manövrerad av sida och höjd. Enda justeringen var att Johnny ökade sidoroderutslaget.
Denna modelltyp, lätt med ganska mycket V-form och
endast med sida/höjd har en tendens att bli “gungig”
i luften i rollplanet.
Men inte denna modellen och det beror på dess
elliptiska vingspetsar.
Vingspetsarnas utformningminskar det inducerade
motståndet på vingen, vilken har ett lågt Re-tal
beroende på förhållandet mellan spännvidd och korda.
En rak vinge hade skapat mycket mer spetsvirvlar och
därmed lättare inducerat gungning i en nästan självskapad
och självunderhållande rörelse.
Johnny har byggt en stor Leprachaun också, vars kropp är 210cm lång…Vingens korda är vid roten 50 cm
spännvidd 275 cm.
Vingbelastning på båda versionerna är 16 gram per kvadratdecimeter ! Så det är garanterat lätt !
Ska bli utomordentligt spännande att få se den flyga antingen i 2 m/sek vind på Hovs Hallar en fin sommar- kväll. Eller få se den på Tjärbyhanget, där man hakar
på termikblåsorna, då de släpper vid hangkanten.
Efter 4 timmar på flygstället packade vi ihop med våra modeller flugna och hela i bilarna.
Vi såg förvånansvärt lite fåglar. Enstaka lärkor flög förbi, men inga drilla hördes. Bofinkarna spelade försynt inne bland träden mellan provianteringarna på de nysådda fälten. Två glador kom förbi och en tornfalk.
Det som dock talade om, att det är vår, var den bedövande gödseldoften från åkrarna. Det var en stark ammoniakdoft över nejden, så man nästan kippade efter andan.
Fast inte tycker jag, att det luktade illa ! Det är ju en
budbärare med det glad budskapet, om att varmare tider är på gång.
Fast nu har yr.no lovat kallare väder i form av nordvästliga vindar. Men sen…om 10 dagar…
Jag tog som vanligt massor av bilder och om du orkar se på resultatet, kommer de här.
Häng på !
Har du frågor om modellen, ritningar eller byggsatser
till Johnny, kan du maila mig, så ska jag vidarebefordra.
Då är det dags…
Pinnar och balsa
Stolt byggare och pilot.
Ser du så harmonisk formgivningen på kroppen är ?
Spännande nu för piloten…
Sidoroder manövrerat av linor.
Nu !
Första starten.
Flyg nu !
Den glider i alla fall.
Test på hanget där vinden var ca 1.5 m/sek…
Jovisst, den flög på den svaga vinden.
Jag tycker ett troll kan vara vackert i luften !
Här ser du de elliptiskt utformade vingspetsarna som medför en del goda egenskaper.
Minns att Spitfire också hade elliptiska vingar.
Det var fantastiskt att se Leprachaunen glida på den nästan obefintliga vinden…
…men väger en modell 300 gram så…
En vacker modell.
Man måste flyga noga och effektivt under förhållanden med svag vind.
Landning i kanten.
Den gamle hangflygaren när han njuter mest !
Jag kommer att flyga precis så länge jag rent fysiskt kan !
En sådan sele med tömmar hade jag, då jag var 2 år och min mor skulle hålla styr på mig efter att ha tagit bort min barnvagn och satt den på vinden till ett eventuellt kommande syskon.
Nu sitter barnen i barnvagn tills de är 5-7 år….säkert nyttigt för deras motorik, koordinationsförmåga, muskelbildning och balansförmåga…
823 timmar i termik nu !
Jag undrar hur länge den hänger med ? Den flyger
ju bara exakt som jag vill, så varför ändra något ?
Johnny och jag körde till HH, eftersom väderutsikterna
såg bra ut med 3-4 m/sek nordväst.
Vi var på plats vid 1230, monterade och startade.
Fast jag hade problem med min ena klaff, där servots
växellåda skadats.
Jag smällde i vingen, då jag lastade i min bil…men
det går att flyga utan klaff, även om landningen blir
problematisk.
Det blir svårt att komma ner under full kontroll på
den ganska snålt tilltagna landningsytan.
Dock kom jag ner hel, vid de tre landningarna jag
gjorde.
Johnnys modell bröt ner åt vänster efter en start
till synes utan anledning och landade i buskarna
oskadad.
Vi kom på felet. Hans sidoroder hade låst sig fullt
vänster, vilket naturligtvis medförde, att modellen
överraskande svängde vänster.
Efter 3 timmar vid Segeltorp var vi milt sagt avkylda… så vi avslutade och drog oss hemåt.
Att vi åkte hem berodde också på att vinden tvärtemot
prognosen ökade upp till 7-8 m/sek. Det ska vara
behagligt och njutbart att flyga.
Vi ägnar oss inte åt något kvalificerat självplågeri !
Lite onödigt vetande: Min modell drog 418 mA för
varje timma jag flög. Min acke är en 2-cells lipo på
2.6 Ah.
Kanske vän av ordning undrar varför jag kanar
runt med min Spirit i bra lyft ?
Det beror på att om jag flyger med någon av min snabba F3F-modeller här, kan jag inte komma ner säkert.
Ytorna är för små. Snabba modeller flyger jag uppe på Platån. Jag är inte intresserad att alltid flyga fort, jag flyger, så det känns komfortabelt med en välflygande modell som Spiriten.
Johnny med sin ASW. En termikmodell som betingar ett lågt pris.
Min Spirit vilar på sin vanliga plats innan start.
Jaha, då ska det flygas…
Johnny har motor i nosen…vilket idag var en överloppsgärning att använda, eftersom lyftet på hanget var starkt. Dock var det turbulent.
Johnnys modell efter släppet just…
Även “Frigolitmodeller” kan vara vackra i luften.
Lite skalavibbar får betraktaren.
Johnny, en nygammal modellflygare.
Reach for the sky !
En skalalik pilot gör mycket på intrycket.
Vår högteknologiska vindsensor…
Ny start.
En koncentrerad hangflygare.
Propellern frihjulade under flygningen.
Buskarna där Johnnys ASW dök ner omedelbart efter utkastet.
Landningen ok.
Alltid skönt att komma ner hel…i alla fall
där det är trångt och fullt med hinder runt landningsytan.
En skärmflygare slogs med sin skärm då han försökte balansera. Han hamnade i buskarna bakom hanget.
Solsken och nästan ingen vind..vi känner en föraning
om vår och med den dess löften om ljus och värme.
Kan jag önska mig mer, för att njuta mitt flanerande
på en strand ?
Nä, jag kan tänka det. Allt var så inbjudande i dag.
Det är en själslig befrielse att kunna gå utan mål på
en fridsam strand, ty du känner, hur du får ett sinne,
som blir lättat på eventuella knutar, trassel och besvärligheter.
Detta ger dig möjlighet att se framtiden an med tillförsikt,
tycker jag.
Ofta framhåller jag, att jag träffar engagerade och
intressanta människor.
Mötande människor, vilka i likhet med mig, använder
en strand med dess miljö att tanka psykisk energioch
få förutsättningar för att kunna fullfölja de funderingar,
som jag lagrat i min hjärnas ramminne i väntan på
bearbetning.
Så skedde också i dag.
Jag mötte ett par i min ålder och naturligtvis pratas
man vid, ty det gör man, då man möts på en strand.
De hade som rutin att alltid bära med varsin stor
plastpåse för att kunna plocka plast, som drivit iland på
stranden.
De gjorde detta varje dag. Det kallar jag miljövårdsarbete
och ansvarstagande.
Alltså människor vilka utför miljövårdsarbete i verkligheten
och inte sitter och hycklar vid en dator skrivande att
“Det är hemskt vad skräpigt det är”…utan att göra något,
som skulle kunna kosta en personlig uppoffring.
Vi vet sen gammalt…att det kostar inget att sitta vid
en dator och tycka…det som kostar är att själv göra
något produktivt, som ger ett positivt resultat.
En annan sak jag märkt i möten med människor vid
stranden är, hur lika vi är i våra tänkesätt..
Samtalsämnen saknas aldrig i alla fall.
Då jag träffade två tyska turister häromdagen, vilka gick och letade efter bärnstenar, som kommit iland ,
vilket var ett resultat av kulingen vi haft, ville jag också
pröva min bärnstenslycka.
Nä, jag fann ingen bärnsten, men jag deppade inte för det. Ärligt talat letade jag inte speciellt noga.
Men skulle du få lust att leta, så ge dig iväg till stranden efter en kuling eller storm från väst till sydväst.
Vinden skapar strömmar som för iland bärnstenen, vilken du med störst sannolikhet finner i det tångbältet, just där vågorna bryter mot stranden.
Man kan ha med sig en metallpinne eller liknande, som du kan rota med.
Men det är med bärnstensletande som med svampplockande, du måste ha erfarenhet och blick för det !
Vi befinner oss ofta vid vår södra ostkust i trakten av Ravlunda-Simrishamn, där det är relativt enkelt att hitta bärnsten. Så vill jag finna stelnad kåda passar jag på där.
Då jag fortsatte mitt strövande längs det frasande
vattenbrynet, fann jag ett mystiskt träföremål,
som låg rullande fram och tillbaka i vattnet just vid
kanten.
Det såg ut som en död fågel och under ett kort ögonblick
snuddade tanken min hjärna, tänk om den är riktig,
för den såg ytterligt realistisk ut.
Jag vände trästycket, tog upp det i sanden, fotograferade
det och fann, att det var en nästan perfekt modell av
en knipliknande fågel.
Fågeln, eller vetten, syntes inte vara bearbetad av
mänsklig hand, utan roten hade växt , jag vill inte säga
slumpmässigt för inget i naturen är slumpmässigt,
så det liknade en dykand.
Kanske vågornahade format den vid dess kontakt med
strand eller annan drivved. Jag kunde inte finna några
märken efter bearbetning på objektet.
Naturligtvis tog jag hem den, tvättade den och har
nu lagt den på tork. Den kommer att få en hedersplats
i hemmet.
Annars var det tomt på fågel. Havstrut, skrattmås och
förbiflygande småknarrande grågäss.
Jag hade hoppats på att kanske få se, en förbiflygande
havsörn, men det kom ingen…i dag heller.
Min promenad blev 11 km, dock kändes det, som jag bara avverkat 2 km.
Jag blir, för att använda ett fint gammalt uttryck vederkvickt av att finnas i den avkopplande strandmiljön.
Som du förstår käre besökare på min blogg, råder det
ingen inre konflikt hos mig, huruvida jag ska promenera vid stranden eller falla i en meningslös dvala framför en tv
…valet är för mig självklart och enkelt.
Efter hemkomsten var jag så upprymd och inspirerad
av de första aningarna om vår, att jag åkte till min
däckfirma och satte på mina sommardäck.
Så nu får sommaren komma, då den vill. Jag är i alla fall
beredd.
Några ögonblick från min promenad följer nedan.
Som du ser…det händer alltid något, om man beger sig ut
och om du är öppen i dina sinnen.
En av entréportarna vilken släpper ut dig på Tönnersa Strand.
Här flyger jag mina modeller eller skärm.
Troligtvis Sveriges längsta kusthang.
Om du inte märkt det…ser du hur Cumulusmolnen blommar i början av Mars ?
Ett litet löfte om vad som väntar oss.
En strandfnas ligger med halvslutna ögon och lapar B-vitamin.
Det jag ständigt söker; Den fria horisonten.
Den synes skarp som vore den klippt ur ett pappersark .
Varför kan det tyckas vara så, att jag är präglad av en fri horisont ?
När jag befinner mig på stranden, är det den fria horisonten, som
låser upp och släpper loss mina förväntningar.
Den mystiska fågeln.
Slumpens skördar eller tillfälligheternas spel…
Den alltid irriterade tångslusken med 3 huvud
lurar i den ruttnande tången på eventuella byten.
Sanden vid en strand i ständig rörelse.
En kan det tyckas sandkustens Perpetuum Mobile.
Denna tall har givit upp livet efter en livslång kamp mot elementen. För två år sen fanns det fortfarande kottar och barr på den, men nu
står stammen som ett utropstecken och ropar ut, att allt världsligt är förgängligt.
Det enda som står emot förgängligheten är tanken den skapat.
Tre tallar har slagit ihop sina kronförsedda huvud,
ivrigt diskuterande det senaste sladdret om vad som hänt i skogen…eller ?
Lagaoset kl 1000. De plötsliga och oväntade förändringarnas scen.
Som jag skrev i min förra post, kunde vi förvänta gott hangväder på Segeltorp i går söndag.
Det blev exakt, som yr.no hade förutsagt.
Vi möttes av 3-4 m/sek rakt på, 6 C och solsken.
Kan inte bli bättre, om man bara vill glida lite.
Jag hade justerat min modell, vad gäller utslagen på skeven. Vilket innebär, jag hade lagt till exponentiella utslag för att lugna ner flygningen lite.
Skillnaden var stor och planet flög behagligare.
Synd att inga skärmflygare kom, för förhållandena blev perfekta med 5-6 m/sek. Vid 13-tiden gick vindhastigheten ner till 2-2.5 m/sek, men det innebar, att hanget ändå bar förträffligt.
Så jag kunde flyga helt relaxad.
Inga speciella händelser att rapportera, mer än att jag hade sällskap med den första tornfalken, jag sett i år på hanget. Tornfalkarna håller gärna till på stationära platser, som passar deras krav.
Tornfalken, som håller till vid norra kanten av
Segeltorpshanget, är ganska orädd fram till en viss gräns,
då den försvinner in i dungen.
Den vackra rovfågeln är en explosion i rött och brunt…har du sett det ?
Ett par försiktigt framklämda frusna drillar hördes från
sånglärkan över fältet bakom hangkanten.
Jag hade hoppats få se en havsörn, men intet var att skåda.
Min första start var kl 1100 och jag landade 1445 slutligen. Det blev nästan 3 timmar i luften över Segeltorp och jag kunde rik på upplevelser lasta bilen och vända den mot min hemort i den förvissningen, att jag gjort något av min dag.
Naturligtvis tog jag massor…9000 bilder med min Mobius vilken klämmer 4 bilder i sekunden
I och med att kameran tar kontinuerligt med 4 bilder i
sekunden blir det det ju mycket material. Men vad gör det ?
Bättre 3000 bilder för mycket än missa en !
Det är ju så enkelt att kasta, det som inte används.
Olyckligtvis var kameran felinställd, mitt fel, så jag
fick editera om kraftigt, vilket påverkade kvaliteten.
Nu har jag ändrat inställningarna, så den ska ta bra bilder igen.
Mobius är för mig en kamera, som trots sin minimala storlek tar imponerande bilder på ett enkelt sätt.
Skaffa dig en sån, om du vill dokumentera din modellflygverksamhet !
Ett par bilder ut över havet tog jag med min systemkamera.
Hoppa in och häng med på min glada söndag med min Spirit Elite !
Än en gång ursäkta för de usla bilderna…
Vyn som mötte mig kl 1100. Du ser att vågorna bryter inte, vilket indikerar mindre än 5 m/sek.
Klart för takeoff, med min Mobius sittande på skalmen till
mina solglasögon. Min pilotplats, upphöjd över omgivningen,
gör att det känns, som jag sitter på något som kännas som en tron…
Du ser i vilket snitt vinden låg i…
…vilket är det ideala för söndagsflygning.
Min vindmätare Silva som hängt med i 15 år nu utan att protestera.
Kan mycket mer än jag vet om…
Jaha, då kör vi väl…Min JR 8GX, somaldrig har svikit mig !
Roderhornen på klaffen stör mitt estetiska öga. Men jag vill ha stabila överföringar, vilket jag får med ett kort ok på servot och ett långt vid mitt roder.
Då kanar vi på…
Tänk om jag fått 1 kr/flugen meter..då hade jag efter dessa 45 år varit en rik man…
Att ha modellen nära sig, det ger lite krydda på upplevelsen.
Mina aerodynamiska bromsar innebär 90 grader klaff. Flyger jag för att öka lyftkraften , sätter jag an 30 grader klaff.
Där vi landar. Tänk om man ägt huset till höger…
För 9 mille är det ditt…med lite övertalning av ägaren.
Stigen är livligt frekventerad av promenerande människor och ibland av friströvande flygintresserade kvigor och tjurkalvar.
På väg in för en anings medvindslandning.
Jag landade från “fel” håll eftersom vinden
hastigt avtog och för att undvika incidenter
med min nya Spirit, blev det så här.
Strax…med full broms och full kontroll.
Klaffen mycket effektiv, vilket är en välsignelse
vid landning i besvärlig terräng med små ytor.
Tack vare min skruv i botten av kroppen, stoppar modellen fort vid landningen.
Sikta på dig själv, då du ska landa ute i naturen, det är ett bra tips.
Här har jag promenerat med min modell mot parkeringen,
eftersom jag bitvis är lat…Min avsikt är att landa på
grusvägen, då gräset misstänktsamt vaktas av uppstickande stenar…
Ser du vad som finns rakt fram…?
Japp, en vresros, som är specialdesignad att strimla Oralight klädsel Denna gången klarade jag mig, men det var bara tur. Kolla taggarna…
“Ska man landa i vresrosor”, säger domaren,
som bedömer landningarna med kritisk blick…
Bildligt talat, sliter jag på Hovs Hallars hang, därför jag är en mycket intresserad hangflygare.
Slita ut luften…? Knappast, den kommer att fortsätta blåsa mot kanten och generera ett never ending lyft för oss.
Vad som slits är den tunna grässvålen ovanpå
gruset. Denna svål är illa åtgången och slets kraftigt
under förra årets torka. Men det är inte människor,
som orsakar huvudslitaget. Det är de klövdjur,
som är satta att beta i naturreservatet av markägarna.
Hovs Hallar är en Allmänning som ägs av närboende fastighetsägare. Jurisdiktion över området har Länsstyrelsen i Kristianstad. Vilket inte gör konfliktfyllda frågor lättlösta.
Jag har talat med ansvariga tjänstemän på länsstyrelsen
och då jag framför mina farhågor för slitage, då får jag
ett märkligt svar: “Du vet hur det är”…syftande på vad ?
Jag och ett gäng skärmflygare besökte HH under en av
de där få dagarna under vårvintern, då förhållandena
var optimala. Rätt vind, rätt styrka, rätt temperatur och flygning med rätt modell.
Med mig hade jag min Spirit, som jag ville få intrimmad, samt en Gillette F3F modell om hastighets- och adrenalin- suget skulle överväldiga mig.
Vi möttes av 3-5 m/sek NV och solsken.
Naturligtvis var jag förväntansfull, eftersom förhållandena garanterade bra lyft, vilket underlättar intrimning av modellen.
Som vanligt dokumenterade jag min verksamhet med
en kamera. Eftersom vindens huvudkomposant var i huvudsak NV
med lite fluktuationer åt S och N, flög vi på det lägre
hanget, vilket nås, genom att du går igenom den södra
grinden på parkeringen och följer grusvägen. Det är
ca 800 m ner till hanget.
Eftersom jag hade 4 skärmar i luften samtidigt där jag
flög, fick vi visa ömsesidig hänsyn i vårt flygande.
Det fungerade utmärkt.
Om flygandet är inte mycket att förtälja. Jag var i luften
i 2.5 timma. Allt jag ville prova, fick jag utfört.
Det enda som skapade extra spänning var min sista landning för dagen. Jag landade längre upp på en gräsyta närmare parkeringen. Under finalen var jag inte uppmärksam på en risig buske…så min Spirit studsade på de knastrig grenarna och fortsatte flyga …utan skador.
En bra sak med denna min Spirit är, att jag fäst en M4
maskinskruv i vinschfästet under kroppen. Det var en
stor hjälp, då jag skulle landa på det jämna gräset.
Skruven bromsade modellen på ett mjukt sätt och förhindrade, att den kunde fara iväg okontrollerbart
och träffa någon av de lömskt ruvande stenarna,
som sticker upp 5 cm i landningsområdet.
Slutsatsen för ändringar på min modell blev, att jag
applicerade exponentiella utslag på skeven. Vi får se,
hur det funkar nu.
Modellen var mycket känslig i rollplanet och kanske min
förändring lugnar modellen…
Mina klaffar, som är ganska stora for ut med en smäll,
tack vare att dagens servo är blixtrande snabba.
Det gillar inte jag. Jag vill mina klaffar ska gå ut som
de elektriska klaffarna på en MFI-9 gjorde.
Så vid hemkomsten lade jag fördröjning på klaffen
både ut och in.
Nu ser det realistiskt ut.
Som vanligt träffar man trevliga och nyfikna människor,
som strövar förbi. Jag lovar, jag försöker övertala alla
jag pratar med, att de ska bli modellflygare…
Vid denna brytningstid hade jag förhoppningar om
att få se och höra lite försynt lärkdrillande och tofsviporna
tumlande och aggressiva skrikande. Men det var tyst
I fredags såg och hörde jag både sånglärka och tofsvipa
ovanför ängarna mellan Trönninge och havet.
Jag tog som vanligt bilder och det som klarade bilderna,
var min Mobius. Dels monterad på mina glasögon,
vilket gör, att kameran fotograferar, det jag själv tittar på.
Jag hade kameranpå min modell i nosen riktad framåt
och monterad på vingen ute i spetsen riktad snett bakåt.
En bild säger mer än 1000 ord, så med tanke på alla
bilderna blir det mycket sagt…Min Mobius tar 4 bilder i
sekunden och har ett 128 GB minneskort.
Där finns en snabbt redigerad video längst ner på sidan.
Härligt, att vi fick en föraning om, de kommande fina
flygningarna, vilka väntar oss på den vackra platsen
Hovs Hallar !
Om du tycker färgtonen på bilderna är helt ur takt ,
tycker du rätt. Kameran var felinställd. Nu är det
justerat, så det blir förhoppningsvis ok vid nästa
fotosession…
Great Planes 2 m Spirit Elite innan dagens flygningar.
På väg upp till vår pilotplats. En plats för avkoppling och livsnjutning.
En blick ut över havet anger, att vi inte är ensamma på kanten.
Start snart…ska bara släppa förbi skärmen.
Startsekvens…i motljuset…
Det gäller att få ner fingrarna snabbt till spakarna, så man kan fånga upp modellen.
Japp, du ser jag har greppet nu. Kolla höjdrodret.
Bakifrån och höjdrodret är ansatt för att få upp modellen efter starten.
Ännu en start för att visa hur terrängen ser ut.
Jag kastar ut hårt, för att få energi till modellen,
vilket ger mig handlingsfrihet just efter starten.
Ser utmärkt ut
Med den vind som rådde, kan jag flyga i stort som jag vill, utan att behöva spara på höjd, då lyftet är stadigt och starkt.
En modell och en fri horisont…
Ser du lagningen på vingens undersida ? Ett resultat av Murphy´s Lag. Eller i alla fall ett resultat av styva
grässtrå på Tönnersahanget vid min premiärlandning…
Hanget bar upp till 100 m enkelt i dag.
Final med full klaff för att få ner hastigheten.
Snart…
Där satt den.
Hanget vid Segeltorp.
En gammal hangflygare…som aldrig tröttnar på att flyga !
Här kan du se grusvägen som går från parkeringen till pilotplatsen
Att landa
Vid bra förhållanden ger dig hanget stora möjligheter
att flyga över stora ytor och upp till 100 m höjd.
Modellen är mycket närmare piloten än vad bilden visar.
Piloten lutar bakåt för att inte bli påflugen vid en passering…
Landning igen…
Det gäller att vara bestämd vid landningen. Samt att hålla hastigheten uppe. Inget mjäkande utan modellen på nosen, full klaff och just innan sättning in med klaffen för att minska lyftkraften och få modellen att sätta sig.
…allt under kontroll…
…rakt på vingarna…
Sättning
Ännu en start med bakåtkamera
Du ser, hur snabbt du vinner höjd, då det är bra förhållanden.
Hur många km har jag flugit med mina modeller här sen 1973 ?
Landning med bakåtcam
Viktigt att ligga rätt på vingarna i den turbulenta luften !
Done deal !
Här ser du den spretiga busken jag studsade i, innan landning i gräset just där vägen kröker…
Min Mobius i nosen dokumenterade incidenten.
Gårdagen inbjöd till hangflyg på Hovs Hallar med vad som helst, vilket man flyger på ett hang med…
Jag anlände klockan 1000 och möttes av perfekt väder.
Redan på parkeringen kände jag vinden var nordväst med styrka ungefär 4-5 m/sek. Vindstyrkan bedömer jag enklast genom att studera vågbildningen på Kattegatt.
Om vågorna bryter lite försynt och visar små vita mustascher, då ligger styrkan på ca 5 m/sek.
Jag träffade Peter, en skärmflygare, på parkeringen och
han liksom jag var full av flygförväntan !
Vi talade samman lite och konstaterade, att han som
skulle flyga skärm och jag som hade min modell,
vi var fyllda av förväntningar.
Förväntningar att lyftet skulle vara bra och att våra upplevelser skulle ge oss inspiration och minnen.
Jag menar, vi kräver inte så mycket. Lagom och rätt vind, något att flyga med och ett någotsånär vänligt väder. Det kanske inte är så mycket begärt eller?
I dag uppfylldes våra förväntningar till stor del. Skärmflygarna fick sina timmar i luften och jag som flygare av min nya Spirit kunde trimma min modell, så den just då flög så bra, den kunde. Detta min inlägg omfattar skärmflyg. Det kommer ännu en post, som handlar om mitt modellflygande senare.
Vi gick ner till det lägre hanget vid Segeltorp, som ju är platsen där vi flyger i nordvästlig vind.
Peter startade i den för skärmflyg aningen svaga vinden, men genom att flyga effektivt gick det bra.
Ytterligare en skärmpilot kom, Jan från Eslöv, som också fick fina flygningar.
Under dagen vred vinden från VNV till NNV och tillbaka. Det rådde stabila förhållande tack vare en högtrycksrygg, som kommit in.
Vinden pustade lite upp och ner, men då jag gick hem
ca kl 1430, hängde skärmarna fortfarande på hanget,
även om vi kunde se, att vinden höll på att knäcka sig.
Men, de 4-5 piloter som var i luften fick en fin tur.
Här kommer bilder på dagens skärmaktivitet.
Hoppa i selen och häng med !
Att flyga skärm ger en känsla av att vara, om inte en
fågel så näst intill eftersom alla rörelser i skärmen känner du,
då du sitter i selen, via linorna.
Vill du lära dig flyg skärm? Kontakta Pierre hos Sky Adventures,
han hjälper dig !
Nästan alla bilder tagna med min Mobius. En kamera som gör det
enkelt att fotografera och videofilma !
Det är roligt att flyga !
Vad en skärmflygare skådar från sin sele vid flygning mot Segeltorp från Platån Hovs Hallar.
Du ser att havet bryter inte, så vinden nu under 5 m/sek.
Peter svänger på vid Segeltorpskanten.
Jo, skärmflyg skapar illusioner…
Peter med sin skugga sett från Platån.
Det lägre hanget vid Hovs Hallar, Segeltorp. Kräver för skärm nordväst 5 m/sek.
Under årstiden vinter, som i södra Sverige inte innebär snö, is och kyla, utan klent regn, envisa vindar, dis och
dimma, då går mina tankar tillbaka till något behagligare.
Till de tillfällen då jag var ute i somras och njöt av min flygning med en synnerligen vältrimmad HyperAva vid ett av mina flygställen.
Denna dag bjöd på svag termik, då jag anlände och var startklar kl 0850. Dessutom hade vi disigt väder beroende på en passerande varmfront.
Men icke desto mindre fanns det utbredd och svag termik. Vind fanns det under förmiddagen nästan ingen, vilket
betydde, min Ava kunde sköta sitt flygande själv.
Jag fick en blåsa på 75 meter och började kurva. Efter ett par varv hade jag trimmat modellen och
centrerat den i centrum av blåsan. Det är det, det
handlar om.
Ligger du inte i centrum, flyger du inte effektivt. Man ska aldrig vara rädd att korrigera läget av sin
modell i termik.
Då termiken, som vid detta tillfället är svag,
måste jag korrigera försiktig för att inte flyga
orent.
Om jag flyger i en svag blåsa, trimmar jag Avan
aningen baktung för att kunna optimera möjligheten
att stiga, vilket Avan gör möjligt tack vare sin effektiva, vingprofil i alla fartområden.
När modellen var trimmad och centrerad, kunde jag
överlåta flygandet till min trogna Ava.
Att sitta i min BilTemaflygstol och kunna ha radion
stående på marken är en positiv upplevelse.
I och med den obefintliga vinden hade jag hela tiden
modellen rakt över mig.
Det var inte mycket korkverkan, men min variometer
talade om, jag steg stadigt med 0.5 m/sek, vilket var
betryggande.
Hur högt jag steg ? Tja det var några meter…
Dagens upplevelser väger tungt i mitt modellminne i
hjärnan, eftersom det för mig var en lustfylld erfarenhet,
som innefattade det bästa ur varje parameter, vilken har
på påverkan på mitt modellflygande.
Min åsikt är, att flygandet ska vara lustfyllt, därför det
tillfredsställer mina basala behov av, låt oss kalla det
äventyr och spänning !
Häng med på en av mina sommardagar med min Ava !
Min Ava. Tänk vad goda upplevelser jag haft med modellen! Jovisst, den är sliten och ärrad efter mer än 800 timmar i termik De blankaste modellerna är de som aldrig flygs…
Detta är, enligt min åsikt, världens bästa nybörjarflygplan, Blue Phoenix. Konstruerat 1981 av Leif Eriksson. Leif som också konstruerade en klassisk friflygande modell, “Cikada”, vilken i likhet med Blue Phoenix blivit byggd i tusentals styck. Vädret klockan 0900
Varmfronten nalkas med höga moln. Varm luft klättrar upp över kallare luftmassor. Mitt flygställe vid 15-tiden, då den lilla varmfronten passerat
och börjat släppa in nordvästliga vindar.
Klarare sky vilket ger mer instrålning och kry korkverkan.
Så här ser jag min modell oftast…
Ser du klumpen vid vingframkanten ? Det är min nästan alltid vidhängande GoPro.
Den gamle flygaren, som ännu inte fått ut sin flygstol….
Irrigation. Något som vi kommer att få bli vana vid kanske…Jag minns, efter
klimatkonferensen i London, hur självutnämnda klimatexperter från Sverige i
massmedia varnade för, att Sverige skulle dränkas i regn…Undrar var dessa
forskare hade sina argument och utsagor under sommaren 2018 ? Vad krävs för
att kalla sig “Forskare” ? Om jag klurat ut ett garanterat säkert sätt, enligt egen mening,
att med hjälp av en begagnad tvättmaskin och ett fotogenkök lyckats skapa fusionsenergi…
…ger det mig rätten att bli kallad forskare i massmedia? Ja, jag bara funderade lite…
Detta ser ut som en köksgardin eller sovrumstapet… Men det är en åker skördad med en tröska som styrs med GPS…
Ibland kan längtan efter att få sin modell i luften bli i stort oemotståndlig.
Så var det för mig i söndags, eftersom de förutsättningar
som krävs för att få njuta av ett par timmars hangflygning,
då tycktes finnas.
Efter en lång period med sydlig och ostlig vind, fanns det enligt det norska väderinstitutets websida yr.noutsikter för nordliga till nordvästliga vindar över Hovs Hallar. Det var lovat 5-7 m/sek i styrka och efter kl 12 något avtagande.
Så jag kvistade ner medförande min “Hobby”, eftersom jag vill komma underfund med den ordentligt och förstå dess egenheter. Hovs Hallar var tomt på turister, då jag anlände. Efter montering av modell promenad upp till fortet där jag möttes av nordlig vind ca 5 sekundmeter.
Eftersom vinden inte var våldsam, räknade jag inte med någon besvärande kantrotor, utan jag kunde starta rakt ut från kanten.
Lyftet var starkt och jag kunde flyga, som jag ville. Jag trimmade modellen, så den flög absolut rakt med relativt god fart. Då jag kollade mina trimrar, såg jag, att de stod alla i neutralläge.
Det kunde inte bli bättre.
I nosen hade jag monterat min Mobius riktad bakåt, så jag skulle få en video på sido- och höjdroderrörelserna. Min stabbe är av modellen all- flying- stab, vilket på ett avgörande sätt underlättar trimningen i loopingplanet.
När jag hade jag kastat ut och fått ca 50 m höjd över kanten, såg jag en havsörn komma flygande med lugna tunga vingslag riktning norrut. Min kamera låg på marken, men då min modell var i luften, kunde jag inte plåta havsörnen…
Efter 45 minuter i luften landade jag för att ställa om kameran till framåtvideo. Landningarna på HH är inte enkla uppe på Platån.
Där finns ett otal hinderi form av buskar, stenar
och småkullar. Dock lyckades jag få ner kärran på
ett snyggt sätt, vilket underlättades av att jag kunde
fälla upp mina skevroder som en aerodynamisk
broms och därigenom få bort höjden, utan att det
orsakade en hastighetsökning.
Eftersom vinden var nordlig, tog jag mitt pick och
pack och gick upp till toppen på Platån, där vi flyger
på nordlig vind.
Uppkommen märkte jag, att vinden minskat till
2-3 m/sekund.
Jag gick fram och tillbaka hållande koll på vinden och på rörelserna i trädens grenar just vid kanten. Till slut hade jag samlat så mycket underlag, att jag beslöt göra ett startförsök.
Med den lätta vinden fanns det ingen topprotor, utan vi hade jämn vind över kanten.
Således satsade jag hårt och startade och som förväntat steg modellen, då jag kom ut i den laminära vinden.
Det blev en lugn och bekymmersfri flygning i absolut kyttfri luft. Jag kunde sitta på min flygtuva och bara njuta.
Det är väl det, som är meningen med modellflyg ?
Alltnog, jag fick 2 timmar i luften och 2 timmar video. Min kamera var min Mobius, därför jag väntar på min Gopro, som är på ombyggnad i Tyskland.
Bilderna är jämfört med Gopro i litet format, då jag klippt stillbilder från Mobiusvideon.
Men det får du stå ut med. Detta är ju bara en liten redogörelse för, hur jag gjorde den sista flygningen under 2018 på Hovs Hallar.
Hade skärmflygarna vetat det varit så bra väder, för vinden tog sig igen till ca 5 m/sekund, hade de troligtvis dykt upp.
Men idag flög jag i spendid isolation.
I regel träffar jag trevliga människor , vilka liksom jag är ute och njuter av naturen. De är nyfikna på hur stor modellen är, hur styr jag och var sitter motorn..
Jag förklarar gärna för att sprida positiv propaganda och information om modernt modellflyg.
Kl 15 gick färden åter hemåt med en belåten modellflygare, som fått riktigt goda upplevelser på mitt favorithang Hovs Hallar !
Här kommer lite bilder, vilka är klippta ur en video, som ju medför, att kvaliteten inte är speciellt hög.
Men det är inte formen som är viktig, utan det är de känslor och tankar, en bild skapar hos betraktaren.
En videosnutt stressade jag ihop också.
Håll tillgodo !
Ljuset gav träden en aning spöklik framtoning…
Naturen är vildaktig här. Inte lätt att ta sig uppför branten och bärga en modell…
Modellen som flög, Multiplex Hobby årsmodell 1978-1979.
Platån på Hovs Hallar med flygintresserade.
Skyn grön ? Tja det blev så under de förhållanden som rådde.
Kattegatt med 2-3 m/sek nordlig vind.
Landningsbilder följer.
Du ser det är inte hinderfritt…
…vilket blir än mer uppenbart, då du kommer närmare marken.
Jag hade gått och suktat i 3 veckor efter lite
hangflyg. Vi har haft sydliga och ostliga vindar, vilket för oss på västkusten inte är gynnsamt ur hangsynpunkt.
Men i tisdags skulle det bli bli Nord enligt yr.no.
Eftersom yr.no är det väderinstitut flest litar på, då det gäller prognoser, förberedde jag mig för en resa ner till mitt favorithang.
Lite onda aningar hade jag. De tkunde bli för
mycket av det goda vad gäller vindstyrkan.
Hård vind ger mycket kraftig turbulens och
det blir kallt.
Men iväg åkte jag och klockan 1230 träffade jag Rolf Holmér på Platån.
“Det blåser bra” var hans första kommentar. Ok, tänkte jag, men har jag kuskat iväg 50 km, så ska jag montera och flyga.
Min modell var i tisdags min mer än 40 år gamla “Hobby” från Multiplex. En ganska snygg modell som inte flyger superbra. Den är trög i roderresponsen.
Modellen lämpar sig bäst för att glida med
på HH i vindstyrkor upp till 4-5 M/sek.
Vi försökte starta vid fortet, men det var alltför turbulent. Så turbulent att Rolf hade svårt att hålla modellen.
Så vi beslöt att knega upp till Platåns högsta punkt, där vi borde kunna starta relativt säkert.
Trodde vi ja ! Det blåste småspik ! Vindstyrkan låg mellan 8-12 m/sek.
Vilket resulterade i en mycket stark topprotor. Det blåste lika starkt i nacken, då vi stod på toppen och såg ut mot havet, som om vi stått vid kanten och haft vinden mot oss.
Det känns märkligt att uppleva en så stark rotor !
Efter lite möda kastade Rolf ut min modell. Det kändes lite som att vara på väg till egen eller modellens avrättning bildligt talat…
Förutsättningarna var barska. Efter släpp dök min modell mot trädridån på kanten mycket påverkad av kantrotorn, som ju skapar ett “lyftvakuum” bakom sig, därav sjunket vi upplevde.
Med ett nödrop, vilket du kan se på bilderna, kom jag ut i lyftet och min modell åkte expresshiss uppåt i det laminära lyftet.
Väl uppe och ute var det problemlöst att flyga.
Efter en rejäl stund i lyftet svängde jag in
på ca 10 m höjd in över kanten och säkert
som ett brev på posten grep kantrotorn
min modell utan att jag hade möjlighet att
helt kontrollera den. Trots full sida och full skev för att hålla emot
förde modellen under greppet från rotorn ett
eget liv.
Jag tvingades göra en landning, utan att ha
möjlighet att se min modell, på gräskanten.
Detta kan inte gå vägen, tänkte jag på väg till modellen, som låg 100 m bort betraktad av fyra litauiska turister.
Ibland så blir barn och dårar beskyddade, du får välja vad du vill ge mig för epitet, därför min “Hobby” var helt oskadd. Det enda som skett var att huven lossat.
Jag beslöt att vi sätter punkt för dagens flygningar här.
Vi har ett talesätt på Hovs Hallar: Gör aldrig sista
flygningen !
Så det blev lite sightseeing och en frusen
promenad till bilen.
Hemfärd och funderingar över dagens flygningar.
Min värsta hangflygningabstinens var nu stillad !
Bilderna är tagna med min lilla Mobius i dåligt
ljus.
Min Mobius har jag enkelt fäst med tejp på mina
solglasögons ena skalm.
Perfekt att ha där för att dokumentera, vad jag gör.
Batteriet räcker till flera tusen bilder.
Kameran har jag ställt in på 4 bilder i sekunden.
På min modell satt min GoPro, som jag efter
jul ska skicka till Tyskland för injustering,
så skärpan blir lika bra som förr.
Man kan inte med trialanderror-metoden ställa in fokus. Det krävs datorkraft och specialutrustning, då det hänger på tiondels mm vridning av linsen.
Rolfs bilder har han tagit med sin telefonoch
jag vill säga, att moderna telefoner tar förvånans- värt bra bilder.
Mobiltelefonerna tror jag kommer att “slå ut”
de vanliga små kompakta digitalkamerorna.
Sådan var min och Rolfs dag på Hovs Hallar.
Lite ögonblick av vad vi upplevde.
Piloten just färdig för flygning.
Flygkapten Rolf kämpar med min modell i blåsten.
Du ser att det var bra tryck i vinden på Platån i tisdags ! Men, sjön bröt inte. Märkligt. Det brukar den göra vid 5-6 m/sek redan.
Tråkigt förvinterväder med dåligt ljus för fotografering.
Innan start på Platån. Ser du, hur vinden kommer lite från ost.
Mitt startmanskap !
It´s now or never !
Släppet
Du ser, jag var illa ute över kanten.
Jag fick plocka fram mycket av min erfarenhet för att reda ut situationen.
Sen blev det hiss uppåt, då jag var ute i den laminära havsvinden.
Det skulle gå att stiga till minst 350 m i dag, om viljan funnits…
“Hobby” en typisk 70-talsmodell.
Här har kantrotorn tagit tag i min modell
Jag kunde inte hålla emot med mina roder, modellen helt utlämnad åt turbulensen.
Jag kunde delvis räta upp modellen innan den försvann.
Så här såg den ut efter den forcerade landningen. Inga skador endast huven hade lossnat.
De litauiska turisterna och vi på väg till bilarna.
Rolf står i lite trolsk ljus och förevigar mig och modell.
Den tycks ha bättre upplösning, än då man kollar
Google Maps på nätet…varför ? Ingen aning.
Detta är ännu ett tungt argument, varför myndigheterna borde avskaffa restriktionerna att fotografera från en modell…eller ?
Vem bryr sig egentligen utom paragrafryttarna
och petimätrarna ?
Se på detaljrikedomen på dessa satellitbilder av Tylösand….
Stranden Tylösand en försommardag 2018
Det som ligger på stranden är inte knubbsälar utan människor…
Mitt flygställe vid 15-tiden, då den lilla varmfronten passerat
