TERMIKFLYGNING LITE ÖVERRASKANDE I OKTOBER…

…inte bara flygning…

…utan det handlar om upplevelser av naturen också.

Lite hastigt fick vi en aning om sommar igen i Europa.

Ett högtryck över de baltiska länderna pumpar upp varm
luft från Medelhavet/Atlanten mot Skandinavien.

Som du vet, roterar högtrycken medsols på norra halvklotet.

Denna varmluftsströmning understöds av lågtrycken
väster om Brittiska öarna, som genom sin motsolsrotation
för upp den varma luften.

Så två fläktar förser oss med, för årstiden, varm luft och ger
oss en reminiscens av sommar kanske.

Väderläget i Halmstad var på onsdag morgon, dimmigt,
14 C och nästan ingen vind. Yr.no hade förutspått
uppklarnande fram mot lunch. Det borde ge förutsättningar
för termik.

Så in med min ständigt startberedda modell i bilen och
iväg till ett av mina flygställen.

Kl 1300 stod jag startberedd med en av Avorna på
Litorinavallen vid Tjärby Kyrka just norr om
världsmetropolen Laholm i hopp om att kunna ta
en termikblåsa.

Det fanns ingen molnbildning, så det fick bli att flyga
torrtermik.

Vädret var härligt, solsken och ingen vind. Iväg med med
min gamla Ava som skakade iväg mot en blå himmel.
Jag klättrade ovanligt högt och började leta efter vertikala
rörelser i luften.

Små kytt kändes, men inget som var värt att kurva i.
Efter att ha glidit med lägsta sjunkhastighet var jag
nere på 50 m framför det lilla inlandshanget, då jag
fick anslutning.
Det var ingen stark termik och blåsan var liten.
Men jag gnetade på och vann ca 2-3 m för varje termikvarv.

Eftersom det var noll vind, kunde min modell, rätt trimmad
kurva i blåsan själv och den befann sig rakt upp från min
pilotplats.
Detta är ett bekvämt sätt att flyga med min sändare
på marken, Avan som kurvar själv och min vario, som diskret
talar om, att jag har ett svagt men stadigt stig.

Jag klättrade så högt, som jag avsett och flög runt inom
flygområdet för att kolla termiken. Det fanns termik,
men den var svag. Det kunde finnas hopp om starkare
och stadigare termik, då vädret förbättrades sig genom
att dimman lättade och solinstrålningen ökade.

Efter mer än en timma i luften landade jag och bytte
acke på min GoPro, drack vatten, pratade med
markägaren, innan jag startade på nytt.

Historien upprepade sig med en svag blåsa, men
dock nu efter mer solinstrålning mera stabil, som lyfte
upp mig till för mig önskvärd och bekväm höjd.

Väl på höjd var det en njutning att kunna glida runt mellan
de glesa lyften utan bekymmer.

Vad gäller flygningen, så avslutade jag med dagens sista
landning kl 1545 i gräset.

Jag var synnerligen nöjd med min dag. Dessutom
provade jag min FailSafe genom att slå av sändaren.
Modellen gick in i precis det läget, jag programmerat och
mottagaren band, efter jag slagit på sändaren, på 2 sekunder.
Bra att veta att det funkar.

Då jag flyger, handlar det bara inte om flyg utan också
om att uppleva naturen, där varje årstid har sin tjusning.

Hösten tilltalar mig med färgerna och lukterna.
Lukterna är tunga och välkryddade. Träden
börjar gulna och tappa sina löv som en förberedelse för
vinterns vila. Björkdungen där jag flyger, tappade sina löv
redan i slutet av juli på grund av den utdragna torkan.
Det är ju trädens sätt att försäkra sig om överlevnad.

Vråkar såg jag enstaka, men den stora bulken av rovfåglar
har redan rest till sydligare nejder.

Vad som drog förbi , var fantastiska mängder bofinkar och
gulsparvar.

Jag satt med kameran och lyckades få några bilder.
Bofinkar är ganska orädda fåglar om än lite nervösa
i sitt flygande mellan åkrar och träd då de rastar och
äter.
Du ska veta, jag har en enkel foto utrustning,
varför bildkvaliteten inte blir så bra, som jag önskat.

Men det är mina bilder och jag gör så gott jag kan,
med de bristande tekniska fotokunskaper jag besitter.

Jag märkte, att redan klockan 15 står solen relativt lågt
över horisonten och det ger både möjligheter och svårigheter
vid fotografering.

Det mjuka lite gyllene ljuset kan ge härliga bilder, men
det kan vara problem med mindre ljus oxå, om jag
vill plåta med korta slutarhastigheter.

Att gå omkring och iakttaga naturen, dokumenterade
med en kamera, det är något jag gillar.
Det gäller att uppleva, eftersom det är vad livet går ut
på, enligt min filosofi.
Inte sitta passivt och se livet rinna bort genom fingrarna.

Om jag är ute för att flyga termik, eller om jag åker
för att flyga hang och förhållandena inte lämpar sig
för flyg då jag anlänt, ser jag inte detta som förspilld
tid, därför jag kan uppleva den omgivande miljön och
skeendet, vilket ger mig lika mycket som själva flygandet.

Tänk så mycket jag fått uppleva i samband med mina
hangflygningar på Hovs Hallar under de 44 år jag
flugit där.

Att kunna sitta längst upp på Platån och kunna se,
då F10 existerade som aktiv flottilj, hur piloterna
övade jaktstrid på låg höjd över havsytan med sina
J35-J Draken ackompanjerade av EBK- dånet,
som mullrande rullade in mot land.

Eller då jag en aprilmorgon satt på min tuva och spanade
ut över havet, eftersom vinden behagat försvinna och
jag fick se en stor kaskelottval sakta simma förbi.

Eller när en havsörn, med vingar stora som dörren till
en vedbod, sakta gled förbi på hanget på väg till
Hallands Väderö för sin jakt.

Sen är det alltid god hjälp, om man har en positiv
inställning till livet och dess möjligheter !

Denna onsdag var en höjdpunkt, då allt stämde och
upplevelserna fyllde mitt behov av spänning och
avkoppling.

Jag är glad och känner mig privilegierad, för att
jag är modellflygare, eftersom det gett mig ofantligt
fina upplevelser och erfarenheter.

Inte bara flygupplevelser utan upplevelser som följer
med, då jag åker ut med modellerna.

Modellflyg kan aldrig kännas som ett tvång för mig.

Förresten…

…det pågår ett ständigt kattrakande på diverse forum
om vårt förbund, SMFF och vår tidning MFN.

Eftersom jag har närstående mopsar, kom jag att tänka
på hur det låter, då dessa tre samtidigt
för en animerad mopsdiskussion.

Det är ungefär som ovanstående videosnutt,
jag vill beskriva bjäbbandet på fora där
besserwissrar ständigt talar om, hur SMFF
och MFN borde skötas.

Hade dessa bjäbbarnas A-Team investerat
sin energi på att arbeta för vårt förbund i
stället för mot vårt förbund, hade bjäbbandet
haft en mening. Men nu…

Det är ju så, att prata och knappa på en dator
är enkelt, det kostar inget. Att sitta hemma i
kvällens tystnad och tycka och fråga varför
man inte gör så eller så…det kräver ingen energi.

Vad som kostar, är att utföra det reella,
praktiska och nödvändiga vardagsarbetet i
ett förbund, vilket inte skapar rubriker eller
”Likes” i ett forum…

Tillvaron som modellflygare och medlem i ett
nationellt förbund går, som jag ser det, inte
ut på att ständigt leta efter fel…

Kanske vi skulle modellflyga istället ?

Det är väl det, som är glädjen och essensen
med vår hobby …eller har jag missförstått
det hela ?

Fast den enkla lösningen det är väl, att jag
bara är för gammal.

Jag är en övervintrande relik, vars åsikter
inte tycks ha den relevans, som krävs i dagens
modellflyg(O)verklighet.

Här kommer lite ögonblick från min onsdag i naturen
med min gamla Hyper Ava, som bara flyger och flyger…

Häng med…och flyg med dina modeller !

”När ska vi ut och modellflyga egentligen” ?

Här ser du lufttrycken inom luftmassorna som bestämmer vinden och temperaturen.

Kan detta vara en HyperAva årsmodell 2008-2009…?

*Björkdungen som förlorade sina blad redan i sluter av Juli.*

Klart för take-off.

Sele, sändare, modell och mottagare för telemetri.
Plus min flygstol som gör det möjligt för mig att
sitta och flyga, efter en allvarlig skada på min
halskotpelare från en arbetsplatsolycka.
Här finns det inga flygregelordningsvakter, som
patrullerar utövande sitt ämbete !

Backen upp till pilotplatsen omgiven av brinnande färger.

Tre artefakter kan det tyckas…

Fortfarande blommar det i gräset. Blåklockan fick en ny chans efter regnen.

Den obligatoriska utblommade maskrosen.
Kanske så en del miljöpartisterna kände sig efter att ha
åkt ut från riksdagen efter röstsammanräkningen på valnatten…

En underbettad stenstod med näsan i vädret njutande sol…

Jag undrar, om de människor som med oändlig möda och med
för oss reellt okänt syfte, som reste dessa gravmonument kunde ana eller
förutse, att de stenar de reste skulle stå kvar efter mer än 1000 år ?
Hur mycket av det vi idag med vår teknik bygger står kvar om 1000 år ?