Radical Sportscars är en engelsk biltillverkare.
I Falkenberg fanns det relativ många som tävlade med
dessa bilarna.
Intryck på mig…något mellan formelbil och som det hette
förr racersportvagnsklass.
Jag blev inte jätteimponerad som publik, men de är säkert
trevliga och spännande att köra.
Här är lite bilder. Hoppas de beskriver lite om denna klass.
Om jag ska vara ärlig…det liknar varken fågel eller fisk…
…därför det finns ju så många olika klasser, vilket ställer
till det för oss som inte vet så mycket.
Det är dilemmat för motorsporten, om man vill vara en
publikvänlig sport, denna indelning i alla sorts klasser.
Kunde man inte ha EN klass med monopostobilar exklusive
Formel V ?
Formel V är en stor klass, så de kan ha en egenklass.
Jag tog lite bilder på det, som jag tyckte hade släktskap
med gamla F2 och F3.
F3 skapar för mig nostalgiska hågkomster, då vi hade riktigt
duktiga förare. Naturligtvis Ronnie i sin Techno med en motor
från bröderna Nova i Italien. Reine med sin Chevron också
med en Novamotor. Torsten Palm, Conny Andersson och
icke minst Ulf Svensson som var agent för Brabham.
Vem minns inte Brabham BT 18 eller Brabham BT 24 med sitt
typiska insugningsljud, då man släppte gasen ?
En förare som visade, att han inte bara kunde köra Saab
snabbt i skogen, utan som även kunde ratta sin Brabham
BT 28, var Stig Blomqvist. En osedvanlig förarbegåvning.
Japp, dessa tider återkommer aldrig, men det var storhetstiden
för svensk Formula 3 racing.
Nu ser vi på bilder från Falkenberg på bildeer som har lite berörings-
punkter med de äldre F2 och F3 bilarna.
Buckle upp and stay fokused !
en March årsmodell 1981 Formula 2 chassie.
En F2 bil från 1978. Det vill säga samma år som Ronnie Peterson blev påkörd av James Hunt
som hade blivit trängd av Ricardo Patrese på Monza, vilket orsakade den svenska förarens död.
March lyckades aldrig med att bygga en riktigt bra Formula 1 bil. Att de ändå placerade sig
berodde på föraren. Vissa av deras F1 bilar var milt sagt fiaskon. De lyckades bättre
i Formel 2, där Ronnie överlägset sopade hem EM 1971 med en March 712.
En reminiscens från 70-talet…
Klumpen på sidan av motorn är en strypning av insuget.
Men det största “felet” nu, det tycker jag är att man måste ha ljuddämpare !!!
Här ett exempel på nyfunnen aerodynamik för monopostobilar.
Man bygger ut golvet, så det sitter lågt, för att förhindra att luft
läcker in under bilen. Under bilen vill man ha hög lufthastighet
som lämnar bilens bakre del via en diffusor. Hög hastighet
på luften ger lägre tryck och alltså sugs bilen mot marken
och du kan svänga snabbare i kurvorna.
Jag vet inte, om fonterna på bilen ska anknyta till, att den blivit framtagen
med datorhjälp ? Däremot vet jag, de som konstruerade bilen; Max Mosley,
Alan Rees, Graham Coaker och Robin Herd
Jag tycker den ser snygg ut. If it looks good, it drives good…
för att travestera Kelly Johnson vid Lockheeds Skunkworks.
Den blå bilen, varför ska den köra ihop med monoposto ?
Denna bilden berättar lite om miljön Classic Racing möts av i Falkenberg.
Hart Power. En mycket duktig motorbyggare var Brian Hart.
Han var känd för att bygga de bästa F2 motorerna .
Hans firma lever vidare än i dag.
Varför en vit katt bland hermelinerna ?
En del piloter kunde ta svängen med kontrollerbar 4 hjulsdrifting. 
Close racing… 
Falkenberg Classic Racing 2019
Att plåta tävlingsbilar är inte lätt, såvida du inte
är ackrediterad pressfotograf.
Det betyder jag är hänvisad till publikplats för att
få till det med bilder.
Så att välja plats är inte lätt. Jag vill ha en plats, där
jag har god överblick av banan. Jag vill ha en bra bakgrund
som inte stör objektet, jag ska plåta.
För egen del valde jag “Nyhemskurvan” eftersom den platsen
ger mig möjligheter att komma nära, det jag vill plåta.
Nackdelen kan vara, att det är svårt att fotografera enligt
modellen “Medsvepning” för att få bilen skarp och omgivningen
suddig, vilket är till, för att skapa ett intryck av hastighet.
De flesta bilderna tog jag med 1/5000 sekund spot on.
Men jag tog oxå ett antal svepbilder. Det ser du, om du kollar
mina bilder.
Många av bilderna är tagna med normaloptik, det finns ingen
anledning att använda zoom på dessa korta avstånd.
Bättre att plåta enkelt. Det blir bäst kvalitet.
Bilderna har jag försökt indela, så gott det går. Alltså, det är min,
den okunniges, sortering…men det viktiga är ju bilder !
Jag kommer att lägga upp en post varje dag. Sammanlagt
blir det ca 5-6 poster med bilar i aktion.
Om någon skulle vilja ha en bild i fullt format så maila mig,
jag skickar den free of charge. Denna gången…
Min mailadress finner du, om du klickar HÄR
Nu kör vi igång !
Jag börjar med Austin A 35, som jag tror var publikfavoriten.
En osannolik anakronism, som ger i alla fall mig associationer
till Kalle Ankas bil…som finns som ingressbild längst upp.
Tobias Svanberg heter den stolte ägaren.
Fighting face…vem har inte det ? 
Visst är bilen snygg ! 
Skulle jag välja att få köra denna Austin eller en Lamborghini… 
…då hade det blivit engelsk kvalitet…
“Power and precision” !! 
Här passerar Tobias färgvallen…
Karossdesign av…vilken italienske designer ?
Nu står vi på !
Det gäller att lätta på gasen med en så potent
räserbil, då det är en Safety Car på banan ! 
Denna räserbil är en prydnad för vilket bana som helst.
Monza, Hockenheim, Brands Hatch, Suzuka…you name it !
Jag tror inte Tobias är skrockfull…
Han känner sin bils potential !
Då jag ser Tobias Austin, kommer jag att tänka på, de kakor som
kallas “Dammsugare”…. De är ju klädda med grön marsipan…
dock inte denna bil…fast tänk om ? 
Nu går det riktigt fort…kanske han kopplat in DRS-paketet ??
Här susar Tobias A 35 förbi en konkurrent i hi speed !
Även om konkurrenten stod stilla på grund av problem,
så är en omkörning en omkörning !
Hej då medtävlare…synd att ni bara får se min bil bakifrån…
Här får du de sista bilderna, jag tog under mina promenader
i depån.
Jag har många, men jag inte publicera allt.
Jag har med bilder på, vill jag påstå, publikens favoritbil,
en Austin A35, som grönlackad pilade runt falkenbergsbanan
som en liten bakelse av grön marsipan.
Bara att se denna något anakronistiska bil på banan, är ett
bevis på, att allt är möjligt i motorsport…nästan i alla fall.
Denna lilla gröna bil med sina runda former ger mig lite
Walt Disney vibrationer..
Denna bil skulle kunna förekomma i en Kalle Anka tidning…?
Den hade där gett precis rätt intryck i seriernas värld.
Jag säger inte detta som något nedlåtande, utan det är ett
intryck, jag erfar.
Förresten en kuggfråga…
Vilket bilnummer har Kalle Ankas bil i seriernas Ankeborg ?
Ditt svar är helt korrekt. Den har nummer 313.
Du kan sortera in bilnumret i din hjärna under avdelningen
“Onödigt Vetande”.
Den kommer troligtvis… aldrig att vinna, men den sprider
glädje och gör fin propaganda för den finaste arten av motorsport,
vilket ger glädje åt åskådaren.
Heder åt bilens ägare och förare Tobias Svanberg !
Här blir det bilder.
En Austin A 35 fighting face. Bäva månde konkurrenterna !
Inte direkt Pinifarina som har haft hand om designen…
Kanske inte en tiger i tanken, men en tank i kofferten i alla fall.
Hade jag varit miljardär, skulle jag sponsrat ägaren, med vad
som krävdes för att krama ut absolut max ur denna motor !
Snygg logo i alla fall. Googla om den så får du information om dess utseende.
Ja, nu står det T 41018 på regskylten. Jag tycker Tobias ska göra en ny,
där det står 313
ANKEBORG
Vem kunde ana runt 1962 att denna osannolika design
skulle köra klassiska lopp 60 år senare ?
Den berömda lutande bakrutan. Undrar hur smutsig den blev under regnväder,
eftersom rotorn bakom kanten torde föra skiten rakt mot bakrutan.
Lars Göran begrundar sina bilar…
Lola Mk III
Så här borde Formula I sett ut. Mera omkörningar
mindre elektronik och aerodynamik.
Förgaseriet
Instrument man har nytta av.
Kolla bladfjädern ! Som min morfars gamla vagn…
En SWEBE Cooper. En klenod.
Vattenpump ?
Jämför denna ratt med det som används i dag…
Cooper T 52
Rejäla doningar. Detta är inte beräknat med CAD/CAM.
Cooper ett klassiskt namn inom motorsport. Fast det första jag kopplar
det till är boxning…till Henry Cooper, som var känd för att ha
boxningsringarnas absolut sköraste ögonbryn. Han boxade till hög ålder,
men till slut lämnade han ringen och denna värld för gott 2011.
Ganska spartanskt.
John Cooper byggde förutom bilar, motorer också egna växellådor.
Tänk att få ratta denna bilen….
BMC
Mycket och komplicerad mekanik.
Min favorit nummer två. DKW Junior. DKW = Deutsche Kraft Wagen.
Kolla generatorns placering, fläkt och kylare.
Ganska innovativt.
Man kan väl säga att den hade ett avantgardistiskt utseende då den kom.
Framvagn. Jag tycker om att se, hur man löser problemet i framänden rent tekniskt.
Som du ser här så är det annan utformning på bärarmarna.
Pressad plåt i stället för de vanliga Y-armarna i rör.
Föraren ställer in hjulvinklarna, så den ska bli lättkörd.
Jag får lite Lotus 49 vibbar då jag ser bilden…
Du ser instrumentet där bak för att ställa in vinklarna.
Merlyn kunde i alla fall göra snygga inredningar…
Ser du ett H där bak ? Hewland växellåda.
Novamotor. Där Ronnie Peterson köpte motorer till sin Techno F3.
En perfekt kombination. Vi som var med och såg honom köra,
förundrade oss över, att motorn kunde varva så mycket med sina
stötstänger…
Härlig bil. Fiat Abarth 1000 cc. 45 år sen den kom…minst.
Snyggt motorrum utan plotter.
Delar av depån söndagmorgon.
Austin Healey SpriteMk II. För oss som inte kunde köpa
den stora med en rak 6-cylindrig motor.
Det ser lite avigt ut med denna höga störtbåge…på en Formula V.
Denna bilen lackad i Gulfs racingfärg…
…liksom denna Mustangen.
Själva verket…
Depågatan Falkenberg. Minns förr på tävlingarna…Svindyr depåbiljett
för att få gå där. Men verkligheten kom ifatt bilsporten tack vare konkurrens
från all media. En annat fjanteri jag minns med avsmak…var att man
mitt under tävlingen höll en paus på minst en halv timma!!! för att publiken
skulle köpa korv . Jag vill inte betala för en paus, jag vill se tävlingar !
Då avser jag de tävlingar, som gick slutet av 60-talet till slutet av 70-talet.
Vem minns inte detta märke ? Minimarcos till exempel ?
Denna bilen misstar man sig inte på.
Inte direkt Motorhomes som på Formula I tävlingar.
men det går i alla fall.
RPB = Racing Plast Burträsk.
Snart så…Göran !
Den här gången ska jag ta konkurrenterna !
Full fart i depån inför loppet.
Reynard växellåda.
Ingen kevlar eller kolfiber här inte…
Du ser…rejäla knutkors på drivaxlarna.
Jag presenterar mera bilder från depå och publikområden med
detta inlägg.
Att gå runt i depån är en upplevelse. Här får jag se fina bilar,
kärleksfullt hållna i skick av entusiaster. Jag får träffa
människor som är hängivna motorsport och speciellt då
Classic Racing.
Så mycket kunskap och erfarenhet det finns ! Jag hoppas
innerligt, att denna kunskap kan föras vidare till nästa
generation racerförare !
Mina kommentarer under bilderna ska du se som en
okunniges små reflexioner. Ta de inte för allvarligt !
Rätta mig gärna om jag talar i nattmössan !
Nog med prat, nu blir det bilder så buckle up !
Det kan nog inte vara bättre !
The prancing horse gör ett språng !
BMC Cooper
Att få dessa förgasare att fungera tillsammans…ingen lätt inställning.
En 70-tals monoposto…
En vacker SAAB och är den från vårt grannland Finland ?
SAAB Sport. Många grabbars drömbil 1965…
En sådan vacker inredning ! Vem minns inte ratten ?
Jag minns den efter att ha hållt i några träflisor och krokiga aluminiumbitar,
då jag planterade en SAAB Sport in i en buxbomshäck 1966…
Allt perfekt.
Jämför denna anblicken av motorrummet med en bil av idag….
Saaben fäller upp huven och säger “Goddag”!
Jag bara gillar denna lilla loppa ...
…med dess kraftpaket ?
Jag får sympati för denna bilen då jag ser den på banan .
En förarlegend och mekaniker specialiserad på Fiat Abarth;
Mr Jerry Davis, sen många år hemmahörande i Halmstad.
Fiat Abarth. Numera återuppstånden och produceras igen.
Jag minns Olof Wijks Fiat Abarth då han spöade Hundkojorna !
Abarthen rörde sig på ett speciellt sätt. Den lufsade sig framåt
på banan lite grann som en småspringande elefant…
Så sant…
Saab herrgårdsvagn. En som det sas, en riktig ” bonnabil”…
Dessa foton visar i någon mån…
…för oss okunniga hur en framvagn är konstruerad.
SAAB 96. Undrar hur mycket en Saab tvåtaktare tillåts varva ?
Jag menar, det finns ju inga ventiler som kan rida ?
Austin A40 Futura. Hur kunde man sälja en sådan bil vid denna tid ?
Jag minns en kompis som i början av 70-talet köpte en Austin Princess.
Han sa, att om man kallade det en dålig bil, hade det varit ett beröm
utan gräns !
Är detta Göran Tjärnlunds RPB ?
Paulina har i alla fall en kvinnlig färg på sin racerbil…
“Hur ska jag få ihop detta” ?
En klassisk Mustang målad i Gulf Racing färger.
Ford Vinglia…som den lite styggt kallades.Berämd för sin lutande bakruta.
En liten episod, då jag som grön lastbilschaufför skulle backa min
lastbil efter att ha lossat gods till systembolaget på en gata i Helsingborg,
för jag skulle kunna komma ut. Jag kollade backspeglar och jag kollade
spegelbilden i affärens stora skyltfönster att allt var klart. Jag backade
3 meter och hör ett krasande ljud bakom min lastbil. Då jag kollade
backspegeln stod en äldre dam och pekade på något. Jag hoppade ut och
märkte till min förskräckelse, att jag backat av taket i stort sett, på en
Ford Anglia med lutande bakruta.
Lyckligtvis inga personskador. Föraren hade kört in sin bil under
överhänget på lastbilen, då det var ont om plats ! Lastbilen hade inget skydd
mot underkörning då, 1965.
Det tragiska var att den stackars ägaren till Anglian just hade köpt den
och var ute på en invigningstur.
Ingan blev skadad, vilket jag var tacksam för. Jag tror åkaren gjorde upp
i godo med den stackars mannen med sin Ford Anglia.
Fiat äger Ferrari !
Merlyn, som jag minns sen sent 60-tal som F3 bil.
Princip för en bakhjulsupphängning.
Drivlinan; Motor, koppling, diff och växellåda.
Vem har inte kört Amazon bland oss som är 70 år unga ?
Jag hade ett antal 122 S och min sista var en 1968 Amazon
123 GT som var californiavit i sin elegans.
4 cylindrig stötstångsmotor ca 1000 cc.
Conny Abrahamsson Ford Escort. Denna lackering såg
jag sist på Picko Trobergs Camaro 70-talet.
Cooper S, på sitt sätt min ungdoms drömbil. Eller ännu hellre en Cooper SS !
Den snyggaste Alfa Romeon.
Det bästa med Alfa…motorn och växellådan.
Rosten får man som en fri bonus…
En tidig logga för Saab.
Här två sällsynta bilar. En Sonett med fyrtaktsmotor…
…och en Sonett med tvåtaktsmotor.
Vem känner inte igen detta motorrum ?
…Volvo B18/20
Insugningstrattarna till Volvon. Varför avskärmning ?
Ja, ska jag som okunnig gissa, är det kanske för att förhindra
att varm luft ska sugas in i motorn. Med sval luft får du bättre
fyllnadsgrad vilket ger mer power.
Luftutsläpp kylare på en formelbil. Vet du om att
utsläppet ska vara 3 gånger större än insläppet ?
Det är för att få venturieffekt och förbättra kyleffekten
på motorn. Har du tvärtemot, stort insläpp och litet utsläpp
får du luft, som stannar upp och packar sig.
Förresten, om du inte använder glykol eller liknande i
kylarvätskan, så kommer något som heter “Sideneffekt” att
uppträda.
Det betyder att heta väggar i motorn som ska kylas kommer
att beläggas med massor av små luftblåsor på mantelytorna
och vi vet, att luft är den bästa isolatorn. Alltså blir det dålig
kylning.
Det viktigaste att blanda i kylarvätskan, är ett medel som
eliminerar ytspänningen. Flygmotorer under WW11 hade
glykol i kylaren av just det skälet. Inte för man var rädd,
motorn skulle frysa i första hand.
Såedemede.
Det kommer mer från depån !
Motorsportens enda tillställning som jag vill delta i
som åskådare, det är Falkenberg Classical, vilken
avhålls varje år i september på Falkenbergs Motorbana.
Träffen, jo jag kallar det en träff, även om det är tävling i
botten är mycket trivsam och har i sig en stämning, som
gör, att man gärna åker dit.
Att spankulera i depån och prata med förare och mekar,
som i regel är av stadgad ålder, är intressant och man finner,
att man har många gemensamma beröringspunkter och
upplevelser.
Bilarna man tävlar med är i stort 1930 – 2000…ungefär.
Du blir förvånad, om du ser, hur man kör med dessa dyrgripar…
En 1960 års formelbil kan betinga ett värde på 1.000.000 kr !
Men oavsett det så kör man, så det glöder !
Jag kommer att presentera ett par inlägg med statiska bilder,
alltså bilder från depå och allmänt och därefter 3-4 inlägg
med tävlingsbilder från Falkenberg Classic 2019.
Bilderna har jag tagit ur den okunniges perspektiv.
Det vill säga, jag vill bilderna ska vara beskrivande och förklarande.
Kommentarer under bilderna är mest mina kuriosaanmärkningar,
för jag vet, att mina besökare besitter oändlig kunskap
om dessa bilar…
Jag tog en stor mängd bilder och mitt problem var att
sovra i materialet.
Som vanligt om någon vill ha någon ha bild eller bilder
i full size, maila mig så skickar jag free of charge.
Kommentarer och rättelser tar jag emot med glädje.
Längst ner på sidan finner du: “Leave a comment”.
Klicka där så kan du kommentera !
Min kontaktinfo finner du här.
Nu kör vi igång med bilder !
90 år en respektabel ålder. Lika gammal var racerföraren
Erik Berger, då han körde på denna banan med sin Escort !
Denna Formula Junior har väl ett värde som motsvarar två nya Volvo personvagnar…
Så här ska en riktig racerbil se ut. Inga vingar, spoilers eller ducts !
Växelspak i en formelbil från ca 1960…inga rattpaddlar här inte.
En formelbil från tidigt 60-tal. Kolla bladfjädern !
L-G Sjöbergs backspeglar som håller koll, på de som är bakom….
Kan tänka mig att stagen till bakvagnsupphängningen
inte kan köpas på Biltema…
Just…L-G Sjöbergs bil.
En ung pojk som kör sina racerbilar, Lars Göran Sjöberg,
Swebe Cooper och Cooper T 59.
Nu kommer ett antal motorrum till beskådning.
Y-länkarmar i pressad plåt ?
Jag gillar motorns gröna färg. Klassiskt
Marcos en vacker bil med tidlöst utseende.
Det finns mycket professionalism i Classic Racing…
…vem var kommer alla pengar från…?
Austin Healy. 3 dubbelportade förgasare. Dyr mekanik.
Det är inte billigt att köra klassisk racing …
…men är du entusiast är du beredd att försaka annat för din hobby !
Det är väl det som skiljer en Slacker från en Doer ?
Formel V. Med en VW-motor som kraftkälla.
Föraren har tagit sig en stund för inre samling och kontemplation innan racet.
Jaha…så ser det ut där fram på en monopostobil.
Grundläggande instrument. Viktigaste kanske oljetryck.
Björn Davidsson studerar och grunnar på sin Pontiac TransAm.
Den effektfullaste lackeringen…
Mattsvart lackering och fenixröda dekaler.
Perfekt kombination för att väcka uppmärksamhet.
Luftutsläpp från bakre hjulhus. Undrar hur det påverkar turbulensen/laminära
strömningen bakom bilen ?
Luftutsläppet kommer att sugas upp mot spoilern eftersom trycket där är lågt
och då kan man misstänka, att vingens funktion och effektivitet påverkas negativt.
Har man airducts och diffusers under bilen blir det ytterligare komplicerat då
utloppet från dessa med dess relativt höga lufthastighet (Venturieffekt) kan
störa strömningen under bakvingen och orsaka turbulens .
Men innovatörerna har kört en simulation i datorn och fått mätvärden från
vindtunnelförsök, så jag pratar väl i nattmössan.
Fördelen med spoilers för utsläppsluft enligt ovan, är att det kan minska det
inducerade motståndet på bakvingen. Inducerat motstånd eller lyftkraftsmotstånd
är priset du betalar för att skapa lyftkraft. Motstånd, Cd kostar energi och ska betalas
med mer power från motorn.
Att komma ihåg är, att en bakvinge förändrar passerande lufts riktning.
Man kan se det tydligt då en F1 bil kör i regnväder. Då syns hur vingen riktar
om den passerande luften uppåt.
Det är Newtons lag som regerar, vilket gör att bilen presssas i motsatt riktning,
det vill säga nedåt.
Porsche är ju alltid Porsche…
Ganska attraktiv utformning av nosen på bilen.
Ja på 70-talet skulle bilarna i aerodynamiskt avseende se ut så här.
Allt i ett om man är i bilsportbranschen.
Försäljare som säljer nödigt och onödigt…
Denne gossen hade kört från Aachen i Tyskland för att sälja sina böcker och dekaler.
Man kanske skulle sätta i en sådan motor i sin Golf…
Är detta en Ginetta ? Bilen har nog en BMW motor enligt frontmärket.
AC Cobra. Om det är en original…värd en förmögenhet.
En bil som man var sugen på i ungdomens glada dagar.
Men jag fick hålla tillgodo med min californiavita Amazon 123 GT.
Det blir lite skav mellan bilarna, som synes.
Är du sugen, så varför inte börja med en “Grålle”.
Denna bilden är på sitt sätt för mig unik. Här finns två bilar, som har samband med svenska racerförare.
Den första är en March 782, där 78 står för årsmodellen och 2 visar det är formula 2. Ronnie Peterson
omkom 1978 på Monza i sin Lotus. Innan dess körde han March Formula 3 med en March 693 och sedan
March F2 där han blev europamästare. Hans F1 karriär inleddes med March 701 i Monaco, där han i
sitt premiärlopp blev placerad som 7.
Bilen bakom, en Lola T 492 är ett derivat av Lola T280, vilken Joakim Bonnier körde på Le Mans 1972.
Bonniers Lola hade en Ford Cosworth 3 000 cc V-8 motor. Bonnier fick sladd…i hög hastighet på en
raksträcka, bilen lyfte och for in i skogen, där den kolliderade bland annat med ett träd. Bonnier dog
omedelbart. Lolans aerodynamiska egenskaper i hög hastighet kan man kanske idag ifrågasätta.
Man kanske till fullo då inte förstod, hur Bernoullis Lag påverkade en bil.
Bernoullis Lag = Då hastigheten på en vätska eller gas ökar,
då sjunker trycket.
Lola T 492
Lola T 280 /1972…snart 50 år sedan…vem säger tiden går sakta ?
Du ser de väl utformade avgasrören. Som du vet, finns det
bara två sätt att öka effekten på en Otto-motor.
Det är att minska friktionen eller öka gashastigheten.
Skivorna så nära mitten som möjligt. Allt för att minska ofjädrad vikt.
Ser du förarens blick ? Vad tror du snurrar i skallen ?
Däck på tävlingsbilar är klibbiga…minst sagt.
Det kommer mera så stay tuned !
Till helgen avhålls i Falkenberg på motorbanan ännu en upplaga
av “Classic Racing”.
Vill du ha ditt lystmäte tillgodosett av racerbilar från 1930-talet
och framåt så är detta evenemanget du ska besöka.
Det är en makalös upplevelse att gå runt i depån och prata med
entusiasterna om deras bilar. För oss födda runt 1950 är det en
orgie i nostalgi med Amazoner och tvåtakts Saabar !
Åk dit, du får en fin upplevelse !
Jag kommer att redovisa massor av bilder från Falkenberg Classic 2019
så fort jag editerat och valt ut.
I onsdags for jag till HH för att få mig några rundor i luften
med antingen min Gillette eller min Spirit.
Vädermannen hade lovat 4-6 m/sek NNV för att sedermera
öka till 5-7 NV.
Men vind och dess riktningar på Hovs Hallar är ett kapitel
för sig. Vädret är ofta, vad gäller vindar, avvikande från
prognoser.
Då jag anlände 0900, hade vi N 5-7 sekundmeter.
Alltså var det läge, att bära upp vad som behövs till
Platån.
Där jag möttes av relativt frisk vind rakt på.
Ute över Kattegatt åt syd en molngata med höga och
välutvecklade Cu-moln. Det var bara att hoppas, de inte
drog sig norröver med sin eventuella nederbörd.
Bra, tänkte jag, det är till att montera min Gillette och
kasta ut.
Jag gick bort till bortre delen av Platån för att kolla vinden.
Då märkte jag, att vi hade en topprotor av osedvanlig styrka
och utbredning. Stod jag på toppen, blåste det 5-6 sekundmeter
i nacken på mig. Alltså det blåste ut från hanget på toppen.
Detta komplicerar det hela, då det gäller starten. Inte
bara topprotorn är besvärlig, det innebär ju start i
medvind och att även kantrotorn snurrar energiskt på,
just under de omständigheter som rådde .
Eftersom topprotorn var kraftig, pressade den kantrotorn
ut från hanget. Det skulle medföra för en modell dåligt
lyft, dels då jag kastar ut på toppen, dels att jag inte skulle
vara hjälpt av kantrotorn vid starten.
Så jag monterade min Spirit, eftersom den är snällare att
flyga jämfört med min Gillette, som kan vara en elaking.
Att kasta ut Gilletten i detta läget hade varit ett renodlat
kamikazeuppdrag. Det var ingen “Gudomlig Vind” som ju
ordet Kamikaze betyder.
Startar jag på Platån, finns det två möjligheter .
Antingen i östra eller västra delen. Vid dessa två platser
är påverkan från rotorer minst.
Så jag fick vackert vänta i startläge, tills omständigheterna
var gynnsamma.
Alltså startade jag, då jag kände topprotorn tillfälligtvis
tappat andan.
Det sket sig. Modellen kastades åt höger, utan att jag kunde
hålla emot med skev och sida.
Tursamt nog landade modellen i en enebuske, varför inga
skador uppstod. Mer tur än skicklighet.
Nåväl, nytt försök och nu gick det med ett nödrop.
Min Spirit for som ett torrt löv, då jag startade, men då
jag kommit ut 20 m från kanten, fick jag den laminära
vinden, som skapade ett starkt lyft.
Sen var det enkelt att flyga, så jag kunde avslappnat sitta
på min flygtuva och njuta.
Som vanligt på Hovs Hallar var det mycket flanörer,
vilka kom förbi, vilka stannade och frågade hur det
fungerar.
Alltid lika roligt att försöka omvända flanörer till
modellflygare !
I modellen satt min GoPro i nosen. Vilken fick fotografera
en ung gråtrut, som ville flyga rote med mig.
Efter 45 minuter i luften landade jag, vilket du kan se
på mina bilder.
Inte helt enkelt att ta sig ner, men gör du som jag,
brukar det lösa sig.
Flyg rejäla banor, så får du tid att bedöma din höjd
och kan komma in rätt. Att ha klaff är nästan ett måste,
då du flyger här. Det ger dig möjlighet att säkert reducera din
höjd och kontrollerat landa bland diverse taggiga buskar.
För nästa start monterade jag min Mobius på en pinne vid
ena vingspetsen. Allt för att få en annorlunda bild av min
Spirit. Kameran väger 25 gram och pinnen 50 gram.
Pinnen som håller kameran är en furulist laminerad med ett
kolfiber fyrkantrör.
Detta innebär en vikt på ena vinghalvan, vilket jag måste
kompensera med skevrodret, som du kan se på bilderna.
För övrigt påverkade det inte flygningen, utan jag fick
de bilder jag önskade. Bilderna från min Mobius är klippta
ur en videofilm. Jag kan inte nog uppskatta min Mobius
goda egenskaper. Då jag kommit hem beställde jag en till,
om den nuvarande skulle lägga av.
Varför en Mobius slutar funka ? Det är vid flitigt användande
utsatt för ett mekaniskt slitage. Det går inte att undvika.
Men den tar lika bra bilder, som då den var ny. Vad som
man ska vara uppmärksam på med en Mobius är två
saker:
Laddaren till batteriet ska helst vara enligt modellen
Ifåneladdare som ger bra med ström
Du ska ha ett bra SD-kort med bra prestanda. Låg
kvalitetkort ställer till besvär. Vilka kort du ska använda,
kan du se i RC-Groups mycket omfångsrika tråd om
Mobius.
Efter hand som timmarna gick, minskade vinden och
vid ett tillfälle kom det termisk vind, som effektivt
spärrade hanget för den laminära vinden.
Det fick jag erfara, då jag flög, eftersom lyftet markant
minskade, men det var inget problem att hålla sig upp.
Vilket däremot en skärmflygare fick erfara. Han kom
smygande under kanten, vilket är sämsta platsen vid
detta väderläge. Han skulle gått längre ut från kanten
för att få lyft.
Skärmflygaren flög riktning Kattvik utan att få lyft,
men vände och flög västerut.
Hoppas han kom säkert ner framför värdshuset eller nere
vid Segeltorp.
Jag såg honom inte mer sedan, så antagligen hade han
packat ihop och åkt hem.
Efter en kort stund kom en laminära vinden igång igen
och jag kunde klättra så högt jag ville.
Jag hade startat 0945 och klockan 1435 landade min modell
på gräset bakom fortet.
En härlig dag lade jag till handlingarna.
Man upplever mycket, då man modellflyger !
Hemkommen lade jag märke till, då jag laddade, att jag
förbrukat 826 mA ström. 6 servo +telemetri krävde det.
Sammanlagd tid i luften ca 3.5 timma.
Foto är klipp ur video tagen av min Mobius, stillbilder
från min goda GoPro och några bilder från min Sony
systemkamera.
Om du vill, häng med !
Min Spirit utrustad med två kameror. En GoPro i nosen
och en Mobius på ett spröt vid höger vingspets.
Ett mäktigt Cu Congestus.
Ser du elefanten med sin saluterande snabel ?
Som du ser regnar det ur molnet. Min bror befann sig i Helsingborg
och han hade samma moln framför sig. Då får man en aning om den
stota utbredningen av ett Cumulusmoln som växt på.
Min Spirit på väg ut. Kolla höger skev, som kompenserar för vikten av min Mobius.
Modellen landade utan kontroll i en enebuske sedan rotorn tagit befälet.
Här ser du hur turbulent det kan var i vid start genom en rotor.
Dessutom kan jag informera att mitt sidoroder låg maxat åt vänster.
Nåväl, efter att ha kommit ut i den laminära vinden var allt bara en njutning !
Landning med utnyttjande av full klaff.
Piloten mycket fokuserad på att landa modellen ok.
Allt under kontroll hittills…
Ser du buskarna…kan skada Oracovern om man har otur.
Men allt gick utan problem.
Vildnyponen perfekta att plocka nu.
Smakar mycket bättre än odlade.
Björnbären behöver 10 dagar till. Hoppas det inte blir frost bara.
På Hovs Hallar finns ett överflöd av dessa bär.
Om man brygger själv finns här enebär för kryddning av ginet.
En skärmflygare kommer kanande under kanten…
…det är ett dåligt läge…
…dessutom är faran för frontalt inslag stor, om man inte är uppmärksam.
En duvhök ? kom förbi…
eller sparvhök..tror jag
Truten som ville flyga rote…
Vem kunde tro, vi skulle kunna ta dessa bilder för 20 år sen ?
Här sitter piloten på sin tuva och flyger och njuter av livet. Här har vi
inga fjantiga depåordningsvakter, som går och blänger i marken och
letar fel, utan vi som är riktiga modellflygare använder sunt förnuft !
Landning bakom fortet.
Ser du stenen ?
Den har kostat några modeller under 45 års flygning här.
Hösten sägs vara Eolus och Pluvius årstid.
Stämmer kanske till en del.
Vi fick ett lågtryck över oss i veckan som producerade
varmfronter med mycket Stratusmoln.
Som du vet, är ju karaktären på ett Stratus, ett moln
med regn.
Vinden friskade på till 10-14 m/sek.
Som det kallas i Norge blev det “Liten kuling”.
Detta namnet beskriver vindstyrkan, frisk bris,
mera målande, tycker jag.
Eftersom jag är född och uppväxt vid ett hav, dras
jag till stränderna, då vinden ökar och vågorna
rullar in med allt högre höjd och kraft.
Det blir och är en fysisk och sinnlig upplevelse för
mig.
Min resa gick först till stranden söder om Halmstad.
Vågorna inte speciellt höga, då vinden var nordvästlig.
Under min spaning ut över det hastigt andandes havet,
tycktes jag skymta en säls blanka huvud…
Fram med kameran men till min besvikelse var det
inte en knubbsäl jag hade i sökaren utan en surfare
med sin bräda.
Två av surfentusiasterna höll till vid Handikappbadet,
där de ibland fick uppleva vågor med lite höjd, vilka
dög att rida och uppleva friheten på.
15 grader i vattnet…krävde våtdräkter, vilket gjorde,
att de på avstånd till förvillelse liknade sälar.
Min färd forstsatte söderut mot Fylleåns mynning,
där jag brukar spana på fåglar och njuta den fria
horisonten.
Nu var det ingen trängsel i det oroliga lufthavet
med fjäderklädda varelser.
Ett par vilsna storskarvar vevade sig obestämt fram
i motvinden och några småfåglar flög upp framför
mina fötter under min promenad.
Jag ber om ursäkt om jag störde er !
Just då jag lämnade stranden och hade fotograferat
färdigt, kom regnet och vätte ner stenarna med droppar,
vilka snabbt blev nervätta och blänkte.
Det blev signalen för mig till att avbryta exkursionen
och dra mig hemåt till skyl och skydd.
På hemvägen observerade jag kanadagäss, grågäss
och fiskmås, som var och en på sitt sätt hade ordnat
sig på åkrarna i nästan militär ordning.
Eftermiddagen blev en upplevelse, som trots vädret,
blev positiv.
Jag får intryck, som får min hjärna att fundera.
Är inte upplevelser en stor del av våra liv ?
Några ögonblick från mitt möte med havet,
om du orkar…
En knubbsäl ?
Nä, två surfentusiaster som lögade sig i böljorna…
Våglek…
Vågskvalp…
Våg med lockigt hår…
En brädseglare som rider i horisonten som en fjäril…
…med till synes irrationella hackiga rörelser.
Skummet glider av klipporna efter en kaskad av sönderslaget vatten.
Ett brusande hav…jag kan inte vara utan dess lukt,
dess mäktiga ljud och dess oförutsägbara rörelser..
…utan hav blir det inget liv…säger storskarven,
som ror sig sakta framåt i motvinden.
“Följ mig”, säger molngatan, “Så kommer du till Halmstad” !
Skummet yr vid Påarp
Strandkål. Just nu rikligt förekommande. Duger att äta om så önskas.
Regnet kom som att vrida på en kran och blötte stenarna blanka snabbt….
…kanske därför fiskmåsen körde huvudet i jorden…
Kanadagäss, fiskmås och grågäss har ställt upp sig i den friska vinden,
Var och en på sitt sätt.
Nej, varken bildligt eller bokstavligt.
Bilden av mitt favoritflygställe Hovs Hallar, är
taget från Google Earth.
Det är mycket bra kvalitet på Googles kartor och
satellitbilder, som vem som helst kan ladda ner.
Ställ detta emot bestämmelserna, som finns i Sverige om
avbildning från luften…då ser du hur absurd lagstiftningen
är i landet.
Jag antar, att myndigheterna inte lägger ner energi
på att lagföra flygbilder tagna av den enskilde
skärmflygaren eller modellflygaren. Det vore att kasta
resurser i sjön.
Vet du, hur många drönare med kamera, som finns
i landet ?
Nä, inte jag heller, men de stora aktörerna har sålt 300000…
Andra absurditeter är, att att poliser inte kan skriva
begriplig svenska. Polisskolorna, räknas inte det som
postgymnasiala utbildningar ? Polisaspiranterna kan
inte skriva svenska ?
Jag upphör aldrig att förvånas. De skriver svenska, som
är i en del fall obegriplig. Exempelvis avstavar man
man ord som,” cykel hjul” ,” men lös”, ” lama djur”.
Varför ?
Ett resultat av redigeringsprogram i datorn ?
Eller kan det var brist på bildning och kunskap ?
Vidare använder man apostrofer utan vett och sans.
Exempelvis “Huset´s tak”…” Göran´s Bygg”…
Apostrofgenitiv finns inte i svenskan.
Undrar bara hur de skriver Lars hus med apostrofgenitiv ?
Kanske Lars´s…dock det värsta jag sett var “Lar´s…
Ja, det känns tryggt med henpoliser som är bra på
Ifånefippel, men som inte kan skriva en riktig polisiär
rapport…
Nä, ut i naturen hangburen !
Det har varit dåligt modellflygväder på sistone.
Det har varit dåligt med sol, det har varit dålig
hangvind. Mest sydväst och sydost.
Jag vill ha N-NV, så jag kan åka till Hovs Hallar.
I måndags regnade det inte i alla fall, men det
var klent med instrålning. Vinden var ca 1 m/sek,
som naturligtvis triggade min lust för termikflyg.
Jag for iväg till mitt vanliga flygställe, monterade
och startade.
Tog upp Avan på 150 meter och kollade termikläget.
Som du kan se på bilderna var det 7/8 Cumulus och
då naturligtvis lite instrålning.
Termiken fanns, men blåsorna var klena och oregelbundna.
Men icke förty, genom att flyga väl och försiktigt
kunde jag sakta gnaga mig upp.
Uppskattar jag steg med 0.2 m per varv…men håller
man på länge, då tar man sig upp.
Det är ju spännande att flyga under marginella
förhållanden.
Därför då sätt den personliga skickligheten och
erfarenheten på prov.
Just att flyga “väl” är viktigt. Flyger du för sakta, kan
din modell vika sig, då du svänger med vinden och då
tappar du 2-4 meter, som du sedan mödosamt får
gneta ihop.
Då jag ligger i en svag blåsa använder jag mina roder
så lite som möjligt. Det finns ingen anledning att veva
med roderna under sådana omständigheter.
Jag försöker trimma modellen, så den flyger just
ovanför vikningshastigheten och sen med trimmen
ställa in kurvradien, så modellen i stort flyger själv.
Flyger du så har du bäst möjlighet att lyckas.
Min start var 1000 och klockan 1130 landade jag framför
mina fötter.
Nöjd.
Jag gick en runda och tog lite naturbilder.
För du vet ju nu hur min Ava ser ut i luften.
Jag skulle egentligen haft min Mobius på kroppsbommen
för att dokumentera sidoroder och höjdrodrets rörelser.
Men enligt Murphys Lag hade kameran ett mjukvarufel
så jag fick inte igång den. Sådant händer och sker.
Turligt kunde jag rätta till det hemma, där jag installerade
om programvaran.
Min Mobius jag skulle använt är ju 6 år gammal nu, så
kanske dags att köpa en ny ?
Lite bilder blev .
Termikflygare beredd
Du ser…nästan 8/8 Cu…
Utsikten är befriande och upplyftande.
Ekarna blir krokigare och krokigare i ryggen,
efter hand som åren går och vinden trycker på
Blåklocka en av biotopens vanligaste och flitigaste örter.
Spindelns lilla nät fångar morgondimman och gör den synlig.
Du ser att dimman och fuktigheten kondenserar på växtligheten.
Jo, en av mina favoriter.
En modellflygares plats. Flygstol, vindriktningsvisare…
Efter senaste tidens regn har gruset spolats
bort från vägen och blottat större stenar.
Brottet som var ett resultat av stormen “Gudrun” 2005.
Minns du, för tiden går fort.
Som ett rengnagt skelett…
Översikt där jag flyger termik.
Foto från Google Maps.
Jag hade spetsat på att åka till Hovs Hallar för ett par hangrundor
i fredags, med hänsyn taget till, att yr.no lovat nordväst 5 m/sek.
Nu vet jag, att då vi befinner oss i ett högtrycksläge, kan det vara
problem med vindstyrkan. Dock räknade jag med, att det borde
blir sjöbris fram på dagen, då solen värmt på.
Men eftersom jag har stort förtroende för yr.no, var min bil lastad
0830 för avfärd.
Vid Östra Karup jämte E6 fladdrade flaggorna på och indikerade nord.
Bra tänkte jag, det kan inte vara bättre.
Vid Båstad – Kattvik hade vi samma vind; nord ca 5-6 m/sek.
Allting tycktes bra.
Vid parkeringen HH visade flaggan på NNV och cirka 4-5 m/sek.
Alltså nedmarsch till Segeltorpshanget där jag till min förskräckelse
möttes av 0.5 m/sek Nordväst…
Obegripligt i och för sig, men jag vet, hur vanskliga riktningarna
kan vara runt Hovs Hallar.
Vad att göra, jo jag monterade och förberedde mig i väntan
på vind.
Efter ungefär 1 timmas väntan och filosoferande såg jag en
skugga på havet, som sakta kom närmare. Först tänkte jag,
vis av erfarenheten, att det var en molnskugga, men det var
det inte. Det kom ett Cumulus Congestus farande och det
var det molnets kallras, som syntes på havet.
Nu gällde det att vara på alerten. Så fort min vindvimpel
började vifta kastade jag ut min Spirit. Jovisst, den gick
utmärkt att flyga, i den då tillfälligt rådande pusten.
Jag skäms lite, men jag flög 14 vändor, eller så länge som
pusten varade. Den varade 5-6 minuter.
Sen hade jag att snabbt rädda mig in för en medvindslandning,
som lyckligtvis gick bra.
Tala om att utnyttja tillfället.
Dock insåg jag, att det blir inte flygbart här mer idag,
utan det är till att plocka ihop och dra vidare. Klockan var
nu 1030.
I bilen hade jag min HyperAva och jag bestämde mig för
att flyga termik vid Tjärby.
1145 startade jag min Ava vid Tjärby i västlig vind ca 5 m/sek….
Det var härlig kry korkverkan !
Jag satt i min flygstol och njöt. På vingen på min modell
hade jag min Mobius på en pinne, som filmade min modell.
Efter 3 timmar i luften och en kort paus däremellan landade
jag tillfreds i mitt flygsinne ca 1515.
Du ser, du ska aldrig ge upp, om du är en sann modellpilot !
För då får du din belöning att lägga i erfarenheternas
kammare i din hjärna.
Lite bilder av olika slag från systemkamera och Mobius.
Mobiusbilder klippta ur videon.
Hoppa i och häng med !
Du ser havet ligger blankt vid HH…
Inte mycket hopp om vind här inte…
Men vid Tjärby där blommade Cumulusmolnen
…och vimpeln viftade muntert sin signal; 4 m/sek Väst !
Bara att hiva iväg
Ett ganska trevligt perspektiv, om jag vill filma min modell i luften
Det blir rätt snygga pics, trots dålig upplösning då bilden är klippt ur en Mobiusvideo.
880 timmar i luften nu !
Åtdragen handbroms, dags att landa
Snart sitter hon där !
Efter debaclet med min Dean-kontakt åkte jag ut
för att kolla funktionerna på min HyperAva.
Jo, jag vet, jag har bytt kontakterna som var slitna, men
jag ville övertyga mig under realistiska förhållanden, att
allt är 100 % ok.
Därför drog jag till mitt flygställe. Det var nästan vindstilla,
då jag ankom kl 1000. Solsken och begynnande Cu-bildning
i kanterna. Där jag var, rådde torradiabatik.
Förutom att jag fixat kontakterna, hade jag klätt om sidorodret,
då den gamla klädselen var raddig…
Så igång med all elektronik, koll av räckvidd, roder åt rätt
håll och fulla utslag.
Allt är som det ska vara och just som jag skulle starta, kom
en glada flygande och la sig i en blåsa framför kanten.
Naturligtvis ville jag plåta den, men det hade flyttat sig,
så jag fick inte de bilder jag ville ha, men de får duga.
Sen åter till starten. Jag kastade iväg, kameran i modellen
tickade på sina 2 bilder i sekunden som vanligt.
Jag styrde min Ava mot blåsan, där gladan låg och på 50 m
höjd slog jag av motorn och började kurva i en ojämn och
inte speciellt stark blåsa. Men efter 1 minut och lite
justeringar sa min Picolario, att jag steg med 1 m/sek under hela
varvet.
Jag tog mig upp, så långt jag behövde och sedan kunde jag sitta
i min flygstol och njuta av flyg och natur.
Sammanlagt fick jag 3 timmar i luften endast avbrutet av en
kort vätske och batteribytarpaus.
Under min vistelse hade jag märkt, hur kraftig Cu-tillväxten var
och att molnen drog sig mot mig. Redan 1130 hade det bildats
Cumulus Congestus och dessa var på gång, att slå hål på
inversionen och bilda CumuloNimbus.
Detta kan bli något häftigt i väderväg, tänkte jag.
Strax efter kl 12 hörde jag de första åskknallarna, men jag
bedömde, det skulle vara ok att flyga en stund till.
Molnen hade gått över till mäktiga Cb och då de närmade sig,
märkte jag en markant vindökning och temperatursänkning.
Således tog jag beslutet, att landa innan regnet kom.
Lite surt, för termiken var rekordeligt stark nu.
Landning, demontering och inlastning i bilen för avfärd.
Jag skulle ett ärende till markerna där jag jagar och det
var i riktning åskvädret.
Då jag kommit en bit närmare åskan, såg jag vilket monumentalt
Cb-moln där fanns. Det var fullt utvecklat med städet längst
upp och omgivet av iskristaller.
Dessutom, i den södra änden av molnet, hade det börjat
att bildas den typiska valken av moln, som utmärker en
Gust-Front.
Googla, så får du reda på, vad det är.
I anslutning till molnet möttes jag av intensivt blixtrande
och ett kraftigt regn med stora hagel i.
Jordbrukarna i trakten fick i alla fall en riktig rotblöta !
I basen på molnet, som jag nästan…vill kalla en SuperCell,
kunde jag se virvlande luft, som utmärkte sig som små trattar
mot marken.
Dock såg jag ingen av tromberna som fick markkontakt.
Det är typiskt, att det bildas tromber under höga moln,
då det förekommer kraftiga uppvindar där.
Denna vädertyp med passerande kallfronter är mera vanlig
i augusti/september, vilket manifesteras av åskväder och
kraftigare tromber.
Efter passage av molnen kom jag åter ut i strålande
solsken.Tala om kontraster !
Om jag hade åskledare då jag flög ? Nä, men jag har blixtlås !
Jag tog lite bilder, vilka illustrerar min dånande flygdag.
Hoppa in !
Här vid X:et hade min Ava landat , då den var ute på egen flygtur. Betänk den hade
ca 1.5 m höjd vid sädesåkerns vänstra kant. Gled över den sådda åkern, passerade
den lilla vägen, passerade ett körfält, gled med ett nödrop över mittstaketet, klarade ytterligare
ett körfält för att sedan landa just vid dikeskanten. Stabben låg 1 dm från vägens asfaltkant !
Nu ska vi flyga igen…
Motorstart och kameran medföljer som nästan alltid…
Start
Jag startar aldrig på fullgas…
…utan jag nöjer mig med ca 60 % trottel…
…så det är därför jag aldrig behöver ladda min acke när jag är ute för att termikflyga…
…vilket gladan gör här…
…den är en dålig termikflygare jämfört med en ormvråk eller en gammal ärrad HyperAva !
Naturen stå i sin yppersta blomning just nu i början av högsommaren.
Allt som kan blomma gör det nu i syftet att locka insekter för pollinering.
Min modell efter fullgjort värv.
Det för mig viktigaste; Min modell och min flygstol.
De flesta, med ett undantag, har förstått hur viktig
stolen är för mig, då jag har en havererad rygg.
Cu Congestus på gång.
Molnen växer och det regnar ur kärnan.
Det blev labilt skiktat efter en kallfront passerat. I gränsområdet mellan kall och varm luft
finns förutsättningar för just det väder jag beskriver.
Här växer molnen på höjden. Termiken, uppvindarna i molnet är så starka
så den kan slå igenom inversionen.
Här kan man ana konturen av ett Cb.
Mörkret kommer…
Här tycks som en explosion har inträffat…
Det närmsta molnet är en GustFront som håller på att bildas.
En solbelyst väg på landet och i fonden ett apokalyptiskt moln.
Jag tycker det åskar mindre nu, än då jag växte upp ?
Detta är en hemlig bild egentligen…för det är avtrycken av ett UFO som landat i åkern…
Denna bilden vore väl något för tefatskonspiratörerna eller ?
…över den skicklighet och hängivenhet, de människor
visar, som har sina förmågor fokuserade på byggandet
av de mest invecklade och krävande mekaniska
konstruktiooner.
Ja, jag finner inte bättre ord. Kanske jag i stället borde
kallat byggarna för “Mästare av Mekaniken “.
Jag funderade lite, på vad som krävs, för att
åstadkomma vad dessa byggare gör ?
Först en ide som ska tänkas igenom. Faktainsamling
av dokumentation, ritningar, ta reda på vilket
material som behövs till de olika komponenter som
ingår i konstruktionen, koll av att man har tillgång
till de verktyg och maskiner som krävs och att
man kan använda dessa.
De måste ha ett brett kontaktnät, som kan ge råd
och tips under pågående bygge.
Jag vet, att ett bygge kan kräva tusentals arbetstimmar.
När allt detta är uppnått, så står en dag deras skapelse
färdig och fungerande.
Vad känner byggaren ? Jag tror, han känner en otrolig
glädje och stolthet, då hans mekaniska maskin, det må
vara en V-12 motor eller en ångmaskin, är i aktion och
att den fungerar exakt som han planerat enligt förebilden.
När jag ser vissa av konstruktionerna, kan de synas mig
som ett Sisyfosarbete…
Att starta upp dessa ofantligt krävande projekt, det
kräver ett oföreställbart mod, då byggaren måste
satsa allt av kunnande och erfarenhet för att kunna
genomföra bygget.
Då jag ser på de med rätta stolta byggarna, finner jag
att 90 % av kreatörerna är mogna män med en bakgrund
som verktygsmakare, eller i alla fall komna från en
bransch där mekanik och metallbearbetning ingår.
Det är tvunget att ha en teknisk bakgrund så man kan
få utlopp för sin kreativitet om man ska lösa svåra
tekniska problem.
Varför ? Jo, man måste ha kunskap för att få ihop en
mekanisk konstruktion, som ska fungera i enlighet
med förutbestämda regler.
Kunskap och erfarenhet och fantasi med kreativitet,
är de basala fundament en maskinbyggare vilar sitt
byggande på tillsamman med en fokuserad
målmedvetenhet.
Varje gång jag studerar något av maskinbyggarnas
objekt, blir jag ofattbart imponerad och försöker
förstå det stora arbete, som ligger bakom.
I år var det strul med lokalen, den skulle ISO-certifieras,
varför inte så många byggare dök upp.
Men de som dök upp hade fina saker med.
Dels motorer av olika slag och något som jag tycker om,
det fanns två modeller av tyska stridsvagnar från II Världskriget;
Panzer V Panter och Panzer VI Tiger.
Först kommer jag att redovisa jag motorerna och i nästa post
kommer stridsvagnarna.
Luta dig bakåt och försök visualisera allt arbete, som ligger
bakom byggena !
Jag lämnar inga notiser vid bilderna, utan jag låter
din fantasi ledsaga dina intryck.
Vill du se mer bilder klicka HÄR. Annars sök i sökrutan
upp till höger på min bloggs förstasida. Skriv in sökordet
“motorbyggarna” och tryck “Enter” så finner du.
Arne “Stepson” Johansson, den samlade kraften inom IGG
för träffen på Ålleberg hade som en överraskning ordnat,
att en fullsize flygmaskin gjorde en bullrande uppvisning.
Planet var en YAK-55, vilket är ett sovjetisktbyggt konstflygplan
utrustat med en radialmotor på något mer än 360 bHp.
Jag har sett många aerobatikuppvisningar och den saken
är för min del klar; Jag har blivit aningen blasé på denna
typ av flygning.
Varför ? Det tycks mig sterotypt ! Jag menar, det är
samma rörelser varje gång. Man möts aldrig av
överraskningar.
Det är ingen kritik mot piloten, som säkert flög sina
krumelurer på ett bra sätt, utan det är min allmänna
känsla om aerobatik. Jag tycker det är för mycket
exercis över det hela.
Nåväl, Yaken dök upp och väckte säkert de närvarande,
genom det som på mig imponerade mest, vilket var de
två passerande tryckningarna längs banan på låg höjd.
Planet är stationerat i Falköping. Undrar vad självkostnaden
att flyga planet ligger på per flygtimma ?
Planet ligger ute för försäljning av ägaren Anders Trygg.
Ok, håll i hatten och flyg med !
…som den på 40-talet kände artisten Lasse Dahlqvist
sjöng i det gigantiska pekoralet “Örnungar”.
Om du klickar på länken i ingresstexten ovanför
bilden , så får du se den gamle idolen sjunga och
låtsas spela dragspel.
Vad är väl Melodifestivalen mot detta ?
Har du sett filmen ? Inte för skådespelarprestationerna,
utan därför filmen innehåller mycket flygscener med
segelkärror, som de såg ut 1943-1944.
Mycket av filmen spelades in just på Ålleberg.
Om du googlar på min blogg “Örnungar”, så kan du
läsa och se bilder från Ålleberg vid denna tid.
Filmen går att få tag i om man vill köpa den. Vill du inte
betala, så kan du faktiskt, tror jag, dra ner den på
Pirate Bay, om ditt samvete klarar det…
Om du köper videon, snabbspola fram till 50% av
videon, så slipper du hör moralpredikningarna,
om hur ungdomen bör uppträda. (Alltså under
40-talet).
Tillbaka till denna posten som innehåller bilder,
jag tagit på modellerna i luften.
Ofta på 2-300 m höjd i motljus, vilket naturligtvis
medför komplikationer för fotograferandet.
Men flygbilder blev det och de blev vad de blev
med hänsyn till mina tekniska förutsättningar på
min fotoutrustning.
Man gör så gött en kan…
Ihop med flygbilder kommer det några bilder av
naturen vid Ålleberg och i närheten.
Det är ett vackert landskap Västergötland.
Speciellt nu , då allt är intensivt grönt i naturen.
Nästa post kommer att innehålla bilder på YAK-55,
som flög en liten display för oss.
Häng på låset tills sista? posten kommer !
Jag trivs också bra i naturen…
Osthanget som är restaurerat…
Hur många hangvarv tror du är gjorda här med dåtidens plan; Baby, Olympia,
Kranich och kanske SG-38 ? Tänk så många plan som blev uppvinschade för branten,
efter att piloten landat i bondens åker…Dessutom…undrar hur många torsionsnäsor
som smälldes här vid elevlandningar ? Kolla på museets plan så lär du dig,
hur man laskar plywood.
Jag satt och plåtade mitt i härlig grönska !
…lite annat av mina bilder. Du ser naturligtvis vad det föreställer så jag låter bli att avslöja min okunnighet.
Det kommer två poster till minst om IGG-Ålleberg.
Så häng med !
Jag flyger också..då jag springer !
Denna post innehåller “Allmänna markbilder” och bilder på
start och landningar.
Att fotografera start och landning med stora segelmodeller
är tacksamt, eftersom man har något att jämföra modellen
med. Alltså människor och mark. Att bara plåta ett plan
i tom luft, det tycker jag är att som trampa vatten…
Jag vill ha referensobjekt för att hjärnan ska kunna skapa
en känsla för sceneriet.
Att fotografera en modell på hög höjd ställer krav på
kamera och objektiv. En modell högt upp blir en prick.
Ska jag sedan dra upp objektet, blir det oskarp och grynigt.
Därför föredrar jag luftbilder där jag har någon typ av
referens. Det kan vara väldefinierade moln eller andra
modeller.
Ville jag ha superskarpa bilder på en modell i luften,
då hade jag hängt upp modellen i ett snöre i träd eller
liknande och tagit bilderna på 10 m avstånd utan stress.
Linan hade varit lätt att trolla bort och voila, en knivskarp
bild på en 8 m segelmodell…
Men vem vill fuska ? Jag gillar inte manipulerade bilder.
Fråga den prisbelönade svenska naturfotografen, som vann
en internationell tävling. Surt sa räven, han blev fråntaget
priset, då han fotoshoppat bilderna…
Det blir en rejäl laddning bilder här nu, så håll tillgodo !
Men det kommer mera bilder på start och landning så
håll ut till nästa post !
Rejäla fastsättningsskruv för roderhornen…?
Som jag sagt flera gånger; Den vackraste segelmodellen, Minimoa.
FliteLine
Vy Ållebergs stråk mot norr.
Vy stråket söderut.y
Liten detalj som skyddar winglets vid landning.
Arne “Stepsons” Ka-8
Arne “Stepson” Johansson
Grafas Maxi en mycket välflygande modell.
Märkligt man ansluter linkage på ovansidan…?
Hej !
Männen med erfarenhet.
Snyggt sidoförållande på en vinge. Ger ett bra Re-tal och optimal funktion.
Stepson kollar läget.
Du ser att det börja blomma Cu mot eftermiddagen på lördagen.
…fanns det att se i luften och på marken under helgen
på Ålleberg, Falköping.
Meetinget arrangeras av IGG-Sverige och du kommer till
deras hemsida, om du klickar HÄR.
General för träffen var Arne “Stepson” Johansson,
om jag förstått det rätt.
Du kan ha vilken åsikt du vill om stora modeller, men
de flyger skalenligt och bra.
De är majestätiska mot skyn. Om det är dyrt ?
Visst, prislapparna kan för en 8 m modell ligga
på 150000 med allt inklusive.
Verkligheten är ju sådan som den är. Alla kan inte
köpa modeller för så mycket pengar, på samma sätt
som alla inte kan ringa till Königsegg i Ängelholm
och beställa en sportbil för 15 eller 30 mille….
Men du kan drömma om stora modeller och se dem
i luften, det är gratis.
Dessa stora modeller är mycket fint tillverkade och
piloten måste lägga ner mycket tid och pengar på
att installera all hårdvara som behövs.
Det är inte lite som finns i en storseglare…
Variometer, totalkompenserad hastighetsmätare,
höjdmätare gps, i många fall kamera ombord osv.
Därtill en avancerad installation av radiosystemet.
Är man den lycklige ägaren till storseglare då kan
man inte fuska…ty, om man smäller…då kostar det,
varför alla installationer måste göras säkra.
Ålleberg, en klassisk plats att segelflyga på sen 1940.
1943-1944 tog KSAK över förvaltningen av anläggningen
och är, tror jag, huvudman fortfarande.
En idealisk plats för modellsegelflyg. För det första
ligger det i inlandet, varför man i stort är förskonad
från sjöbrisen, vilken kan omöjliggöra termikbildningen.
På Ålleberg har modellpiloterna fritt luftrum och inga
höjdrestriktioner.
Det finns ett bra grässtråk som användes vid bogseringarna.
Sist men inte minst, där är vackert.
Väderläget var då jag var där på söndagen stabilt med
till en början torrtermik vilket under eftermiddagens
gång gick över i molntermik då det blev svag
altocumulusbildning som drog.
Vinden SV 4-6 m/sek. Temperaturen ca 25 C.
Flygarna kom snabbt upp i termiken med hjälp av
duktiga bogserpiloter med rejäla kärror. Det tog max
en minut upp till kopplingshöjd.
Jag tror alla var nöjda med lördagens flygningar,
vilka för det mesta infriade pilotens önskningar.
Under dagen kom en lokal fullskalapilot, heter han
Anders Trygg från Falköping,… med sin YAK-55
och visade delar av sitt program.
Det som imponerade på mig, som blvit lite blasé
på aerobatik, det var då han tryckte ordentligt två
gånger längs banan på låg höjd.
Det dånade i alla fall. 9-cylindrig radialmotor 360 bHp.
Jag tog massor avbilder och de blir redovisade i
ert par poster här på bloggen.
Dessutom videofilmade jag, men den redigeringen
får vänta; då det tar tid att editera en video.
Bilderna tagna med en enkel systemkamera med
normaloptik och med en annan systemkamera med
ett billigt 300mm zoom.
Så kvaliteten….duger för mig i alla fall !
Avsikten med bilderna är ju, att de ska skapa en
känsla, för vad det innebär att flyga storseglare !
Första posten är markrelaterade bilder.
Vidare bilder på bogserkärror och en Pitts.
Det är 50 bilder cirka.
Det kommer flygande modeller sen, så håll ut !
Jag kommenterar bilderna sparsamt, för du
kunniga besökare, du ser ju vad det föreställer…
Önskar du en full sizebild, kan du maila mig,
så skickar jag. Min adress hittar du HÄR
Bergfalke-1 ?
Klart piloten är glad ! Med en så fin modell
Undrar vad herrarna så intensivt spanar på …
Preflight check
En pigg veteran Kjell-Åke Elofsson Tibro.
Minimoa…den vackraste modellen eller ?
Ka-6 E, som jag rattat fullsize mycket i forntiden…alltså sent 60- 0ch tidigt 70-tal.
En norsk Wilga som presterat mer än 4000 släp…
Den har varit totalhavererad 2 gånger enligt ägaren.
Vi förstår det kostar pengar..
Allt är inte jättestort…det hänger på vad du jämför med.
Dags att flyga nu.
En norsk gutt som också ägde Wilgan.
Instrumenteringen; Överst från vänster: höjdmätare, variometer,
andra raden; hastighetsmätare, navigation, kompass och undertill
kula/spade och kommunikationsradio.
Hade jag ägt en sådan modell…..hade jag varit lika glad.
Finaste planet på Ålleberg; SE-ALM världens äldsta flygande Moth.
Här står den nymålad, omdukad ? och fin. Mer än 85 år gammal…
Nu blir det aerobatik
Modellen flög av en pilot, som kunde det han ville…
Lite bilder på bogserkärrorna.
Denna modell är mycket bra att bogsera med.
power
Benny Kjellgrens fina motorkärra.
Detalj av nosstället.
Det sitter rejält med hästar under huven.
Ska väl vara en Pa-18…
Ännu en bogsermodell av lite ovanligare konfiguration.
Stay tuned, det kommer massor med mer bilder !
En mycket aktiv byggare och flygare, som jag beundrar,
är John Woodfield boende i Cornwall England.
Han bygger modeller av äldre konstruktion företrädesvis
i balsa. Han har en YouTubekanal, som är sannerligen
värd att besöka.
Platsen där han flyger hang, är ett utomordentligt
bra flygställe. Så det underlättar.
Inte bara bygger John bra och flyger bra, han har
en fotograf som editerar ihop fina korta filmer.
Enkel editerat och inga krångligheter. Man ser vad
det föreställer och objektet presenteras bra.
Denna modellen “Bird Of Time” är en av hans senaste
projekt.
Bird Of Time en klassisk segelplanskonstruktion med
till synes goda egenskaper.
Jag klippte några stillbilder ur Johns video på YouTube.
Copyright bilder och video, John Woodfield.
