Jag har funderat lite på platser att utöva friflyg på. Det jag kommit på, är att det är tur för vår hobby, att vi överhuvudtaget kan finna en plats att flyga på.
Att flyga friflyg ställer krav på terrängens karaktär och att det finns fria ytor.
Som tidigare skrivits är det en gåva från skyn… att Bo-Eskil lyckats utverka tillstånd för vår tävling på Bollerup Lantbruksgymnasiums marker.
Alla OT-piloter och OT-intresserade skickar en tacksamhetens tanke till ordföranden i SMOS.
Som vanligt kommenterar jag sparsamt, för jag hoppas, du ser budskapet med mina bilder.
Säkert kommer det med dubbletter, men bättre fem
för mycket än en för lite.
Om någon vill ha bild i full storlek, så kan du maila mig. Adressen finner du på min blogg under rubriken: “Welcome to my blog”.
En vacker modell. Jag tycker det vackra sitter i förhållandet mellan vinge och stabbe. För det mesta har modeller som representerar tiden stabbar med lågt Re-Tal. Denna modells konstruktör har tänkt till, vilket gett bättre flygegenskaper.
Utan spaning ingen aning…
Martin och Fredde.
Lars reder ut det…
Matti en duktig modellflygare med mycket erfarenhet och kunnighet.
…för att kunna göra upp om titlarna inom mästerskapen för OT-Friflyg.
Att tävlingen hölls vid Bollerup, som Bo-Eskil hade ordnat, berodde på att ett dåligt beslut fattats i riksdagen, att de militära övningsfälten inte får användas av civilpersoner…
Ett märkligt och ihåligt beslut, som inte ens Fortifikationsverket kan hantera.
Vi får se vad som händer, för Rinkaby är det absolut bästa stället för ett friflygmästerskap.
Jag åkte ner till Bollerup på fredagen, därför det var den enda av de tre tävlingsdagarna, vilken jag kunde vara där.
Som pensionär är som alla vet, de flesta dagarna inbokade…
Väderläget fredag var ca 23 C, vind VSV 4-7 m/sek och 2/8 Cu.
Vinden lite för stark, men det var gott om lättflugen termik.
Platsen var bra, där man tagit skörden och där man nu hade en klövervall. Alltså skonsamt att landa i. Dessutom var det stora ytor, då modellerna drev iväg i vinden.
Jag gick runt och fotograferade i 5 timmar med min enkla utrustning.
Personligen strävar jag inte efter teknisk perfektion, för det klarar jag inte. Jag har inte tid att klabba med alla
inställningar. I stället vill jag fånga ögonblicket mer eller mindre, för att få en bild som kan skapa en känsla hos betraktaren.
Med betraktare avser jag en person med viss kunskap om friflyg.
Jag kommer att publicera 150-200 bilder i 4-5 poster.
Bilderna kommer i hyfsad tidsföljd i regel utan kommentar, för jag vill inte avslöja min okunskap, väl vetande att mina
besökare besitter oändliga kunskaper om OT-Friflyg.
Under dagen såg jag inte en enda haveri…och alla piloter var nöjda… och glada. Resultatlistor finner du så småningom här.
Här kommer bilder, för jag vet bilder…det vill mina gäster på bloggen ha.
Jag gjorde så gott jag kunde som fotograf…
…och det kommer säkert att dyka upp dubletter…but who cares ?
Briefing fredagsmorgonen Bollerup
De som gjorde det…
Fliteline Bollerup
Så här såg marken ut.
Fredde och Martin…
Martin pillemarisk ?
Fredde…en ung pojk, som alltid sprider glädje !
En liten skalmodell…är inte stor…
…men den flyger !
Per Q:s kärra får inställt motorns komp och bränslenål.
“Vänta tills ni får se den flyga ” !
Ett strävsamt par på väg ut…i rödklövern…
Lars med fru.
Lars kärra på linan.
Jo, det var en klövervall.
Att flyga…bild 1.
bild 2
bild 3
bild 4
bild 5
bild 6
bild 7…en fena
Flyg !!
matti suomalaiset ilmailijat
Eskos modell
Esko en modellflygare från broderlandet Finland som behärskar att bygga och flyga.
Jag blev betagen av modellen…
…eftersom jag ibland är estet…
Lars-Erik ger sin Slicker 50 en uppiggande spruta intravenöst inför starten… Off she goes…Ett ganska osannolikt utseende på en flygapparat. Men det är erfarenheten, som säger, att ett plan i denna klassen ska se ut ungefär så här för att flyga bra. Planet har passerat färgvallen. Landskapsfågeln…gladan. Andrea håller sin “Hector” i strama tyglar… Aktivt luftrum…
S-31 Supermarine Spitfire. Reginald Mitchells mästerverk. Bilden säger mig mycket.Per Q kollar sin motor…övervakad av frun…
Vi vet, att då man nått stadgad ålder, kommer nostalgikänslor.
Jag var inte född, då dessa tidningar gavs ut, men de speglar en tid, som var modellflyg- entusiasternas.
ARF fanns inte, ca-lim fanns inte, Oralight fanns inte eller radiostyrning.
Men, man hade intresse och entusiasm. Hobbyn var inte pengastyrd som nu, utan alla var likställda i stort sett.
Ibland önskar jag, att jag vore född 20 år tidigare, för att kunnat få uppleva denna modellflygets blomstringstid.
Bilderna kommer från tidningar utgivna 75-80 år sedan.
Upphovsrättsligt säger lagen, att copyrighten på tidskrifter upphör efter 70 år.
Dessutom är samtliga tidskrifter avsomnade sen många år.
Kolla bilderna, som är fotograferade ur tidningarna, vilket medför, att kvaliteten är vad den är.
Jag hoppas bilderna kan skapa en föreställningen
om den tidens flyg i olika former.
Angående ingressbilden, så tycker jag den utstrålar
för den tiden typiska honnörsord;
Redbarhet och ärbarhet. Låter kanske patetiskt i
dagens värld, men då hade bilden det den
uttrycker stark förankring hos människor.
Kanske något för MFN…???
Detta är en modell, som fortfarande byggs och som flyger bra. Vill du veta, hur bra den flyger ? Kom till SMOS tävling i sommar !
En av de två Fi-1:or vilka byggdes av Aktiebolaget Flygindustri i Halmstad ca 1943-1944.
BH-Beauty Planet tycks som taget ur en Walt Disneyfilm…
Lite suddig bild, men jag tycker den speglar en 1940-tals modellpilots stolthet,
över det han byggt. Dessutom är byggaren i enlighet med tidens tradition
en allvarlig ung man.
En dimmig bild som säger mycket om bland annat klädseln. Från vänster, golfbyxor, ridbyxor och stövlar, nypressade byxor, båtmössa, ghandiskynke och hatt….
Tänk om man anlänttill detta gäng i helikopter …medförande exempelvis en 1/3 skala modell av en jetkärra, eller en modern F3J modell och en drönare… Då hade vi sett det som kallas utveckling. Och troligtvis stumma modellflygare… Ja, det var bara en tanke, som snurrade förbi i min hjärna.
En tid för hjältar…piloten embarkerar sin Weihe på Ålleberg 1945…
Jag tog med denna ritning för kommentarernas skull… Skribenten gnäller på vingbelastningen och nosens utformning…
Detta var den segelflygtävling på Ålleberg som startade tävlingsverksamheten under organiserade former. Du kan se hangaren på Ålleberg, som finns kvar, till vänster skymtar en sedan länge riven startbrygga . I luften en Weihe (kärrhök)
Inför en tävling. Du ser man bara lagt kropparna på sidan.., Det gör man inte i dag.
I väntan på start inför SM 1945.
Fick man inte flyga Weihe, då fick man hålla tillgodo med Grunau Baby. Men det gick att flyga sträcka även med en Baby. Det hängde på piloten.
Weihe var ett vackert flygplan. Fortfarande efter nästan 80 år flyger relativ många Weihe fortfarande !
Varför startar man inte, när det är så fina Cumulus ?
En för mig i alla fall intressant historisk bild. Sven Rågvall och Bertil Dhlqvist från Halmstad båda och gamla bekanta till mig. Bertil Dahlqvist i student ? eller realmössa. Bertil är antagligen här ca 18 år gammal. Han såg likadan ut då han var 80…
En dansk kärra byggd av KZ-fabriken.
Så här ser den ut i dag i KZ-museum i Stauning.
En expressionistisk bild.
Hur många modeller har denna firma sålt månntro ?
Detta är allvarliga saker…
Ett snällt namn på en modell.
Modellsport i Falkenberg. En firma som jag tror höll igång till sent 70-tal. Ägdes av fadern till en av mina arbetskamrater. Firman var välkänd bland friflygare.
Här har man färglagt jacka och modell för att fånga läsarens blick.
Från mitt utomordentligt stora lager av bilder på modellflyg skrapade jag lite på ytan på bilderna, som berättar om friflygande skalamodeller.
Ingen jättestor klass som lockar radio och tv för att göra reportage, men en typ av modellflyg, vilket ställer vissa höga specifika krav på byggare och pilot.
Betänk dessa modeller är ofta små. Allt måste av byggaren
vara noga övervägt och vägt, innan man limmar in det.
En stor del av utmaningen är flygningen. För du har ju ingen radio, som kan påverka din modell i luften.
Det enda som påverkar din modell, är hur väl den är byggd, att du väljer rätt triminstsällning i förhållande till
flygomständigheterna och att du är i god psykisk balans
och fokuserad.
Då kan du få län för din möda och se din flygmaskin uppföra sig precis som du avsett…nästan. För mot det oförutsägbara kan man inte gardera sig och det är ju en av utmaningarna med friflyg.
Mästerskapet avhålls vid Skånes Fagerhult, en gränsort där
Halland, Småland och Skåne möts.
Tävlingen heter “Stibners Memorial”.
Här finns ett fint fält, som ni kan läsa om på min blogg om ni skriver “Skånes Fagerhult” i sökrutan upp till höger.
Två flyghjältar på omslaget till tidskriften “Flyg” 1943. Kolla pilotens enorma fötter…och medhjälparens välpressade byxor. Inget slarv, utan hel och ren, som det hette vid denna tid. I bakgrunden det bästa vi hade då; en Baby kanske tillverkad av AB Flygindustri i Halmstad.
Jag vet inte, om det är symptomatiskt, att vi åldringar gärna ser bakåt, därför allt var ju bättre förr…eller hur ?
Jag kom över lite flygtidskrifter från 40-talet, som tillhörde den då rikliga flygtidningsfloran.
När jag bar hem den tunga bunten, trodde jag, att jag gjort ett riktigt klipp…men efter att ha kollationerat med Sten Persson här i Halmstad förstod jag, att dessa tidningar på intet sätt är sällsynta i dag eller svåra att få tag i.
Där sprack den drömmen om ett begynnande liv i sus
och dus efter en eventuell försäljning.
Men icke förty, är tidskrifterna intressanta att bläddra och läsa i.
Vi får en god bild, hur livet för den flygintresserade för 75 år sen gestaltade sig.
Livet, som det var då, var väsensskilt från det vi har idag.
Folk hade helt andra preferenser och sätt att utöva sin
hobby för 75 år sedan.
Detta var en tid med större personlig uppoffring, eftersom man fick göra allt själv, om man ville nå sitt mål. Inte blev det lättare, att vara modellflygare under kriget,
då man var hänvisad till plywood, furu och bambulist…
eftersom tillgången på balsa var strypt.
Men omständigheterna gjorde, att modellflygaren anpassade sig och improviserade med de resurser, som fanns till handa.
Här kommer några bilder från denna för modellflyget så framgångsrika eran. Copyrighten på tidskrifter och
bilder upphör att gälla efter 70 år enligt svensk tryckfrihets-
lagstiftning. Därefter över går rätten till “Allmän Publicering”.
Ur lagtexten:
När fotografier inkluderades i upphovsrättslagen 1 juli 1994, bibehölls regeln att fotografier har en upphovsrättsgräns baserad på bildens framställningsår i stället för upphovsmannens dödsår, såvida inte fotografiet uppnår verkshöjd, för då gäller dödsåret. Skyddet för framställningsårskyddade foton (“fotografiska bilder”) är i upphovsrättslagen nu 50 år till skillnad från fotografilagens 25 år och skyddet för dödsårsskyddade foton (“fotografiska verk”) är nu 70 år – till skillnad för fotografilagens 50 år – och överensstämmer därmed med upphovsrättslagens skydd för andra verk.
BHT-2 Beuty…ser nästan ut som ett plan ritat av Walt Disney…
Jämförelsedata.
Min utomordentligt exklusiva Rolex eller Lurex ? väggklocka
på väggen i modellflygfabriken. Urtavlan i garanterad
100 karat högkvalitativ masonit. Värde…vågar inte
uppskatta det. Jag får väl ta den till Antikrundan ?
Kan det bli mera 40-tal ? Golfbyxor, skolmössa ett grotesk kavajliknande klädesplagg och en penna i bröstfickan. I handen greppar han sin modell, som säkerligen kostat, om inte blod, svett och tårar,
så i alla fall lim, zaponlack , japonpapper och siden. Ser du signalhornet på hans svarta
cykel med gummibollen man klämde på, för att få ljud ur anordningen ?
Han byggde modellplan…
…av olika sorter…
Han flög hemsnickrade glidflygplan…
Denna försåg han med ett “Ägg”.
En tidig hemkört glidflygplan på isen. Men hur ser spaken ut ? Har han skevroderfunktionen i det T-formade handtaget ?
Företagsam var han och saknade inte heller mod.
En kepsutrustad modellflygare med sin flygbåtsliknande segelkärra. Om inte annat så ser han sammanbiten ut i alla fall.
Ett Ultralätt plan. Godkänt för hjul och flottörer. Notera framkantsklaffen för att ge goda lågfartsegenskaper och möjliggöra flygning med hög anfallsvinkel.
Ett fult plan enligt mitt sätt att se det. Man behöver inte överge kravet på bra utseende bara för att få funktion. Det ser ut som ett plan i en Walt Disney-film.
SE-BIB en Piper PA-18 Super Cub. Normalt sett 150 bhp motor men finns med upp till 260 bhp motor. För bogsering av segelflygkärror ofta utrustad med 175-180 bhp motor.
Kanske den säkraste aeordynen; autogiron.
Fedingefältet
Fedingefältet mot sjön.
Propellrarna roterar åt samma håll.
Mycket kort rullsträcka innan rotation.
Engelsk knorr…landningsljuset i nosen.
Huvudstället indragbart i motorkåporna.
Här ser du hur klaffarna sitter upphängda.
Charmigt plan…får jag tycka det ?
Ägs av en privatperson i södra Sverige.
Jag får lite vibbar av en gammal Twin-Beach…
Motorkåporna ger mig en aning om släktskapet med De Havillands flygplan.
Här ser du de rejäla klaffarna.
Varför man byggde klaffarna som ovan ?
Troligtvis förenklade det produktionen, det blev billigare
och man försvagade inte vingens konstruktion.
En Grob-G109startar. Tillverkad 1983.
Alltenligt Transportstyrelsens uppgifter, hur mycket
vi nu kan lita på den myndigheten…
Vackert flygplan
Varför jag fotograferade denna MFI9 HB…
…var därför att andrepiloten till höger…
…var en hund !
Vovvov !
Låt mig avsluta med en mödosam start av en Kanadagås…
…här gäller det att paddla på med benen så fort det går…
I Skånes-Fagerhult i gränstrakterna mellan Skåne, Halland
och Småland anordnas varje år den 1. Maj en träff av Maskinskyddarna, Skånes Fagerhults Moppers och Skånes Fagerhults Framtid.
Platsen är det gamla flygfältet.
Flygfältet anlades på 30-talet som ett nödlandningsfält för
postflyget mellan Malmö-Stockholm. Under Andra Världskriget
var det ett reservfält för Flygvapnet, som hade det som tillfälligt
fält för nödlandande utländska militärplan.
Efter kriget var det ett civilt fält, som numera är privatägt.
Det finns mycket historia runt fältet så googla så finner du
mycket. Du kan även söka på min blogg i sökrutan på Skånes-Fagerhult så hittar du fakta om platsen.
Vi åkte dit den 1. Maj, som är datumen för träffen. Förvånansvärt
mycket folk och maskiner.
Det första jag såg, var en 50 år gammal moped som en äldre
man kom körande med. När han drog på spann bakhjulet
och gruset sprutade.
Om den var trimmad ? Så mycket det gick ! Om han hade hjälm ?
Nä, han hade en tidsenlig skinnhuva. Om här fanns
gott om representanter för ordningsmakten ? Nej.
Här fanns garanterat inga avgasrörtrimmade EU-moppar !
Detta är svenskt Outback-Country.
Här fanns två tandemmopeder från tidigt 50-tal bestyckade
med påhängsmotorer.
Undrar hur det såg ut, då han och hon kom knattrande på
ett slikt ekipage med tält och sovsäck på pakethållaren under
semestern längs de svenska lutade grusvägarna…
Bilderna kommer att visa, vad vi såg.
Om jag ljugit om någon teknikalitet, är jag säker på,
att någon av mina läsare kan rätta mig !
Vad som var mycket intressant, var ett av flygplanen.
Det kommer en särskild post om det på bloggen, då det var
en raritet för de flesta.
Tiden gick fort då vi var där och efter 4 timmar kvistade
vi hem fulla av intryck, varm korv och läsk.
Kom med på en rundtur !
Vi anlände vid 12-tiden.
Som du ser var det gott om besökare.
Flygfältet ligger i en vacker trakt med sjön just i förlängningen.
Att köra veteranmoppe är i dag populärt och föreningar dyker upp överallt för att kunna ta åt sig den spirande nostalgin kring begreppet mopeder. Betänk hur mopeden förändrade livet för en 15-åring 1955… Nu blev han oberoende på ett sätt. Han kunde flytta sig oberoende av buss, föräldrars bil osv. Det blev frihetskänslan som vann.
Två praktexemplarer av tandemcyklar med påhängsmotor i originalskick.
En påhängsmotor jag minns var Viktoria.
I regel tvåväxlade.
Vad är en HD eller Ducati mot detta ?
Nästan alla gamla entreprenadmaskinerna var i aktion
En Caterpillar från 50-talet.
Rejäla don. Det är därför den fungerar i dag 65 år efter den byggdes.
Inte direkt fly-by-wire…men det funkar ännu !
Ett avsomnat fabrikat. Kolla kylarlocket rustika konstruktion.
Vi som har nått mogen ålder, visst kommer vi ihåg dåvarande Vägkassornas väghyvlar
lackerade i en grå färg. För många år sedan var en stor del av vårt vägnät grusbelagt.
Detta krävde underhåll i form av hyvling och efter det beläggning med lut från
processindustrin. Luten gjorde vägbanan hård som betong och dessutom minns
vi åldringar, hur speciellt det luktade. Lite syrligt sött.
Vickers kända för att tillverka flygplan, producerade under kriget också
stridsfordon och för att hålla igång produktionen efter kriget tillverkades
dessa arbetsmaskiner på grundval av deras erfarenheter. De utmärkte sig
för hög motorstyrka med sin 6-cylindriga överladdade med kompressor Rolls-Royce diesel på 180 bhp. Den hade en genial upphängning av bärhjul
, vilket möjliggjorde högfart i svår terräng. Tyvärr ingen stor kommersiell
framgång, då man försökte derivera något från krigsproduktion till civila marknaden.
Tänk bort bladet/hydrauliken, sätt på ett torn med kanon och du har en stridsvagn…
Denna maskin utstrålade kraft. Den gjore 45 km/timman.
Se på de stora bärhjulen…nästan som på en Centurion MkIII stridsvagn.
Om den var snygg….njae… Chevrolet Impala 1959…tror jag.
En ombyggd Volvo från 40-talet, som nu är kranbil.
Ingen konservburksplåt i de framskärmarna som på dagens bilar.
4 cylindrar bensinmotor, sidventilare.
Motvikt och det klassiska Volvo-märket.
Kolla drivaxeln till kranen som går igenom brandskottet.
75 år gammal front. Respekt.
Om den fungerande ? Självklart tickade den på !
Som en cockpit på en Jumbojet…
Traktorparaden
En Scania lastbil ombyggd med hydraulisk arm och skopa. Det var så flera industrier uppstod. Jag tänker på truckindustrierna i Småland. Uppfinningsrikedom, vilja och envishet skapade de nu framgångsrika företagen inom logistik.
Dodge Kingsway Custom 1951…
Motor 3.5 l ca 100 bhp.
En rak 6:a. Den bara tickade på tomgång.
Så här borde alla bilar se ut i sin interiör…Karaktär.
En av bygdens söner tar en sväng i sin traktor.
Så här såg en lastmaskin ut på tidigt 60-tal. Då var maskinerna bakhjulsstyrda. En tiltkolv och två lyftkolvar. Då man bräckte med skopan kunde man, om man tog i för mycket; stuka kolvstången till tilten.
Trots utseendet. Den startade.
En av de första ramledsstyrda lastmaskinerna, vilket gav maskinerna mycket bättre kapacitet och anpassningsförmåga.
En 60-tals väghyvel i aktion på gruset.
Japp, denna maskin fungerar. Hydraulmanövrerad vilket torde tyda på tidigt eller mitten av 60-talet.
Någon maskin kör cabriolet nu…
6 cylinder dieselpower.
Ja du ser vem som byggt motorn.
Bolinder motor. Lillebror till Volvo Minns du Bolinder & Munktellmaskiner ?
Min morfar hade en B&M traktor. Årsmodell ? Ska jag gissa ca 1940-1945. Gick på nästan
vilket bränsle som helst. Allt från diesel till nästan råolja. Startades genom att man
värmde en tändkula med en blåslampa. När den glödde vevade man igång maskinen
genom att vrida svänghjulet. Jag minns fortfarande ljudet tidigt om morgonen,
när blåslampan stod och väste, då traktorn skulle ut och till exempel driva
det gamla tröskverket hos grannen. Tröskverket drevs via en enormt lång flappande
drivrem från remskivan på traktorn. Jag tyckte alltid det var ett mirakel, att remmen
spårade på remskivorna. Jag fick det förklarat av morfar. Vill du veta varför,
så gör en googling. Traktorn var nästan odödlig maskinellt. Den bara tuffade på.
Det är här SMOS Skalatävling, Riksmästerskapet
brukar avhållas. Just dessa bilderna visar, att vädret var härligt med gott om sol och termik.
Annars har vi de sista åren haft regn…som genom
ett mirakel gjort uppehåll, så vi kunnat genomföra
tävlingen In Good Spirit.
Som sagt, några snapshots från en av våra tävlingar, som kanske kan ge oss lite tillförsikt för den goda friflygframtiden, som närmar sig.
Har du sett, att dagarna redan nu, den 24 Januari,
har blivit längre ?
Som vi sjöng 1965: “…den ljusnande framtid är vår…”
Framtiden tillhör oss friflygande ungdomar…eller hur ?
Häng med oss,vilka ser framtiden som möjligheter !
Lacy climbing
Aim for the sky !
Aero- eller akrobatik av Sten Persson ?
Pär Nilsson Helsingborg
Christer från Lund
Håll trycket uppe…
Stens fantastiska flygmaskin. Tänk en radio i den…
Motor som går på luft…
Kommentarer var onödiga.
När jag ser Anders sitta kontemplerande på marken i sin stråhatt, kommer jag att tänka på Gösta Ekman i “Äppelkriget” då han blev förtrollad av Monica Zetterlund och hans likadana stråhatt antog gargantuanska proportioner…minns du ?
…sa mig, att det var Sveriges bästa
modellflygtidning som anlände.
Jag behöver väl inte säga, vilken jag menar, men för säkerhets skull:
Det var den utomordentligt välskrivna tidningen “OLDTIMER”, vilken skrivs och ges ut av Sveriges Modellflygares Oldtimer Sällskap.
Denna tidning, som jag inte läser mellan brevlådan och köket,
utan detta är en modellflygtidning jag läser med eftertanke i lugn takt,
då det den förmedlar är så intressant.
Om du också vill läsa den ? Klicka här, så kan du få dig högtidsstunder
6 gånger om året.
Sök på begreppet “oldtimerflyg” i sökrutan upp till vänster så kan du bilda dig en uppfattning vad OT- friflyg är.
Eftersom vi modellflygare av outgrundlig anledning, vilket sägs vara ett Riksdagsbeslut/Fortifikationsverksbeslut, som slår fast att militära övningsområden inte får användas för vår verksamhet, var vi tvungna att ha en annan plats, där vi kunde ha SM för
friflygande OT-modeller.
Platsen var möjlig att finna, tack vare Bo-Eskil, vår ordförandes arbete, ordnade så vi kunde vara på markerna i närheten av häst- och jordbruks- gymnasiet i Bollerup.
Platserna vi flög på var ok, men problemet är, att vi kan vara där först, sen man tagit av åkrarna, vilket lägger vår tävling i september.
Som du vet, är vädret då mera osäkert, med ofta inrullande lågtrycksfronter från väster med tillhörande regnområden.
Naturligtvis drabbade det oss.
Hur kan det lösas ? Tja inte vet jag, men eftersom det enligt anslagna skyltar vid Rinkaby sägs, att Allemansrätten gäller på övningsfältet, så kan vi väl vara där ?
Jag anser, vi ska köra en liten träff där och se, vad som sker. Personligen tror jag inte vi blir bortmotade, om inte övningsverksamhet pågår.
Värt att testa. Fungerar det, kan vi avverka tävlingen i Juni där då.
Med tanke på att man hade scoutmeeting där i somras med flera tusen deltagare, borde, anser jag, ett gäng äldre modellflygare få flyga där under två korta dagar ?
Ja, detta bara en idé.
Här kommer lite fler bilder och som jag påpekat, var det svårt att fotografera med tanke på det usla ljuset, som begränsade möjligheterna.
Här är en bild på kameran som tog de flesta bilderna !
Under mina spaningar på YouTube efter gammalt modellflyg finner man ett och annat.
En liten engelsk snutt från engelska Pathé och en
ganska välgjord film av en tysk modellflygare,
som han konverterat från 8 mm film..
Kolla klädseln på de engelska piloterna…hatt, kostym, vit skjorta och slips.
Vi är väl inte lika eleganta i dag.
Du kan också lägga märke till radioutrustningen.
Servona , de är stora som smörpaket…förr kallades servo
för…rodermaskiner. Med tanke på storleken då, kanske
mera adekvat benämning ?
Så det är lite lättare i dag. Tänk bara på reversering av servo. Hur gjorde vi förr ?
Jo, vi tog isär servot, skiftade strömkablarna på motorn och skiftade ändkablarna på potentiometern. Sen justerade vi mittläget genom att vrida kolbanan på servot, monterade ihop och bad en bön att vi inte lött fel, så det skulle
ryka, då vi slog på…
I dag trycker du på en knapp.
Men för 50 år sedan gick det till som på videon.
Stillbilderna har jag klippt ur Youtubevideona.
Minns du Skyleader Clubman ? Kallades Störleader av kända
orsaker. En radio tillverkad i England och såld och servad av
Rune Svenningsson i Gislaved. Populär under 70-talet.
Synd man inte kunde flyga med den…och vara säker på att åka
hem med en intakt modell…
Två brittiska herrar med allvarlig uppsyn.
Detta kallar jag rejäla…servon med plåthöljen. Ser du hur stötstängerna är anslutna ?
På gavlarna där en arm stack ut ur lådan.
Vid denna tid användes 5-poliga kontaktdon, eftersom servonas konstruktion krävde det.
Vem minns fabrikatet Sprengbrook ? Observera ordet “Precision” som man tryckt på etiketten med flaggan för
det Förenade Kungariket. Undrar hur det var med precisionen egentligen ?
Man ska var snyggt klädd, om man ska ratta sin nybyggda multikärra ! Och så kan man ju njuta av “A nice cup of tea”.
Här får du de sista planerade bilderna från Bollerup och det Svenska Mästerskapet för Friflygande OldTimermodeller.
Hoppas mina inlägg har gett dig en känsla för vad friflyg med modeller konstruerade för 50-80 år sedan innebär.
Själv var jag tvungen att lämna tävlingen kl 1300 på lördagen, så vad som hände därefter, har jag inte dokumenterat. Vi ses vid nästa års SM, om allt är med oss !
Detta är bilder från lördagens tävling.
Blåsigt och lite regn då och då.
Svårt att fotografera men lite bilder blev det.
Ånyo är bilderna tagna med en systemkamera,
men flera bilder är från min Mobius “Kepskamera”
därav grynigheten.
Det kommer en mindre post med bilder till så håll ut !
Bilder och text (C) hangflygning.se
Modell, regnställ och stövlar. Standardutrustning SM i OT-friflyg 2017
Ser ut som en paradox, att man flyger med OT-Modeller på ett fält, som ser ut att var planterat med vassa pinnar…
Markku startar
Hur många av oss springer på en leråker då vi är 92 ?
Det var frisk vind, vilket frestade modellen…
…vilket Markku försökte lösa genom att spring med vinden…
…och försöka koppla ur…
…för att rädda sin modell…
..men det är svårt…
…och vingen lossade varvid…
…Markku kunde bara åse hur delarna…
…singlade ner som konfetti…
…här syns kroppen på väg ner i marken…
Dock detta haveri visade på ett utmärkt sätt, vad
begreppet “rotation” runt en bäryta innebär,
då vingarna roterade sig fram i en cirkel i luften.
Om du är intresserad läs här och förstå.
…och piloten kan bara stå och se på…
Men som du ser blev det inga större skador på modellen.
Hämeenlinna modellflygklubb
Pär Q
Helkoncentration från Pär.
Aurikel…ett säkert kort.
En modellflygdag i Skåne.
Lars modell på väg mot marken.
Svåra skador, men lagades i bilen för att åter kunna flyga.
Martin, Fredde och Lars-Erik.
I väntan på termik ?
På vårt boende Österlens Gästhärbärge. Floda, Martin och Fredde.
Om vi inte hade bra väder, så hade vi som bodde hos Henry på Österlens Gästhärbärge ett mysigt boende med en utmärkt frukost, som sörjde för vårt energibehov långt fram på dagen.
Söker ni en plats att bo så kolla på Österlens Gästhärbärge.
Ni kommer att få en fläkt av tidigt 60-tal…
Tävlingen fortsatte avbruten eller störd av intermittent nederbörd. Men som tidigare sagts, dåligt väder stoppar inte en sann modellflygare.
Vi körde på och vi genomförde tävlingen även om vissa betingelser var emot oss.
Nu blir det bilder. Tagna med min systemkamera och min “Kepskamera” en Mobius.
Jag ville visa att flyga en canard inte är enkelt…
Fena och sidoroder på en av Markkus canarder. Det som syns just framför fenan är…vingen.
Är stabbens tiltning…för modellen ska kurva…
..nja, tiltningen är nog i häftigaste laget.
Så Ove från Danmark och Andrea rättar till det.
En Kalle Anka klar för start.
Sammanlagt 140 års modellflygerfarenhet ! Respekt
Markku ska släppa Mattis “Bernfest”.
Bernfest, en mycket välflygande modell…
Jag har sett och dokumenterat flera sådan modeller och de flyger alla mycket bra.
Ska jag ha en teori varför den har så fin flygkaraktär, vill jag peka på V-stabben. En optimal V-form, rätt stabbprofil och hyfsat Re-tal.
Man kanske inte väger in Re-talet på stabben alltför ofta…kanske man bör göra.
Jag tycker med min erfarenhet, att en V-stabbe med mindre V-form flyger bättre. Detta gäller rc-modeller avsedda för termik. En stabbe med moderat V-form borde även gynna en friflygande modell.
Markku drar upp Kalle Anka, en av sina canarder.
Det ser märkligt ut med en modell, som tycks flyga baklänges på linan…
Än så länge allt under kontroll…
…men börjar inte stabben ändra anfallsvinkel nu ?
Jag med min dåliga kunskaper i friflyg tycker,
att modellen fusar på linan ?
Kolla stabben…
Kalle Anka fusar ner eller snurrar ned av annan orsak.
Linan sitter ännu fast i kroken.
..och Kalle Anka närmar sig Terra Firma.
Där släppte linan.
Modellens beteende efter den hade släppt linan var väl som då den fusar.
En märklig modell, canarden. Canard betyder anka på franska.
Snart nog…
…landar den oskadd.
Bo-Eskil ordförande SMOS Sverige.
En vacker modell med klassiska kännetecken för sin epok.
