Kategorier
Old Timer flyg

ETT MÄSTERVERK

 

 

 

 

En estetisk upplevelse för alla ,
som säger sig vara modellflygare.

 

 

 

 

 

 

 

Denna friflygande modell, som heter Hodek HK-101
ser bra ut och flyger bra.

Beundra byggaren, Tom Hallmans hantverk och
skicklighet att flyga sin modell och de krav det ställer
på trimning av modellen och den allmänna  flygkänslan.

Flygningen var en max vid en tävling. Maxtiden
var satt till 3 minuter.

Se hur modellen fick termikanslutning och lägger sig och
svänger brant i blåsan i högervarv.

Eftr maxtid fusar modellen genom att fälla upp stabben.

Ta dig tid och njut av en flygestetisk upplevelse extraordinair !

Det finns två inbäddade filmer från YouTube. En om bygget
och en om en maxflygning.

Bilderna också från filmerna.

Jag kunde inte undanhålla detta för er.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

ATT LANDA

 

 

 

 

 

 

Då avslöjas det…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

… om du kan  landa, för då ser man, om du är en bra pilot.

Detta gäller oavsett om du flyger en radiostyrd modell
eller en Boeing Dreamliner 787-10  på 300 ton.

Starta ett flygplan, det kan i stort vem som helst. Bara
det finns 
tillräcklig power, så kommer det att bära uppåt.

Men landningen är knepigare. Då avslöjas det brutalt,
om du har förstått, 
hur aerodynamiken och flygmekaniken
samverkar,  samt hur de ska hanteras, då du landar.

Bister sanning men tro mig, så är det.

Alltnog, jag drog till HH för att få mig en runda i luften
med min 
40 år gamla Multiplex ”Hobby”.

Väderläget var utmärkt med sol, 4-5 m/sek nordlig vind,
vilket 
är rakt på, så lyftet torde vara utmärkt.

Montering, påslagning av diverse kameror och glad i
hågen 
slängde jag iväg med modellen vid betongfortet,
med modellen redan svävande 
200 m över marken i
mina ivriga ystra tankar.

Men jag bringades snabbt och brutalt tillbaka till
den villkorslösa  verkligheten vid hangkanten.

Min Hobby har ju bara sida och höjd att styra med.
Det betyder,  
att då jag ska korrigera stora störningar,
vill inte sidorodret 
räcka till.
Exakt det  som hände mig nu.

Liten inskjuten förklaring:

Ett ansatt sidoroder gör att, planet girar- 
– att ena vingen flyger fortare-det skapar mer
lyftkraft-
lutar omkull modellen.

Ett ansatt skevroder minskar lyftkraften på den
vingen,  där rodret är uppfällt och ökar lyftkraften
på den sida skevrodret är nedfällt. Resultatet är
att flygplanet lutar omkull.

Fördelen att kontrollera din modell i rollplanet
med skevroder, det är att flygplanet reagerar
snabbt.
Med endast sidoroder ska modellen  ha tillräcklig
hastighet, så den vinge som flyger fortare kan
skapa mer lyftkraft och lyftas. Alltså först gir,
sen roll.
Ofta måste man, för att få snabbare och brantare
sväng med sidoroder, ge höjdroder 
för att initiera
början till en överstegring.

Med skevroder får du rolltendens omedelbart.

Vid kanten låg en mycket ilsket snurrande stark rotor
och väntade på att mala ner 
min modell…

Jag hade inte skuggan av en chans att klara det.
Så jag valde att landa någotsånär under kontroll i
buskarna vid kanten, allt för 
att undvika en helt
slumpmässig landning i bergväggen 
nedanför hanget.

Modellen var oskadd och vid nästa startförsök utgick
jag lite vid sidansett mot min 
första start. Nu gick
det bra…med ett nödrop.

Väl uppe på höjd var det som att flyga i ljummen
yoghurt.

Lyftet på Hovs Hallar tog mig till 270 m över kanten,
vilket 
är 350 m ASL. Allt mätt med min höjdmätare
i Picolarion. Inte dåligt.
Jag kunde antagligen klättrat högre, men hade inte
just då motivationen. Det var kallt…

Dåligt kan däremot en landning gå, om du har en
modell utan aerodynamiska bromsar på HH.
Det är ett 
stort problem att komma ner.

Problem  1 är, att få bort hastighet och höjd.

Problem 2 är, att flyga igenom topprotorn.

Problem  3  är, att kunna korrigera under
landningen med sidoroder och höjdroder.

Problem 4 är,  att jag ska jag hålla koll på
markförhållandena.

Finns det en sten i landningsområdet, så enligt
Murphy´s Lag, klipper man den med vingens
torsionsnäsa…

Jag måste använda min  erfarenhet och den
eventuella skicklighet 
jag lyckats förvärva efter
44 års hangflygande på HH.

Jo,  jag kom ner hel, vilket du kan se på filmsnutten.

Jag startade flygandet 1135 och jag landade kl 1425.
Avbrutet endast för en 
paus på 10 minuter då jag
bytte batterier i kamerorna. 

Förresten,  kyla är ett kamerabatteris värsta fiende.
Därför förvarar 
jag alltid mina Mobiuskameror och
GoProbatterier i fickan, för 
de ska håll sig varma.

Ok, jag fick en  dag med fint flyg och allt lagrades
i min 
erfarenhetsbox om Hovs Hallar i mitt huvud.

Här ska jag plåga er med lite bilder och en 2 minuters
videosnutt, 
som visar, hur man ska landa en RES-modell…
utan S……

Alla bilder, med nåt undantag, är tagna med min
Mobius lilla actioncam.

 

Färdig för start i stort. Du ser jag har återgått till plastpåsestadiet,
då det gäller att få med tillbehör…som utgörs av en rulle tejp,
ett äpple och 4 gummiband och en av Biltemas små CA-tuber.

Vy mot sydväst. Ser du solen kl 12 på dagen ? Den står lågt nu.
Men hav förtröstan, om 40 dagar vänder det !

Min Mobius var svårstartad i låg temp, men det gick med lite handpåläggning och massage.

Mitt första startförsök…

Jodå, här ser det bra ut, men vänta du bara, säger kantrotorn…

En lite lätt störning först…

…och sen ruskar vi om din modell…

Här fick jag modellen rätt på vingarna…

…men jag är lågt och botaniserar i växtligheten…

…så jag beslöt att avbryta för att landa något sånär kontrollerbart…

… så modellen skulle vara lätt att hämta nere i buskarna.
Den låg här helt oskadd.

Sen startade jag om och fick flyga.

Här har gått in bakom hanget för att testa eventuell lärotor.

…vildnyponen glädjer fåglarna.
På mer än ett sätt. På hösten brukar,  tack vare fruktsockret,
nyponen jäsa och bilda alkohol, varför man kan se till
exempel björktrastar vara på snusen…

…och tistlarna står ståndaktigt i givakt fortfarande.

Min Multiplex ”Hobby” från 1978 på väg ut genom turbulensen.
Denna modell är vacker. Man kunde producera estetiskt attraktiva modeller 1978.

Kolla mitt sidoroder då rotorn sträcker ut sina fingrar efter modellen,
då jag startat och flyger igenom rullen vid kanten !

Detta är nackdelen, då man inte har skevroder.
Det är svårt att ha full kontroll i ovanstående situation.

Men som allt annat, det löser sig med tiden…

De enda som gjorde mig sällskap på hanget var tre korpar,
som definitivt inte tyckte om min modell.

Detta är en bild på Falkenberg. Vindkraftverken till vänster står ute i havet.
Byggnaden är silon i hamnen. Om du kollar horisonten till höger om vindkraftverken i havet,
så kan du, med viss ansträngning, skymta radiomasterna i Grimeton.

Denna bilden av Halmstad tog jag med, då den visar,
vilket säkerligen de flesta halmstadbor är ovetande om,
den omfattande bergtäkten nordost om staden.

 

2 minuter om konsten att landa

 

Kategorier
Flyghistoria

JONATHAN NUNEZ…

 

 

 

 

 

 

…ett proffs inom friflygandet.

 

 

 

 

Jag fann en film utlagd på YouTube, som fångade mitt intresse.
Filmen är välgjord och visar,  hur man med hängivenhet och
yrkesskicklighet får sina friflygande skalamodeller att bete
sig,  som piloten vill.

Förhållandena på platsen var ju föredömliga.
Kollar du,  så ser du,  hur samtliga modeller är i mycket gott trim
och flyger bra.

Videon är väl värd att se.

Jag klippte för överskådlighetens skull lite stillbilder ur videon.

Luta dig bakåt och dröm !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

VI SOM HAR PRIVILEGIET ATT BO VID KUSTEN…

 

 

 

 

 

 

…vi njuter bara av att finnas, då vi är vid stranden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blåste frisk ostlig vind i går, vilket i stort omintetgjorde
möjligheterna att hangflyga, eller för den delen termikflyga.

Om jag ska ut med en termikmodell, vill jag inte ha mer än
max 5 m/sek, ty annars driver modellen bort snabbt,  då jag
kurvar.  En minuts kurvning ger en avdrift på 300 m.

Emellertid, solen sken och biltermometern sa det var 21.5 C
ovanför vägbanan. Så vi beslöt att dra till stranden istället.

Stranden vid Tönnersa-Lagaoset vid Laholmsbukten betyder
något särskilt för mig och oss.  Jag har varit här flera hundra
gånger och flugit med mina hangmodeller. Vi brukar ofta
promenera och vidga vyerna här.

Hanget har efter stormar blivit högre och bättre, varför det
vid lagom vind, 3-8 m/sek väst, alltid är flygbart antingen
med modell eller skärm. Sen är det ingen nackdel,
att det 20 km långt…

Kör du förbi på E6 och du är hangflygare så ta en avstickare.
Info kan du få av mig: 0706277120.

Vi åkte alltså till Sveriges längsta sandstrand, där det trots
den
friska vinden var helt lugnt nedanför dynkanten.
Vinden blåste
således ut mot havet.

Havet låg som kvicksilver och den enda aktivitet vi kunde erfara,
var flugfiskare  som stod utanför Lagans mynning och försökte
fiskelyckan.

Så inte behövde vi trängas. Medfört var ju grillen med tillbehör.

Under seneftermiddagen passerade sträck med migrerande tranor,
vilka
under sin resa förde ett högt och intensivt resonemang
med
varandra, om det som berör en trana…

Tranor är ett i alla avseenden ett välanpassat djur.
Dessutom är tranan som bekant en mycket god segelflygare.

Grågäss, kanadagäss kom i aldrig upphörande eskadriller
sträckande förbi.

Ute över Laholmsbukten sträckte på låg höjd andfåglar
med sitt snabba energiska flaxande.

Då vi gick till bilen,  passerande dynområdet med sina
sandbunkrar,
tror jag,  vi såg 2 fältpiplärkor.
Min ledsagare hon är mycket duktigare på fågelarter,
än vad jag är, så jag litar på henne.
Det var en snabb observation och det är en liten fågel,
artbestämningen är ju osäker.

Men vi kan hoppas, det var fältpiplärka, som återvänt till
naturskyddsområdet, efter det att
länsstyrelsen återställt
naturen,  till det skicket som den var
för 50 år sedan.

Vi gjorde inget annat än njöt av tillvaron i våra stolar
och det var så varmt, att vi spände upp parasollen mot solskenet.
Ibland njuter vi av livet bara genom att  finnas till eller …

Nere vid havskanten hade bildats en liten vall, ca 0.5 m hög
längs en lång sträcka. Om den kanten finns senare i veckan,
ska jag ta dit en segelmodell och visa, att det går att flyga hang
på en halv meter hög sandkant. Så  hoppas på västlig vind.

Som du säkert märkt, faller mörkret hastigt nu. Därför packade
vi ihop kl 1930 och åkte hem nöjda med, vad naturen gett.

En sak beundrar jag , var gång jag är vid stranden och det är:
Den obrutna horisontlinjen i havet.

Jo, det blev några bilder som illustrerar våra upplevelser.
Bilderna tog jag med min 13 år gamla

Canon PowerShot. S-60

Alltså en kompaktkamera utan större tekniska finesser.
Men det fungerar lika bra i dag,  som den gjorde, då jag köpte
den 2004.
Vad är det man säger…det var bättre förr.

 

 

 

 

Kanadagässen kom i stora eskadrar.

Ser du hur lugnt havet är ? Det skapar ro i sinnet.
Det enda som hördes från havet var småpratet,
från  de små vågorna, som  smygande bröt mot sandkanten.

 

Den ostliga vinden har låtit strået pendlande gräva sin oavslutade
cirkel i sanden.
Det går inte fort, men varför ska man ha så
förtvivlat  brått?
Vad var det Arkimedes sa,  då de romerska soldaterna kom ?
Noli tangere circulos meos.  (Rubba inte mina cirklar.)

Det kom lite illavarslande moln bortom horisonten…

…men inte hindrar det oss från att grilla..
Biltemas portabala grill. Bästa jag använt.

Klart mitt sällskap lyfter på kepsen, om man får en så här fin utflykt…

Här ser du en horisont, skarp som en knivsegg.

Som sagt, det såg lite mörkt ut…

…allt medan gässen passerade.

 

Det var tyvärr halvskymning,  då jag plåtade en liten flock tranor.

Jag vågar säga, att jag tycker, denna bilden
är hyfsad.  Inget Photoshoppande.

Vad vi såg .

Kategorier
Old Timer flyg

RM I FRIFLYGSKALA DEL 3/4

 

 

 

 

 

 

Detta är tredje delen av min redovisning av  RM

 

för friflygande skalamodeller

 

på Fedingefältet vid Skånes Fagerhult 2014.

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

I denna delen beskriver jag de intressantaste och bäst flygande modellerna.

Många av skalamodellerna är små och mycket lätta, vilket tillsammans gör,
att det är delikata maskiner att flyga.
De kräver vanligtvis mycket trimflygningar, för att piloten ska kunna få ut,
det som modellen bör prestera.
Minsta avvikelser från grundtrimmen gör att modellen tappar sin önskade flygkaraktär.

Man kan lite jämföra det med aerodynamiken på en Formula 1 bil av idag.
Minsta förändring ger stort resultat. Allt måste stämma, för man ska kunna
utnyttja modellens/bilens kapacitet.

Vädret blev, som jag tidigare sagt, bättre och bättre.
Mindre turbulens, svalare
och därmed mer förutsägbart.
Termiken lugnade ner sig, så piloterna fick skärpa sin perceptionsförmåga
för att kunna bedöma rätt startsekund.
Denna bedömning, plus den
egna intuitionen, fick resultera i startmomentet.

Ånyo fick vi se Andrea flyga sin Lacey M-10 på ett suveränt sätt.
Planet är på något sätt en paradox inom aerodynamik och flygmekanik.
Men flyger fint, det gör det.

Johan Wallin från Stockholm hade oxå mycket välflygande maskiner.
Dock icke så vältrimmade, som de  Andrea har.

Eftermiddagen gick snabbt, endast kort avbruten av en fullskalakärras
landning. Det var ett modernt plan och man ser hur utvecklingen,
har förändrat privatplanen. Slankare, snyggare och framför allt är de
nu för tiden mycket tystare.
Men det är dyrt att flyga.
Så det är alltså ännu en orsak för
fullskalapiloter att växla upp till modellflyget !

Vid 1800-tiden började den statiska skalabedömningen, utförd av
Tycho och Anders. Hur utfallet blev vet jag inte, men det kommer
resultat på SMOS
hemsida snabbt. Länk till SMOS: http://www.smos.info/

Per, som blev av med sin Tempo, körde hem tidigare, vilket var synd,
för jag tänkte, vi skulle lånat den stegen, som Sten använde för att
rädda sin kärra med, så vi kunde plocka ner Tempo från björken.
Stegen var säkert 10 meter, eftersom den var en dubbel aluminiumdito.
Ja, det löser väl sig för Per under veckan.Jag personligen hade haft svårt
att somna på kvällarna, om jag haft ett splitt nytt plan sittande i en björk…
Behöver du assistans Per så ring mig, jag hjälper dig !

1930 var jag hemma efter en rolig och intressant dag på fältet.
Du som aldrig besökt en OldTimer friflygtävling, gör det !
Du kommer aldrig att ångra dig. Tävlingskalendern finns på
hemsidan och länken finns ju ovan.

Det kommer en post till med lite ”Övriga Bilder”, som jag
tycker är synd att slänga.
Så häng med, de kommer snart!

Men nu till denna postens bilder:

SONY DSC

Piloten är Gunnar Stedt, Modellen är en Consolidated PT-3.
Länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Consolidated_PT-3

SONY DSC

Pär Lundqvists modell, som jag aldrig lär mig namnet på mer
än ”SM-Tvåan”…?
men den är konstruerad 1951 i alla fall…

SONY DSC

I dag ville modellen nästan inte ner vid finalen…

SONY DSC

Thomas Johansson, som var tävlingsledare,
trimflyger sin Thulinjagare, som är nybyggd.

SONY DSC

Start. Stjärten lyft och elmotorn snurrar på.

SONY DSC

Upp kommer man alltid…och ner oxå.

SONY DSC

Det tar tid att lära sig förstå, hur en nybyggd modell
reagerar i olika situationer och flyglägen.

SONY DSC

Nu läget under kontroll och utflygning.

SONY DSC

Koncentration i Thomas ansikte.

SONY DSC

Thulinjagaren, man får väl slå fast, det är en typisk Enoch Thulinkonstruktion…?

SONY DSC

Ser det bra ut, brukar det flyga bra oxå !

SONY DSC

Thulinjagaren, eller Thulin Typ K flög första gången 1917.

Byggdes i AB Enoch Thulins Aeroplanfabrik.
Motor 90 hk och toppfart 155 km/timman.

SONY DSC

Ännu en start för Thomas Thulinjagare.

Balanserar på huvudställ tills den kan lätta precis som i verkligheten.

SONY DSC

Ska man gnälla, kan det ju tyckas, modellen är övermotoriserad.
Hade man startat fullskalaplanet med denna stigvinkel, hade jag stigit av…

SONY DSC

Se på modellen….flygplan var vackra vid denna tidsperiod,
även om de var krigets redskap.

SONY DSC

Thomas, Tycho och Thulinjagaren.

(kallas allitteration)

SONY DSC

Jag kan inte säga, om Thomas flyger den med radio nu,
eller om den landar så att säga friflygande…

SONY DSC

…men ner kom den. Att vingspetsen gick i marken var inget
ovanligt för fullskalakärran. Stället är smalt och inga bromsar…..

SONY DSC

Det skiljer i stort sett 100 år konstruktionsmässigt.

Men huvudkomponenterna har hållit sig. Motor och prop i nosen,
vingar, stabbe fena. Styrs med skev, höjd sida och throttle (kupé/kontakt)

SONY DSC

Andrea har just gett sin modell fria tyglar och  släpper loss sin psykiska energi.

SONY DSC

Lacey..ett makalöst plan rätt hanterat.

SONY DSC

2 minuters flygtid inget ovanligt.

SONY DSC

SONY DSC

Friflygarens obligatorium….gå och hämta och hålla koll på sin modell.

SONY DSC

Sten hade skaffat en ny motor. En miljöpartists dröm för motorn går på luft….
Man fyller ett kärl från en liten kompressor. Den utströmmande luften driver en liten
kolvmotor, som vrider propellern. Ska bli roligt att se aggregatet i luften Sten.
Luftassistent är Lars-Erik.

SONY DSC

Här ser ni delarna, motorn och den relativt stora tanken
som man får bygga in , alternativt använda som
del av kroppen.

SONY DSC

Nä vad är detta på en OT-tävling…..?
Nåväl, vi är inte några puritanska talibaner här,
även moderniteter tar sig fram i luften utan att
riskera  uppsträckning från någon ordningsman.

SONY DSC

Ni ser själva, att de som hade bilarna här, var inte drabbade av stress eller måsten.

SONY DSC

Andrea Hartstein och Johan Wallin trimflyger.

SONY DSC

Stens nya SU-11 avsedd för Jetexdrift eller motsvarande.

SONY DSC

Jag kom inte ihåg vad modellen vägde….kanske 30 gram ?

SONY DSC

Så här funkar det, säger Sten till Lars-Erik och Anders.

SONY DSC
Om den flyger ? Självklart ! Förresten varför inte ?

SONY DSC

Garanterat ingen V-form.

SONY DSC

Länk till Su-11:

http://en.wikipedia.org/wiki/Sukhoi_Su-11

SONY DSC

Johans Moth Minor

Tack för att du rättade mig Andrea. Jag slog antagligen in fel regbokstäver
då jag googlade
på beteckningen och vips blev det fel…jag borde sett det, men brådis….

Hela storyn om G-AFRD

G-AFRD

SONY DSC

Första flygningen 22 juni 1937.

Uppdatering 18 December 2014

 

 

                                  Jag fick ett mejl från Colin enligt nedan med information om ”Originalet”:

MOTH MINOR G-AFRD

Hi – just confirming that Moth Minor G-AFRD is going to be restored
to flying condition in the medium term future.

It is in storage in Tauranga New Zealand.

It was owned by the late John Galpin, and is presently owned
by his son who is an aircraft mechanic.

SONY DSC

Ja ni ser själva.. små modeller är inte stora…

SONY DSC

Westland Widgeon

SONY DSC

Anders Sellman med en…Me-109. Reggad i Schweiz.

SONY DSC

Kolla vindstruten Anders….

SONY DSC

Jetzt  geht´s  los !

SONY DSC

Piloten kanske glömde propelleromställningen …
liten stigning, max varv vid starten….

SONY DSC

Johan med sin SE-FYR som är ett känt plan i flygarkretsar.

SONY DSC

Här kan ni läsa om det:

http://forum3.sff.n.se/viewtopic.php?f=7&t=4239

SONY DSC

Jämför denna modellen med en 4-meters kärra med två 100 cc motorer…
..de flyger båda under samma aerodynamiska och flygmekaniska lagar, men…

SONY DSC

…fördelen med detta något lättare alternativet är ju,
att kostnaden för tändstift och bränsle är överkomlig…

SONY DSC

SONY DSC

Sista motoralternativet i flygplanet var en Walter Gemma
9 cylindrig radialmotor på 165 hk och med en cylindervolym på 9.34 liter.

SONY DSC

Men motorn här ha inte 9 cylindrar utan några strängar gummiband…

SONY DSC

SONY DSC

Ett plan som byggdes vid

                                 Aktiebolaget Svenska Järnvägsverkstädernas Aeroplanavdelning

Ganska långt namn eller …

SONY DSC

Järnväg eller inte, flög gjorde planet,
fast inte så många år innan det havererade.

SONY DSC

Man ritade snygga plan 1930.

SONY DSC

…och modellerna av dessa plan flyger fortfarande
och de flyger så vitt jag kunde se bra.

SONY DSC

Nu blir det Mach2 uppvisning med Sten, SU-11, en pinne och ett gummiband…

SONY DSC

Sten hade aldrig förut flugit modellen och han ville därför prova
med hjälp av katapultstart.

SONY DSC

Flygplanet var kraftigt attraherat av moder jord.

SONY DSC

Vid en av starterna lossade radardomen i nosen och med den också blybiten
som satt där för
tyngdpunktens skull, men Sten…

SONY DSC

…Sten provade utan delen som for bort…..planet flög nästan bra……..

SONY DSC

Efter att ha böjt upp höjdroderna lite, flög det till allmän överraskning förvånansvärt bra.
Roligt att det lyckades med en oförutsedd radikal operation.

SONY DSC

Fullskalakärran gjorde en snygg landning.

Flygplanet, SE-MDO är en Sport Star och läs om den här:

http://www.evektoraircraft.com/en/aircraft/sportstar-max/technical-data

SONY DSC

Nu ska vi se, säger Anders betraktande sin nya modell.
Modellen är en tysk Rieseler Stahlwerk. I Arlandasamlingarna
finns ett original bevarat.

SONY DSC

SONY DSC

Eftersom ett stålverk byggt originalet, borde det ju borga för viss styrka…

SONY DSC

Här kan ni läsa om, han som konstruerade maskinen:
http://de.wikipedia.org/wiki/Walter_Rieseler

SONY DSC

Modellen har en justerbar anfallsvinkel med hjälp av en
skruv i främre delan av vingen.
Ungefär som stabbtrimmen på en Pa-18.

SONY DSC

Det kan inte hjälpas, men då jag ser en sådan fena/sidoroder,
då får jag De Havillandvibbar…fast det kan man glömma,
för planet byggdes i Breslau i det dåvarande Tyskland.

SONY DSC

Andreas Lacey erövrar skyarna…

SONY DSC

..som vanligt höll jag på att skriva…

SONY DSC

Johan med sin Miles.

SONY DSC

Som svängde vänster efter start…

SONY DSC

…och som fick Anders att inta skyddsställning…

SONY DSC

Pär och Lars-Erik konstaterar en landning.

SONY DSC

Men Johan kör igen…

SONY DSC

..starten ser fin och samlad ut…

SONY DSC

…modellen äv vacker. Rött och silver går fint ihop.

SONY DSC

..men planet avvek och skrämde en av damerna,
så hon tog ett halvt valssteg…

SONY DSC

Alla ser vad Andrea gör….vevar upp en gummimotor.

SONY DSC

Magic or sticky fingers ??

SONY DSC

Andrea flyger sin Westland Widgeon III tror jag det är.

SONY DSC

Modellen flög utmärkt. Ledsen för mörk bild.

SONY DSC

Lars-Erik Fridström med ”Silvermåsen” konstruerad av Sigurd Isaksson.

SONY DSC

Stolt ägare och byggare till sin Silvermås.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Silvermåsen flög bra och jag tror den var helt ny, eller vad säger du Lars-Erik?

SONY DSC

Anders Sellman provflyger sin nya modell, som jag
nu vet heter Rieseler Stahlwerk.

SONY DSC

SONY DSC

Den flög bra direkt !

SONY DSC

Platsen där flygplanet tillverkades var Breslau vilket till 1945
var en stor tysk stad.
Efter kriget annekterade Sovjetunionen
de östra delarna av Tyskland och Polen fick
tillbaka dessa delarna.
Breslau ligger vid gränsfloder Oder som är gräns mellan Tyskland
och Polen.
I Polen heter Breslau Wroclav.

SONY DSC

SONY DSC

Ser ni så bra planets färg passar till blommorna i gräset…

SONY DSC

En nöjd Anders efter provflygning.

SONY DSC

Tja, säger Anders, inte så pjåkigt!

SONY DSC

Vi tar en start till nu efter en lite justering…

SONY DSC

Anders smeker igång modellen…

SONY DSC

SONY DSC

…och den flög och flög…

SONY DSC

SONY DSC

..sen landade den bland de blå blommorna…

SONY DSC

Ny tävlingsstart av  Andrea Hartstein.

SONY DSC

Jag tror flickan till vänster med det goa leendet är Johans fru

SONY DSC

Off she goes !

SONY DSC

Ser ju fint ut…nu

SONY DSC

…men så vill modellen svänga för brant..

SONY DSC

….och den svänger in mot startplatsen…

SONY DSC

..så det blev en snabb landning..

SONY DSC

..men det var bara att veva in lite varv i motorn,
justera det som behövdes och ny start…

SONY DSC

…nu flög det ok…

SONY DSC

Johan får hjälp att förbereda sin SE-FYR av sin dotter.

SONY DSC

Nu eller aldrig…

SONY DSC

You´re all by yourself now !

SONY DSC

Fast inte riktigt, SE-FYR fick sällskap av en hussvala…

SONY DSC

Andrea såg Johan fick bra luft, så hon plöjde in
power i sin gummimotor…hjälpt av Johans fru.

SONY DSC

..en sista blick och sen iväg…

SONY DSC

Nu !

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Det behövs nog en mindre justering Andrea…

SONY DSC

Anders Sellmans Hawker Hurricane IIB.

SONY DSC

Är detta Anders Lacey kanske…

SONY DSC

Jag har många bilder kvar. Som jag inte kan med och slänga.
Så de samlar jag ihop och lägger upp när jag får mer energi.

Det tar ganska lång tid att fixa till en sådan post,
ni just tragglat er igenom. Men som sagt det kommer !