Kategorier
Naturbilder

JAG VAR BARA SÅ INFERNALISKT FLYGSUGEN I DAG.

 

 

 

 

 

Bara ut för att flyga med vad som helst !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi hade i dag måndag en fin dag, då det gäller
modellflyg.

Det var solsken och nästan ingen vind och -2C.
Tack vare frånvaron av vind kändes inte kylan.

Eftersom jag inte varit ute och flugit på 3 veckor,
var
jag utsatt för ett envetet sug efter att få flyga.

Så jag bestämde mig för att dra iväg. Tur jag har
fina platser att flyga på, vilka ligger nära min bostad,
som passar mina ändamål både vad gäller hang
och termik.
Motorflyg ägnar jag mig inte åt.

Då jag ville prova en gammal   kamera, plockade
jag med
mig en Blue Phoenix, som alltid är flygbar
och som jag kan montera olika kameror på
och åkte till
havet för att få mig en flygtur och lite bilder.

Framkommen erfor jag,  att havet låg i stort sett som
smält bly och ett par hundra meter från stranden,
kunde jag se ganska gott om sjöfågel.

Vilket också en man sittande på en dyn gjorde, då
han hade monterat en häftig tubkikare för att kunna
studera sagda fåglar.

Min Blue Phoenix och kameran ombord monterade
jag på 5 minuter
och sen gick jag ner till dynkanten
vid havet, där den sittande
ornitologen var rädd,
jag skulle skrämma fåglarna med min modell.

Men då han såg  den nästan ljudlösa modellen,
försjönk han ner i sina
sina fågelstudier igen.

Jag fick 45 minuter i luften och jag säger igen, att det
är
fantastiskt så länge jag kan flyga med 2.5 Ah acke,
om man
inte gasar fullt och hushållar med Amperen.

Stranden tom på människor förutom fågelskådaren
och jag.

Fast det kom 2 kvinnor…med 7 lösa hundar.
Hundar är förbjudet
att ha lösa i naturskyddsområdet.
Det finns gott om skyltar, som
upplyser om det.

Men tydligt är, att vissa anser sig inte behöva
rätta sig efter bestämmelser, lagar och förordningar.

Jag brukar kunna se havsörn vid stranden, men det
blev noll observation idag.

Fågelskådaren hade sett en passerande havsörn långt
ut på havet,
en timma innan jag kom.

Så efter i stort en timma i luften gjorde jag en superfin
landning
jämte stigen på den plana ytan.

Ingen speciell flygning i dag, men det omedelbara
pockande
på flyg minskade ner i kroppen.

Jag var nöjd. Märkvärdigt att jag aldrig tröttnar på att flyga...

 

 

 

 

Jämte stigen ner till havet finns bord och bänkar, som var vita av rimfrost
trots intensivt solljus. På den plana ytan i bakgrunden landade
jag min Blue Phoenix efter avslutad flygning.

Innanför stängslet betar under den varmare årstiden ett hundratal får och ett
tiotal islandshästar.
Det är för att hålla området öppet och hindra slytillväxten.

Rimfrosten glaserar växtligheten i motljuset.

2 kvinnor och 7 lösa hundar.

Ser du så blank Laholmsbukten är…?

                                                En avslappnad pilot njuter av sin flygning.
                                               Hangkanten. Har  aldrig varit bättre !
 Här syns, om du ser efter, en modellflygare och en ornitolog. Var och en njutande av sin hobby.
                             Hangkanten är vass och hanget blir bara högre och högre.
       “Mitt” hang. 15 km långt, 4-12 meter högt och byggt för västliga vindar, 2-8 m/sekund.
       Bakom hanget rinner en bäck som bildat små vattenytor vilket gynnar biotopen.

5 sekunder efter landningen

Du ser själv…min Blue Phoenix gnistrar som en diamant !

Den gamle på väg att hämta modellen efter dagens enda och sista landning.

Om det var  blåsigt ? Du kan kolla röken …

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

EN ÅTERBLICK PÅ ÅMFK:S HANGLÄGER I SKÅNE

 

 

 

 

I 15 år har vi i Ållebergs ModellflygKlubb,
åkt till Ystadtrakten
för hangflyg, rekreation och social samvaro.

 

 

 

 

 

 

Orsakerna till att vi gör denna resa, är flera saker.
Det finns fina hang i trakterna. Vi kan flyga från
sydost till sydvästliga vindar.

Kniper det kan vi flyga på baksidan av hanget vid
nordostlig-nordlig vind.

Blåser det ost drar vi till Ravlunda mot Kiviksdelen
av kusten. Förr kunde vi köra in på skjutfältet,
men det är nu avspärrat. Men det är inget problem,
då vi parkerar utanför och sen har vi bara 200 m
promenad
till hanget.

Är vi av flyger vid marknadsplatsen står vi med
bilarna
framme vid kanten. Bekvämt.

Ett annat skäl är det mysiga boendet hos Henry på
Österlens Gästhärbärge. Billigt, bra med god 60-tals
faktor. För att inte tala om hans fina frukost.

Blir det ösregn, då kan vi åka till Simrishamn och
kolla Autoseum, där det också finns en välordnad
modellflygavdelning.

Ja, sen har vi ju Kåseberga med Ales Stenar.
Tänk bara på att parkera rätt nere vid hamnen,
annars
kommer de kommunala parkeringsinspektörerna
från
Ystad och lappar din bil.

Jag lägger upp lite bilder från de senare årens besök
av min förening. Hoppas det ger dig en känsla, för hur
vi har det, då vi utövar, det vi helst vill !

Häng på !
Jag kommenterar inte bilderna med
något enstaka undantag, för du ser vad det föreställer…

 

 

 

 

 

 

                  Här flyger vi på baksidan vid jordgubbsodlingen. Alltså nordostlig vind.

Karl-Henriks profil

Rolf Maier utrustad efter snålt aprilväders krav.
Skidglasögon ett nästan måste, då man står på
kanten och flyger i frisk vind.

Detta kallas social samvaro. Det har vi mycket i ÅMFK.

Detta är Åke Junanders julmustmodell….

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

DE SISTA ENTUSIASTERNA…

 

 

 

 

…kan man känna sig tillhöra i vissa avseenden…

 

 

 

 

 

 

 

…i alla fall då det gäller hangflyg.

Jag ha varit i Ystad de sista 20 åren med ÅMFK och flugit hang.

Innan dess, från 1972,  var jag där dels som modellflygare och sen 2005
som skärmflygare.

Varje år har det blivit svårare, att engagera folk till att åka med.

Varför det är så ? Jag vet uppriktigt sagt inte.

Jag tror,  det är en kombination av flera saker. Som exempelvis
lathet, dålig företagsamhet, ont om tid, bristande intresse osv.

Alla intressen som kräver en fysisk insats, har det svårt idag.
Det kan gälla modellflyg, hundar, hästar. Alla föreningar, nästan,
rapporterar om svårigheter att aktivera, rekrytera och behålla
medlemmarna.

En del människor lever ett virtuellt liv framför datorn utan
kontakt med verklighet
och det är kanske en faktor,  som
påverkar intresset för real flygning.

Därför beslöt vi, att vi åker enskilt till Ystad i år för att kunna
ha en handlingsfrihet, vad gäller tidpunkten.

Då vi tre som kom norrifrån, alla är pensionärer, kunde vi välja
tidpunkten lättare.

Så vi hade inga illusioner, att det skulle dyka upp 45 andra
hangflygare.

Men det bryr vi oss inte om, vi som var där, vi flög för
det är roligt.

Med andra ord kan man säga, att vi som var där och flög,
vi har ett passionerat intresse
för hangflyg.

Vår bostad var Österlens Gästhärbärge i Glemmingebro med Henry
som en trevlig värd.

Vi rekommenderar detta boende. Billigt, tyst och lugnt och ligger
10 minuters bilfärd från hangen.

Vi kom på tisdagen, installerade oss och stack till Löderup,
där vi brukar flyga, därför man kan köra ända upp till kanten.

Vi flög alla dagarna, på olika platser med hänsyn till vinden
och jag lovar,  man får god sömn efter att ha stått på hang-
kanten hela dagen i blåsten.

Jag redovisar våra flygningar i 2-3 avsnitt. Vi får se vad det blir.

Ett par videofilmer tog jag, som jag kommer att publicera,
när jag editerat de färdigt.

Men här kommer lite miljöbilder utan flygning.

Läs mer om resan på vår förening ÅMFK:s alltid
uppdaterade och
aktuella hemsida:

http://www.rcflyg.com/

(maj 07, 2015 10-00 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1772

Landskapsfågeln…gladan.

(maj 07, 2015 12-16 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)1876

Gullvivan, en vacker budbärare om vår.

(maj 07, 2015 12-17 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)1887

Vid Sinushanget riktning Ystad.

(maj 07, 2015 12-20 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)1935

Sinushanget riktning Kåseberga

SONY DSC

Hamnen i Kåseberga med Ales Stenar i horisonten.

En hamn där affärsmännen skinnar turisterna med oförskämda priser.

Ska ni dit, ta med eget kaffe och fika, så spar ni mycket pengar !

Bilden tagen från Löderup med 300 mm zoom.

DSC07223

Roffe och Rolf-Erik efter en dag på hanget.

DSC07226

Roffe uppdatera vår klubbs hemsida med sin Mac…:  http://www.rcflyg.com/

 

DSC07450Naturen har verkligen dragit igång.

DSC07474

En något utblommad backsippa.

DSC07409

Ett före detta ålderdomshem, som ligger granne med kyrkogården….
Lite bisarr placering måste jag säga.

DSC07416

Ägs av “Le petit Patrón” Henry.

DSC07423

Boendet rekommenderas varmt. En speciell upplevelse att bo där.

Mycket bra frukost med lokalt bakat bröd från Olof Victors Bageri i grannbyn.
Länk bageriet:

http://www.olofviktors.se/index.jsp?id=1&akt=1&sub=0&lang=se

DSC07428

Rolf-Erik stuvar bilen för resan till Löderuphanget.

DSC07436

Utsikt rån Löderup. Kullar med de karakteristiska upptrampade avsatserna
som är gjord av betande kreatur.

DSC07486

Hanget mot sydväst har en nästan tropisk växtlighet då solen står
rakt på, vilket gynnar växtligheten genom att marken bevaras varmpå våren.

DSC07488

En trädgårdssnäcka som jag gick på,  då jag mödosamt tog mig uppför
den 60 m höga hangkanten.

Kanten var beväxt med  buskar med vassa törnen, vilket gjorde
bestigningen jobbig. Snäckan plåtade jag då jag tog en paus.

DSC07491

Ett överflöd av vårblommor och örter.

DSC07495

                                      Rolf-Erik och Roffe spanar efter bärnsten.

DSC07500

                                 Utsikt mot Löderups Strandbad eller om man så vill riktning Bornholm.

DSC07506

                              Den vänstra delen av platsen vid Löderup. Silon i bakgrunden ligger vid Kåseberga.

DCIM101GOPRO

Här syns tydligt de upptrampade terasstigarna på kanten. 

DCIM100GOPRO

Hanget på höger sida vaktas av spretiga buskar, som ibland är magnetiska
och kan attrahera modellflygplan…

DCIM101GOPRO

Utsikt riktning Polen.

Vinden svag på kvällen och kom lite från höger, vilket syns på vågorna.

Kategorier
Termikflyg

SOMMAR-SOL-TERMIKFLYGNING

Hur gör man det…egentligen?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är väl något att läsa om nu när det är minus 12 grader ute…..

 

Termik är en böjningsform av det latinska ordet för värme-termo.
Vi känner till begreppet termometer, som betyder värmemätare.
Suffixet -meter är ju också latin och betyder enkelt översatt mätare.
Andra exempel är ju voltmeter, amperemeter och så vidare.

Således, termik betecknar något som har en högre temperatur
än omgivningen. Det är just det, som är grundförutsättningen
för att termiska vertikal rörelser eller konvektion, ska kunna
uppträda.

Konvektion är ju också ett latinskt ord vars grundbetydelse
kan delas i två delar; Kon, eller egentligen con, betyder med
och vektion betyder en riktad rörelse. Tänk på ordet vektor
som ju är en riktad kraft eller rörelse. 

Alltså, konvektion är enkelt uttryckt en rörelse i en vätska
eller i en gas.

Ja, vi ska inte bli för akademiska, men dessa två begreppen
, termik och konvektion hänger samman och är av avgörande
betydelse för oss, som flyger och håller oss uppe med hjälp
av termiken och konvektionen.

 

Denna lilla artikel är en allmänt hållen beskrivning, utan
bilder och skisser, som på ett enkelt sätt vill beskriva hur,
när och var termik uppstår.

 

Som jag skrev innan, är en förutsättning för termik,
att vi har en skillnad i temperatur mellan olika luftmassor.

Hur uppstår denna skillnaden?

När solen lyser på markens yta, tar denna upp eller absorberar
värmestrålningen. Värmet lagras i översta delen av marken.
Beroende på vilken typ av yta vi har, om det är grus, gräs,
asfalt eller sjö och hav, kommer värmet att lagras olika.

Värmen som tillförs havet kommer i första hand att påskynda
avdunstningen av vattenånga och i andra hand att värma vattnet.
En grusplan som är mörk absorberar snabbare värmen och
kommer så småningom att fungera som ett element som strålar
ut värme. När vår grusplan har strålat ut tillräcklig mycket
värme till den ovanpå liggande luftmassan, har temperaturen
i luftmassan stigit så den skiljer sig från omgivande luftmassor
med kanske 3-5 grader.

När skillnaden är så stor, blir den uppvärmda luftmassan labil
, den vill stiga uppåt.

Vad gör då, att en bubbla med luft plötsligt lossar från marken
och stiger? Ja, det kan vara en vindpust,  som kommer och stöter
till eller rubbar blåsan. Den kan behöva lite starthjälp för att
komma igång.

Om vi har svaga vindar, kan den marknära luftmassan glida
över en uppvärmd yta, värmen överförs som till största delen
strålningsvärme och liten del som kontaktvärme och om då
den över marken sakta glidande bubblan träffar några hus,
en trädridå eller ett annat hinder får vi en turbulent utlösning
av termikblåsan.

Det finns flera andra sätt, som en blåsa kan lossa på, men fö
r våra förhållanden är dessa två de viktigaste.

Kom ihåg att vår blåsa befinner sig nu på väg uppåt genom luft,
som är relativt sett kallare än blåsan. Termikblåsan är just när
den lämnat marken lös i konturerna och relativt svag.

Efter hand som blåsan stiger, kommer temperaturskillnaden
att öka, för vi vet att temperaturen i normalatmosfär sjunker
med ca 0.7-1.0 grader/100 meter. Efter hand som blåsan
stiger får dess horisontella utbredning fastare konturer och
man kan, när man cirklar i en blåsa märka, att stiget är bättre
eller sämre, beroende på var man flyger.

Nu fortsätter ju inte en termikblåsa hur högt som helst.
När den når den nivå, då den stigande luftens fuktighet
kondenseras, utmärks detta,  genom att vi kan se Cumulusmoln
eller vackertvädersmoln bildas. Det är det stora bulliga
sommarmolnen som växer upp och faller ihop.

På vilken höjd den stigande luftens fuktighet kondenseras,
beror på flera faktorer. Det hänger på fuktighet, temperatur,
omgivande luft och hur labilt skiktat det är och om vi har
inversion. Normalt sett hos oss på västkusten ligger molnbasen
med Cumulusmoln under tidig sommar runtt 1400 – 2500 meter.
Inne i landet, där vi inte har sjöbris kan molnbasen ligga avsevärt
högre. Från min fullskalasegelflygtid minns jag molnbaser i maj
på 3000 meter i Västergötland.

Om det råder något, som heter inversion på låt oss säga 1200 meter,
kan inte termiken komma högre. Det vill säga luftmassan kan
inte nå sin kondensationsnivå där det bildas moln av fuktigheten.

En inversion är ett lager med luft där temperaturen stiger med
höjden i stället för avtar med höjden. Om vi åker med vår
termikblåsa glatt stigande med 3 m/sek, så märker vi, när vi
närmar oss inversionsskiktet att stiget försvinner. Vi kommer
inte högre hur vi än gnetar.

När man flyger just i gränsskiktet mellan den vanliga luften
och inversionsskiktet,  känner man små turbulenta stötar i
flygplanet.

När man termikflyger och blåsan inte kondenserar och inte
bildar moln kallas det att man flyger torrtermik. När du flyger
i termik som bildar moln, kallas det molntermik.

Torrtermiken kan vara lika stark som molntermiken, men
problemet är ju, man kan inte se var termiken finns! Har du
molntermik är det ju i princip bara att gå under ett Cumulusmoln
och stiga in i hissen.

 Att flyga torrtermik är chansartat och man få i sådana fall lita
på sin “näsa för termik”och erfarenhet av de lokal väderförhållandena.

Nåväl, om vi har kurvat upp oss till molnbasen med en modell eller
fullskalakärra ,så märker man en välvning under molnet där den
stigande luften går in i de flesta fall.

Går man på rakkurs efter att man nått basen, kommer man att
flyga in i sjunket. Stiger du med 5 m/sek,  så kommer du att
sjunka med i princip lika mycket när du avlägsnar dig från
centrum. Det brukar man lösa,  genom att man ökar hastigheten
markant, för att kunna ta sig igenom sjunket så fort som möjligt.

När du flyger en modell i en termikblåsa,  som nyss släppt,
måste man vara beredd att korrigera så man ligger i centrum
av blåsan, för att utnyttja stiget på bästa sätt.

 Korrigeringen ska vara planlagd och genomföras utan tvekan
eller mjäkighet.

Hur man korrigerar i en blåsa,  kan man inte generellt säga,
för varje pilot har sin, som han tycker bästa metoden.

Flyger du din modell på 200 m höjd utan termik,  brukar jag
trimma modellen till lägsta sjunkhastighet och flyga den just
på vikningsgränsen.

 Om jag flyger in i en blåsa med vänster vinge, händer då följande:

Om vingen går in i stigande luft, kommer luften att föra vingen
uppåt och öka anfallsvinkeln. Flyger du då just på vikningsgränsen,
kommer din modell att vika sig eftersom anfallsvinkeln på den
lyftande vingen ökat av den stigande luften. Det är just det som
är finessen. Modellen kommer att vika sig in i termikblåsan.

Man kan säga att modellen ramlar in i blåsan.

När du stabiliserat din modell och flugit ett varv, har du sett
var lyftet finns och du kan korrigera, så du centrerar din modell
till det starkaste lyftet.

Detta är ett sätt att upptäcka termikens utbredning.

Ligger du i en bra termikblåsa sommartid med din modell,
kommer du att bli förvånad, hur snabbt din modell stiger.
Att ha ett stig med 5 m/sek är inget ovanligt. Det betyder ata
du på en minut klättrat 300 meter!

Har man en sådan stark blåsa, gäller det att ha en planläggning
eller strategi, hur du ska avbryta och när.

Om jag flyger en stor modell, 3.5-4.0 m spännvidd,  brukar
jag hänga med upp till xxxx meter. Då är modellen fortfarande
sebar utan svårighet. En Blue Phoenix utan bromsar tar jag
aldrig högre än yyy meter.

När du nått din högsta höjd ,är det dags att ta sig ner.
Det finns två sätt:

Du kan flyga ner planet genom att hålla dig i luft som inte
sjunker eller som bara stiger lite. Genom att trycka upp
farten kommer du att förlora din höjd så småningom.

Det andra och enklaste sättet är att aktivera de aerodynamiska
bromsarna på modellen. Bromsar är enkelt uttryckt en klaff
som exponeras mot den förbiflygande luften och som dels
bromsar och dels genom turbulensbildning bakom klaffen
stör den laminära strömningen på ovansidan av vingen.

Så har du bromsar så ut med de och ställ modellen på nosen,
så kommer du säkert ner.

Ett tredje sätt, som jag använder till min Blue Phoenix är
att göra en störtspiral. Det vill säga full sida och full höjd samtidigt.

Detta gör, att du förlorar din höjd snabbt utan att överskrida
den hastighet, vid vilken strukturella skador uppstår på modellen.
Man måste testa detta på lägre höjd, så man ser att, man inte
flyger för fort.

Med en bra modell är inte problemet att komma upp.
Problemet är att komma ner.

När termiken är kraftig och du drar all broms du har,  kan de
t hända, att du stiger i alla fall. Då måste du kombinera alla
sätten du kan för att reducera höjden. Till exempel att använda
full broms och störtspiral. Då bruka man kunna komma ner säkert.

Drabbas inte av panik!

Vilket är lätt att säga, om ens modell försvinner och dyker upp,
om vartannat och den flyger så fort , så pinnarna yr om den.

Be om hjälp från någon,  som står jämte, som kan hjälpa
till att hålla ögonen på modellen.

Om allt går åt pipan, det vill säga,  du förlorar modellen
ur sikte,  finns det en sak att göra:

Om du har bromsar så ut med de. Detta kombinerat med
full höj och full sida bör få ner modellen i inte alltför hög
hastighet.

Att dra full höjd och full sida ska du prova under kontrollerade
former, så du vet,  hur modellen beter sig. Du kanske inte ska
ge så mycket sidoroder i en störtspiral för att få ner den med
så låg hastighet som möjligt. Men som sagt: Testa

Detta var lite om termikflygning. Den stora frågan för en
modellflygare är ju, hur man hittar termiken.

Som jag skrev innan, är det ju inte stor mening att leta
termik över en vattenyta. Vi vet ju alla , vad Laholmsbuktenväder
är på sommaren. Det är,  när vi har en molnfri himmel över havet,
men inne över land, ca 8 km in från kusten,  har vi de härligaste
vackertvädersmolnen.  Fenomenet beror på det vi drabbas av
vid kusten:

Sjöbrisen som suger in kall luft från havet för att ersätta den
stigande luften inne över land. I och med det hela tiden pumpar
in kall luft, hinner den inte värmas så den vill stiga och därmed
är det finito med termiken.

Då är det bättre att leta efter termiken över åkrar, grustag eller
i lä av ett hinder, som kan lösa ut blåsan.

Vi har vissa reella bevis för termik. Om en blåsa släpper i
närheten av fältet,  brukar man märka, att vinden markant
minskar eller markant växlar riktning.

Nästa steg kan vara,  att man ser svalorna kommer och jagar
de insekter,  som följer med termiken uppåt. Svalor som
jagar insekter är en säker indikation på termik.

När svalorna flyger,  kommer strax därefter vitfågel.
Måsar och trutar går in i blåsan och kurvar upp sig.

Rovfåglar är bra på att lokalisera termik och man kan
genom att studera dessa, lära sig en hel del. Man kan se,
hur de korrigerar i blåsan och framför allt, ser man en ormvråk,
som lämnar en blåsa, då är det inte lönt att gå dit och försöka.

Har du en högvärdig modell och du kurvar i en blåsa ihop
med en ormvråk, så kommer du att stiga ifrån fågeln
, om du flyger bra.

Att kunna konstatera, att nu släpper blåsan från marken är
ett resultat av synbara tecken men framför allt ett resultat
av träning och erfarenhet.

Ska du bli en duktig termikflygare är det enda som gäller
att flyga mycket termik.

Teknikens utveckling har givit oss fina instrument
, som underlättar för oss att flyga i termiken.

Jag tänker då på variometrar och höjdmätare. Dessa är
ingen nödvändighet,  för är du rutinerad,  flyger du lika
bra termik med eller utan vario.

Men flyger du med vario,  kan du när modellen är lång
bort ta den minsta termikblåsa.

Du kan ta en blåsa , där det stiger med en dm/sek. Det gör
du aldrig utan vario! Dessutom ger instrumentering en
extradimension till ditt flygande. Speciellt om du flugit
fullskalasegelflyg tidigare uppskattas flyginstrument.

Personligen har jag ett par stycken Picolario från
Thommys ModelBau i Tyskland. De har aldrig krånglat
och kan mycket mer,  än vad du kan tänka dig använda de till.

Till min Blue Phoenix har jag en telemetriutrustning från
EagleTree i USA. Det är mera som en instrumentbräda,
med de flesta parametrarna inlagda,  inklusive en GPS:

Men vem kan stå och titta på en instrumentbräda i solsken,
när man har modellen på 400 meter?

Jag föredrar Picolarion. EagleTreeutrustningen har
naturligtvis också audioinformation från varion.

 Termikflygning som en företeelse för den flygande människan
upptäckte ganska sent. Det var på slutet av 20-talet vid
tävlingarna på Wassekuppe, som piloterna vid flygningar
mellan de olika hangen ibland märkte,  att de steg utan att
ha anslutning till hangen. Man förstod då, att det var en
annan företeelse ,  som lyfte planet.

Det var ju molntermiken.

Bara på ett par år slog den dynamiska flygningen igenom
och massor med nya segelflygrekord sattes.

Innan detta kom,  gick all skolning och tävling på hang.
Så termikflygningen förde segelflygningen framåt med jättekliv.

Hangflygningen har ju fått en renässans,  tack vare skärmflyge
t och hängflyget. Men för fullskalasegelflyget är numera
hangflygning helt överspelat.

Ja, detta var en liten orientering om termik och termikflygning
med modell.

Hoppas det gett något till de,  som inte vetat förut.

 Prova på med en enkel modell, du ångrar dig inte.

 Det är inte enkelt, men varför ska allt var så lätt?