En riktanten, eller direktiv antenn
gör pejlandet enklare.
Som en räddningsplanka kan man säga, att en pejlsändare fungerar,
då den sitter monterad på en friflygmodell och då den är aktiverad.
Flyger en modell bort och den hamnar i en växande gröda, exempelvis
den stora fasan nummer ett: Uppväxt majs. Eller om den hamnar i
tät skog, är det den stora fasan nummer 2.
Ja, du vet, att man har ju aldrig tur, utan modeller tenderar att hamn i högt
växande gröda eller högt upp i ett träd…
Båda platserna kan göra det omöjligt för dig att finna modellen.
Jag har personligen ägnat mig åt radiopejlorientering på
amatörradiobanden och har bra erfarenhet av det.
Men som friflygare, vad ska man tänka på , för att öka chansen att få
tillbaka modellen ?
Först och främst ska du ha en bra kikare. Ju fler som har kikare ju
bättre.
Det är fördelaktigt, att ha kikaren monterad på ett billigt kamerastativ.
Därför att stå och hålla en tung kikare och hålla en liten modell i fokus
är svårt. Ett kamerastativ kostar inte mycket.
Kikaren kan med fördel köpas på Biltema, som har en bra kikare
med pejlkompass för en tusenlapp.
Kom ihåg, att det är utomordentligt svårt att bedöma avstånd.
Jag brukar säga, om du tror avståndet är 1000 meter, börja leta vid 500,
för man bedömer för långt.
Om man ser modellen försvinner i höjden, då den inte fusat, ta en pejl via
kikaren, vilken bäring den sågs sist i. Har du ingen kikare, rita ett streck
i marken, så du får en ungefärlig bäring, som du sen kan lägga in på kartan.
Jag förutsätter, du har en riktig bäring via kikaren. Ta sen din kompass
och överför riktningen till din karta. Då får du ett ganska smalt område
att söka av. Att överföra en riktning från terrängen till kartan, förutsätter jag
att du kan. Kan du inte så googla.
Kartan visar också, om du kan köra din bil fram till sökområdet. När du
kommer fram, hoppa inte ut och spring planlöst runt som berusad höna,
utan ta det lugnt.
Gå ur bilen och placera dig så högt du kan och spana av terrängen systematiskt.
Ta först och kolla misstänkta punkter, dela sen in sökområdet i sektioner
som du spanar av en och en.
Finner du inget, flytta dig 150-200 m, ställ dig åter igen så högt du kan och spana
med kikaren. Har du nu ingen pejlsändare , så återstår inget annat än
att leta inom rimligt avstånd från den linje, du lagt in från där du startade.
Erfarenhetsmässigt kan man säga, att kurslinjen din modell tagit, som du
fått bäringen med via din pejlkompass brukar inte avvika alltför mycket från
din reella färdlinje.
Alltså modellen högst 100 meter från denna linje.
Speciellt svårt är att leta i en skog. Den största modell kan maskera
sig totalt ! Det är svårt att leta i skog systematiskt. Då man letar i en
skog fäster man blicken omedvetet mot marken. Men man ska spana
i trädens löv- och grenverk.
Hittar du inte den, är det bara att hoppas, att någon annan gör det,
För jag förutsätter, du har nummer och namn på din modell. Kanske både på
vingen och kroppen.
Upphittare har då nånstans att ringa. Hamnar du i en gröda med modellen,
som ska skördas med en tröska, är risken den far ut med hacken
där bak i mycket finfördelat skick…
Men du ska veta, att precis alla upphittare är inte ärliga.
Men jag påstår 99% är det.
Om du har en pejlsändare aktiverad, har du mycket större chans
att finna din bortflugna modell, för då har du kontakt med den bortflugne.
För att finna modellen behöver du en mottagare, som kan ta emot
pejlsändarens signal.
Mottagaren bör vara av god kvalitet, för ju bättre mottagare,
desto större chans att höra signalen.
Om du har en pejlantenn , som på mina bilder och du hör signalen,
då är halva jobbet gjort.
En pejlantenn har en lob som är relativt smal och som har ett distinkt
fram/backförhållande.
Du kan jämföra en direktiv antenn med ljuset från en bra ficklampa,
som ger en smal och långt räckande stråle, medan en vanlig taklampa,
fördelar ljuset runt horisonten.
Loben från en riktantenn:
Du står i centrum, din antenn täcker enligt skissen.
Allt är schematiskt, verkligheten är sällan så entydig som bilden.
Kör till en plats som du tror är i närheten av den förmodade
nedslagsplatsen för din modell. Klättra upp på en yta så
högt som möjligt.
Slå på mottagaren, håll antennen vertikalt/horisontellt och vrid dig runt
och lyssna först med brusspärren engagerad. Hör du inget så släpp
brusspärren, så du erhåller allt till örat som mottagaren tar emot.
Så här funkar det schematiskt
Fyrkanten visar det, som kommer till mottagaren i form
av brus och signal.
Det vi vill ha är signal, alltså det som är under det röda strecket.
Din gräns då brusspärren ska öppna, är den gula linjen.
Från botten av rektangeln till det röda strecket finns signalen,
du vill lyssna på.
Därför ska man aldrig dra brusspärren för hårt. Alltså vrid
brusspärren tills du precis vrider bort bruset, men inte mer !
Ibland kan du behöva vrida bort brusspärren helt och hållet
för att kunna höra signalen.
En tumregel alltså: Du ska vrida din brusspärr, så bruset
just försvinner eller ligger och småfräser.
Åt det håll där du hör signalen bäst, där finns modellen,
om allt stämmer.
Ta ett märke i terrängen, ta kompassriktningen dit och
för över bäringen till din karta. Nu har du ett streck på kartan.
Därefter ska du åka, låt oss säga, 200 m vinkelrätt mot bäringen och
lyssna en gång till.
Upp på det högsta föremålet om möjligt, pejla och hör du signalen,
slå fast varifrån den hörs starkast. Om du inte hör signalen,
åk 180 grader åt andra hållet.
När du hör signalen, ta kompassriktningen dit, överför det till kartan,
där du redan dragit en bäring. Nu har du två bäringar och om världen
vore fullkomlig, ligger ditt plan i krysset.
Men nu är det inte så, på de frekvenserna vi använder. På de frekvenser
vi använder, är vågutbredningen inte linjär och snygg,
utan vågorna reflekteras lite oberäkneligt. Det tar tid att lära sig ,
vad som är rättvisande pejlar. Så därför ska du pejla efter
förflyttning 2 gånger till.
Lägg in bäringarna och de kommer att förhoppningsvis att resultera
i en månghörnig ruta på din karta, som inte är alltför stor.
Där, eller i omedelbar närhet, ligger modellen. Åk till platsen och
lyssna och pejla.
Om signalen är väldigt stark, kan mottagaren få spader (bli överstyrd,
alltså den kan inte hantera de starka signalerna) och då får man
flytta sig förslagsvis ca 10 khz, alltså om frekvensen är 150,100,
så gå till 150.110 och lyssna.
Eller flytta till en frekvens där du just kan uppfatta signalen.
Man gör så för att dämpa signalen och göra det lättare att pejla
sista biten. Det är ofta sista biten, som är svårast.
Pejlsignalen är i regel en omodulerad bärvåg, som låter som ett
“Skrapande” ljud i högtalaren. Varför signalen är omodulerad, alltså
man har inte lagt ett “Ljud” på bärvågen, det är troligtvis för att
spara vikt i sändardelen, som finns i din modell.
Det viktigaste är, att man hör NÅGOT att pejla på ! Så vad sändaren
gör är att producera en sönderhackad bärvåg , ungefär som telegrafisändare.
Använd pejlantennen och pejla aktivt under din promenad mot sändaren.
Antennens “Fram” kommer att indikera den riktning, du ska gå.
Det kan kräva lite irrande fram och tillbaka, av skäl jag tidigare angivit,
men med träget arbete, kommer du att finna modellen.
Det krävs mycket träning, för man ska bli duktig. Men med en
fungerande pejlantenn, bör även nybörjaren ha en rimlig chans att
hitta sin modell.
Att pejla med en bärbar mottagare med en rundstrålande antenn,
alltså en “pinne”, då litar man mer på turen än på sin skicklighet.
Nu har jag, för att underlätta för framtida eftersök av pejlsändare,
tillverkat en pejlantenn, som är uppbyggd enligt konceptet HB9CV.
HB9CV var amatörradiosignalen en schweizare hade, som uppfann
denna mycket goda antenn. Jag har själv använt den och den fyller i
alla fall mina krav. Antenn är en typ av Yagi med två element.
Till pejlantennen, som är byggd för 150 Mhz där antennen är i exakt
resonans, har jag köpt adaptrar, så ni med BNC kontakt för antennen
eller SMA-kontakt kan använda den.
Pejlantennen tar jag med vid nästa tävling, så kan ni, som
har pejlsändare testa den, vid en liten genomgång vi kan hålla.
Jag donerar antennen till SMOS för framtida bruk vid tävlingar.
Om någon vill bygga en egen så kan ni kontakta mig för info, för den
går att bygga lättare och elegantare.
Slutsatser:
För att hitta en bortflugen modell behövs:
En kikare med syftkompass.
En karta med aktuellt område, 50000-del eller mindre.
Kartan försedd med meridianer för utläggning av kompassriktningar
från terrängen..
Om du pejlar: En mottagare som är laddad och aktiverad och en pejlantenn.
Du måste kunna hantera en kompass fullständigt.
Ta ut riktning i terrängen och kunna överföra bäringen till kartan.
Du måste lära dig din handapparat, så du vet hur signalstyrkan indikeras.
Du måste har den inställd rätt. Alltså “Wide FM” eller “Narrow FM”.
Du får pröva dig fram.
Du måste veta, hur man öppnar brusspärren, då signalen är svag.
Allt för att den ska funka under bästa möjliga omständigheter.
Här ser ni olika mottagare, som kan användas vid pejling. De är alla amatörradioapparater
och man får bara sända, om man har av Post och Telestyrelsen utfärdad licens och tillståndsbevis.
Enkelt uttryckt passar SMA=Skruvfattning, som på vänstra radion eller BNC = bajonettfattning,
som de flesta andra har. En apparat som den i mitten köper du billigast på E-Bay från Kina.
Den kostar med frakt 30 pund, under 400 kr !
Adaptern som medföljer antennen.
Överst för SMA (skruva) och underst BNC (bajonett)
BNC-änden
SMA-änden, med det smala stiftet i mitten
HB9CV för 150 Mhz försedd med BNC-hane.
Bry er inte om, att antennen ser ut, som något jag hittat
på soptippen. Det är en i hast hopsatt konstruktion.
Det är funktionen som räknas och den finns där.
Elementen gjorda i koppar, Det är lite tungt men starkt.
Matningen och anpassningen av antennen med 12 cm koax = 12 pF
Jag har försökt göra den så oöm som möjligt.
Här uppkopplad med min Yaesu amatörradio.
Så fungerar antennen. Skillnaden på fram/back är stor och där kan man inte missta sig.
Man kan pejla både vertikalt och horisontalt.
Pär Lundqvist sa, man kanske kunde använda en Keyfinder ?
Här är en med 50 m räckvidd, som används ihop med din telefon och en app.
Kanske, om man slaktade den del som sitter ihop med nyckelringen på allt,
som går att undvara, plasthöljen, ringar, alltså allt som går att
ta bort, utan att funktionen förändras ? Detta för att spara vikt.
Troligtvis kan man öka räckvidden till kanske 100 m, om man sätter dit
en bättre antenn på sändaren. Jag ska testa och labba lite och rapporterar
resultatet senare. Det är ju skillnad i pris….100 mot 2000 spänn…
…då blir det knapert med det laminära…
…inte mycket lyftkraft kvar…
