Som vanligt…mina eviga promenader och strövtåg.
Inte har det hänt mycket i naturen…det är ännu kallt, så antagligen ligger naturen fortfarande i startblocken beredd.
Men en promenad längs stranden blev det.
Jag tog lite bilder…som i en del fall satte igång min fantasi.
Häng med om du har lust.
Här står jag…ståndaktig.
En matoppertunist vid E6 Snapparp.
Blåsippigt…
…eftersom det var utlovat nordväst på Hovs Hallar.
Enligt yr.no kunde vi förvänta oss svag, 1-3 m/sek nordväst mellan 0800 och 1200.
Så det blev att ge sig av i ottan. Vädret var heltäckande molntäcke med låga Stratus, men ute över Kattegatt kunde jag se en uppklarning komma, så jag närde visst hopp om hyfsat väder för flyg.
Då jag anlände 0830 till parkering, möttes jag av strilande regn, men det var bara att avvakta i bilen. Efter 20 minuter slutade regnet och jag bar ner min modell och det som behövdes till Segeltorpshanget.
Segeltorpshanget når du, om du går igenom grinden på parkeringen i sydlig riktning.
Nå, jag monterade modellen, hängde på en kamera på ett enkelt sätt i nosen som filmade bakåt och tejpade en kamera på min glasögonskalm, som filmade, det jag såg på.
Men…jag hade glömt min sele till min radio…Min Frsky 20 Tandem 20 x är en tung pjäs med fästpunkterna för en sele monterade. Dock jag var för lat att gå upp till bilen igen och tänkte, det går att flyga i alla fall.
Utkast i vinden som inte översteg 1.5 m/sek och min modell flöt fram på hanget. Inga problem att hålla sig uppe även utan applicerad klaff.
Men att flyga utan sele, det är värdelöst. Jag har använt sele i 35 år och har vant mig, så dagens upplevelse då jag håller min sändare i handen var inte bra. För att göra det bekvämare, kunde jag ju sitta på bänken vid hanget och flyga.
Det fanns inga skärmflygare, så luftrummet var fritt.
Ibland vill jag bara glida på i den svaga vinden och njuta av min egen flygning. Man behöver inte flyga som en skottspole under konstant aerobatik, utan man kan faktiskt bara koppla av.
Det blir en god upplevelse trots frånvaron av sele.
Vinden mycket svag, men jag kunde enkelt klättra till nästan 100 m höjd. Det visar, hur effektivt ett havshang är med sin laminära vind.
Precis som yr.no förutsett, lade vinden av ca 1100 och jag gjorde dagens sista landning på Segeltorp 1115.
Nöjd, belåten och frusen, det var 5-6 C, packade jag ihop och åkte hem full av goda upplevelser och revitaliserad.
Jag tog lite bilder med mina två Mobius. Alla bilder är klippta ur videosnuttar.
Det blev också en icke editerad video från mina två kameror.
Förvänta inte för mycket…men det ger kanske en känsla, hur det är att flyga på Segeltorp med en lätt modell tidigt en kylig vårmorgon.
Vi ses på Hovs Hallar !
Klart för take-off.
”Regntunga skyar vartän jag ser ”…om någon är gammal nog för att minnas Alice Babs, som framförde sången skriven av Hasse Ekman.
Segeltorpshanget. Bäst nordvästlig vind, men går oxå på väst.
”It´s up to you now”…
Här ser du, att molnen börjar lätta.
…och en och annan mycket lätt skur mötte mig på HH idag.
Jag hade svår abstinens från för lite hangflyg, men fick idag lite lindring. Vinden lovad nord på HH ca 3 m/sek, vilket borde borga för bra lyft på Platån.
Kom ner, monterade, kollade och startade. Bara för att mötas av stark turbulens och ett misstänkt oresponsivt sidoroder.
Jag flög ett par vändor, landade och kollade modellen. Sidoroderhornet hade lossat, men jag hade med CA i bilen ,så det var enkelt att fästa.
Sedan ny start och allt var, som det skulle vara med min ”Introduction” . Denna modell har jag med, då vinden är svag, därför den kan flyga på den minsta vindpust.
I två timmar var jag i luften och bara…flög. Ingen aerobatik och inga konstigheter, utan jag bara njöt av det faktum, att jag kan styra en modell som flyger till synes utan motor…
Två gånger fick jag en kort regnskur med några droppar, men inget som hindrade mig i min flygning.
Så nöjd efter 2 timmar i luften i 7 graders värme landade jag vid sydvästra delen av Platån.
I morgon eller övermorgon, vilket är torsdag, åker jag dit igen, eftersom svag nordväst är lovad.
Lite bilder blev det.
Skyn såg dramatisk ut.
Små regnskurar dök upp.
Min ”Introduction” med en noskamera.
Done deal…
Blåsippa
Bokträden spricker ut.
Äventyret…
Ibland känns det lite veset…då det är kallt, regnigt och grått.
Vårt lokala väder är ju sådant, då vi närmar oss vår. Men ibland blir vi förunnade sol och svag vind, vilket har en mycket positiv effekt på mig i alla fulla fall….
Jag får lust. Lust att göra något, som till exempel att företa mig ett strövtåg i kända marker vid havet.
Detta inträffade för ett par dagar sen. Jag var inte sen att ge mig iväg klockan 10 ner till Lagaoset för att insupa miljön.
Vid Lagans utlopp fann jag ett 10-tal kite-surfare i full aktion. Det blåste inte speciellt mycket, men trots det, tog de sig fram snabbt på vattnet.
Utloppet för Lagan i havet förändrar sig ständigt på grund av strömmar, vågor vilket ger en massiv sandförflyttning.
Det märktes att den sydliga sydvästliga vinden hade fört iland massor av sand, som låg som en stor valk i strandbrynet. Denna sanden kommer sedan med vindens hjälp att förflyttas upp över dynkanten, avlagras där och senare flyttas till nästa dynkant längre in mot land.
Efter 50 års promenad i området påstår jag, att dynområdet växer varje år.
Längs stranden från Lagaoset och norrut finns mycket drivvirke som Lagan fört med sig. Mest al naturligtvis, vars rötter skapar fantastiska figurer och fantasidjur.
Det gäller bara att ha ett öppet sinne och aktiverad fantasi, så blir du tagen till en annan värld !
På vägen tillbaka längs skogsstigen var jag ledsagad av bofink och för första gången i år av lövsångare.
En härlig känsla att gå på en stig i solskenet jämte havet och känna vårdofterna från en fuktig skog och salt hav ackompanjerade av bofinken och lövsångarens sånger.
Jag blir fullständigt avkopplad och är tacksam, jag får uppleva naturen på detta sätt.
Med nytankade inre batterier anlände jag till parkeringen och bilen för hemfärd.
Dock inte förrän jag blivit grundligt utskälld av två unga mopsherrar.
Detta var en bra dag !
Jo, jag tog några bilder också
Det blåser i nacken på lövsångaren
Det syns i sanden det blåst sydvästlig vind.
Han vände ryggen mot oss. Avståndet var 50 m därav suddigheten…
Den fågel vars sång väcker minnen från våra somrar.
Landskapet bakom dynkanten omvandlas, då tallen sprider sig.
Dags för länsstyrelsen att agera kanske ?
Jovisst får jag vårkänslor !
Ett almonster ligger i försåt…
Det såg vid första anblicken ut som en klumpfisk…
men det var en del en alstock.
En av de farliga predatorerna som håller sig i strandkanten, Den långnäsade hoppkrokodilen. Han ser elak och aggressiv ut.
På en äng i närheten hade strandskatorna fullt upp med att ordna sin bostad.
Den största rådjursbock jag sett. Kolla hornens storlek redan i början av April !
Jag tycker detta djur utstrålar kraft, stolthet och virilitet.
Ont om grågäss, är det icke.
…vilket jag förstod var, att Sveriges enda modellflygtidning landat.
Alltså tidningen ”Oldtimer” full av information och nyheter.
En ytterst vederhäftig tidskrift som är välskriven och försedd med intressanta bilder.
Vill du också få denna eminenta publikation så klicka här för upplysningar.
SMOS, Sveriges Modellflygares Oldtimersällskap är en livaktig och hängiven förening.
Medlemsavgiften är låg och HÄR kan du läsa om oss.
Välkommen !
…triggar min lust att termikflyga.
Efter en lång , i modellflygutövarens tycke, bedrövlig väderperiod tycktes denna dag kunna utvecklas, så vi suktande termikflygare kunde kunde få en flygdag.
Jag tog med min ”Introduction”, eftersom det är en ytterst lätt 3-m elseglare.
Min nya FrSky Tandem 20X skulle invigas. I modellen satt en ”Archer” mottagare med telemetri.
Nu är det ju så, att ibland är tingen emot mig…
Då jag kom till mitt flygställe och efter att otåligt ha monterat, så testade jag…Motorn gick inte. Riva isär modellen och kolla. Aha, tänkte jag, det är trottelsladden från reglaget som lossat från mottagaren…Stoppade tillbaka sladden i mottagaren, skruvade på vingen och testade. Det enda propellern gjorde var ett sakta hackande.
Av med luckan och då såg jag, att en av sladdarna från motor till reglage lossat.
Aldrig får man vara glad eller ?
Tillbaka med sladden och nu funkade det, som det skulle.
Himmeln var vackert blå utan ett enda Cumulusmoln.
Alltså torrtermik, men med tanke på instrålning och ingen vind, var jag övertygad om, att att det var adiabatiskt i luften
Jo det var det, men min nya radio var tyst. Inte ett pip från telemetrin. Däremot såg jag på displayen varion och höjdmätaren. Den senare pinnade på bra uppåt.
Nåväl, jag fattade att det var något i min inställning av sändaren vad gäller telemetriljud , som var fel. Men jag beslöt, att det får jag fixa, då jag kommit hem.
Hade jag inte pip från variometern, så fick jag i alla fall höra intensivt kvitter från vårens budbärare, sånglärkan.
Runt mig hade jag ett tiotal lärkor, som spelade intensivt och hävdade revir inför häckningen. Vet du att spelande lärkor i regel håller ganska exakt 80 m höjd ?
Lärkornas spel är för mig evigt kopplat till flyg i min hjärna. När jag fullskalaflög, hörde vi lärkspelet över flygfältet.
Det lättar upp sinnet.
Jag hade startat kl 1000, så jag hade gott om tid.
1430 landade jag för dagen och kände mig otroligt nöjd.
Denna tid i luften kändes som obetalbar.
Hemkommen löste jag ljudproblemet med min sändare genom att googla på YouTube.
Så nu funkar allt.
En härlig dag och fin start på termikåret.
Jag plåtade med min lilla Mobius som vanligt och klippte stillbilder ur videon.
Inte superbilder utan bara mina ögonblick.
Lärkorna fotograferade jag på 100 m avstånd, då jag skulle fara hem.
Det är inte lätt att plåta lärkor fulla av flygglädje…
Häng med mig !
Då jag trodde det var ok att starta…
Till slut…
Som Ikaros
Konstig kulör på skyn…
Ut i naturen termikburen.
Jag hade glömt min flygstol…
Sånglärka
Jag tycker, man går runt som en orolig katt nu inne i värmen och inväntar lite behagligare väder.
Som modellflygare är jag väderberoende och jag har stenkoll på väderläget för att inte gå miste om eventuella flygmöjligheter.
Denna vinter och vårvinter har för oss boende vid Västkusten inneburit mycket regn och mycket ostliga vindar.
Inte så modellflygvänligt…
Allt styrt av jetströmmarnas läge över Atlanten. Jetströmmen, som lågtryckscentra följer under sin vandring från väster mot öster.
Inget vi kan påverka.
Så i stället för flygning har det blivit inre tjänst. Vilket innebär renovering av modeller och framför allt försök att hantera min nya radio, en FrSky Tandem 20 X.
Ingen enkelt sak att greppa. Men Youtube är en god hjälp och har räddat mig flera gånger.
Förr om åren hade vi förhärskande nordliga vindar vid Hovs Hallar, vilket möjliggjorde hangflygning under senvintern, nu blåser det mest ost…
Men, det kommer nordliga vindar i form av sjöbris, då solen står högre och värmer landet.
Jag ser fram emot OT-Skalatävlingen ”Stibners Memorial” i Skånes Fagerhult och jag hoppas många friflygare möter upp, så vi som är intresserade av friflyg får en bra start på friflygåret 2024 !
Här kan du läsa om vad Old Timer FriFlyg är.
Nu kommer lite bilder på friflyg.
Häng med !
Sedan relativt lång tid har mitt väder inte inbjudit till modellflyg.
Antingen har det blåst för mycket eller för lite, eller så har det regnat. Med tilltagande ålder, har jag blivit aningen bekväm…
Dock, under min väderspaning såg jag, att yr.no lovat bra väder i måndags. Det var förutsagt ca 3 m/sek N-NV, vilket är perfekt för Hovs Hallar.
Min 3 m elseglare sågs över och vid rätt tid for jag iväg, medförande modell och min drönare.
Min avsikt var att först fara till stranden och ta lite bilder med min DJI.
Vi möttes av i stort vindstilla och solsken. Det var som en föraning om tidig vår.
Iväg med drönaren och gjorde det jag skulle.
Jag upphör aldrig att förvånas över detta lilla teknikpakets förmåga…exempelvis den mycket långa räckvidden vad gäller radion.
Fortfarande vindstilla och på Hovs Hallar var det nordostlig vind. Alltså föll alternativet hangflygning.
Nu klockan 12 började Cumulusen blomma och jag fick tanken att köra till mitt flygställe för termik.
Så iväg och framkommen möttes jag av 3/8 Cu och vindstilla. Lite jubel i sinnet och ut med min modell och montera. Jag var väldigt full av förväntan och var ohyggligt flygsugen.
Jag slog på min nya radio …men intet skedde på modellen.
Jag tänkte, jag har nog en urladdad acke, men det var inte så.
Besvikelsen hos mig var monumental, men det var bara att packa hop, fara hem, trots skyn var full av cumulusmoln. Vi vet alla, att termiken är vassast under tidig vår.
Hemkommen undersökte jag mina prylar och först satte jag dit en ny acke. Hjälpte inte. Rev ur mottagaren och märkte då, att Rx inte var bunden till modellen ?
Efter visst besvär band den och lättad tänkte jag, att nu är det fixat ! Problemet var, att trotteln funkade inte.
Jag kollade i ”Output” på sändardisplayen och då såg jag, att trotteln gjorde vad den skulle, men motorn stod stilla.
Motorn var kopplad till rätt ingång på Rx. Kanal 3 Tx och kanal 3 Rx.
Eftersom jag har en ny tx, som inte är den enklaste att programmera, blev det att lite planlöst felsöka. Det gjorde jag i en timma.
Så nu var det dags att byta motor…det hjälpte inte.
Sen bytte jag reglage och skapade en ny modell i minnet.
Jag band modellen till TX och…
…av någon anledning fungerade det precis, som det skulle…
Vad felet var ? Ingen aning…Jag hade väl gjort något fel.
Det hade jag. Jag hade valt fel modellminne och tagit ett minne, som jag hade tagit bort, så det hamnade i ”Raderatmappen”. Detta minne var galet programmerat vilket var orsaken till felfunktionen…
SÅ var det med den fina dagen , som slutade utan termikflyg.
Men allt ska ju inte var lätt eller ? Man blir visare av erfarenheten.
För att trösta mig gjorde jag ett litet bildspel med friflygande OT-modeller och det finns nedan.
Nu håller vi modet uppe och inväntar vår. I eftermiddag ska jag byta till sommardäck, så chansen att det blir snö kommer väl nu att vara överhängande ?
Jag tar chansen…
Kattegatt låg helt blankt i solskenet.
Mitt ställe för termikflyg den 26 Februari 2024,
som bara blev en vändplats för mig.
Synd min modell fick stanna på marken……för konvektionen var kraftig i solskenet.
…som aldrig stannar upp eller kommer fram till målet, då jag företar mig mina regelmässiga strövtåg nere vid stranden i Tönnersa.
Jag tröttnar i och för sig aldrig på att vistas, där med eller utan kamera, då det i regel sker något oväntat. Varje promenad skapar lite dramatik på något sätt.
Det är nog därför, jag gärna går här…lite irrande och utan planering.
Har jag förmånen att bo vid havet, är jag förunnad med möjligheter till mycket händelser. Hav, vind och strand skapar förutsättningar för det oväntade.
Det är därför, jag finner det så givande att promenera där.
Området är för boende i Halmstad ganska okänt. Visste fler om platsen, är jag övertygad om, att fler skulle komma för att få uppleva.
Jag tröttnar aldrig på att vistas där. Därför varje promenad är olik den föregående.
Kanske mina eventuella besökare på min anspråkslösa blogg tycker det är tröttande med min irrfärder där, men så är det, jag upplever mina stunder där.
Jag var där i lördags och hade bara med min telefon att fotografera med. Så bilderna blev som de blev.
Jag vill mina bilder ska förmedla en känsla, för vad minna sinnen upplevde. Jag hoppas också, att de kan stimulera din fantasi. Det jag finner på stranden, kan hos min fantasi skapa de mest konstiga varelser !
Har du lust, så fortsätt kolla mina bilder.
När jag ser detta trädet, kopplar jag det till fontänen på Stora Torg i Halmstad. Fontänen skapades av den svenska konstnären Karl Milles och heter, som alla vet, ” Europa och tjuren”.
I hans bronsgrupp finns i varje hörn av fontänen ”Tritoner” . Tritonerna kommer från den grekiska gudasagan och är hälften människa och hälften fisk.
Låter min koppling märklig och långsökt ?
Kanske. Frågan är vad han gör på min bild ?
Fantasin får jobba.
Triton
Den lilla bäcken, just vid gränsen strandskog-dyner, är nu som en å på grund av riklig nederbörd. Bäcken är en viktig del av reproduktionen av havsöring, som vandrar upp och leker där.
Orsak och verkan…vad jag menar ? Tänk efter.
Tönnersastrandens giftigaste orm. Alltid på hugget…
En av Laholmsbuktens krokodiler tappade huvudet, då jag kom instövlande i hans revir…
Välkommen till en strand, där du ser en obruten horisont.
En av de sällsynta krokodilerna i Tönnersa kliar nacken lite lustfyllt mot en tall.
Denna kända fågel gjorde mig sällskap, flygande från träd till träd, under del av min promenad.
Naturen är obändig. Rhododendron ligger redan i startgroparna.
Alla strävar vi uppåt…
Konsten att slå knut på sig själv.
Ett offer för kanske fågelinfluensan…
Denna al har inverterat sinne för gravitationen.
En storskarv eller som jag hellre säger, en Kormoran.
Är det ett hovdjur som glömt del av sitt framben…?
Som vanligt utlovade kvällstidningarna ”kaos” och jordens undergång då ett djupt lågtryck passerade norra Norge. Vi skulle också drabbas av dess härjningar allt enligt Väderinstitutet ”Storm”…
Jag tänkte, vi får väl ge oss ut och se hur mycket sanning det ligger i deras postulat.
Färden gick till Lagaoset, där vi möttes av solsken och vind som i medelstyrka låg mellan 12-15 m/sek.
Alltså långt från utlovad dos.
Det blev att gå genom skogen norrut till den stora parkeringen och sedan längs stranden söderut mot bilen.
Vinden var nordväst, varför vi hade den i ryggen.
Lågtrycket och vindriktningen gjorde att vattennivån var högre än vanligt, varför promenaden delvis skedde uppe på dynerna.
Som vanligt flöt alar som transporterats av Lagan till havet i land och bildade märkliga monster.
Vi mötte inte ett enda levande väsen på vår promenad…
Men jag tog lite bilder och en snutt film.
Vill du hänga med ?
Mustascher på havet
Vakten vid Lagaoset sen 7 år börjar tappa vinterpälsen…
NNV vind
”Ge mig näven” !
Högvatten
En reminiscens av vinter.
En liten häst eller ?
Detta djuret släpade sig upp på stranden.
…denna varelse låg och svalde luft…
Jag kunde inte artbestämma detta djur…
Keep ´em coming …
Ståndaktigt.
Ja, för jag måste röra på mig, även om jag inte kan flyga mina modeller.
Denna årstid i södra Sverige är i regel inte den, som inbjuder till flygaktivitet. Kraftig blåst och regn har vi en period av nu, eftersom jetströmmen tvärs över Atlanten har flyttat sig. Jetströmmen bestämmer, hur lågtrycken över Atlanten ska vandra från väst mot öst.
Som jag skrivit otaliga gånger, är en promenad längs havet, där vi bor är en lisa för själen.
Denna promenad, där vi är förunnade en fri horisont, bjöd på mycket svag vind och solsken.
Alltså flygväder…men paradoxalt nog vinden var för svag för att kunna utöva hangflyg med mina segelmodeller.
Dock, det blir alltid en nästa gång. Bara man får ha hälsan. Min husläkare gav mig svart på vitt i går efter den årliga kollen sägande: ”Du är en frisk människa, inga medicinska problem, så kör på i livet”…Så det kan inte vara bättre.
Således tar jag tillvara dagarna, så gott jag kan.
Som vanligt möter man de trogna strandpromenerarna och en och annan hundrastare.
Enda fågellivet var en kråka, som kom förbi med en mindre fågel i näbbet. Kråkor är predatorer och matoppertunister. Men sådan är naturen.
Efter promenaden längs stranden till parkeringen Tönnersa gick jag längs skogsvägen åter mot Lagaoset.
Det var inte lätt att ta sig från stranden till skogsvägen, då det var verkligt högt vatten i bäcken, som rinner just innanför dynbältet.
Jag erfor ett par försynta knackningar i skogen av den större hackspetten, men den var inte synlig.
Nåväl, efter 7 km åter till min bil nöjd och belåten och med öppet nyluftat sinne for jag åter hemmet.
Jag fotograferade med min IFåne.
Häng med om du har lust, eller varför inte ta själv en promenad i detta spännande naturreservat.
Kör till Snapparp, sväng av vid macken, kör runt och följ skylten ”Lagaoset”.
Kråkan sitter stolt med sitt byte i näbben.
Man vet aldrig…
Isen skapar figurer, som endast din hjärna rik på fantasi kan se.
Tja…vad är detta…jag tog bilden för ljuset genom isen.
En al som strandat. Kanske den slår ut till våren. Det har skett förut.
Den gamle gårdvaren något ankommen bärande sin vinterpäls höll kollen…
…och hans kollega sträckte fram handen och sa ”Hejsan”
Tallarna har ryckt fram till dynkanten, där de så småningom blir ihjälslagna av vinden.
En sak lade jag märke till, som jag inte sett förut. Alveden var rödbrun. Kan det bero på påverkan från kraftiga minusgrader i kombination med saltvatten ?
Kråkan flaxar iväg med sin lunch.
Storskarven har bitit i gräset. Kan vara fågelinfluensa.
Kolla näbbet. Som gjort att fånga fisk med. Vilket dessa fåglar gör med besked. Ca 1 kg om dygnet.
Vårt Halmstad 20 km bort.
En metallfågel ritar sina förgängliga streck.
En vindpinad tall. En överlevnadskonstnär i den barska strandmiljön.
Ja, detta var den isvintern…
Skuggspel.
Bäcken som avvattnar strandskogen mynnar i Lagan och är viktig för öringreproduktionen.
Detta vattendrag ändrar konstant utseende, beroende på att vattnet transporterar mycket sand.
Lagaoset
En alstam blankpolerad som en säl…
Jag fann en isfladdermus…eller isfågel…
Dynkanten efter kraftig vind, lågtryck och således högvatten.
Det var minus 3 grader.
Fast mossan prunkade och vinkade åt mig sägandes:
”Våren kommer” !
En av mina modellflygkompisar, Anders från Halmstad har byggt många av ”Art Hobbys” modeller.
De är välflygande, lätta och vackra.
Både jag och Anders flyger mycket nere vid Tönnersa Strand på dynkanten mot havet.
Det är Sveriges längsta hang, från Påarp till Skummeslöv.
Vill du ha info om hanget så kontakta mig.
Här är en film, då Anders rattar sin ”Zuni” nere vid stranden.
”Zuni” är ett jordbrukande folk som kommer från New Mexico.
Som jag brukar säga: Ut i naturen hangburen !
Jag är ingen självplågare, det är därför jag inte ger mig iväg till mina hangflygställe, om det är 5 m/sek och 8 grader kallt…
Jo, jag vet, att jag och Pär gjorde det förr, då vi var unga, tåliga och vackra. Men eftersom vi nu bara är vackra…tar jag utan samvetsförebråelser en god bok och sjunker ner i min läsfåtölj.
Vilket dock inte hindrar mig att uppleva vacker natur, då vi förunnats vinterväder.
Solsken och 7 grader minus, då jag startade min tur kl 0900 i dag.
Kollade mina jaktmarker och for runt lite i bygden.
Snödjup där jag var ca 12 cm, så naturen har fått alla vassa hörn rundade.
Jag var också nere vid havet och jag kunde se i den svaga vinden att det var på väg att frysa till så smått.
Lite fåglar dök upp i min väg och det är inte lätt att få de i objektivet i starkt solljus. Men några blev det.
Som jag skrev häromdagen, dovhjort är mycket allmän i södra Halland.
Jag fotograferade en del med min Ifåne. Apple ska ha credit för en bra kamera och bra redigeringsprogram i kameran.
Efter 3 timmar rullade min limousin in sitt garage igen.
Dagen hade varit bra och här några bilder om du har lust…
Fylleån vid bron Simlångsdalen. Tyvärr inga strömstarar då jag var där och spanade.
Skärpipärka eller…
…vattenpiplärka ?
Denna bilden var inte enkel…
Kunde inte tallen bestämma sig hur den skulle växa…
eller den kanske ångrade sig…
…vilket dock inte hindrade mig från min dagliga promenad längs havet vid Laholmsbukten.
Till en början var det inte kallt, men eftersom jag står på en häftig dos betablockerare, fryser jag lättare om fingrarna nu.
Det är bara att acceptera och försöka lösa med bra vantar.
Det var så kallt så Lagans vatten rök i kylan. Längs stranden fanns en iskant, så om ett par dar, kan Laholmsbukten lägga sig om kylan fortsätter.
Jag vet det ska bli mildare några dagar, men sedan åter kallt.
Vid stranden och i naturreservatet ca 7 cm snö…inga mängder, men det blir ljust och fint, vilket lyfter i alla fall mitt sinne.
Längs skogsvägen tillbaka hälsade jag på den större hackspetten, som har sitt revir på samma ställe. Hans idoga knackande hördes väl och jag fann honom i en tall.
En färgklick bland vinterfärgerna.
Efter en timma var jag åter vid bilen och återvända mot hemmet med nya goda upplevelser.
Här är några, låt oss kalla det miljöbilder, av det jag upplevde.
Lagan rök.
En frostklädd al.
Något jag inte sett förut. Kanadagäss flyger ihop med grågäss.
Min bekant, en större hackspett.
Så här kallt var det.
Träd nära havet klädda frost.
En tall som synes dekorerad med bomullstussar.
Lagaoset januari.
Vy från en dyn.
Stranden.
Badgästerna har inte dykt upp ännu…
Laholmsbuktens vackra kurvatur.
Ingen trängsel…
Följ mig bakåt stigen…
Puder…
En modellflygare jag inte träffat på länge, är Jan Johansson.
Vi flög mycket ihop för ett antal år sedan. Han är nu ca 80 år ung och det är full fart i hans, vill jag säga, modellflygplansfabrik.
Janne är en gammal friflygare och det kan man se på hans val av modeller i dag.
Han bygger plan konstruerade för länge sen och de utmärks av, att de i regel flyger lätt, lugnt och stabilt.
Jag blev förvånad, då jag besökte honom i hans hus.
Hans hus är helt dominerat av modellflyg. Jag kunde inte räkna hur många modeller han har färdiga, men ca 30 och då hade han också ett garage fyllt av modeller jag inte sett.
Min tanke, då jag beslöt mig för att hälsa på Janne var, att nu möter jag en människa, som sitter i sin fåtölj och klappar katten. Tänk så fel jag hade !
I stället möttes jag av en vital och aktiv människa fullt upptagen med sin hobby modellflyg.
Alltså du förstår, att ägnar man sig aktivt åt modellflyg, då håller man sig ung i sinnet !
Hemma hos Janne mötte jag också Stefan, som jag lärde flyga för 45 år sedan…jo, tiden går.
Jag tog några snabba telefonbilder, som visar ett fåtal av Jannes modeller.
Häng med och se vad du kan syssla med på ålderns höst.
Fast en modellflygare blir aldrig gammal !
…eftersom varmare väder gör det lättare att göra saker, som berikar livet.
De flesta vet , att då man tillbringar tid runt Medelhavet, förändrar man sitt sätt att vara. Man äter middag sent och då ofta på en restaurang. Man umgås mera intensivt, därför det är behagligt väder.
Jag har intet emot kyla. Snö tycker jag fortfarande är härligt. Känslan för snö grundlades under vår uppväxt, eftersom det möjliggjorde aktiviteter som skid- och skridskoåkning.
Vi hade ju inte tv, dator och Ifåne vi den tiden, utan vi fick fylla vår fritid med aktiviteter i den riktiga världen.
Tänk hur Kaptensgatan såg ut under vintern, då det fanns snö…Gatan full av sparkstöttingar och hade vi tur var snön tillplattad i Gungparken så vi kunde åka spark där oxå.
Vilket genialt fortskaffningsmedel en sparkstötting är. Ungefär i paritet med dagens rollator.
Ser man hur det såg (ser) ut på gatorna i norra Sverige, förekom sparken lika allmänt som dagens elektriska åkbrädor. Jag vet inte om det heter så, men du förstår, vad jag menar.
Nuets kalla väder tycks inte samhället klara av. Se på trafikstockningen nere i Skåne, som tog 3 dagar att lösa.
Hoppas Vägverkets generaldirektör får stå till svars och att han kan leverera svar på politikernas frågor om varför…
Nä, nu tröstar vi oss med lite bilder från växtligheten från i somras i vår hamn.
Luta dig bakåt och dröm om tiden, då vinden värmer kinden.
Med tanke på årstiden och vårt väder blir ofta min tillflykt till min modellflygbilder.
Ingressbilden på kråkan som lutar sig mot den snåla vinden får illustrera tidpunkten på året.
De är mina räddningsplankor för att fly säsongens melankoli och mörker.
Därför då jag sett lite av bilderna, då börjar min fantasi vakna till liv. Den säger mig, att det kommer tider för modellflyg.
Här kommer lite av mina bilder, som kanske erinrar ?
Häng med…
Jag tröttnar aldrig på modellflyg, vad det än är.
Det jag publicerar blir i alla fall uppskattat om jag ska mäta efter mail och SMS…
Så här kommer lite slumpmässig bilder ur mitt enorma arkiv.
Håll till godo och spänn fast dig !
Efter för mycket julmat kändes det nästan som ett tvång att få ge sig ut på en promenad.
Som vanligt…blev det 8 km vid stranden och tillbaka via skogen nere vid Lagaoset.
Då jag går där, händer alltid något oväntat…och för den delen det förväntade.
Vi hade ett lågtryck och nordvästvindar av kulingstyrka häromdagen, vilket medförde högvatten i södra Kattegatt.
Det hade påverkat dynkanten så tillvida, att den blivit som avhuggen av en kniv i framkanten.
Uppe på stranden hade havet transporterat upp sand, som så småningom kommer att hamna på kanten av dynerna och bild en ny högre mjuk kant.
Alltså transporten av sand är en Perpetum Mobile, ett Pater Nosterverk av naturens eviga energi.
Inget speciellt hade spolats upp, som jag kunde se på min promenad. Jag hittade några små bärnstensbitar i strandkanten.
Annars var det mest danska mjölkförpackninger…fast jag trodde, att man bara drack öl i vårt broderland…
Inte en människa syntes, men jag mötte en glad hund, då jag lämnade stranden och gick upp mot skogen.
Det var lite spännande, då jag passerade den plats ,där jag observerat en större hackspett flera gånger. Jag stannade till och till min glädje erfor jag ett försynt knackande uppe i en tall. Om nu en hackspett kan hacka försynt.
Hur som helst han var fullt sysselsatt med att plocka fram de feta fröerna ur tallkottar.
Har du märkt, att man om du stannar upp i naturen och bara lyssnar, så kommer du att märka, hur naturen och dess invånare talar med dig ?
Jag var på plats redan 0830, så det var nog skälet till, att det var folktomt. Eller så var människorna på väg hem från Julottan…
Jag fångade några ögonblick med min telefonkamera. Som med förlov sagt tar bra bilder…
God fortsättning på Dig !
Ser du randen med brytande vågor ? Det är där Lagans utgående vatten möter Laholmsbuktens saltvatten.
Här bryter vågorna.
De brytande vågorna går efter hand mot stranden, eftersom den nordgående strömmen i Laholmsbukten driver Lagans vatten längs stranden mot norr.
Mycket skum bildades i dag. Beror inte på förorening, utan det är en alg som bildar skummet.
Svårt att se skillnad på brytande vatten och skum…
Det jag tycker om, den obrutna horisonten.
Det närmaste vinter jag kom förbi.
Min hackspettskompis…
En vacker fågel…
Den är allmänt förekommande i våra marker nu.
Inte speciellt skygg. Bilderna tagna på 30 m avstånd lite hastigt.
God Fortsättning säger han åt betraktarna !
En halländsk vinterdag med duggregn, 4 grader varmt och dimma är en treenighet i tråkighet.
Jag blir inte direkt inspirerad eller upprymd av sådant väder.
För att få lite energi till mina inre batterier tog jag mig till Tönnersastranden för en promenad.
Som förväntat behövde jag inte trängas. Jag mötte en trevlig man från Norrland, som jag försökte övertyga om förträffligheten att kunna njuta den fria horisonten där hav och himmel möts. Men utan framgång. Han hävdade att fjällen slog min horisont, vad gäller upplevelsen.
Kameran jag hade med, var min Ifåne. Den tar bra bilder, om man ger sig tid att ställa in den. Det som dessutom är bra med telefonen är, att den har ett utmärkt editeringsprogram för bilder.
Dimman, duggregnet och det spröda ljuset skapar i mitt sinne en speciell lite rofylld stämning. Allting tycks sakta ner och ger plats för eftertanke. Det kan behövas i dagens liv, eftersom alla ständigt ”Inte har tid”.
Lite bilder blev det i alla fall. Mitt humör blev bättre… tills jag körde hem och såg vad naturförstörarna gjort.
Du ser själv bilden där husrenoverarande hantverkare har slängt sitt skräp, i stället för att köra det till en deponi.
Tror dessa kretiner, att deras mödrar kommer och plockar upp efter sina söner ?
Njut av naturbilderna i alla fall…
Den mindre trädkramaren vill vänslas med en gran…
Sångsvanarna rastar i dimman och smörjer kråset med höstsått.
Stillhet och ro tack vare ostlig svag vind. Vädret denna dag klart och kallt med solsken.
Inga damer i bikini i dag…
Halmstad Hamn skymtar 15 km bort.
Tvärs över Laholmsbukten vid Lagaoset ser du Hallandsåsen.
Vandaler i vår gemensamma natur.
Dimman mjukar upp sjön med dess öar och näs.
Speglingen i vattnet nästan lika skarp som verkligheten.
Synd det inte stod en älg här…då hade det blivit riktig Hötorgskonst.
Vattentäckt is blir som en spegel av kvicksilver.
Sydhalländsk vinter…
Den långa vindlande vägen…som jag tror leder någonstans…