Kategorier
Segelflyg

PU(G)H !

 

 

 

Det är varmt nu !

 

 

Fullskärmsinfångning 2016-07-25 070835

 

 

 

 

Önskar jag kunde tillbringa dagen som mopsen.
Badkaret fanns i alla fall förr på Rusta.

Det är varmt att modellflyga….var ute i går och flög
termik med start kl 1700. Avslutade kl 1900 och då
var termiken lika stark. Jag brukar inte ge mig,
men det var tungt i värmen, även om jag satt i skuggan
i min flygstol.
Men vem vet ? Kanske det kommer en snöby snart ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

DCIM206GOPRO
                                                 

Cumulus Congestus övergående  till Cumulonimbus.

DCIM207GOPRO

 

 

Är man en självplågare,  om man flyger vid +30 …
Nä,  jag flyger för jag njuter av det !

Avan i termik, min flygstol och bil i skuggan och vind 3 m/sek,
det är ok för mig.

Kategorier
Flyghistoria

EN SANN FLYGHJÄLTE

Eric ”Winkle” Brown

 

 

 

 

Eric ’Winkle’ Brown  var den,  som testflugit  flest
flygplanstyper , närmare
bestämt 487 styck.
Som jag ser det, kommer det rekordet aldrig att slås.

Eric Brown dog 2016.

Om du söker på hans namn i min sökruta, finner du
mer om honom.

Hans öknamn ”Winkle”, som betyder en liten snäcka,
vilket egentligen heter
på engelska periwinkle fick han,
då han endast var 168 cm lång.

 

Ovanstående video är en högklassisk produktion,
gjord av BBC, vilket
borde borga för god kvalitet.

 

Eric ”Winkle” Brown är innehavare av följande utmärkelser:

,Commander of the Order of the British Empire ,


Distinguished Service Cross


Air Force Cross

Läs om Eric Brown via  denna länken. Du blir inte besviken,
om du är en sann flygentusiast.

Mera fakta här.
Här
är en lista på de typer av plan Brown flög.

Svenska plan han testat: J 21, J 29 Tunnan, A 32 Lansen, SAAB  Safir,  SAAB 105

Kategorier
Hangflyg modell

DET KÄNNS SOM OM CIRKELN BÖRJAR SLUTAS NU…

 

 

 

 

 

…med gamla flygkompisar.

 

 

 

_DSC7026

 

 

Vi var nere vid Tjärby för lite stillsam hang/termikflygning i dag.

Vädret vackert med 5/8 Cu och västlig vind, något dragen
åt norr, men inga flygproblem. Jag träffade Pär och han sa, att
Johnny skulle dyka upp med sin nyinköpta segelkärra.

Johnny var en av de första radioflygarna jag mötte på tidigt
70-tal, då jag började radioflyga. Sedermera blev han upptagen
av sitt företag och vi träffades i stort sett inte på 30 år.

Förrän idag…Han kom till Tjärbyhanget med sin modell.
Det är ju alltid spännande att se hur en människa ser ut
efter trettio år ?

Vi var båda överens,  att tiden hade gått….

Så idag var vi tre veteraner,  vad gäller hangflyg,  som flög ihop
igen. Det var mer än 30 år sen.

Tänker jag efter,  så fattades från det urgäng vi var 1973 två man.
Det är Bertil Dahlqvist Laholm och Kurt Lennå Halmstad.
Båda avlidna.

Jag frågade Johnny vad han tyckte var den största skillnaden
med vår hobby om man jämför 2016 med 1973….

Det var att tekniken gått fram så snabbt och att elen tagit över.

Modellen Johnny hade med var en DuoDiscus som med motor,
radio, acke och hela kitet kostade 1700 kronor.
Om vi ser vad en radio kostade 1974, så kostade en Futaba
4-kanalare 995 kr. En Skyleader  kostade 1850 kr.

Hur mycket tjänade man 1974 ? Jag skulle uppskatta,  att hade
en radio
i dag kostat samma procent av lönen som 1974, skulle
en Futaba kostat upp mot 20000 kr.

Roligt  att Johnny tagit upp sin gamla hobby igen.

Jovisst,  vi flög också och jag passade på att ta lite bilder.

Termiken släppte i dag regelbundet ungefär varje 5. minut.
Man såg det på hussvalorna som flög ut till den lättande blåsan
för att fånga de insekter som for upp.

På eftermiddagen vid 1430 tiden kom sjöbrisen in,
Cumulusmolnen 
försvann, men det visade sig vara torrtermik.
Enstaka blåsor
poppade upp och kl 1530 fick jag en liten trång
blåsa på 50 m
över åkern, hängde på och flög noggrant.
Blåsan blev större,
starkare och jämnare,  ju högre jag kom
och på 400 m steg
jag av, då vi skulle ge oss av.

I sommar har jag flera gånger flugit termik sent på dagen.
Hos en kamrat som bor  20 km från kusten,  flög jag termik
kl 2100 den 19. Maj.

Så det är aldrig för sent.

DSC00239

5/8 Cu kan inte bli bättre. 3 m/sek väst.

DSC00242

Min kära Ava ligger och väntar på start i min flygstol vid Tjärby.

DSC00246

Pär kommer med sin gamla…radiofierade A-2:a från 1952.

DSC00251

En koncentrerad Pär flyger sin lätta modell på Tjärbyhanget.

_DSC6942

Passerar en magnetisk björk ganska nära…

_DSC6946

…från båda hållen.

_DSC6957

Ni ser att finns människor,  som fortfarande styr på 35 mHz…….

_DSC6984

_DSC6992

Nu är han lågt i turbulensen…

_DSC6998

…men enkelt att landa med en lätt modell på kanten.

_DSC7014

_DSC7025

Modellflyg är en estetisk upplevelse !

_DSC7029

Här ser ni 35 mHz antennen till rx.

_DSC7030

_DSC6942

_DSC7033

Sidenklätt = Starkt och lätt.

_DSC7037

_DSC7059

Min kamera tar 10 bilder i sekunden och denna och nästa bild ligger efter varandra…

_DSC7060

…då jag hade solen just utanför bild. Ser ni,  vad en 1/10 dels sekund gör med ljuset på modellen ?
Bilderna är inte manipulerade mer än att de är beskurna likadant.

DCIM206GOPRO

Pär kämpar på…

 

 

DCIM206GOPRO

En modell och två skuggor… jag satt längst uppe i en ek och tog bilden….om det är sant….

_DSC7249

Här hjular Pär vid sin landning. Jag hann inte få dit kameran riktigt, men ändå….

_DSC6893

Sen var det bara att montera på vingen igen, för allt var helt.

_DSC6916

Jag lade ner mycket möda för att få en bra bild på tornfalken,
men fick nöja mig med detta.

_DSC7295

Johnny monterar.

_DSC7299

Ännu en ung pojk som återupptagit in hobby.

_DSC7076

Småjusteringar

_DSC7081

Flygkapten Pär övervakar…

DSC00258

Nu är det bara det här med vingbalken….

_DSC7085

Koll av radio

_DSC7098

Preflightcheck

_DSC7105

It´s now or never…

_DSC7109

Pär satsar…

_DSC7110

När han ska provflyga Johnnys kärra.

_DSC7111

Nu !

_DSC7112

Förlaga till modellen är en schweizisk DuoDiscus.

_DSC7116

Här har motorpodden rest sig.

_DSC7126

Ser realistisk ut i luften med böjda vingar.

_DSC7144

Skalalikt

_DSC7147

Johnny var inte nöjd med skevroderna. Jag föreslog att han differentierade utslagen,
kopplade ihop skev- och sidoroder med en Y-sladd, så borde den svänga bättre.

_DSC7163

Här ser man att konstruktören har använt kolfiberrör som förstyvning i vingarna.
Jag skriver inte man använder ett rör som balk

_DSC7182

Pär finflyger

_DSC7194

DuoDiscus med uppfälld motor.

DSC00255

Johnny rattar sin modell.

_DSC7205

Final med aktiverade aerodynamiska bromsar…

_DSC7207

…av Schempp-Hirth -modell

_DSC7209

Utflytning…

_DSC7224

En nöjd Johnny.

_DSC7262

Två glador höll oss sällskap…

_DSC7277

…just då vi skulle avsluta dagen.

DSC00263

DSC00264

DSC00267

DSC00271

_DSC6850

HyperAva modell 2008 med 705 timmar i termik…

_DSC6852

 

Fast dagen var inte slut för mig på Tjärby. När jag var hemkommen
märkte jag att min goa flygstol var glömd…..

Pär körde ner och bärgade den för mig.

Han ska få en glass för det…nån sommar.

 

Kategorier
Hangflyg modell

ÄNTLIGEN LITE HANGFLYGNING PÅ HOVS HALLAR.

 

 

 

 

Jag och Pär prickade den dagen, 

då vi hade nordväst på Hovs Hallar…

 

 

 

 

 

 

 

_DSC6734

 

 

Efter att vi under tre veckor inte haft annat är sy-väst eller ostliga vindar,
fanns det möjligheter,  att vi kunde få nordväst i fredags.

Det betydde,  det kunde bli läge för hangflyg på Segeltorpshanget vid HH.

Detta hanget är flygbart från VNV till NNV. En normal hangkärra bär det
från 2-3 m/sek. Höjden på hanget ca 30 meter och inga konstigheter
att flyga där. Landning utför du på gräset norr om hanget. Bara håll
din hastighet uppe och undvik stenarna…

Vill du fega lite så landa på åkern bakom hanget,  nu när där står säd.

När vi kom fram blåste det 5-7 m/sek snett från vänster ca 25 grader.
Men det lyfte och inga problem att hålla oss uppe. Solen tittade fram
och dagen artade sig bra. Pär flög med sin Lunak och jag fortsatte slita
på min Spirit.

Eftersom det var vackert väder,  kom många turister och var nyfikna.
Det är det roligaste jag vet,  att övertyga icke modellflygare att bli modellflygare !

De flesta är intresserade och som jag påpekat ofta, de människor man träffar
är ofta nyfikna på ”Hur det funkar” ?

Vi kastade ut vid 13-tiden  och efter varsin mellanlandning för att fixa
med kameror och annat, gjorde vi dagens sista landningar vid 1630-tiden.

Vi hade fått ett par timmar i luften eftersom vi hade ”underskott på hangflygning”.

Båda våra modeller flög som vi förväntade  och de återvände hem utan så mycket
som en skråma !

Vi tog bilder naturligtvis och jag klämde en liten video på Pärs modell, som ni kan se på
här nedan.

Att flyga hang vid Hovs Hallar är inte bara flyg, det är en fin naturupplevelse i alla
avseenden. Kan jag inte flyga, om vinden är emot oss,  kan jag ta fram kikaren
och spana fåglar,  eller så tar jag fram min fältflora och kollar växter.

Så det finns många orsaker för dig att bli hangflygare,  i stället för att du ligger  i dvala framför en tv
eller sitter limmad framför en dator- eller Ifåneskärm !

Ut i naturen segelplansburen !

_DSC6183

_DSC6185

Lunak

_DSC6234

_DSC6240

Spirit Elite

_DSC6246

_DSC6275

_DSC6296

_DSC6327

_DSC6367

Botaniker Pär L

_DSC6383

Innehållet i själva verket…

_DSC6404

_DSC6408

_DSC6411

_DSC6418

_DSC6435

_DSC6437

_DSC6443

_DSC6446

_DSC6449

_DSC6455

_DSC6513

_DSC6517

_DSC6531

_DSC6534

_DSC6574

Vildkaprifol nu gul/vit senare får den tulpanröd anstrykning.

_DSC6585

Ståndare och pistill vildkaprifol.
Ser ni att blomman är pollinerad av insekter ?

_DSC6606

_DSC6642

Det blir ett rekordår med björnbär i år på HH.

_DSC6669

_DSC6700

Pär studerar ett hål i en gärdsgård…

_DSC6718

_DSC6762

_DSC6781

DSC05817

DSC05819

DSC05820

DSC05821

Pär suger in luft och pustar iväg Lunaken.

DSC05822

DSC05828

DSC05872

En annan gammal hangpilot.

DSC05918

DSC05921

DSC05932

DSC05933

DSC05962

Glöm inte att välj bästa upplösning ! Klicka på HD !

Kategorier
Naturbilder

HÅLLA I HATTEN…

 

 

 

…fick jag göra i dag här på västkusten.

 

 

 

 

 

 

DSC01819

 

 

 

Enligt yr.no kunde vi förvänta frisk nordvästlig vind idag.
Aha, tänkte jag, då kan det bli läge att flyga vid Segeltorp
nere vid Hovs Hallar.

Men då jag kollade vindmätaren där, sa den 11 meter medelvind
och 15 i byarna. Vinden höll sig hela dagen, så till och med en flyg-
entusiast som jag höll mig hemma, även om jag var sugen.

Jag trodde vinden skulle avta fram mot kvällen, men icke.

Så då fick jag ju göra annat, för sitta hemma och uggla….
och bara låta tiden gå, det är ingenting för mig.

Jag vill uppleva något, om jag har möjlighet och det har man
alltid. Det enda som behövs,  är energi och intresse.

Således begav jag mig ut med en kamera,  för att fånga lite av
årstidens växter och örter.

Efter det senkomna regnet vi fått, har växtligheten fullkomligt
exploderat. Örterna gjorde en raketstart med blomning, för att
ta igen det de förlorade under vår- och försommartorkan.

Så ge dig ut i naturen nu och se hur den överflödar.
Kantarellerna har säkert också kommit och jag ska ut i morgon
till ett av mina  (o) säkra ställen och kolla.

Temperaturen ligger på ca 19 grader, vilket jag tycker tillhör
det vädermönster,  vi fått de senaste åren.

Alltså en relativt varm vår och försommar med nästan noll
nederbörd, sedan kyligare väder med nederbörd, då lågtrycken
kommer på löpande band från sydväst och väst.

Att det blev väderomslag för en vecka sen,  kunde man läsa om
på NASA:s hemsida, berodde på att jetströmmen på norra
halvklotet ändrade sitt läge. Lågtryckens centrum följer ju
jetströmmen från väster mot öster.

Kanske sommaren 2016 var de tre veckorna,  vi upplevde  i Juni ?

Resten av sommaren kanske bara blir en inbromsning inför
 hösten ?

Bilderna visar örter av olika slag och för er som vill examinera
de, så kan ni använda denna  länken.

Då kan ni troligtvis identifiera en del.

Här kommer en eftermiddag i Halmstadtrakten.

 

 

 

DSC01733

Pickaboo !

DSC01736

 

DSC01740

 

DSC01765

 

DSC01770

När man rivit sitt staket hemma, är det enklast att slänga det i naturen.
Nån annan får ta det !
Ett uttryck jag hört till leda av de lata !

DSC01843

DSC01773

 

DSC01781

 

DSC01798

 

DSC01802

Käringtand.
Undrar om PK-eliten eller FI, hade godkänt ett sådant namn idag,
eller om de hade anmält det för DO och krävt 100000 kr för kränkning ?

Hur som helst så är Käringtand en ärtväxt som har en knölrot.
Knölroten ackumulerar kväve, vilket gödslar naturen då käringtanden vissnar.
Så den är nyttig.

DSC01810

Lupiner står på listan i Sverige som en växt som bör begränsas,
då den sprider sig ohejdat och tränger undan andra växter.

DSC01848

 

DSC01885

Jag associerar till uggleungar…

DSC01887

 

DSC01895

Vattenliljor blommar över mycket snabbt och tappar sina kronblad.

DSC01942

 

DSC01943

jaha, vad är detta ?

DSC01949

 

DSC01955

Kronbladen här är ca 5 mm.

DSC01976

I naturen råder symbios, som synes.

DSC01989

Ser ut som tistlarna dansar en glad hambo…

DSC02001

Jag tycker kärrtistel är en vacker växt…

DSC02025

Denna örten kan ni examinera i digitala floran…

DSC02027

..ni kan räkna kronblad, ståndare och pistiller.

DSC02034

 

DSC02067

Backglim

DSC02087

Mycket blomställningar.

DSC02090

Så här ser en blomställning ut

DSC02092

 

 

DSC02104

Flitiga jordhumlor

DSC02107

Kan man flyga med dessa små vingarna ?

DSC02115

Här är vackert. En viss rofullhet råder.

DSC02152

 

DSC02723

Slut för denna gången.

Kategorier
Airshows

EN REALISTISKT FLYGANDE 39-GRIPEN I SKALA 1:2 …

 

 

 

som jag inte vill undanhålla mina besökare.

 

 

 

Jag hittade den video på tuben, där den nyss var upplagd.
Modellen av Gripen  i skala 1:2 flyger realistiskt, kanske på grund av
att den är lätt men kanske den hade behövt lite mer motor.

Men dessa fakta ger modellen dess fina flygkaraktär.

Kolla så lätt den är i starten. Ha på bra med ljud då du kollar
videon, det skapar illusionen av en fullskala Gripen.

Luta er bakåt och njut !

Lean back and enjoy the video with the SAAB 39-Griffin.

Kategorier
Hangflyg modell

ATT VÄNDA KAPPAN EFTER VINDEN…

 

 

 

…eller i alla fall vända streamern

efter  vinden.

 

 

 

 

 

 

DCIM203GOPRO

 

 

 

När jag var och flög uppe på Platån vid Hovs Hallar
på Midsommardagens 
förmiddag, rådde där ett
märkligt fenomen.

Som ni vet,  skapas ett antal rotorer vid ett hang som
Hovs Hallars Platåhang.
Vi har en kant-, topp- och lärotor, allt räknat från havet.

Dagen, som innebar 5 m/sek vind från nord, betydde
att vinden låg exakt rakt på kanten.

Då förhållandena är så stabila som i lördags, med
en laminär gradientvind blåsande
absolut vinkelrätt
mot kanten, så skapar det förutsättningar för en
kraftig topprotor.

Jag hade monterat min modell, lagt i 350 gram bly
som ballast och höll upp min modell
för att kasta ut.

Då märkte jag att det blåste en kraftig vind på
toppen riktad ut mot havet …!

Topprotorns utbredning är inte lätt att bedöma
, men min uppskattning var en rotor
med en höjd
till toppen av rotorn på ca 30 m.
Utsträckningen i sida var på Platån ca 50 m.

Min vindstreamer satt på toppen av ett 6 m
glasfiberspö från Biltema och spöet var placerat
2 m innanför kanten nere vid staketet.

Streamern indikerade vind absolut rakt på
med hastigheten 5-6 m/sek.

Hur kunde det då blåsa i nacken på mig på toppen ?
Det var ingen tillfällig topprotor, utan rotorn
snurrade på stadigt och idogt.

Jag startade ju 0915 och landade ca 1245 och
hela tiden var topprotorn stadig och stark.

För att visualisera topprotorn flyttade jag mitt
spö med sitt långa videoband knutet i toppen
upp till absoluta högsta punkten, där jag flög.

Jo, videobandet stod rakt ut mot havet stadigt.

För att kunna starta säkert, fick jag screena toppen,
så jag skulle hitta bästa stället att kasta ut vid.

Det var som vanligt vid det lilla diket eller
fördjupningen till vänster.

Modellen slungade jag iväg med all kraft jag
var mäktig,  för att få energi i modellen.

Så fort modellen stack nosen över kanten,
lyfte det som en expresshiss rakt upp.
Förhållandena på hanget var ofattbart bra.
Inte bara lyfte det högt, fast jag flög inte högre
än 300
m ASL, vinden var totalt laminär.

Då jag skulle landa funderade jag på,  hur jag
skulle planera den.
Jag avsåg att komma som vanligt
parallellt
med hanget över stigen och landa i sidvind med
hjälp av bromsarna.

Ok, jag körde på för att landa, men jag fick ändra
min plan, som innebar landning parallellt
med
hanget, till en landning mot landvinden.
Alltså jag fick svänga 90 grader höger över stigen
och landa mot topprotorns vind. Det gick perfekt.

Dagens sista landning gjorde jag lite okonventionellt.
Jag flög an mot kanten med vinden med överskottsfart
och tog upp nosen, då jag mötte rotorvinden,
motvinden och kunde göra en helikopterlandning på stigen.

Perfekt blev det.

Som sagt, rotorer på toppen har jag upplevt otaliga
gånger på HH, men aldrig så stark eller stabil som dagens.

Nedan några bilder som visar förhållandet !

 

DCIM203GOPRO

Min depå som vanligt.

DCIM203GOPRO

Min streamer nere vid staketet ca 2 m innanför kanten och 6 m upp
indikerande vind rakt på hanget = Nordligt 5-6 m/sekund.

DCIM203GOPRO

Här sitter streamern på nästan högsta punkten och som du ser, 
indikerar den stadig frånlandsvind eller Syd.

DCIM203GOPRO

Rotorn var starkare än gradientvinden.
Frisk vind i nackhåren…

IMAG1132

Jag landade mitt framför mig efter att ha svängt
höger 90 grader och landat rakt in mot land…

rotor på hh-kanten sista

 

Så här var utbredningen och rotationen  av topprotorn

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

HYPERAVAN HAR NU LOGGAT MER ÄN 700 TIMMAR

 

 

 

 

 

   HyperAvan, 

nådde efter 7  år och 3 månader

700-timmars gränsen för  flygande i  termik.

 

 

 

 

 

 

 

DSC01088

 

 

Min HyperAva, som jag köpte 2008 och flög för första gången med,
den 14 Mars 2009, passerade i dag 700 timmar loggat i termik.

Den har nu 701.5 timmar i termiken. Med en snitt TAS på 50 km/timmen
blir det tillryggalagt i sträcka mer än 35000 km…

Låt mig slå fast,  att denna modell, konstruerad av Vladimir i Ukraina,
är den som berett mig mesta flygglädjen.
Det är en modell, som är utomordentligt
välflygande,  om man
trimmat den rätt. Modellen har en mycket bra profil med en
polar,
som tillåter snabb flygning exempelvis mot vinden, utan att man
behöver
betala den ökade hastigheten med stor höjdförlust.


Att höra det laminära susandet  från vingarna,  då man  glider

200 m upp,  är en härlig upplevelse. Jo, Avan hörs långt,  då man
flyger.

Det är som en orgel i skyn, med ett milt crescendo.

Jag kan inte klaga på något väsentligt,  vad gäller min  HyperAva.
Det jag ändrat är, att jag bytt ut 
metallskruvarna,  som håller
vingen mot polyamidskruvar.
Först trodde jag,  de skulle
vara för klena, men det har aldrig varit
problem.
Däremot har plastskruvarna
räddat vingfastsättningen  i vinge
och i kropp två gånger. I stället för söndrig
vingsadel och trasig
fastsättning i kroppen, blev det ena gången en knäckt skruv
och
andra gången båda plastskruvarna.

Bromsarnas mekanik har jag ändrat såtillvida,  att i stället som
var avsett
att ha en komplicerad mekanik till bromsarnas
manövrering , monterade jag en torsionsfjäder, som är en
0.25 mm pianotråd,
på bromsklaffen, som förspänd strävar
efter att stänga den.
Aktivera bromsen  gör jag genom att
en servoarm direkt påverkar
klaffen.
Servot har jag flyttat till mitten av klaffen.
Har fungerat perfekt
så här i sju år. Jag har två lägen på bromsen, 45  eller
90 grader klaff.

Med 90 graders klaff,  om jag dyker, överskrider jag inte högsta
hastigheten,
där strukturen riskerar förstöras.
Det känns tryggt,  om jag måste bränna höjd snabbt.
Jag såg,  att Vladimir infört systemet med torsionsspända klaffar
på andra av sina modeller nu.

För att skydda fenan har jag för säkerhets skull dragit en 1.5 mm
kolfiberstång från
fenans undersida och ankrat stången kroppen.
Kanske onödigt, men
flyger man som jag ibland på svåra ställen
och framför allt landar,  så vill jag ha säkerhet. Tråkigt att behöva
åka hem därför fenan slagits ur läge vid en landning.

Min motor är en 10 år gammal  Mega av ganska mesigt  slag.
Den fick nya lager förra året och går perfekt. För för mig  är  det
så att Avan en segelmodell, inte en motorkärra.
Däremot har jag lagt
i en 3-cells acke på 3.6 Ah. Bättre att tynga
med batteripower än att lasta i bly. Jo jag vet jag kan använda 4 celler,
men jag har gott om tid och har inget behov att ha en segelmodell,
som stiger som en raket. Jag vill inte ändra något som fungerar bra !

När jag bytte och satte i Turnigys tunna skevservo till sida och höjd,
fick jag lägga i tyngd i nosen ca 70 gram för att balansera ut
viktökningen i fenan med de tyngre servona..

Perfekt att använda är de zinkvikter, som däckfirmorna använder
vid balansering, för  de är försedda med självhäftande
tejp, vilket
gör de lätta att fästa.
Vill du inte tigga, finns de billigt att köpa hos kinesen.

Det tog mig 50 timmar,   innan jag kunde säga,  jag kunde flyga
min HyperAva.
Så ska man plocka ut, 
vad den kan prestera krävs träning. Viktigt
då du flyger HyperAvan är,  att du inte flyger den  för sakta. Du ska
heller inte, som jag påpekat vara rädd att banka omkull,  då du
kurvar i trånga blåsor.

HyperAvan har berett mig oändligt fina flygupplevelser, så jag
rekommenderar
den av hela mitt hjärta och all min  erfarenhet.
Du kan köpa den hos Lennart och hans 
firma RC-Teknik.
Han levererar snabbt och är serviceinriktad.

En annan fördel att flyga med Vladimirs modeller är,  att om
du smällt och behöver en udda
del, exempelvis del av yttervinge eller
spryglar, så fixar han det för dig.

Inte trodde jag,  att den skulle bli så långlivad,  efter allt min HyperAva
varit  med om.

Jag minns min andra flygdag med kärran. Min radio då var en
Graupner MC-24 Gold Edition,
som var ompipad till 2.4 gHz med
en Spektrummodul för Graupners Mc 24 serie.

Min flygning gick bra,  men då jag funderade över landningen, fick
jag pipvarning
från sändaren om låg spänning…
Adrenalinet flöt omedelbart till och tankarna for genom skallen
under korta sekunder, då jag insåg,  att min modell kunde gå åt pipan.

Omedelbart stängde jag av motorn, drog full aerodynamisk broms
och brände bort
höjden,  så fort jag kunde och låg sedan  på en snabb
final mot den planerade landningsytan.

Hela tiden detta skedde,  tutade spänningsvarningen i sändaren,
vilket ytterligare spädde på stressen  och jag såg i displayen , hur
spänningen i sändaren sjönk oroväckande  snabbt
.

Men allt  såg för ögonblicket  bra ut och jag bedömde att detta
kommer att lösa sig, eftersom landningen var 4 sekunder avlägsen.
Jag flöt ut  en halv meter över marken. Jag tänkte i det ögonblicket,
att  jag trycker ner modellen, men marken var inte just då inbjudande
att göra det och jag hade som sagt känslan, att detta löser sig ändå.

Att det inte löste sig ändå, fick jag bekräftat, då min sändare slocknade
pang !

Att jag inte  tryckte ner Avan,  fick jag alltså ångra direkt.

Vad hände ? Modellen gick omedelbart  i FailSafe, vilket jag inte varit tillräckligt
noga med, då jag  programmerade. Jag hade haft  trottelspaken i lite fel läge,
då jag programmerade.
Jag skyller på åldern…

Följande inträffade:  Motorn drog på knappt  kvartsgas, bromsarna åkte in
och modellen steg sakta i en flat
sväng.
Jag kunde inte göra ett biddevitten. Bara se på och jag kände mig ganska
vesen och hjälplös i väntan på något oundvikligt..

Nu hade jag tur, för efter ett varv sjönk den i medvinden på början  av
andra varvet och landade aningen burdust i ett stort buskage.

Dit jag sprang,  om inte för annat så för att koppla ur acken,
så inte reglaget skulle brinna  upp,  då
propellern stod och hackade på en gren.

Blev det skador. Ja, jag fick 3 hål i klädseln på den vackra vingens
undersida och en sprygel sprack. Det grämde mig att få en splitt ny modell
skadad men det var i och för sig 
snabbt lagat, då jag kom hem.
Acken i Mc-24 sändaren bytte jag  till Lipo 3 celler och kapacitet 4.2 Ah.

Den gamla acken, en Mh på 3.5  Ah var kass. En cell var helt död
och strömmen,
som kunde passera den defekta cellen var för lite,
för att driva sändaren.

Men tänk om jag haft riktig otur och haft lite mer höjdroder programmerat ?
Då hade den försvunnit bort
över bygden. Eftersom jag hade 3.6 Ah Lipo,
som gick på 1/4 trottel, hade motorn tuggat på
ganska länge.
Troligtvis  då motorn så småningom stannat på kanske 4-500 m höjd,
då hade modellen troligtvis gått in med stadigt ökande hastighet i en
störtspiral
och vid smällen mot marken, hade min nya HyperAva snabbt
blivit förvandlad till  flis.

Förra året på sensommaren drog jag i ett okontrollerbart läge rätt
ner i en vedstapel….

Varför det då ? Jo jag hade startat med fullt nos upp trim på stabben,
och jag hade glömt
lägga in blyet i nosen, efter att jag hade haft bort
motorn.

Så vid starten stack Avan  rakt upp i en looping, som jag inte kunde
dra mig ur,  då jag var för lågt och den slog ner i vedstapeln,  så bitarna yrde.

Mittdelen av vingen var svårt skadad. Stabben sönderslagen och nosen
såg ut som en sprängd blommande tulpan. D-boxen på centralvingen
var i småbitar på båda sidorna
av kroppen. Spryglarna var krossade,
men tack vare kolfiberstripsen hängde
delarna hyfsat ihop,
så jag kunde restaurera spryglarna.

Jag tänkte först köpa nya vingar,  men så sa Rolf-Erik i Herrljunga,
att Lennart hade
D-boxar,  man kunde köpa.  Jag beställde två bitar,
klippte till de, så de passade över skadan.

Eftersom D-boxen  var krossad på båda sidorna av  mittvingen,
rensade jag bort  allt trasigt, gjorde nya spryglar där det behövdes
och limmade dit dessa.
Sen blev det slipning och noggrann  tillpassning för den nya D-boxen
i
kevlar/kolfiber och limmade den med långsamthärdande epoxie
från BilTema.

Innan jag  limmade D-boxen laskade jag kanterna på nya boxen
och på vingens D-box , samt tvättade med aceton  där
den nya skulle fästas.
Det nya laminatet fixerade jag hårt med en riktigt bra tejp .

Det blev så bra,  att jag inte behövde slipa efteråt. Vingen klädde
jag om
med Oralight. Tog tid att få bort gammal klädsel,  men
det löste sig med mattknivsblad. Klädde först undersidan och sen
översidan.
Där Oralighten slutade  ovanpå D-boxen låste jag klädseln med
en remsa genomskinlig tape.

Nu har ju kärran, med nödvändighet,  fått lite småskador igen,
som jag reparerat med tejp, men till hösten blir det helrenovering
med ny klädsel på vinge, fena, och sidoroder  samt en slipning och
sprutning av kroppen.

När jag sprutar använder jag AD Bildelars akryllack i sprayburk.
Den är suverän. Täcker bra och torkar på ett par minuter.
Ok den kostar 120 spänn burken, men hur mycket målar man
på ett år ?

Som sagt,  här är bilderna,  då jag passerade 700 timmar.
Nu visar loggen 701.5 timmar !

Jag har två splitt nya fina segelmodeller därav en Ava Pro
som i stort sett bara 
är provflugen. Får väl ta mina HyperAva ur
tjänst lite tidigare, så jag får några timmar i luften
med de andra
två modellerna.

Bilderna har jag tagit,  samtidigt som jag flög och det är inte
helt lätt, om det ska bli något av det…

DSC01036

Jag startade som sedvanligt tidigt på dagen,
för jag visste,  en front var i antågande vid 1200-tiden

DSC01047

Termiken var på morgonen inte stark men jämn. Ingen turbulens i blåsorna…

DSC01056

…och vinden var  i stort sett noll.

DSC01087

HyperAva årgång 2008. Prylen framför vänster vinge
på kroppen är min allestädes närvarande GoPro.

DSC01015

Här kommer fronten inrullande västerifrån.

DSC01090Man ser att gränsen till fronten är skarp.

DSC01096

Hur skyn såg ut innan Ocklusionsfronten,  kan ser ni här.
3/8 Cu, perfekt segelflygväder för en Ava.

DSC01098

Här kommer Ocklusionsfronten inrullande från väster.
En bit bakom kommer regnet,  som gav ca 5-10 mm.

DSC01132

Gräns mellan front och förutvarande luft. På höger sida Cu på vänster fronten.

DCIM204GOPRO

Även sedan fronten kommit in över oss, fortsatte Cu-bildningen.

DSC01105

För mig det väsentligaste: Min flygstol och min sändare.

DSC01106

Dagens sista landning omkring kl 1230.
Loggen på Avan nu: 701,5 timmar !

DSC01108

Landar man i högt gräs är det lätt att få ett strå genom Oralighten.

Nu siktar jag på 1000-timmars vallen om ca tre år…

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

LAGAOSET LAHOLMSBUKTEN JUNI 2016

 

 

 

 

Strövtåg vid havet.

 

 

 

 

 

 

 

 

DSC00739

 

 

 

 

 

Att ha tillgång till en fri horisont, eftersom jag bor vid havet,
ger mig möjligheter till flera saker.

Här finner jag en säregen natur,  formad av  gränsen mellan
hav och land,
vilket skapar förutsättningar för oväntade upplevelser.

Då jag var på plats i går, blev jag förvånad att endast möta en tysk
turistande familj från Münster.
Som förresten bara talade om älgar.
Deras besök var avsett att få se en älg. Jag sa,  att möjligheten att se
en älg vid Lagaoset vid denna tiden på året, den är inte stor.
Jag rekommenderade turisterna att åka till en djurpark.

Med tanke på det vackra vädret, trodde jag stranden skulle vara
något mer  besatt av människor.
Men de dyker säkerligen upp,  då semesterperioderna startar.

Här finns gott om plats,  då stranden är 20 km lång…

Att spankulera ensam i den miljö jag beskrivit ovan, gör att
man bjuds överraskningar. Kombinera vad du kan finna på
stranden med din fantasi och du hamnar i en annan värld.

Just denna dagen var min avsikt att fotografera strandfynd.
Det spolas ständigt upp föremål på stranden,  oavsett om det varit
hård vind eller ej.

En strand vid havet är ett område,  som ständigt förändras på grund
av havets och vindens påverkan. Inget är statiskt här,  vilket gör allt
oväntat väntat.

Jag kollade vattentemperaturen…nja, lite varmare vill jag ha.

Nedan redovisar jag några snabba ögonblick från min promenad.
Håll med om,  man möter spännande djur, som man inte trodde
existerade i sinnevärlden.

Häng på !

 

 

DSC00723

Större sandmobbaren  var på ett sällsynt dåligt humör…

DSC00732

…vilket denna bilden kanske illustrerar i någon mån.

DSC00747

Ett sällsynt besök…

DSC00763

…av den skygga och här som det tycks något häpna  amfibietaxen.

DSC00769

Havet tuggar i sig  strandbrinken utan pardon.

DSC00776

Bäcken,  som i våras var en liten flod nästan,   är nu efter två månaders torka en rännil.

DSC00793

Vår gamle  stadigt placerade veteran, som lystrar till namnet Allan Al
är still going strong, nu inne  på sitt tredje år, som observant och
pålitlig gårdvar på stranden vid Lagans mynning.

DSC00830

Saltarven spirar och jag undrar,  var får den sin  näring ?

DSC00858

Ett stycke av en tall som ser ut som ett fossil.
Det hade inte varit utsatt för eld utan antagligen
varit i sötvatten via Lagan under lång tid och
sedan långsamt torkat.

DSC00874

Skamödlan  låg och vilade med nosen nerkörd i sanden, så den  trodde,
den blev osynlig.
Tur han är utrustad med extra huvud som håller utkik…

DSC00889

Strandlöparen här var totalt utmattad och hade
slängt sig helt ogenerat på rygg och vilade.

DSC00909

Saltarv, som kan användas till en hel del…
Jag tycker denna ört med sin enkelhet i uppbyggnaden
är vacker. Ser ut som ett träd från Permperioden.

DSC00913

Kan användas just nu under försommar,
då örten är späd som sallad och mat.

DSC00929

En öde strand. Nästan…

DSC00963

Den giftiga Huggålen som ständigt är beredd att slå till mot sitt byte.
Kolla den stora gifttaggen han har på svansen.

DSC00975

Undrar hur denna något förvirrade Demensmojängen   förflyttar sig ?
Kanske han studsar fram på stumpen…

DSC00982

Det ser ut som han gått vilse…
Med blicken han har,  ser det ut som,
om  han varit på häftig fest i går kväll…

DSC00997

Den större Svekormen som ständigt låter sin innehållslösa svada jäsa över.
Den producerar bara substanslöst munväder och är totalt opålitlig. Han känner
troligtvis inte till det gamla talesättet: Stora ord och fett fläsk fastnar aldrig i halsen…

DSC01014

Den större svekormen håller sig för sig själv, då de andra varelserna vid Lagaoset
inte står ut med hans tomma tirader. Därför får han spela för tomma läktare.

 

Kategorier
Termikflyg

MARGINELL TERMIKFLYGNING…

 

 

 

 

 

…var det upplagt för i fredags…

 

_DSC3065

…eftersom en liten kallfront drog in höga moln över västkusten.

Sent på eftermiddagen, efter jag utfört andra uppgifter i Falkenbergstrakten,
var jag
naturligtvis flygsugen och ville ta mig en tur i eventuell termik.

Genom att solinstrålningen var begränsad,  insåg jag,  att termiken
inte
hade bra förutsättningar, men man kan ju aldrig veta.

Ut till ett av mina flygställen 7 km från kusten ca, monterade min Ava,
vilket är snabbt
gjort . En servosladd till bromsarna, två M4 polyamidskruvar
till
vingfastsättning och en skruv i elektron till stabben.

Väderläget var ca 20 – 22 grader, höga,  nästan heltäckande tunna moln
och därunder Cumulusbildning. Vinden var då jag startade försumbar.
Efter hand ökade den till 2 m/sek väst för att efter en kort stund helt stillna..

Jag har talat med Vladimir,  som bygger Avan och han funderade på att ersätta
de M4 Unbrako,  som medföljer med M5 polyamidskruvar,  för att spara
vingfastsättningen vid en eventuell dålig landning. Bättre skruvarna knäcks,
än att vingsadel trasas sönder.

Sen  in med acken, slå på varion och sändaren, kolla fulla roderrörelser
och att de går åt rätt håll. Denna koll missar jag aldrig nu, visare av erfarenheten.

Motoriserade upp till 100 m, slog av och letade efter en blåsa. Just ovanför mig inga
cumulus, men runt omkring fanns gott om det.

Söder om mig,  hitom Hallandsås,  var var ett stort Cb under utveckling.
Jag tog ett par bilder på det. Det föll emellertid efter en timma ihop som ett
politikerlöfte i en valrörelse.

Jag hittade en svag termikblåsa och kurvade med ett medelstig på  0.5 m/sek
upp mig till 350 meter.
Har jag nått den höjden, brukar det vara problemfrittatt hålla sig uppe Det var det också.

Termiken var svag men utbredd.  När det gäller termik,  är jag nöjd,  om jag stiger.
Hur blåsan
är,  bryr jag mig inte om,  bara så länge det bär uppåt.

Naturligtvis är det en njutning,  att höra varion pipa frenetiskt hela varvet,
där varje termikvarv
ger mig 30 m höjdvinst. Men då är det ju ingen sport…
Roligare att gneta hjälpt av varion.

Det är därför jag ofta flyger sent på dagen, alltså med start vid 18-1900 tiden.
Då är termiken svagare, men molnbasen fortfarande hög. Dessutom brukar
vinden ha lugnat sig, så man kan kurva utan avdrift.
Jag har i år flugit termik,  tills klockan var 2100.

Att använda en vario är ingen lyxig extrapryl. Förutom att den indikera
stig/sjunk,  höjd plus mycket annat,
vilket underlättar för din flygning,
är den ett hjälpmedel för att öka din skicklighet , då du kurvar i en termikblåsa.
Alltså hur en termikblåsa fungerar under olika omständigheter och vädertyper.

Jag har lärt mig,  att en Ava kan man kurva mycket brant med och ända flyga
kostnadseffektivt,
då det gäller förhållandet mellan stig och sjunk. Så dra er
inte för att branta omkull ordentligt,  om blåsan är trång,  Avan klarar det.

Vi lever  på 2000-talet, så varför skulle jag inte använda  tillgänglig  teknik ?

Min första start gjorde jag kl 1500 och min modell landade frasande i gräset 1730.

Japp, detta var min fredag med min Ava.

Lördagen ser för modellflyg lite sämre ut. Ganska kraftig västlig vind.
När jag kollade
vinden vid Hovs Hallar kl 0800,  sa mätaren 8 m/sek medelvind
med byar upp till 15 m/sek.

Jag tror jag ska  ägna mig åt fyrbeningar i dag.

_DSC3036

Här är det mäktiga Nimbusmolnet. Svårt att plåta då det var disigt och motljus.
Förväntade mig kraftig åska och nederbörd…men det blev inget av det…

_DSC3040

…för vad hände ? Jo termiken övervann, låt oss kalla det inversionen
på toppen och molnet växte ovanpå städet…
…energin i molnet tog slut och det kollapsade snabbt.

_DSC3050

Min trogna Ava i luften…made to riding the sky…

_DSC3054

…som vid dagens sista landning sammanräknat  har loggat 699.5 timmar i termik !!
Nyklädd stabbe och till hösten blir det total omklädsel av hela modellen plus radikal
ombyggnad av stabben. Kroppen får en våtslipning och omsprutning med akryllack.
Sen blir den som ny igen !

_DSC3099

Ni kan se antennerna från mottagaren sticka ut, eller ner genom kroppen vid
vingens bakkant.
En antenn vertikalt och en horisontellt polariserad för
att ge mottagaren bästa arbetsbetingelser. Jag har försökt få antennerna
så långt bort från kroppen som möjligt. Med tanke på att jag flyger långt ifrån
mig,  vill jag göra förbindelsen till min modell,  så absolut bra som det är möjligt.
Detta med antennernas placering vid en kevlar/kolfiberkropp är imperativt,
om man vill ha en säker förbindelse mellan mottagare och sändare på 2.4 gHz.

DCIM203GOPRO

Ett i höjden snabbt växande Cumulus Congestus.
(Congestus betyder ackumulerande, påbyggande)

DCIM203GOPRO

Du kan förstå,  det inte var riktigt drag i termiken med
de höga molnen, som minskade solinstrålningen.

DCIM203GOPRO

Så här funkar bevattning…pumpen drivs av 60 bhp motor.
Det krävs  power,  att slunga iväg mycket vatten lång sträcka.

DCIM203GOPRO

…knastertorrt ute nu även för potatis.

DCIM203GOPRO

Denna bild tog jag med en osynlig, vad heter det…selfie-stick ?
Köp Vanishing Cream hos Scammer´s  Outlet
och stryk på din
fotopinne och den försvinner som ett mirakel…

DCIM207GOPRO

Utsikt från min flygkulle fredag 17. Juni kl 1630.

Kategorier
Termikflyg

UT I NATUREN TERMIKBUREN…

 

 

 

 

…jovisst, flög jag i söndags.

 

 

 

 

 

 

DSC09647

 

 

I går passerade en svag kallfront norrifrån ner över västkusten.
Den resulterade i häftiga åskskurar samt blixt och dunder lokalt.

Efter en kallfrontspassering blir luftmassan labil, vilket för oss som
är aktiva modellflygare betyder: Det är läge för fin termik.

Det var det också. När jag parkerat nere vid mitt flygställe och jag
lyfte min blick uppåt, såg jag just det jag ville se, 4/8 Cu !

Dessutom vinden var noll ! Vilket innebar,  jag kunde ligga på samma ställe
och kurva jämfört med marken.

Markägaren körde sin betesputs och fixade min landningsbana, så
den blev som en golfgreen…nästan.

Jag körde motor till 50 m då jag startade kl 1215. Där fanns en blåsa,
som jag steg i, så jag nästan blev yr i skallen, där jag satt i min stol.
Upp till  den höjden jag har som gräns, då jag flyger i stark sol, flög jag
som en raket. Att gå över,  låt oss säga,  700 m i starkt ljus är en risk,
man kan tappa modellen , om man har den mot den blåa himmelen.

Därför höll jag mig under 700 m.

Termiken var,  kan jag säga aggressiv på något sätt. Hade jag mallat
in mig,
så kändes det,  som om jag åkte upp,  antingen jag ville eller inte.

Det var,  som vi segelflygare sa i Västergötland:  Kry korkverkan !

Under en av mina kurvningar mätte jag stiget och min höjdmätare
angav 30-35 m per varv…..det blir ca 5 -6 m/sek i stig.

Problemet är ju att komma ner. Har jag allt i min hand,  flyger jag  till
sjunkområden
och bränner höjden där, men  är jag tvingad att komma
ner snabbt,  drar jag broms.

Jag fick ännu en gång 2.5 timma i termiken,  med min nu,  lite av
ålder och
brukande,  något slitna HyperAva. Men flyger, det gör den.

Till hösten blir det renovering igen . Klä om ytterspetsarna på
vingarna samt fena/sidoroder och stabben.

Sen är den fit for fight igen. Undrar om jag kan få ihop
1000 flygtimmar på Avan ?

Jag landade prick kl 1505, vilket gör att min Hyperava klämt 695
timmar sammanlagt !

Uppe till  mitt flygställe kom massor av människor, inte för att
kolla mitt flygande, utan för att
grilla och umgås. Men  jag tog chansen
att berätta och visa,  med så mycket entusiasm jag kunde frammana,  fakta och
möjligheter med
vår fina hobby.

Jag vill bara säga, ungdom idag, alltså 8-12 år, de har ett helt annat
tekniskt kunnande,
än vad vi åldringar har. De såg min GoPro
på modellen och började genast berätta
om sina GoProkameror och
hur  de använde sina kameror. Jag förstod,  bara fantasin sätter gränserna .

Där ser man. När jag växte upp,  hade vi  byggklossar och stenkulor…

Lite ögonblick från dagen  nedan…

DSC09611

Markägarens son fick köra betesputsen med en gammal Volvo.
Utrustad med hypermodern luftkonditionering….TD (tvärdrag)

DSC09614

Just nu, är vi  verkligen i blomstertid !

DSC09622

Som modellflygare,  kan jag  begära mer än detta ?

DSC09629

…i skyn 4/8 Cu och ingen vind…

DSC09634

Synd man inte flyger fullskalasegelflyg längre och
bodde kvar i Västergötland,  för då hade jag  flugit.

DSC09643

I Halmstad var det blå luft, vilket är en bekräftelse
på kall sjöbris från Kattegatt och dålig eller ingen termik.

DSC09667

.
Jag hade min flygstol stående i ekens skugga. Se på ekens blad. Det gjorde jag,
då jag pausade mellan två flygningar. Har ni tänkt på,  vilken stor yta bladen
utgör ?
Man förstår att eken är viktig i vårt ekologiska system och man inser hur
effektiv fotosyntesmotorn i en ek är.

DSC09675

En välvårdad Volvo vaggar varligt vidare i växtlighetens varia…

DSC09692

Du ,  som är bland de, som är lycklig medlem i SMOS,
du kan förvänta
detta nya  nummer av Oldtimer nästa vecka.

DCIM206GOPRO

                                                                                                         Mina besökare…

Kategorier
Hangflyg modell Termikflyg

GÖR JAG INGET ANNAT ÄN FLYGER ?

 

 

 

Jodå !

 

 

 

 

 

 

 

DSC08230

 

 

Men nu är vi inne i den årstid,  då vädret för modellsegelflyg är
det mest gynnsamma.

Vi har hyfsade temperaturer, förhoppningsvis ett högtrycksbetonat
väderläge, som gör att vindarna ej är för kraftiga och tillsammans
med solinstrålning,  skapar detta bra betingelser för termik.

Kommer sen en kallfront och drar förbi,  får vi labil skiktning,
vilket gör termiken ännu bättre.

Personligen kan jag inte sitta inne och glo vare sig på tv eller dator,
när vädret är som det varit sista tiden i Sydsverige.

Jag tycker min tid är för dyrbar för ett passivt vegeterande framför
en skärm.

Så jag håller ständigt koll på väderläget,  om det kan bli termikflygning.

Sista veckan har jag varit ute varje dag och flugit termik.
Söndag till och med onsdag fick jag 10 timmar i luften med min modell.
Nä, jag tröttnar aldrig.

Flyger man termik på samma plats,  märker man hur olika termiken
beter sig. Ibland kan man ta blåsorna på 50 m höj, ibland måste man
upp på 150 m,  innan man kan få anslutning. För det mesta släpper blåsorna
med regelbundna mellanrum, men ibland hackar maskineriet.

Då är det bara att anpassa sin flygning efter det. I veckan var det stark
termik och som vanligt var problemet,  inte att komma upp utan att
komma ner…Tursamt har jag bra aerodynamiska bromsar på min nu
något ärrade Ava…Jag vet,  att om jag drar full broms och trycker ner i
20 graders vinkel, kommer jag inte
att överskrida modellens maxfart,
innan strukturella skador kan uppstå.
Det känns tryggt.

Man inser vilket drag det kan vara i termiken,  när man trots
full broms stiger med 3 m/sek,  vilket varion glatt talar om. Har man ingen
broms på sin segelmodell, måste man vara förberedd på rätt åtgärder,
om man kommit lite för högt,  så det börjar krisa.

Alternativ ett är att störtspirala ner med full höjd och lagom sidoroder,
så inte inte
hastigheten ökar för mycket.

Det bästa sättet, som kräver lite kalla nerver och eftertanke,  är att trimma
ner nosen,  så du flyger fortare och flyger dig ur
blåsan. Stiger det 4 m/sek,
så sjunker det oxå och då gäller det att hitta sjunket,  så
du kan svänga ner dig.
Men som sagt, bromsar är en bra försäkring för din termikmodell.

Det finns fina elektriska Schempp-Hirth-bromsar man kan köpa i
olika storlekar.
Jag tror,  att Staufenbiel har dessa.

Det hände mig en malör,  då jag skulle reducera höjden i tisdags,
då jag flög
med full broms. Jag tryckte på lite extra kraftigt och märkte
då jag låg på
finalen, att den ena bromsen inte gick ut.

Felet var att växellådan gått åt pipan under bromsning. Servot påverkar
bromsklaffen via en förlängd servoarm, 
som trycker på klaffens insida.
En enkel lösning tillsammans med en tunn
pianotråd som används som
torsionsfjädring på klaffen och som strävar att
hålla den stängd.

Servot var ett billigt kinesservo av lite större storlek, vilket jag bytte ut
mot ett Turnigy, som pallar mer.

I torsdags kalkylerade jag med sjöbris vid Hovs Hallar,  varför jag stod
beredd att starta på Platån kl 1230. Vinden var 5-7 m/sek nord, vilket är
rakt på hanget.

Jag spanade ner mot Segeltorp och såg en för mig okänd skärmflygare
starta. Han jobbade sig sedermera upp på Platåhanget efter visst besvär.
Hade han flugit närmare kanten,  hade han kommit upp lättare.

Jag startade min obelastade modell och kom,  efter efter att ha passerat
den kraftiga kantrotorn,  ut till det lyft som skapas av den laminära havsvinden.
Det bar upp till 285 m enligt telemetrin, vilket räcker för mig.

Flyger du hang vid Hovs Hallar,  kommer du att bli förvånad,  hur långt ut
från kanten hanget bär.

Min lite ovetenskapliga beskrivning av lyftet är, att om man tänker sig en
kvadrat placerad med spetsen vid hangkanten och basen parallellt med
havsytan, 
så har du ett flygbart område,  som till arean bestäms av din
maximala höjd.

Din maximala höjd blir kvadratens sidor och inom denna kvadrat,  har du lyft.

Kan du stiga till 250 m,  har du en kvadrat med 250 m sida.
Det betyder,  att från din pilotplats till modellen på dess maxhöjd,
har du ett avstånd på 250 x Roten ur 2 = 353 meter cirka.

På 70-talet…minns ni….försökte vi ofta trimma våra drakar,  Graupner
Cirrus, Debutant och allt vad de hette att stå mot vinden perfekt trimmade,
så de kunde klättra. Under tiden kunde vi sitta och dricka kaffe, för modellerna
var stabila och skötte sig själv.

Lyftet i torsdags var starkt och jag testade genom att ligga och loopa kontinuerligt
och det visade sig,  att jag vann höjd för loop jag gjorde. Åskådarna jag hade runt mig,
en busslast tyska pensionärer,  var mäkta imponerade.

Att få sitta på sin tuva med kärran på hanget, det är för mig en höjdpunkt och som
jag sagt flera gånger : Jag tröttnar aldrig !

Klockan 1530 efter mer än två timmar i luften landade jag min modell, plockade
ihop och gick ner till parkeringen för hemfärd.

Genomblåst och solstekt men mycket nöjd med min flygdag.

Prova du också hangflyg. Du får motion, mycket flygning och upplever naturen.

Här kommer de obligatoriska bilderna från denna veckas flygningar.
I dag fredag ska jag gör annat nödvändigt.

DSC08259

Plats för termikflyg. Klockan ca 1100 och härliga Cumulus som borgar för lyft.

_DSC8270

Alltid roligt att möta en ryttarinna och prata hästar…

DSC08252

Örnen på Tjärby blir surare och mer fårad för varje år

DSC08282

Detta är en jättelik insekt,  som har sina flesta ben på en sida,
därför den är specialiserad på att klättra på snedden.
Vad den heter ? Ingen aning. Men fort kryper han inte…
han har hållit på att klättra upp här sen 2005…

DSC08297

Liljekonvaljen blommade i omåttliga mängder.
En extremt  giftig växt, vars alla delar innehåller gift.
Varför så giftig ? Ett skydd mot djur.

DSC08343

Min Ava på min flygstol och i bakgrunden de härliga Cumulusmolnen.

DSC08346

På sidan av modellen min ombyggda GoPro naturligtvis.

DSC08364

Denna bild illustrerar två saker. Dels den fina molnbildningen
och dels den frodiga björken som tyvärr växer, fortfarande,
trots ihärdiga försök att bekämpa den, då den ligger mitt
på hangkanten. En sådan tät växtlighet räcker för att skärma
signalen från en 2.4 gHz- sändare…..

DCIM206GOPRO

Depån på Platån HH

DCIM206GOPRO

Spiriten skimrar i solskenet.

DCIM206GOPRO

Inför starten…

DCIM206GOPRO

Snart nog.

DCIM206GOPRO

Platån vind nord 5-6 m/sek.

DCIM206GOPRO

Min modell och längst bort i kustlinjen silon i Falkenberg.

DCIM207GOPRO

Förberedelser för landning

DCIM206GOPRO

Piloten framför fortet, förhoppningsvis koncentrerad…

DCIM206GOPRO

tycker piloten knäar lite under landningen ?

DCIM207GOPRO

På finalen i turbulensen…

DCIM207GOPRO

…klaffen  åker in och ut…

DCIM207GOPRO

…för att landa på avsedd plats…

DCIM207GOPRO

…sen gäller det att dra in klaffen en sekund innan sättning, då landar modellen.

DCIM207GOPRO

Nu ta jag in klaffen

DCIM207GOPRO

…och kan hämta en oskadd modell.

DCIM207GOPRO

Det är inte enkelt att landa på Platån !

DCIM207GOPROEn belåten pilot efter en dags fin flygning på Hovs Hallar !

Kategorier
Naturbilder

JAG KÄNNER MIG PRIVILEGIERAD…

 

 

 

 

…för jag kan uppleva naturen

och  jag kan  flyga mina modeller…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

_DSC7709

 

 

…trots att jag fick en stroke för 6 år sedan.

Jag och min läkare ser det som ett mirakel, att jag så snabbt blev återställd.

Att allt gick bra,  berodde på att jag kom under adekvat vård snabbt och att läkemedlen
man
satte in verkade bra på mig.

Läget vid ankomst till akut var, helt förlamad höger sida, Total afasi = kunde inte tala.
Hals och mat- och luftstrupe fungerade inte.

Jag låg på sjukhus i 8 dagar. Sen släpptes jag ut. Hade fortfarande svårt med talet,
men det fungerar som vanligt nu. Har förlorat lite smak/lukt vad gäller mat,
men jag står ut.

Likaså mitt lokalsinne är dåligt, men det finns något som heter navigator,
då jag irrar
på skånska småvägar.

Det mest uppenbara som blivit påverkat,  är begreppet rädsla. Jag upplever
inte begreppet rädsla för något
längre i princip.
Vilket är bra,  då man rider hästar,  som försöker bestämma över ryttaren.
De har ingen chans mot mig nu…

Men i en del fall är det en nackdel,  att inte väga in risker, vilket jag alltid får
tänka på,  innan jag handlar, där begreppet försiktighet är inblandat.

Jag har  3 kamrater,  som drabbats av stroke det sista året. Två avled och en
lever
vegetativt på en institution.

Det får mig att tänka efter lite. Tänk  att jag fortfarande, trots stroken,
kan åka ut och flyga…

Att jag fortfarande kan komma ut i naturen och uppleva intryck, lukter och
händelser.

Hur många är inte tvingade att sitta inomhus på grund av fysiska besvär,
vilket hindrar
de att ta sig ut rent fysiskt.

Så min frihet att röra mig,  är en viktig del av mitt liv idag.

Då man är lite äldre,  har man inte så stora krav på materiella ting.
Jag drömmer aldrig
om att vinna 100 mille på lotto, det är därför jag
aldrig spelar.

Högvinst för mig är den känslan jag får,  då jag anländer till Hovs Hallar
och vind och väder
är perfekta.

Jag får en stark känsla av att mina förväntningar kommer att uppfyllas,
efter min start från exempelvis Platån, just då omständigheterna för hangflyg
är perfekta.
Detta är livet för mig.

En av orsakerna till att jag driver min lilla blogg, det är,  att försöka
visa de positiva upplevelser
jag får av mitt modellflygande,  genom att jag
publicerar bilder av min verksamhet.

Det ger betraktaren chansen att se min värld, som jag fångar med en
kamera och hur jag upplever och associerar till den.

Alla kan ju inte komma ut  i verkligheten av olika skäl.

Så bloggen är mitt bidrag i försöket att skapa en positiv illusion eller bild av
mina upplevelser, som skulle kunna inspirera andra att börja med vår hobby.

Undrar hur många nya modellflygare som ältandet om SMFF, dess tidning
och avgifter på Svenskt Modellflygs fora har genererat ?

Jag har naturligtvis varit ute och flugit både termik och hang sista veckan.

I torsdags fick jag en fin termikflygning vid en hästgård öster om
Halmstad, som avslutades klockan 2000 och då var det fortfarande termik.
Termiken var ca 1 m/sek
och den var utbredd. Jag kunde lägga min Ava
i kurv,  trimma in den perfekt och den låg kvar i förhållande
till marken på
samma plats, tack vare det var noll vind.

Alltså Avan flög sig själv. En av årets bästa flygupplevelser i det mjuka
kvällsljuset.
Min flygning blev ljudsatt av en västergök = bästergöks hoande och det
laminära
suset från min modells vingar.
En orkester med dragbasun  och viola.

Allt var perfekt. Min Hyperavas tid i termik nu 680 timmar…

Här kommer lite naturbilder…

Häng med i din fantasi och återupplev mina ögonblick !

Alla bilderna tagna med en av mina Sony med 400 mm zoom. 1/4000 dels sekund.

 

 

 

 

_DSC7705

Mycket jobb nu för föräldrarna i naturen.

_DSC7736

Sädesärlan…vaksam.

_DSC7738

Även koll uppåt efter farorna i skyn…

_DSC7752

Insekter i näbben.

_DSC7764

Hur kan dessa spinkiga ben pinna på så fort ?

_DSC7769

Det gäller att synas för att locka till sig pollinerande insekter.

_DSC7819

Halländsk slättbygd nära kusten.
Sen eftermiddagsbild med 400 mm zoom.

_DSC7854

 

Kanske man skulle varit en häst…Detta fotot var bara ett av många jag tog,
men hemkommen såg jag,  att i alla fall kompositionen av bilden nog är ok…

_DSC7906

 

_DSC7909

 

_DSC7914

Ingen blomma är för liten…

_DSC7926

 

 

_DSC8042

 

_DSC8045

 

_DSC7944

Storskrakens hona …

_DSC8079

…dyker…

_DSC8080

…därför det…

_DSC8078

…är en…

_DSC8081

…dykand.

_DSC8103

Fråga mig inte vad örten heter…

_DSC8184

En knipa av årets kull

_DSC8214

Här kniper det på sjön…

_DSC8224

 

_DSC8233

Ser ut som något,  tecknat av Elsa Beskow.

Metafor, ja du förstår naturligtvis,  vad jag menar…

DSC07833

Min depå på en av mina termikflygställen

DSC07837

Ni ser att vädret var perfekt här. Närmare kusten helt blått = Sjöbris.

DSC07847

Ja, det blev en Avabild trots allt…

DSC07882

Min Ava susar/viner förbi.
680 timmar i luften = 680 x 50  km/tim = 3400 mil i lufthavet.
Min Ava bör vara influgen nu eller ?

DSC07892

Min Ava med självklart vidhängande GoProkamera.

DSC07915

Dessa blommor är ca 10 mm stora.

DSC07924

Smultronen blommar tidigt i år.

DSC07928

Så här vill jag skyn ska se ut,  såsom varande aktiv  termikflygare.

DSC07954

 

DSC07962

Minsta ört gör sig så attraktiv som möjligt för att locka insekter.

DSC07979

Teveronika,

kan vid en hastig blick likna Förgätmigej,  men Teveronikan
har 4 kronblad medan Förgätmigej har 5 .

DSC08003

 

_DSC7669

En kråka har en hotfull silhuett helt i klass med storskarvens..

DSC08011

Ett sydosthang söder om Halmstad.

DSC08015

Här är det utmärkt att hangflyga med en lättare modell.
Sen tar man uppoppande termikblåsor vid kanten och kurvar med.

DSC08083

Strandkål. Den är nu i bästa läget för skörd.
Läs här vad man kan göra.

DSC08090

Strandkålens blad samlar upp daggen.

DSC08111

En sinnlig bild…varför jag tycker det ? Tja, vad tycker du själv ?

DSC08116

Ser ut som min morfars slitna rakborste…

DSC08130

 

DSC08143

Tja…ser ut som någon som har sprutat Botox, undergått läppförstoring
…ank-näbbar kallas det visst eller …
Ank- läppar

DSC08168

Dags att veckla ut sig…

DSC08199

Vackra färger. Blomman ca 10 mm.

Kategorier
Termikflyg

GLES TERMIK…

 

 

 

 

 

Småtjurigt med termikflyg i torsdags.

 

_DSC7143

Trots goda förutsättningar upplever jag,  som mycket aktiv termikflygare,
att det ibland, inte blir den utvecklingen på termiken, jag förväntat.

Det kan vara god solinstrålning, labilt skiktat och lagom vind, men ändå
är det glest mellan blåsorna….

I torsdags hade vi ett sådant väderläge vid Halmstad. Temp ca 24 grader,
vinden var på förmiddagen sydostlig ca 2-3 m/sek. Väderläget dominerades
av en högtrycksrygg, visserligen på väg att bli passerad av först en kallfront
och sen ett lågtryck, men detta påverkade inte torsdagens allmänna  väderläge.

Så bilen laddades med en HyperAva och en annan av mina favoriter en av
mina Blå Fenixar.
Platsen jag flyger på ligger ca 10 km från kusten, vilket gör,  jag blir ganska
förskonad från termikflygarens gissel, sjöbrisen.
På plats och startberedd med Fenixen var jag kl 1030. Inte ett moln i skyn
mer än höga slöjmoln i nordväst. En annalkande avisering av en nedsmygande
kallfront. Men jag räknade bergfast med att det skulle finnas torrtermik.
Det fanns det oxå, men det var svag termik i söndriga blåsor. Inget man
njuter av direkt. Men nu är det ju så att en vältrimmad och välflugen Blue
Phoenix är inom sin klass, 2-meters uppbyggda balsaseglare, ganska svår
att slå i svag termik, så jovisst, jag fick en timma i luften under flitigt
spakande och korrigerande.

Förresten min Blue Phoenix, den flög inte riktigt bra vid första starten.
Den var mycket
svår att trimma,  så den gled bra. Jag var aningen konfunderad,
då den alltid flugit
perfekt. Tyngdpunkten var ok, men den ville stalla och
var allmänt inagil.

Då jag kollade,  hade en list i framkanten,  som vingen vilar på fallit av i
hanteringen,
vilket betydde,  att vingens anfallsvinkel var helt felaktig.
Det var orsaken till, 
att dess glid var oroligt och svårtrimmat.
Jag satte dit en balsabit med CA och därefter provflög jag.
Nu var min Blue Phoenix åter i det trimmet,  som jag var van vid.

Så rätt anfallsvinkel på en segelmodell är mycket viktigt,  för man ska kunna
trimma dess glid. Fel anfallsvinkel skapar en dynamisk konflikt i modellen,
som gör,  att
den inte flyger stabilt.

Såedemede !

På min Blue Phoenix har jag monterat in telemetri för vario och höjdmätare.
Min radio är en JR, som tyvärr har en
fullständigt värdelöst teknisk lösning,
vad gäller exponeringen av telemetridata
från sändaren till piloten.

Displayen,  som visar informationen,  går inte att läsa i solljuset och  audioinformation
man får från en dålig piexohögtalare är ohörbar,  utom för den som sitter med
grejorna i en i  en djup jordkällare…

Jo, jag skrev till JR i japan,  att jag hade en av deras DMSS utrustningar,  men att
jag kände mig blåst på konfekten,  då jag köpt sensorer, vilkas data man inte kan
tillgodogöra sig.

Svaret var ett beklagande,  att det inte fungerade och att man inte tänkte göra
något åt det… Som kompensation fick jag en plastdekal… gällande ett VM,
som JR sponsrade för ett par år sen….Kan jag vrida ihop dekalen till en tratt
och sätta den i örat, så jag kan höra telemetrin ?

Vid 12-tiden hade jag monterat min trogna HyperAva, som i termik nu sen
2007 har loggat 680 timmar. Alltså enbart termikflyg.

Iväg mot en blå sky, där man kunde ana cu-bildning på gång.
Jag fick en blåsa på ca 50 m,  som var trång, ojämn i stiget, men det bar uppåt.
Till ca 300 m, sen var det finito. Ok tänkte jag,  nemas problemas,  jag letar väl lite
så löser det sig….Trodde jag. Det fanns enbart små kytt. Alltså inget att kurva runt i.

För en gångs skull körde jag ut min LiPo, som har kapaciteten 3200 mA.
Hjälpte inte, utan jag hamnade på marken efter en halvtimmas försök.

Kanske jag skulle avvakta,  tills cu-bildningen tagit sig, då det borde vara möjligt
att få anslutning. Så jag plåtade runt lite annat och bara njöt av natur och lärkornas
spel,  då de hävdade revir vid sina bon.

Molnbildningen ökade och jag slängde in en ny LiPo kokam i Avan och startade.
Vinden var just då kl 1330 absolut noll,  vilket gynnar modellsegelflygaren, eftersom jag
inte driver iväg så långt,  om jag kurvar i en blåsa.

Drog upp modellen till 125 m, stängde motorn och mallade in mig i en blåsa,  som
kändes stark och stabil. Hängde med upp igen till 400 m, jag ville inte gå högre.
Flög runt och sjönk till 200 m. Tänkte,  nu får jag snurra upp mig igen i en blåsa…

Trodde jag ja…Trots livaktig cu-bildning fanns det inget att tala om inom begreppet
termik!
Hade det hänt något ? Det första man kollar som termikflygare med närhet till havet
är vinden. Jo den hade vänt till väst, vilket sa mig,  att sjöbrisens obevekliga pump
dragit igång.

Luft, relativt kall kommande från havet, strömmade in över det varma landet och kröp
fram över marken som ett kallt våtvärmande omslag, tvingande upp den varma luften.

Så omedelbart kändes det,  som allt var kört i termikväg för dagen.
Men jag vet,  att sjöbrisen brukar på detta avståndet till kusten nå ca 200-250 m höjd,
så om jag drog på motor upp till 250 m,  skulle jag kunna få anslutning till adiabatiken.
Det var just det,  som skedde. Jag fick en blåsa på den höjden, kurvade upp mig och kunde
hålla min höjd genom att hoppa från den ena nybildningen till den andra.

Vinden vid marken var nu ca 4-5 m/sek  från väst och temperaturen hade sjunkit
3-4 grader.

Emellertid, vinden på 300 m var som förut mycket svag. Molnen låg i princip helt
stationärt, görande termikflygandet enkelt.

Kl 1500,  efter en kortare paus,  landade jag min Ava i gräset framför fötterna efter en
omväxlande dag,  som bjudit på ett skolexempel,  hur sjöbrisen påverkar termiken.

Jag kunde lägga till 2.5 timma i flygdagboken för min gamla HyperAva.

Som jag brukar säga, jag lär mig alltid något nytt och får mer erfarenhet varje
gång jag är ute med mina modeller.

Nu ska jag trötta er med lite bilder…

DSC07307

Laddat och klart med modeller och min stol på andra sidan bilen.
Det är ju detta,  jag längtat efter hela vintern och det är därför,
jag är ute och flyger så mycket,  som jag gör,  för jag är flygare !

DSC07319

Blue Phoenix, som är en mästerlig konstruktion i sin klass och prismässigt.

DCIM199GOPRO

Den gamle hangflygaren…..dock här termikflygare.

DCIM199GOPRO

Jag monterade min Gopro på taket till min bil för att få lite bilder på flygaren själv.

DCIM199GOPRO

Jag ska till att starta just då Cu-bildningen började och piloten var förväntansfull…

DCIM199GOPRO

Klart …

DCIM199GOPRO

Släpp !

DCIM199GOPRO

There she goes !

DSC07322

Ja du ser…nybildningar poppar upp…

DSC07364

Min blågula modell mot blå sky

DSC07366

Jag tog bilden med min Sony med 400 mm Zoom hållen i höger hand,
med vänster hand styrde jag modellen. Om det var lätt att plåta ? Nä…

DSC07408

Precis framför vingens framkant på sidan av kroppen, min allestädes närvarande  GoPro …

DSC07411

Nä ingen krasch, jag har monterat isär för hemfärd.

DSC07414

Så här ser det ut på platsen, där  jag idkade  modellflyg i torsdags.

DSC07419

Rapsen signalerar GULT så det nästan gör ont i ögonen.

_DSC7084

Jaha och detta måste var en….eftersom stjärten är kluven…

_DSC7099

…eller kan det rent av vara en…..som fått sig en ör(n)fil i de bakre regionerna ?

DCIM196GOPRO

Detta ser ut som vardagsrumstapet från 1933…

DCIM199GOPRO

…och är detta ett golv med list och tapet med liggande mönster…?

DCIM198GOPRO

Är detta en gammal kökstrasmatta från 1963 ?

DCIM202GOPRO

Min Ava just efter senaste landningen i låt oss säga försommargrönskan.

 

Kategorier
Naturbilder

ALLTID NÅGOT NYTT SOM VÄCKER KÄNSLOR…

 

 

 

 

…då jag promenerar vid Oceanhamnen i Halmstad.

 

 

 

 

 

 

 

_DSC6744

 

 

 

Jag  hade bestämt mig för att ta fritt från mitt modellflygande  på onsdagen
för att istället kunna  göra andra ärenden,  som låg och väntade.

Väderläget var ju för termikflyg mycket fint med svag ostlig vind och solsken.
Temperaturen låg runt 24 grader, vilket ju inte kan vara behagligare.

Men som sagt,  jag åkte ut till yttre hamnområdet för att se,  om jag kunde få
lite bilder på skäggmesarna, vilka är en av mina personliga favoriter.

Skäggmesar vare sig såg eller hörde jag, men jag fick lite bilder på andra
fåglar, växter och sådant som inte hör naturen till.

Det är tyvärr så, att varje gång jag strövar här,  ser jag alltid något,
som triggar
min ilska.
Det är meningslös nedskräpning. Om jag ser,  hur det ser ut

vid området runt handikappbadet  efter en helg,  då folk varit där
och grillat, så är det en bedrövelse, med skräp som gästerna slängt, precis
där de går och står ! Jo det finns sopkärl, men här liksom på många
andra ställen håller man den tröttande och fega devisen högt:
”Nån annan får ta det”.

Jag avskyr en sådan attityd försiktigt uttryckt !
Ute i hamnområdet tippar kretiner lastbilslass med avfall, hela möblemang
kastas i fågelområdena i stället för att köras till miljöstationen, vilket är
mycket enklare.

Teknik- och Fritidsförvaltningen städar så mycket de kan, men de har inte
pengar eller resurser.

Hur man än vänder problemet, så är det de,  som betalar skatt i kommunen,
som står för pengarna. Så det är skattebetalarna,  som är ”Nån annan” !

Här är lite bilder,  jag fick med mig hem. Inget märkvärdigt utan bara
några
ögonblicksbilder från en promenad.

Jo, jag skulle ju inte flyga i dag.  Men jag gav mig,  kl 1530 stod jag startklar
med 
en elseglare och jag snodde  åt mig 1.5 timma i den sena termiken.
Hela tiden var jag hotad av regn, men det drog bort från platsen, där jag
flög.

Så onsdagen var natur, frisk luft och lite modellflyg ! Härligt .

 

 

_DSC6767

Äppelträdens blomning är på väg över sin topp nu.

_DSC6789

De senaste dagarnas värme har fått växter och örter att påskynda sin blomning.

_DSC6793

En estetisk konstruktion…

_DSC6813

Att knipan är en dykand kan du se på stjärtens läge i vattenytan.
Den simmar ungefär med samma läge som en ytgående ubåt…

_DSC6823

Knölsvanen har lagt rabarber på en flotte som häckningsplats och försvarar aggressivt boet.

_DSC6829

Skäggdoppingen kryssade runt…

_DSC6838

…fast jag tycker den borde hetat…

_DSC6858

”Punkdoppingen”…

_DSC6888

…med tanke på dess frisyr.

_DSC6749

…och hela tiden slamrar containers ombord och iland…

_DSC6753

…med hjälp av Liebherrkranarna och Brommaoken…
Brommaoket är den mest använda spreadern i världen.

_DSC6757

…från feederfartygen från Bremerhafen och Hamburg,
levereras gods till Biltemas köplador.

Biltema, ett exempel där svensken  lever ut sin  eskapism …

_DSC6925

Rockwell Turbo Commander , kanske häckar i vassen vid Oceanhamnen, vem vet…

_DSC6948

Knipan i flykten 5 cm över vattnet. Vingspetsarna nästan i vattenytan.
Flyger lågt för att utnyttja ”Markeffekten”.
Vilket betyder,  att fågeln
undviker stor del av det
inducerade motståndet. Det är inte, som man läser
ibland,
att ”luften komprimeras under vingarna”. Det är kvalificerat skitprat.

_DSC6952

Har ni tänkt på att många fåglar flyger fantastiskt bra
även utan fena…?Flyg en vanlig modell utan fena,
så kommer du att
bli varse,  vad som sker.

_DSC6973

Jag tycker om att ta sådan här bilder…

_DSC6977

..för jag vill visa naturens förmåga till anpassning och evolution…

_DSC6982

…bilderna tog jag på ett par meters avstånd med hjälp av ett
400 mm zoomobjektiv och tiden var 1/4000 – dels sekund.

_DSC6992

De mänskliga grisarna förnekar sig aldrig i hanteringen av sitt eget avfall..

_DSC6996

…då de handlar efter den ökända principen: ”Nån annan får ta det”…

_DSC6956

Han som är chef för återvinning i Halmstad kommun heter Henrik Oretorp,
och är  kommunråd för centerpartiet Han har har skapat idiotiska öppettider
och
regler för avlämning av avfall på återvinningsstationen…
…så var tro du skiten hamnar nu ? Alldeles rätt, i naturen.

_DSC7007

I ensamt majestät…

_DSC7047

…sitter lövsångaren och spelar sin  sång,  som för mig illustrerar begreppet  försommar !

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

EN KÄNSLA AV ATT NU ÄR DET KÖRT…

 

 

 

 

…för min Ava,

då den inte var att finna i skyn…

 

 

 

 

 

DSC07142

I lördags var det sagolikt termikväder med sol, 24 grader varmt och 4/8 Cu.
Naturligtvis var jag ute och flög. Jag missar inte sådana chanser.
Så iväg med grejorna upp till våra marker öster om staden 25 km.
Vinden var ca 3-4 m/sek sydost. Någon sjöbris fanns inte här , utan allt
såg mycket positivt ut.

Jag startade och fick en blåsa på ca 75 m höjd. Stängde motorn och mallade
in mig. Det steg med uppskattningsvis 4 m/sek, vilket inte är kattskit.

Hängde med upp till 450 m för i det starka solskenet är modellen svår att
se på högre höjd mot blå himmel.
Efter en 30 minuter i luften landade jag, för jag behövde nåt att dricka i värmen.
Under nedstigningen märkte jag,  det var dåligt med termik…Men jag vet ju,
att termiken släpper med viss rytm.

Klockan var vid min start 1300, vilket är sent för mig, men med tanke på hur
det såg ut med väder och moln, kunde jag förvänta,  att det blir flygbart till 1900.

Jag inmundigade en halv liter vatten, applicerade min nya GoPro på Avan och startade.
Under stiget märkte jag ingen indikation på termik, vare sig från min Picolario eller
på min modells uppförande. Det var helt finito med vertikala rörelser. Små kytt, javisst,
men inget som man kurvar i med reda.

Så det var till att klättra upp till 150 m ca, där jag fick en svag och trång blåsa.
Genom att finflyga mallade jag in mig i centrum och hade stig under hela varvet.

Det är vid dessa tillfällena en Picolario visar sin styrka som ett hjälpmedel att
flyga effektivt. Förresten,  min Picolario har jag inte förändrat något i
inställningarna, 
som kommer som default. Det funkar bäst för mig.
När jag passerat 250 m,  märkte jag,  att den vertikala rörelsen i luften ökat betydligt.
Nu steg jag med 4 m/sek igen, vilket höjdmätaren bekräftade, genom att varje varv
gav mig  20 m i höjdvinst.

Ok, jag fortsatte flyga i den härliga termiken i en timma till, innan det var dags att
göra en mellanlandning för att inta vätska. Det var mycket varmt att sitta i solen !
Jag har en mindre parasoll,  som jag kan fästa på min stol, men naturligtvis hade jag
inte den med…

Klockan var nu ca 1445 och jag bytte acke i Avan. Inte för jag behövde, men jag ville
testa en ny Kokam-acke jag köpt. Fortfarande var vädret precis så bra,  det kunde vara,
varför jag startade. I stiget märkte jag,  att Kokam-lipon levererade mer Ampere än den
andra ”vanliga” Lipo-acken.

Förhållandena var lika som under förra starten. Dålig termik upp till 125 m.
Blåsan jag tog på denna höjden var liten och turbulent. Men jag visste av erfarenhet,
att den skulle bli större och starkare,  ju högre vi steg.

Så skedde också. Picolarien knattrade som en kulspruta och höjdangivelserna,
var 50 m, kom tätare och tätare.
På 475 m avbröt jag stiget, flög ut i stilla luft och njöt. Allt var,  precis som jag ville ha det.

Alltså en fin vältrimmad modell, härligt väder och vackra omgivningar, så inte kunde jag
klaga på något.

Men….snart skulle det bli bekymmer, stora sådana !

En passerande cyklist stannade och frågade något och då gjorde jag något,  man aldrig ska göra,
om man har sin modell på 4-500 m höjd.
Jag kastade ett öga på mannen och sen….
kunde jag inte hitta min Ava i skyn !

En Ava på 450 m i skarpt solsken är inte stor för ögat. Jag spanade,  där jag släppt den
med blicken
5 sekunder tidigare, men intet syntes. Sen spanade jag till vänster och sen
till höger. Inget.

Nu fick jag den där typiska känslan i magen, som när man står inför ett obehagligt faktum,
vilket
tycks oundvikligt: Bortflygning.

Eftersom det blåste sydost,  kollade jag med vindriktningen ca 200 m,  men inget.
Min tanke var, nu flyger mina Ava bort och det innebär med all elektronik, ombyggd kamera
23000 spänn upp i rök.
Jag måste medge,  att tanken var svår att förtränga, så jag kunde
agera logiskt.

Jag hörde Picolarion tuta idogt och modellen steg högre och högre. Man känner sig väldigt
hjälplös
i detta läget, då man inte kan se sin modell. För att få en chans att få syn på modellen,
drog jag  ca 30 sekunder
efter jag förlorat den ur sikte full aerodynamisk broms och detta
kombinerat med full sida och full höjd.

Då visste jag,  den skulle spirala ner snabbt utan att överskrida den hastighet, då strukturella skador
skulle kunna uppstå.

Trots broms och korsade roder steg Avan bitvis till en början. Men efter 10 sekunder hörde jag
den sjönk snabbt.

Min blick var riktad mot en plats med vinden 300 m, där jag bedömde modellen borde dyka upp.
En modell som spiralar är lättare att se,  än en som ligger rätt på vingarna, då ett plan som spiralar
skapar mer rörelse för ögat.
Jag hörde höjdmätarangivelserna från 500 – 250 m. Nu borde jag snart få syn på modellen.

Samtidigt som modellen sjönk, snurrade tankarna i hjärnan,  om hur terrängen såg ut,
där den kunde komma ner.

Det var ganska öppet, med det fanns gammal granskog också, som lätt maskerar en modell.

Precis då Picolarion anmälde 200 m,  fick jag syn på min Ava. Den spiralade ner ungefär
300 m mot lä.

En mycket stor sten föll från hjärtat ! Det kändes,  som om jag vunnit en miljon !

Så jag stabiliserade modellen och flög mot mig, samtidigt som jag drog in bromsen.
Efter en minut var Avan rakt över mitt huvud och jag kunde planera och landa.

Det kändes utomordentligt skönt,  att se min kära Ava med vidhängande kamera ligga
på marken 5 m från mig !

Efter en kortare paus och efter att ha demonterat GoPron,  startade jag igen,
eftersom jag
ville konstatera,  hur mycket min modell drev i vinden.

Likaså ville jag se,  hur den flög,  om jag släppte spakarna. På egen hand efter jag släppt
spaken,  flög den först med bibehållen kurs
och gick sedan in i en svag och stabil sväng.
Det är ju bra,  att den är i stort självstabil utan
att gå in i en självinducerad dykning.

Efter detta drog jag full broms, vilket medförde , den gick in i en 25-gradig dykning,
dock utan
att maxfarten överskreds. Efter ca 10 sekunder började den svänga svagt,
men fortfarande
under kontroll.
Det sista jag kollade,  var vad som skedde,  då jag korsade sida och höjd.

Modellen gick in i grävande spiral under kraftig höjdförlust,  utan att hastigheten skenade.
Detta är precis, som jag vill ha det.

Som sista punkt i mitt testprogram, slog jag av sändaren,  för att kolla failsafens inställningar.
Efter någon eller några sekunder slog failsafen till, vilket innebar full broms, lite sidoroder
och höjdroder. Modellen flög i stora cirkla under kraftigt sjunk, så failsafen var ok.

Nu kom det spännande. Jag slog på sändaren, vad hände ? Jo sändare och mottagare
band omedelbart och jag kunde landa. Failsafen hade jag ju prövat förut, så jag visste,
det
skulle fungera.

Sen var det att packa ihop och jag kan säga,  jag kände glädje,  då min Ava med tillbehör
ånyo låg i bilen !

Kanske en lösning på problemet om man flyger långt bort ifrån sig kanske skulle vara
att använda RPV-glasögon…

Sen åkte jag till en granne där upp och fikade.

Vad är moralen i historien ?

 Släpp aldrig din modell med blicken,  då du är över 250 m.

Var 100 % fokuserad på din modell.

Låt dig aldrig distraheras av något ovidkommande.

Ha ett begrepp om,  hur långt din modell kan driva med vinden under en minut.

Om du förlorar modellen ur sikte. Drabbas inte av panik, utan försök agera logiskt.

Det första måste vara,  att aktivera dina bromsar,  så du kommer ur termiken och
förlorar höjd.

Bedöm hur långt modellen kan ha drivit och koncentrera dig på den delen av skyn.

Spana av skyn systematiskt. Inget irrande med blicken, utan dela in sökområdet i
segment
och scanna dessa.

Tänk på att chansen att se modellen säkert, uppstår på ca 250-200 m, så sänk din
blick till den höjden.

Min Ava hörs i luften,  då jag drar broms och spiralar,  så lyssna efter din modell.

Om du inte får tag i din modell…beroende på inställningar,  lägg den i Fail-Safe,
så den har
möjlighet att göra en landning med så lite skador som möjligt.

När du ska ge dig ut och leta,  så märk ut på marken vindriktningen, vilken du
kan lägga
in på kartan och minska sökytan.

Tänk på att man bedömer i regel avståndet till modellen varande för långt.
Bedömer du avståndet till 500 m, börja leta vid 250 m.

Ha alltid namn och telefon på modellen. Både på vingen och kroppen.

I min andra Ava Pro har jag en gps-tracker. Men det hade ju inte hjälpt idag…

Så tänk på detta, bli ingen modern Ikarus och flyg för nära solen. Dina vingar lossar
inte,  men kontakten med modellen kan gå förlorad !

 

 DSC07147

Perfekta betingelser. Termik och fält.

DSC07153

Efter flygningarna på väg att plocka ihop

DCIM196GOPRO

Ramla ner i en sjö ??

DCIM197GOPRO

Här är en bild på Avan vid landningen efter att jag fått syn på det igen.
Ni kan se på skuggan att min GoPro sitter på vänster sida av kroppen.

 

Kategorier
Hangflyg modell

KAN MAN FLYGA HANG MED EN FRIFLYGANDE A-2 FRÅN 1950 ?

 

 

 

 

 

Jo, på Kristi Himmelsfärds Dag på Hovs Hallar gick det bra.

 

 

 

 

_DSC6506

 

 

 

Pär flög med sin A-2 nyss utrustad med en ny Taranis radio på Segeltorpshanget
vid Hovs Hallar i fredags.
Det var perfekt väder för en lätt modell. Vi hade en högtrycksrygg,  som växt in
och som spärrade för lågtrycken till viss del, varför vädret var stabilt.
Med stabilt menar jag ca 2-4 m sk och vid lunchdags sjöbris.
Jag kom ner kl 1100 och då var det 1 m/sek. Så det blev att avvakta.

Klockan 1230 kom sjöbrisen som på beställning med 2-4 m/sek rakt på hanget.

Så ut med min Spirit och njut av flygandet. Vädret var vackert med 15 grader,
mycket fåglar och överallt spirade det. Kunde inte vara bättre, vilket också
många flanörer märkte, då det var mycket människor ute och promenerade
i den vackra naturen.

Pär hade varit och testflugit på en plats söderut mot Norrehamn,  innan han
anlände,  där jag flög.

Han kastade ut sin A-2 , beundrad av en stor skara åskådare…då är det ju
ännu roligare att flyga, då man kan göra propaganda för vår härliga
utomhushobby !

Nåväl, sent på eftermiddagen plockade vi ihop,  bruna i ansikten efter att
ha stått med solen i ansiktet hela dagen och drog oss hemåt

mycket nöjda än en gång med en härlig dag med hangflygning vid
Hovs Hallars låga hang vid Segeltorp !

Prova du också !

Naturligtvis tog jag bilder och jag lyckades åstadkomma en liten videosnutt
på Pärs A-2 i luften.

_DSC6112

Vildäppelträden på Hovs Hallar var helt enkelt tvungna att slå ut  i den plötsliga värmen.

_DSC6103

Så humlorna kunde pollinera…

_DSC6126

Så här såg det ut kl 1200,  med sjöbrisen som smygande  tog sats för att landa vid Segeltorpsstranden.

_DSC6176

Det är märkligt…

_DSC6192

…att denna lilla varelse …

_DSC6206

…lövsångaren,  kan åstadkomma så stark sång

_DSC6226

En för biotopen här typisk fågel…

_DSC6261

…gulsparvhannen.

_DSC6295

Om denna fågeln häckar vid Hovs Hallar
det vet jag inte,  men den flög över i alla fall …

_DSC6340

Det är mycket torrt i markerna nu, vilket syntes,  då man harvade och ringvältade i ett moln.

DSC07097

Pär anländer med pipa och modell.

DSC07104

Klart för start !

DSC07109

Nu !

DSC07110

Start

DSC07120

Pär Lundqvist 5. Maj 2016 Segeltorpshanget vid Hovs Hallar.

_DSC6352

Pärs A-2.

_DSC6362

Konstruerad 1950

_DSC6372

Snygg i luften

_DSC6420

The young man himself…

_DSC6464

En modell som denna kräver stora…ja, du ser själv,  vad som menas eller …

_DSC6467

Här passerar den Mach 1…?

_DSC6591

Cruisin´

_DSC6610

På väg att landa…

_DSC6634

…nånstans…

_DSC6659

…och det blev i kanten…

_DSC6668

…inga skador…

_DSC6696

…vingen sitter med gummiband.

DSC07084

Vår pilotplats. Man kan ha det  sämre eller ?

IMAG0274

Segeltorpshanget

IMAG1387

Jag ska landa…

IMAG1400

 

IMAG1401

 

IMAG1402

Där satt den !

 

                                                                Glöm inte att klicka på ”HD” för bästa kvalitet !

Kategorier
Termikflyg

TERMIKFLYG ÄR ETT ENERGISNÅLARE ALTERNATIV…

 

 

 

 

 

…än att ligga  i dvala framför en tv .

 

 

 

 

 

 

 

DSC06655

 

Det är nu på våren, som termiken är som bäst. Jag vill säga från
början av Maj till slutet av Juni, då råder bäst förhållande för
termikflyg i Sverige.

Termiken är vid denna tid normalt stark och utbredd. Om man önskar
hög molnbas, är det då du finner den.
Häromdagen var det fint väder med sol och nästan ingen vind. Så det bar iväg
till ett av mina flygställen. Min modell var min HyperAva, som närmar sig
700 timmar i termik !

Klart den är ärrad och sliten. Det blir en modell, man flyger mycket med.
Men den
är i perfekt flygande skick. All mekanik är 100% och framför allt,
så är den
precis så vältrimmad, som jag önskar. Enda avvikelsen är,
att jag vill ha den
något aningen baktung.
Men det handlar om 4 mm förflyttning av Tp.

Framkommen möttes jag klockan 0930 av blåa  skyar och 14 grader.
Utsikten jag hade kan du se på bilden överst mot Hovs Hallar över
Laholmsbukten.
Kan ju inte bli
bättre. Så montering, påslag av variometer och preflightkontroll.

Allt ok,  så jag startade i den obefintliga vinden. Under stiget tutar ju min nya
Picolario
glatt, men redan på 50 m märkte jag en ökning i variometerns frekvens,
varför jag stängde motorn. Jovisst,  efter lite justering låg jag mitt i en redan på
låg höjd stark blåsa.
Så det blev att hänga med upp till 450 m. Jag provade
trimmet på modellen,
genom att låta den glida lite i planflykt. Jovisst, tack vare
att jag har tyngdpunkten
lite bakåt, så finns det ju en tendens till ett  mjukt och
långsamt stalliknande glid.
Men det är lätt att kontrollera.

Min erfarenhet med mina olika Avor är,  att de inte ska flygas för sakta.
Det är bara
ineffektivt,  då man betalar sin ökade anfallsvinkel med ökat
lyftkraftsmotstånd.

Bättre låta den glida, för som jag sagt,   har Avans profil en mycket fördelaktig polar.
Det betyder att ökad hastighet behöver inte betyda,  man måste betala det med mycket
ökad höjdförlust.

Det blir alltid en avvägning mellan hastighet och höjdförlust. För det är med höjdförlust
du betalar ökad hastighet.

Efter nästan en timma i min flygstol landade jag för en paus, där jag passade på tillfället
att gå runt och fotografera lite.

Omkring klockan 1300 kom kustens förbannelse för termikflygaren:

                                                       Sjöbrisen.

Jag märkte,  att sjöbrisen kom,  som om man tryckt på en knapp. Den gick snabbt upp
till ca 5 m/sek väst och vinden var kall, eftersom den kom från havet.

SJöbrisen betydde,  att termiken var just gone with the wind !

Så jag plockade ihop min modell och lyckades naturligtvis  köra en vingspets igenom
klädseln
på ena yttervingen då jag lade vingspetsarna i sitt fodral.  Ok,  det betydde,
jag fick
lite sysselsättning i min verkstad att reparera. Jag tycker aldrig,  det  är
tråkigt att
laga modeller och jag vill alltid göra det omedelbart, så det blir klart.

För jag är en doer. Inte en follower.

Jag fick 2.5 timma i luften och min acke för motor och mottagare med servo hade
förbrukat 788 mA under dagens övningar.

Undrar hur länge min gamla Mega-motor håller ? Den är 9 år gammal nu. Visserligen
har jag bytt lager men ändå.

Låt mig säga bara: Tack gode Gud för elmotorerna för vårt modellflygande !

Här kommer lite diversebilder från min flygdag och som ni förstår,  det är svårt
att plåta den egna modellen, då man flyger samtidigt.

 

DSC06679

En Airbus Airbus A319-132   från SAS på väg plocka upp turister .
9000 fot enligt Flightradar.

DSC06594

Kanske den modell som givit mig mest under längst tid.
En HyperAva från Wladimir Models i Ukraina. Inköpt 2008.

DSC06597

Björkarna är nu ljusgrönt skira.  Ett löfte om sommar…

DSC06608

Överallt har växtligheten triggats av ljuset och värmen.

DSC06622

Dessa vitsipporna var nästan utblommade, men trots det…

DSC06636

De fint paketerade knopparna på ett vildäppelträd.

DSC06626

Min landningsbana då jag är på ett av mina termikflygställen.
Kan vara sämre eller ?

DSC06630

Denna bondens lada fick ge upp kampen mot en av stormarna.
Blev plockepinn…

DSC06650

Vildnyponen har kört igång. Landa i en sådan buske och
din vingklädsel kommer att se ut som konfetti…

DSC06666

Ekens knoppar är senare…men eken  har ju tiden för sig…

DSC06668

Jag tycker ibland att bocken på Tjärbyhanget ser lite frågande och virrig  ut…
Säger han ”Håhåjaja” ?

DSC06683

Här ligger min Ava efter dagens sista landning. Jag kunde aldrig tro, då jag köpte den,
att denna modellen skulle leva under så lång tid och få  så många flygtimmar i luften.

DSC06686

Gulsipporna växer,  som om någon strösslat fröerna…
men det är naturen…överflöd.

Kategorier
Hangflyg modell Skärmflygeri

GODA NYHETER FÖR HANGFLYGARE

 

 

 

 

Det blir perfekt hangväder onsdag på Hovs Hallar.

 

 

 

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2016-05-03 083641

 

 

Jag var just inne och kollade yr.no utsikten för Hovs Hallar.
Det ska bli ca 5-6 m/sek rakt på det låga.

Ska jag döma efter min erfarenhet, kan det via sjöbrisen dra
över mot norr och kanske öka upp mot 7 m.

Så packa skärmen och ladda modellerna så syns vi vid 10-tiden
för en fin flygdag i solskenet !

Kategorier
Skärmflygeri

TAPPA HUVUDET….

 

 

 

 

…det räcker man tappar flyghjälmen,

fråga Kennerth !

 

 

 

 

 

 

 

DSC06577

 

VIll ni veta mera så fråga Kenta,  för han  var och flög skärm på Hovs Hallar 1. Maj.

Han hade startat på det låga hanget vid Segeltorp och sedan glidit upp på
Platåhanget  för att i den den goda vinden flyga åt Kattvikshållet,  då han märkte att

lyftet lade av kanske beroende på ett vindskifte.
Alltså var det till att landa
på stranden bland småstenen till höger om
Platån på Hovs Hallar.
Att landa där är inga problem,  problemet är att komma tillbaka dit, varifrån
man startade. Flyger du skärm har du med dig en ryggsäck,  där all din
utrustning får plats, så man kan bära med sig allt på ryggen.
Kenta packade ihop allt och hängde sin fina hjälm, värd ett par tusen
med kommunikation och annat i, på säcken utsida, axlade lasten och gav sig
iväg uppför Hovs Hallars branta vägg.

Efter en hårresande och svettig  klättring uppför kanten och ett irrande
bland de många
stigarna, hade Kenta kommit åter till parkeringen med sin
skärmsäck. Vi såg ju han varit ute för äventyr för han var svettig och blodig
om fingrarna…

Fast….när han kom ner till Segeltorp och skulle starta igen, märkte
han till sin oförställda  fasa,  att han hade tappat sin flyghjälm under
promenaden genom den svåra
terrängen tillbaka…En hjälm är inte billig !

Det gjorde,  att han inte kunde flyga med sin skärm just nu, vilket säkerligen sved.
Som ytterligare lök på laxen kom han på,  att han blivit av med sin overall som
bonus !
Jaja, en olycka kommer sällan ensam.

Jag hade kommit till Hovs Hallar kl 1300 och nu var klockan 1500, så jag sa till
Kenta,  att jag hjälper dig leta efter hjälmen. Han hade redan varit uppe en vända
på Platån
och då hittat sin overall med telefonen i,  som en annan strövande
turist hittat
vid stigen och burit med sig. Men hans hjälm förblev försvunnen.

Nåväl,  vi gick upp på det höga och slog in på stigen,  som går från HH till Kattvik.
Tyvärr, hade jag lågskor med lädersula, som inte var det rätta på den knöliga
stigen. Lätt  att vricka sig om man halkar på rötterna på marken.
Det finns ett otal stigar vid kanten och det gäller att välja rätt. Vi kämpade oss
fram till stranden,  där han landat och jag fick efter lite spaning syn på något,
som blänkte. Kanske,  det var visiret på hjälmen ?
Två turister gick förbi där nere och vi bad de kolla,  det som blänkte.
Men , men det var en flaska…

Vi försökte hitta platsen,  där Kenta hade gått av stigen för att komma upp på
huvudstigen, som leder till Platån. Inte enkelt. Det var mycket jobbigt, att
ta sig fram på de små övervuxna stigarna med stor nivåskillnad.

Till slut, efter att vi hade funnit  var Kenta kom upp från stranden, kunde vi
rekonstruera,  var han gått förhoppningsvis.
Vi kom till en brant yta,  som inte var beväxt och här kände  han igen sig.
Jobbigt att klättra upp, men det lönade sig. Ett glatt utrop tillkännagav
att han hittat sin hjälm !

Den låg, där den borde legat, vilket betyder,  att den rivits av sin upphängning i
säcken av buskarnas grenar, utan att han märkt det.

Nu var i alla fall jag trött ! Så det gällde att finna enklaste stigen tillbaka till
Hovs Hallar, vilket inte är enkelt på grund av mångfalden av spontana stigar.
Det tog sin tid,  men fram kom vi. Jag märkte,  att går man på en usel stig, så är
det besvärligt att gå med solen i ögonen, som vi hade, då man inte ser,  hur man
sätter fötterna. Så jag körde näsan marken en gång, då jag trampade fel.

Kenta var nöjd,  att hjälmen var räddad och jag hade fått nog med motion för
denna dagen i alla fulla fall !

Sedan återfärd till Halmstad och jag lovar…det var en stelbent människa, som
stultade in från garaget efter hemkomsten.

Jo jag somnade på kvällen på ca 10 sekunder !

Där ser du , det oväntade händer mig för det mesta , när jag hangflyger !

Här kommer lite snapshots,  under jakten på den försvunna hjälmen !

PS

Jag har personligen lärt mig,  att om jag flyger bort en modell och efter
idogt letande hittar den,  så märker jag ut fyndplatsen och den väg jag
gått i terrängen från en stig eller väg.

Varför ? Jo,  för skulle jag ha glömt någon del av modellen, så kan jag
omedelbart hitta fyndplatsen, utan att behöva irra omkring som en
blind höna…
Jag har alltid med mig, vis av erfarenheten, en rulle gul tape från Biltema,
så jag kan märka upp.

DSC06382

Vi har knegat oss upp på Platån från Segeltorpshanget…

DSC06398

…än så länge fulla av energi…

DSC06406

..då det här är enkelt att ta sig fram…

DSC06563

…men här snubblade jag…

DSC06555

…om inte annat, här är vackert.

DSC06542

I Laholmsbukten vid Halmstad Angöringsboj låg två fartyg på svaj i väntan på att anlöpa.

DSC06540

Här håller får naturen öppen.

DSC06437Vi frågade fåret,  om hon sett någon hjälm, men hon skakade på huvudet.

DSC06429

På väg till platsen där Kennerth kom upp från stranden.

DSC06449

Kennerth  tar en kortare paus.

DSC06459

Här kände Kenta igen sig och begav sig uppför den svåra kanten…

DSC06469

…där han omedelbart hittade sin hjälm !

DSC06479

…och då blir man ju glad eller …

DSC06500

..så här lägger han upp filmstjärneleendet mot fotograf med hjälmen i handen.

DSC06530

Ett styck skärmflygarhjälm.

DSC06527

 Sen var det att ta oss till Platån, på det minst krävande sättet.

DSC06566

Då vi kom upp på Platån kändes det ganska skönt, dels för vi hittat hjälmen och dels för här var lättare att gå.
Man ser hur ljuset blir mjukare vid 1830-tiden.

DSC06505

Klart man är sliten efter att ha gått mer än 10 km på smala stigar och ständigt upp och ner,
då höjdskillnaderna vara stora. Allt mätt med en app i Iphånen.

DSC06589

Här åker både hjälm och pilot tillbaka till Malmö
efter äventyret på Hovs Hallar den 1. Maj 2016 !