Etikett: ava

Kategorier
Modellflyg teknik

JAG GLÖMDE TYNGDPUNKTEN…

 

 

 

 

…i en låda i min verkstad.

 

 

SONY DSC

Som jag tidigare beskrivit,  lossade en link till sidorodret på
min trogna HyperAva vid en start för 3 veckor sen.

Detta trodde jag, medförde haveriet in i en massavedstapel.

Men verkligheten korrigerade min antagande.

Att linken var loss, det var den efter smällen och slutsatsen
jag drog,  var att det orsakat olyckan,  eftersom min modell
alltid flugit som en dröm.

 

SONY DSC

När jag ser bilden, får jag associationer till en
Elsa Beskowsaga jag läste som liten. Gissa vilken …

Efter att ha lagat modellen tillbaka till nyskick, åkte jag ut
i blåsten i går för att provflyga.

8-12 m/sek och byig vind. Inte idealiskt,  men jag litade på
min modell.

Alltså monterade jag och kollade alla funktioner.

Allt var ok och såg bra ut.

Tills jag startade. Modellen steg brant i vinden och den
var i stort omöjlig att få kontroll på.

SONY DSC

Grödan som omfamnade min okontrollerbara Ava…
…och förhindrade nya skador.

Att jag flög,  där det fanns rapsfält, räddade min Ava från
ett nytt haveri.

Nu började ju spekulationerna snurra i skallen.

Radion ?

Jag gjorde noggranna räckviddstest. Med lågeffekt
i sändaren hade jag 70 m räckvidd,  då modellen låg på marken.
Det ska vara enligt manualen 35 m,  så det var ok.

Min failsafe funkade perfekt,  med de inställningar jag gjort.

Alltså,  varför saker och ting skedde, det tålde att fundera på.

Radiogrejorna var ok.

Återstod modellen.

SONY DSC

Jag åkte ut på kvällen igen,   för att jag skulle kunna göra en
ny provflygning.
Vinden var fortfarande stark, ihärdig och byig.

Jag handkastade utan motor och fick genast en indikation.

Modellen pitchade upp kraftigt, trots neutrala trimlägen på
roderna.

Detta kunde vara en av orsakerna till mina trubbel med Avan.

Alltså ändrade jag stabbens anfallsvinkel ordentligt, gjorde ett
nytt handkast utan motor och nu gled den den något så
när kontrollerat.

Förändringen av stabben ? Ja,  jag hade ju fipplat med Avan under
lång tid, så kanhända jag ändrat inställningen med radion.
Kom ihåg jag hade bytt menyrullen och “Enterknappen”
innan jag planterade Avan i en vedstapel.

Den var mycket känslig på höjdrodret, vilket fick mig att
misstänka en annan sak.

Dock ville jag få upp modellen på lite höjd för att slippa mark-
turbulensen.

Så jag startade med motor och tog upp den på 50 meters höjd.
Modellen var nästan oflygbar, så tillvida att bara jag rörde höjd-
rodret fick jag en mycket kraftig pitchförändring.

Modellen var en Galopping Ghost bokstavligt.
Nu gällde det att komma ner hel och efter lite hjärtklappning
låg Avan i gräset.

Nu visste jag orsak två till problemen.

Det var, att tyngdpunkten var helt fel.

När jag för en månad sen,  innan vedstapelsmällen, hade gjort
en översyn på min Ava, hade jag tagit bort allt innanmäte inklusive
en gjuten blyvikt,  som satt parallellt med motorn inne i nosen.

Denna blyvikt hade jag, dels för att min motor är liten och lätt,
dels för att mina nya servo till sida och höjd är tyngre, då de är
gjorda med aluminiumlåda och kraftig växellåda.

Så för att balansera upp denna extra tyngd, plus det faktum
att jag köpt mindre LiPo tvingade mig att lasta bly i nosen.

Under stress…alltid bra att skylla på, glömde jag att montera
blyvikten, som hade försvunnit från byggbordet.

Jag kan inte skylla på något annat än mig själv.

Efter återmontering av blyvikt ,åkte jag ut och provflög
 för tredje gången samma dag.

HyperAvan flög perfekt.

Så,  att linken orsakade mitt haveri, det tror jag inte längre på,
eftersom mönstret på flygningen efter reparation var exakt, som
då jag åkte i backen.

Alltså felen var: Fel anfallsvinkel på stabben och felaktig tyngdpunkt.

Alltid lär man sig något…men jag ger mig aldrig !

Bilderna har ju inget med en smälld Ava att göra, men
enbart textsjok är tråkigt för betraktaren.

Kategorier
Projekt AVA Segelflyg

TYKO BRAHEDAG…

 

 

 

 

…finns det ju något som heter…

 

 

SONY DSC

Kroppen nylagad och lackad.
Jo, jag vet spinner passar inte riktigt, men det kommer dit en ny.

 

…fast ibland undrar jag, om inte det finns något, som kallas
Tyko Brahevecka också ?

Ibland ramlar otur på mig i alla fall och man brukar ju säga,
att en olycka kommer sällan ensam.

Dagen började på natten…då en väggspegel for i golvet från sitt
fäste i väggen. Om det hördes…

Men det var inte slut med det.

På förmiddagen åkte jag till en plats, för att flyga termik
med min gamla HyperAva.

Vädret var bra med Cu redan klockan 0900, så det såg
definitivt fint ut.

Jag monterade modell, fällde ut min flygstol och gjorde mig beredd
genom att göra en preflightcheck av modellen.

Visuell koll av höjdroder…ok, men kollen av sidoroder
nöjde jag mig att göra med örat, vilket var misstaget.

Jag hörde servot jobba som vanligt på väg ut till startplatsen
och samtidigt kollade jag de aerodynamiska bromsarna
visuellt.

Allt var som vanligt…trodde jag.

Start och modellen steg rakt i 45 graders vinkel till en början,
men strax svängde den vänster. Jag korrigerade med sidoroder
men ingen påverkan.

Stängde motorn för jag förstod, att det kunde sluta med en smäll
och det behöver ju inte ske med full power i alla fall.

Jag drog full broms,  för att sänka hastigheten.

Terrängen var en skog omedelbart till vänster, där jag startade
var det gräsvall och mellan vallen och skogen fanns ett avlägg
med sågtimmer.

Var tror ni min kära Ava slog ner ??

Naturligtvis i stockarna.

Lagen om allts djevflighet.

Detta var den andra smällen med denna Avan.

Den första var vid andra provflygningen för mer än 5 år sen,
då sändareacken lade av, just då jag skulle landa.


Jag fick en signal,  att spänningen i acken sjönk snabbt och jag
reducerade snabbt höjd och skulle just sätta modellen i gräset,
då…motorn drog på kvartsgas, Avan steg i en svag sväng och
for in i ett buskage.
Varför motorn drog på ? Jag hade inte ställt in failsafen tillräckligt noga,
så då sändaren var död, gick den felaktiga failsafen in och det innebar
kvartsgas…. :=(

Skadorna då var klädselskador. Visst,  går att fixa,  men det är
inte roligt på en ny modell.

Nu var det mycket värre. Jag var inte på gott humör, då jag kom till min
trotjänare.

En sak är jag noga med och det är att alltid märka ut, där modellen
slagit ner, för att kunna återvända om jag glömt plocka upp nåt.

Nåväl, vad hade hänt. Jo nosen såg ut som en utslagen och utblommad
tulpan.
Proppen sönder och spinnern hade tryckt in motorspantet bakåt i kroppen.

Stabben  såg ut som den gått igenom en flistugg. Båda ytterdelarna
på vingarna var i bitar. De flesta spryglarna var sönder.

Mittdelen av vingen var mirakulöst helt oskadd. Mycket tack vare att jag
använder polyamidskruvar till att fästa den, vilka går sönder vid
en tillräckligt hård påverkan.

Nedslaget var så hårt,  att en av kolfiberjoinersen hade brutits.

Efter att ha plockat splitter i 30 minuter var kraschstället tomt
på sånt, som hade tillhört min modell och vad som återstod var
att packa in, åka hem och begrunda skador.

Nu vet ju alla,  som bygger och flyger, att en smälld modell,
inte ser så farlig ut, då man kommit hem och lugnat ner sig.

Jag beslöt efter lite överläggning med mig själv och efter lite
kontakter, att jag skulle köra igång med reparationen.

Men först beslöt jag beställa nya vingspetsar hos Lennart på
RC-Teknik. De är inte billiga och det var 8 veckors leveranstid.

Men jag började med att tömma modellen på innanmätet, så jag skulle
komma åt att laga kroppen.

Min nya vario från Renschler var ok, likaså mottagare och servon.

Motorn, som är en inte speciellt potent Mega var också hel.
Den har suttit i modellen i mer än 5 år, så lagerna låter lite,
men det är inga problem.

Vad jag började med var nosen. Den började jag med att
rekonstruera, med de delar som fanns.
Då har jag formen, hur det ska se ut.
Sen använde jag långsamthärdande epoxieplast och glasfiberväv
för att fylla i,  där det fattades material.

Epoxieplasten hade jag blandat i aningen mikroballonger för fyllnadens skull.

Efter härdning våtslipade jag nosen och det blev bra.

Jag var ju mycket nyfiken att få reda på,  varför inte sidorodret fungerade.
Det var enkelt. Linken, som bara är 25 mm lång hade lossat från servoarmen.
Linken eller stötstången var trädd genom servoarmen och låstes av att en
plastbit hindrade den att hoppa av.

Problemet var,  att servot var säkrat med silikon i fenan. Silikon är bra
till mycket,  för du kan få det att fästa på alla ytor. Men efter 5 års
flygning, hade servot jobbat sig aningen loss, vilket gjorde att stötstången
kunde lossna.

Nu ha jag gjort om lösningen och linken kommer aldrig mer att lossna.

Efter en vecka talade jag med Rolf-Erik Blomdahl i Herrljunga och han
berättade,  att man kunde köpa D-boxar av Wladimir, som gjorde en rep
av vingspetsarna möjlig.

SONY DSC

En av de nylagade delarna. Skarven där den röda tejpen sitter.
Man ser skillnaden i färg, där den nya D-boxen sitter.
De flesta spryglarna är nygjorda.

Således ringde jag Lennart och beställde ca 80 cm D-box. D-boxen är gjord
av kolfiber/kevlar och man klipper till den, så den passar, där den ska sitta.

Mina vingspetsar höll jag på med i tre dagar, vad gäller rep av spryglar.
Jag fick tillverka ca 12 nya spryglar, flytta över kolfiberstripsen på de nya
och limma in.

Min D-box var ju kraftigt skadad på båda vingspetsarn, men jag rättade
till den så gott det gick och dessutom tillverkade jag nya halvspryglar
som sitter i D-boxen.

Allt slipades med en lång slipkloss och får jag säga det själv,  blev det bra.
 Vad som återstod var att limma in den nya D-boxen.

Jag klippte först en mall i papper, klippte D-boxen efter mallen och prövade,
hur den passade på vingen.

Efter justeringar fick jag bitarna att passa in.

Problem nu var, hur ska jag limma ? Jag talade med Lennart och han sa
jag skulle använda epoxielim.

Det  blev att fara till Biltema och köpa deras långsamthärdande, 4 timmars
lim som kommer i 75-gramsburkar. Dessutom köpte jag en burk med limklämmor
i plast, så jag kunde fixera D-boxen på plats.

Limmet la jag på D-boxens insida med en spackelspade. Innan jag gjorde det
tvättade jag D-box och vingen där den skulle limmas med aceton, för att
få bort släppmedel och fett.

D-boxen sattes på plats och jag fixerade med klämmorna, vilket tog en god stund
innan jag var nöjd.

Dagen efter var jag aningen nervös för resultatet, men det blev bra. Skarvarna
syntes inte mycket och kände man längs D-boxen märktes inga bulor eller
hålor. Ytan blev mycket bra.

SONY DSC

Gammal och ny D-box innan slipning.

Biltemas limklämmor för 50 kr är garanterat skräp.
De går sönder under hanteringen.

Lite våtslipning och sen var D-boxen fixad.

Vad som återstod,  var att klä om vingspetsarna med Oralight.

Skarvarna vid D-boxen täckte jag med dekortejp. Varför ?
Jo att se skarven stöter i alla fall mitt öga.

Så nu återstod stabben,  vilken var lätt att laga och klä.

SONY DSC

 

Stabben nylagad.

Vingspetsarna rengjordes och fick sig en polering,  så de glänste
om inte som nya, men som nästintill.

Jag mailade Lennart och avbeställde mina vingspetsar, som jag aldrig hade
beställt,  om jag vetat om man kunde köpa D-boxar i metervara.

Vad som återstår,  är att montera mottagare, elektronik och att programmera
mottagaren.

Jag ser verkligen fram emot att få  min trogna välflygande Hyperava i
luften igen !

Av förståeliga skäl tog jag inga bilder av modellen,  då den låg utspridd bland stockarna,
jag var ju inte direkt upplagd för fotosejourer då.

Kategorier
Segelflyg

ATT FLYGA FÖR ATT LÄRA…

 

 

 

 

 

…jag medger det låter ambitiöst…

 

 

 

 

 

 

…men för alla mina flygningar, de är många, så har jag alltid
haft en målsättning.

Det är det,  modellflyg handlar om för mig. Att öka sin skicklighet
baserat på kunskap och erfarenhet.

Jag flyger inte de snabbaste hangmodellerna eller de absolut bästa
termikkärrorna, men det jag flyger,  det vill jag behärska och kunna
utnyttja potentialen på.

Det finns ju ingen anledning att ha en termikmodell för 25000 kr,
om man inte kan utnyttja dess inneboende förmåga eller ?

Gör man inte det,  är innehavet av dyra modeller bara ett sätt
att visa att “Jag äger “.

Mina modeller,  vågar jag påstå, är väl utnyttjade. Sen 1980 har jag fört
flygdagbok mer eller mindre noggrant med anteckningar om flugen
modell, tid i luften och andra händelser i samband med flygningen.

Roligt att ha.

Min senaste flygning på Tjärbyhanget med min gamla synnerligen
välflygande Hyper Ava,  ville jag skulle omfatta en träning i att
kurva mycket tight, vilket är väsentligt,  då man tar små turbulenta
blåsor på låg höjd.

Jag tror de flesta av oss kurvar för flackt med vår segelkärror.
Precis samma beteende märktes då jag fullskalasegelflög,
vilket gjorde, att jag anpassade min flygning och kurvade brantare.

En Ava är en högpresterande modell,  som klarar mer,
än man kan förvänta.

Jag ansåg själv,  jag kurvat tillräckligt brant förut, men i dag testade jag att
svänga riktigt brant, så jag kunde slå fast, om det var lönt med tanke
på eventuell höjdvinst att flyga så.

Det lönade sig. Jag kurvade med ca 60-90 graders bankning och jag upp-
levde subjektivt och under avlyssning av min variometer, att jag steg
bra.

Alltså min höjdvinst blev större, än då jag flög mera flata svängar
i lugnare tempo.

Flyger du brantare svängar, flyger du med högre belastning eller
lastfaktor. Det betyder, att du måste flyga fortare,  så dina vingar
kan  producera tillräckligt lyft.

En belastning med 2 G betyder,  att du behöver fördubbla lyftet, vilket
du gör på en kärra utan klaff,  genom att öka hastigheten.

Du förlorar inte på det,  eftersom du genom att ligga i blåsans centrum
utnyttjar det bästa lyftet.

När man ligger och svänger brant, vill i alla fall jag komma in i rytmen
så fort som möjligt. Kommer du in i rytmen, flyger du effektivt.

Vid brant termikflygning med modell,  gäller det,  att med botten- eller
topproder balansera nosen i horisonten.

Alltså sidorodret bestämmer nosens läge i horisonten och
därmed är det ett medel att kontrollera hastigheten, så
kurvningen trots brantheten blir mjuk och fin.

Jag är inte rädd att korrigera i blåsan med ganska kraftiga
roderutslag.

Ge inte maximala utslag. Ett maxutslag ger en snabb och tvär rörelse
hos planet och därmed försvinner rytmen.

Ett maximalt utslag gör också, att exempelvis ditt sidoroder
överstegrar din fena, så verkan försvinner.

Det som händer,  då du ger ett sidoroderutslag är att du
ökar anfallsvinkeln på fenan så du får din modell att ändra sig i
girplanet eller som det heter på engelska Yaw.

Så prova med mindre utslag först, men tveka inte att korrigera.

Man får inte låta tillfället springa iväg, om
förhållandena är marginella. Ska du stiga, det gäller att
ligga i bästa lyftet !

Se hur exempelvis ormvråkar korrigerar i en blåsa.

Är de inte nöjda, så flyttar de på sig eller gör en korrigering.

Ok, som slutsats på mitt mål att kurva brant blev jag medveten om,
att en Ava kan kurva brant och flyga effektivt.

Hur man blir bra eller i alla fall bättre flygare ?
Genom att öva och samla erfarenhet.

Därför har jag alltid ett mål,  jag vill uppnå.

Att få denna måluppfyllelse innebär inget hinder för att uppleva glädjen
att flyga. Det ska ju vara roligt att utöva sin hobby, det ska inte vara ett
pålagt tvång.

Då blir aldrig resultatet bra.

SÅ för mig är exempelvis hangflygning ett ständigt provande
och experimenterande. Hur ska jag flyga effektivast exempelvis
vid Tönnersa Strand ?

Här har man en kraftig sidvindskomposant och för att få bort den,
får man korrigera på rakan med sidoroder.

Men frågan är ju: Går det fortare ? Ett sidoroder som korrigerar
skapar motstånd och frågan är,  om den parallella kursen med
hanget ökar hastigheten så mycket att man kompenserar för det
ökade motståndet ?

Eller är förmågan att hålla modellen parallellt med hangkanten bara
ett estetiskt problem ? Jag menar,  att man tycker,  det ska se snyggt ut…

Ja, det är sådana funderingar,  jag har i alla fall.

Min flygning vid Tjärby i onsdags innebar vind 3 m/sek som kom
något snett från syd, temperatur 14 grader och inga Cu.

Jag startade vid 1030-tiden och fick direkt en blåsa på 50 m höjd.
Kurvade upp mig brant och kom såpass högt, att problemet att hålla
sig uppe inte fanns.

Men jag bromsade ner mig, provade kurva brant ett par gånger upp
och ner.

Vid 12-tiden kom sjöbrisen som ett brev på posten. Luften blev helt laminär,
alltså inga vertikala rörelser.

Men jag höll ut och klockan 15 märkte jag,  att om jag körde elmotorn upp till
knappt 150 m fick jag termikanslutning.

Det var termisk luft,  som gled ovanpå sjöbrisen och där var termiken ok.
Så är det sjöbrisläge, kan det löna sig, att köra elmotor upp till lite
högre höjd.

Nu under senare eftermiddag fanns det gott om ormvråkar, som flög
där jag var och vi utnyttjade vår förmåga gemensamt att hitta termik.

Förutom ormvråkar var där glador och tornfalkar.

Tänk på om du flyger en Ava eller liknande, att inte flyga  för sakta !

En Ava har en så bra polar att modellen klarar en ökad hastighet,
utan att du måste betala med en dyr höjdförlust.

Med lite högre fart är du bättre förberedd, då du ska dyka in i blåsan
och korrigera. Ingen risk för vikningar utan du behåller rytmen.

Så gneta inte för sakta !

Lite bilder blev det, så ni inte tröttnar på bara mina ord…

Om jag tröttnar på att flyga….aldrig !

Kategorier
Segelflyg

DISIGT…

 

 

 

 

..men visst, termiken finns där.

 

 

 

SONY DSC

Temperaturen var på väg mot 15 grader , så jag
tog min cykel och kameraväska och for ner till hamnen för att
se,  om jag kunde få korn på kärrhöken.

I hamnområdet pågår varje helg ett ganska intressant inmutande
av revir.

Det är husbilsägarna,  som kivar om de bästa uppställningsplatserna.

Varför man ställer sig här ? Jo det är gratis. Än så länge, men det
kommer enligt kommunen att skyltas upp,  att övernattning i husbil
inom kommunen är endast tillåtet på plats avsett för husbilar.

Men det är så,  att har man en husbil för en mille, då svider det att
behöva betala 100 kr för en övernattning…

Jag satte min cykel vid handikappbadet och gick runt och tog
lite bilder.

Någon kärrhök hade jag ingen chans att fotografera,
men jag såg den i alla fall.

Med tanke om kommentaren om biskötsel…jag såg många
humlor, som verkade yra av vårglädje.

Kan en humla vara glad..?

Som vanligt var hamnområdet nedskräpat med byggavfall
och vanligt svenssonskräp.

Jag kan inte förstå, att inte återvinningsstationen har öppet
dygnet runt,  så folk kan åka dit, i stället för att slänga i naturen.

Men det är är som i övriga samhället: “Nån annan får ta det”…

Under rundvandringen  i hamnen,   träffade jag en man från
Thüringen i östra  Tyskland, som berättade, om hur det var att
bo bakom muren.

Vi började prata,  eftersom jag försökte fotografera två sädesärlor,
som satt på taggtråden, vilket omgärdar Retlogs område.

Den tyske promenerande mannen stod just,  där jag stannade
för att fotografera.

Han berättade, med aningen ironisk ton,  att Sverige hade sålt
den rostfria taggtråden, som fanns vid gränsen och spärrade in
den  egna befolkning.
Jag frågade,  om han var säker. Jo, det var han.

Östtyskland köpte förutom taggtråd också Volvobilar
av lyxigare variant till kommunistpartiets pampar.

Platsen där pamparna bodde kallades i folkmun för Volvograd….
berättade mannen.

Nåväl, det som kallades Tyska Demokratiska Republiken, av de
rättroende i Sverige,  är kastat på historiens sophög…
…tillsammans med svensk rostfri taggtråd.

Vädret blev så bra,  att det kröp upp läge för lite termikflygning.

Så jag cyklade hem och laddade om med en Ava, for till Haga och flög.

Jag har aldrig tyckt om att flyga i disigt väder. Vare sig fullskala eller modell.
Varför ? Sikten blir dålig.

En modell, även en 4 m Ava, tenderar att försvinna i flicker,  när det är soligt
och disigt.

Jag hade ingen aning om,  hur termiken kunde vara, för det var ju torradiabatik.

Alltså det blev inga Cumulusmoln.

Det var termik,  som släppte med hyfsad regelbundenhet på fälten framför,
där jag stod.
Den var stark, men blåsorna var små och oregelbundna.
Men att kurva upp sig var ingen större konst…

Som vanligt kom gladorna och piggybackade på mig och varje gång,
kunde jag flyga från fåglarna i termiken. Jag tror en kråka flyger
bättre termik än en glada !

Ett par flockar med tranor kom i den sydliga till sydvästliga vinden
kurvande i termikblåsorna.

Man hör ofta tranorna innan man ser  fåglarna. Detta beroende på
att de är högljudda. De har mycket starka röster och deras eviga
diskussioner i luften hörs på långt håll.

Undrar vad de pratar om ?

Jag försökte få bilder, men avståndet var för stort.

Varför tranor flyger så mycket termik….? Det beror på, att de har
inte muskelmassa,  så de kan flaxa sig fram hela tiden.

Se hur en trana ser ut, det är ju bara ben, hals och fjädrar.

Jämför med exempelvis en grågås, som också flyger bra,
men den har muskler,  som vore den  uppfödd på stereoider.

Nöjd med dagen ?

Hur mycket som helst, då jag får göra, det jag helst vill,

vilket är att flyga.

Lite bilder som bitvis beskriver min lördag :

SONY DSC

Den gamla vassen är intensivt gul och är en perfekt biotop för anpassade fåglar.

SONY DSC

Ja tycker grågäss blir snygga att fotografera.
Inte just detta fotot kanske,  för det är taget på långt
håll, men tack vare deras muskelbaserade sätt att
flyga, blir det ofta bra rörelse över bilden.

SONY DSC

Hantverkare, som har gjort området vid utfyllnaden
till en för dem bekväm soptipp.

SONY DSC

Uppsynen på en grågås påminner mig om det stränga uttrycket min
lärarinna,  fröken Carlsson, hade i småskolan.

(Googla småskola,  ni som är unga).

Det enda som fattas, är att hon skulle  fjädrarna på huvudet uppsatta i en knut.

SONY DSC

När jag träffade en man från Tyskland,  kom vi att prata om taggtråd,
som jag skrev.
Det var därför det kom några sädesärlor  och satte sig på
Retlogs taggtrådsstaket jämte oss.

SONY DSC

Som vanligt suddig bild, men det var inte tid för några finessinställningar här !

SONY DSC

Några intensivt gula blommor…gör betraktaren på gott humör och snäll.

DCIM122GOPRO

Japp, nu ska den gamle mannen starta sin Ava vid Haga.

DSC05746-001

De höstsådda växterna har kommit långt och sprider sin typiska lukt.

DSC05753-001

Min nyrenoverade Ava. Flyger bättre än bra !
Stolen finns att köpa på Biltema och är lätt och stark
samt mycket bekväm att sitta i,  då man flyger !

Kategorier
Hangflyg modell

TERMIKPREMIÄR 2015

 

 

 

 

…fast jag har ju redan tjuvstartat,

för 3 veckor sen på Tjärbyhanget…

 

 

 

 

 

DSC02472

 

Men denna dagen skulle vara den första med start vid Haga.

Det känns som säsongen startat, då vädret lovar termik och fina
förhållanden för segelflygning.

Vädret var sagt bli sydostlig vind upp till 5 m/sek och i stort sett
molnfri himmel, eftersom ett högtryck växt in över Sverige.

Alltså beslöt jag att ta med en av mina termikmodeller och det
blev min Hyperava och  eftersom jag klätt om vingen, var jag ivrig
att testflyga modellen, så jag fick koll på, om den flyger lika bra
som förut.

Jag har alla tillbehören för flygning med termikmodell i en
aluminiumlåda, så slipper jag springa och leta, för jag vet allt
som behövs finns med.

Nedkommen till Haga var väderläget perfekt. Det var vindstilla
och inte ett moln i skyn.

Jag monterade, kollade, tog ut min stol och startade.

Avan flög lika bra som före jag klätt om vingen, så jag
behövde inte bekymra mig.

På Avan hade jag monterat en Gopro, som videofilmade.
Kameran hade jag ställt in för maximal upplösning.

På 50 m höjd stannade jag motorn, eftersom jag flög in
i en blåsa.

Du ska veta, att klockan var bara 0915, då jag startade.

Blåsan tog jag på 50 m och sen klättrade jag upp, så långt
som behövdes.
Under stiget kom 3 glador och piggybackade på min Ava.

Detta är ett mycket vanligt beteende av glador, i alla fall
när man segelflyger vid Haga. Avan stiger lätt ifrån gladorna
i blåsan. Ormvråkar och tornfalkar är bättre termikflygare.
..eller så anstränger sig inte gladorna…

Efter 50 minuter landning och omställning av kameran
till stillbilder. Ja, jag vet jag kan göra det med min iphåne,
men varför krångla och riskera en modell ?

Samtidigt bytte jag batteri i kameran.

Ånyo en blåsa och hiss upp till lagom höjd, där jag kände,
att man kunde flyga säkert. Det väder vi hade i torsdags
med stark sol och blå himmel, gjorde att modellen inte syntes
speciellt bra. Hade det funnits moln som bakgrund, hade
modellen varit lättare att se.

Men att sitta i sin stol med Avan på betryggande höjd,
tagande 4 bilder i sekunden med ombordkameran,
livet kunde varit sämre !

Hur som helst, när klockan var 1245 landade jag Avan
och kände mig mycket tillfreds med dagens flygningar.

Jag missar inte gärna chansen !

För den kanske aldrig återkommer…vem kan veta ?

Trakten runt Haga är välfotograferad av mig och jag har
publicerat många bilder, så denna flygningen får
illustrera då jag flyger rote med ormvråkar och glador.

Alla bilder tagna med en Gopro. De flesta klippta ur en video,
men jag tycker kvaliteten är acceptabel.

Förstår ni, när ni ser bilderna,  att jag blir fångad av  min hobby ?

Häng med !

DSC02587

Platsen där jag flyger är en plats med gravhögar enligt skylt.
Här är utmärkt att termikflyga.

DSC02554

Min depå.

DSC02558Biltemas campingstol är perfekt då man segelflyger.

Bra att kunna lägga modellen på armstöden för mekning.

Här kan ni få musik associerad till ämnet.
Klicka på pilen och ni blir
flyttade 70 år tillbaka !

Denna melodi, skrevs av Lasse Dahlqvist, som också
spelade en av huvudrollerna mot Alice Babs.

Melodin blev mycket populär, då den beskrev något
positivt. Betänk att filmen spelades in under kriget.

Filmen är ett pekoral, men,  filmen handlar om segelflygning
på Ålleberg och Skarpnäck  och  är ett viktigt kulturhistoriskt
dokument om segelflygning i Sverige på 40-talet.

70 år gammal film som innehåller värderingar präglade
av kriget och den tiden.

Jag har filmen på dvd, om nån är intresserad.

örnungar-078Här är en bild som visar hur man såg ut och var 15 år…han till höger i hatten…

DCIM104GOPRO

Start

DSC02446

Min stolta HyperAva i sin rätta miljö !

DSC02455

Kör jag så det ryker…eller raketmotor ?

DSC02526Här kan ni se kameran på vänster sida av nosen fotograferande snett framåt/nedåt.

 

DSC02609

Men det finns inget härligare, när man är ute och flyger, än att höra just sånglärkans drillar.

En spelande sånglärka är bekräftelsen på vår.

DSC02646

Naturen har en enastående kraft och uthållighet. Redan nu spirar det i vallarna.

DCIM105GOPRO

Dags för landning. Avan finalglider över klorofyllgrön växtlighet.

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

TÄNK SÅ HÄRLIGT DET VAR…

 

 

…när det var 25 grader varmt, termiken var bra…

 

 

 

 

 

 

 

DCIM177GOPRO

 

…och man kunde sitta i sin stol i skjortärmarna och flyga.

Jag ser ut genom fönstret, just inkommen efter en cykeltur i snöyra/regn
och stark vind. Självplågeri..javisst.

Just därför,  är det ett nöje att se bakåt på förra sommarens flygningar.

Personligen flög jag mycket förra året. Riktigt mycket.

Speciellt med min Avor var jag aktiv. Varför ? Jo Avan flyger så
makalöst bra. Varje minut i luften med en Ava är en njutning
för en gammal man…Modellen gör  det,  man ber den om.

Ett problem har jag kvar att lösa på mina Avor. Det är hur man
ska låsa ytterdelen av vingarna med den centrala vingen.

Jag har som de flesta använt tape, därför det är enkelt och säkert.

Vidare har jag prövat skruva i M3 polyamidskruvar jämte varandra på
respektive vingdel.

När man satt ihop yttervingarna med den centrala vingen, använde
jag en O-ring,  som jag trädde över skruvarna. Det höll ihop
vingarna utan problem…men, jag lyckades skada min klädsel
för mycket med de utstående skruvarna, så jag gick tillbaka
till tape.

Det finns säkert andra lösningar, men jag vill inte ha något
komplicerat,  som adderar vikt till modellen.

Jag har just haft framme mina termikmodeller och kollat upp
allt inför vårens och sommarens flygningar.

Ett problem, för de flesta tror jag, är att få helt glappfria
linkage. På Avorna har man stora roderytor och det ställer
krav på servo- och stötstångsinstallationer.

Som stötstänger har jag kolfiberrör och i ändarna kullinkar
för servoarm och roderhorn.

Jag kör med högkvalitativa servo med metallåda.Inte bra nog.
Efter en tid blir det mittglapp.

Så jag ska köpa servo med kolfiberväxellåda, för att se om
problemet med glapp försvinner.

Annars funkar allt på modellerna och jag väntar på första
riktigt fina termikdagen med lite värme i luften också.

Vi ses i luften !

Så här kan det se ut, när jag flyger:

DCIM177GOPRO

Här börjar molnen fläska till sig lite och anta congestusform. Jag minns termiken var stark.
Ett varv i termiken gav 25 – 30 m höjdvinst.

DCIM177GOPROKan inte ha varit bättre dag. Knalltermik, sol, varmt och landning kl 1620 !

Klart jag längtar .

Kategorier
Segelflyg

MÅTTE VINTERN VISSLA FÖRBI FORT.

 

 

 

Jag erkänner oförbehållsamt,

att den mörkare årstiden

blir svårare och svårare att leva med,

ju äldre jag blir.

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

Ljuset påverka oss starkt.

Eller vill jag säga, det påverkar i alla fall mig personligen mycket.

Allt blir lättare, då det är ljust och varmt.
Nu, på hösten är det grått, ostlig vind och 5 grader varmt.

Det är ljust mellan 0800-1600. Inte mycket till dag.

Kanske man skulle leva nånstans vid Medelhavet. Jag har varit i södra Spanien,
då jag skärmflyger och där är fint. Men för torrt.
Kanske någonstans vid Adriatiska Havet vore bra.
Eller om man ska vara djärv vid Svarta Havets kust.

Ju äldre man blir, desto fortare går tiden, tycks det beroende på perspektivet .

Minns,  då du var 10 år. Sommarlovet var oändligt långt. Inte mer så i dag.

Månaderna ramlar iväg lika fort,  som man river av kölapparna i en affär.

Så är det.

Jag tänker tillbaka, på de goda ögonblicken av fina flygningar man haft,
just då det var varmt och ljust.

Vid lite rotande bland mina 100000 bilder plockade jag fram några från i somras,
då allt var med mig,  då jag var ute…

Från Tjärby och en termikflygning. Livet blir lättare,  då man återknyter till bilderna
för då vet jag,  att till våren, sommaren kommer fler tillfällen.

Då gäller det att utnyttja de chanserna.

Inte sitta och vänta på något som aldrig kommer eller inträffar utan fånga
ögonblicket med dess möjligheter.

Så häng med och minns tillbaka. Kom ihåg,  att det är drömmarna,
som ger dig hopp…

 SONY DSC

Kommer du ihåg grönskan ? Är det inte vackert ?

Personligen upplever jag naturen mycket starkare idag,
än för låt oss säga för 20 år sedan.

Det finns nog i våra gener inprogrammerat.

DCIM118GOPRO

Se som det var i juli. Shorts, kortärmat och sandaler.

I dag om du ska flyga är det overall, vantar och grova skor…

 

Kategorier
Segelflyg

DET VAR JU INTE LÄNGE SEN…

 

 

 

 

 

…jag kunde flyga termik under bra förhållanden med Avan…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

men tiden maler på och vi går mot kortare dagar.

Enda trösten är ju, att det vänder om 39 dagar.

Sen blir dagarna längre igen. Väldigt vad tiden går fort.

Men det gör den, då man är sysselsatt.

Denna termiksäsongen som varit är jag nöjd med. Det har varit
förhållandevis goda termikförhållande, tack vare ganska envis
ostlig vind, vilket inte gynnat sjöbrisen för oss boende vid kusten.

På grund av sjöbris har jag ett par ställen jag brukar flyga på vid
västliga vindar, för att minska sjöbrisens inverkan på termiken.

En plats ca 7 km från kusten och en som ligger 20 km från kusten.

Nedanstående bilder är från platsen 7 km från kustbandet.

Jag tog bilderna i månadsskiftet augusti/september.

 

 

DCIM192GOPRO

Solen står lågt, vilket visar jag är tidigt ute

 

DCIM193GOPRO
     Sättning.

Jag skrev jag ville ha 20 % större yta på bromsarna. Orsaken är att ofta är termiken
så stark,  så även om jag drar full broms så stiger jag. Alla vet ju att detta inträffar i
regel då man är högt och långt bort, så man har svårt att se sin modell.

I sådana läge är det bra att ha “Engage and forget” bromsar. Alltså full broms då
sjunker modellen kontrollerbart i en svag sväng.

Har man för lite bromsyta, måste man styra modellen för att komma ur blåsan.
Det kan var knepigt i det läget jag beskriver ovan, då modellen är högt och långt bort
från piloten.

Jag tror jag ska maila Wladimir om detta, så kan han tänka över det.

Kategorier
Projekt AVA

OMKLÄDNING AV VINGE TILL HYPERAVAN

 

 

 

 

 

 

Jag har skjutit på det länge men…

 

…nu då vädret inte direkt inbjöd till modellflygning, beslöt jag att
gå till verket.

Avans vinge är ju i mångt och mycket en kolfiber/kevlarkonstruktion,
vilket kanske skulle göra det svårare att klä.

Vad jag tänkte på, var att Oralighten hade satt sig hårt på de kolfiber-
klädda spryglarna och annat, så det skulle bli svårt att få bort.

Men jag satte mig med vingen och beväpnad med nya modellknivsblad,
skred jag till verket.

Problemet var inte att klädseln satt fast hårt. Problemet för mig, var att
jag säkrat Oralighten på torsionsnäsan med tape.

Det skulle bli svårt  att få bort tape och det klister som sitter på tapen.

Det gick med mycket energi och aceton.

Att få bort klädseln på spryglarna var bara mekaniskt arbete.
Jag fick skrapa bort klädseln med kniven. Detta får ju ske med försiktighet
då Avan, för att vara lätt, är uppbyggd med lätt och spröd balsa.

Efter 4 timmars arbete var vingen ren från klädsel och tape.

Nu kunde jag kolla upp noga, om det fanns skador på konstruktionen.
Det fanns där. Två spryglar var spräckta och skadade.  Två andra spryglar
hade delaminerat mellan balsa och kolfiberstripsen.

De spräckta spryglarna lagade jag med små utklippta bitar av 0.4 mm ply.
Dessa limmade jag på sidan av sprygeln, vilket inte gjorde något på vikten,
men däremot blev det starkt.

Där kolfiberstrippen lossat, limmade jag dit den igen med Ca. Det  blev
perfekt.

Ett annat problem var de aerodynamiska bromsarna. Jag kom ihåg, att de var fästa
på ett märkligt sätt i vridpunkten. När jag kollade, såg jag att bromsarna var fästa
med en silikonsträng i framkanten.

Ganska smart, men ett problem för oss som inte har tillgång till det speciella silikon
som Wladimir använder vid bygget.

Ok, vingen liger avklädd på bordet och nu kommer fråga 1. Vilken färg ska jag ha
på Oracovern ?

Jag hade beslutat att klä med Oracover i stället för Oralight, för dels hade jag ett stort
lager Oracover och dels kunde jag bortse från den lilla viktökning, som blev.

Att jag klädde med Oracover var också orsakat av, att jag ville ha icke genomskinlig klädsel
på mittdelen av vingen.

Jag vill ha det, för den skulle bli lättare att se, då man flyger på längre avstånd eller högt.

Färgerna fick bli gul undersida och vit ovansida. Kanske inte vackert, men det är
funktionaliteten jag är ute efter inte formen.

Min avsikt var först att klä hela vingen i ett stycke, men jag såg att bakkanten av vingen
inte var rak utan en aning tapererad. Så beslutet blev att klä först undersidan och sen ovansidan.
Till undersidan skar jag till gul klädsel efter noggrann måttagning.

Vingen hade jag gjort ren med aceton, så klädseln skulle fästa bra. Mitt speciella “strykjärn”
för plastfilm fick sig en slipning, så inget skulle repas. Detta lilla strykjärn är oumbärligt,
då man klär med moderna material,  man kommer åt överallt med det.

Klädseln fixerade jag på torsionsnäsan och så kollade jag, att det stämde i bakkanten.
I bakkanten ville jag, att klädseln skulle gå runt ca 5 mm upp på ovansidan.

Sen strök jag fast klädseln vid framkanten, gavlarna och sist bakkanten, då jag såg
till att hålla klädseln sträckt.

Jag väntade med att stryka fast vid spryglarna eller spänna mellan spryglarna.
Man kan aldrig veta, om man måste justera.

Ovansidan kläddes på samma sätt, fast jag klädde i två delar. Det berodde på, att
min vita klädsel inte räckte till hela vingen.

Ovansidans klädsel gick till bakkanten på vingen. När klädseln var fixerad, kunde
jag ta kniven och skära bort överflödigt material vid bakkanten.

Jag hade klätt över uttagen för bromsarna. Jag såg till att fästa klädseln
noga runt bromsfacket, så det skulle bli bra för funktionen och se snyggt ut.

Nu kunde jag stryka fast klädseln på spryglar och annat.

Avslutningsvis spände jag hela ytan på ovan- och undersida.

Återstod att fixa bromsarna. Jo, jag försökte med silikon, men jag har inte
tillgång till det silikon, som Wladimir har då han bygger sina kärror, så
för mig blev det att komma på en annan lösning.

Jag funderade på flera olika lösningar, men beslöt efter att jag hittat
vanlig tape här i stan, som var mycket stark, att köra med tapemetoden.

Bromsarna manövreras av ett servo, vars arm påverkar bromsen, så den reser
sig i det läget, den ska.

När jag drar in bromsen, har jag en tunn pianotråd monterad som en torsionsfjäder,
vilken drar in bromsen.

Således monterade jag bromsarna, efter att ha torkat rent med aceton på de ytor
tapen skulle sitta.

Det funkade bra. I alla fall nu på bänken. Skulle det inte fungera, har jag en annan
lite besvärligare lösning, som kommer att funka 100 %, men nu kör jag med detta.

Sen var det klart och resultatet blev bra, så nu är min Ava beredd för nästa
600 timmar i luften innan service förhoppningsvis.

När det gäller sådant här pillrigt jobb är det bara att ta det lugn och inse att detta tar tid,
om det ska bli ett bra resultat.

Några bilder. Jag  tog inga bilder då jag strippade vingen, det såg för djäkligt ut
runtomkring  där jag satt…bland klädselbitarna.

Förresten, då jag väl fått upp ångan, klädde jag om stabben också.
Där var ett hål i klädseln, som har irriterat mig i ett år…

SONY DSC

Vingen strippad. Vad som återstår är att rensa bort lim efter klädseln.

SONY DSC

De skadade spryglarna. Lagades med 0.4 ply som passades in. Blev perfekt.

SONY DSC

Här kan man se att vingen är lite tapererad i bakkanten.

SONY DSC

Den gula undersidan.

SONY DSC

Så här blev ovansidan i vitt.

SONY DSCKlart !

Kategorier
Segelflyg

HÖSTEN PÅ GÅNG…

 

 

 

 

 

 

…i naturen och för modellflygaren.

 

 

 

För 10 dagar sen var jag och flög hang vid stranden
i höjd med Tönnersa.

Efter flygningen, som skedde i härligt väder ca
23 grader varmt och solsken, kunde jag inte motstå
frestelsen att hoppa i havet.
För årets sista…salta bad kanske.
Det var relativt varmt i vattnet fortfarande. Skulle
uppskatta temperaturen till 17 grader. Det står jag ut med.

Det var då det. Nu 10 dagar senare var det frost
på morgonen och temperaturen då högtrycket över
Skandinavien gett sig, den var bara 11 grader.
Stor kontrast och snabb förändring.

Dock i tisdags var det perfekt termikväder och
jag kände mig manad att åka ut med en modell.
Termiken var, som vanligt tidigt på dagen, inte
så stark och blåsorna var små och inte särskilt stabila.
Men har man väl kommit upp på säker höjd, är
det ingen konst att hänga kvar.

Jag fick 2.5 timma i termiken och bilder. När jag
kom hem och laddade min acke fick jag i 780 mAh
….så jämför den förbrukningen med 2.5 timmar i termiken,
så förstår ni att, jag inte körde motorn mycket.

Min gamla Ava, som verkligen har flugit för hela
pengen denna säsongen,  ska jag renovera nu.
Eftersom jag flyger mycket, slits modellen.
 Inte genom att man kraschar, utan man skadar
 den vid hantering i trappor, i bilen
och då man har otur vid landning och får ett styvt
 torrt grässtrå genom vingen.
Det som ska göras, är att jag ska klä om mittdelen
av vingen, då den börjar se lappad ut.

Att klä om en Ava-vinge tillverkad i kevlar/kolfiber
kräver noggranna förberedelser.
Ta bort gammal klädsel  det kan var besvärligt då
Oralighten fäster otroligt hårt på de kolfiberförstärkta
spryglarna. Men genom att använda en vass mattkniv,
kan jag skrapa bort det som fanns kvar, efter att
jag dragit av klädseln.
Sen blir det till att försiktigt slipa med stor kloss på
spryglarna, så den nya klädseln fäster bra.

Vi får se hur det går. Jag ska redovisa med bilder.

Här några bilder från senaste flygningen med Avan.

DCIM169GOPROHär en bild som är knappt tio dagar gammal,
då jag hoppade i havet för ett bad…

DCIM193GOPROSådär…nu är kameran startad.

DCIM192GOPRO…och här är från i tisdags. Man ser att piloten tagit på mer kläder….

DCIM193GOPROUtflytning på gång.

DCIM193GOPROJust innan sättning drar jag in bromsen,
för att kunna landa med hög nos och låg fart.
Allt för att undvika landningsskador på Avan.

 

Kategorier
Segelflyg

JAG VILLE BARA UT OCH FLYGA LITE GRANN…

 

 

 

 

 

…efter den lilla turbulensen om min bloggs vara eller inte.

 

DCIM166GOPRO

För att just flyga i olika former, det är ju mitt intresse.

De sista åren har jag flugit väldigt mycket, vilket ni kanske
märkt på inläggen på bloggen.

Att ge mig ut och flyga har aldrig känts som ett tvång utan mera
som något lustfyllt och en källa till upplevelser av de miljöer och
skeende jag möter.

Jag behöver inget fast flygfält, eftersom jag till 90 % flyger segel.
Att vi har eldrivna plan är ju en av de stora implicerade innovationerna,
som har fört modellflyget framåt och givit oss större möjligheter.

Möjligheter som inte sätter gränser.

Vissa platser är ju mina favoritställen för flyg. Det är inte bara för att
där är bra att flyga, utan också för att miljön är intressant och positiv
på alla sätt.

Flyger du hang på Hovs Hallar och vinden uteblir…inga problem,
du kan njuta av den vackra utsikten.

Därför där finns något jag inte kan vara utan: Den fria obrutna
horisonten.

Dessutom träffar man trevliga människor, som gärna vill ha
förklarat “Hur fungerar detta” ?

Vill jag flyga termik kör jag hellre 2 mil in i landet och får en dag
utan sjöbris med bra termik, än att stå vid kusten och motorflyga
min elseglare upp och ner.

Nåväl, i torsdags såg vädret hyfsat ut, men väderutsikterna lovade
stabil skiktning, varför det kunde bli segt med termiken.

När det är stabilt skiktat i luften, betyder det att temperaturen
inte avtar med höjden, vilket är en förutsättning för termik eller
adiabatik.

Men då jag spanade in mot halländska höglandet, kunde jag vid
1200-tiden se att det började blomma Cu.

Så in med flygplan, vattenflaska och stol i bilen och iväg.

Jag flyger vid just dessa förhållanden på en plats 30 km öster Halmstad
på en ganska osannolik plats, vilket bilderna visar.

När jag anlände fanns det ca 3/8 Cu i skyn med hög molnbas.

Jag körde motorn till jag var på 50 m, för då pep variometern som
en galning. Motorn stängdes av och jag kurvade in mig i blåsan,
som var stark.

När jag nått avsedd höjd gick jag på rakkurs för att “känna på vädret”.

Det var glest mellan blåsorna, men de som fanns var starka men trånga.

Jag hade dock förhoppningen att cumulusbildningen skulle ta sig under
dagens lopp.

Det gjorde den också och jag fick en sån där flygdag, som det blir 5
på ett helt år.

Fast jag medger, jag har haft så fina flygningar i år, både på hang och termik,
som jag nog aldrig haft förut.

Vädret har varit gynnsamt med lagom antal fronter som har kommit in över
landet och rört om i lufthavet.

Det blir spännande nästa år när mina nya modeller ska provflygas.

En ny riktigt fin elseglare och en av de snabbaste F3F-modellerna på
marknaden.

Vi får se hur de flyger.

Ett litet påpekande om min radio.

Jag har en JR och ni vet jag har varit skeptisk till 2.4 gHz,
men jag måste säga efter dagens flygning att jag är imponerad av dess prestanda.

Mina flygningar så långt bort ifrån mig och på låg höjd, det trodde
jag aldrig skulle gå utan att kanske få ett Fail-Safeläge.

Men det bara fungerade.

Min Rx är en Spektrum 9 kanals med långa koaxkablar till
antennerna som sitter ut från kroppen ca 5 cm.
En med horisontal och en med vertikal polarisation.

Hade en Fail-Safe för 3 veckor sen vid Tjärby.

En noggrann undersökning avslöjade, att en antenn hade gått av…
just där skärmen till koaxen slutade.

Inte så lätt att se alltid…

Det betydde att impedansen i ingångskretsen i mottagaren blev helt
fel och mottagaren hackade till i ett för mottagaren dåligt läge.

Det dåliga läget var, när jag befann mig över modellen med sändaren
och då mottagarantennerna var skärmade av planets vingar, vilka
är uppbyggda med kolfiber och det blir ju en Faradays Bur, som alla
vet vad det är.

Jag landade 1550 på den nyslagna vallen jämte vägen, där min bil
stod och jag var mycket nöjd.

Nu blir det bilder och det blir med lite kommentarer, så ni förstår, vad jag gjorde:

SONY DSC
Just ankommen ut i naturen.

SONY DSC

En perfekt pilotplats. Lätt att parkera, jag kan sitta i skuggan i min stol och fria ytor att flyga på.

 

SONY DSC

Vallen producerar bete som blir till ensilage för betesdjuren.
Detta betet är av mycket hög kvalitet och gården är känd
för att producera köttdjur av toppklass.

SONY DSC

Ni ser att det börjar poppa upp Cumulus nu…

DCIM163GOPRO

En koncentrerad pilot justerar in GoPron på Avan innan start.

DCIM165GOPRO

Ja, då ska det väl vara klart för start…

DCIM166GOPRO

Hej då…

SONY DSC

När jag landat gick jag runt med kameran och fick syn på en något bedagad rödklöver,

som överlevt vallskörden.

SONY DSC

Kolla så vacker blomman är.

Den är ju inte stor. Men ändå så perfekt.

SONY DSC

Denna lilla gula solstråle såg så glad ut, även om hon bara var 8 mm stor,
jag var tvungen att porträttera henne !

SONY DSC

Har ni sett det sitter en insekt på var blomklase…tycks vara samma art alla tre.

SONY DSC

Det går att ana att hösten håller på att ladda upp i naturen. Färgerna börjar ändras.

SONY DSC

Jordbrukaren ska ha en eloge, då han låter sina betande djur hålla lövängarna öppna.

SONY DSC

För en lövsal med en multikultur är vackert.
Föreställ er denna ytan planterad med gran…

SONY DSC

Ingen märkvärdig bild, bara en idisslande ko i det höglänta halländska skogslandskapet.

Men det uttrycker ett liv utan stress och med en viss ro.
Sen luktar en ko gott också.

SONY DSC

Undrar hur många mil stengärdsgårdar det funnits i Sverige innan tagg- och ståltrådseran ?

SONY DSC

Heter det fårticka ?

Kategorier
Segelflyg

NÄR DET ÄR SVÅRT ATT SLUTA…

 

 

 

 

 

 

…flyga sin modell, därför förhållandena är så bra.

 

P1100682

I måndags lovade yr.no ostlig vind ca 3-6 m/sek och växlande molnighet.

I mitt stilla sinne tänkte jag, att det kan bli fint termikväder.
Att vinden var  ca 5-6 m/sek bekymrar mig inte, för min Ava har en profil,
som gör att den penetrerar bra mot vinden utan större höjdförlust.

Jag hade avtalat med Theo, som är en modellflygare boende i Tjärby, att vi
skulle träffas, där jag flyger.

Kl 1000 var jag i luften med kärran, bara för att landa genast, då jag satt i en tom
LiPo…

Byte av acke,  fram med laddaren så den tomma acken fick sig en duvning.

Sen iväg och det var i den östliga vinden turbulent på låg höjd.
Men väl uppe på 100 m var det ok och det var kraftig termik.
Blåsorna var små utan styrsel och form men upp gick det för min
Ava, som har mer än 600 timmar i termik !

Efter 2 timmar i luften landade jag, tog en paus och inväntade lite vatten
som Theo skulle hämta.

Är man helt inne i flygandet, är det lätt att glömma tillförandet av vätska.

Efter en timmas paus märktes att vinden hade nästan helt stillnat.
Ibland blåste det till till och med  från väst.

Det var kanske en liten aning inverkan av sjöbris, som stångade mot den
förhärskande ostliga tryckvinden.

Molnen var 5/8 Cu och molnbasen var nu avsevärt högre.
Molnen var också mycket fastare i konturerna och såg inte så
“vattniga” ut som förut.

Allt tillsammans gjorde, att kärran åkte upp  utan problem.

Sen var det bara att glida…och det gjorde jag och jag njöt varje sekund !

Jag njöt till kl 1545, för då landade jag i gräset.

Inte för jag tröttnat, men jag hade en resa att förbereda.

Ett fåtal bilder som visar min dag på Tjärby blev det,
som kanske ger er en aning om, hur jag gillar att flyga.

Det kommer en video från Tjärby senare som är
3 minuter lång.

 

DCIM156GOPRO

Theo fotograferad med min GoPro sittande i min modell.

 

P1100562

LiPo-byte.

P1100596

Kl 1000

DCIM158GOPRO

Start !

P1100668

Min trogna Ava

P1100679

Hon ska få en renovering till vintern. Jag ska klä om mittdelen av vingen.

Den är sliten nu efter små landningsskador. Styva strån har perforerat klädseln vid landningar.
Som jag tejpat som lagning…men som sagt, till våren ny Oralightklädsel på.

P1100681

Trots sliten klädsel, hon flyger superfint.

Därför modellen är perfekt trimmad och jag är väl förtrogen med egenskaperna.

 

Ingen symbolik med avsikt i denna bild…men tolkningen är fri.

DCIM155GOPRO

P1100644

Naturligtvis hade jag kritiska åskådare, som sa till mig att:

“Vi  har sett det mesta så flyg ordentligt” ! P1100619

“Nä”, sa fåren, “Detta flygandet var inte nåt att se på, utan nu går vi och käkar.” !

 

Kategorier
Airshows

ELEFANTASTISKT 2014 I LJUNGBY

 

 

 

 

 

 

Förutom att namnet “Elefantastiskt” är kongenialt…

 

 

 

SONY DSC

 

El é fantastiskt…..är en trevlig samling av människor, ideer, modeller och trivsel. Här ges
man möjligheten  att uppdatera sig på tekniska och andra nyheter.

De sista åren har Elefantastiskt avhållits i Ljungby som ett samarbete mellan
modellflygklubbarna i Ljungby och Växjö.

Det är bra, att vi kan samarbeta, för det ger styrka åt vår hobby.

Pär och jag åkte dit på lördagen i strålande väder. Inte för varmt utan temperaturen
var behaglig.

Ljungbyklubbens fält ligger vid gamla E4 söder om Ljungby. Lätt att hitta om du kommer
nya E4, eller om du kommer från Halmstadhållet.

Fältet är ett gräsfält, vilket arrenderats på, om jag kommer ihåg rätt vad Amir sa, 25 år.

Klubben har ett fint skött gräsfält, som möjliggör hantering av alla sorters modeller.
En liten stuga och ett nybyggt rejält mekskjul finns oxå.

Just jämte fältet finns ett stort gravfält med ett stort antal gravkullar och de är ett
bra kännemärke att ha, då man ska till fältet.

När vi kom fram, medförande för min del, min trogna Ava och min Sparky, var det 32
flygare inloggade.

Flygaktiviteten var hög och det som kunde drivas av el var i luften.

Enkla säkerhetsbestämmelser som gjorde flygningen smidig och utan fjantiga pekpinnar.

Efter att ha hälsat på de man kände, de flesta är stamgäster, så jag har träffat de förr,
så monterade jag min Ava för att få en tur i termiken.

Jag flög samtidigt med Thomas från Mölndal, som är en hängiven segelflygare
och tillsammans kompade vi upp oss i den då klena termiken.

Det var ju så, att på morgonen var det igengrott i Ljungby med 8/8 Cumulus.

Efter hand som dagen gick, skingrade solen molnen och termiken kom igång.
Termiken i inlandet är annorlunda, än den vi möter närmare kusten.

Medan termiken släpper närmare kusten i en “jämn” takt,
tycks termiken i Ljungby  släppa med ganska långa intervall, i alla fall den termik,
som vi modellflygare använder oss av under 800 meter.

Det fungerade som så, att vi hade fina förhållande i 10 minuter,
sen blev det kasst i 20 min…

Men oavsett detta, fick vi mycket tid i blåsorna, vilket kanske bilderna visar.

Jag träffade SMFF:s ordförande Ingela Persson, som besökte meetinget.

Hon fick göra skäl för pengarna… genom att sköta korvförsäljningen…

Lite lön lön för mödan fick hon,  för vid briefingen presenterades Ingela
av arrangörerna en modell,  så hon kan flyga !

Under hela dagen med allt dess flygande såg vi en smäll. Det var en EDF,
 som drog in i ett träd en bit från fältet och regnade ned .

Varför det blev så ?

Kan tänka mig,  att piloten hade svårt att se läget på modellen
vilket kunde lurat honom. Eller ett mekaniskt fel.

I alla fall hittade han alla väsentliga delar.

Flygskickligheten var hög allmänt sett. Som vanligt gav Henke Torphammar åskådarna
en lektion i flygning med sina modeller.

Han är skicklig utan att ta risker !

Vi modellflygare ska vara glada, vi har arrangörer,  som håller igång dessa
meetings som Elefantastiskt, för det är människor med sitt initiativ och
arbete, som gör dessa träffar möjliga.

Därför ska vi som modellflygare ställa upp och besöka sådana arrangemang ,
så de som ordnar det, får se att deras jobb lönar sig !

Att åka runt och besöka andra klubbar ger inspiration och förnyelse,
man blir inte inspirerad genom att agera stugsittare på en bänk på hemmafältet
och glo på en vindstrut.

Vi var kvar,  tills klockan 1600,  då jag och Pär packade ihop i den då ganska
tryckande värmen och drog tillbaka mot våra hemtrakter,  efter att ha haft
en mycket trevlig och givande dag på Elefantastiskt i Ljungby 2014.

Åk dit nästa år med något drivet av el , för det är (Ele-) fantastiskt!

Här kommer mycket bilder…med lite förklaringar.

Eftersom jag flög med mina modeller mycket, kunde jag ju inte plåta allt…

 

 

SONY DSC
Jag får nog skaffa en sån här säger Pär…

SONY DSC

Är det en Arado 197 ?

SONY DSC

Me-109 utrustad med sandfilter för motorns luftintag.

SONY DSC

Boeing PT-17 Stearman

SONY DSC

Tidigt på morgonen lördag i depån.

SONY DSC

Mycket frigolit….

SONY DSC

En av Thomas fina modeller…

SONY DSC

..ja ni ser vad den heter.

Kom hit, det är roligt att träffa andra modellflygare och umgås.

SONY DSC

Fw-190 med A-8 BMW motor

SONY DSC

En sprutad foammodell med attraktivt utseende, som flög mycket bra…

SONY DSC

…tror de säljs av HobbyKing.

SONY DSC

Tricopter.

Jag får vibbar om en trehjulig motorcykel av detta…

SONY DSC

Mmm, man kanske skulle ha en sådan här…?

DCIM100GOPRO

En trainer i luften.

SONY DSC

Henrik Torphammar styr ut Cuben för Amir.

SONY DSC

Amir rattar Cub.

SONY DSC

En J-3 Cub från Piper Aviation som tillhör HAB i Ljungby och som flögs av Amir

 

SONY DSC

Takeoff

SONY DSC
Cuben och en EDF.

SONY DSC

En tricopter med ett något nytt utseende.

SONY DSC

Som sagt, man ska trivas.

SONY DSC

Snygg kärra, men fick inte se den i luften.

SONY DSC

SONY DSC

En P-47 Thunderbolt

SONY DSC

Ett meeting innebär också social samvaro.

SONY DSC

Quadrocopter,
som kom till användning vid lokalisering av försvunnen modell…
Piloten har sina LCD-glasögon på…

SONY DSC

Cobra Gunship

DCIM100GOPRO

Segelflygare

SONY DSC

Amir som höll i meetinget informerar.

SONY DSC

Thomas från Mölndals modeller.

SONY DSC

Ordföranden i SMFF, Ingela Persson.

SONY DSC

Rollator…..nä, men en startvagn för stora elseglare.

SONY DSC

Så här fort flög vi…

 

SONY DSC

En kinesmodell som kan startas på land, vatten eller is. Flög bra.

SONY DSC

Så här ser den ut.

Den heter nog “Skipper” säljs av HK.

SONY DSC

Min trogna Ava sticker iväg…

SONY DSC

Min absoluta favorit på meetinget.

En Me-262 “Schwalbe”.

SONY DSC

Man förstår den kallades “Svalan”, när man ser siluhetten.

SONY DSC

Modellen flög utomordentligt skalenligt,  som ett resultat av bra modell och  pilot.

SONY DSC

Fw-190 passerar.

Jag har tagit alla bilder med ett normalobjektiv,
varför upplösningen efter uppdragning inte är 100.

SONY DSC

Visst ser det verklig ut !

SONY DSC

Jag har sett fullsize Fw-190 och den minnesbilden stämmer bra med detta.

SONY DSC

Att ha en pilot i cockpit höjer skalintrycket avsevärt.

SONY DSC

Hi Speed passing..

SONY DSC

Den som är intresserad, kan säkert ta reda på med hjälp av märkningen, 
vilket förband piloten och planet hörde hemma i.

SONY DSC

Planet försett med en tillsats-/fälltank under kroppen.

SONY DSC

Dags för landning

SONY DSC

Pilot och modell. Bra flugit !

Niklas Ebbesson heter piloten och flyger för Falkenbergs Modellflygklubb.

Han flög de flesta tyska planen på mina bilder.

SONY DSC

Niklas sätter sin FW-190 mitt framför auditoriet.

SONY DSC

Depån

SONY DSC

Stora modeller är vackra. Kolla vingens sidoförhållande.

SONY DSC

Vi som segelflög var nog de mest aktiva,
för det fanns segelmodeller i luften hela tiden.

SONY DSC

Torphammars aerobatmodell.

SONY DSC

Utrustad med växel, vilket gav modellen ett ljud,
som nästan lät som en Klimenko radialmotor…

SONY DSC

Henke går upp i något,  som väl kallas hovring.

SONY DSC

Japp, så kan man flyga…

SONY DSC

Henrik Torphammar berättar, den gamle förbereder sin trogna Ava.
mer än 500 timmar i termik har den efter 5 år.

Om jag flyger mycket…….

SONY DSC

Min Sparky efter…

SONY DSC

 

SONY DSC

Jo det var kyttigt för en modell, som väger under kilot, men det gick bra.

SONY DSC

Där satt den…

SONY DSC

Intresserade åskådare.

Ensamstående mödrar med barn..kallas det så nu förtiden…

SONY DSC

Me-262 kör igång med en kavaljersstart.

SONY DSC

Ställ in !

SONY DSC

Utan data från detta plan, skulle vi i Sverige aldrig kunnat bygga vår J-29….
eller USA skulle inte klarat att bygga sin F-86 Sabre
eller för den delen Sovjetunionen skulle inte klarat av att konstruera sin Mig-15.

Hemligheten var vingens konfiguration i olika avseenden.

SONY DSC

En Cub med installerat videosystem, som skickar bild till piloten live.

SONY DSC

Me-262 flög på meetinget mycket skalenligt.

SONY DSC

Kan tänka mig att motståndarna i luften 1944 på hösten blev aningen svetta,
när detta plan visslade förbi med 200 km/timman högre fart.

SONY DSC

Flygplanet ser fortfarande modernt ut, trots konstruktionen är 70 år gammal.

Tål att tänka på…

SONY DSC

Finalen

SONY DSC

Modellen är inte speciellt dyr och fås med servo,
indragbara ställ och tror jag motorpaket.

SONY DSC

Sekunden före sättning

SONY DSC

F-22 Raptor

SONY DSC

Enligt piloten kostade den 40 dollar i Kina…

SONY DSC

Visst skapar modellen en illusion av fullskalaplanet…

SONY DSC

Förbiflygning.

En kontrast, ett rödmålat småländskt hus
och en Raptor i sin krigsmålning, som ger
ett helt annat budskap…

SONY DSC

Landning på gång för f-22

SONY DSC

SONY DSC

Helikoptrar kan flyga upp och ner…..

SONY DSC

Gliders ruling the sky !

SONY DSC

Den gamle ska landa sin Ava.

SONY DSC

50 % aerodynamisk broms så blir det bra.

SONY DSC

Denna modellen kunde flyga förvånansvärt länge på sin acke.

SONY DSC

En snygg helikopter. Fast jag fick aldrig se den luften.

SONY DSC

En av de mest efterliknade P-51 Mustangerna, “Old Crow”

SONY DSC

En Ryan ST

SONY DSC

En produkt av 30-talet.

SONY DSC

Hoppas han inte får punktering bara…

SONY DSC

Cub med videokamera, som skickar signal till pilotens LCDglasögon.

 

 

DCIM100GOPRO

Den olycksdrabbade modellen,
som gjorde en något oplanerad hård landning i det största trädet.

DCIM100GOPRO

Vädret var perfekt…för både segel- och motorflygare.

 

Kategorier
Segelflyg

DET HÄNDER ALLTID NÅGOT…

 

 

 

 

 

 

…oväntat då jag är ute och flyger….

 

 

DCIM146GOPRO

En charmig flicka från Gävle kom och spred glädje.

 

Egentligen ville jag flyga hang, men med tanke på väderläget beslöt jag
att köra ner till Tjärbyhanget för en termiksväng.

Jag var där klockan 1400 och det var igengrott med cumulus.

Men solen kom igenom och termikförhållanden bättrade sig.
SÅ jag startade min Ava, den börjar bli lite sliten nu (efter 600 timmar
i termiken), så jag har beslutat klä om mittdelen av vingen, så den blir
snygg igen.

Men termik var det. Jag har aldrig vid denna platsen upplevt så våldsam,
som den var  idag.

Min modell kastades upp rent ut sagt. Det var så kraftiga vertikala rörelser,
att det bitvis var svårt att kontrollera modellen.

Min flygning var  förutom termikflygning också ämnad för flygfoto
av en gård i Tjärby.

Det gjorde, att jag flög väldigt långt ifrån mig. För att få bra bilder,
flög jag inte bara högt utan jag flög också lågt för att få objektet
närmare kameran.

Efter att ha genomfört en lågflygning, skulle jag göra en till.

Modellen var 300 meter från mig och på 35 m höjd…..och själv
stod jag på  en ås, som är ca 20 m över omgivande mark.

Då fick jag failsafe. Modellen gick in i långsam flatspin med full
broms, men eftersom det var över kyrkogården i Tjärby, kunde jag
inte låta den komma ner där med risk för skador på modellen.

Jag slog snabbt av sändaren och sen på den igen. Sändaren och mottagaren
band efter  2 sekunder.

Efter failsafen var jag mycket lågt och när jag kommit över stora vägen och
in över ett sädesfält,  så vek min Ava sig och damp ner i säden.

Snopet….

Jag tog med sändaren ner till åkern, talade med markägaren som tröskade,
om det var ok att jag hämtade min modell ute i hans åker.

Det var inga problem sa han och eftersom jag visste ungefär var modellen
låg gick jag ut i åkern.

Då jag var där modellen borde finnas, för den var totalt osynlig i säden,
då körde jag motorn lite så jag kunde höra rasslet från den.

Modellen låg i två delar. Tack och lov.

Vingen som originalt är fäst med 2 Unbrako stålskruvar hade jag
redan från första flygningen  ersatt med 2 M4 polyamidskruvar.
Vid smällen slogs skruvarna av och vingen lossade utan
att det uppstod skador.

Kroppen var hel, så när som på en spricka i baldakinen, vilken håller stabben.
Det är redan fixat med en bit kolfiber som spjäla, lindning med kevlartråd
och sen Ca-lim över det hela. Det blev starkt och lätt.

Varför modellen gick i Failsafe ? jo jag har en gång förut med Avan
på Tjärby varit ute för det.

Det kom båda gångerna, då modellen var så att säga under mig i
förhållande till min sändare.

Antennerna från mottagaren går ut på sidorna i kroppen via ett
innerrör till pushrod och själva antennen sticker ut de ca 2 cm det skall.

Så antenn sitter helt fritt på båda sidor.

Men flyger jag med modellen under mig; så kommer antennerna
att skuggas av vingarna, vilka är byggda av kolfiber……så det var
upplagt för FailSafe med dessa förutsättningarna.

Jag har aldrig haft det minsta klabb med radion annars.
Nu ska jag ändra antennerna och addera en satellitmottagere;
som ska placeras på bommen bakom vingen just in case.

Annars det lättaste att undvika denna typ av FailSaife är,
att inte flyga som jag gjorde i dag.

Uppe på kanten träffade jag som vanligt trevliga människor,
som var intresserade av vad jag sysslade med.

Här kommer lite bilder som beskriver min fredag med min Ava.

DCIM146GOPRO

Senior och Junior kollar min Ava just efter jag hämtat in den.

DCIM146GOPRO

Sonen till vänster som ska ta över en relativt stor egendom.

DCIM146GOPRO

Är inte detta en illustrativ bild på en lantbrukare…?

DCIM146GOPRO

Nu ska vi göra såhär, säger fadern till ätteläggen…

DCIM146GOPRO

En glad familj från Gävle kom på besök.

DCIM146GOPRO

 

 

 

DCIM146GOPRO

De hade parkerat sina husvagnar för att komma och se på gravfältet…

DCIM146GOPRO

…där istället en modellflygare höll låda…

DCIM146GOPRO

..för ett andäktigt ? lyssnande auditorium.

I morgon lördag åker vi till Elefantastiskt i Ljungby för att flyga och få inspiration.

Kategorier
Segelflyg

EN FULLÖDIG FLYGDAG IGEN…

 

 

 

 

 

 

 

…upplevde jag i måndags.

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

Måndagen infann sig med lika fint väder, som det varit sista veckan.
Det var solsken, cumulus på gång, vilket sa, att det kan bli fint
termikflygväder.

Enda orosmomentet var ju risken för åska ochvidare var det hög luft-
fuktighet och dis.

Men det hindrar ju inte, den intresserade flygaren att åka ut för att
få en stund på vingarna.

In med Avan i bilen och ner till Tjärby. Kom ner ca kl 0930 och
termiken var i full gång. Så jag monterade och gjorde allt klart
för flygning…..men då jag skulle slå på sändaren, var den redan på…
och acken deaktiverad.

Jag hade glömt slå av, när jag hade justerat en sak på en av mina modeller.

Nu är det inget katastrof, för sändaren har en cutoff-funktion, vilken slår
av sändaren då LiPon kommit ner till 9 Volt.

Eftrsom jag alltid har laddare med, fick jag sätta sändaren på laddning
med 2 C. Efter 30 minuter var det klart och det var att starta.

Termiken mycket stark, men mycket disigt, så redan på 400 m höjd
var modellen svår att se.

Hur som helst, så fick jag 2 timmar i termiken innan jag landade och
då var jag ganska mätt på termikflygning.

På eftermiddagen var jag social och vi åkte till stranden. Varmt.
I vattnet 25 grader…

Pär ringde och ville flyga hang. Så vi träffades klockan 1730 och drog ner till
HH.

Där det blåste 6 m/sek rakt på. Kunde inte bli bättre.

Efter mitt utkast, fick jag då jag passerade kantrotorn en mycket hoppig resa.
Det var att plocka fram sin flygskicklighet, för att reda ut det.

Men allt gick ok och man man kunde njuta de fina förhållandena med andra
aeronauter, skärmflygarna.

Pär, som har ett plan som är lätt och sprött, Lunaken, kastade ut och
fick efter lite äventyr modellen stabiliserad, sen den passerat kanten
och också han upplevde fin flygning.

Som vanligt passerade trevliga människor, som ställde vettiga frågor,
eftersom vår flygning väckte deras intresse.

Så Pär och jag berättade och visade.

Efter lyckligt genomförda landningar för oss båda, för gudarna ska
veta, att det är inte lättlandat på HH, om man inte är ett superproffs
förstås, vilket inte vi är.

Vi har bara var och en mer än 40 års erfarenhet av flygningar på
Hovs Hallar…därför vet vi, vad som kan hända.

Klockan 2200 var jag hemma efter en intensiv upplevelsedag
med modellflyg, natur och möte med olika människor.

Jag visar lite bilder.

DCIM138GOPRO

 Klart den gamble hangflygaren är glad inför flygningen.

 SONY DSC

Vår landningsbana är klippt…

SONY DSC

Pär har kämpat sig uppför backen med sin modell.

SONY DSC

…undrar om….tänker modellflygaren.

SONY DSC

Start 1.

SONY DSC

Start 2.

SONY DSC

Start 3.

SONY DSC

“Flyg”, säger Pär.

SONY DSC

…fast kantrotorns muskler skakar om modellen…

SONY DSC

..nu ok ?

SONY DSC

…nä,  den får en omruskning till…

SONY DSC

…som synes…

SONY DSC

…nu gäller det att få planet i sina händer 100% igen…

SONY DSC

…men modellen är inte ute över kanten än…

SONY DSC

…akta buskarna !!!

SONY DSC

…klarar det sig ?

SONY DSC

…jo…

SONY DSC

…det ska det väl…

SONY DSC

…göra.

SONY DSC

En Lunak och en Alpen Sprintskärm, tror jag det är.

SONY DSC

Pär svänger i solgatan.

SONY DSC

Fler som hangflyger.

SONY DSC

Pär planerar landningen med Lunaken. Man måste planera landningen här.
Speciellt med en sådan modell som denna.

SONY DSC

Landningen gick bra.Betänk vad som kan hända, om man träffar en sten som ses här….
med en kropp uppbyggd av balsa och  tunna lister….

DCIM139GOPRO

 Ett glatt gäng som kom och var nyfikna.

DCIM139GOPRO

 Glada, positiva människor.

DCIM139GOPRO

Familjen hade besök av en student från Kenya,
som var den, som ställde de vettigaste frågorna.

DCIM139GOPRO

 Ett andäktigt lyssnande auditorium…

DCIM139GOPRO

 Undrar vilken skröna den gamble hangflygaren nu drog…

DCIM139GOPRO

…”å så här stora är getingarna på hovs Hallar”…..

DCIM139GOPRO

Pär ger en privatlektion..

SONY DSC

Den gamble med passerande modell. I nosen försedd med en GoPro.

(Alltså modellen).

SONY DSC

Jaha. säger Pär, båda modellerna hela…

SONY DSC

En av de två arter tistlar som växer på Hovs Hallar.

SONY DSC

Den är verkligen taggförsedd.

SONY DSC

..och jämfört med den föregående är denna tistelarten som en bomullsblomma.

SONY DSC

Den gamble och havet…

SONY DSC

Paragliderpiloten flyger in i den nedåtgående solen efter en fin flygning på Hovs Hallar den 28 Juli.

Kategorier
Segelflyg

LITE AVIGT…

 

 

 

 

 

 

 

…men inga AVA-rter i alla fall.

 

 

 

SONY DSC

 

 

Då  jag ger mig ut med min Ava känns det aldrig avigt, tvärtom så ser jag
fram emot varje flygning med min välflygande Wladimirmodell..

I dag torsdag bjöd vädret på termik och 24 grader. Molnbasen ca 3500 ft
och 4/8 Cu. Vinden svag väst med dragning på VNV.

Dessa förutsättningar pekade ut Tjärby som en lämplig plats att flyga på.

Dels för att hanget bär vid denna vindriktningen och dels för att termiken
är bättre här än närmast kusten av lätt förstådda skäl.

Sjöbrisen tar längre tid på sig att komma in till hanget, varför man får en
viss respit, innan det är kört.

Kommer sjöbrisen, kan det ändå finnas nybildningar av Cumulusmoln,
då sjöbrisen som är kall luft rinner under den normala luften som finns.

Ovanför sjöbrisen finns luft, som beter sig som om den vore i kontakt
med marken och som då den släpper och stiger, kondenseras fuktigheten i den
och det bildas vackert vädersmoln.

Men för att kunna fånga termiken måste man upp ca 250 m.
Det vet jag erfarenhetsmässigt,  att den höjden måste man ha
för att få anslutning.

Men då jag startade,  fick jag en stark blåsa på redan 40 m höjd,
som jag hängde med till 450 m.

Jag landade, då Pär kom, för jag ville plåta, då han startade
sin OT-modell.

Efter Pärs start skulle jag själv flyga igen efter att ha hängt
på en kamera, men det visade sig, att termiken var borta…

Märkligt, men det funkar här med ganska bestämda intervall.
Termiken småpuffar inte, utan den släpper i stora sjok med
tidsmellanrum. Jag startade just då det var dött, så det blev
att kana fram och tillbaka på hanget i stället för att flyga termik.

Dock släppte ett stort sjok och vi åkte båda upp. Jag brukar säga,
att når du 250 m, då är det lugnt. Då har man så mycket marginal,
som behövs för att kunna hålla sig uppe säkert.

Jag flög i alla fall i 3 timmar i dag och om inte annat,
testade jag min fasilsafefunktion ordentligt.

På 75 m höjd i lovart stängde jag sändaren, för jag ville kolla,
hur modellen reagerade.
Det första som hände var full broms, sen full höjd och
lite sidoroder.
Naturligtvis stängdes motorn av.

Efter 2 varv i luften hade Avan stabiliserat sig i en sjunkande sväng.
Svängen var flat och sjunkhastigheten stor.

Eftersom Avan var på väg ner just vid kanten av en sädesåker,
lät jag den landa själv.
Det gick utmärkt. Modellen tog mark och landningen blev perfekt
för att vara en FailSafe landning.

Inga skador. Efter landningen slog jag på sändaren igen och
mottagaren band omedelbart, efter 2 sekunder, till sändaren och allt var ok.

Det kändes skönt att veta,  min inställning för FailSafe var ok.

Kl 1500 landade jag och var nöjd med dagens flygande.

Så här såg det ut där jag flög, om ni skulle glömt det….

SONY DSC

Denna björk bjuder på magnetism för vissa modeller….

fast den börjar se liten vesen ut…

 

SONY DSC

Det var verkligen fint termikväder…

 

SONY DSC

…med nybildningar hela tiden.

 

SONY DSC

Monsterbocken på Tjärby har fått ett om inte blått så i all fall ett gult öga…

 

SONY DSC

kustbygd

 

SONY DSC

En varelse med skarpskuren näsprofil…

 

 

 

SONY DSC

…han hade behövt lite mer markerad nos…

 

 

 

SONY DSC

När man ser grenverket på vintern, kan man inte tro det producerar så mycket löv…

 

SONY DSC

Någon sträcker huvudet mot skyn…

 

 

 

SONY DSC

Att ett träd kan behålla livskraften med en sådan ankommen rot…

 

SONY DSC

…jag menar, hur kan den klara det ?

 

SONY DSC

Man kan förstå, att skeppsbyggarna för 300 år sedan hade eken som sitt favoritträd.
Byggarna kunde ju med eken få ut just de former, som behövdes på spant och annat.

Den stora ekskogen på Visingsö planterades av bland annat Per Brahe och av staten på
1830-talet för att säkra vår flottas behov av virke till fartyg.

Numera byggs ju örlogsfartyg icke av ek, men skogen har levererat ek till “Göteborg”,
Wasamuseét och andra byggen.

 

SONY DSC

Denna monolit eller ensamma sten restes under bronsåldern eller
tidig järnålder.

Dessa perioder omfattar tiden 1200 F.Kr-1000 E. Kr. alltså ca 1000-3000 år sen.

Jag har skrivit om det tidigare, men hur tror ni det lät,
när människorna som gjorde jobbet  diskuterade under resningen
av dessa stenar ?

Undrar om det fanns diskussion överhuvudtaget…
Eller om en bestämde, att så ska det vara !

Jag tror inte, man diskuterade sättet att resa. Man hade
tusentals års erfarenhet hur att göra det att luta sig emot.

Likaså undrar jag, hur mycket man behandlade stenens yta,
så den blev hyfsat jämn…

Tror ni denna är behandlad på nåt sätt ?

Tänk om man kunde spelat in, vad som sades då
för 2000 år sen i samband med arbetet….för man
måste ju ha pratat.

Jag skulle ge  en peng för att få veta, hur det lät…

SONY DSC

Ingen monolit här inte, utan här kommer en gosse med ungdom i sinnet.
Ingen stugsittare i alla fall

 

SONY DSC

Färdig för start…

 

SONY DSC

Kom igen Pär…

 

SONY DSC

Sådärja…

 

SONY DSC

Nu gäller det bara att gneta upp sig.

 

SONY DSC

För annars finns risken, man hamnar i träd eller buskar…

 

SONY DSC

…men erfarenheten segrar.

 

SONY DSC

Och Sm 2-an från 1951 svävar på…

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

SONY DSC

 Det är en estetisk upplevelse att se solen
lysa igenom en sprygelvinge klädd med siden.

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

…av tidens tand oberörd…

 

SONY DSC

Den gamble ska landa sin Ava…

 

SONY DSC

…vilket här är en piece of cake…

 

SONY DSC

För här är fritt från hinder och god plats.

 

SONY DSC

Så det är ju bara att hämta hem…

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

..och förbereda hemtransport…

 

SONY DSC

…nöjd efter dagens 3 timmar i termik.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

RM I FRIFLYGSKALA DEL 3/4

 

 

 

 

 

 

Detta är tredje delen av min redovisning av  RM

 

för friflygande skalamodeller

 

på Fedingefältet vid Skånes Fagerhult 2014.

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

I denna delen beskriver jag de intressantaste och bäst flygande modellerna.

Många av skalamodellerna är små och mycket lätta, vilket tillsammans gör,
att det är delikata maskiner att flyga.
De kräver vanligtvis mycket trimflygningar, för att piloten ska kunna få ut,
det som modellen bör prestera.
Minsta avvikelser från grundtrimmen gör att modellen tappar sin önskade flygkaraktär.

Man kan lite jämföra det med aerodynamiken på en Formula 1 bil av idag.
Minsta förändring ger stort resultat. Allt måste stämma, för man ska kunna
utnyttja modellens/bilens kapacitet.

Vädret blev, som jag tidigare sagt, bättre och bättre.
Mindre turbulens, svalare och därmed mer förutsägbart.
Termiken lugnade ner sig, så piloterna fick skärpa sin perceptionsförmåga
för att kunna bedöma rätt startsekund. Denna bedömning, plus den
egna intuitionen, fick resultera i startmomentet.

Ånyo fick vi se Andrea flyga sin Lacey M-10 på ett suveränt sätt.
Planet är på något sätt en paradox inom aerodynamik och flygmekanik.
Men flyger fint, det gör det.

Johan Wallin från Stockholm hade oxå mycket välflygande maskiner.
Dock icke så vältrimmade, som de  Andrea har.

Eftermiddagen gick snabbt, endast kort avbruten av en fullskalakärras
landning. Det var ett modernt plan och man ser hur utvecklingen,
har förändrat privatplanen. Slankare, snyggare och framför allt är de
 nu för tiden mycket tystare.
Men det är dyrt att flyga.Så det är alltså ännu en orsak för
fullskalapiloter att växla upp till modellflyget !

Vid 1800-tiden började den statiska skalabedömningen, utförd av
Tycho och Anders. Hur utfallet blev vet jag inte, men det kommer
resultat på SMOS hemsida snabbt. Länk till SMOS: http://www.smos.info/

Per, som blev av med sin Tempo, körde hem tidigare, vilket var synd,
för jag tänkte, vi skulle lånat den stegen, som Sten använde för att
rädda sin kärra med, så vi kunde plocka ner Tempo från björken.
Stegen var säkert 10 meter, eftersom den var en dubbel aluminiumdito.
Ja, det löser väl sig för Per under veckan.Jag personligen hade haft svårt
att somna på kvällarna, om jag haft ett splitt nytt plan sittande i en björk…
Behöver du assistans Per så ring mig, jag hjälper dig !

1930 var jag hemma efter en rolig och intressant dag på fältet.
Du som aldrig besökt en OldTimer friflygtävling, gör det !
Du kommer aldrig att ångra dig. Tävlingskalendern finns på
hemsidan och länken finns ju ovan.

Det kommer en post till med lite “Övriga Bilder”, som jag
tycker är synd att slänga. Så häng med, de kommer snart!

Men nu till denna postens bilder:

SONY DSC

Piloten är Gunnar Stedt, Modellen är en Consolidated PT-3.
Länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Consolidated_PT-3

SONY DSC

Pär Lundqvists modell, som jag aldrig lär mig namnet på mer
än “SM-Tvåan”…?men den är konstruerad 1951 i alla fall…

SONY DSC

I dag ville modellen nästan inte ner vid finalen…

SONY DSC

Thomas Johansson, som var tävlingsledare,
trimflyger sin Thulinjagare, som är nybyggd.

SONY DSC

Start. Stjärten lyft och elmotorn snurrar på.

SONY DSC

Upp kommer man alltid…och ner oxå.

SONY DSC

Det tar tid att lära sig förstå, hur en nybyggd modell
reagerar i olika situationer och flyglägen.

SONY DSC

Nu läget under kontroll och utflygning.

SONY DSC

Koncentration i Thomas ansikte.

SONY DSC

Thulinjagaren, man får väl slå fast, det är en typisk Enoch Thulinkonstruktion…?

SONY DSC

Ser det bra ut, brukar det flyga bra oxå !

SONY DSC

Thulinjagaren, eller Thulin Typ K flög första gången 1917.

Byggdes i AB Enoch Thulins Aeroplanfabrik.
Motor 90 hk och toppfart 155 km/timman.

SONY DSC

Ännu en start för Thomas Thulinjagare.

Balanserar på huvudställ tills den kan lätta precis som i verkligheten.

SONY DSC

Ska man gnälla, kan det ju tyckas, modellen är övermotoriserad.
Hade man startat fullskalaplanet med denna stigvinkel, hade jag stigit av…

SONY DSC

Se på modellen….flygplan var vackra vid denna tidsperiod,
även om de var krigets redskap.

SONY DSC

Thomas, Tycho och Thulinjagaren.

(kallas allitteration)

SONY DSC

Jag kan inte säga, om Thomas flyger den med radio nu,
eller om den landar så att säga friflygande…

SONY DSC

…men ner kom den. Att vingspetsen gick i marken var inget
ovanligt för fullskalakärran. Stället är smalt och inga bromsar…..

SONY DSC

Det skiljer i stort sett 100 år konstruktionsmässigt.

Men huvudkomponenterna har hållit sig. Motor och prop i nosen,
vingar, stabbe fena. Styrs med skev, höjd sida och throttle (kupé/kontakt)

SONY DSC

Andrea har just gett sin modell fria tyglar och  släpper loss sin psykiska energi.

SONY DSC

Lacey..ett makalöst plan rätt hanterat.

SONY DSC

2 minuters flygtid inget ovanligt.

SONY DSC

SONY DSC

Friflygarens obligatorium….gå och hämta och hålla koll på sin modell.

SONY DSC

Sten hade skaffat en ny motor. En miljöpartists dröm för motorn går på luft….
Man fyller ett kärl från en liten kompressor. Den utströmmande luften driver en liten
kolvmotor, som vrider propellern. Ska bli roligt att se aggregatet i luften Sten.
Luftassistent är Lars-Erik.

SONY DSC

Här ser ni delarna, motorn och den relativt stora tanken
som man får bygga in , alternativt använda som
del av kroppen.

SONY DSC

Nä vad är detta på en OT-tävling…..?
Nåväl, vi är inte några puritanska talibaner här,
även moderniteter tar sig fram i luften utan att
riskera  uppsträckning från någon ordningsman.

SONY DSC

Ni ser själva, att de som hade bilarna här, var inte drabbade av stress eller måsten.

SONY DSC

Andrea Hartstein och Johan Wallin trimflyger.

SONY DSC

Stens nya SU-11 avsedd för Jetexdrift eller motsvarande.

SONY DSC

Jag kom inte ihåg vad modellen vägde….kanske 30 gram ?

SONY DSC

Så här funkar det, säger Sten till Lars-Erik och Anders.

SONY DSC
Om den flyger ? Självklart ! Förresten varför inte ?

SONY DSC

Garanterat ingen V-form.

SONY DSC

Länk till Su-11:

http://en.wikipedia.org/wiki/Sukhoi_Su-11

SONY DSC

Johans Moth Minor

Tack för att du rättade mig Andrea. Jag slog antagligen in fel regbokstäver
då jag googlade på beteckningen och vips blev det fel…jag borde sett det, men brådis….

Hela storyn om G-AFRD

G-AFRD

SONY DSC

Första flygningen 22 juni 1937.

Uppdatering 18 December 2014

 

 

                                  Jag fick ett mejl från Colin enligt nedan med information om “Originalet”:

MOTH MINOR G-AFRD

Hi – just confirming that Moth Minor G-AFRD is going to be restored
to flying condition in the medium term future.

It is in storage in Tauranga New Zealand.

It was owned by the late John Galpin, and is presently owned
by his son who is an aircraft mechanic.

SONY DSC

Ja ni ser själva.. små modeller är inte stora…

SONY DSC

Westland Widgeon

SONY DSC

Anders Sellman med en…Me-109. Reggad i Schweiz.

SONY DSC

Kolla vindstruten Anders….

SONY DSC

Jetzt  geht´s  los !

SONY DSC

Piloten kanske glömde propelleromställningen …
liten stigning, max varv vid starten….

SONY DSC

Johan med sin SE-FYR som är ett känt plan i flygarkretsar.

SONY DSC

Här kan ni läsa om det:

http://forum3.sff.n.se/viewtopic.php?f=7&t=4239

SONY DSC

Jämför denna modellen med en 4-meters kärra med två 100 cc motorer…
..de flyger båda under samma aerodynamiska och flygmekaniska lagar, men…

SONY DSC

…fördelen med detta något lättare alternativet är ju,
att kostnaden för tändstift och bränsle är överkomlig…

SONY DSC

SONY DSC

Sista motoralternativet i flygplanet var en Walter Gemma
9 cylindrig radialmotor på 165 hk och med en cylindervolym på 9.34 liter.

SONY DSC

Men motorn här ha inte 9 cylindrar utan några strängar gummiband…

SONY DSC

SONY DSC

Ett plan som byggdes vid

                                 Aktiebolaget Svenska Järnvägsverkstädernas Aeroplanavdelning

Ganska långt namn eller …

SONY DSC

Järnväg eller inte, flög gjorde planet,
fast inte så många år innan det havererade.

SONY DSC

Man ritade snygga plan 1930.

SONY DSC

…och modellerna av dessa plan flyger fortfarande
och de flyger så vitt jag kunde se bra.

SONY DSC

Nu blir det Mach2 uppvisning med Sten, SU-11, en pinne och ett gummiband…

SONY DSC

Sten hade aldrig förut flugit modellen och han ville därför prova
med hjälp av katapultstart.

SONY DSC

Flygplanet var kraftigt attraherat av moder jord.

SONY DSC

Vid en av starterna lossade radardomen i nosen och med den också blybiten
som satt där för tyngdpunktens skull, men Sten…

SONY DSC

…Sten provade utan delen som for bort…..planet flög nästan bra……..

SONY DSC

Efter att ha böjt upp höjdroderna lite, flög det till allmän överraskning förvånansvärt bra.
Roligt att det lyckades med en oförutsedd radikal operation.

SONY DSC

Fullskalakärran gjorde en snygg landning.

Flygplanet, SE-MDO är en Sport Star och läs om den här:

http://www.evektoraircraft.com/en/aircraft/sportstar-max/technical-data

SONY DSC

Nu ska vi se, säger Anders betraktande sin nya modell.
 Modellen är en tysk Rieseler Stahlwerk. I Arlandasamlingarna
finns ett original bevarat.

SONY DSC

SONY DSC

Eftersom ett stålverk byggt originalet, borde det ju borga för viss styrka…

SONY DSC

Här kan ni läsa om, han som konstruerade maskinen:
 http://de.wikipedia.org/wiki/Walter_Rieseler

SONY DSC

Modellen har en justerbar anfallsvinkel med hjälp av en
skruv i främre delan av vingen. Ungefär som stabbtrimmen på en Pa-18.

SONY DSC

Det kan inte hjälpas, men då jag ser en sådan fena/sidoroder,
då får jag De Havillandvibbar…fast det kan man glömma,
för planet byggdes i Breslau i det dåvarande Tyskland.

SONY DSC

Andreas Lacey erövrar skyarna…

SONY DSC

..som vanligt höll jag på att skriva…

SONY DSC

Johan med sin Miles.

SONY DSC

Som svängde vänster efter start…

SONY DSC

…och som fick Anders att inta skyddsställning…

SONY DSC

Pär och Lars-Erik konstaterar en landning.

SONY DSC

Men Johan kör igen…

SONY DSC

..starten ser fin och samlad ut…

SONY DSC

…modellen äv vacker. Rött och silver går fint ihop.

SONY DSC

..men planet avvek och skrämde en av damerna,
så hon tog ett halvt valssteg…

SONY DSC

Alla ser vad Andrea gör….vevar upp en gummimotor.

SONY DSC

Magic or sticky fingers ??

SONY DSC

Andrea flyger sin Westland Widgeon III tror jag det är.

SONY DSC

Modellen flög utmärkt. Ledsen för mörk bild.

SONY DSC

Lars-Erik Fridström med “Silvermåsen” konstruerad av Sigurd Isaksson.

SONY DSC

Stolt ägare och byggare till sin Silvermås.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Silvermåsen flög bra och jag tror den var helt ny, eller vad säger du Lars-Erik?

SONY DSC

Anders Sellman provflyger sin nya modell, som jag
nu vet heter Rieseler Stahlwerk.

SONY DSC

SONY DSC

Den flög bra direkt !

SONY DSC

Platsen där flygplanet tillverkades var Breslau vilket till 1945
var en stor tysk stad.Efter kriget annekterade Sovjetunionen
de östra delarna av Tyskland och Polen fick tillbaka dessa delarna.
Breslau ligger vid gränsfloder Oder som är gräns mellan Tyskland
och Polen. I Polen heter Breslau Wroclav.

SONY DSC

SONY DSC

Ser ni så bra planets färg passar till blommorna i gräset…

SONY DSC

En nöjd Anders efter provflygning.

SONY DSC

Tja, säger Anders, inte så pjåkigt!

SONY DSC

Vi tar en start till nu efter en lite justering…

SONY DSC

Anders smeker igång modellen…

SONY DSC

SONY DSC

…och den flög och flög…

SONY DSC

SONY DSC

..sen landade den bland de blå blommorna…

SONY DSC

Ny tävlingsstart av  Andrea Hartstein.

SONY DSC

Jag tror flickan till vänster med det goa leendet är Johans fru

SONY DSC

Off she goes !

SONY DSC

Ser ju fint ut…nu

SONY DSC

…men så vill modellen svänga för brant..

SONY DSC

….och den svänger in mot startplatsen…

SONY DSC

..så det blev en snabb landning..

SONY DSC

..men det var bara att veva in lite varv i motorn,
justera det som behövdes och ny start…

SONY DSC

…nu flög det ok…

SONY DSC

Johan får hjälp att förbereda sin SE-FYR av sin dotter.

SONY DSC

Nu eller aldrig…

SONY DSC

You´re all by yourself now !

SONY DSC

Fast inte riktigt, SE-FYR fick sällskap av en hussvala…

SONY DSC

Andrea såg Johan fick bra luft, så hon plöjde in
power i sin gummimotor…hjälpt av Johans fru.

SONY DSC

..en sista blick och sen iväg…

SONY DSC

Nu !

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Det behövs nog en mindre justering Andrea…

SONY DSC

Anders Sellmans Hawker Hurricane IIB.

SONY DSC

Är detta Anders Lacey kanske…

SONY DSC

Jag har många bilder kvar. Som jag inte kan med och slänga.
Så de samlar jag ihop och lägger upp när jag får mer energi.

Det tar ganska lång tid att fixa till en sådan post,
ni just tragglat er igenom. Men som sagt det kommer !

Kategorier
Segelflyg

MODELLFLYGA……..MEN DET BLÅSER JU……

 

 

 

 

 

…spelar ingen roll, för planet flyger i aerodynamiskt hänseende

i förhållande till omgivande luft, inte i förhållande till marken.

 

 

 

 

Onsdagen bjöd på 30 graders värme och jag klagar inte,
för skulle jag komma på tanken att klaga, ser jag tillbaka på
den kallare årstiden med 4 graders värme, blåsigt och regnskurar…

…jag tappar då omedelbart lusten att klaga på att det är varmt.

Det var fin cumulusbildning och utsikterna för åska var inte stora.
Så jag tänkte, att lite termik kan man väl flyga.

Detta trots det blåste 6-8 m/sek ostlig vind.

Ostlig vind genererar i regel bra termik, då sjöbrisens förbannelse inte uppstår.

Efter start märkte jag ju genast,  att termiken var sönderblåst men stark.

Flygningen fick naturligtvis anpassas efter omständigheterna,
genom att Avan trimmades lite nostung, så jag kunde utnyttja dess
utomordentligt fördelaktiga polar, vilket gör, att modellen kan gå mot
vinden i hög fart utan stor höjdförlust.

Så flygningen  blev ju hela tiden fram-tillbaka. Alltså mot vinden,
kurva och driv med, sen mot vinden igen för att vinna mark i lovart.

2 timmar flög jag, sen landade jag än en gång imponerad av
modellens fina egenskaper.

Nu ska det bli spännande, att prova den nya superelseglaren,
jag har under leverans !

Hoppas den har lika bra egenskaper. Eller helst bättre naturligtvis.

Som vanligt lite pics:

SONY DSC

…men i tisdags var det Blitz und Donner !

SONY DSC

Det kom ett monsunregn nästan,  med stora hagelkorn.

SONY DSC

…men i onsdags såg skyarna ut som ovan.

SONY DSC

Min något ärrade Ava, som går på sitt 6. år. Har loggat nästan 600 timmar i termik.
Nu med nya servo till sida och höjd.

Flyger som en dröm. Det gör den genom att jag lagt ner mycket arbete
med att trimflyga den och få alla inställningar korrekt.

Plus att jag flugit den så mycket och lärt mig hantera den under olika situationer.

SONY DSC

Ett märkligt cumulusmoln i skyn.

Kategorier
Segelflyg

FLÖG DU INTE I GÅR TISDAG ?

 

 

 

 

Det var ju i alla fall fint väder för termik…

 

 

 

 

 

 

 

…och jag vill inte missa en sådan chans. Så jag ställde kosan till en av mina favoritplatser,
som är hanget vid Tjärby kyrka just norr om Laholm.

Innan jag körde dit, åkte jag ner till min gamla arbetsplats, då jag skulle svarva till en pryl

Samtidigt for jag en runda i hamnen,  för att se om något ändrat sig sen sist.

Man höll på att lyfta ur rör ur värmekraftverkets höga skorsten med hjälp av en
stor mobilkran.

Tyvärr sprack operationen både bildligt och bokstavligt…..Röret gick i tre bitar.

Synd jag missade just detta.

I bassängen såg jag en skrattmås som jag tog ett par bilder på innan jag styrde kosan
mot mitt flygställe.

Framkommen var det att montera och starta. En kamera hade jag på. En Mobius som
var riktad mot höger vingspets.

Termiken var stark och då man var på 200 m lyfte det över stora ytor, så att hålla sig
uppe var inget problem.

Jag startade kl 1145. Landning skedde 1530.

Alltså blev det minst 3.5 timma i termiken. Sen var jag nöjd för den dagen.

Några bilder och en videosnutt blev det.

SONY DSC
Jaha, då ska det lyftas….

SONY DSC

…när röret var lyft gick det i tre bitar enligt vittnen…

SONY DSC

“Vem ? Jag… Nä jag flyger aldrig”….

SONY DSC

“Jag stoppar alltid huvudet under ytan…så ser ingen mig
och så flyter jag med strömmen bara…”.

  SONY DSC

…och en sädesärla tog en flygtur.

SONY DSC

Nu är jag beredd. Modell, radio och min stol.

SONY DSC

Ekarna vid gravfältet utslagna. Undrar hur gamla de är ?

SONY DSC

Förgätmigej….eller ?

SONY DSC

Här har bocken vid Tjärby fått ett maskrosgult öga…

DCIM105GOPRO

Den gamle startar.

SONY DSC

 Efter en flygning som idag, kände jag mig belåten.

Men blir det bra väder i morgon åker jag dit igen !

 

 

Kategorier
Segelflyg

SOLIGT SEGELFLYG SOM SAGT

 

 

 

 

 

Solsken och svag vind, kan man önska sig mer…

 

 

 

 

 

DCIM104GOPRO

 

 

 

…om man är modellflygare och i synnerhet segelflygare ?

Jag kan det inte. Nästan i alla fall. Det skulle vara att tempen skulle legat runt 25 grader i så fall…
I både fredag. lördag och söndags var jag ute och termikflög med mina Avor.

Att flyga med mina Avor är nästan en sinnlig njutning, eftersom de flyger så ofantligt bra !
Men  att de flyger bra är inget man får gratis. Jag menar inte i pengar, utan man måste lära
sig flyga Wladimirs modeller för att kunna utnyttja deras kapaciteter till fullo.

Jag har flugit mina Avor flera hundra timmar,  så jag här lärt mig att hantera modellerna.

Två av dagarna var jag en bra bit från kusten, för att inte drabbas av sjöbrisen. Varför sjöbris inte
är önskvärt, om man flyger termik ?

Jo, för när den kalla luften från havet sugs in över land, kryper den fram under den varma landluften.
Det betyder, att kalluften ligger som ett kallt lock över marken och omöjliggör termik.
Kall luft är ju tyngre än varm,  så det är därför, det beter sig, som jag beskriver det.

Både fredagen och lördagen bjöd på fint termikväder. I synnerhet fredagen var fin.

Jag fick nästan 3 timmar i luften ihop med ormvråkar och glador. Samtidigt drog ganska stora
sträck med tranor norrut. När tranorna flyger från A till B, flyger de i perfekt V-formation. Alla
fåglarna håller sina positioner mycket noga. Men, när det hittar termik, då bryter den totala anarkin UT
hos fåglarna. Man kan försiktigt säga, att var och en av tranorna flyger på sitt sätt utan någon som helst
koordinering med de medflygande kompisarna. Men det sitter i deras gener, så inga kollisioner eller andra
tillbud inträffar.

I dag söndag med nästan ingen vind, drog jag till en av mina favoritplatser, Tjärbyhanget. Den lilla vind
som fanns, cirka 1 m/sekund kom från väst, vilket innebar, att det låg på rakt på kanten.

Fram med modellen, kollade riktigt noga anslutningar både vid drivacke och servon, så allt var ok.
Sen ut med min bekväma campingstol på hangkanten och ut med modellen.

Trots den mycket svaga vinden kunde jag flyta med Avan på kanten, men eftersom jag ville ta
termik utan att behöva gneta en halvtimma, använde jag motorn upp till 100 meter.
Då jag stängt motorn under de förhållanden som rådde, torrtermik och nästan ingen vind,
var det till att flyga runt och spana efter tecken på stigande luft.

Nästan direkt kände jag varm luft strömma över kanten på hanget och jag styrde modellen in bakom
hanget en bit, för att se om blåsan låg där. Efter lite letande hade jag mallat in mig i blåsan och……
sen var det bara att åka upp till lagom höjd.

Flyger jag termik, vill jag hålla mig mellan 150 – 300 meter. Det är bekvämast.

Ibland, som i idag, klättrar jag upp till 6 – 700 meter, för att till exempel som nu, att jag skulle
kunna få lite fina bilder från den höjden.

Jag startade 1223 med Avan och jag landade 2 minuter i 1500 ! Det är 2.5 timma termikflyg.

Väl hemma såg jag vid laddning av acken i Avan, att jag med motorkörningen förbrukat 766 mA totalt.

Jag har redovisat så många flygbilder från dessa platser, så det blir lite blandade bilder nu.

Följ med mig upp i det blå och förstå att  jag nästan känner mig nästan privilegierad
att få modellflyga under dessa omständigheter!

DCIM108GOPROGanska sammanbiten på Tjärby i söndags.

DCIM104GOPRO

DCIM104GOPRO

DCIM104GOPRO

DCIM104GOPROHär kör jag så färgen glider av eller…

DCIM104GOPROJag har jagat ifatt Avans skugga just innan landningen.

DCIM105GOPROFinalenSONY DSC
Har ni sett bocken på hanget förut ?

DCIM104GOPRO
Piloten efter en stunds flygning.
Tycker ni han ser krum ut, beror det på att han har en
allvarlig skada på halskotpelaren, som gör det omöjligt
för honom att stå och flyga mer än 10 minuter.

SÅEDEMEDE !

SONY DSC
Hur många mantimmar att gräva upp stenen – forsla hit den- resa den,

allt för 1000 år sen…

SONY DSC
Dessa stensättningar är från yngre järnålder-bronsålder. Allt skulle
mått väl av en restaurering, för nu är det förfallet.

DCIM111GOPRO
Dags för dagens landning vid Tjärby.

mats