Ofta hävdar jag, att det händer alltid något icke planerat, då jag är ute för att få mig en sväng i luften.
Det gör det också. Behållningen av min flygning behöver inte vara själva flygandet med modellen, utan något som är associerat till det.
Läget onsdag var vad gäller vädret, att vi hade en högtrycksrygg över södra Sverige, som gav ett stabilt väder med mycket sol från en klar sky.
Ingen molnbildning på grund av inversion, luften troligtvis genomvarm varför förutsättningarna för termik som bildar Cu-moln var dåliga.
Dock, torrtermik, det vill säga termik (varm luft som stiger) som inte skapar de vita Cu-molnen var trolig.
Start kl 11 med min ”Introduction” försedd med vario och en Mobius i fall att…
På 40 m fick jag en blåsa och kunde efter lite gnet komma så högt jag önskade. Väl på höjd märktes att termiken var stark och framför allt utbredd.
Man tycktes glida runt i konstant lyft. Det gjorde det hela enkelt, men för att få lite spänning i flygandet, bromsade jag ner mig, för att se på vilken lägsta höjd jag kunde fånga en blåsa.
Det lägsta, enligt min exakta höjdmätare angav, det var 14 meter.
Uppe i skyn drog vråkar förbi under sin migration till södra Europa eller Afrika för en behaglig vintervistelse.
Ännu tycks inte flytten kommit igång riktigt,
för då kan du få se, hundratals vråkar ligga kurvande i samma termikblåsa.
Ormvråk är en mycket skicklig termikflygare… nästan lika bra som min modell… …vilket man inte kan säga om gladorna.
De har inte samma nedärvda förmåga att flyga termik som vråkar och bra modellflygplan.
Ofta piggybackar gladorna på ormvråkar eller min modeller. det märkliga med glador är, att om jag lägger min modell och kurvar i sjunk, händer regelmässigt att gladorna slår sällskap med min sjunkande modell…inte speciellt smart.
På den platsen jag flyger häckar, vill jag säga nästan en koloni med glador i ett skogsparti, så att flyga med glador här, det är ingen ovanlighet.
Så även i dag var det livlig rovfågelsaktivitet.
Naturligtvis hoppades jag få med någon fågel
i min kamera, som jag flög rote med i blåsan.
Min kamera satt monterad i 45 graders vinkel åt vänster på ovansidan av nosen filmande video.
Min kamera, en Mobius, som är en favorit, den tar förvånansvärt bra bilder och video och jag rekommenderar den varmt.
Bilderna är till ytterligare visso klippta ur videon, vilket på verkar kvaliteten. Mina bilder är oxå starkt uppdragna, vilket försämrar bildkvaliteten.
Men det handlar inte bara om kvalitet och pixlar. Det handlar om att vara på rätt plats vid rätt tid.
Så lite bilder blev det.
Mun tid i luften blev nästan 3 timmar och för dessa 3 timmars flygning hade jag förbrukat 545 mA för mottagare, servo och elmotor. Ganska energisnålt eller ?
Eller kanske en indikation på hur bra termiken var.
Efter 3 timmar i flygstolen var jag genomstekt och avbröt. Jag sitter, om jag kan, alltid i skuggan av min bagagelucka för att inte bli för knaperstekt i solen.
Men jag for hem mycket belåten efter en fin upplevelse och spänd på, hur min eventuella bilder blev.
I morgon blir samma väder, så då tar jag med en ny stor elseglare !
En gröda som håller sig grön även i torka är fodermajs. Fortfarande grönskande i det gula landskapet.
…om man inte iakttar lagar, förordningar och bestämmelser…
Jag besökte stranden i Tönnersa vid Laholmsbukten i akt och mening för att få mig några vändor med min ”Arrow”, vilken är en av mina favoritmodeller.
Den har 15 år på nacken nu !
Som vanligt parkerade jag på parkeringen, som rymmer ca 200 bilar. Jag var den enda besökaren, så man behövde inte trängas.
Utan att tänka mig för, satte jag min bil en liten bit från bordet och bänkarna, för jag bekvämt skulle kunna utföra preflightkontroller.
Därefter promenad till hanget där jag fick mitt lystmäte tillgodosett av flygning och efter sista landningen gick jag med glatt humör tillbaka till parkeringen.
Där fanns fortfarande bara en bil och det var min.
På väg mot bilen såg jag en illavarslande gul lapp under vindrutetorkaren.
Jag fick en, kan vi säga, motsatt känsla som man kan få,
om man vunnit 1000 spänn på lotto…
Måtte det inte vara sant var min tanke…
Men det var sant. 700 kronor skulle det kosta mig för jag inte ställt bilen i rutan…
Allmänpreventivt bötfällning ?
Jag vet att det inte lönar sig att argumentera mot de som lappat bilen, men kunde han eller hon inte satt en påminnelselapp på rutan, som säger att parkering
tillåts endast i rutorna ?
Jag vet att Halmstad Kommun har tagit i med
hårdhandskar, då det gäller parkering längs stränderna.
Tönnersa var en plats där tyska husbilsturister ställde upp sin fordon utan kostnad under hela sin semester och det blev under åren fler och fler.
Så jag förstår myndighetens agerande.
Om jag betalat ? Naturligtvis betalade jag, vilket var surt.
Men vad är alternativet ? Jag satte in pengarna på deras bankgiro för att få detta debacle ur världen snarast möjligt.
Nästa gång jag var där, parkerade jag i rutan och fotograferade min bil på rätt plats.
Tur det inte kostat 700 kr varje gång jag varit och hangflugit, då hade jag varit en fattig man just nu, med tanke på hur
mycket jag flyger !
Onsdagen var en dag med superväder för termikflygning
Vilket jag utnyttjade. Första start kl 0900, eftersom jag hade skäl att misstänka, att sjöbrisen skulle komma och komma tidig ,
vilket skulle förstöra möjligheterna till termik upp till 1000 fot.
Det stämde, för klockan 13 kom sjöbrisen.
Jag fick 2.5 timma i luften, så visst var jag nöjd. Termiken då var stark och utbredd. Ska jag klaga, var det, att min motor var underdimensionerad, men den ska bytas i morgon.
En härlig dag !
Som vad det gäller flygning inte är slut. Mot kvällen blir det en resa till Hovs Hallar, om vindprognosen håller, för hangflygning.
Att stå vid Hovs Hallar vid 21-tiden och flyga i svag vind, är en sinnlig upplevelse !
Lite bilder från termikflygningen och en videosnutt…
Sjöbrisen ankommer. Molnfritt kl 1300.
Vad säger du om segelflygvädret ?
Landningen ok. Nu sitter jag upp på min häst och rider hem till Tombstone…
Jag måste ju göra något…även om inget är planerat för dagen.
För min del blir det att åka och modellflyga. Och då hangflyga.
Märkligt jag blev så intresserad av hangflyg. Jag skyller på Pär Lundqvist, som lockade in mig på denna del av
modellflyget.
Det har jag aldrig ångrat, eftersom det har givit mig så
många makalöst fina upplevelser under dessa nästan 50 år !
Jag vet , att varje gång jag beger mig ut med min modell, så händer alltid något oväntat. Det är ju det, som gör
allt spännande.
Även dagens besök vid Tönnersa medförde överraskningar.
Det ska berätta en annan gång.
Jag tycker att maj och juni varit kalla. Inga badgäster på stranden med mycket få undantag. Då jag växte upp och
vi hade sommarlov i realskolan eller gymnasiet omkring
den 5-7 juni, hade vi som tradition att åka till Brottet
eller Tylösand för att bada. Men nu ? För kallt, eller vad säger du Greta ?
Vinden då jag dök upp vid mitt flygställe var ca 3 m/sek. Den ökade sedan snabbt upp till 6-8 m/sek.
Det genererade naturligtvis ett väldigt bra lyft.
2 timmar, nästan, fick jag i luften och jag åka hem med ännu en positiv upplevelse.
…men någonstans måste man ju vara för att kunna utöva sin hobby, modellflyg. Om man nu inte vill falla i dvala framför passiviseraren nummer ett, dumburken.
Nej, jag föredrar att säga:
Ut i naturen hangburen !
Vilket jag gjorde i fredags.
Det var västlig vind ca 3-5 m/sek och då borde det vara goda förhållanden på Tönnersahanget vid stranden.
Alltså iväg med två modeller och lite kameror.
Parkeringen nästan tom på bilar och då jag kollade
träden, bedömde jag vinden, såsom varande helt ok
för min Spirit. Som förresten dagen till ära fått sin
kropp nylackerad med Gekås fina och billiga akryllack.
Montering och sen bort, ca 500 m, till min pilotplats. Tog en spaning på kanten och på stranden de första badarna. De badade faktiskt oxå trots knappa 17 grader
i vattnet. Det sa de i all fall, då jag träffade badarna vid parkeringen.
Nåväl, iväg med Spiriten laddad med en GoPro i
nosen och själv hade jag min Mobius på glasögonskalmen.
Alltid roligt att dokumentera sin flygning.
Jag förväntade mig vid utkastet, att det skulle vara a piece of cake att flyga..
Men nej, det var uruselt lyft. Jag inser, att min GoPro i nosen gjorde modellen
framtung och orsakade skadligt motstånd och turbulens
över stabben, men jag har flugit så många gånger förut
med samma setup utan att uppleva problem.
Hur som helst så kämpade jag på, i det att jag tycktes studsa framåt längs kanten…
Det blev så småningom landning och jag monterade
bort min ombordkamera.
Utkast och jag märkte att vinden ökat och att det var annan
karaktär på den.
Första flygningen skedde i vindar, som var termiska
, medan den senare flygningen skedde i laminär havsvind.
Således var det enkelt att flyga under dessa förhållanden.
Då jag flög, observerade jag en annan hangflygare ca 500 m norrut, som flög, tyckte jag, dynamiskt, då modellen hade en bana, som tydde på det och modellen gick snabbt.
Modellen var vit och piloten var skicklig.
Jag tänkte, att det var kul med ännu en entusiast här. Planerade att gå till honom och prata, efter jag landat.
Att landa på stranden är att rekommendera för att hålla modellen hel. Men vi som flugit här i 50 år, vi frestas att drabbas av högmod och landar just bakom
hanget av bekvämlighetsskäl.
Det kan straffa sig. Det är mycket turbulent bakom kanten och virvlarna kastar din modell helt slumpmässigt i luften.
Jag gjorde två landningar i dag. En som var dålig, då turbulensen virvlade runt med den stackars Spiriten som ett löv och jag kunde med knapp nöd komma ner i ett stycke. Ren tur var det.
Andra landningen valde jag annan inflygning och då blev landningen kontrollerad.
Då jag skulle gå till parkeringen, avsåg jag att besöka den duktige hangflygaren, som idogt höll på med sin
flygning norrut.
Det blev lite av en antiklimax, då jag klättrat uppför sista kullen, så jag fick fri sikt till honom.
Det var fiskmåsar som upptäckt tjusningen med Dynamic Soaring !
Såedemede !
2 timmar i luften blev det i alla fall, så jag blev nöjd.
Alla bilder klippta ur Mobiusvideon. Videosnuttarna från min GoPro i nosen och min Mobius på mina solglasögon.
Häng med om du orkar och glöm inte ticka för HD 1080 i spelarens inställningar.
Pilotplatsen Tönnersa Strand, ca 500 m söder om parkeringen.
Ser du nybildningen av dynkanten framför den stora?
De som påstår att dynerna på grund av klimatförändringarna
orsakar en borterodering pratar i nattmössan.
Transporten av sand är ett Pater Noster verk.
Hur kan jag vara tvärsäker ? Jo jag har studerat sandens dynamik
här under 50 år. Därför kan jag dra slutsatserna.
Min Spirit vinglar fram.
Då den laminära vinden, återställdes det goda lyftet.
Great Planes, Spirit ELite är ett synnerligen välflygande plan. Synd att företaget lagt av att tillverka dessa. Trots många påstötningar från modellflygare.
Jag och min rotetvåa…
Min Spirit utrustad med ombordcam i nosen.
Detta är mitt FYRTIONIONDE år som hangflygare på Tönnersa Strand. …
De sista dagarna har en högtrycksrygg växt in över Skandinavien, vilket har stabiliserat vädret.
Vad vi hangflygare kan hoppas på, är nordvästlig vind eller sjöbris vid kusthangen.
Tisdagen öppnade med solsken, 15-20 grader varmt och i Halmstad i stort vindstilla.
Min planering var att åka till Hovs Hallar med hoppet, att sjöbrisen skulle dra igång vid 11-12-tiden.
Vindmätaren på HH visade 0 m/sek…
Nåväl, jag packade in min ”Introduction”, vilket är en tjeckisk modell med 305 i spv.
Vikt strax över 900 gram inklusive allt och synnerligen välflygande.
Nedkommen till det nu försommarvackra Hovs Hallar möttes jag av västnordvästlig vind. Styrka ca 1 m/sek.
Min erfarenhet av Hovs Hallar, 50 års flygande, sa mig, att en lätt modell kommer att kunna flyta.
Upp till pilotplatsen och iväg. Trodde jag…modellen dök rakt ner nästan genast efter utkastet.
Som tur var inga skador, men varför dök den ? Jo naturligtvis gick höjdrodret på fel håll !!!
Jag hade programmerat om min klaff och under detta troligtvis kommit åt funktionen, som ändrade riktning på höjdrodret.
Alltså mitt fel.
Efter korrektionen av mitt höjdroder blev det nytt startförsök.
Det blåste mellan 0.5 och 1 m/sek, så jag var aningen tveksam.
Men hanget bar. Inget våldsamt lyft, men tillräckligt för min modell. Är det dåligt lyft, då får man flyga noga. Inget onödigt
vevande med spakarna, det skapar motstånd och ligg i bästa lyftet.
Att gneta på i marginellt lyft, det kan vara en utmaning och
det är spännande.
Vinden ökade något efter hand till ca 1.5 m/sek, vilket gjorde stor skillnad på hangets förmåga att lyfta högre.
Jag satt på bänken och njöt varje sekund av min modellflyg tillvaro och tänkte, att bättre än så här kan det inte bli !
Min start var klockan 1015 och jag landade slutligen 1450.
Om jag var nöjd…det vore ett understatement.
Således fick jag njuta av min flygning och uppleva naturen, samt inte minst träffade jag vetgiriga och trevliga människor som passerade.
Att få göra propaganda för modellflyg är mycket roligt, enligt mitt sätt att se det. Speciellt då man får tala med intressanta människor.
Intressanta människor… det träffade jag i tisdags.
Det hade jag aldrig gjort i dvalan framför en tv.
Här är lite bilder och en videosnutt.
Häng med en sväng…
Det som gör modellflyg möjligt…
Viktigt för mig…fri horisont.
Här sitter en modellflygare och njuter tillvaron !
Allt är grönt…utom skyn…
Iväg !
Ser bra ut…i 2 sekunder…
…för sedan…
…bär det mot jordens medelpunkt…
Men sen gick det fint.
Jag och min modell vid Segeltorp
Förstår du varför jag är en hängiven modellflygare ?
Det var gråmulet, regnet hängde i luften och det
blåste 6-8 m/sek.
Alltså upplagt för att åka till Tönnersa och få en stund på hanget med min Spirit.
Min Spirit, som jag inte vet hur många timmar den
har i luften, var nygenomgången och kroppen hade
fått ny fin vit akryllack.
Allt var upplagt för en fin flygsejour. Men, men allt
var inte helt bra.
Då jag efter en ganska lång promenad kom fram
till pilotplatsen, fann jag att vinden var visserligen
jämn och stark, men det blåste ca 30 grader snett
från norr.
Nu vet jag, efter 50 års flygning här, att det går
att flyga även på sned vind, då hanget vrider upp
vinden.
Så modellen monterades, jag kollade att att alla
roder rörde sig och att de gick åt rätt håll och
kastade ut.
Min Spirit har alltid flugit superfint efter all
fintrimning, men nu…den vinglade fram som en
drucken längs kanten och jag lyckades med tur
landa den utan skador i en dynkant.
Jag hämtade modellen, borstade av sanden och
kollade mina roder.
Då kom jag på felet: När jag aktiverat mixern, som jag alltid använder på Spiriten, vilken mixar
skev och sida, visade det sig att sidorodret gick
åt fel håll….
Alla roder inklusive sidoroder gick på rätt håll
omixat, men mixat blev det fel. Bra man hittar
sina fel. Felet avhjälptes, rotationsriktningen reverserades på mitt sidoroder i mixern och
modellen flög ånyo som en dröm.
Där ser man, hur det går, då man slarvar. Kan
bara skylla mig själv.
Hur som helst så fick jag 1.5 timma i luften,
eftersom jag var så flygsugen.
Under min flygning filmade jag dels med en
ombordkamera och med min” glasögonkamera”,
men jag har publicerat så mycket film med
min Spirit”, så jag vill inte trötta er.
Men lite bilder blev det och de är klippta ur
videon från min lilla ”Mobiuskamera” därav
den lite darriga kvaliteten.
Håll tillgodo !
Långt och fint kusthang som är lättfluget, men som kan vara en utmaning, om flyger fort nära kanten.
Han slutar aldrig att överraska oss, flygaren och byggaren John Woodfield från Cornwall i England.
Denna gång har han byggt en canard med X-vinge. Stabben är en all flying och modellen har skevroder på de övre vingparet.
Modellen tycks flyga så bra, som man kan begära.
Inte lika agil och snabb som en konventionell
modell, men en ovanlig konstruktion från Johns modellplansfabrik.
Ja, jag kallar det hans fabrik, med tanke på hur många modeller han klämmer fram. Han tycks producera en modell var 14. dag…
Kolla videon och bli om inte annat avundsjuk på hans hang .
Det är vackert vid den Cornwallska kusten i sydvästra England…
…nästan som vid Hovs Hallar…
Som jag ett flertal gånger sagt, har inte vädret varit med oss hangflygare på Västkusten.
Vi har haft låsta tryckfördelningar vilket skapat mycket ostliga vindar, vilket du förstår inte är gynnsamt om du är hangflygare på Västkusten.
Nu har jetströmmen ändrat sig och därmed förändrat lågtrycksbanorna över Atlanten. Har vi tur…kan det växa in en högtrycksrygg över Skandinavien och ge oss väst till nordvindar.
I måndags fick vi en föraning. 9 grader varmt och västlig vind 6-8 m/sek från väst med dragning på nord.
Alltså in med modellen i bilen och iväg runt lunchtid till hanget vid Laholmsbukten.
Modellen, ”Inside” en RES-model 305 cm spännvidd.
Vikten ca 900 gram…
Jag var rädd den inte skulle klara den friska vinden, men tack vare modellens moderna vingprofil var det inga problem för den att penetrera vinden vid havet.
Där jag flög i dag, var inte den vanliga stället. Jag var på en sämre plats, för jag var för lat för att knalla bort, 600 m till min vanliga plats.
Lyftet ar ungefär hälften så bra, där jag var i dag.
Men oavsett lyft, jag fick nästan 2 timmar i luften i dag med min modell.
Jag var mycket nöjd och hade velat flyga mer, men jag var totalt genomblåst av den friska laminära havsvinden och dessutom blästrad av sanden, som blåste förbi, där jag stod vid kanten.
En lyckad dag som gav mersmak och även i dag tisdag, ser det ut att bli flygbart antingen vid Tönnersa eller på det låga vid Hovs Hallar. Vi får se…
Här några bilder och en hastigt ihopsatt video utan finesser…
Jump in and buckle up !
Alla bilder tagna med mina Mobius.
Stillbilder klippa ur videon.
Vi är i dag vana vid, att modellerna ska vara byggda av kolfiber, kevlar och andra sofistikerade material.
Vi ska laserskära balsan, 3D-printa andra detaljer och helst låta kineserna bygga modellerna för oss.
Enkelt eller ?
Men så finns det hängivna modellflygare, som gör tvärtom.
De bygger sin modeller på konventionellt sätt med väl beprövat material och metoder.
Alltså inget färdigbyggt. Att bygga enligt detta sättet, trots det saknar de moderna materialen är också synnerligen HI-Tech.
Det kräver nämligen, att man kan omsätta sina idéer om en modell till verkligheten, vilket kräver hantverksskicklighet och kunskap. Troligtvis mera, för att kunna bygga en sådan modell då den kräver mer personlig färdighet och erfarenhet, än att montera en modell som är ARF, som de kallas.
Pär Lundqvist ska ha respekt för sitt sätt att bedriva modellflyg, som står i bjärt kontrast till trenden i dag med färdigbyggt.
Han är en experimenterande modellflygare, som prövar och testar sin idéer, för han ska få just de egenskaper, han vill ha på sina modeller.
Att klä med siden…hur många kan det i dag ?
Här är en friflygande modell som Pär modifierat med RC bestående av sido- och höjdroder.
Visst, det går att finna modeller, som flyger effektivare ifrån Kina, men det vore inte lika roligt !
Det ska ju vara roligt och belönande att flyga sin egenhändigt byggda modell. Då känner modellflygaren han åstadkommit något !
I dag fredag såg vädret ut att bli lovande, så då klockan var 1300 var jag ute med min modell, vilket var en “Inside”, vid den plats söder om Halmstad, där jag brukar flyga termik.
Jag möttes av sydostlig vind ca 3 knop och solsken. Skyn var blå utan ett moln.
Detta indikerar, att det var torrtermik, som innebär, att ett inversionsskikt blockerar den uppåtstigande luften. I och med att den stigande luften inte kommer högre, så når den inte kondensations-nivån, där den skulle bilda Cu-moln.
Termiken var stark och turbulent, vilket ofta är fallet under tidig vår.
Efter start steg jag till 50 m, där jag stängde elmotorn och fick en stark termikblåsa.
Jag kunde stiga så högt jag ville utan problem.
Under flygningen får jag kontinuerligt telemetri från min modell ner till mig med GPS-info, höjdangivelse och hur mycket jag stiger eller sjunker via en variometer.
Detta med telemetri är ett avgörande hjälpmedel för piloten.
Under dagen såg jag inga flyttfåglar. Den enda fågeln som besökte mig var en glada som låg och kurvade i samma termikblåsa som jag.
Då klockan var 1500 landade jag för sista gången i dag.
Jag var mycket nöjd med mitt flygande och min modell flyger extremt bra.
Här är ett litet bildspel över dagens flygningar.
Alla bilder tagna med en Mobius Actioncam.
Betänk att kameran är mindre än en tändsticksask.
I morgon lägger jag upp en video. Dels tagen från marken och dels tagen från modellen, så häng på.
Liten videosnutt med min ”Inside” som är det riktiga namnet på modellen…
…det är en estetisk upplevelse. Betänk, att efter piloten släppt modellen, då hänger det på förarbetet och trimningen, hur modellen ska bete sig i luften.
Den får klara sig själv med dess egna egenskaper.
Att använda en drönare vid dokumentation av friflyg ger en ny dimension åt upplevelsen.
Denna film fanns på YouTube och jag vill delge den till mina bildtörstande gäster på bloggen.
Som jetströmmarna ligger nu på norra halvklotet, kommer lågtrycken på löpande band över oss.
Naturligtvis medförande kraftiga vindar och nederbörd. Inte så där roligt, om man är en flygsugen modellpilot.
Jag vet, vädret kan jag inte påverka, men jag får gnälla.
Det vore roligt, om vi kunde få ett läge med arktikluft med nordliga vindar i ett högtrycksläge, som kunde ge oss lugna hangvindar på Hovs Hallar…som förr i tiden.
Kan jag inte flyga, får jag gräva i mitt lager av bilder, på sådant som redan timat.
Så här kommer lite bilder, från den tid vi träffades och flög.
Hoppas det ger dig en känsla, av hur det kan vara…
Vi kunde förvänta oss att Apokalypsens fyra ryttare
skulle spränga fram över ett dramatiskt himlavalv,
om vi skulle tro på journalistens utsagor i HP…
Allt för att sälja ett lösnummer…
Jag åkte till Lagans mynning för att se, om stormen förändrat naturen på ett avgörande sätt.
Mycket lite var förändrat, konstigt nog. Men trots det,
kunde man som flanör erfara, att det skett en viss
förändring.
Dynkanten var förändrad. Vågorna hade ätit sig längre in och havet hade spolat upp mera sand på stranden.
Ånyo kan sandflyktens Pater Nosterverk köra igång. Detta är en sorts evighetsmaskin, som har vevat på så länge vi haft en sandstrand, sen får tidningen prata hur mycket de vill om ”Höjda havsvattennivåer”.
Det fungerar så här: Havets vågor äter i dynkanten,
så sanden faller ner. Ny sand förs upp av vågorna
och lagras på stranden.
Sanden transporteras med vindens hjälp upp över dynkanten och deponeras just bakom kanten på grund av turbulensen.
Alltså dynkanten byggs upp igen. Hur vet jag det ? Jo det har jag lärt mig efter 50 års observationer.
Det var 5 grader kallt måndag morgon kl 0700. Vid stranden var det 0900 minus 2.5 C.
Jag gick min runda och fotograferade, det jag tyckte var värt att dokumentera.
Du kan se i mitt lilla bildspel, hur jag upplevde
några timmar vid Lagaoset.
Den vackra gröna lövsalen till parkeringen.
